Motivering (skydd): KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Den medeltida kyrkplasten i Kila ligger intill Harefjordens strand och här restes den vitputsade kyrkan 1654. Idag präglas kyrkan av ombyggnationer under 1800- och 1900-talen och exteriören med smäckert torn från 1770-talet har ett barockt uttryck. Det ljusa kyrkorummets fasta inredning i form av altaruppsats, altarring, predikstol och läktare med barriär och orgelfasad har en väl sammanhållen nyklassicistisk prägel och tillkom kring 1800-talets mitt och andra hälft. Från renoveringen 1936 under ledning av Einar Lundberg, märks främst bänkarna i 1700-tals stil och dess färgsättning, målade korfönster och dopaltare med tillhörande målning. På väggarna hänger två epitafier från 1700-talets mitt. Kyrkan har fönster i väster vilket ger kyrkorummet en speciell prägel.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - kyrkobyggnaden är ett välbevarat byggnadsverk från 1600-och 1700-talen
- interiörens välbevarade nyklassicistiska karaktär
- det från byggnadstiden välbevarade vapenhuset i tornet och den gamla porten mellan vapenhus och kyrkorum
- de sk von Echstedtska bänkarna har en tydlig koppling till en under 1700-talet, för kyrkan och bygden viktig personlighet
- storklockan från 1348 med runskrift är en av landets få bevarade runklockor - platsen har sedan medeltiden kontinuerligt nyttjats som kyrkplats
Inventeringsår (2002)
Gravkapellet ligger inbäddat mellan två stora pelarekar och är knappt synligt från kyrkan. Det kupolformade taket med svängd takfot är skivtäckt med kopparplåt. Dubbelport mot norr.
Fasadkulör (2002): Vit
Värmlands Museum topografiska arkiv; Kila kyrka. / ATA Stockholm; Kila kyrka..
Lagerlöf, Erland. (1985). Medeltida träkyrkor II.
Begravningsplatser i Värmlands län, Länsstyrelsen i Värmland, 1988. /Ditt Värmland, kulturmiljöprogram 1989. .
Nyckelord: Religionsutövning, Kapell, Gravkapell
Öppna på kartan Fler i kategorin