Motivering (skydd): Kulturhistorisk karakteristik och bedömning
Heliga Trefaldighets kyrka har sitt ursprung i en klosterkyrka från omkring 1300. Hur mycket som återstår av den i dagens kyrka är vanskligt att avgöra, eftersom så många om - och tillbyggnader skett sedan dess. Av medeltida byggnadskonst märks idag framförallt kyrkorummets stjärnvalv och södra sidans bevarade kalkmålningar, båda från 1400-talet.
Kyrkans yttre domineras av 1600-talets reparationer och ombyggnader. Då restes västtornet, norra långsidans mur uppfördes på nytt, koret förstorades till sin tresidiga form och runt om murades de karakteristiska strävpelarna. Även fönsterindelningen tillkom då. Fönsterbågarna av ornerat smidesjärn är troligen från mitten av 1700-talet och av dess blyinfattade rutor är de äldsta från en nyglasning 1799.
De renoveringsarbeten som skedde i kyrkan under 1800- och 1900-talen var kostnadskrävande och medförde ganska tvära kast i gestaltningshänseende. Belysande är tillkomsten av valvens och väggarnas medeltidsimiterande målningar 1898 och dessas avlägsnande 1953. På samma sätt har entrépartier och orgelläktare byggts och senare avlägsnats. Märkbara men mindre uppmärksammade har också varit de successiva golvomläggningarna. Idag är det svårt att göra sig en föreställning av den blandning av trägolv och tegelgolv som fanns i kyrkorummet före dagens enhetliga kalkstensplaner.
Kyrkans exteriör har också genomgått väsentliga förändringar, exempelvis övergången till plåttak 1883, men här har snarare olika funktionskrav gjort sig gällande. Sakristian från 1953 och 1968-69 års tillbyggnad i vinkeln mellan sidoskepp och torn är till sin exteriör klart underordnade kyrkans grundform, även om den senare uppvisar ett antal medvetet modernt utformade detaljer.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • De medeltida murverken är omistliga, liksom södra sidans bevarade kalkmålningar • Till sitt yttre är Heliga Trefaldighets kyrka att betrakta som ett framträdande exempel på 1600-talets kyrkobyggande. Karakteristiska drag är tornet med sin spetsiga, spånklädda spira och väggarnas många strävpelare. Fönsterbågarna av ornerat smidesjärn, hör till de äldsta i Västerås stift. • Den rikt förgyllda altarprydnaden från 1668, med altartavla tillagd 1672, är intimt förknippad med den utbyggnad av koret som skett strax dessförinnan.
• Predikstolen från 1736, med bevarad uppgång, är ett avancerat verk i barockstil, tillverkat av Burchard Precht.
• I kyrkorummets västligaste valv, närmast vapenhuset, kvarsitter som dokumentation en större rest puts med målningar från 1897-98, under nuvarande kalkyta
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (1998)
Fasadkulör (1998): Vit
Antal våningar (1998): 01
Byggnadsdel (1998): Torn
Inventeringsår (2006)
Kyrkobyggnaden har ett långhus av medeltida ursprung, men grundplanen hänför sig till 1600-talet: mittskepp med ett tresidigt avslutat kor, samt ett smalare sidoskepp åt norr. Västtornet med spetsig, spånklädd spira och fyra hörntorn är i sin helhet från 1600-talet. I anslutning till norra sidoskeppet finns dels en sakristia i öster, tillbyggd 1954, dels en två våningar hög utbyggnad med trappuppgång i nordväst, tillbyggd 1968-69.
Murarna stöds runtom av strävpelare. Fasaderna är slätputsade med KC-bruk och avfärgade i en vit KC-färg, med dragning åt ockagult/terra.
Många synliga ankarslutar förekommer. Fönsteröppningarna är rundbågiga, har yttre skyddsfönster av stål och härdat glas, bågarna innanför är av ornerat smidesjärn med blyinfattade rutor.
Inträde sker genom den breda västportalen, med omfattning i flera språng och en pardörr av ek som antagligen insattes omkring 1660.
Över vapenhuset är två relativt låga kryssvalv slagna. Putsytorna har dragits med slev och har en ”medeltida” ojämn yta, åstadkommen 1953-54, i gråvit nyans. I golvet ligger kalksten. Mot kyrkorummet är en dörr av lackad furu, insatt 1968-69.
Kyrkorummet i två skepp är täckt med sammanlagt 13 stjärnvalv och ett kryssvalv (det västligaste). Putsytorna har liksom i vapenhuset en lite ojämn struktur, åstadkommen 1953-54 för att skapa en mer historisk atmosfär. På södra väggen med angränsande sköldbågar finns bevarade kalkmålningar från strax före mitten av 1400-talet. Bland motiven märks bland en omfattande serie scener ur legenden om Sankt Franciscus.
I gångar och kor ligger avlånga, polerade kalkstensplaner, medan den öppna bänkinredningen från 1897-98 står på lackade brädgolv. Bänkgavlarna är snidade och målade i grå och gröna nyanser. I norra sidoskeppet står kyrkans nuvarande huvudorgel, byggd 1977 efter ritningar av Carl-Erik Nohldén och intill denna är kyrkokörens plats, med stolar i gradänger.
Predikstolen framme vid norra hörnpelaren mellan långhus och kor är rikt utsirad och förgylld, ett praktverk i barock tillverkat 1736 av Burchard Precht i Stockholm. Baldakinen är krönt med en gyllene sjuarmad ljusstake.
Koret är med sina två golvnivåer indelat i lågkor och högkor. Den lägre delen används idag som plats för framträdanden, med ambo, kororgel och lösa stolar. På norra väggfältet finns en draperimålning från 1700-talet bevarad. I bakomvarande högkor finns altaruppsatsen, liksom förut beskrivna predikstol rikt förgylld. Skulpturerna som finns uppställda i tre plan är från 1668, en del har möjligen ingått i ett tidigare befintligt korskrank. Altartavlan i mitten framställer nattvarden och är målad 1672 av Christian Thumb. Framförvarande altarring är sluten, spegelindelad och målad likadant som bänkinredningen. Korets fönster är prydda med glasmålningar i starka färger, insatta 1898.
Fasadkulör (2006): Gul, Vit
Byggnadsdel (2006): Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår 2014
Den byggnad vi idag kallar för Heliga Trefaldighetskyrkan var från början kapell åt munkarna som bodde i klostret alldeles intill. År 1496 brann både kapellet och klostret och år 1529 skänkte Gustav Vasa byggnaden åt Arboga stad. År 1576 började man bygga sin egen kyrka och 1593 höll man den första gudstjänsten i byggnaden. Efter div om- och tillbyggnationer under åren kunde man återinviga kyrkan 1652. I slutet av 1800-talet restaurerade man återigen kyrkan (interiört) och 1898 var det återigen dags för invigning.
Inventeringsår 2016
Byggnadshistorik
Heliga Trefaldighets kyrka har sitt ursprung i en klosterkyrka från 1200-talets sista decennier. Kyrkan var då som nu tvåskeppig, saknade torn men hade en takryttare i trä mitt på det sannolikt spåntäckta taket. Ingångar tycks ha funnits runt om, från alla sidor av dåvarande klostergård. Under första hälften av 1400-talet valvslogs kyrkorummet och dekorerades med kalkmålningar, varav rester återstår på södra väggen.
Sedan klostret dragits in av Gustav Vasa 1527 överlät denne kyrkan åt staden. En förfallsperiod följde fram till 1576, då kung Johan III genom att hota med indragna handelsrättigheter förmådde stadens borgare att påbörja en upprustning. Vilka år denna pågick upplyser inte arkiven om, men 1593 tycks kyrkan ha varit i fullt bruk. Den kallades då nedre kyrkan, en syftning på den sanka kyrktomten - till yttermera visso var stadens ”övre kyrka”, Sankt Nicolai, grundlagd direkt på fast berg.
Det murade tornet tillbyggdes med stort besvär 1618-35. På 1640-talet revs och återuppfördes norra långväggen, sannolikt på grund av sättningar. Vid återuppbyggnaden tillkom de yttre strävpelarna och dragjärnen som genomkorsar kyrkorummet. Den nybyggda norrväggen fick större fönsteröppningar än förut och i den södra förstorades fönstren därför, på bekostnad av medeltida kalkmåleri. Skavankerna doldes genom att kyrkorummets valv och väggar vitlimmades. På 1660-talet revs och nybyggdes även koret och fick då sin tresidiga form och fönsterindelning. För det nya, större koret tillverkades den alltjämt befintliga, rikt förgyllda altaruppsatsen. Få år senare restes tornets spetsiga spira och fyra toureller. 1687 lades nya spån på hela yttertaket och tornet fick sina första urtavlor.
Den rikt förgyllda predikstolen, utformad för att bättre svara mot altaruppsatsen, tillverkades av Burchard Precht 1736. Dåvarande golv, bestående av gravhällar och mellanliggande tegelfält, blev i juni 1750 omlagt på kyrkans och gravägarnas bekostnad. De 16 fönster som redovisades vid en visitation 1752 är desamma som finns alltjämt och av dess blyinfattade rutor är de äldsta från en nyglasning 1799.
Vid en omläggning 1837 blev skiffer lagt på långhustakets södra sida, istället för tidigare spån. Norrsidans och tornets spåntäckningar behölls, men vartefter de slets ut övervägde församlingen att ersätta även dem med skiffer. Antagligen ställde det sig för dyrt, eftersom upprepade reparationer och tjärstrykningar skedde fram till 1883, då istället järnplåt lades på båda långhusets takfall. Tornets spånbeklädnad består alltjämt.
En radikal omgestaltning vidtog 1897-98, efter handlingar upprättade av arkitekt Fritz Eckert. Mittgångens dåvarande brädgolv och korets tegelgolv revs ut, för att ersättas med kalkstensplattor. 1600-talets slutna bänkkvarter ersattes med öppna bänkrader i nygotik, målade i mustigt röda färger. 1400-talsmålningar som länge varit överkalkade frilades och restaurerades. I samklang med de restaurerade målningarna gjordes nya målningar på övriga väggfält, pelare och valv. För dessa arbeten svarade artisten Edvard Berg (vid denna tid ofta engagerad vid kyrkorenoveringar, i regel ihop med arkitekt Agi Lindegren). Även vapenhusets valv och väggar dekorerades. En sakristia byggdes ut som en östlig förlängning av norra sidoskeppet. Elektrisk belysning och centralvärme infördes i kyrkan. Värmepannan installerades i ett källarutrymme under den nya sakristian.
Samtidigt med kyrkans förnyelse gjordes en ritning över befintliga sprickbildningar, för att se om stora sättningar pågick. Så var fallet och 1927 genomfördes därför en betongförstärkning av grundmuren under långhusets nordvästra del. En måttfull inre förnyelse skedde 1934, då konservator Alfred Nilsson hade uppdraget att restaurera allt dekorationsmåleri, såväl det medeltida som 1897-98 års stilimitationer. Några år senare försågs fönstren med innanfönster, med bågar av gjutjärn tillverkade vid Arboga mekaniska verkstad.
Grundförstärkningen 1927 visade sig snart otillräcklig. En mer omfattande gjordes därför 1952, då betong göts under marken runt korets grundmur och pålar nedsänktes under golvet. Därefter följde en genomgripande förnyelse av kyrkorummet 1953-54, efter handlingar upprättade av slottsarkitekt Ove Leijonhuvud i Stockholm. På avgörande punkter omgestaltades kyrkorummet, med ambitionen att skapa en mer rent medeltida karaktär, på bekostnad av 1897-98 års färgrika dekormålningar. Vid sidan av estetiska motiv fanns tekniska: dåtida fotografier visar hur målningarna rivits isär av otaliga, tilltagande sättningssprickor. Önskemål om att bevara åtminstone en del målningar avslogs, efter att församlingen undersökt vad det skulle kosta. Istället nedknackades huvuddelen av valvens och väggarnas puts för fullständig nyputsning och avfärgning i gråvit nyans. Att konservera och restaurera södra väggens 1400-talsmålningar var ett komplicerat arbete eftersom så stora partier satt löst.
Andra åtgärder 1953-54 var att bänkkvarteren avlutades och de röda 1890-talsfärgerna ersattes med dagens mer dämpade grå/gröna nyanser. I koret lades nya kalkstensgolv eftersom befintliga, delvis av trä, hade rivits ut sedan denna del av kyrkan grundförstärkts året innan. Nya värmeledningar och radiatorer ersatte tidigare varmluftsuppvärmning. Sakristian från 1897-98 hade dömts ut som alltför trång och revs för att ge plats åt en större, ritad av dåvarande stadsarkitekten Sven Moberg. Efter den inre förnyelsen skedde en radikal fasadrenovering sommaren och hösten 1955. I fasaderna förekom sprickbildningar överallt, vilket ansågs bero på att putsbruket var av så varierande ålder och beskaffenhet. Genom sandblästring avlägsnades all puts inpå murverken, nyputsning skedde med cementförstärkt kalkbruk och avfärgning vit cementfärg. I tornet uppsattes nuvarande urtavlor.
Nästa förnyelse skedde 1968-70, efter handlingar upprättade av arkitekt Carl-Eric Nohldén i Uppsala. Styrande var kyrkans ändrade verksamhetsformer, där ett alltmer omfattande musikliv gjorde sig gällande. I estetiskt hänseende eftersträvades än en gång en betoning av kyrkans medeltida ursprung, men parallellt med detta tillades helt moderna inslag i kyrkorummet. Orgelläktaren med orgel från 1868 avlägsnades. Syftet var dels att frilägga en medeltida fönsteröppning mellan långhus och torn, dels iordningställa en körövningslokal i bakomvarande tornrum. Även ett vindfång under orgelläktaren revs och ersattes med dagens pardörrar inramade av en murad nisch - Vid rivningen påträffades på angränsande väggfält ett målat invigningskors, som restaurerades av konservator. Lågkorets och mittgångens golv omlades. Istället för tidigare kvadratiska plattor större, rektangulära kalkstensplaner, liknande dem som ligger i övriga kyrkorummet. Lågkoret höjdes så att det idag endast skiljer två steg från detta och högkoret. Gravhällar som varit uppresta i anslutning till mittskeppets västra gavel lösgjordes och nedlades i golven i kyrkorummets nordvästra och sydvästra hörn.
I vinkeln mellan norra sidoskeppet och tornet gjordes en helt ny tillbyggnad, sanitetsutrymmen, kapprum, i övervåningen ett expeditionsrum, pentry och trappförbindelse till ett nyinrett sångövningsrum i tornet. En uppföljning av 1968-70 års förnyelse var orgeln, också ritad av Carl-Erik Nohldén, som 1976 kom på plats i norra sidoskeppet.
Byggnadstekniskt motiverade var dels skyddsfönstren med härdat glas som 1981-82 sattes utanpå 1700-talsfönstren av smidesjärn, dels 1983 års grundförstärkning under kyrkans torn. Sammanlagt 110 pelare av stål blev då sänkta ned till fast berg.
Fasaderna ströks vid renoveringen 2003-2004 med en KC-färg som drar något mer åt ockra/terra än förut. Effekten var inte planerad, men blev snabbt allmänt accepterad.
Källor och litteratur
Arboga Kyrkliga samfällighets arkiv (AKS)
Ritning av orgelfasad, signerad Carl Ek 1868
N III: 9 Planritning över förekommande sprickor i valv och väggar, upprättad av civilingenjör Carl G Ekman 1948; I anslutning till planritningen finns stort antal detaljfotografier, vilka väl illustrerar såväl skadebilden som kyrkans senare avlägsnade 1890-talsmålningar.
O I a 6: Byggnadskommitténs protokoll för reparationsarbeten i Heliga trefaldighets kyrka i Arboga 1949-55 (grundförstärkning 1952, invändig renovering och tillbyggnad av sakristia 1953-54 samt utvändig renovering 1955)
O I a: 8: Protokoll från entreprenadkommitténs möten vid restaureringsarbetena 1969, utgående skrivelser från byggkontrollant, restaureringsarkitekt, församling med flera
O I a 10:
• Fotografi av kyrkorummet före 1897-98 års restaurering
• Ritning över förekommande sprickbildningar i valv och väggar, signerad Käck, Arboga 1887-07-02 • Ritningar av bänkkvarter, vindfång och ny sakristia, signerade Fritz Eckert 1897 • Exteriör- och interiörfotografier tagna kort tid före 1968-69 års restaurering och utbyggnad, tagna av restaureringsarkitekt Carl-Eric Nohldén
• Tillbyggnadsförslag 1968, av arkitekt Carl- Eric Nohldén
• Material- och arbetsbeskrivning för ombyggnad, av arkitekt Carl-Eric Nohldén • Protokoll från slutbesiktning av 1968-69 års restaurering, daterat 1969-11-17
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA)
• Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900
• Undersökning av kalkfärgsmålningar i Heliga trefaldighets kyrka 1932, av konservator Alfred Nilsson + Rapport om utförd konservering av kalkfärgsmålningar 1934, av konservator Alfred Nilsson • Äldre fotografier
Västmanlands läns museums arkiv (VLM)
• Skrivelse från Arboga församling om insättande av innanfönster 1947-05-28 • Plan 1952-09-19 över partiell grundförstärkning i koret, av G Hammarlund • Arbetsbeskrivning 1953-03-23 invändig renovering, av arkitekt Ove Leijonhuvud • Arbetsbeskrivning 1955-03-21 putsning av yttre fasaden
• Förslag till tillbyggnad 1968, av arkitekt Carl-Eric Nohldén
• Skrivelse 1969-09-19 om pågående arbeten i Heliga trefaldighets kyrka, av arkitekt Carl-Eric Nohldén • PM 1974-05-22 angående fynd i tornspiran på Heliga trefaldighets kyrka i Arboga, • av Teologie doktor och filosofie licentiat Jan Liedgren
• Rapport 1977-02-28 om utförda restaureringsarbeten av puts och kalkfärgsmålningar i väggar och valv, av konservator Alf Hedman
• Statisk utredning och grundundersökning 1978-01-25, av Bjerkings ingenjörsbyrå • Skrivelser (länsmuseet m fl) angående nya utvändiga skyddsfönster 1979 & 1981 • Antikvarisk kontrollrapport 1997-12-08 om utförda reparationer, upprättad av Västmanlands läns museum
Västerås stifts arkiv (VS)
• Västerås domkapitel E IV A, 1A, inventarium 8/11 1752
• Västerås domkapitel E IV a; 1b, visitation 11/6 1799
• Västerås domkapitel E IV B, 3, visitation 1954
• Västerås domkapitel F III a; 3, visitation 21/2 1629
• Västerås domkapitel F III A; 6, visitation 17/2 1635
• Västerås domkapitel F III A, 27, inventarium 21/11 1773
• Västerås domkapitel F III a: 34, Visitation 27-28/8 1853
• Västerås domkapitel F III A: 35 visitation 19/6 1868
• Västerås domkapitel F III a: 35, Visitation 23/8 1878
• Västerås domkapitel F III a 39, visitation 1/7 1899
Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild, s 14-17- Förlag: Staffan Björklund 2000
Andersson, Gudrun: Att pränta in sitt namn. Arbogaeliten i kyrkorummet 1650-1750/Hembygdsföreningen Arboga Minne - årsbok 2003/Arboga 2003
Bergström, G: Arboga krönika, del II – Nyare tiden, Köping 1909, s 109-120
Bjurén, Gunnar: Heliga Trefaldighets kyrka 700 år/Hembygdsföreningen Arboga Minne - årsbok 1985, s 102-118/ Arboga 1985
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län - en inventering /Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum - Årsskrift 1984/
Dahlin, Otto: Arboga klosterkyrkas altarbilder/Hembygdsföreningen Arboga minne – årsbok 1961, s 13-19/ Arboga 1961
Ekström: Västerås stifts herdaminne, del 1:2; Återstående församlingar – Västerås 1949
Kilström, Bengt Ingmar: Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga - Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1998
Lohmann, Jacob Benjamin: Arboga känning – ursprungligen tryckt hos Peter Jöransson Nyström 1737, överförd till modernt typsnitt av Rolf Liljhammar, Götlunda hembygdsförening 2001-07-03
Sjökvist, Helén: Heliga Trefaldighetskyrkan i Arboga – Fasadarbeten 2003-2004/Västmanlands läns museum, Kulturmiljöavdelningen 2004: rapport B 10/
Wilhelmson, Jan: Några glimtar från en kyrkoreparation i Arboga på 1600-talet/Arboga Minnes årsbok 1966, s 59- 62/ Arboga 1966
Tidningsartiklar (i kronologisk ordning)
Nytt tak på Arboga kyrka, Västmanlands läns tidning 1950-06-10
Ett under att inte kyrkan ramlat ihop, Västmanlands läns tidning 1952-10-03
Kyrkorenoveringar i Arboga ytterst svårlöst problem, Västmanlands folkblad 1953
Värdefull medeltidsdekor bevaras i Arboga kyrka, Västmanlands läns tidning 1954-08-13
Omfattande renovering i Arboga kyrka, Västmanlands folkblad 1954-09-01
Trefaldighetskyrkan i Arboga snart klar, Västmanlands folkblad 1955-09-09
Sprickor i Arboga-kyrka, Folkbladet 1960-06-09
Ombyggnad för 450 000 kr har givit Arboga egen ”domkyrka”, VLT 1969-10-10
Återinvigning på söndag av Heliga trefaldighets kyrka, Folket 1969-10-10
Stadskyrkan i Arboga får golv av kalksten, Bergslagsbladet 1972-09-27
40 långfranskor per dag behövs för att göra rent i Trefaldighetskyrkan,
Bergslagsbladet 1976-10-22
Kyrkan i Arboga putsas inför orgelinstallation, Bergslagsbladet 1976-10-12
År 1285-1308 Nybyggnad
Kyrkan uppfördes som konventkyrka, Sankt Andreas kyrka, för franciskanermunkar. Den hade 8- 10 ingångar från omgivande konventsbyggnader i dåvarande klosteranläggning. Kyrkans grundplan var tvåskeppig. Yttertaket som säkert var spåntäckt kröntes med en takryttare mitt på nocken.
Från denna tid är kyrkans äldsta dopfunt och tre målade konsekrationskors, samt sju helgonskulpturer i trä som sedan 1668 tillhör Västra Skedvi församling.
Källor:
Ahlberg, s 14-15
Bjurén, s 106
Lohman, s 59-60
År 1400-1456 Valvslagning
Över mittskeppet och norra sidoskeppet slogs stjärnvalv. I samband med detta dekorerades kyrkorummet med kalkmålningar (varav rester finns kvar på långhusets södra vägg, med angränsande sköldbågar)
Den stora, månghörniga cuppan är ornerad med geometriskt mönster och foten med en bladranka.
Källor:
Boström, s 13-22
Ekström, s 249
Kilström, s 16
År 1598 Fast inredning - predikstol
Vid denna tid hade kyrkan blivit upprustad och kallades nerkyrkan (Nicolai kyrka kallades uppkyrkan”)
Källa:
Lohman, s 60
År 1613-1629 Nybyggnad - Torn
Nybyggnad - Torn - Kyrkans torn uppfördes, vilket var ett besvärligt bygge. Vid visitation 1629 var tornet ”halvbyggt”.
Erik Tornbyggare, Uppsala
Källor:
VS: F III a; 3, visitation 1629
Bjurén, s 109
Hantverkare: Erik Tornbyggare
År 1630 Fast inredning - predikstol
Predikstol anskaffades och målades
Källa.
VS: F III A, 6, visitation 1635
År 1633 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av sten anskaffades
Källa: VS: F III A, 6, visitation 1635
År 1645-1662 Ändring - ombyggnad
Ändring - ombyggnad - Norra långväggens mur revs, återuppbyggdes och fick då strävpelare och fyra större fönsteröppningar med gallerfönster. Även i södra långsidan upptogs fyra större fönsteröppningar med gallerfönster. Sakristia byggdes ut på kyrkans norra sida, med järndörr från koret.
Murmästare Johan Lilja
Anders Glasmästare
Erich snickare
Källor:
ATA: Ihrfors, s 246-248, 254-255
Wilhelmson, s 59-60
Bergström, s 110-112
Hantverkare: Anders Glasmästare
Hantverkare - Snickare: Erich Snickare
Hantverkare - Murare: Johan Lilja
År 1661-1666 Nybyggnad - Korparti
Nybyggnad - Korparti - Korets tre murar revs och återuppmurades och fick fyra större fönsteröppningar med gallerfönster.
Högaltaret flyttades 1665 intill östra gaveln, från att ha varit mitt i koret.
Källor:
ATA: Ihrfors, s 257
Bergström, s 111, 115
Hantverkare: Hans Clason Archt
År 1666 Specifika inventarier - dopfunt
Ny dopfunt anskaffades, utförd i mörk kalksten, i form av en kandelaber. Cuppa, skaft och fot är sexkantiga och rikt ornerade. Den står idag i koret
Hans Clason Archt Stenhuggare
källa: Inskription i dopfunten
Författare: Hans Clason Archt
År 1668 Fast inredning - altare
Altarprydnad med rikt förgyllda sniderier blev uppsatt (1693 Riksdaler). I mittscenen placerades en kalvariegrupp: Kristus på korset omgiven av de sörjande Maria och Johannes. På vardera sidor om mittscenen står två större skulpturer: Moses med lagens tavlor och Johannes döparen med lammet.
Snett nedanför Moses ses en skulptur av den harpospelande kung David och på dess motsvarande plats på andra sidan en man med halsjärn och kedjor.
På hyllan ovanför mittscenen återfinns skulpturer av de fyra evangelisterna vilka inramar en tavla som framställer gravläggningen. På altaruppsatsens krön ses Jesus med segerfanan, flankerad av apostlarna Johannes och Petrus snett nedanför.
Källor:
VS: E IV A, 1A, inventarium 8/11 1752
ATA: Ihrfors, s 255
Kilström, s 15
År 1672 Fast inredning - bänkinredning
Koret gjordes upphöjt och inreddes med herrskapsbänkar (herr- och frubänkar)
Altartavla som framställde nattvarden målades, som huvudmotiv för den fyra år tidigare färdigställda altarprydnaden.
Målare Christian Thumb
Källor:
VS: F III A, 27, inventarium 21/11 1773
Bergström, s 115-116
Konstnär - Dekormålare: Christian Thumb
År 1687 Underhåll - exteriör
En omfattande reparation av taket avslutades detta år. Nya spån hade lagats.
Tornet fick förgyllda urtavlor och tupp. Ett nytt urverk blev insatt.
Källor:
VS: E IV A, 1A, inventarium 8/11 1752
År 1732 Arkitekturbunden utsmyckning
Tornurets urtavlor fick nya siffror och visare
Källa: VS: E IV A, 1A, inventarium 8/11 1752
År 1736 Fast inredning - predikstol
Ny predikstol uppsattes, efter donation av rådman Johan Israel Ahlström (6000 daler kopparmynt). Den smyckades med figurer i relief och förgylldes.
27-stämmigt orgelverk färdigställdes
Bildhuggare Burchard Precht
Källor:
VS: E IV A, 1A, inventarium 8/11 1752
Lohman, s 61
Konstnär - Bildhuggare: Burchart Precht
År 1773 Underhåll - exteriör
Kyrkans 16 fönster reparerades
Tornets mur rappades och kalkades
Källa: VS: F III A, 27, inventarium 21/11 1773
År 1790 Underhåll - exteriör
Kyrkans tak reparerades och tjärströks
Källa:
VS: E IV a; 1b, visitation 11/6 1799
År 1795 Underhåll - interiör
Kyrkorummets valv, väggar och pelare blev lagade och vitlimmade.
Predikstolen målades
Källa: VS: E IV a; 1b, visitation 11/6 1799
År 1821 Underhåll - interiör
Kyrkorummets valv, väggar och pelare blev lagade och vitlimmade.
Korets golv planerades och skriftbänkar uppsattes
Källa:
VS: F III A: 35 visitation 19/6 1868
År 1830 Äldre kulturhistorisk inventering
I oktober 1830 upprättades ett protokoll från en besiktning av kyrkan med inventarier. Av protokollet framgår att kyrkans långhus och torn var spåntäckta, överst med koppartäckning. Tornet hade redan då åskledare. Beträffande kyrkorummet konstateras att trägolv låg i mittgången. I koret, norra sidoskeppets gång och vapenhuset låg golv av tegel och gravhällar
Källa:
ATA: Protokoll från besiktning 1830
År 1837 Underhåll - exteriör
Kyrkans södra takfall täcktes med skiffer (istället för tidigare spån)
Källa: VS: F III a: 34, Visitation 27-28/8 1853
År 1849 Underhåll - exteriör
Kyrkans norra takfall och tornet lagades och tjärströks
Källa: VS: F III a: 34, Visitation 27-28/8 1853
År 1868 Underhåll - stomme
Innanför södra ingången gjordes ett så kallat dragkor (vindfång) med dubbeldörr mot kyrkan.
Fönster ovanför sakristians golv och väggar reparerades.
Tidigare öppen eldstad ersattes med järnkakelugn.
Orgel byggdes på västra läktaren.
Källa:
VS: F III a: 35, Visitation 23/8 1878
År 1875 Arkeologisk undersökning
Ett elektriskt tornur installerades
Urfabrikör Åberg, Örebro
Källa:
VS: F III a: 35, Visitation 23/8 1878
År 1878 Underhåll - exteriör
Spåntäckningen på långhusets norra takfall och tornet lagades och tjärades
Två värmeugnar installerades
Källa:
VS: F III a: 35, Visitation 23/8 1878
År 1897-1898 Ändring - ombyggnad
Ändring - ombyggnad - Stor förnyelse april 1897-våren 1898
• Mittgångens dåvarande brädgolv och lågkorets tegelgolv revs ut och ersattes med kalkstensplattor.
• Tidigare befintliga, slutna bänkkvarter ersattes med öppna bänkkvarter i nygotisk stil,
målade i mustigt röda färger.
• I valven konstaterades talrika sprickbildningar, vilka medförde omfattande putslagningar.
• Överkalkade 1400-talsmålningar i södra väggens fönsternischer frilades och restaurerades.
(Andra påträffade äldre målningar bedömdes av mindre värde och tillvaratogs inte.)
• I samklang med de restaurerade målningarna gjordes nya målningar på övriga väggfält,
pelare och valv. För dessa arbeten svarade artisten Edvard Berg. Även vapenhusets valv
och väggar dekormålades. Målningarna gick i tidstypisk nygotisk stil och finns väl dokumenterade
på fotografier i Arboga pastorats arkiv.
• En ny sakristia byggdes ut som en östlig förlängning av norra sidoskeppet. Även denna hade ritats
i nygotisk stil av Fritz Eckert.
• Centralvärme installerades i kyrkan, varvid tidigare befintliga kaminer revs ut.
Värmepannan installerades i ett källarutrymme under den nya sakristian. En skorsten
uppmurades genom långhusets tak.
• Elektrisk belysning infördes (Några av kyrkans ljuskronor elektrifierades.)
Arkitekt Fritz Eckert
Artist Edvard Bergh
Källor:
AKS: O I a 10; foto & ritningar
VS: F III a 39, visitation 1/7 1899
Konstnär - Dekormålare: Edward Bergh
Arkitekt: Fritz Eckert
År 1927 Underhåll - grundförstärkning
Grundförstärkning under långhusets nordvästra del; Betong göts under marken i anslutning till befintlig grundmur.
Skånska cementgjuteriet
År 1934 Konservatorsarbeten
Konservering och restaurering av samtliga kalkmålningar, såväl de medeltida som 1898 års stilimitationer.
Elsystemet förnyades.
Arkitekt Alfred Nilsson
Konservator Alfred Nilsson
Källor:
ATA: Konserverings - rapport
Konservator: Alfred Nilsson
År 1952 Underhåll - grundförstärkning
Grundförstärkning genomfördes under koret (68 379:-). Under marken runt grundmuren göts en armerad betongsträng, liksom kring pelarna inne i kyrkan. Under korets golv pressades betongpelare till åtta meters djup.
Civilingenjör C G Ekman
Källor:
AKS: O I a: 6
VS: E IV B, 3, visitation 1954
Byggmästare: C G Ekman
År 1976-1977 Konservatorsarbeten
Kyrkorummets valv lagades och kalkmålningarna rengjordes, med bröd från ett lokalt bageri.
En ny orgel placerades i norra sidoskeppet.
Arkitekt: Carl-Erik Nohldén
Konservator: Alf Hedman
Källa: AKS: Konserveringsrapport 1977-02-28
Konservator: Alf Hedman
Arkitekt: Carl-Eric Nohldén
År 1982-1983 Underhåll - grundförstärkning
Tornet och norra sidoskeppets västra del grundförstärktes, genom att sammanlagt 110 pålar av stål försänktes i marken, så djupt att tornet idag står förankrat i berget.
Bjerking Ingenjörsbyrå AB
Källa: VLM: Fotografier B 11 459
År 1988 Underhåll - exteriör
Fasadrenovering; Lagningar med hydrauliskt kalkbruk och avfärgning skedde med KC-färg.
Puts & Tegel, Fjugesta
Källa: AKS: offert 1988-03-22
År 2000 Underhåll - interiör
Invändig renovering, som omfattade el- och larmsystem, lagning/rengöring av valv och väggar samt omdisponering av utrymmena i sakristian och nedre våningen i 1968-69 års tillbyggnad i nordväst.
Bygg-ark i Köping AB
Källa: VLM: Ärende 98: 366-316
År 2003-2004 Underhåll - exteriör
De yttre skyddsfönstren ommålades med svart linoljefärg
Fönstrens mellersta bågar, med blyinfattat glas, fick spröjsverken förnyade och en del sentida antikglasrutor i skarpa färger utbyttes mot ofärgade munblåsta rutor från Frankrike. Bågarna ommålades med svart linoljefärg.
Fasaderna rengjordes med högtryckstvätt, lagningar gjordes med hydrauliskt bruk. Avfärgning skedde med KC-färg, lätt bruten (94/46: 12 i ”KALKFÄRG 90” ). Sockeln ströks med grå KC-färg.
Källor:
Sjökvist, s 6-7
VLM: Ärende dnr 020043
VLM:s arkiv.
ATA.
VS. Västerås stifts arkiv (VS).
AKS. Arboga Kyrkliga samfällighets arkiv (AKS).
Ahlberg & Björklund, Hakon & Stefan . (2000). Västmanlands kyrkor i ord och bild – Staffan Björklund 2000. ISBN: .
Andersson, Gudrun. Att pränta in sitt namn. Arbogaeliten i kyrkorummet 1650-1750. Att pränta in sitt namn. Arbogaeliten i kyrkorummet 1650-1750/Hembygdsföreningen Arboga Minne - årsbok 2003/Arboga 2003. ISBN: .
Bergström, G. (1909). Arboga krönika, del II – Nyare tiden. Arboga krönika, del II – Nyare tiden, Köping 1909, s 109-120. ISBN: .
Bjurén, Gunnar. (1985). Heliga Trefaldighets kyrka 700 år/Hembygdsföreningen Arboga Minne. Heliga Trefaldighets kyrka 700 år/Hembygdsföreningen Arboga Minne - årsbok 1985, s 102-118/ Arboga 1985 . ISBN: .
Boström, Erik. (1984). Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län – en inventering /Västmanlands museums årsskrift nr 62 . ISBN: .
Dahlin, Otto. (1961). Arboga klosterkyrkas altarbilder. Dahlin, Otto: Arboga klosterkyrkas altarbilder/Hembygdsföreningen Arboga minne – årsbok 1961, s 13-19/ Arboga 1961. ISBN: .
Ekström, (1949). Västerås stifts herdaminne. Ekström: , Västerås stifts herdaminne, del 1:2; Återstående församlingar – Västerås 1949. ISBN: .
Kilström, Bengt Ingmar. (1998). Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga . Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga - Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1998. ISBN: .
Lohmann, Jacob Benjamin. (1737). Arboga känning . Arboga känning – ursprungligen tryckt hos Peter Jöransson Nyström 1737, överförd till modernt typsnitt av Rolf Liljhammar, Götlunda hembygdsförening 2001-07-03. ISBN: .
Sjökvist, Helén. (2004). Heliga Trefaldighetskyrkan i Arboga – Fasadarbeten 2003-2004. Heliga Trefaldighetskyrkan i Arboga – Fasadarbeten 2003-2004/Västmanlands läns museum, Kulturmiljöavdelningen 2004: rapport B 10/. ISBN: .
Wilhelmson, Jan. (1966). Några glimtar från en kyrkoreparation i Arboga på 1600-talet. Några glimtar från en kyrkoreparation i Arboga på 1600-talet/Arboga Minnes årsbok 1966, s 59- 62/ Arboga 1966. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin