Motivering (skydd): Kulturhistorisk karakteristik och bedömning
Sankt Nicolai kyrka räknar sitt ursprung till 1100-talet, men domineras av utbyggnader gjorda i mitten av 1300-talet och under 1400-talets senare hälft. Särskilt tidstypiska är tornets tegelblinderingar och långhusets strävpelare. De oputsade gråstensmurarna med sina ojämna skift skänker ett rustikt yttre, liksom fönstren av smidesjärn, tillverkade 1746-51 på Jäders bruk. Sedan den flersprångiga västportalen togs upp i mitten av 1600-talet har fasaderna undgått dekorationer eller omgestaltningar enligt senare stilideal. Däremot miste yttertaket sin spåntäckning på 1880-talet för att istället täckas av järnplåt, i sin tur ersatt med koppar 1978. Tornets huv från 1889 lär anknyta till en medeltida form.
Kyrkans interiör uppvisar en rik blandning från skilda epoker. Till medeltiden hör valven med återstående kalkmålningar, samt dopfunten och det imposanta altarskåpet. 1600-talet representeras av norra sidoskeppets rikt snidade, före detta korskrank, de många epitafierna och gravhällarna, samt Posses gravkor som idag är utställningsrum. Från 1700-talet är altarringen och predikstolen, pärlgrå med förgyllda sniderier. Orgelläktaren och orgelfasad i nygotik kom på plats 1862.
Av 1904-05 års omgestaltning märks i första hand att gravhällar som förut låg i golvet flyttades upp på väggarna och att kalkstensgolv utlades. Från omgestaltningen 1949-51 är den slutna bänkinredningen, som ganska troget efterliknar den som fanns i kyrkan från 1600-talet fram till 1904. Något mindre historisk är bänkarnas färgsättning som utfördes 1994-95 enligt arkitekt Jerk Altons principer. Den harmonierar dock väl med interiören i övrigt.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Kyrkans medeltida murverk är omistliga, liksom bevarade kalkmålningar, altarskåp och dopfunt • Det före detta korskranket från 1628, idag placerat i norra sidoskeppet, är ett talande exempel på 1600-talets rika måleri- och snickerikultur, därtill ett av få bevarade i Västerås stift. • Nicolai kyrka har kvar ovanligt många gravminnen från 1600- och 1700-talen, av stort lokalhistoriskt värde.
• Kyrkans fönster, med ramar av ornerat smidesjärn och blyinfattade rutor, är viktiga för byggnadens utseende, av stort byggnads- och hantverkshistoriskt värde.
• Gravvårdar av större kulturhistoriskt värde har klassats i dokumentation av Västmanlands läns museum 1997.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Polygonalt, Sakristia, Torn - Västtorn
Inventeringsår (1998)
Fasadkulör (1998): Ofärgad
Antal våningar (1998): 01
Byggnadsdel (1998): Torn
Inventeringsår (2006)
Den i huvudsak medeltida kyrkobyggnaden omfattar ett treskeppigt långhus under koppartäckt sadeltak, i öster ett tresidigt, polygonformigt kor, samt västtorn med pyramidformig huv. Fasadmurarna och utstickande strävpelare består mest av gråsten, med brett utstrukna fogar strukna med en kalkfärg som skiftar i grågult/vitt. Några större sammanhängande putspartier förekommer. På norra långsidan finns åtta gravhällar av kalksten infästa. I kontrast till övriga fasaden står tornets övre del, av tegel med dekorativa blinderingar.
I kyrkans breda, rundbågiga fönsteröppningar sitter fönster av smidesjärn med blyinfattade rutor, insatta 1817. Västportalen har en rundbågig, vitrappad omfattning i flera språng, vilken inramar en panelklädd pardörr (1649-50) målad med engelskröd linoljefärg. Ytterligare en ingång finns på södra långsidan, nära koret.
Vapenhuset täcks av ett plant trätak av handhyvlade bräder, målade med oljefärg. Gravhällar upptar norra och södra väggarna. Ett glasat dörrparti från 1994-95 leder vidare inåt.
Kyrkorummet är indelat i mitt- och sidoskepp, avdelade med sex fristående pelare. Över mittskeppet har tre stjärnvalv slagits med grovt murade ribbor, mer avancerade former i de två främre. Sidoskeppens valv är något lägre. Koret täcks av ett så kallat klostervalv. Fragment av medeltida muralmålningar, i ljust gröna och mörkröda nyanser, har restaurerats i södra sidoskeppets främsta travé och i det västligaste valvet. Fönstrens inre bågar tillverkades 1951 av stål och valsat glas. Golvets utseende varierar: De kvadratiska gråbruna kalkstensplattorna söder om högkoret är från 1800-talet. I mittgång och sidogångar ligger polerade kalkstensplattor av klinkerstorlek – lagda 1904-05 – i bänkkvarteren och i norra sidoskeppet ligger oljade brädgolv. Tre gravhällar ligger kvar i koret.
Bänkinredningen är sluten, med fasader av grått laserade ramstycken, fyllningar marmorerade i ljust ockragul och rödockra nyans, samt förgyllda ramlister. Bänkarna innanför är målade i en kraftig, röd nyans. En predikstol från 1788 sitter infäst på norra långväggen, med murad uppgång från sakristian. Korgen är fyrsidig, målad i en grågrön nyans, ”pärlfärg”, smyckad med rikt förgyllda bildhuggeriarbeten.
Läktaren i väster ligger helt inom kyrkorummet, med uppgång från sidan. Läktarpelare, barriär och orgelfasad från 1862 går i nygotik, målad i grågrön nyans med förgyllda faser. Bakom läktaren är en spetsbågig valvöppning mot det tunnvälvda tornrummet ovanför vapenhuset.
Norra sidoskeppets bakre del avskärmas av ett rikt dekorerat skrank från 1628, ursprungligen ett korskrank. Framför iordningställdes 1994-95 ett sidokapell med lösa stolar och ett litet altarbord i trä. I södra sidoskeppet är en kororgel, invigd 1970, med lackat orgelskåp.
Koret i öster och Posses gravkor i sydost ligger tre steg ovanför övriga kyrkorummet. En spegelindelad och grönmarmorerad altarring av trä har byggts runt ett murat altare som är podium för ett stort, medeltida altarskåp. Gravkoret inramas av ett högt, svartmålat järnräcke. Utrymmet används sedan 1995 som utställningslokal.
På korets norra sida leder en spetsbågig muröppning mot sakristian. Dörren dit är av trä, indelad med åtta fyllningar, målad i ockragul nyans. Sakristian täcks av ett flackt kryssvalv med svagt avtecknade ribbor. Golvet består av oljade bräder och i östra väggen sitter ett gallerförsett fönster. En trappa av stål leder ner till en tunnvälvd källare, byggd som panncentral 1904-05, numera personalrum.
Fasadkulör (2006): Ofärgad
Byggnadsdel (2006): Kor - Polygonalt, Sakristia, Torn - Västtorn, Vapenhus
Inventeringsår (2014)
Gissningsvis är taklaget från tidigt 1500 att döma av knutpunkter, flaggmarkeringar samt den fina behuggningen. Virkesbearbetningen och hophuggningen är systematisk och professionell, vilket tyder på skråväsende. Långhusets norra sida har inre högben med ingående delar och långstol som hör till en äldre fas jämfört med yttre högben. Virket är furu, tätvuxet, väl bearbetat, i smäckra dimensioner. Eventuellt har en saxslipad bila med överställt skaft använts. Timmermannen har arbetat sig framåt. De äldsta delarna är dymlade och yngre delar spikade. Timmermärkning finns på norra sidan som kryssmarkeringar och linje med urhuggna jack. Södra sidan har kryss‐ och flaggmarkeringar.
Östra delen, öster om murstocken, har inga kungsstoplar och hel del yngre delar. I dem finns också en del timmermansmärken.
Inventeringsår 2014
Åren 1994-95 blev kyrkan återigen renoverad invändigt. Man bytte t ex ut ljud- och ljusanläggningen.
Inventeringsår 2016
Kyrkan uppfördes förmodligen en kort tid före stadens grundande. Sedan stadsrättigheter utfärdats på 1200-talet blev kyrkan församlingskyrka både för stad och omgivande landsbygd. Från början bestod den av ett enskeppigt långhus med vapenhus i söder. Strax efter att långhuset stod färdigt tillbyggdes västtornet, ursprungligen krönt med huv och smal spets. I mitten av 1300-talet utbyggdes koret och norra sidoskeppet, vilka stod färdiga 1358. Grundläggningen på en bergnära tomt har borgat för stabilare murverk än de i stadens nedre kyrka, Heliga Trefaldighet nära Arbogaån.
Under 1400-talets senare hälft utvidgades kyrkan med ett sidoskepp i söder och sakristia i norr. Södra utbyggnaden medförde att vapenhuset till det yttre förenades med sidoskeppet (fast till det inre var vapenhuset av murar åtskilt från kyrkorummet fram till 1600-talet). Valv på murade pelare slogs över mittskeppet, medan södra sidoskeppets valv förankrades i de samtidigt tillkomna väggarna. Troligen dekorerades kyrkorummets valv och väggar med muralmålningar, varav fragment återstår. Tornet förhöjdes med tegelmurar, prydda med blinderingar.
Någon gång under 1500-talets första decennier anskaffades det storslagna, ännu använda altarskåpet, troligen tillverkat i Lübeck. När Arboga stads- och landsförsamlingar skildes åt 1527 överlät Gustav Vasa den tidigare klosterkyrkan Heliga Trefaldighet åt staden och Nicolai tillföll landsförsamlingen. Reformationen som genomfördes vid samma tid innebar att kyrkorummet utrustades med bänkinredning och predikstol. Vid en biskopsvisitation 1625 redovisades bänkinredningen som ny. Ett korskrank med avancerade snickerier uppsattes 1628 och en predikstol i samma stil tillverkades 1631 av den kände Johan Matzon.
På 1640-talet förlängdes södra sidoskeppet österut, för att rymma ett gravkor åt riksrådet Posse. Valv och väggar vitlimmades 1646 och därmed doldes förmodligen de medeltida målningarna. Istället täcktes väggarna i allt större utsträckning av begravningsvapen och alltfler gravhällar försänktes i golven. 1649-50 förenades vapenhuset med resten av kyrkorummet sedan inre murar rivits. Västra gavelns två portaler ersattes med en enda, större portal med fönster ovanför. Koret förstorades än en gång och fick då sin polygonform. En högre, spetsig tornspira restes åren 1650-52 av den kände Anders Tornresare från Jäders bruk. Tornets inre trappuppgång murades 1682.
Den 26/2 1750 svepte en västlig storm över staden och bröt kyrkans tornspira. Byggmästare Johan Höllén tillkallades och gick mitt under stormen upp i tornet och fäste spiran provisoriskt vid murkrönet. Efteråt genomfördes en större reparation, men stormskadorna hade försvagat hela konstruktionen för gott.
Vid samma tid höggs kyrkans fönsteröppningar upp till dagens form och storlek. Den förut fönsterlösa sakristian fick också fönster. I kyrkorummet borttogs korskranket, för att återanvändas runt en dopplats. Korets golv höjdes och en spegelindelad altarring kom på plats. 1781 års inventariebeskrivning redovisade att såväl altarring som bänkinredning marmorerats i blå nyanser. En ny predikstol beställdes 1785 av bildhuggare Jonas Holmin och invigdes 1788.
Fönstren fick 1817 sina nuvarande blyinfattade rutor, fast ramarna av smidesjärn från Jäders bruk tycks ha behållits. Kyrkorummets nuvarande läktarorgel, av E A Setterquist, installerades 1862 på en för ändamålet nybyggd läktare. Vid omläggning 1887-88 byttes yttertakets spån mot falsad järnplåt.
Den 25/1 1889 drabbades kyrkan åter av en förödande storm. Denna gång nedstörtade tornets spetsiga spira helt och en stor del av långhusets nylagda plåttak skadades. Istället för spiran uppfördes den pyramidformiga huven, som utseendemässigt antas ligga närmare den som fanns på medeltiden.
Både vid 1886 och 1899 års visitationer påtalades att interiören var svårt eftersatt. Finansiella medel saknades länge, men 1904-05 blev en upprustning äntligen av. Handlingarna hade upprättats av Lektor Källström från Örebro och arkitekt Fredrik Falkenberg. Det gamla ojämna golvet av tegel och gravhällar borttogs. Ett kalkstengolv lades in på cementunderlag. Gravhällarna uppsattes istället på kyrkans väggar. 1600- och 1700-talens slutna bänkkvarter ersattes med en öppen bänkinredning. Inre dörrsnickerier nytillverkades och centralvärme infördes.
Vid arkitekt Ove Leijonhufvuds omgestaltning 1949-51 spårades vad som fanns kvar av medeltida målningar under lagren av vit kalkfärg. De fåtaliga fragmenten i norra och södra sidoskeppen restaurerades, jämte återfunna konsekrationskors i koret. Sluten bänkinredning byggdes med spegelindelade, marmorerade fasader för att efterlikna den som funnits före 1904-05. Altare och predikstol marmorerades i grågrön nyans.
Södra sidoskeppets kororgel installerades 1969-70. Vid omläggning av yttertaket 1978 ersattes de då 90-åriga järnplåtarna med koppar.
Den senaste stora upprustningen skedde 1994-95 efter arkitekt Jerk Altons program. Då lagades fasadernas breda fogar med rent kalkbruk och avfärgades i vitockra nyans. Järnfönstren målades med svart linoljefärg och kyrkportarna engelskröda. I kyrkorummet ommålades bänkinredningen med tempera i avsevärt varmare toner än förut. Under orgelläktaren borttogs bänkar för att få ett öppet ”kyrktorg”. Norra sidoskeppet nyinreddes till sidokapell med lösa stolar och ett flyttbart bordsaltare. Bakom kapellet placerades det före detta korskranket från 1628, som avskärmning runt ett litet väntrum. Ny belysning med mässingsskärmar sattes upp under orgelläktaren.
Källor och litteratur
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA)
• Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900
• Ritningar inför 1904-05 års ombyggnad, av arkitekt Fredrik Falkenberg
• Skriftväxling angående byte från järnplåt till kopparplåt på yttertaket, 410/79
Västmanlands läns museums arkiv (VLM)
• Gravvårdsdokumentation Sankt Nicolai kyrkogård, redovisad i december 1997 av antikvarie Eiwor Sandberg • Rapport om byte från järnplåt till kopparplåt på kyrkans yttertak, 17/79, 1979-01-22 • Program inför 1994-95 års renovering, Alton arkitekter 1994-03-21, 1994-11-17 • Antikvarisk kontrollrapport om 1994-95 års renovering, 1995-11-20
Västerås stifts arkiv (VS)
• Västerås domkapitel E IV A: 1A, inventarium 9/11 1752
• Västerås domkapitel E IV A: 1 B, inventarium 1799
• Västerås domkapitel E V A: 11, ämbetsberättelse 1892
• Västerås domkapitel E V A, 11, ämbetsberättelse 1954
• Västerås domkapitel F III A: 11, protokoll från biskopsvisitation 1671
• Västerås domkapitel F III A: 29; inventarium i maj 1781
• Västerås domkapitel F III A: 35, inventarium 23/8 1878
• Västerås domkapitel F III A: 36, protokoll från visitation den 8-9/5 1886 • Västerås domkapitel F III A: 39, visitation 1/7 1899
Litteratur
Bergström, G: Arboga krönika, del II – Nyare tiden, Köping 1909, s 120-123
Bjurén, Gunnar: Heliga Trefaldighets kyrka 700 år/Hembygdsföreningen Arboga Minne - årsbok 1985, s 102-118/ Arboga 1985
Björsell, E O: S:t Nicolai kyrka i Arboga/Västerås stiftsbok 1951
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län - en inventering /Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum - Årsskrift 1984/ Dahlin, Otto: Konsekrationskorsen i Arbogas kyrkor/Hembygdsföreningen Arboga minne – Årsbok 1962, s 15-17/Arboga 1962
Golvlager och gravar i S:t Nicolai kyrka, av Anna Arnegård och Johan Anund – Riksantikvarieämbetet UV Uppsala rapport 1996:30
Hansson, Ernst: Arboga sockens historia – Köping 1953
Kilström, Bengt Ingmar: Sankt Nicolai kyrka i Arboga - Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1997 Lohmann, Jacob Benjamin: Arboga känning – ursprungligen tryckt hos Peter Jöransson Nyström 1737, överförd till modernt typsnitt av Rolf Liljhammar, Götlunda hembygdsförening 2001-07-03
Övriga tryckta källor
• Artikel om undervisningslokal, införd i Västmanlands läns tidning (VLT) 1967-03-02 • Artiklar om ny orgel i koret, införda i Folket 1969-09-06 1970-06-12
• Artikel om 1994-95 års renovering, införd i Bärgslagsbladet (BB) 1995-04-05 • Artikel om 2005 års orgelrestaurering, införd i Nerikes Allehanda (NA) 2005-02-01
År 1180-1199 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Kyrkan uppfördes som enskeppigt långhus med ett vapenhus i söder. Murarna bestod mest av olika slags natursten (mest granit, men även sandsten förekommer) Tornet blev tillbyggt snart efter att långhuset stod klart. Det sträckte sig upp till det nuvarande partiet av tegel överst i dagens torn. Ett par smala dubbelfönster fanns högst upp i tornet på alla fyra sidor. Tornet var ursprungligen krönt med en huv med en kort spets (antas vara ganska lik den nuvarande). Kyrkporten var belägen på långhusets södra sida.
År 1415-1425 Specifika inventarier - dopfunt
Kyrkans dopfunt, en så kallad nodfunt, har daterats till perioden 1415-1425. Funtens cuppa är elvahörnig, med rikt skulpterade, nonfigurativa mönster. Mellanstycket, noden, är utformat som en vulstig repstav.
Källa:
Kilström, s 14
År 1527 Äldre kulturhistorisk inventering
Officiellt skiljdes stads- och landsförsamling åt 1527, då Gustav Vasa överlät den tidigare klosterkyrkan Heliga Trefaldighet åt staden och Nicolai tillföll landsförsamlingen.
Källor:
Ahlberg, s 15
Bjurén, s 108
År 1628 Fast inredning - bänkinredning
Ett nytt, rikt smyckat korskrank byggdes (finns kvar på annan plats i kyrkan)
Ny bänkinredning installerades
Källa:
VS: F III a; 3, visitation 1635
År 1631 Fast inredning - predikstol
Predikstol anskaffades, placerad mitt för gången. Den pryddes med utskurna bilder, däribland frälsaren, Petrus, Matteus, Markus, Lukas och Johannes, samt bokstäverna I H S. Bakom predikstolen sattes ryggstycken med Martin Luther och Philip Melanchton avbildade.
Bildhuggare Johan Mattzon
Källor:
Bergström, s 120
Hansson, s 258
VS: F III a; 11, visitation 1671
Konstnär - Bildhuggare: Johan Mattzon
År 1646 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Kyrkan rappades och vitlimmades, varvid de medeltida muralmålningarna troligen doldes.
Källa:
VS: F III a; 11, visitation 1671
År 1650-1652 Ändring - ombyggnad, exteriör
Ändring - ombyggnad, exteriör - Tornets gamla spets togs ner och en högre spira restes istället. (Under pastor Vintrosius tid)
Tornur installerades.
Anders Tornresare
Källa: Lohman, s 56-57
Hantverkare: Anders Tornresare
År 1736 Fast inredning - orgel
11-stämmigt orgelverk installerades, skänkt av familjen Posse (som innehade gravkoret söder om högkoret)
källa:
Lohman, s 58
VS: E IV a; 1a, visitation 1752
År 1744 Fast inredning - orgel
Orgelverket utökades med en vox virgina.
Källa:
VS: E IV a; 1a, visitation 1752
År 1746-1751 Underhåll - stomme
Södra sträckmuren förstärktes
Kyrkans fönster förstorades och ett nytt togs upp på korets norra sida.
Elva nya fönsterbågar tillverkades på Jäders bruk, till en kostnad av 600 daler.
(De gamla järnbågarna i kyrkans fönster såldes som vrakjärn tillsammans med skrot från kyrkans urverk.)
Skranket mellan kor och kyrkorum borttogs och återanvändes runt en dopfunt i sydväst.
Samtidigt med att skranket borttogs höjdes korets golv.
Källa: Hansson, s 248-249, 251
År 1750 Underhåll
Den 26/2 1750 svepte en västlig storm över staden och bröt tornspiran. Hjärtstocken vek sig och stöden sprang sönder. Spiran lossnade vid foten och höjde sig från västra murkrönet. Byggmästare Johan Höllén kallades, gick under stormen upp i tornet och fäste spiran vid murkrönet. Efter stormen fäste han en lina kring översta tornspetsen. Linans andra ände fastsattes sedan mitt på spiran, vid krökningen, spelades rätt och lagades.
Byggmästare Johan Höllén, Arboga
Källa. Hansson, s 251
Byggmästare: Johan Höllén
År 1751 Fast inredning - altare
Altarskåpets dörrar försågs med nya gångjärn och förbättrades även i övrigt.
Ny altarring av trä tillkom, marmorerades
Källa:
VS: E IV a; 1a, visitation 1752
År 1763 Nybyggnad
Benhus/bårhus uppfördes på kyrkogården
Källa:
VS F III a: 29; Inventarium 1781
År 1767 Underhåll - interiör
Kyrkorummets valv och väggar vitlimmades
Källa:
VS F III a: 29; Inventarium 1781
År 1770 Underhåll - exteriör
Kyrkans fasadmurar lagades och yttertaket spånslogs på nytt
Källa:
VS F III a: 29; Inventarium 1781
År 1782 Fast inredning - orgel
Orgelverket förbättrades
Källa:
VS: E IV a; 1b, inventarium 1799
År 1785 Fast inredning - predikstol
Kyrkorådet beställde en ny predikstol av fabrikör Jonas Holmin i Köping (kostnad 7 500 d kmt)
Källa:
Hansson, s 259
Firma: Jonas Holmin
År 1786 Fast inredning - läktare
Orgelläktaren byggdes ut till kyrkans yttersta pelare
Källa:
VS: E IV a; 1b, inventarium 1799
År 1788 Fast inredning - predikstol
Ny predikstol invigdes, kyrkans alltjämt befintliga. Den var ursprungligen målad med ljusgrå ”pärlfärg” Bildhuggare Jonas Holmin, Köping
Källa:
VS: E IV a; 1b, inventarium 1799
Konstnär - Bildhuggare: Jonas Holmin
År 1795 Underhåll - exteriör
Långhustakets norra sida spånslogs och tjärades på nytt
Källa:
VS: E IV a: 1b inventarium 1799
År 1799 Äldre kulturhistorisk inventering
Vid visitation den 12/6 1799 konstaterades att kyrkans gamla predikstol (1631) ”fanns ännu i förvar, men åstundades få den försåld”
Källa:
VS: E IV a; 1b, inventarium 1799
År 1812 Underhåll - exteriör
Taket reparerades och tjärströks.
Källa:
VS: F III a; 35, Inventarium 23/8 1878
År 1862 Fast inredning - orgel
Nytt orgelverk installerades på en för ändamålet nybyggd läktare. Orgelfasaden utformades i nygotik E A Setterquist, Örebro
Källa:
VS: F III a; 35 Inventarium 23/8 1878
Orgelbyggare: Erik Adolf Setterquist
År 1876 Teknisk installation
Kyrkorummet fick för första gången värmekällor, genom installation av en Gurneys ugn.
Källa:
VS: F III a; 35, Inventarium 23/8 1878
År 1889 Rivning - delvis riven
Rivning - delvis riven - Vid häftig storm den 25/1 1889 nedstörtade tornets spetsiga spira och skadade även en stor del av långhusets nylagda plåttak. Istället byggdes nuvarande huv, som utseendemässigt antas ligga närmare den som ursprungligen funnits.
Lektor Källström, Örebro
Källa:
Hansson, s 251-252
VS: E V A; 11, ämbets -berättelse 1892
Entreprenör: Lektor Källström
År 1899 Äldre kulturhistorisk inventering
Inventariet som upprättades till biskopsvisitationen den 1/7 1899 redovisade att kyrkorummet liksom vid förra visitationen var i stort behov av upprustning.
Endast sakristian hade blivit reparerad.
Källa:
VS: F III a 39, visitation 1/7 1899
År 1904-1905 Ändring - ombyggnad, interiör
Ändring - ombyggnad, interiör - Nytt stengolv blev inlagt, på underlag av cement
Öppen bänkinredning byggdes
Vattenburen centralvärme infördes.
Trappor byggdes från kyrkorummet till västra läktaren
I södra sidoskeppets bakre del inrättades en dopplats, inramad med det före detta korskranket från 1628
Glasade vindfång byggdes
Arkitekt Fredrik Falkenberg
Lektor Källström, Örebro
Byggledare A Narfström, Jäders bruk
Källor:
ATA: Ritningar 1904-1905
Bergström, s 252-253
Kilström, s 7
Entreprenör: A Narfström
Byggmästare: A Narfström
Arkitekt: Fredrik Falkenberg
År 1935 Fast inredning - orgel
Läktarorgeln genomgick stor ombyggnad
Åkerman & Lund
Källa: Hansson, s 260
År 1949-1951 Ändring - ombyggnad, interiör
Ändring - ombyggnad, interiör - Stor förnyelse i två och ett halvt års tid, efter program av arkitekt Ove Leijonhufvud, som även ledde arbetena.
Kyrkorummets valv och väggar lagades/avfärgades
Återfunna medeltida målningar frilades och restaurerades: tre konsekrationskors, figurframställningar i mittskeppets västligaste travé (i norra sköldbågen och på pelaren öster härom) och ornamental valv- och väggdekor i södra sidoskeppet (på en av pelarna).
Altaret grönmarmorerades
Bänkinredningen byggdes om, fick fasader som färgsattes i en grågrön nyans
Elektrisk uppvärmning installerades.
Ny belysning installerades
Kyrkan återinvigdes den 18/3 1951 av biskop J Cullberg.
Arkitekt Ove Leijonhufvud,
Byggmästare Östling
Konservator Sven Dahlén,
Murarmästare Gustaf Johansson,
Älvkarleby Kraftverks distributions -kontor
Källor:
VS: E V A, 11, visitation 1954
Boström, s 23-25
Hansson, s 265-266
Hantverkare - Murare: Gustaf Johansson
Byggmästare: Nils H Östling
Arkitekt: Ove Leijonhufvud
Konservator: Sven Dahlén
År 1969-1970 Fast inredning - orgel
Kororgel installerades i södra sidoskeppet
Källa:
Folket 1969-09-06 1970-06-12
År 2005 Underhåll
Vård- och underhållsplan upprättades för Nicolai kyrka
Arkitekt Sven-Erik Nylander
Arkitekt: Sven-Erik Nylander
År 2005 Fast inredning - orgel
Läktarorgeln återställdes till spelbart skick efter genomgripande restaurering.
Monica och Tomas Svenske
Källa:
NA 2005-02-01
Orgelbyggare: Monica Svenske
Orgelbyggare: Tomas Svenske
VLM:s arkiv.
ATA.
VS. Västerås stifts arkiv (VS).
Bjurén, Gunnar. (1985). Heliga Trefaldighets kyrka 700 år/Hembygdsföreningen Arboga Minne. Heliga Trefaldighets kyrka 700 år/Hembygdsföreningen Arboga Minne - årsbok 1985, s 102-118/ Arboga 1985 . ISBN: .
Boström, Erik. (1984). Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län – en inventering /Västmanlands museums årsskrift nr 62 . ISBN: .
Lohmann, Jacob Benjamin. (1737). Arboga känning . Arboga känning – ursprungligen tryckt hos Peter Jöransson Nyström 1737, överförd till modernt typsnitt av Rolf Liljhammar, Götlunda hembygdsförening 2001-07-03. ISBN: .
Bbl. Bärgslagsbladet (Bbl) 1978-05-18, 1978-10-02, 1978-09-08. ISBN: .
VLT. Västmanlands läns tidning (VLT) . ISBN: .
Bergström, G. (1909). Arboga krönika, del II – Nyare tiden. Arboga krönika, del II – Nyare tiden, Köping 1909, s 109-120. ISBN: .
Björsell, E O. (1951). S:t Nicolai kyrka i Arboga. Björsell, E O: S:t Nicolai kyrka i Arboga/Västerås stiftsbok 1951. ISBN: .
Dahlin, Otto. (1962). Konsekrationskorsen i Arbogas kyrkor. Dahlin, Otto: Konsekrationskorsen i Arbogas kyrkor/Hembygdsföreningen Arboga minne – Årsbok 1962, s 15-17/Arboga 1962. ISBN: .
Arnegård; Anund, Anna; Johan. (1996). Golvlager och gravar i S:t Nicolai kyrka. Golvlager och gravar i S:t Nicolai kyrka, av Anna Arnegård och Johan Anund – Riksantikvarieämbetet UV Uppsala rapport 1996:30. ISBN: .
Hansson, Ernst. (1953). Arboga sockens historia . Hansson, Ernst: Arboga sockens historia – Köping 1953. ISBN: .
Kilström, Bengt Ingmar . (1997). Sankt Nicolai kyrka i Arboga . Kilström, Bengt Ingmar: Sankt Nicolai kyrka i Arboga - Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1997. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin