Motivering (skydd): Fellingsbro kyrka är placerad på en rullstensås och ingår i ett av länets mest kompletta sockencentrum beträffande byggnader för kyrkans och socknens administration. Den s. k. kastalen på kyrkogårdens södra sida är unik i Örebro län.
Fellingsbros ovanligt stora kyrka, med till största delen medeltida murverk, har en välbevarad nyklassicistisk exteriör i empirestil med vissa nygotiska drag från omdaningen 1806-1811. Fasadernas kraftiga pilastrar och tornets blinderingar är tydliga spår från medeltiden.
Det stora kyrkorummet domineras av omdaningen 1806-1811 med sina kraftiga kolonner och det dekorationsmålade, tunnvälvda taket i mittskeppet. Det stora kyrkorummet präglas av flera tidsskikt från kyrkans långa historia med praktfulla inventarier så som den ovanligt stora medeltida dopfunten, altarskåpet från Antwerpen, altaruppsats, predikstol samt orgelfasad i barockstil från 1700-talet, den öppna bänkinredningen från 1800-talets slut samt 1960-talets modernisering med bland annat orgelläktarens betongunderrede, bänkarnas omgestaltning samt väggarnas boasering.
I tornet hänger två av Närkes senmedeltida kyrkklockor, Storklockan med avtryck av pilgrimsmärke från 1460 samt den odaterade Lillklockan.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Fellingsbro kyrka med kyrkogård och omkringliggande byggnader ingår i ett av länets mest kompletta sockencentrum med en historisk kontinuitet sedan tidig medeltid • Kastalen med sitt medeltida murverk är en av få i landet
• Kyrkans medeltida murverk har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde • Det nyklassicistiska kyrkorummet med sina takmålningar från omdaningen i början av 1800-talet. • Kyrkorummets praktfulla inventarier från olika sekel
• 1960-talets medvetet genomförda omgestaltning av arkitekt Rolf Bergh
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Indraget, Torn - Väster
Inventeringsår (2003)
Kyrkobyggnadens yttre består av en enkel rektangulär vitputsad volym, täckt av ett relativt flackt sadeltak av koppar. Ur rektangeln skjuter ett högt torn med ett vitputsat murverk som uppåt avslutas med en spetsbågefris. Tornet täcks med en flack tornhuv och en öppen lanter-nin med kupoltak. På övre delen av tornet finns dels medeltida blinderingar i form av horison-tella band, cirklar och fält med sågtandssnitt, dels yngre i den ursprungliga murytan upphugg-na spetsbågeformade blinderingar. De senares syfte är att ge intryck av större gotiska ljud-öppningar för klockljudet, än de faktiska rundbågade ljudöppningar som finns infogade i blin-deringarna. Åt söder, väster och norr finns svarta urtavlor med förgyllda siffror.
Kyrkobyggnaden är mestadels försedd med en spritputsad och gråmålad sockel vars språng utanför fasadlivet är täckt med kopparplåt. Västfasaden har dock kalkstenssocklar från olika tider. Fasaderna rytmiseras av strävpelare och stora spetsbågeformade fönster, med metallbå-gar och blyinfattat glas. Solbänkarna är av kopparplåt. Dessutom finns ett halvrunt fönster med målat glas på östgaveln samt ett ovalformat träfönster på sydsidan. Kyrkans tre portar av trä, liksom porten till Swedenstiernska gravkoret är på olika sätt plåtbeklädda. Kring västen-trén, liksom runt gravkorets port, finns 1700-talsportaler skulpterade i sandsten. Takfoten är putsad och profilerad. Östgaveln kröns av en plåtinklädd skorsten.
På norra sidan finns en sakristitillbyggand med gjutjärnsfönster samt en ytterdörr helt av järn. Mot östfasaden finns i suterrängläge en tillbyggnad med pannrum, vaktmästarlokaler och toa-letter. Tillbyggnaden har huggen granitsockel, moderna dörrar och fönster samt öppen takfot med taktassar av trä. Kyrkobyggnadens sydsida har korta granittrappor med vilplan framför portarna, medan västentrén har en lång terrängtrappa av granit från den gamla landsvägsnivån, uppdelad i fyra trapplopp med smidesräcken och järnkedjor.
Från västportalen når man via ytterligare några steg vapenhuset. I kalkstensgolvet finns tre äldre gravstenar och rummet är täckt av ett vitputsat tunnvalv. I en stor rundbåge i tornets östmur finns ett vindfångsparti av trä i nyrenässansstil med överljus. Till höger finns ett ny-upptaget dörrgenombrott i tornuren, med en omfattning av betong.
Kyrkorummets form är rektangulärt. Två rader doriska kolonner bär en arkitrav och uppdelar rummet i ett tunnvalvstäckt mittskepp och två sidoskepp med plana undertak. Någon särskild rumslig avgränsning av korområdet finns inte. Golven är moderna och består av kalksten på kommunikationsytor och lackerade furugolv i bänkkvarter och i mittskeppets korparti. Ett inslag av golvtegel finns under dopfunten. Väggar och kolonner är slätputsade och enkelt vit-målade. Dekorationsmåleri i grisailleteknik med blå inslag finns framför allt i tunnvalvet, men också på arkitraven och sidoskeppstaken. Över koret blommar målningen ut till ett barockmoln med putti och Den Helige Andes duva. Här finns också målade pilastrar på östväggen som fortsättning på kolonnarkaden.
I väster finns en hög och modern orgelläktare, vars bjälklag består av brädformsgjuten betong. Den till övervägande delen vitmålade läktarbarriären med pilaster/spegelindelning, är dekore-rad med förgyllda utskurna löv på en marmorerad spegelbotten. På läktaren finns en orgel med praktfull barockfasad i vitt och guld. Läktaren fortsätter på norra och södra sidan om tornet fram till västfasaden. Man når läktaren medelst moderna trappor; i söder via ett på läktaren fritt mynnande trapphus, i norr via en spiraltrappa i stål. På läktaren finns bl.a. ett modernt skåp för liggande förvaring av textilier.
Under läktaren finns på ömse sidor om tornet moderna inbyggnader med skötselrum, väntrum, förvaring, toalettrum samt ett större kapprum som nyligen är inrett till museum. De av-gränsande väggarna mot kyrkorummet har en modern beklädnad med stående rektangulära vita spånskivor. Denna beklädnad fortsätter som en bröstning längs sidoskeppsmurarna, där de omsluter radiatorerna under fönstren. Bland övriga byggnadssnickerier bör nämnas två portomfattningar i nyrenässansstil kring sydsidans portaler, samt en senbarock portal med förgyllda skulpturer kring sakristians dörr. Dessa snickerier år jämte den öppna nygotiska bänkinredningen och diverse bänkskärmar ensartat målade i en modern brun ådringsteknik.
I sidoskeppens östra del är korområdet avgränsat med moderna smidesskrank med treklöver-blad. Fästade på skranken finns ett flertal små fint utformade figurer i metall, föreställande insekter, maskroser, ormar m.m. Skranken avgränsar på sydsidan ett dopkapell kring den stora medeltida musselformade dopfunten och på nordsidan ett kapell kring det förnämliga senme-deltida Antwerpenskåpet.
Av övrig fast inredning bör nämnas några av kyrkans praktbjäser: Den senbarocka altarupp-satsen med snidad och förgylld altartavla mot blå bakgrund föreställande Kristus i Getsemane, med gråmarmorerad arkitekturomfattning och förgyllda figurer. På muren bakom uppsatsen finns en djupt ultramarin draperingsmålning. Altarringen är modern och enkelt saklig. Vidare finns den likaledes senbarocka predikstolen med ljudtak och en trappa som slingrar sig kring den andra norra kolonnen. Predikstolen domineras av förgyllda sniderier mot en gråmarmore-rad botten. På pelaren en grå draperingsmålning. Till den fasta inredningen hör också tre epi-tafier, två par förgyllda psalmsiffertavlor och en modern piscina av kalksten. Över portalom-fattningen under orgelläktaren finns en nyklassicistisk rund figurmedaljong.
Sakristian är ett enkelt och sakligt rum med vitputsade väggar som via ett slätt hålkäl övergår i taket. Golvet består av lackerade furuplank med en fris av rött tegel. I golvet finns en lucka till den lilla valvslagna vinkällaren. Sakristians västsida är i modern tid avdelad till ett kapprum med toalettrum samt till skåp för textilförvaring. Inmurad i väggen mot kyrkorummet finns ett värdeskåp från sekelskiftet 1900.
Fasadkulör (2003): Vit
Byggnadsdel (2003): Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2014)
I taklaget finns inga medeltida takstolar, endast enstaka medeltida delar här och där. I långhuset finns ett sprättäljt stödben, sjätte från väster i södra sidan. 5x6 tum och 1,6 m hög. Delar av medeltida taktro finns bevarad och är återanvänt som strävor mellan sneda och raka stödben. Flertalet sitter i taklagets södra sida. Två är sprättäljda, 8 och 9 tum, 1,5 tum tjocka och ca 3,2 m långa. En är huggen men av yngre ålder än de sprättäljda. Röd färgrest finns på en. Många spikhål på rad finns efter takspån. En av de få som sitter på norra sidan är kortare än de andra och har yta behandlad med skave. Trobrädor i tak är mellan 5 och 11 tum. Över de sågade trobrädorna i nocken finns näver kvar. En rest av fyrkantsbilad 5 tum bjälke påträffad vid takfoten, södra takfallet. Behuggningen liknar sprättäljning, men är snedställd. Vid urtag för hopfogning sitter en kraftig smidd spik vars ena sida är platt.
Tornet har undersökts efter eventuella återanvända delar. I våningen under den övre tegelmurade påbyggnaden finns kapade stickbjälkar mellan dubbelt ramverk, eventuellt till en tidigare tornhuv. Fasningar förekommer i ramverksbjälkar. Skillnad i murverket uppträder vid ramverket. Strukna, slevdragna, fogar i nedre delen, ostruket över. Bearbetad sten murad i raka skift nertill. Upptill mer oregelunden natursten och enstaka inslag av tegel som skolsten. Överlag mycket skolsten i övre delen medan mycket lite i nedre. I tornet är virket tvärbilat och slinthugget. Delar av tornkonstruktionen kan vara ursprunglig; de tre mittersta bjälkarna, ramverket och de kapade stickbjälkarna. Slinthuggning är en ålderdomlig teknik, förekommer grovt sett mellan 1400- och 1600‐tal. Nedanför och över ramverksdelen förekommer sekundära konstruktionsdelar, t ex är bjälkar upplagda i fönsternischer.
Inventeringsår 2015
Fellingsbro kyrka är en av de största kyrkobyggnaderna i Örebro län med en lång och komplicerad byggnadshistoria. Kyrkans ovanliga storlek från medeltiden kan hänga samman med att kyrkoherdeämbetet i Fellingsbro var förenat med en ställning som kanik vid domkapitlet i Västerås, en viktig position i den tidens samhälle.
Troligtvis uppfördes kyrkan under 1100-talet av gråsten med rektangulärt långhus, smalare kor i öster och eventuellt en absid. Under 1200-talet tillbyggdes ett kraftigt torn i väster, i full bredd med kyrkan. Under 1300- och 1400- talen förlängdes kyrkan åt öster, väggarna höjdes, även tornet höjdes med en våning, i både gråsten och tegel, och dekorerades med blinderingar. Mot slutet av medeltiden breddades kyrkan till sin nuvarande storlek med lägre sidoskepp. De tidigare yttermurarna bröts genom och blev pelare i ett treskeppigt, valvslaget kyrkorum med 18 valv av tegel. Exteriört pryddes kyrkan med småtorn, även de nyuppförda strävpelarna på byggnadens långsidor pryddes med småtorn. Under senmedeltiden fick kyrkan sina kyrkklockor, storklockan från 1460 och den odaterade lillklockan.
1806-11 genomgick kyrkan en genomgripande renovering efter ritningar av G.U. Boman, då den gavs sitt nuvarande nyklassicistiska utseende i empirestil med vissa nygotiska drag. Invändigt revs de medeltida valven och ersattes av ett tunnvalv i mittskeppet och plana tak i sidoskeppen, uppburna av kraftiga kolonner. Sidoläktare uppfördes. Dekorationsmåleriet i taken tillkom troligtvis vid detta tillfälle. Av kyrkans äldre inventarier var det ett flertal som återfick sina platser i kyrkorummet så som altaruppsats, predikstol och orgel i barockstil från 1700-talet. Orgeln byggdes 1728 av landets då främste orgelbyggare Johan Niclas Chaman.
Till de äldre inventarierna hör också ett altarskåp från Antwerpen, daterat till början av 1500-talet, samt kyrkans två dopfuntar, en medeltida och en från 1600-talet.
Yttermurarna byggdes på och taket gavs ett flackare sadeltak, som täcktes med spån. Småtornen, som prydde byggnaden revs och strävpelarna omgestaltades till kraftiga pilastrar. Fönstren förändrades, fasaderna putsades vita samt tornet försågs med en konsolfris och kröntes med en lanternin. Kring västentrén, liksom runt Svedenstiernska gravkorets port, fick de skulpterade sandstensportalerna från 1700-talet vara kvar.
1889-1900 utfördes en ut- och invändig renovering då kyrkorummet erhöll en ny öppen bänkinredning, s.k. bönhusbänkar, och nya invändiga dörrar. Väggarna försågs med en bröstpanel. Golvet i gångarna belades med kalkstensplattor och under bänkarna lades nytt trägolv. Hela interiören målades om. Utvändigt belades yttertaket med järnplåt och fasaderna rengjordes och omkalkades.
1965 lades yttertaket om med kopparplåt som behandlats för att inte ärga.
Nästa stora invändiga renovering genomfördes 1968-69 under ledning av arkitekt Rolf Bergh. Läktaren försågs med ett nytt underrede av betong. Under läktaren inreddes nya utrymmen så som brudkammare, förråd, kapprum och wc. Alla golv bröts upp och lades om, varvid arkeologiska utgrävningar genomfördes. Koret tredelades genom uppsättning av smidesräcken. I norra kordelen placerades det senmedeltida altarskåpet och i den södra delen anordnades en dopplats med den medeltida dopfunten. Koret försågs även med en ny altarring. Bänkarna byggdes om och målades i en modern ådringsteknik. Läktarunderbyggnaden försågs med en ny vägg av spånskivor mot kyrkorummet och en ny bröstning sattes upp av samma material längs med ytterväggarna i sidoskeppen. Interiören målades om och gavs ny färgsättning.
Vid en utvändig renovering av tornet 1999 frilades de medeltida blinderingarna på tornet.
Se också bifogade PDF-filer för mer information.
År 1480-1519 Nybyggnad
Långhus och kor
År 1723 Fast inredning - predikstol
Predikstol med ljudtak i senbarockstil doneras av brukspatronen Nils Larsson Svedenstierna. Motivet i den förgyllda mittplattan föreställer Jesu möte med kvinnan vid Sykars brunn (Joh 4:5 ff). Den nya predikstolen ersätter en renäs-sanspredikstol från 1626, som såldes till Östra Fågelviks kyrka i Värmland, där den ännu finns kvar.
År 1736 Fast inredning - orgel
Nytt orgelverk av Johan Niclas Cahman installeras (1728 enligt Kilström). Fa-saden förgylld, målad och försedd med träsniderier av stockholmsbildhuggaren Olof Gerdman 1756. Nytt orgelverk 1894 av Setterqvist & Söner, Örebro. Nuva-rande orgelverk med 31 stämmor tillverkad 1969 av Fredriksborgs orgelbyggeri i Hilleröd, Danmark, med bevarande av 1700-talsfasaden och med ljudande fa-sadpipor.
Orgelbyggare: Johan Niclas Cahman
År 1744-1746 Fast inredning - altaruppsats
Ny altaruppsats i senbarockstil med snidad altartavla föreställande Kristus i Get-semane, av stockholmsbildhuggaren Olof Gerdman.
Konstnär - Bildhuggare: Olof Gerdman
År 1763 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Efter 1763 Kyrkobygganden målas med gulockra kalkfärg.
År 1924 Specifika inventarier - tornur
Tornuret installeras efter gåva
År 1968 Arkeologisk undersökning
En arkeologisk undersökning av marken under golvet i kyrkorummet, genom-fördes under ledning av Arkeolog Birgitta Hoberg.
Antikvarie: Birgitta Hoberg
År 1968-1969 Ändring - ombyggnad
Ändring - ombyggnad - Invändigt genomförs en omfattande restaurering efter ett program av arkitekten Rolf Berg. Ny orgelläktare av platsgjuten betong med nya läktartrappor och helt ny rumsindelning under läktaren. Samtliga golv omläggs eller förnyas, och kyr-korummet och sakristian får bottenbjälklag av betong. För inklädnad av bef. bröstningspanel och i vissa väggar används moderna skivmaterial. Interiören får ny färgsättning både på väggar och snickerier. Koret delas i tre delar genom skrank i smidesjärn. I norra delen placeras det gamla Antwerpenskåpet medan södra delen blir dopkapell kring den högmedeltida dopfunten. Predikstolen sän-kes och roteras ett 1/8 varv runt pelaren. Även sakristian förnyas och får wc- och skåpsinbyggnader. Alla nya tillskott präglas av en enkel saklighet i tidens anda. Värdefull fast inredning och dekorationsmålade ytor behandlas av konservator Gösta Lindström.
Konservator: Gösta Lindström
Antikvarie: Rolf Bergh
År 1999 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Utvändig putsrenovering av tornet och västfasaden. KC-färg, cementlagningar och lös puts borttogs, men så mycket som möjligt av äldre puts bevarades. Om-putsning med hydrauliskt kalkbruk samt traditionellt utförd kalkavfärgning. De medeltida blinderingarna togs åter fram, förutom en päronformad blindering som döljs bakom nuvarande urtavla. Samtidigt gjordes en byggnadsarkeologisk undersökning av tornet.
Örebro läns museum.
Esbjörnson, Estrid. (2000). Kyrkor i Örebro län: en vägledning till Svenska kyrkans kyrkobyggnader. ISBN: 91-85642-30-4
Kilström, Bengt Ingemar. (1989). Kilström, B.I, Fellingsbro kyrka, 1989. Kilström, B.I, Fellingsbro kyrka, 1989. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin