Motivering (skydd): KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Den medeltida kyrkplasten i Kila ligger intill Harefjordens strand och här restes den vitputsade kyrkan 1654. Idag präglas kyrkan av ombyggnationer under 1800- och 1900-talen och exteriören med smäckert torn från 1770-talet har ett barockt uttryck. Det ljusa kyrkorummets fasta inredning i form av altaruppsats, altarring, predikstol och läktare med barriär och orgelfasad har en väl sammanhållen nyklassicistisk prägel och tillkom kring 1800-talets mitt och andra hälft. Från renoveringen 1936 under ledning av Einar Lundberg, märks främst bänkarna i 1700-tals stil och dess färgsättning, målade korfönster och dopaltare med tillhörande målning. På väggarna hänger två epitafier från 1700-talets mitt. Kyrkan har fönster i väster vilket ger kyrkorummet en speciell prägel.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - kyrkobyggnaden är ett välbevarat byggnadsverk från 1600-och 1700-talen
- interiörens välbevarade nyklassicistiska karaktär
- det från byggnadstiden välbevarade vapenhuset i tornet och den gamla porten mellan vapenhus och kyrkorum
- de sk von Echstedtska bänkarna har en tydlig koppling till en under 1700-talet, för kyrkan och bygden viktig personlighet
- storklockan från 1348 med runskrift är en av landets få bevarade runklockor - platsen har sedan medeltiden kontinuerligt nyttjats som kyrkplats
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2002)
KYRKOMILJÖN - Bebyggelsemiljö med kyrka och kyrkogård med medeltida ursprung. Platsen ligger vid Harefjorden, en under lång tid livligt trafikerad vattenled. Kyrkogården har en rektangulär stäckning främst söder om, men också öster om kyrkan. Den omgärdas av en stenmur. Sydost om kyrkan ligger en gammal likbod i trä som nu fungerar som ekonomibyggnad. Sydväst om kyrkan finns det nuvarande gravkapellet och strax utanför kyrkogårdsmuren finns församlingshem pch ytterligare ekonomibyggnad.
KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsens äldsta delar härrör från medeltiden. Dess storlek vid kyrkobygget på 1600-talet är okänd, men sannolikt togs området sydöst om kyrkan först i bruk. Då vattennivån steg i slutet av 1800-talet påfylldes detta område och började återanvändas igen 1904. Utökningar följde sedan söderut och den senaste utvidgningen gjordes 1954 mot sydväst.
Begravningsplatsen ligger till största delen på syd- och östsluttningarna av en höjd med kyrkan i sin norra del. I söder planar marken ut på den senaste utvidgningen. Marken sydöst om kyrkan ligger på lägre nivå och avskiljs från övriga kyrkogården genom en stödmur. En stödmur finns även i söder på den gamla delen. Den västra delen av 1954 års utvidgning är terrasserad med två stödmurar. Kyrkogården som har oregelbunden form och nordöstlig-sydvästlig sträckning omges av stöd- och stenmurar. Den begränsas i väster av bebyggelse och i övriga väderstreck av Harefjorden.
På gamla delen av kyrkogården finns kvartershäckar av ölandstok. Häckar finns annars huvudsakligen planterade på stödmurarna. Runt utvidgningen i sydväst utgörs de av nedklippt lind. Lindar omger också detta område och i dess nordöstra hörn finns en liten allé av pyramidek. På övriga kyrkogården förekommer lövträd av varierande arter längs murarna. Från planet vid kyrkan i slänten mot nya delen saknas häckar och träd. Gräsytorna blir därmed vidsträckta. Gångarna är raka, på den äldre delen asfalterade och på den yngre grusbelagda.
På kykogårdens östligaste del finns några bevarade gravar med grustäckning. Sydväst om kyrkan vid muren ligger en rad prästgravar. Där står den äldsta gravvården, tillhörande prosten Elof Seidelius, död 1788. Norr därom står fem gamla gjutjärnskors. I nordöstra hörnet av kyrkogården ligger prosten Anders Lignells gravkulle och ett stycke söder därom vid slänten mot gamla delen av kyrkogården är spannmålshandlaren Axel F Johansons gravkor uppfört i murad granit.
Inventeringsår (2002)
KYRKOMILJÖN - Bebyggelsemiljö med kyrka och kyrkogård med medeltida ursprung. Platsen ligger vid Harefjorden, en under lång tid livligt trafikerad vattenled. Kyrkogården har en rektangulär sträckning främst söder om, men också öster om kyrkan. Den omgärdas av en stenmur. Sydost om kyrkan ligger en gammal likbod i trä som nu fungerar som ekonomibyggnad. Sydväst om kyrkan finns det nuvarande gravkapellet och strax utanför kyrkogårdsmuren finns församlingshem och ytterligare ekonomibyggnad.
KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsens äldsta delar härrör från medeltiden. Dess storlek vid kyrkobygget på 1600-talet är okänd, men sannolikt togs området sydöst om kyrkan först i bruk. Då vattennivån steg i slutet av 1800-talet påfylldes detta område och började återanvändas igen 1904. Utökningar följde sedan söderut och den senaste utvidgningen gjordes 1954 mot sydväst.
Begravningsplatsen ligger till största delen på syd- och östsluttningarna av en höjd med kyrkan i sin norra del. I söder planar marken ut på den senaste utvidgningen. Marken sydöst om kyrkan ligger på lägre nivå och avskiljs från övriga kyrkogården genom en stödmur. En stödmur finns även i söder på den gamla delen. Den västra delen av 1954 års utvidgning är terrasserad med två stödmurar. Kyrkogården som har oregelbunden form och nordöstlig-sydvästlig sträckning omges av stöd- och stenmurar. Den begränsas i väster av bebyggelse och i övriga väderstreck av Harefjorden.
På gamla delen av kyrkogården finns kvartershäckar av ölandstok. Häckar finns annars huvudsakligen planterade på stödmurarna. Runt utvidgningen i sydväst utgörs de av nedklippt lind. Lindar omger också detta område och i dess nordöstra hörn finns en liten allé av pyramidek. På övriga kyrkogården förekommer lövträd av varierande arter längs murarna. Från planet vid kyrkan i slänten mot nya delen saknas häckar och träd. Gräsytorna blir därmed vidsträckta. Gångarna är raka, på den äldre delen asfalterade och på den yngre grusbelagda.
På kyrkogårdens östligaste del finns några bevarade gravar med grustäckning. Sydväst om kyrkan vid muren ligger en rad prästgravar. Där står den äldsta gravvården, tillhörande prosten Elof Seidelius, död 1788. Norr därom står fem gamla gjutjärnskors. I nordöstra hörnet av kyrkogården ligger prosten Anders Lignells gravkulle och ett stycke söder därom vid slänten mot gamla delen av kyrkogården är spannmålshandlaren Axel F Johansons gravkor uppfört i murad granit.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 KILA
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1727, 1900: 2154, 1995: 805
FÖRSAMLINGSHISTORIK Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger i utkanten av den västra delen av Vänerslätten nordväst om Karlstad i ett kuperat landskap med uppodlade dalsänkor. Den nuvarande stenkyrkan i Kila, vackert belägen på västsidan av Harefjorden, uppfördes vid 1600-talets mitt och ersatte då en äldre träkyrka.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltida träkyrka. Enligt beskrivning av N. G. Djurklou (1868-69) skall den medeltida träkyrkan ha varit "mörk, liten och bygd af starka, sammanhuggna ekplankor". Riven i samband med att ny kyrka uppfördes i nära anslutning till den gamla.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, en utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Kyrkan uppfördes 1654. Västtornet tillbyggdes 1769-76 och sakristian 1829.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans murar är vitputsade såväl ut- som invändigt samt genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Västtornet kröns av en karnisformad huv med lanternin och spira; samtliga takfall är skiffertäckta. Ingångarna är förlagda på tornets och långhusets sydsidor. Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv. Altaruppsats, predikstol och orgel, formgivna i tidstypisk nyklassicistisk stil, förvärvades under 1800-talet. Kyrkans interiör präglas alltjämt av den omfattande restaureringen 1935-36, under ledning av arkitekt Einar Lundberg. Vid detta tillfälle tillkom bl.a. den nuvarande bänkinredningen liksom korpartiets glasmålningar, de sistnämnda efter ritningar av konstnären Gunnar Torhamn.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.
År 2011-2012 Kulturhistorisk inventering
Bevarandeplan.
Värmlands Museum topografiska arkiv; Kila kyrka. / ATA Stockholm; Kila kyrka..
Lagerlöf, Erland. (1985). Medeltida träkyrkor II.
Begravningsplatser i Värmlands län, Länsstyrelsen i Värmland, 1988. /Ditt Värmland, kulturmiljöprogram 1989. .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin