Motivering (skydd): KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Kyrkan utgör en del av Tösses gamla sockencentrum med den närbelägna och välbevarade f d prästgården. Kyrkan tillmäts också ett viktigt kontinuitetsvärde tillsammans med den nya kyrkan från 1848. De båda kyrkorna speglar väl sina respektive tidsepokers kyrkobyggande. Kyrkans äldsta historia och dess tegelkonstruktion är av särskilt intresse. I det medeltida Skarastiftet (landskapen Västergötland, Värmland och Dalsland) finns endast sju kända sockenkyrkor av tegel, vilka alla var belägna i Dalslands östligaste härader (närmast Vänern). Av dessa har endast Grinstad, Ör och Tösse gamla kyrka bestående murverk, de andra är mer eller mindre utplånade ruiner. Karaktäristiskt för kyrkan är också den tidstypiska tillbyggnaden från 1700-talet med tresidigt korparti.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användande av kyrkan och kyrkomiljön
- kyrkans miljö- och kontinuitetsvärde
- det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument
- kyrkan tillhör gruppen medeltida tegelkyrkor i Dalsland
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2002)
Tösse gamla kyrka är lågt belägen i ett öppet jordbrukslandskap. Kyrkan omges närmast av en gräsyta, den medeltida kyrkogården bortschaktades och dess murar togs bort vid 1800-talets mitt. Strax nordost om kyrkan, på en höjd och vida synlig i det öppna landskapet, är Tösse f d prästgård belägen.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995: TÖSSE MED TYDJE
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1195, år 1900: 1872, år 1995: 825
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Tydje införlivad mellan 1867 och 1870 (Tösse med Tydje).
LÄGE OCH OMGIVNING - Socken ligger i slättbygden i landskapets nordöstra del. Tösse gamla kyrka, som alltjämt är i bruk, är belägen knappt en km nordost om den nuvarande. Den övergavs 1812, varefter församlingen nyttjade Tydje gamla, numera rivna kyrka. Efter en restaurering 1961 invigdes Tösse gamla kyrka åter för sakralt bruk.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - I: Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett tresidigt korparti. Vid en putsavknackning 1910 konstaterades i det befintliga långhusets västparti intakta mursträckningar av en tegelkyrka med murar i munkförband, tidigast från 1200-talet. Kyrkans ursprungliga planform är inte säkert känd. Efter en ombyggnad 1725 fick korpartiet sin nuvarande utformning. Ödekyrkan lämnades 1812 att förfalla, men såldes 1832 för att brukas som spannmålsmagasin. Efter en omfattande restaurering, bekostad av en stiftelse och ledd av arkitekt Sten Branzell, återinvigdes kyrkan 1961.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR -
Kyrkans murar är vitputsade, såväl ut- som invändigt och genombryts av stora, rundvälvda fönsteröppningar, vilka delvis rekonstruerades 1961 när kyrkan åter sattes i stånd. Det västra gavelröstet är brädfodrat. Långhuset har sadeltak med tegeltäckning, vilket är valmat över den tresidiga östmuren. Ingång i långhusets västgavel. Det enkla kyrkorummet täcks av ett platt innertak av trä. Inredningen är sparsam.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.
Se miljö.
Se miljö.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin