Motivering (skydd): Kulturhistorisk bedömning
Jonsbergs kyrka med kyrkogård, klockstapel, gravkapell, omgärdning och grindar utgör en väl samlad miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Klockstapeln lär enligt uppgift vara uppförd redan 1692 och har mycket höga kulturhistoriska värden. Gravkapellet utgör ett intressant exempel på ett sätt att försöka att anpassa det nyuppförda gravkapellets utformning efter kyrkans dåvarande utseende. Gravkapellet har därigenom en klar koppling till Bergstens numera helt utplånade restaurering av kyrkan. Dessutom har det en lokal anknytning då det är ritat av byggnadsingenjör G Hellström på Gottenvik. Kyrkogårdens omgärdning har en skiftande karaktär med bl a stenmurar och staket av gjutjärn. Det senare är mycket ovanligt på kyrkogårdarna i Östergötland. Grindarna har olika utformning där de båda pargrindarna i norr har en mer påkostad utformning som betonar kyrkogårdens huvudingångar. Gångsystemet med grusade gångar stämmer i huvudsak överens med de gångar som syns på flygfoto från 1954. Gångarna är viktiga för kyrkogårdens struktur då de indelar kyrkogården i kvarter och kvarteren i olika delar som delvis fått olika karaktär. När det gäller vegetation är den stora eken invid kyrkan dominerande och har en framträdande placering vid kyrkans ingång. Rygghäckarna understryker delar av kyrkogårdens strikta karaktär. Tujor och ädelgranar invid gravkapellet har här en äldre tradition.
De två stora familjegravarna med sandtäckt yta hör till en gravtradition som troligen växte fram under andra delen av 1800-talet och var mycket vanligt förekommande i länet. Denna typ av gravar omgärdades oftast av häckar eller stenramar, men även staket i gjutjärn eller järnsmide förekom, liksom pollare med kätting. De båda fotografierna ovan visar att det åtminstone vid mitten av 1900-talet var häckomgärdning som var vanligast. Denna typ av gravanläggning har försvunnit till stor del i länet genom senare tiders omläggningar av gravkvarter och de har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Idag är det endast de två tidigare nämnda stora familjegravarna som har kvar en äldre marktäckning och omgärdning på kyrkogården i Jonsberg. Häckomgärdning fanns inte bara runt familjegravarna utan även de enklare s k linjegravarna verkar ha varit omgärdade. Linjegravar har funnits i samtliga tre kvarter och idag finns delar av detta system bevarade i kvarter A och B. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. När linjerna var fullbelagda, eller efter ett visst antal år, grävdes de om undan för undan. I kvarter A finns det troligen rester kvar av en äldre och en yngre linje. På länets kyrkogårdar var det vanligt att familjegravarna låg i kvarterens ytterkanter och linjegravarna i kvarterens mitt. I Jonsberg verkar detta ha varit fallet i delar av kvarteren, bl a södra delen av kvarter A och B. Det var också vanligt att familjegravar låg invid kyrkogårdsmuren. Denna struktur går att avläsa på kyrkogården än idag och har ett mycket högt kulturhistoriskt värde.
Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de mer ålderdomliga gravvårdarna från 1800-talet och gravvårdar av speciell typ så som obelisker, s k bautastenar och avbrutna livsträd samt gravvårdar av lokalhistoriskt intresse. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I Jonsberg visar titlar som mästerlots och fyrmästare på att det är en kustsocken. I övrigt finns här bl a hemmansägare, högreståndstitlar så som kammarherre och sentida yrkestitlar.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A Gravplats nr 1-339
Kulturhistorisk bedömning
Kvarterets struktur har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Detta gäller indelningen i familjegravar och s k linjegravar. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700- talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. När linjerna var fullbelagda, eller efter ett visst antal år, grävdes de om undan för undan. I kvarter A finns det troligen rester kvar av en äldre och en yngre linje. I kvarteret finns de enda två gravarna som har kvar en äldre marktäckning med sand och omgärdning med buxbomshäck. Det är två stora familjegravar som hör till egendomarna Broxvik och Gottenvik. Bland enskilda gravvårdar med speciell utformning märks obelisk, s k bautasten samt två avbrutna livsträd.
Kvarter B Gravplats nr 1-311
Kulturhistorisk bedömning
Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a gravvårdar från tidigt 1900-tal och gravvårdar med titlar. Rygghäckarna i norra och mellersta delen understryker den strikta karaktären.
Kvarter C Gravplats nr 1-426
Kulturhistorisk bedömning
Kvarteret har kvar delar av en äldre indelning med familjegravar och s k linjegravar. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. Linjegravvårdar finns kvar i kvarterets norra del. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. I kvarterets mellandel finns en del mer påkostade gravvårdar som hör till tidigare omgärdade familjegravar, de flesta av svart granit. Bland gravvårdar med speciell utformning märks två s k bautastenar och en obelisk.
Rygghäckarna bidrar till kvarterets i huvudsak strikta karaktär.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2004)
Det finns inga säkra uppgifter om när det första kapellet uppfördes vid Jonsbergs säteri. Det äldsta kända träkapellet på platsen härstammar dock sannolikt från 1500-talet. Den nuvarande kyrkan, som är belägen i direkt anslutning till Jonsbergs herrgårdsbebyggelse, uppfördes av timmer 1726. Kyrkan har en senbarock korsplan med rakslutet kor i öster, vapenhus i väster och sakristia på nordsidan. Huvudingången är via vapenhuset i väster. En större renovering utfördes 1904 av en av tidens ledande arkitekter, Carl Bergsten. Hans omgestaltning av kyrkorummet spolierades dock totalt efter en brand 1959. Kyrkan präglas idag, såväl interiört som exteriört, av den omfattande ombyggnad som utfördes efter branden under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee. De panelklädda fasaderna är rödfärgade och det valmade taket täckt med kopparplåt.
KYRKOGÅRDEN Klockstapeln är mycket ålderdomlig och lär vara uppförd redan 1692. Gravkapellet på kyrkogårdens sydvästra del uppfördes 1932 efter ritningar av byggnadsingenjören G Hellström på Gottenvik. Det uppfördes med vita spritputsade fasader för att samspela med kyrkobyggnadens dåvarande utseende. Interiören är stramt genomförd med enkla geometriska mönster, sannolikt också den i samklang med Carl Bergstens omgestaltning av kyrkorummet. Beskrivningen kompletteras efter genomförd kyrkogårdsinventering
Inventeringsår (2006)
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av tre kvarter: A-C, med kvarter A i väster, kvarter B mitt på kyrkogården och kvarter C i öster.
Allmän karaktär
De tre kvarteren är långsträckta och skiljs åt av grusgångar. Korsande grusgångar delar in kvarteren i mindre delar. Karaktären är varierande med enstaka påkostade familjegravar och delar av den s k allmänna linjen bevarade. Inom vissa områden skapar rygghäckar en mer strikt karaktär medan andra delar är mer öppna och saknar rygghäckar. Riktningen på häckar och vårdar varierar. Den varierade karaktären beror troligen på olika omläggningar av enstaka delar.
Omgärdning
Väster: en ca 0,8 (i norr)- 1,0 hög stödmur som planar ut mot söder av ca 0,4-1,5 m stora kvaderhuggna gråstensblock i mestadels 3 skift i kallmur. Prydnadsbuskar, spireor på del av mur. Längst i söder ett grönmålat trådstaket.
Norr: ett ca 0,8 m högt gjutjärnsstaket med 3 slanor och kanellerade och profilerade stolpar. Staketet står på ett fundament av gråsten.
Öster: nordöst-öster 1,0-1,5 m hög kallmurad stödmur, lika västra muren i 2-3 skift. Söder: Grönmålat trådstängsel samt i sydöst måbärshäck.
Ingångar
Väster: längst i söder är det en enkel pargrind i järnsmide med två grönmålade runda järnstolpar.
Söder: enkel grind i järnsmide med samma spjälindelning som i västra grinden och i sydöst en öppning i måbärshäcken.
Norr: i nordväst en pargrind av järnsmide, koniska grindstolpar av gråsten med toppigt krön. I nordöst en pargrind i järnsmide med antydan till korsdekor, konkavt krön. Grindstolpar lika nordvästra grindens.
Vegetation
Väster: trädkrans utanför muren av 9 oxlar (?).
Nordväst: en ca 1,0 m hög cotoneasterhäck innanför staketet.
Nordöst: en rönn på muren.
Öster: bergtall innanför muren i nordöst, därefter en ca 1,0 m hög klippt måbärshäck innanför muren. I sydöst finns fyra oxlar (?) innanför häcken.
Söder: ingen trädkrans men en ca 1,0 m hög klippt måbärshäck, som sedan står på muren i öster. Sju höga tujor står framför redskapsboden. Tre ädelgranar och en stor björk vid gravkapellet.
En stor ek står vid kyrkans sydingång. Runt kyrkan finns en del buskar, bl a spirea. Mellan många gravar utmed rygghäckarna finns små klippta buskar av bl a buxbom.
Gångsystem
Grusgångar löper utmed kvarteren i nord/sydlig riktning och tvärgående grusgångar delar in de tre kvarteren i olika delar. Gångarna är belagda både med naturgrus och krossgrus. I jämförelse med flygfotografiet ovan från 1954 är gångsystemet i huvudsak oförändrat.
Gravvårdstyper
De flesta gravvårdarna utgörs av låga och breda vårdar från 1950-talet och framåt. Enstaka mer påkostade gravvårdar till familjegravar finns framför allt i kvarter A och C. Bland gravvårdar av speciell typ kan nämnas fyra s k bautastenar, tre obelisker och två avbrutna livsträd. Två stora familjegravar tillhöriga egendomarna Broxvik och Gottenvik har sandyta och omgärdas med buxbomshäckar. Äldsta gravvården på kyrkogården, med läsbar datering, är från 1874. I sydvästra delen av kvarter A samt nordöstra delen av kvarter C finns delar av den s k allmänna linjen bevarade med i allmänhet små gravvårdar av svart granit. Linjegravvårdarna är daterade 1918-1940-tal.
Minneslund
Minneslunden finns öster om gravkapellet och avgränsas i söder av en ca 0,8 m hög klippt oxbärshäck och i norr av en rosenhäck. Tre sockertoppsgranar. Fyrkantig plantering med rosor, andra blommor och två tujor samt ett ankare. Hållare för blommor. Lyktstolpe i gammal stil.
Byggnader
Klockstapeln står sydöst om kyrkan och lär vara uppförd redan 1692. Den öppna klockvåningen täcks av ett korsformat tak som, liksom spiran, är spånklätt. Trappan inryms i en av de snedsträvor som är inklädd med liggande panel. Även högbenen är spånklädda. Takets gavelspetsar och spiran kröns av vindflöjlar.
Gravkapell med spritputsade fasader med slätputsade hörn och omfattningar. Gravkapellet på kyrkogårdens sydvästra del uppfördes 1932 efter ritningar av byggnadsingenjören G Hellström på Gottenvik. Det uppfördes med vita spritputsade fasader för att samspela med kyrkobyggnadens dåvarande utseende. Interiören är stramt genomförd med enkla geometriska mönster, sannolikt också den i samklang med Carl Bergstens omgestaltning av kyrkorummet. Taket är skivtäckt med plåt. Pardörr med fernissad panel i fiskbensmönster. Enkla fönster med råglas och runda gråmålade bågar. Gjuten fritrappa.
På kyrkogårdens sydöstra del står en redskapsbod med senare tillbyggt garage. Fasaderna är klädda med liggande grönmålad fasspontad panel och sadeltaket täckt med trapetsplåt, på garaget eternit. Den äldre delen står på gjutna plintar.
Övrigt
Undanställda gravvårdar står vid gravkapellets västra vägg. Enkla parkbänkar. Lyktor av äldre modell med kantig kupa. Terrassmur av ett skift kvaderhuggen gråsten vid uppgången till gravkapellet. Rosor växer vid terrassmuren. I kvarter A finns ett speciellt brunnskar med dekor som anknyter till kustläget.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A Gravplats nr 1-339
Kvarteret omfattar gravplats nr A 1-339 och ligger i kyrkogårdens västra del med parkering i väster, Jonsbergs säteri i norr, kvarter B i öster och gravkapell och skog i söder. På gravkartan är tre gravplatser markerade med kvarter A norr om gravkapellet.
Allmän karaktär
Genom grusgångar är kvarteret uppdelat i 3 delar med en rad gravar invid muren i väster. I mellandelen finns låga rygghäckar och några omgärdningshäckar. Hela kvarterets karaktär är blandad, då det finns linjegravar i söder och stora familjegravar framför allt i mittdelen. Den stora eken vid kyrkan dominerar.
Omgärdning
Muren i väster, staketet i norr.
Ingångar
Grind i nordväst och sydväst.
Vegetation
En stor ek står vid kyrkans sydingång. Ca 1,2 m hög klippt rygghäck av tuja i norra delen. Här finns även olika buskar mellan gravarna. I mellandelen står en rygghäck i väst/östlig riktning och två i norr/söder av en ca 0,5 m hög klippt måbär. En kort rygghäck, ca 1,0 m hög, står söder om eken innan de båda stora familjegravarna. Två stora familjegravar i söder omges av en ca 0,4 m hög klippt buxbomhäck. Troligen har norra graven tidigare omgärdats av kätting. I södra delen växer fyra klippta tujor, en rygghäck av tuja i norr/söder ca 1,0 m hög och en 0,5 m hög klippt måbärshäck i väst/öst.
Gångsystem
Grusgång runt kvarteret med en rad gravar utmed muren. Två grusgångar i väst/östra delar kvarteret i tre delar.
Gravvårdstyper
Utmed muren finns gravläggningar från 1904 och framåt. I kvarterets södra del är det utglesade linjegravvårdar i kvarterets inre del, i väster från 1918 och i övrigt 1930-talet. De äldre har textsida åt väster och kan vara från ett äldre varv. De övriga har text åt öster. Annars låga och breda vårdar. I mellandelen är de stora gravvårdarna från de påkostade familjegravarna de äldsta, tidigast 1876. I övrigt låga och breda vårdar, enstaka höga samt en obelisk. Gravläggningar huvudsakligen från 1960-talet och framåt. Svart, grå och röd granit.
Övrigt
Brunnskar i gjutjärn (?) med segelfartyg som dekor och ”vattenutkastare” i form av en fisk. Vaser. Platsen omges av spirea.
Kvarter B Gravplats nr 1-311
Kvarteret omfattar gravplats nr B 1-311 och ligger mitt på kyrkogården med kvarter A och kyrkan i väster, klockstapeln i norr, kvarteret C i öster och gravkapellet i söder.
Allmän karaktär
Kvarter B är genom grusgångar uppdelat i en nordlig och en sydlig del. Den norra delen har en strikt karaktär genom bl a rygghäckar. Fem gravrader går i nord/sydlig riktning, övriga i väst/öst. Den södra delen har tidigare innehållit linjegravar men är omlagd. Där står alla vårdar med texten mot norr och häckar saknas.
Vegetation
I norra delen: två rygghäckar i nord/sydlig riktning: ca 1,2 m hög klippt oxbär och ca 0,5 m klippt måbär. Fyra rygghäckar i öst/västlig riktning, från söder: tuja, tuja, oxbär, oxbär, samtliga ca 1,2 m höga. I söder växer tre prydnadsträd.
I södra delen: en rygghäck i nord/sydlig riktning av ca 1,2 m hög klippt tuja. Fem klippta tujor i söder.
Gångsystem
Grusgångar går runt kvarteret och en gång i väst/östlig riktning delar kvarteret i två delar.
Gravvårdstyper
I norra delen finns några gravvårdar från 1908 och framåt till 1920-30-talet. Huvudsakligen är det dock gravvårdar från 1960-talet och framåt. Enstaka höga och lägre vårdar av svart granit, vilka oftast är de tidigare vårdarna. I övrigt låga och breda vårdar i mestadels grå eller röd granit. Södra delen mestadels låga och breda vårdar med den äldsta från 1980 i nordöstra hörnet. Längst i väster två rader i norr/söder, bl a 1960-talet.
Kvarter C Gravplats nr 1-426
Kvarteret omfattar gravplats nr C 1-426 och ligger i kyrkogårdens östra del med kvarter B i väster, landsvägen i norr och öster, skogen i söder. Till kvarteret hör även två gravplatser invid kyrkan.
Allmän karaktär
I den nordvästra och södra delen är karaktären strikt med rygghäckar och likartade vårdar. I nordöst är det en stor öppen gräsyta med enstaka äldre, relativt höga, gravvårdar i svart granit. Mitt i kvarteret finns en kilformad del med oregelbundna gravrader och en del äldre familjegravar. Enstaka gravar finns invid muren i öster.
Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i norr, öster och sydöst. På större delen av muren växer en måbärshäck.
Ingångar
Öppning i häcken i sydöst.
Vegetation
I norra delen: två st berberishäckar som rygghäckar, ca 1,2 m höga i nord/sydlig riktning. Vid den västra gravraden flankeras flera vårdar av klippta tujor. En ca 0,5 m hög klippt måbärshäck, rygghäck, i väst/östlig riktning. Mellandelen: en längre och en kortare ca 1,8 m hög klippt tuja i väst/östlig riktning, en ca 1,0 m hög klippt oxbär i väster/öster och två st ca 0,7 m höga klippta oxbär i norr/söder. Ett prydnadsträd. I södra delen : fyra rygghäckar, ca 0,5 m höga av klippt oxbär. Längst i söder rygghäck av spirea. Samtliga rygghäckar går i väst/östlig riktning. Innanför måbärshäcken i söder en ca 0,5 m hög buxbom i nord/sydlig riktning.
Gångsystem
Grusgångar går runt kvarteret med en rad gravar utmed muren i sydöst och enstaka i nordöst. Tre grusgångar i väst/östlig riktning delar in kvarteret i tre delar.
Gravvårdstyper
Norra delen: omgrävd i väster och har nu många gravvårdar från 1980-talet och framåt. I östra delen utglesat och här står linjegravvårdar från 1940-talet. Äldsta gravvården 1890, några runt 1914. En gravvård invid kyrkan hör till kvarter C. Mellandelen: övervägande 1950-talet i söder (nr 5-34). I norr 1874 och några kring 1914. Här finns några större familjegravar som tidigare haft omgärdning. Södra delen: några mindre vårdar från 1940-talet, i övrigt mest låga och breda från 1950-talet och framåt.
Övrigt
En låg rektangulär vattenbrunn av kalksten. Vaser.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - JONSBERG
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1132, 1900: 1492, 1995: 667
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Kapellförsamling utbruten ur Häradshammar under 1500-talet, annexförsamling omkring 1720.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 30 km öster om Norrköping vid Bråvikens mynning invid godset med samma namn. På kyrkogården finns klockstapel (1692) och bårhus. En f.d. skola är nu församlingshem. Trakten är rik på fornlämningar. Det äldsta kapellet var förmodligen beläget där Jonsbergs herrgård nu ligger. Den nuvarande kyrkplatsen togs med säkerhet i anspråk 1609.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: Ett träkapell, av okänd ålder, fanns i Jonsberg i slutet av 1500-talet. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes, troligen på annan plats. II: På den nuvarande kyrkans plats uppfördes ett träkapell 1609, om dess utseende är litet känt. Det var uppfört av timmer och hade sakristia samt takryttare. Kyrkorummet var dekorerat med målningar av okänd utformning och ålder. Rivet i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1726 på 45 dagar av tolv sockenmän under ledning av byggmästaren Christoffer Andersson från Norrköping. Byggnaden, som är liggtimrad, har en tidstypisk senbarock korsformig centralplan med rakslutet korparti i öster, sakristia i vinkeln mellan den norra och östra korsarmen samt vapenhus i väster.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans yttertak är valmade, medan kyrkorummet täcks av tredingstak. Både kyrkans exteriör och interiör har förändrats vid återkommande tillfällen. Interiören målades 1741-42 av L. Hagander med dekorativa draperier i blått och gult runt fönstren. Haganders oljemålning föreställande Treenigheten uppsattes i korsmitten som takplafond. Han målade även Kristus och apostlarna på läktarbarriären. Kyrkan restaurerades 1904 under Carl Bergstens ledning, som gav rummet jugendbetonade inslag i form av väggmålningar och ny inramning av altartavlan. I samband med en senare restaurering år 1959 brandskadades kyrkan, varvid bl.a. Haganders målningar och mycket av inredningen förstördes tillika med Bergstens tillägg. Arkitekt Kurt von Schmalensee tog då tillfället att återställa kyrkan i så långt möjligt ursprungligt skick. Fönstren gjordes stickbågiga och exteriören försågs med rödfärgad träpanel och koppartak. Haganders draperimålningar rekonstruerades runt fönstren. Altarprydnaden är sedan 1959 års restaurering ihopsatt av delar från 1647-års altaruppsats. Predikstolen skänktes till kyrkan 1756. Den skadades vid branden, men kunde återställas i ursprungligt skick. Den sitter i nordöstra korsarmshörnet och är sannolikt gjord av bildhuggaren Niclas Österbom. Den ursprungliga orgeln och orgelläktaren brann upp, förutom enstaka dekorativa detaljer från den förra som kunde tas tillvara. Bänkinredningen är sluten.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Den nuvarande altaruppsatsen tjänstgjorde då kapellet var nyuppfört. År 1799 övertog man ett senmedeltida Antwerpenskåp från Häradshammars kyrka, vilket sedermera såldes till Statens historiska museum 1894. Den ersattes med en altartavla målad av prosten G. Lundqvist i Sankta Anna, förstörd vid 1959 års brand. Dopfunten är från sekelskiftet 1900 och utförd i kolmårdsmarmor.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.
Inventeringsår 2016
Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida.
Klockstapeln är mycket ålderdomlig och lär vara uppförd redan 1692.
En ägomätningskarta från 1696 redovisar att det fanns två kyrkogårdar. En i kyrkans direkta närhet SSV om kyrkan och en som ligger längre ifrån kyrkan i NÖ, den platsen redovisas inte på häradskartan, men ligger norr om dagens ekonomibebyggelse norr om kyrkan. Anhöriga till dem som begravdes där skulle göra dagsverken på Jonsbergs säteri. Systemet fungerade inte och begravningsrätten upphörde stegvis. Senare har den f d begravningsplatsen varit bl a hage, trädgårdsland och vedförråd. Widegren skriver i sin östgötabeskrivning att den ena av de två kyrkogårdarna har återgått till Jonsbergs säteri ägo och används nu som humlegård, vilket i stort överensstämmer med uppgifterna ovan. Invid denna kyrkogård finns en ekonomibyggnad som i kallas ”kapellet”. En benämning som dock har mycket oklart ursprung.
Förmodligen var den ovan nämnda kyrkogården avsedd för torpare och ”enkelt” folk. Enligt en uppgift hade gårdarna i Jonsbergs socken gravrätt på kyrkogården i Häradshammar fram till slutet av 1700-talet. Jonsberg var annex till Häradshammar. Den gravrätten kan eventuellt ha gällt för gårdsägarna och deras familjer. Dessa båda uppgifter om ”dagsverkskyrkogården” och gravrätt i Häradshammar gör att det är osäkert hur själva huvudkyrkogården vid Jonsbergs kyrka har fungerat.
Kyrkogården vid kyrkan har utvidgats två gånger bland annat 1947 och omkring 1949 sattes den östra muren. År 2002 anlades en minneslund i anslutning till gravkapellet. I söder, invid kyrkogårdens äldre omfattning, har det legat ett äldre skolhus samt sockenstuga. Ett äldre fotografi från 1945 taget från väster visar grusgravar omgärdade av låga häckar. Ett flygfotografi från 1954 visar kyrkogårdens utbredning (se nedan). Det visar tydligt kyrkogårdens struktur med större familjegravar och mindre s k linjegravar i de delar av kvarter A och C där det även idag finns några linjegravvårdar kvar. De flesta gravarna är grusade och omgärdas troligen av häck eller stenram. Den södra delen av kvarter C är utlagd, men har ännu inte tagits i anspråk mer än längst i söder.
JONSBERGS KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Jonsbergs församling Norrköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län 2006.
Nisbeth, Å: Jonsbergs kyrka. Linköpings stifts kyrkor. 1976.
Höglund, E: Altarskåpet från Jonsberg. 1995.
.
Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet.
Byggnadsregistret, Riksantikvarieämbetet.
Bebyggelseregistret, kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2000; rev. 2003-12-09
Manuskript till Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet.
Nisbeth, Åke, Jonsbergs kyrka, Linköping 1976.
Norrköpings Tidningar
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, A-N, Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del IX, Uddevalla 1952
Westin, Sven, "Jonsbergs kyrka brinner". Kopia finns bl a i ÖLM
Östergötlands byggnadsminnen, vägvisare till 65 byggnadsmiljöer. Red. Anders Moderatho. Länsstyrelsen i Östergötlands län 1984.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
Östgöta Correspondenten.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin