Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Gösslunda kyrka har ett högt och framträdande läge på en skogbevuxen ås på Kållands halvö. Kyrkan utgör, tillsammans med närbelägen gård och ett ålderdomshem, en mindre kyrkby.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården består av en äldre del samt en del från 1976, delvis med karaktär av skogskyrkogård. I anläggningen ingår grusgångar, smidesgrindar, en runsten, tio stenkors från 1600 - eller 1700-talet, en romansk kistkonstruktion med gavelhällar, äldre gravhällar mm. Här finns även en redskapsbod från 1800-talet. Kyrkogården inramas av en stenmur och en trädrad.
KULTURHISTORISK KARAKTÄRISTIK OCH BEDÖMNING - Huvuddelen av den tidigmedeltida kyrkan med ursprunglig sydportal, romanska reliefer och ett västtorn är välbevarad. Ett nytt, bredare kor uppfördes dock 1851, samtidigt som fönstren förstorades. Sakristian och sydfasadens vapenhus är senmedeltida. Tornet förhöjdes och fick nuvarande överbyggnad i samband med Ragnar Östbergs och Anders Rolands restaurering 1914 .
Interiören präglas av olika tiders ombyggnader och restaureringar. Dopfunten är medeltida liksom en inmurad lockhäll med runslinga och möjligen också det murade altaret. Altaruppsatsen och predikstolen samt en basunängel representerar barockens ideal. Kyrkorummets takvalv ersattes 1851 av ett tunnvälvt trätak. Det tidiga 1900-talets syn på kyrkorummet kan skönjas genom altarring, bänkinredning (med användandet av gamla bänkdörrar), orgelfasad mm efter Ragnar Östbergs ritningar. En omfattande renovering genomfördes på 1990-talet
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ vid vård och förvaltning av kyrkan och dess anläggning -Kyrkan och närliggande byggnader utgör en liten bymiljö med framträdande läge i landskapet. -Medeltida murverk utgör ett omistligt historiskt dokument
-Kyrkans föga förändrade exteriör med figurativa reliefer utgör ett välbevarat byggnadsverk från medeltiden av nationellt intresse.
-Skiffertaket utgör ett regionalt särdrag
- Kyrkans bevarade sydportal med reliefer
-Bevarad inredning från medeltid, 1600-1700-tal och 1900-tal .
-Runstenen och ett romanskt gravmonument
-Kyrkogårdens grusgångar, trädrad, stenmur, smidesgrindar
och äldre gravvårdar.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2003)
GÖSSLUNDA KYRKA ligger öst - västligt placerad i södra delen av den stora kyrkogården. Kyrkogården har i 1976 utökats mot norr. Äldsta delen av kyrkogården ligger på en markerad ås och sluttar mot öster, söder och väster. Den omges på alla sidor av en mycket jämn kallmurad stenmur. Stenstorleken varierar påfallande. Innanför stenmuren växer en trädrad. Mot söder och sydöst är även en låg tujahäck. Kyrkogårdens huvudingång utgörs av en dubbel gallergrind av smide, överst ornerad med omväxlande kors och hjärtform. Den vetter mot en mindre väg i väster. Grinden är placerad mellan stora fyrsidiga stenstolpar, krönta av stenklot. Från grinden leder en grusgång, kantad av toppade lövträd, mot en trappa framför kyrkans västport. Trappan består av sex kalkstenar och har på båda sidor järnräcken. En yta av ca tre meter mellan porten och trappan är belagd med stora kalkstenar. Från västporten leder en gång av små stenplattor mot norr. Gången är kantad av två låga tujahäckar samt några äldre idegranar. I sydligaste delen av västra muren är en grind med samma utformning som huvudingången. Innanför grinden ligger en redskapsbod. Härifrån leder en grusgång mot norr och en mot kyrkans sydportal. I gångarna finns enstaka trappsteg. Mitt för sydportalen samt öster om kyrkan är ytterligare radiellt löpande gångar med trappsteg mot kyrkan. Grusgångar följer även murens insida och kyrkans fasad.
Gamla kyrkogården är gräsbevuxen och saknar egentlig kvartersindelning. Gravvårdar, huvudsakligen från 1900-talet, är placerade i nord - sydlig ritning. I östra slänten är ett område med enhetliga, öst - västligt orienterade, yngre gravvårdar. Söder om långhuset är ett par resta 1700-talsstenar samt två liggande gravhällar. Två liggande gravhällar finns även norr om långhuset. Omedelbart norr om tornet, i öst - västlig riktning, finns en romansk kistkonstruktion med gavelhällar. Gavlarna är korsformade. Lockhällen har reliefornering i form av en stav. Norr om tornet står även bland annat tio stenkors från 1600-1700-talet. Gamla och nya kyrkogården skiljs genom en stenmur i väst - östlig riktning.
Nya kyrkogården inhägnas mot väster av en stenmur och i övriga väderstreck av ett trästaket. Staketet utgörs av horisontella stockar, lagda omlott. Den har mot väster två dubbla järngrindar mellan fyrsidiga granitstolpar. Grindarna har samma ornering som övriga grindar. Mot norr är en ingång i form av en öppning i grinden. Även från dessa leder grusgångar. Nya kyrkogården är än så länge obetydligt använd. I nordöstra delen är en område med karaktär av skogskyrkogård med tallar, enar, björkar, stenblock och enstaka gravvårdar av varierande typ.
REDSKAPSBOD - Redskapsboden från 1800-talets senare del har fasader av rödmålad träpanel och sadeltak täckt med lertegel. Mot norr är två stora pardörrar av svart träpanel och mot öster enkla dörrar. I öster är även ett fönster, spröjsat i fyra rutor. På vardera gavelröste är en svart trälucka. Förutom som förråd fungerade boden tidigare även som bårhus.
Inventeringsår 2016
Text saknas för närvarande
Sveriges Kyrkor, band 1.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin