Motivering (skydd): KULTURHISTORISK BEDÖMNING
Kyrkan, bisättningshuset och den f d kolboden utgör tillsammans med den intilliggande skolan, glasbrukets byggnader, bruksherrgården och arbetarbostäderna ett värdefullt exempel på en bruksmiljö av stort kulturhistoriskt intresse. Glasbruket, som fortfarande är i bruk, bidrar starkt till en historisk kontinuitet.
Kyrkogården
Kyrkogård finns ej i anslutning till kyrkan.
Kyrkobyggnaden
Rejmyre kapell uppfördes av timmer under 1800-talets första hälft på initiativ av den dåvarande ägaren till Rejmyre glasbruk och hör historiskt intimt ihop med glasbruksepoken. Det tillhör den kategori av kyrkor som uppfördes som brukskapell. I Östergötland finns endast två brukskapell, förutom kapellet i Rejmyre uppfördes redan i mitten av 1600-talet ett kapell vid Gusums mässingsbruk. Kyrkans nuvarande nyklassicistiska utseende har tillkommit under en lång period med kontinuerliga förändringar sedan kapellet uppfördes. Kyrkorummets väggar och tak har en mycket välbevarad panel med stora hantverksmässiga kvaliteter. Färgskiktet härstammar sannolikt från den ommålning som gjordes av konstnären Yngve Lundström på 1930-talet och därunder finns sannolikt även originalfärgen bevarad.
Sammanfattning
" Rejmyre kyrka hör intimt samman med glasbrukets expansiva period under 1800-talets första hälft och har stora regionala och samhällshistoriska värden. Endast ett fåtal brukskapell finns representerade i länet. Kyrkan tillhör även en av de få bevarade timmerkyrkorna i länet.
" Interiörens ålderdomliga och mycket välbevarade fasta inredning med taket och väggarnas panel med väggfält och lisener har stora byggnadshistoriska värden. Färgsättningen som sannolikt härrör från 1930-talet med underliggande äldre färgskikt är viktiga att bevara.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2005)
Skedevi är en medeltida socken och är belägen i länets norra del och gränsar i norr mot Södermanland. År 1810 grundlades Rejmyre glasbruk och ett brukskapell av timmer började uppfördes 1837 i närheten av glashyttan. Kapellet tillbyggdes efter några år med korsarmar och försågs med en öppen lanternin över korsmitten. De vita fasaderna är slätputsade med ett sadeltak täckt av förbehandlad skivtäckt plåt. De rundbågiga fönsteröppningarna är försedda med grönmålade småspröjsade träfönster. Huvudingången är förlagd till södra korsarmen, som är belägen strax norr om landsvägen genom Rejmyre.
KYRKOGÅRDEN
Det finns två begravningsplatser i Rejmyre, vilka återfinns ca 500 m söder respektive nordväst om kyrkan.
Inventeringsår (2005)
Nordöst om kyrkan finns ett bisättningshus, som är uppfört 1931 efter ritningar av arkitekt Ottar Hökerberg i Stockholm. Det har vitputsade fasader och sadeltak belagt med enkupigt tegel. I söder finns en ingång med dubbeldörrar klädda med svartmålad plåt. I byggnaden förvaras kyrkans ursprungliga altarpredikstol. Norr om kyrkan finns även en enkel rödfärgad bod, som ursprungligen fungerat som ved- och kolbod.
Det finns två begravningsplatser i Rejmyre, vilka återfinns ca 500 m söder respektive nordväst om kyrkan.
En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.
Inventeringsår 2002
Rejmyre kapell är beläget 15 km nordost om Finspång utefter vägen genom Rejmyre samhälle. En skola ligger invid kapellet, som i övrigt saknar kontakt med glasbruket, för vilket det uppförts. Genom samhällets urbanisering har miljön förändrats mycket sedan kapellet uppfördes. Begravningsplatser återfinns 500 m söder respektive nordväst om kapellet.
Kapellet uppfördes på bekostnad av kapten Erik von Post vid Reymyre glasbruk. Det har korsformad plan med rakslutet korparti. År 1837-38 uppfördes långhuset, korsarmarna tillkom 1841. År 1843 uppfördes lanterninen över korsmitten.
Väggarnas timmer var från början rödfärgat, kyrkan reveterades och putsades i vitt mot slutet av 1800-talet. Kyrkorummet har flackt trätak, innerväggarna pryds av pilastrar. Valvbågar avdelar kor och korsarmar från långhuset. Altarpredikstolen ägde bestånd fram till 1952, därefter tjänstgör en 1700-talsmålning som altarprydnad. Predikstolen ersattes av en enkel talarstol. Interiören har fullständigt förändrats under tidens lopp. Större renoveringar genomfördes 1900, 1937 och 1952. Orgel tillkom 1828, men byttes ut mot en ny 1851 vars fasad är bevarad medan verket byggts om flera gånger. Orgeln står på golvet vid västväggen; läktare saknas.
Dopfunten i kolmårdsmarmor är ritad av Kurt von Schmalensee 1838.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.
Nisbeth, Å: Skedevi och Rejmyre kyrkor. Linköpings stifts kyrkor. 3:e uppl. 2003.
Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860. D. 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor. Riksantikvarieämbetet.
.
Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860, del 5 Östergötland, Sveriges Kyrkor,
Riksantikvarieämbetet.
Nisbeth, Åke, Skedevi och Rejmyre kyrkor, Linköpings stift 2003.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö,
Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del IV, Uddevalla 1950
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria.
Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin