Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Bettna kyrka är placerad på en höjd mitt i ett omkringliggande fornlämningsrikt jordbrukslandskap. Dess monumentala utformning med högt resligt torn åt väster, samt de omgivande platta åkerfälten, gör kyrkan dominerande i miljön. Herrgården Åkerö ligger på ön med samma namn i sjön Yngaren, vars ägare har varit kyrkans patronus. Strax söder om kyrkogården ligger en timrad rödfärgad f d likbod med brutet tak. Söder om kyrkan på andra sidan vägen ligger församlingshemmet, en vit tegelbyggnad byggd 1977.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Den omkringliggande äldre kyrkogården omges av en kallmurad terrassmur. Nyare delen i norr är omgiven av en formklippt häck, vilken även sträcker sig i öster och söder. Kyrkogården är gräsbevuxen med sparsamma krattade grusgångar. Äldre träd flankerar gångarna. Gången mellan södra stigluckan och södra portalen är asfalterad. Kyrkogårdens entréer i söder och väster består av putsade stigluckor uppförda 1731, med valmade spåntäckta tak. Vid ingången till norra delen av kyrkogården är en svartmålad smidesgrind. Västra stigluckan är centrerad framför kyrkans västfasad. En dubbelsidig trappa leder upp till den grusade terrassen framför kyrkan. Enkla äldre gravstenar finns i västra delen av kyrkogården. Den öppna klockbocken från 1644 är placerad nordväst om kyrkan och är byggd för tre klockor.
KYRKAN - Bettna kyrka består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti i öster, sakristia i norr och torn i väster. De av sten murade ytterväggarna är spritputsade och avfärgade i ljus gult med blinderingar i östra gaveln, taklister på tornet och nedre delar av tornet, samt fönster- och dörromfattningar slätputsade. Fönsteröppningar är stickbågiga. Långhusets och sakristians sadeltak täcks av skiffer i bikakemönster. Tornet med sin lökkupolformade spira är belagd med kopparplåt. Kyrkans nuvarande utseende härrör från en byggnation 1902, då ett nytt torn uppförs och kyrkan får ny spritputs.
Under tidig medeltid uppfördes en romansk kyrka med rektangulärt långhus, torn i väster och smalare kor i öster. På 1300-talet förlängdes långhuset mot öster, då koret revs och en sakristia byggdes i norr. Större förändringar gjordes under slutet av 1400-talet, då långhuset breddades, tornet byggdes på med en våning och försågs med en hög spira och ett vapenhus byggdes i söder. Långhuset försågs med två vida stjärnvalv som stöttades av en pelare mellan valven.
Omkring år 1600 bemålades väggar och valv i långhuset med dekorativt kalkmåleri i form av beslagsornamentik, bladverk, frukter, änglahuvuden mm.År 1666 slog åskan ned i koret så att korvalvet krossades. Valvet ersattes 1667 av två nya valv, där det östra är ett gubbvalv, en gubbe ingår i östra valvribban.
Den nuvarande sakristian kom till år 1677, med ett gravvalv under sakristians norra del. Vid slutet av 1680-talet byggdes ett gravkor invid koret för Johan von Fitinghoff på Broby, med son, vilket dock revs knappt hundra år senare.
1774 förlängdes långhuset ytterligare, denna gång mot väster. Vapenhuset och det medeltida tornet revs och västgaveln blev huvudentré och försågs med den klassicistiska portalen.
Nästa stora omvandling skedde 1902, då Gustaf Petterson var ansvarig arkitekt. Ett nytt torn uppfördes, efter ett tidigare förslag av arkitekt F. W. Hoppe, ny bänkinredning tillverkades och kalkmålningarna togs fram i långhuset. Kormålningarna utfördes av dekorationsmålaren Theodor Pettersson med långhusets målningar som stilförebild. År 1969 slutligen, flyttades orgelläktaren fram och praktiska utrymmen byggdes under läktaren. KULTURHISTORISK
KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Kyrkan har kvar sitt medeltida murverk i långhusets murar. Sakristian i norr är från slutet av 1600-talet. Exteriören, som har en monumental utformning, härrör från restaureringen 1902, då tornet i väster byggdes efter förebild av F W Hoppes ritningar från mitten av 1700-talet och fasaderna spritputsades.
Kyrkorummet som är ljust och med en för Sörmländska kyrkor ovanlig rymd präglas av senmedeltiden genom långhusets stjärnvalv men främst av 1600-talet genom de rika ornamentala renässansmålningarna samt i viss mån av restaureringen 1902 då ny bänkinredning tillverkas.
Kyrkorummet har en genomtänkt bemålning av den fasta inredningen, såsom predikstol, altaruppsats, orgelläktare och bänkinredning.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Det medeltida murverket i långhusets murar utgör i sig ett omistligt historiskt dokument. - Kyrkorummet har en stor rymd, något som inte är så vanligt i Södermanlands kyrkor. - Fem målade medeltida invigningskors finns bevarade på långhusets väggar.
- Renässansmålningar i ornamentik i långhusets västra valv och ovanför sydportalen från omkring 1600 är av hög kvalitet och några av de bäst bevarade exemplen från denna tid. Kalkmålningar från tidigt 1600-tal är representativa för Södermanland och Närke och anses höra samman med Hertig Karls byggnadsverksamhet på Nyköpingshus, Gripsholm och Örebro slott. Landet i övrigt är relativt fattigt på målningar från denna period.
- Den skulpterade och bemålade gubben i korvalvets östra valvribba är en företeelse som endast förekommer i ett fåtal av landets kyrkor och har ett högt kulturhistoriskt värde.
- Kyrkorummets genomtänkta och enhetliga bemålning av kyrkans fasta inredning. - Sakristian tillhör en av de större i Södermanland.
- Kyrkans osedvanligt stora mängd av begravningsvapen, i kyrkorummet och i tornet, vilka vittnar om socknens prägling av herrgårdskulturen och adelns påverkan av kyrkan.
- Den öppna klockbocken har ett valmat tak som är det enda av sitt slag i Södermanland vilket också är försett med en takryttare på var sida.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2006)
Bettna kyrka med omgivande kyrkogård är byggd på en höjd och har ett dominerande läge i det omkringliggande jordbrukslandskapet. Kyrkogården i norr ligger något högre än kyrkan. Den äldre kyrkogården omges av en kallmurad terrassmur. Den nyare norra delen av kyrkogården är omgiven av en formklippt häck, vilken även sträcker sig i öster och söder. Kyrkogården är gräsbevuxen med sparsamma krattade grusgångar. Äldre träd flankerar gångarna. Gången mellan södra stigluckan och södra portalen är asfalterad. Gravarna är placerad i nord-sydlig riktning. Kyrkogårdens entréer i söder och väster består av putsade stigluckor med valmade spåntäckta tak och rundbågiga öppningar. Stigluckorna är uppförda 1731, vilket är inristat i den västra stigluckans puts. Vid ingången till norra delen av kyrkogården är en svartmålad smidesgrind. Västra stigluckan är centrerad framför kyrkans västfasad. En trappa med två löp med vilplan i form av en terrassmur, leder upp till den grusade platsen framför kyrkan. Terrassen och trappan är försedda med ett svartmålat smidesräcke.
Närmast kyrkan finns äldre gravvårdar. Enkla gravstenar finns i västra delen av kyrkogården. Strax framför östra fasaden är Enderleins familjegrav, en anmärkningsvärt stor grav utförd i sten.
På andra sidan vägen nordväst om kyrkan är kyrkogården med ett vitputsat gravkapell, som anlades 1925. Minneslunden är anlagd på kyrkogården.
Den öppna klockbocken från 1644 är placerad nordväst om kyrkan. Klockbocken är byggd för tre klockor, men bär sedan 1902 inga klockor. Endast en av de medeltida klockorna finns bevarad, men är såld till Vrena kyrka. Klockbocken har ett valmat tak, med en spånklädd spira i vardera sidan, samt en järnstång i mitten av taket. De kvadratiska stolparna är klädda med näbbspån, huven och syllar är klädda med raka kyrkspån.
Eva Wockatz, inventeringstillfället 2006-05-22.
Schnell Ivar, Bergman Mats. Bettna kyrka. Sörmländska kyrkor 19. 1969, 1990.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - BETTNA
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1282, år 1900: 1952, år 1995: 956
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger i den sydvästra delen av sörmländska sjöplatån. Kyrkan ligger på en svag höjd ovanför ett utdikat tidigare vattendrag i en uppodlad sprickdal en knapp kilometer söder om tätorten.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt kyrkorum med rakslutet korparti, sakristia i norr och torn i väster. Av en romansk stenkyrka, sannolikt med västtorn, kvarstår en del av långhusets nordmur. Troligen omkring 1300 revs det ursprungliga koret och långhusets längd fördubblades österut. Mot slutet av nästföljande sekel breddades kyrkan väsentligt. 1677 byggdes den nuvarande sakristian. Medeltidskyrkans torn revs då kyrkan förlängdes västerut 1774. Den nya höga och breda gaveln i väster fick ett halvrunt krön och den nya huvudingången i väster en klassicistisk portal. Arkitekt var Johan Walmstedt. Vapenhuset framför långhusets sydportal revs också i detta sammanhang. Västgaveln fick lämna plats för det nuvarande tornet från 1902, vilket är uppfört med ett förslag från 1700-talets mitt som förebild.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den sadeltäckta kyrkans spritputsade murar genombryts av stickbågiga fönsteröppningar. Ingång till kyrkorummet genom tornet i väster; medeltida portal i sydfasaden. I den västra, under 1700-talet tillbyggda delen, täckt av ett enkelt kupolvalv, står orgelläktaren med underbyggnad från 1969. Av de ursprungligen två stjärnvalven, slagna omkring 1500, återstår endast det västra. Det östra förstördes vid ett blixtnedslag 1666 och ersattes med de båda nuvarande. I långhusets västra travé finns målningar med inskriftstavlor omgivna av beslagsornamentik från omkring 1600, attribuerade till Sigfrid Henriksson. De är kompletterade med pastischer vid 1902 års renovering. Till det som vittnar om närheten till Åkerö hör ett sedan 1986 i kyrkan placerat altarskåp med alabasterreliefer från 1500-talets senare hälft, troligen ursprungligen från kapellet vid Åkerö. Predikstolen är en gåva av Karl-Gustaf Tessin 1765, denne är med sin maka begravd i kyrkan. Altaruppsatsen blev skänkt till kyrkan 1714, ramverket har tillskrivits Daniel Kortz.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
År 2001 Ändring
Kompletterande belysningsstolpar, samt ny vattenpost på kyrkogården
Karlsson, Ann Mari. (1986). Stjärnvalv i det senmedeltida Sverige.
Lindgren, Mereth. (1983). Att lära och att pryda. Om efterreformatoriska kyrkmålningar i Sverige cirka 1530-1630.
Bohrn, Erik. (1943). Bettna kyrka, Sörmländska kyrkor 19.
Schnell, Ivar. (1969). Bettna kyrka, Sörmländska kyrkor 19.
Bergman, Mats. (1990). Bettna kyrka, Sörmländska kyrkor 19.
Schnell Ivar, Bergman Mats. Bettna kyrka. Sörmländska kyrkor 19. 1969, 1990.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö, "Björklund,Curt J A E:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin