Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Sorunda är en bördig jordbrukstrakt. I socknen finns ett stort antal fornlämningar. Storgodsen Fituna och Fållnäs har präglat området sedan medeltiden. Kyrkan ligger på en ås nära landsvägen mellan Södertälje och södra Södertörn.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkan och kyrkogården med sin mur och de överbyggda stigluckorna är en monumental anläggning som går tillbaka på medeltiden. Stigluckorna är från 1600-talet.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Redan under 1400-talets början byggdes Sorunda ut till att bli en av landskapets största kyrkor. Kyrkan form och inredning har i hög grad präglats av ägarna till de stora godsen Fituna och Fållnäs, släkterna Bååt, Flemming och senare Bonde. Ägarna tillhörde rikets främsta ämbetsmän under 1500- och 1600-tal och var ingifta med varandra. Släkterna Bååt och Flemming har uppfört egna gravkor samt bekostat delar av kyrkans utsmyckning, t ex kalkmålningarna, men även upprustning.
Kyrkan har ett rektangulärt långhus, rakslutet kor av samma bredd, torn i väster och korsarmar i norr och söder. Den norra korsarmen består av sakristian och det Flemingska gravkoret. Det södra av det Bååtska gravkoret och södravapenhuset. Rester av en romansk kyrkan från 1100-talet kyrkan finns i murpartier i tornet norra delar samt några meter av långhusets norra mur. I långhusets sydvästra hörn finns en romansk stenrelief bevarad.
Gravkoren kan ha uppförts som helgonkapell redan under senmedeltiden och tornet har ett utbygge mot söder som kan ha fungerats som ett separat kapell. Eventuellt uppfördes Bååts gravkor 1540 - det kan då vara ett av de första privata gravkoren i landet.
Kyrkans yttre får sin särprägel av korsarmarna från 1400-1500-talet. Korsarmarnas gavelrösten har blinderingar och vapenkartuscher i fasaden samt runda hängtorn på var sida. Hängtornen har troligen tillkommit 1574-75 då kyrkan renoverades och stilinfluenserna kan ha kommit från södra östersjöområdet. Kyrkan är putsad med en grov spritputs i gråbeige. Fönsteromfattningar är av slätputs och samtliga tak är spåntäckta.
Kyrkorummet upplevs som brett genom att gravkoren öppnar sig mot långhuset. Långhuset får indirekt ljus från gravkoren. Koret och långhuset har stjärnvalv av en typ som kallas ringvalv och som kan dateras till ca 1500. Det ljusa högkoret domineras av det medeltida altarskåpet tillverkat i Lybeck omkring 1495 av Martin Radeleff, och bakom det en glasmålning från 1839 av CG Brunius. Fönstret är spetsbågigt med masverk av järn. Altaret är från 1842 och korbänkarna i renässansstil tillkom 1898-1901.
Orgelläktarens bröstvärn donerades 1642 av Peder Erlanadsson och Helena Fleming. Eventuellt är det ett arbete av Markus Hebel. När orgelläktaren förminskades 1898-1901 återanvändes delar av 1600-talets bröstvärn till en ny läktare på norra väggen. Orgelläktaren förlängdes och fick en ny trappa 1963-64. 1667 skänktes predikstolen till kyrkan av Helena Fleming. Den bedöms vara ett arbete av Claes Hebel, son till Markus Hebel.
Bänkinredningen i renässansstil långhuset är öppen och indelad i fyra kvarter. Den tillkom vid restaureringen 1890-1901. Bänkgavlarna målades om i nuvarande kulör 1963-64 och äldre dörrar infogades i de främsta bänkskärmarna.
Flemingska gravkoret har ett stjärnvalv av senmedeltida typ. Vid 1600-talets början tillkom kalkmålningarna. De består av ett kraftigt rankverk med frukter, enstaka fåglar, ett sittande lejon med svärd samt evangelistbilder. De har en kontinental prägel och är troligen utförda av en tysk mästare. Här finns ett epitafium över Erik Fleming och hans första och andra hustru, i svart och vit marmor. Det är utfört av Nicolaes Millich, troligen i Antwerpen mellan 1676-1682. Under golvet finns en gravkammare.
Bååts gravkor har ett stjärnvalv och ett enkelt fyrdelat valv, båda med halvstensribbor. Riksrådet Johan Pedersson Bååt och hans maka Kerstin Tott donerade gravkorets målningar, som dateras till 1549, Målarmästare var Örjan Olofsson från Våle härad i Uppland. Motiven är hämtade ur nya testamentet. Målningar från Gustav Vasas tid är mycket sällsynta. Här finns också ett epitafium över Peter Grip död 1534 och ett madonnaskåp, troligen från 1480-talet. Det är utfört i Lübeck och tillskrivet Hermen Rodes verkstad. 1964 gjordes ett nytt slutet bänkkvarter i Bååts gravkor, även här återanvändes gamla bänkdörrar. 1993 togs delar av bänkvarteret bort och ersattes med lösa stolar. Under golvet finns en gravkammare.
Även sakristia, vapenhus, tornrum och tornillbyggnad är valvslagna. I långhusets, korets och tornrummets valv finns dekorationer från restaureringen 1898-1901 utförda av artisten Bergendorff
Kyrkan har många värdefulla inventarier från medeltiden, men även från 1600-och 1700-talen. Här finns begravningsvapen och i golven ligger gravhällar av hög klass.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:- Det medeltida murverket, med tillägg från 1500- och 1600-talet är ett historiskt dokument i sig. Kyrkan med kyrkogård, bogårdsmur, trädplantering och stigluckor är en monumental anläggning. Kyrkans utformning och utsmyckningar berättar om de stora jordägarnas makt, ambitioner och stilideal i en gången tid.
Bååts gravkor kan vara ett av de första privata gravkoren i landet.
Kalkmålningar från Gustav Vasas tid är sällsynta.
1800-talsinredningen samspelar väl med den medeltida kyrkan och dess tillägg från framförallt 1500- och 1600-talen.
Kyrkan innehåller fast inredning och inventarier av hög kvalitet.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas för närvarande
Inventeringsår (2006)
Anläggningen består av kyrka med begravningsplats, vars äldsta delar kringgärdas av en bogårdsmur, bitvis 160 cm hög och 110-120 cm bred. Under 1600-talet var den vitlimmad och försedd med spånklädd avtäckning. Längs muren växer lönnar. Andra stora lövträd är t ex alm.
Tre stigluckor från 1600-talets senare del återstår: Prästgårdsporten (i nordost) 1684, Fållnäsporten (i sydväst) 1671 och Fitunaporten (i nordväst) 1674. Ristomtaporten i söder revs 1806. Stigluckorna är uppförda i tegel och slätputsade i vitt och gult. De har portvalv med enkla kryssvalv och rundbågiga öppningar med markerade anfangs- och slutstenar. Den nordöstra stigluckan har enkupigt tegeltak, de två övriga spån.
Kyrkogården utvidgades under 1900-talets början åt söder och öster. Den nya kyrkogården invigdes 1922. En mur kring den östra delen tillkom 1931-34.
På kyrkogården finns bl. a. två gravvårdar i gjutjärn i gotiskt stil, över Carl Henric Anckarsvärd (d1865) och friherre Carl Göran Bonde (d 1840). Här finns även Moa Martinssons grav.
Sorunda kyrka, Sveriges kyrkor vol 146. Bennet, Wadström, Wilcke-Lindqvist. Stockholm 1972.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - SORUNDA
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 2047, år 1900: 2885, år 1995: 4756
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan som ligger på Södertörn ingår i ett riksintresseområde som också omfattar fornlämningar och bymiljöer från 1800-talet. I en bred uppodlad sprickdal med spridda gårdar ligger kyrkan i ett dominerande läge på ett långsträckt impediment med församlingshem och vacker prästgård i omgivningarna. Kyrkan ingår i Sorunda-Stymninge riksintresseområde.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrka i sten bestående av rektangulärt långhus med rakslutet korparti, tillbyggnader i norr bestående av det Flemingska gravkoret (ursprungligen kapell) samt sakristia, tillbyggnader i söder bestående av det Bååtska gravkoret och vapenhus, samt torn i väster.
I: I nordväst finns bevarade partier av den äldsta stenkyrkans långhus och torn. Kyrkans ursprungliga korform är inte känd. Från denna kyrka härrör en kvadersten med en relief som troligen tillhört en portalomfattning, sannolikt från 1100-talet.
II: Den nuvarande kyrkans planform härrör från en nybyggnad någon gång under högmedeltiden, men någon närmare datering kan inte preciseras. Kyrkan utvidgades genom att man rev kor och sydmur för att bygga ut kyrkan åt öster till dubbel längd. Sydmuren flyttades ut cirka fyra meter vilket medförde att tornet kom att hamna asymmetriskt mot västväggen. Vid denna byggnadsfas uppfördes också troligen en sakristia i norr. Något senare lades ett kapell i väster, söder om tornet som då också höjdes. Sidokapellet i norr tillbyggdes mot slutet av medeltiden, intill sakristian; troligen lades båda utbyggnaderna under samma tak. Intill ett säkerligen senmedeltida vapenhus i söder byggdes, troligen på 1540-talet, ett gravkor för släkten Bååt. Vid en reparation på 1680-talet förstärktes tornet med en kraftig strävmur i norr.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Tornet är krönt av svängd huv, fyrkantig lanternin och spira. Ingång i söder. Korsarmarnas gavelrösten är prydda med blinderingar. De små hängtorn som är placerade i ytterhörnen på de gemensamma fasaderna för utbyggnaderna i norr och söder är möjligen tillkomna mot slutet av 1500-talet. Kyrkorummet domineras av de tre mäktiga stjärnvalven, samtliga s.k. ringvalv från tiden omkring 1500. Interiören har genomgått ett flertal restaureringar. Från 1842 härrör ett fönster i korets östvägg, det är ritat av Carl Georg Brunius. 1898 till 1901 minskades orgelläktaren från 1642 och den del av barriären som då blev över sattes upp som en läktare på norra långhusväggen. Kyrkorummet fick dekorativa målningar vilka numera endast är synliga i valv och på pelare. Väggmålningarna målades över vid en restaurering 1963-64. Predikstolen skänktes till kyrkan 1667. Det Bååtska gravkoret fick 1549 målningar vars upphovsman enligt inskrift var Urian Olofson. Dessa kalkades över 1679 och när de togs fram 1898-1901 blev de hårt restaurerade. I det som ursprungligen troligen var ett kapell på norra sidan, nu det så kallade Flemingska gravkoret, står ett marmorepitafium över Erik Fleming och hans båda hustrur. Det är utfört av Nicolaes Millich, sannolikt på 1670-talet.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
Karlsson, Ann Mari. (1986). Stjärnvalv i det senmedeltida Sverige.
Lindgren, Mereth. (1983). Att lära och att pryda. Om efterreformatoriska kyrkmålningar i Sverige cirka 1530-1630.
Bennett, Robert. (1982). Sorunda kyrka, Sörmländska kyrkor 32.
Bennett, Wadström, Wilcke-Lindqvist, Robert, Inger, Ingeborg. (1972). Sorunda kyrka, SvK vol. 146.
Schnell, Ivar. (1973). Sorunda kyrka, Sörmländska kyrkor 32.
Wilcke-Lindqvist, Ingeborg. (1944). Sorunda kyrka, Sörmländska Kyrkor 32.
Westerin, Gustaf. (1906). Anteckningar om Sorunda kyrka i Södertörn.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin