Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN – S:t Nicolai kyrka ligger vid Drottninggatan och Stortorget i centrala Örebro. I anslutning till kyrkan, på andra sidan av Nikolaigatan, finns i sydväst pastorsexpeditionen och på kyrkotomten i nordväst Nikolai församlingshem. Församlingshemmet, f.d. Örebro skola, är till sina äldsta delar från medeltiden. Byggnaden inrymde stadens skola från slutet av 1400-talet till början av 1800-talet.
KYRKOANLÄGGNINGEN – S:t Nicolai kyrka är belägen i centrala Örebro, en stad som är anlagd på en rullstensås, som löper i nord-sydlig riktning genom staden. Kyrkan har ett dominerande läge på åsens krön.
Kyrkan är omgiven av en kyrkotomt, som fram till 1800-talets början tjänade som kyrkogård till kyrkan men som därefter successivt förändrats till den nuvarande parkliknande kyrkotomten. Den ligger något högre än omgivande markytor, särskilt mot väster, där marknivån höjdes på 1770-talet. Kyrkotomten omgärdas i öster, söder samt till stor del i väster och norr av en låg huggen stödmur av granit. I öster, mot Drottninggatan, avgränsas tomten även av dekorativt utformade järnstolpar med kätting mellan stolparna.
Till kyrkotomten leder flera entréer. Från Drottninggatan i öster finns två entréer; en entré i norra hörnet som leder till sakristian och kyrkans norra entré samt en entré ungefär mitt på kyrkotomtens östra sida, som utgör huvudentré och som via en bred gång leder till S:t Nicolai kyrkas södra port. Båda dess entréer i öster flankeras av gjutna gatlyktor med runda, mjölkvita glober. Från Nikolaigatan i söder, i axel med kyrkan södra entré, finns en entré med tre trappavsatser av granit upp till kyrkan, samtliga med svarta järnräcken. Från Kyrkogatan i väster, där entrén ligger nedanför åsen, leder en lång trappa av granit upp till kyrktornet. Trappan har ett svart räcke av järn med hamrad yta. Den flankeras, såväl längst upp som längst ner, av samma gatlyktor som vid östra entréerna. Från Vasagatan i norr, bredvid Nikolai församlingshem, leder en trappa i granit till kyrkans västra del.
Runt hela kyrkan leder en bred gång. Huvudsakligen är den belagd med cementplattplattor. På kyrkans södra sida, från Drottninggatan till södra entrén, är gången däremot belagd med gatsten samt släta kalkstensplattor. Framför denna entré finns en större, rundad plan med mönsterlagd gatsten och en bild av en stiliserad fisk. Framför västra entrén finns också en större plan, belagd med cementplattor.
I kyrkotomtens nordvästra hörn, längs Vasagatan, finns Örebro gamla skola, i dag Nikolai församlingshem. Byggnadens bottenvåning är belägen på en lägre nivå än kyrkotomten, som här är förhöjd. Byggnaden, som är i två våningar med inredd vind, har exteriör av huggen kalksten och täcks av ett valmat sadeltak med tre takkupor på långsidorna och en takkupa på vardera gaveln. Taktäckningsmaterialet utgörs av mönsterlagt skiffer. Längst upp under takfoten löper en dekorativ fris av terrakotta. Från församlingshemmets bottenvåning och dess sydöstra hörn leder, som tidigare nämnts, en trappa upp till kyrkotomten. Från församlingshemmets andra våning leder en grönmålad gångbro av järn direkt till kyrkotomtens västra del, där den närliggande slänten är planterad med buskar och där det även finns en mur av kallmurad kalksten.
Runt kyrkan finns delar av en äldre trädkrans kvar kompletterad med nyplanterade träd. I övrigt är kyrkotomten gräsbevuxen.
KYRKAN – S:t Nicolai kyrka ligger vid Stortorget i centrala Örebro. Kyrkan var till början av 1800-talet omgiven av en muromgärdad kyrkogård, där två nu i vapenhuset uppställda stenskulpturer flankerade östra ingången. Sedan nya begravningsplatser anordnats i stadens utkant, både söder- och norrut, omvandlades kyrkogården successivt till park.
Under 1200-talet började staden Örebro växa fram på åsen söder om Svartån. Under århundradets andra hälft påbörjades uppförandet av S:t Nicolai kyrka, vilken stod färdig först mot 1300-talets mitt. Kyrkan är uppförd av kalksten med rektangulärt, treskeppigt, valvslaget långhus med tvärskepp samt sakristia i norr. Kyrkan var ursprungligen tornlös men kan ha haft en takryttare över korsmitten. Byggnadsplanerna ändrades under den långa byggtiden så att kyrkan fick karaktär av hallkyrka med både romanska och gotiska stildrag.
Under den första hälften av1400-talet tillbyggdes det kraftiga tornet i väster, uppfört av gråsten med tegel upptill. Tornbyggnaden utgör en av de många som i östra Svealand uppfördes under 1400-talet. Tornet i Strängnäs, Västerås och Uppsala domkyrkor, Stockholms Storkyrka, Nyköpings Nikolaikyrka och åtskilliga andra tillhör denna grupp som kännetecknas av enkla, massiva former med eller utan blinderingsdekoration. Under 1400-talet tillkom också på norra sidan ett sidokapell av tegel, Längbrokyrkan.
Kyrkan genomgick under århundradena därefter olika reparationer och förändringar, bl.a. efter en brand 1643 då tornspiran från 1585 förstördes. Tornet fick då en hög och smal spira, som i början på 1770-talet ersattes av en för denna tid typisk klockformad huv med lanternin, ritad av den välkände arkitekten C.F. Adelcrantz. Fönstren förstorades under 1600-talet. Även invändigt skedde olika förändringar.
1860-1899 genomgick kyrkan en omfattande restaurering under ledning av lektorn vid Tekniska Gymnasiet i Örebro, Adolf Kjellström. I enlighet med de då rådande restaureringsprinciperna strävade han efter att åstadkomma en helgjuten kyrka, som ”det ursprungligen varit tillämnadt, om det också aldrig i verkligheten varit så”. Han var inspirerad av engelsk gotik. Bland annat murades tornets övre del om och täcktes med en spira murad i kalksten, portalerna fick sina yttre omfattningar, taket, tornspiran och gavlarna erhöll nygotiska detaljer och fönstren sitt gotiska utseende. Taket lades om med skiffer. Engelbrektskapellet, som då gick under namnet Längbrokyrkan, nyuppfördes av kalksten. I etapper tillkom kyrkans glasmålningar, delvis ritade av den i Örebro födde men i England verksame glasmålaren Carl Almqvist. Kyrkan omgestaltades även invändigt och väggarna försågs med dekormåleri utfört av Edvard Bergh och Caleb Althin. Kyrkorummet fick nya öppna bänkar, ny altarprydnad, dopfunt, altarring och predikstol. Ny orgel. Ny värmeanläggning.
Under samma period renoverade Kjellström även församlingshemmet.
1936 bytte man bland annat den öppna bänkinredningen mot en sluten.
1939 försågs kyrkorummet med en ny predikstol huggen i kalksten, komponerad av Eric Grate. Under 1950-talet skedde en omläggning av taktäckningsmaterial, från skiffer till kopparplåt.
1962-64 genomgick kyrkan en omfattande invändig restaurering under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee. Befintliga dekorationsmålningar avlägsnades med undantag från långhusets sydvästra hörn. Väggarna putsades. Kyrkorummet försågs med nytt golv av kalksten. Bänkinredningen grupperades om och ersattes av lösa stolar i tvärskeppen. Altaret i koret flyttades till sin ursprungliga plats. Ny altarring. Ombyggnad och omgestaltning av Längbrokyrkan som fick namnet Engelbrektskapellet. Man byggde om västpartiet med ny orgelläktare, väntrum, kapprum, wc mm. Ett rosettfönster togs upp i tornets västra vägg och i södra väggen togs ett tidigare igensatt fönster upp. Vid renoveringen genomfördes även utvändiga stenarbeten.
Till stor del har Kjellströms ombyggnad invändigt i kyrkan avlägsnats vid dessa restaurering, framför allt 1962-64. Syftet med restaureringarna var att återställa kyrkans inre, så att detaljer av utsmyckning från olika stilar och epoker kunde framträda.
1979 genomfördes en större utvändig renovering med omfogning av murar samt torntak, förstärkningsåtgärder i tornet samt nyhuggnings- och konserveringsarbeten av fasadernas kalkstensdetaljer.
1996-97 utfördes en invändig renovering av arkitekt Janne Feldt, Karlstad. Renoveringen var främst inriktad på underhållsarbeten men även vissa funktionella och liturgiska förändringar genomfördes.
2005 renoverades tornspiran, främst utvändigt men även invändigt. Även kyrkans övriga fasader och huggna detaljer sågs över och åtgärdades.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING –
S:t Nicolai kyrka är Örebro läns största medeltidskyrka med bevarat medeltida murverk och utsträckning.
Kyrkans exteriör med blandning av nygotik och bevarad medeltid är så gott som oförändrad efter den genomgripande restaurering, som genomfördes 1860-1899 under ledning av lektor Adolf Kjellström. Denna restaurering inriktades på att ge kyrkan största möjliga enhetlighet i stil. Kjellströms insatser präglas av stort kunnande såväl stilistiskt som tekniskt.
Kyrkorummet domineras av de tre skeppens vitputsade kryssvalv med kalkstensribbor och kraftiga valvpelare. Interiören präglas av flera tidsskikt, dels det sena 1800-talets restaurering då fönstren fick sin spetsbågiga form och försågs med glasmålningar, dels 1930- och 1960-talets restaureringar som syftade till att ta bort 1800-talsinredningen och funktionellt anpassa kyrkorummet till moderna krav. Altaruppsatsen i barock är av hög konstnärlig kvalitet och utgör ytterligare ett tidsskikt i kyrkans historia.
Engelbrektskapellets inredning med boaserade väggar och tak, glasmålningar och ursprungliga inventarier är av högt arkitektoniskt värde och ett mycket välbevarat exempel på en gestaltning, utförd av en av de ledande arkitekterna i landet vid denna tid.
I kyrkan bevarade tumbor, begravningsvapen och epitafier är ett vittnesbörd om hur framförallt 1600- och 1700-talets välbärgade samhällsklasser inrättade minnesmärken över sig själva och sina familjer i kyrkorna.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
- S:t Nicolai kyrka är ett välbevarat byggnadsverk från medeltiden och det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Kyrkans, sedan sekelskiftet 1900, föga förändrade nygotiska exteriör är en god representant för de restaureringsideologier som rådde under 1800-talets senare hälft.
- Fasadernas huggna naturstensdetaljer i nygotik är av hög hantverksmässig kvalitet och bör hanteras varsamt.
- Kyrkans glasmålningar från 1800-talets senare del är välbevarade och av mycket hög kvalité samt har genom sin tillverkning lokal anknytning.
- Bevarade inredningsdetaljer så som väggarmaturer, knäfall, återskapat dekormåleri mm vittnar om restaureringen 1962-64.
- Engelbrektskapellets välbevarade 1960-talsinredning är mycket ovanlig och synnerligen ömtålig för förändringar.
- 1600-talets altaruppsats är av hög konstnärlig kvalitet.
- Kyrkans för Örebro län ovanlikt rika bestånd av tumbor, begravningsvapen och epitafier.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Sidokapell, Torn - Väster, Torn - Västtorn
Inventeringsår (2003)
S:t Nikolai kyrkan har ett rektangulärt, treskeppigt, valvslaget långhus med tvärskepp, rakt avslutat kor i öster, sidokapell (Engelbrektskapellet) och sakristia i norr samt torn i väster.
TAK –Långhusets mittskepp och tvärskeppen täcks av sadeltak. På mittskeppets södra takfall finns tre små takkupor. Sidoskeppen, sakristian samt Engelbrektskapellet täcks av pulpettak. Samtliga tak täcks av kopparplåt. Stuprören är även de av koppar, dekorerade med blommor.
Tornspiran med gotiska stildrag flankeras av fyra lägre hörntorn. Samtliga är murade helt i kalksten d.v.s. kalkstensmuren utgör både konstruktion och taktäckningsmaterial. Hörntornen kröns av korsblommor och dess murverk har en huggen spetsbågig dekor som löper runt om i tre olika nivåer. Tornspiran har flera små fönster, ljusinsläpp; nederst med fyrpassform, överst med trepassform och där emellan takkupor med vimperg, krönta av en fransk lilja. Spirans topp är dekorerad med krabbor och korsblomma, överst tronar ett kulkors med en förgylld tupp.
FASAD – Kyrkans medeltida murar är till stor del murade av huggen kalksten från Närke, det senare tillkomna Engelbrektskapellet är murat av tuktad kalksten. Tornets nedre del är murat av gråsten och råbruten kalksten. Dess övre del och dess fönsteromfattningar är murade av tegel, delvis mönsterlagt och
delvis med blinderingar, i övre delen även med detaljer av kalksten. I tornets övre del finns ljudgluggar med jalusier av trä.
Exteriörens nuvarande, ganska enhetliga, utseende beror i stor utsträckning på den genomgripande restaurering som genomfördes åren 1860-1899 under ledning av lektor Adolf Kjellström. Kyrkan fick då sin gotiskt präglade fasad med vimperger, spetsbågiga fönster, hörnspiror, korsblommor, huggna dekorationer av tre- och fyrpassformer m.m. Vid denna renovering tillkom även sockeln av granit med överliggande list av kalksten.
SÖDRA PORTALEN – Huvudportalen i söder är en dubbelportal. Portalen har en yttre omfattning, krönt av en vimperg, vilken nästintill i sin helhet härstammar från restaureringen 1860-1899. Entrén har en spetsbågig arkivolt vilande på knippepelare med bladkapitäl. Portalen, som delas av en s.k. trumeaupelare, har två ingångar. Vissa stycken av pelarnas ornering är nyhuggna, d.v.s. huggna vid restaureringen 1860-1899. Portalsidorna pryds av kolonetter, som är nyhuggna, men insatta efter de ursprungliga bladkapitälen. Av kapitälen är de innerst belägna bevarade, medan de yttre (och flesta) är nyhuggna. Portalens båda ingångar är spetsbågiga med överljus och omgivna av en spetsbågig arkitrav. Innerst mot överljusets glas är bågkonturen utbildad som en elastisk passlinje med fem passdelar. En stor spetsbågig arkivolt omsluter det hela. Mitt på arkivoltens tympanonfält, mellan dörrarnas spetsbågar, finns en skulptur föreställande S:t Nikolaus, kyrkans skyddspatron, sittande under en baldakin. I vimpergens mitt finns en nisch med baldakintak, i nischen står en Kristusskulptur. På var sida om skulpturen finns dekorationer av trepass och fempass med änglar i. Vimpergen kröns av ett kors.
Portalens inre omfattningar är till stora delar ursprungliga och härrör sannolikt från tiden omkring år 1300.
NORRA PORTALEN – Norra portalen är enklare än den södra och har endast en dörröppning, men rikt profilerad arkivolt av ungefär samma typ som den södra. Endast västra kapitälradens inre (och större) del samt arkivolten (utom yttersta profildelens båge) återstår av den ursprungliga portalen. Orneringen på portalens bevarade kapitällist utgörs av en ranka som utgår ur munnen på ett odjurshuvud. Sidopartierna med kolonnetterna är från restaureringen 1860-1899, men återger sannolikt ganska exakt de ursprungliga formerna. Sidornas profilering är rikare än på södra portalen, kolonnetterna är inte ställda mot en rak muryta utan har inpassats mellan rätvinkliga språng, vilka utmodellerats i likhet med arkivoltens profilering. Vimpergen är även den från tidigare nämnd restaurering men spår efter en liknande gavel fanns. Den hade tagits bort i samband med att man tog upp ett rundfönster snett ovanför entrén. Den nuvarande vimpergen är utsmyckad med spetsbågiga nischer och fempassformer samt kröns av en fransk lilja.
Genom norra portalens ursprungliga ornamentik kan man troligtvis datera portalen till samma byggnadsperiod som kyrkans östparti.
VÄSTRA ENTRÉN- Västra entrén är belägen i tornets bottenvåning och omges av en rundbågig, huggen, slät portal av sten.
FÖNSTER – De flesta av kyrkans fönster är utformade vid den restaurering som kyrkan genomgick under 1860-1899 andra hälft.
Kyrkans fönster är spetsbågiga med masverk av huggen kalksten. Fönstren är av olika storlek och i sina övre delar utsmyckade med tre-, fyr-, fem- och sexpassformer.
I tvärskeppens och mittskeppets gavlar finns runda rosettfönster, även de med masverk av kalksten.
Engelbrektskapellet har i norra fasaden fyra spetsbågiga fönster, placerade i par. I kapellets västra vägg finns ett mindre rektangulärt stående fönster med blyinfattat färgat glas i små rutor.
Tornet har ett spetsbågigt fönster ovan entrén i väster. Fönstret har båge och spröjs av järn indelade med blyspröjs till mindre rutor. I tornets södra fasad finns ett smalt spetsbågigt fönster som ser ut att ha en omfattning av cement. I samma fasad finns två små ljusinsläpp till tornets trapphus.
PORTAR – Södra entrén består av en dubbelportal. Dörrarna är enkeldörrar av koppar med 18 små inåtgående fyllningar i varje dörrblad. Norra entrén består av en slät enkeldörr av koppar.
I tornets västra vägg finns en rundbågig pardörr av trä med tre fyllningar i varje dörrblad, de nedersta med stående räfflor. Det högra dörrbladet har en dekorativ dörrkläpp av svart smide. Dörren är målad i en grön kulör. På tornets södra sida finns en direktingång till tornets trapphus, en slät enkeldörr av koppar.
Till sakristian finns i norra fasaden en direktingång som består av en enkeldörr av järn. Dörren är från 1779.
S:t Nicolai kyrka har ett rektangulärt, treskeppigt, valvslaget långhus med tvärskepp, rakt avslutat kor i öster, sidokapell (Engelbrektskapellet) och sakristia i norr samt torn i väster.
LÅNGHUS – Treskeppig hallkyrka med mittskepp och något lägre sidoskepp. Mittskeppet och sidoskeppen har, med undantag från tvärskeppet, kryssvalv med profilerade valvribbor, gördel- och sköldbågar av kalksten som avslutas mot väggytan av konsoler, även de av kalksten. Tvärskeppet, nedanför koret, har i sidoskeppen rektangulära tunnvalv lika höga som mittskeppet. Det södra tvärskeppet har fragment av, troligtvis medeltida, målningar.
Långhusets valv bärs upp av sex pelare av finhuggen kalksten. De främre är lika de närmast belägna pelarna i koret, de är högre än övriga pelare då tvärskeppets tunnvalv är högre än övriga valv i sidoskeppen. Dessa pelare är ”fyrkantiga” och har baser med ett enkelt profilerat listverk. De avslutas upptill, i höjd med de andra pelarna, av en enkelt profilerad list. Den södra av dem har på sin norra sida en målad sköld. De mittersta pelarna är runda med akantusliknande dekor på kapitälen och kvadratiska baser. Pelarparet längst åt väster är åttkantiga med profilerad bas och avslutas upptill av en enkelt profilerad list. Längst bak mot läktaren bärs valven mot sidoskeppen upp av lisener i sten med finhuggen yta.
Väggarna är putsade och avfärgade i en bruten vit kulör. På sydvästra gavelväggen finns dekormåleri kvar från slutet av 1800-talet.
Mot Engelbrektskapellet, norr om norra korsarmen, finns två öppningar mot kyrkorummet. Vardera öppning är i sin tur indelade i två spetsbågiga öppningar som bärs upp av 3 par parkolonner med bladkapitäl. De två spetsbågiga öppningarna innesluts i en större spetsbågig nisch med ett genombrutet fyrpass i övre delen. I öppningen längst åt väster står en skulptur av sten föreställande S:t Paulus.
Långhusets golv täcks av bruna hyvlade kalkstensplattor.
Långhusets södra vägg har tre fönster, samtliga med gotiserande masverk av kalksten indelat i fyra, tre eller två lansetter med rosett form, fyrpass eller trepass i övre delen. De två längst åt väster har glasmålningar med ornamentala partier av kulört glas. Ovan södra entrén finns ett spetsbågigt fönster över vardera port med bågar av järn och dekorativt blyspröjsat, klart, rött och gulvitt högbränt glas med ornamentalt mönster och kristussymbolerna A och O, av konstnären Jan Brazda 1962-64. Södra tvärskeppsfönstret är det största fönstret på södra fasaden med glasmålningar med motiv ur Kristi födelse- och barndomshistoria. Fönstret är tillverkat 1881-82 efter C. Almqvists ritningar av firman Shrigley & Hunt i Lancaster, England.
I långhuset finns i norra väggen två spetsbågiga fönster med gotiserande masverk av kalksten. Det västra fönstret består av tre lansetter med trepass och fyrpass i övre delen, glasmålningar med ornamentala partier av kulört glas samt ett motiv på mitten. Fönstret i norra tvärskeppet sitter ovanför Engelbrektskapellet och är på grund av kapellets yttertak förminskat. Den övre delen har dekorativt blyspröjsat kulört glas föreställande Törnekronan, den underliggande delen har blindfönster i guldmosaik. Ovan entrén i norr finns ett spetsbågigt fönster med båge av järn och dekorativt blyspröjsat, klart, grönt och gult högbränt glas med ornamentalt mönster och kristusmonogram, av konstnären Jan Brazda 1962-64.
Södra entrén är placerad i en spetsbågig nisch av kalksten. Framför entrén finns ett vindfång av trä med gotiserande drag. Från kyrkorummet ser man endast den övre delen av tidigare nämnda fönster då vindfånget döljer den nedre delen. Det finns en enkeldörr åt öster och en åt väster, dörrarna har fyra glasade fyllningar i varje dörrblad. I övre delen av vindfånget finns ljusinsläpp. Vindfånget är laserat i en ljust grå kulör med några få detaljer i rött. Även norra entrén är placerad i en spetsbågig nisch av kalksten. På sydvästra gavelväggen finns en spetsbågig enkeldörr av stående bred panel, som leder till torntrappan.
I norra sidoskeppets nordvästra hörn finns en gravtumba av kalksten.
I sydvästra hörnet av södra sidoskeppet finns ett förrådsutrymme avgränsat av en väggskärm av trä.
KOR – Korets mittskepp och sidoskepp har lika långhuset kryssvalv med profilerade valvribbor samt gördel- och sköldbågar av kalksten som avslutas mot väggytan av konsoler, även de av kalksten. Sidoskeppen har två lägre och mindre kryssvalv på var sida. Korets valv bärs upp av fyra pelare och väggpilastrar av finhuggen kalksten. Pelarparet mot långhuset är lika de närmast i långhuset. De är högre än övriga pelare. Pelarna är ”fyrkantiga” i formen, och har bas med enkelt profilerat listverk. De avslutas upptill och i höjd med korets andra pelare av en enkelt profilerad list.
Det östra pelarparet i koret är runda. Baserna består av en stor fyrsidig plint med skråkant samt attisk bas med hörnblad. Södra pelarens bas har hörnblad med olika skulpturala detaljer; en drake som biter över en halvpalmettranka, en naken grinande figur som ligger på rygg över en ranka, en liknande figur som ligger på mage samt en liknande figur som biter i rankan och griper om densamma. Kapitälet är dekorerat med uppstigande, korsande bladrankor som avslutas av halva eller hela bladknoppar. Bladrankornas bladnerver är dekorerade med diamantsnitt. På kapitälets södra sida en konsolartad utkragning skulpterad med bilden av en man, som i hukad ställning tycks bära valvets tryck. Norra pelarens bas har hörnblad med likartade former. Kapitälet har på östra sidan bladrankor liknande de på södra kapitälet, på södra och västra sidan finns halvplamettrankor och liknande bladrankor. I sydvästra hörnet ett krönt lockigt huvud. I nordvästra hörnet ett huvud som biter över en ranka. Norra sidan har en utkragning för gördelbågen. Denna pryds av bilden av en man som bär upp tyngden, på vardera sida om honom finns till vänster en ek, till höger ett fruktträd. Dessa kapitäl har klart utpräglade höggotiska drag.
Väggarna är putsade och avfärgade i vitt lika långhuset.
Koret, som utgör kyrkorummets östra del, markeras genom ett något förhöjt golv belagt med släta bruna kalkstensplattor. I golvet finns ett tiotal infällda gravhällar, även de av kalksten. I norra sidoskeppet, längs med väggen, finns en ramp med räcke av järn.
Koret har fem fönster, två i söder och tre i öster, samtliga spetsbågiga med masverk av kalksten. De två fönstren i södra fasaden består av två lansetter med ett fyrpass i övre delen. Fönstren framställer Den förlorade sonen och Jesus välsignar barnen. Glasmålningarna donerades av pastorsadjunkten P. A. Pettersson och utfördes 1874 av firman Heaton, Butler & Bayne i London efter ritningar av C. Almqvist. Fönstren i korets östra gavel har glasmålningar med följande motiv; i mitten scener ur passionshistorien, det norra fönstret med motiv från Luc. 10: 41-42 och det södra från Joh. 11: 43-44. Glasmålningarna i de östra fönstren tillkom i början av 1900-talet och tillverkades även de hos Heaton, Butler & Bayne i London. Det mittersta fönstret består av fyra lansetter med rosettfönster och sexpass i övre delen. Det norra och det södra fönstret består av två lansetter med ett sexpass i övre delen.
I korets norra vägg är ingången till sakristian belägen. Det är en spetsbågig portal med omfattning av grå kalksten. Portalen flankeras av två kolonner av brun kalksten vars kapitäl är utsmyckade med omböjda palmetthuvuden. Kapitälen är bemålade med förgyllning. Portalen är ursprunglig men kraftigt renoverad.
I södra och norra sidoskeppen finns en gravtumba av kalksten.
VALVSYSTEM: Kyrkans plan uppvisar två olika valvsystem. Koret har ett stort, kvadratiskt valv i mittskeppet men två valv i vartdera sidoskepp. I långhuset svarar däremot ett rektangulärt valv i mittskeppet mot ett mindre likadant i sidoskeppet. Det första systemet är ålderdomligare, det senare yngre, i regel använt i den utvecklade gotiken. En arkeologisk undersökning vid restaureringen på 1960-talet visar att kyrkans västra del ursprungligen planerats enligt samma system som koret, vilket även kyrkans strävpelare, som ej överensstämmer med det nuvarande valvsystemet, visar.
FÄRGSPÅR – Det finns målningsrester på såväl kapitäl och pelarbaser som på några av pelarna. Kapitälen i koret är gråmålade med dämpad marmorering i blått. Därunder finns tydliga spår av förgyllning. Även valvanfangen på olika håll i kyrkan har spår efter förgyllning. På pelarbaserna i koret finns underst grå färg, därefter förgyllning och överst blå spår efter marmorering. De två östligaste kolonnerna i koret är prickhuggna i sen tid, d.v.s. troligen omhuggna under 1800-talets andra hälft, och har inga färgspår. Den andra pelaren från väster i långhuset i norra raden är också yngre, från 1866. De två västra pelarna i koret har däremot ursprunglig behuggning med bevarade färgspår i fördjupningarna; förgyllning, grå färg samt gula streck efter kvadermålning. På den södra av dem, högt upp på västra och norra sidorna, syns rester av röd färg. Här har förmodligen ett epitafium varit fastsatt, omgivet av röd draperingsmålning. Kolonnerna på ömse sidor om sakristiedörren har ännu kvar bemålning i stor omfattning.
INRE VAPENHUSET – I tornets bottenvåning finns ett inre vapenhus, som samtidigt är en form av läktarunderbyggnad. Golvet är belagt med brun hyvlad kalksten. Väggarna är släta och delvis putsade. I södra och norra muren finns en stickbågig nisch med liggare av kalksten. Bredvid dessa är två reliefer av kalksten uppsatta, Adam på södra sidan och Eva på norra. Relieferna är från 1660-talet och har ingått i den kyrkogårdsmur som en gång fanns runt kyrkan. Utrymmet täcks av ett plant trätak målat i en grå kulör. Mot kyrkorummet finns en pardörr av trä med glasat och spröjsat mittparti i varje dörrblad. Dörren är målad i lika kulör som taket. Vapenhuset rymmer wc, förrådsutrymme, barnhörna samt uppgång till läktaren.
YTTRE VAPENHUS – Ett yttre vapenhus är beläget i västra delen av tornets bottenvåning. Utrymmet har golv av brun och grå kalksten med nedsänkt dörrmatta. Väggarna är putsade och avfärgade i vitt. På södra och norra väggarna finns minnestavlor av sten över händelser i kyrkans historia. Vapenhuset täcks dels av ett kryssvalv och dels av ett plant tak. I kryssvalvet finns en rund lanternin av hugget, olikfärgat glas i betongfogar, komponerat av Jan Brazda vid renoveringen 1962-64. Ytterporten består av en rundbågig pardörr, som på insidan har stående brädor med smidda svarta beslag. Dörren är målad i en grönblå kulör. Mot det inre vapenhuset finns en pardörr av trä, målad i en ljust grå kulör.
SAKRISTIA – Sakristians golv ligger något högre än korgolvet. Golvet täcks till stor del av gravhällar men är i ytterkanterna utfyllt med kalkstenplattor. Väggarna är putsade och avfärgade i vitt. Vid södra och västra väggarna finns fast skåpinredning. I norra väggen finns en direktingång från utsidan. Invändigt sitter en enkeldörr av trä med tre fyllningar. I öster finns ett spetsbågigt fönster med masverk av kalksten. Fönstret är indelat i tre lansetter med blyinfattat klarglas. Rummet täcks av två stjärnvalv åtskilda av en svagt spetsig profilerad gördelbåge av kalksten.
ENGELBREKTSKAPELLET – Kapellet har boaserade väggar och tak av kalkad ekpanel. Taket är ett tredingstak, mitt i taket finns Engelbrekts vapen. I norra väggen finns fyra spetsbågiga fönster med djupa putsade nischer avfärgade i en bruten vit kulör. Samtliga fönster har blyinfattat högbränt glas i vitt med abstrakt mönster i rött, gult och grönt komponerade av Jan Brazda 1963. Det östligaste fönstret har ett textband med en svensk översättning av den minnesskrift över Engelbrekt, som fanns på en av väggarna i kyrkan och som kyrkoherden Esbjörn Bose nedtecknade år 1594. I västra väggen finns ett sexsidigt fönster med spröjs lika boaseringens listverk, glaset är hamrat och ofärgat. Golvet är lagt med profilerat rött tegel. På väggarna finns lampetter av bronserad mässing. Engelbrektskapellet fick sitt nuvarande utseende vid renoveringen 1962-63.
Vid norra väggen finns ett altare som ursprungligen var placerat vid östra väggen.
Den konstnärliga utsmyckningen av rummet är utförd av konstnären Jan Brazda.
FAST INREDNING
ALTARE – Altaret är fristående (ej versus populum) och murat av kalksten. På framsidan står fyra runda pelare med kvadratiska baser och knoppkapitäl. Altarskivan är av röd kalksten med skrånande underkant.
ALTARE I ENGELBREKTSKAPELLET – Altaret har ett underrede av mässing. Framsidan med sex rundbågiga öppningar, som tillsammans bildar sju pelare, är klädd med guldmosaik. Den kraftiga altarskivan är av svart Norgeskiffer. Altaret är från renoveringen 1962-64 och ritat av Jan Brazda.
BÄNKINREDNING – Fast bänkinredning i två kvarter, sluten mot mittgången och öppen mot sidoskeppen. Bänkinredningens utsida är till största del omålad men vissa detaljer är målade. Gavlar och dörrar har rektangulärt stående fyllningar, ovanför dessa finns en dekorativ list i rött och guld. Överliggaren och golvlisten har brun kulör. Bänkryggar och sitsar är målade i en röd kulör.
PREDIKSTOL – Predikstolen av kalksten har en sexsidig korg och vilar på en massiv sockel, även den av kalksten. Korgens fält är dekorerade med en fortlöpande reliefsvit med motivet Bergspredikan. Predikstolen är placerad mot korets nordvästra pelare. Predikstolen är komponerad av Erik Grate och huggen av honom och Per Palm 1938-39. Donator var Adolf Lindgren.
ORGEL – Orgel med öppen omålad fasad av trä. Orgeln med 39 stämmor tillkom vid renoveringen 1964 och byggdes av Fredrikborgs Orgelbyggeri, Hilleröd.
KORORGEL – Orgel med öppen fasad målad i en ljus kulör med detaljer i guld och engelskt rött. Orgeln tillkom år 2007 och byggdes av Robert Gustavsson Orgelbyggare AB, Härnösand, fasaden är ritad av Ulf Oldaeus, arkitekt SAR.
LÄKTARE - Orgelläktaren fick sin nuvarande utformning 1962-64 med användande av balusterdockor från en äldre läktare. Vid samma tillfälle tillkom den målade dekoren i den spetsbågiga öppningen mellan tornet och långhuset, vilken är gjord efter senmedeltida målningsfragment som påträffats här. Väggarna är putsade och avfärgade i vitt lika långhuset. Ovan orgeln syns från kyrkorummet det rosfönster som inkomponerades i tornets västfönster 1962-64. Rosfönstret av Jan Brazda är av hugget, olikfärgat glas, murat i betongfogar och med den sjuuddiga stjärnan som motiv. I södra fasaden finns återupptaget ett stickbågigt fönster med blyinfattat antikglas. Orgelläktaren täcks av ett kryssvalv med valvribbor av tegel.
VÄGGMÅLNINGAR- Det södra tvärskeppet har fragment av medeltida målningar. Målningarna utgörs av obetydliga rester av ornamentik och figurer.
På sydvästra gavelväggen finns dekormåleri kvar från slutet av 1800-talet, föreställande S:t Sigfrids mission, samt kvader- och schablonmåleri. Målningen är utförd av dekormålarna Edvard Bergh och Caleb Althin.
SPECIFIKA INVENTARIER
ALTARUPPSATS – Altaruppsats i barockstil av den tyske bildhuggaren Markus Hebel skänkt till kyrkan 1661 av fru Maria Elisabeth Kursell, änka efter riksrådet Erik Ryning.
I uppsatsens mitt finns en målning föreställande Korsfästelsen inom en rikt utsirad arkitektonisk omfattning, i vilken bl.a. ingår skulpturer av de fyra evangelisterna. I uppsatsens andra våning skildras Kristi gravläggning och i den tredje - och översta - Den helige Andes duva. Målningarna omges av rik ornamentik samt av skulpturer föreställande apostlarna. Som krönande figur står Kristus såsom världens konung och frälsare. En senare tillfogad predella avlägsnades vid renoveringen 1962-64.
ALTARRING – Delbar genombruten altarring av brons med stoppat armstöd och knäfall, klädda med blått tyg. Armstödet bärs upp av smäckra svarvade ståndare av brons. Altarringen tillkom vid renoveringen 1962-64 och är ritad av arkitekten Kurt von Schmalensee.
DOPFUNT – Dopfunt i nygotisk stil med stor cylindrisk cuppa som bärs upp av en mittpelare och fyra smalare kolonner på en gemensam fot av kalksten. Mittpelaren är av grön Kolmårdsmarmor, kolonnerna av röd Hoburgssten och kapitäl samt dopskål av gotländsk sandsten. Cuppan är dekorerad med spetsbågiga trepass, över dessa finns texten; Gören alla folk till lärjungar: döpande dem till fadrens och sonens och den helige andens namn.
Dopfunten tillkom på 1880-talet och är ritad av lektor Adolf Kjellström.
DOPBORD – I koret finns ett åttkantigt dopbord av trä med skiva av brun kalksten. Överdelen är laserad i grått, skaftet är rödmålat med kannelyrer i guld och basen är målad i grått. Tillkom vid renoveringen 1996-97.
NUMMERTAVLA – Rektangulära nummertavlor av trä laserade i grått med textilklädda tavla och förgyllda listverk. På tavlans nedre del finns ett skåp för förvaring av siffror. Tillkom vid renoveringen 1996-97.
ANVAPEN – S:t Nicolai kyrka är ovanligt rik på anvapen och epitafier jämfört med andra kyrkor i Örebro län.
Norra väggen, längst i väster. Huvudbaner över överkommissarie herr Johan Nordenfeldt, född 1676 död 1725.
Norra väggen, direkt öster om norra entrén. Huvudbaner som är svårt att tyda, troligtvis över landshövding Fromhold Fägerscköldh, friherre och herre, 1706.
Korets sydöstra hörn. Huvudbaner över riksrådet Lubert Kauer, 1608.
Södra väggen, mellan kryssvalven längst i väster. Huvudbaner över justitieborgmästaren Thomas Clerck, 1682.
Södra väggen, längst i väster. Huvudbaner över assessor Jakob Lithman, avsomnad år 168?.
Södra tvärskeppets travé. Huvudbaner över Johan Bengtsson Gyllenharnesk, 1676.
Norra väggen, direkt väster om norra entrén. Hovkamreraren Jonas Österling, 1691.
Långhusets sydöstra pelare. Huvudbaner över Wolmar Stackelberg, 1652.
Södra tvärskeppets travé. Huvudbaner över landshövdingen Jost Kursell, 1606.
Korets södra vägg. Huvudbaner över landshövdingen Carl Falkenberg, 1697.
Södra tvärskeppets, södra väggen. Anträd, Fäderne (Falkenberg af Trystorp) hör till landshövding Carl Falkenbergs huvudbaner, 1706.
Södra tvärskeppets, södra väggen. Anträd, Möderne (Bonde) hör till landshövding Carl Falkenbergs huvudbaner, 1706.
Nästan all huvudbaner och anträd finns beskrivna och på bild i Sveriges kyrkor, Närke, band 1. häfte 1. 1939.
EPITAFIUM – S:t Nicolai kyrka är ovanligt rik på epitafier och anvapen jämfört med andra kyrkor i Örebro län.
På sin ursprungliga plats på långhusets nordöstra pelare sitter ett epitafium över överborgmästaren Lars Olofsson Bohm, död 1629, hans båda hustrur och deras barn. Inskrivningstavla i arkitektonisk omfattning av svart marmor, krönt av en putto och nedtill avslutad av en kraftigt utbildad maskaron samt ornament i broskverkstil av vit, rödådrig marmor med spår av förgyllning.
Norra tvärskeppets travé, västra sidan. Epitafium över rådmannen i Örebro Olof Spongius. Epitafiet är av trä, skulpterat, målat och förgyllt. Mitt-tavla med målad framställning av Kristi förklaring, i rik omfattning av lövverk och putti; upptill och nedtill inskriptionskartuscher med bl.a. årtalet 1680.
Norra tvärskeppets travé, östra sidan. Epitafium över rådmannen i Örebro Lars Olofsson Grottenberg. Epitafiet är av trä, skulpterat, målat och förgyllt. Mitt-tavlan har en målad framställning av Kristi nedtagande från korset; upptill och nedtill inskriptionskartuscher med bl.a. årtalet 1683.
TUMBA – I långhusets nordvästra hörn finns en gravtumba av grå kalksten över riksdrotsen och riksrådet Mauritz Leijonhufvud (Lewenhaupt), d. 1607, och hans hustru Amalia Hatzfeld, d. 1628. Tumbans två fristående sidor har ornamentalt inramade inskriptionstavlor, flankerade av hörnpilastrar med i grunda nischer stående änglafigurer i relief. Täckhällen är utmed kanterna rikt dekorerad. På ovansidan i hög relief framställs två figurer, båda liggande med händerna sammanförda till bön. Ovan täckhällen finns en stor väggtavla, flankerad av joniska pilastrar som bär upp ett entablement med gavelstycke. Tavlans mittparti har en tudelad inskriptionstavla, inramad av makarnas 32 anvapen; ovanför denna Leijonhufvudska och Hatzfeldska vapnen, initialerna M. G. T. R. – A. G. T. R. (Mauritz, Greve Till Raseborg – Amalia, Grevinna, till Raseborg) samt Anno 1610. Tumban har spår av bemålning, främst röd färg.
I korets nordöstra hörn finns en gravtumba över ståthållaren på Örebro slott, Jost Georgsson Kursell, d. 1606, och hans hustru Ebba Esbjörnsdotter Lilliehöök af Fårdala, d. 1602. Tumban är av röd kalksten. På täckhällen finns inskriptionstavlor omramade av dekor i låg relief samt sex infällda, rektangulära plattor av sandsten skulpterade i relief: i hörnen evangelisterna, på mittpartiet Kursellska och Lilliehöökska vapnen. På tumbans fria sidor finns inskriptionstavlor, på var sida av dem finns infällda medaljonger med änglahuvuden, skulpterade i sandsten.
I korets sydöstra hörn finns en gravtumba över riksrådet Lubert Didriksson Kauer, d. 1608, och hans hustru Gunilla Jönsdotter Rosenstråle. Tumban är av röd kalksten. Mitt på täckhällen finns Kauerska och Rosenstråleska vapnen, skulpterade i sandsten, i övrigt inskriptionstavlor omramade av dekor i låg relief. På tumbans sidor finns medaljonger med änglahuvuden infällda. Medaljongerna är av bränd lera.
MINNESTAVLA- En minnestavla, i två delar, över Engelbrekt Engelbrektsson är uppsatt på tvärskeppets norra vägg, mellan och ovan bågöppningarna mot Engelbrektskapellet. Den övre delen har bland annat reliefer med motiv från Rimkrönikans skildring av tilldragelserna i samband med Engelbrekts mord och miraklerna vid bondehelgonets grav. Tavlorna är gjutna i brons av skulptören Robert Nilsson och tillkom i samband med 500-årsminnet 1936.
GLASMÅLNINGAR – se beskrivning av långhus och kor.
Byggnadsdel (2003): Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Sidokapell, Torn - Väster
År 1250-1349 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor och sakristia
År 1592 Fast inredning - predikstol
Predikstol av trä med bilder i intarsia.
Skänkt av ståthållare Jost Kursell.
År 1625 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av kalksten.
Skänkt av Jakob Stenhuggare
År 1656-1661 Fast inredning - orgel, orgelverk
Nytt orgelverk då det tidigare förstördes i branden 1643.
Orgelbyggare: Gürgen Speet
År 1661 Fast inredning - altaruppsats
Ny altaruppsats i barock.
Skänkt av fru Maria Elisabeth Kursell.
Konstnär - Bildhuggare: Markus Hebbel
År 1663 Nybyggnad
Man uppförde en ny, mycket hög och smal spira.
Per Hansson tornbyggare?
Annan uppgift i "Till hembygden 1905" Anders Larsson, tornresare
År 1730 Underhåll
Reparationer
År 1770 Underhåll
Reparationer
År 1780 Specifika inventarier - kyrkklocka
Fyra kyrkklockor göts.
Klockgjutare: Olof Kjulander
År 1782 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklockan göts om.
År 1789 Fast inredning - predikstol
Ny predikstol
Konstnär - Bildhuggare: Carl Fredrik Beurling
År 1818 Fast inredning - orgel
Ny orgel
Orgelbyggare: Pehr Schiörlin
År 1845 Fast inredning - orgel
Ny orgel
År 1860-1899 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Interiört putsning, avfärgning och dekorationsmålning.
Konstnär - Dekormålare: Caleb Althin
Konstnär - Dekormålare: Edward Bergh
År 1860-1899 Fast inredning - altarring
Ny altarring
År 1860-1899 Fast inredning - bänkinredning
Nya öppna bänkar
Arkitekt: Adolf Kjellström
År 1860-1899 Fast inredning - orgel
Ny orgel
År 1860-1899 Fast inredning - predikstol
Ny predikstol
År 1860-1899 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklockan göts.
År 1860-1899 Specifika inventarier - altartavla
Ny altarprydnad
År 1860-1899 Teknisk installation - värme
Ny värmeanläggning
År 1860-1899 Specifika inventarier - dopfunt
Ny dopfunt
Arkitekt: Adolf Kjellström
År 1869-1899 Ändring - restaurering, interiör
Ändring - restaurering, interiör - Återställande av tornrummets valv.
Den norra av de båda runda pelarna i långhuset nybyggdes. Nya korfönster med glasmålningar samt andra fönster. Ny tornspira.
Arkitekt: Adolf Kjellström
Konstnär - Dekormålare: Caleb Althin
Konstnär - Glaskonstnär: Carl Almqvist
Konstnär - Dekormålare: Edward Bergh
År 1910 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklockan göts om.
Klockgjutare: Kristian (K G) Bergholtz
År 1939 Underhåll - exteriör
Stenarbeten på östra gaveln.
År 1939 Fast inredning - predikstol
Ny predikstol huggen i kalksten från Yxhult. Komponerad av Eric Grate, huggen av Grate och Per Palm.
Donator Adolf Lindgren
Konstnär: Eric Grate
Konstnär - Bildhuggare: Per Palm
År 1950-1959 Underhåll - takomläggning
Omläggning av tak från skiffer till kopparplåt.
År 1962-1964 Fast inredning - bänkinredning
Bänkinredningen grupperades om och fick ny färgsättning. I tvärskeppen ersattes bänkar med lösa stolar.
Arkitekt: Kurt von Schmalensee
År 1962-1964 Fast inredning - altarring
Ny altarring
År 1962-1964 Ändring - ombyggnad, fönster
Ändring - ombyggnad, fönster - Rosettfönster togs upp i tornets västra vägg och i södra väggen togs ett tidigare igensatt fönster upp.
Konstnär - Bildhuggare: Harry Bergman
Konstnär: Jan Brazda
Arkitekt: Kurt von Schmalensee
År 1962-1964 Teknisk installation - el
Nya armaturer så som vägglampetter och takbelysning.
Arkitekt: Kurt von Schmalensee
År 1962-1964 Teknisk installation - värme
Nytt värmesystem, slingor i golvet
År 1962-1964 Ändring - ombyggnad, interiör
Ändring - ombyggnad, interiör - Ombyggnad av Längbrokyrkan med helt ny invändig gestaltning samt altare och dopfunt, kapellet fick nu namnet Engelbrektskapellet.
Ombyggnad av västpartiet med ny orgelläktare och dekormåleri i valvbågen mellan tornet och långhuset, väntrum, kapprum samt wc
Konstnär - Bildhuggare: Harry Bergman
Konstnär: Jan Brazda
Arkitekt: Kurt von Schmalensee
År 1962-1964 Underhåll - exteriör
Stenarbeten
Arkitekt: Kurt von Schmalensee
År 1962-1964 Underhåll - Omputsning, interiör
Putsning av väggar, befintlig dekorationsmålningar avlägsnades utom i långhusets sydvästra hörn.
Arkitekt: Kurt von Schmalensee
År 1965 Underhåll
Renovering av altarbord, gravhällar samt gravtumbor.
År 1970 Fast inredning - orgel
Installation av ny orgel.
År 1979-1980 Underhåll - exteriör
Omfogning av murar samt torntak. Förstärkningsåtgärder i tornet samt nyhuggnings- och konserveringsarbeten av fasadens kalkstensdetaljer.
Arkitekt: Jerk Alton
År 1992 Konservatorsarbeten
Konserveringsåtgärder på södra- och norra portalen. På södra fasaden på tronhimlen/baldakinen över Kristusskulpturen kunde färgspår iakttas.
År 1996-1997 Konservatorsarbeten
Konserveringsarbeten
Arkitekt: Janne Feldt
År 1996-1997 Specifika inventarier - dopfunt
Ny dopfunt
År 1996-1997 Underhåll - interiör
Rengöring av väggar och tak
Arkitekt: Janne Feldt
År 1996-1997 Underhåll - exteriör
Smärre utvändiga åtgärder genomfördes.
Arkitekt: Janne Feldt
År 1996-1997 Teknisk installation - el
Installation av nytt elsystem.
År 1996-1997 Specifika inventarier - textilskåp
Ny textilförvaring i sakristian.
Arkitekt: Janne Feldt
År 1996-1997 Fast inredning - predikstol
Ny ambon
Arkitekt: Janne Feldt
År 1996-1997 Fast inredning - bänkinredning
Bänkarnas insida målades i röd kulör.
Arkitekt: Janne Feldt
År 1996-1997 Fast inredning - altare
Nytt fristående altare
Arkitekt: Janne Feldt
År 2005 Underhåll
Renovering av tornspiran, främst utvändigt men även invändigt. Även kyrkans övriga fasader och huggna detaljer sågs över och åtgärdades. Arbetena utfördes till stor del av tekniska och säkerhetsmässiga skäl, man rensade ytorna från lös fog och löst sittande sten. Man penslade huggna stendetaljer med stenlagningsbruk.
År 2007 Fast inredning - orgel
En ny kororgel placerades i norra korsarmen.
Orgeln målades i en ljus kulör med detaljer i guld och engelskt rött.
Arkitekt: Ulf Oldaeus
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin