Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Fridene kyrka ligger invid en krök av Tidan. Terrängen är öppen med växtlighet kring bebyggelse och å. Sydväst om kyrkan är en viss gårdsbebyggelse med gården Stommens bevarade exteriör från sent 1800-tal.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Den gamla delen av kyrkogården inramas av gamla askar och genomkorsas av rätvinkliga grusgångar som omger små gravkvarter med gräsytor. Kyrkogården har 1800-talskaraktär och flera stenramsgravar. I norr är en utvidgning från mitten av 1900-talet med ett bårhus ritat av Adolf Niklasson.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Dagens salkyrka är till stor del en gustaviansk skapelse från 1805 med fullbrett, rakt avslutat kor och spetsbågsfönster. Av en föregående romansk kyrka återstår torn och västgavel. Tornet bär en spåntäckt 1700-talsspira. I västgaveln är en rundbågsöppning som vett mot föregående långhus från tornkammaren. Denna nås via en spiraltrappa från ett tunnvälvt vapenhus. Kyrkorummet har bibehållit mycket av sin gustavianska stramhet. Altaruppsats, altare, nummertavlor och predikstol bildar en orubbad enhet från 1805. Altaruppsatsen är uppbyggd kring östfönstret. Altarringen från samma tid är senare inklädd. Bemålade renässansglas i korfönstret samt viss träskulptur i barock är från föregående kyrka liksom en tidigmedeltida dopfunt. Orgelfasaden är från 1858 års Söderlingorgel. Läktaren har bevarat sina symmetriskt placerade smala trätrappor. Den slutna bänkinredningen fick sitt nuvarande utseende vid Adolf Niklassons restaurering 1949.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ I FÖRVALTNING OCH ANVÄNDNING AV KYRKAN OCH KYRKOMILJÖN: - Kyrkans öppna läge i landskapet.
- Kyrkans exteriör representerar de gustavianska sockenkyrkorna.
- Medeltida torn och västgavel är ett omistligt historiskt dokument.
- Den gustavianska interiören.
- Bevarad inredning från 1800-talet.
- Medeltida dopfunt, målade fönster och skulptur från gamla kyrkan.
- Kyrkogård med trädrad, grind, stenramar och grusgångar.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Torn - Västtorn
Inventeringsår (2004)
FRIDENE KYRKA - Den nyklassicistiska salkyrkan från 1805 är orienterad mot sydost och består av ett brett rektangulärt långhus som saknar markerad korövergång. Det rakt avslutade koret har på nordsidan en liten sakristia från 1949. I väster är ett torn från den föregående romanska kyrkan. Detta smalnar av något upptill.
FASAD - Väggarna är spritputsade och vitkalkade. Murytan är jämn utom på tornet. Sockeln är inklädd med stenplattor som på långhuset gråmålats. I tornet är fyra stickbågiga ljudgluggar med slätputsade omfattningar. De är sannolikt från 1700-talets ombyggnad. Luckorna är likaså stickbågiga och består av stående svartmålade brädor. De är gjorda 1949 efter de föregåendes utseende. Gluggarnas solbänkar är av kalksten. Över västportalen sitter en trapetsoid vitmålad sten med årtalet MCCLIX (1259). Över denna är en sentida armatur.
PORTAR - Västporten utgörs av en rak pardörr med grå fiskbenspanel och stor smidd dörring med en fyrsidig platta. Det horisontala överstycket är av trä och uppbär en lunett. Kring port och lunett är en slätputsad omfattning. Porten hör hemma i 1700-talet. Sakristian har i västväggen en rak port med grå fjällpanel från 1900-talet.
FÖNSTER - De stora och höga fönstren har krön som är ett mellanting mellan spets- och stickbåge. De sitter inte i några smygar utan är i liv med muren. Fönstren har korspost och fyra lufter. De övre har fyra rutor var och de nedre har tio rutor. Lufterna har träspröjs och är ej öppningsbara. De är av tvåglastyp och sannolikt från 1800-talet. Bemålningen är ljust grå. Solbänkarna är nya av omålad plåt. Mittfönstret på den södra långsidan är från 1949 och ersatte då en sydport. I sakristians nordvägg är ett litet rektangulärt fönster med en luft och sex rutor inramade av gråmålade träspröjs. I tornets sydvägg är två rektangulära ljusgluggar.
TAK - Långhusets tak har sadelform och är valmat över koret. Det täcks av enkupigt lertegel. Takfoten av trä är bred och hålkälad. Den är liksom vindskivorna gråmålad och ursprunglig. Sakristian har ett sadeltak som täcks av enkupigt lertegel. Det smäckra torntaket har formen av en spira och kröns av ett förgyllt kors på kula. Taktäckningen är kluven och tjärad spån. Häng- och stuprännor är av kopparplåt.
FRIDENE KYRKA - Den nyklassicistiska salkyrkan har ett brett rektangulärt långhus som utan markering i muren går över i ett rakslutet kor. I väster är ett vapenhus i tornets bottenvåning och norr om koret är en sakristia. Alla fönster har vitmålade snickerier och är liksom dörrarna ursprungliga. Interiörens karaktär är ljus och enkel med sina vita väggar, stora fönster och återhållsamma nyklassicistiska inredning. Blicken riktas mot korfönstret och dess påkostade omfattning.
LÅNGHUS - Långhuset är rektangulärt med två fönsteraxlar och ingång i väster via vapenhuset. Över denna är en orgelläktare som skymmer de västra fönstren. Under läktaren finns en grund underbyggnad från 1949. Framför denna står i söder en klädhängare i ljust trä som, liksom den likadana bokhyllan och skåpet på den norra sidan, ej harmonierar med inredningen. Skåpet fungerar som ett museum. Långhusets bänkkvarter delas av en mittgång över vilken hänger två mässingskronor. I norr går en predikstol ut i bänkkvarteret från koret.
GOLV - Golvet utgörs av fernissade brädor. I bänkkvarteren är golvet något högre och har en mörkare fernissa. VÄGG - Väggarna är slätputsade och vitmålade. Mellan fönstren sitter mässingslampetter. I höjd med taklisten finns två genomgående dragjärn med ett visst avstånd. På den ena har en högtalare fastgjorts. Inom bänkkvarteren är väggarna klädda med träskivor upp till bänkhöjd. Dessa är målade som bänkarna och utgör en enhet med dessa. Läktarunderbyggnadens vägg är av trä och målad i ljust grått. På den norra halvan hänger två svarta tavlor varav den ena omnämner att under "Konung Gustaf IV Adolphs regeringstid byggdes denna kyrka af Fridenes soknemän på egen bekostnad" och den andra omnämner restaureringen 1949. På nordväggen hänger inglasad under ett skynke en mässkrud från 1734.
PORT - I väster är en rektangulär parställd balansdörr till läktarunderbyggnaden. Denna är försedd med stora rektangulära fönster med katedralglas, samt två speglar som är målade i en mörkare grå nyans än resten av dörren. Handtagen är av mässing. Denna härrör från 1915 och satt tidigare mellan läktartrappornas brädfodring.
FÖNSTER - De stora fönstrens krön är till formen ett mellanting mellan stick- och spetsbåge, vilket även gäller smygarna. Fönstren har korspost och fyra lufter. De övre har fyra rutor var och de nedre har tio rutor i träspröjs. Glasen är till större delen handblåsta och ett antal är färgade. De svagt sluttande solbänkarna är gråmålade.
TAK - Taket utgörs av ett spegeltak av slätspont, med ett utskjutande anfang på alla sidor. Anfanget är målat i beige och rött, medan taket hålls i en mjuk och ljus blågrå ton. Taket under läktaren utgörs av ett ursprungligt gråmålat brädtak med två sentida armaturer.
KOR - Koret har en fönsteraxel och ett östfönster. I det norra fönstret sitter en träfigur, föreställande Sankt Paulus. Denna härrör troligen från den äldre kyrkans altaruppsats i barock. Öster om det norra och södra fönstret är hela vägen till östväggen två herrskapsbänkar. I norr är en ingång till sakristian. Bredvid denna står ett mörkbrunt piano. Vid det norra bänkkvarteret står en cirkulär smidd ljushållare. Vid det södra står en trären ambo i standardutförande. Altarringen flankeras av två stora golvljusstakar i mässing, samt nummertavlor. I södra delen av koret står dopfunten. Över koret hänger en träkrona med en ängel i bondbarock.
GOLV - Som långhus.
VÄGG - Som långhus.
INNERDÖRR - Dörren till sakristian sitter i en rektangulär öppning med ett språng. Den ursprungliga dörren är klädd med en liggande grov pärlspånt som laserats i grönt. Nyckelplattan är hjärtformad. På insidan har dörren stående blåmålad spånt och järnbeslag.
FÖNSTER - Som långhus. Östfönstrets rutor är indelade i ytterligare fyra med blyspröjs och olikfärgade antikglas. Två av rutorna innefattar var sitt ovalt glas som är bemålat med små barockfigurer, varav den ena föreställer Petrus. Dessa glas härrör från ett s.k. kabinettfönster som satt i korets sydfönster i den föregående kyrkan.
TAK - Som långhus.
FAST INREDNING
ALTARE - Det ursprungliga nyklassicistiska altaret är av trä och har på framsidan pilastrar med förgyllda kannelyrer, vilka inramar ett mittfält med ett förgyllt kors med strålar. Över detta är en äggstavslist. Det gräddvita altaret utgör en tillsammans med altarring, altaruppsats, nummertavlor och predikstol en helhet. På altaret står ett krucifix som skänktes 1934. Altaret står två trappsteg högre än långhus och kor.
ALTARUPPSATS - Den ursprungliga altaruppsatsen består av två kolonner med förgyllda kannelyrer, vilka flankerar östfönster och altare samtidigt som de bär upp ett bjälklag med ett tandsnitt och en förgylld äggstavslist. Detta kröns av en symbol för treenigheten med Jahve på hebreiska och omgärdat av strålar. Denna är helt förgylld och flankeras av två knoppar. Färgen är gräddvit. På väggen är runt om fönstret och uppsatsen målad en grön drapering som åt sidorna avgränsas med ett i trä skulpterat och förgyllt lagerband.
ALTARRING - Den ursprungliga altarringen står en meter från väggen och i form av en halvcirkel försedd med speglar med förgyllda ramar. Knäfall och armstöd är stoppade och klädda med ett ljust tyg. Den fick sitt nuvarande utseende 1949 då man gömde balusterdockorna och de två grindarna bakom träskivor, samt kapade ändarna mot väggen. Färgen är som på altaruppsatsen.
PREDIKSTOL - Den runda predikstolen är, liksom sitt runda ljudtak, nyklassicistisk och ursprunglig. Korgen bärs upp av en cirkulär brädklädd bas som smalnar av nedåt. Korgen är av stående brädor och indelas i fält av smala halvkolonnetter med kannelyrer. I fälten är blommor, samt i det mittersta ett hjärta inom en orm som biter sig i svansen. Nedtill avslutas korgen av en lagerkrans och en girland med små lösa träklockor. Upptill kröns korgen av ett tandsnitt och en äggstavslist. Bokstödet är på undersidan dekorerat med vinrankor. Den samtida trappan till korgen har en skärm med något konkavt krön och fyllningar. Trappan avslutas mot koret av två kolonner som kröns av urnor. Trappa och golv är klätt med heltäckningsmatta. Från ljudtaket svävar en duva över vilken tre korsande cirklar är utskurna. Ljudtaket avslutas nedtill av en äggstavslist och en girland med lösa klockor. Ljudtaket kröns av en mycket flack kupol med ett kors på kula. Predikstol och ljudtak är täckmålade i gräddvitt och ornamentiken är förgylld.
BÄNKINREDNING - Bänkkvarteren är slutna och har tolv bänkar på vardera långsida. De fick sin nuvarande form 1949. Bänkraderna går ända intill väggen och omgärdas mot koret av skärmväggar med mot mittgången avfasade hörn. Dessa är spegelförsedda. Ryggarna är lutande och försedda med speglar, bokstöd och krokar. Sitsarna har lösa dynor och radiatorer på undersidan. Dörrarna är försedda med speglar medan gavlarna är odekorerade och har hål för ljushållare. Bänkinredningen är laserad i en ljus grön färg, med rödbrunt laserade speglar. Därmed utgör de den enda varma färgen i kyrkorummet. Herrskapsbänkarna har samma utförande. Ett par bänkrader har avlägsnats längst i väster år 1984.
ORGEL - Orgeln är tillverkad 1934 av Herman Nordfors & Co. i Lidköping. Den är pneumatisk, har en manual, pedal och åtta stämmor. Spelbordet är vänt mot öster och har fyllningar som är målade i grått och gräddvit i övrigt. Den nyklassicistiska orgelfasaden härrör från den föregående orgeln som tillverkades 1858 av Johan Niklas Söderling i Göteborg. Den har ett rundbågigt mittfält med pipor inom ett rektangulärt mittparti som kröns av en fris och en förgylld ängel flankerad av genombrutna bladdekorationer. Pipfältet inramas av två pilastrar med förgyllda kannelyrer och äggstavskapitäl. I fälten mellan båge och pilastrar är förgyllda palmblad. Mittfältet flankeras av två lägre rektangulära fält med pipor. I övergången till dessa sitter förgyllda voluter. På sidorna har fodralet gråa speglar. Fasaden är, med undantag för nämnda dekorationer, täckmålad i gräddvitt.
LÄKTARE - Läktaren bärs upp av två par pelare med kannelyrer och avfasade hörn. Dessa är täckmålade i ljust grått. Två pelare är inbyggda i läktarunderbyggnaden. Läktarbröstet är dekorerat med kvadratiska speglar som har en grå färg och förgyllda ramar. I övrigt har bröstet en gräddvit täckmålning. Det kröns av ett gråmålat järnräcke. I läktarunderbyggnaden finns de symmetriska smala läktartrapporna. Mellan dessa och väggen till långhuset är förråd, byggda 1949 för bl.a. elskåp. Dessa har släta dörrar. Passagen genom västmuren till vapenhuset har väggarna klädda med stående breda brädor som är ursprungliga. Alla väggar och de två förrådsdörrarna är gråmålade. De ursprungliga läktartrapporna är i enkelt utförande av trä och gråmålade liksom de ursprungliga räckena. Kring uppgångarna är små ljust målade trästaket som är ursprungliga. Läktaren har fyra gradänger på vardera sidan om orgeln. Dessa avgränsas mot orgeln av sluttande träräcken med spjälor, målade som de ovannämnda och sannolikt ursprungliga. Golvet utgörs av ett äldre fernissat brädgolv. En öppen bänkinredning i samma utförande som långhusets är bevarad. Den består av fyra rader på sydsidan och två på den norra. Vidare finns bakom orgeln två lösa gråmålade träbänkar med öppna ryggar av anspråkslös storlek. Dessa är sannolikt den ursprungliga bänkinredningen på läktaren.
SPECIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - Dopfunten är huggen av sandsten i två stycken och har ett uttömningshål. Den har formen av en satt kalk. Cuppan är cirkulär och har en palmettbård som löper hela vägen runt. Denna avslutas nedtill av en repstavslist innan cuppan smalnar av ned till foten. Foten är kvadratisk nedtill och cirkulär upptill. I hörnen har den små skråkantade piggar. Funten tillskrivs 1100-talsmästaren Harald.
NUMMERTAVLOR - Nummertavlorna står på fyrkantiga postament och bärs upp av kolonner med förgyllda kannelyrer. De vita tavlorna har utsirade och förgyllda ramar, samt kröns av ett genombrutet segmentformat överstycke. De har två ljusarmar i metall.
VAPENHUS - Vapenhuset i tornets bottenvåning är närmast kvadratiskt. I väst är ytterporten och i öst ingången till långhuset. I sydväst gör väggen en utbuktning för att rymma murens spiraltrappa som här mynnar ut i en rektangulär öppning. Längs nord- och sydväggarna står två enkla gråmålade träbänkar som anpassats efter väggarnas ojämnheter. Uppenbarligen har de snickrats för att stå just här, troligen i samband med byggnationen 1805.
GOLV - Golvet täcks av oregelbundet lagda slitna kalkstenshällar av varierande åldrar. VÄGG - Väggarna täcks av en kvastad puts som vitkalkats.
PORT - Västporten sitter i en mycket djup smyg som har ett trepassformat valv. Porten är en rektangulär gråmålad pardörr av stående brädor med ursprungliga smidda haspar och hake.
TAK - Taket är tunnvälvt, putsat och vitkalkat. I dess södra del finns två hål som ursprungligen använts för rep till klockornas ringning. I taket hänger en enkel något ålderdomlig glasarmatur.
FÖNSTER - Se exteriör.
SAKRISTIA - Sakristian är kvadratisk och har ingång i väster och i söder en stickbågig smyg med dörr till koret. I norr är ett fönster och i väster ett betsat skrudskåp i trä från 1984. Vid östväggen står ett äldre bord och två allmogestolar.
GOLV - Golvet består av grova fernissade brädor
VÄGG - Väggarna försågs 1984 med en stående betsad lockpanel utom i söder där väggen är försedd med en vitmålad masonitskiva. Golvlisten är blåmålad.
PORT - Sidoingången har en rektangulär träport från 1984 som är blåmålad och har två fyllningar. INNERDÖRRAR - Se kor.
FÖNSTER - I en rektangulär smyg sitter ett likadant format fönster med träspröjs och sex antikglasrutor. Det är blåmålat och öppningsbart, samt härrör liksom fodret från 1984.
TAK - Taket består av det ursprungliga brädtaket med sina handsmidda spik.
TORN -
VÅNING 1 - Bottenvåningen utgörs av vapenhuset.
VÅNING 2 - Den första våningen nås via en smal spiraltrappa i tornmurens sydvästra hörn. Denna har en spindel av huggen sandsten och höga trappsteg av kalksten. I takets murbruksrester syns avtrycken av däckbrädorna, några sitter även kvar. I trappan finns en rektangulär ljusglugg. Väggarna i tornet är av tuktad kalksten och gråsten som lagts med tjocka fogar. Första våningens brädgolv ligger något över tunnvalvet i vapenhuset så att ett skrymsle bildats där under. Från dettas nivå leder en trätrappa upp från en öppning som brutits upp från läktaren, troligen 1805. Östväggen utgörs av den föregående romanska kyrkans västgavel, på vilken tornets övre östvägg rider. I detta västra gavelröste syns "opus spicatum", snedställda stenflis. Under detta är en stor rundbågig öppning i murverket, vilken skulle kunna ha öppnats i samband med tornbygget för att tjäna som empor. Gränsen mellan gavelröste och tornmur är mycket klar. I muren sitter ännu kvar två sparrar som bitvis har rester av yttre brädbeklädnad. I höjd med dessa blir tornets murverk smalare och en avsats bildas. I norr är en äldre trätrappa upp till klockvåningen. Under dennas grova bjälklag är i söder en rektangulär glugg.
VÅNING 3 - Klockvåningen har ett äldre brädgolv och bjälklag i två skift, där rester av äldre konstruktioner verkar ha återanvänts. Ljudgluggarnas smygar har murats med tegel. Över öppningarnas valv syns de rundbågiga överstyckena till de ursprungliga romanska ljudöppningarna. I murkrönet sitter inmurade barkade stockar som går tvärs igenom murverket. En del konstruktionsdetaljer i takstolen förefaller vara äldre och återanvända. Troligen kan mycket trädelar från den romanska tidens bjälklag och takkonstruktion återfinnas här. Storklocken omgöts år 1750 och den lilla göts samma år av Hans Billsten i Skara, vilket dess text förtäljer.
Fasadkulör (2004): Vit
Antal våningar (2004): 01, 03
Byggnadsdel (2004): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kors - På kula, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Västtorn
Inventeringsår 2001
Fridene kyrka torde ha rests någon gång under 1100-talet med det rektangulära långhus och smalare rakslutna kor som avbildas i Peringskiölds Monumenta vid 1600-talets slut. Det ännu bevarade västtornet rider på denna kyrkas västgavel och är liksom denna uppförd i tuktad kalk- och gråsten. Tornet restes likaså under äldre medeltid, kanske 1259 som är inhugget på en sten. Troligen i samband med tornets resande togs en rundbågig öppning upp i långhusets gavelröste. Denna kan ha tjänat som en empor för kyrkans patron. Någon gång innan 1600-talets slut tillkom ett vapenhus i söder. Dagens läktare tillkom sannolikt 1686 och stod då på den norra sidan i den dåvarande kyrkan. Denna genomgick 1734 större förändringar, koret utökades och troligen är det då som det romanska pyramidformade torntaket som syns i Monumenta ersätts av den nuvarande smäckra spiran. 1736 målades kor och läktare. Läktarspeglarnas rosor återupptäcktes vid restaureringen 1949 men befanns vara i för dåligt skick.
År 1804 befanns kyrkan vara i det så dåligt skick att det var farligt att vistas i den. Sockenmännen och kyrkoherden beslutade om en större reparation "som svarade emot behofvet och tillgongarne". Som byggmästare anlitades Westman, sannolikt Gustaf Westman i Skövde, son till den store kyrkobyggmästaren Sven Westman i Skärv. Sonen är mest känd för uppförandet av Skara domkyrkas östgavel efter ritningar av Desprez. Vid arbetets början rasade den södra tillbyggda väggen, varför det beslöts att riva den norra och göra kyrkan lika bred överallt. Även de medeltida murarna revs eftersom de ansågs för svaga för att bära upp takresningen, särskilt med tanke på de stora fönster som skulle huggas upp. Endast västgaveln lämnades och stenmaterialet från övriga murar återanvändes. Det blev således närmast en nybyggnad som ägde rum år 1805. För att få råd med denna krävdes lån, vilka också beviljades.
Nybyggnaden blev en enhetlig nyklassicistisk salkyrka. År 1858 kompletterades den med en orgel tillverkad av Johan Niklas Söderling i Göteborg, med sex stämmor. De tidstypiskt symmetriska läktartrapporna blev någon gång under 1800-talet infodrade.
Främst till följd av sprickor i den södra muren, uppkomna på grund av rörelser i grunden, genomfördes 1915 vissa reparationer och smärre ombyggnader. Tre dragjärn anbringades genom kyrkan, taket tätades genom att detta överspändes med väv, som överklistrades med papp och med listverk indelades i fält och sedan vitmålades, en parställd balansdörr uppsattes mellan läktartrappornas foderbeklädnad. På 1940-talet ansåg man i församlingen att kyrkan var stadd i förfall, varför tanken på en restaurering uppkom. Arkitekten och erfarne kyrkorestaureraren Adolf Niklasson i Skara anlitades. Målet med restaureringen, som ägde rum 1949, var att behålla så mycket som möjligt av den ursprungliga och enkla nyklassicismen. Det gamla innertaket togs åter fram, bänkarna fick sin nuvarande form, de främsta bänkraderna borttogs, ett nytt golv lades på det gamla, altaruppsatsen återfick sin omgivande drapering, predikstolen fick ett ljudtak, den södra långsidans mittportal igensattes, en grund läktarunderbyggnad tillkom och kaminen ersattes av ett nytt värmesystem i samband med att el indrogs. Sakristian i trä ersattes av en murad. Den medeltida dopfunten hade konserverats 1946 av Olle Hellström i Skara och flyttades nu in i kyrkan efter att ha varit utsatt för väder och vind på kyrkogården. 1969 putsades fasaden och fick häng- och stuprännor. 1984 slipades golvet ljust och de bakre bänkraderna borttogs för att få plats med kapphängare och bokbord. Sakristian fick ny väggpanel och nya skrudskåp. Grunden förstärktes för att motverka sättningar.
År 1750 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lill- och storklocka
Klockgjutare: Nils Billsten, Skara
År 1805 Fast inredning - altaruppsats
Arkitekt: Abraham Niclas Edelcrantz
År 1805 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Draperimålning
Arkitekt: Abraham Niclas Edelcrantz
År 1805 Fast inredning - predikstol
Arkitekt: Abraham Niclas Edelcrantz
År 1858 Fast inredning - orgel
Orgelbyggare: Johan Niklas Söderling
År 1946 Konservatorsarbeten
Medeltida dopfunt konserveras och flyttas in.
Konservator: Olle Hellström
År 1949 Fast inredning - predikstol, ljudtak
Arkitekt: Adolf Niklasson
År 1949 Teknisk installation - el
Elektrisk uppvärmning och belysning. Kamin och skorsten rives.
Konstruktör: Sigurd Lidén
År 1949 Konservatorsarbeten
Altaruppsats och predikstol, framtagning av drapering (övermålad 1915).
Konservator: Olle Hellström
År 1969 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Putslagning, avfärgning, tjärning och uppsättning av rännor.
Arkitekt: Adolf Niklasson
År 1984 Underhåll - grundförstärkning
Lagning av fasadsprickor samt grundförstärkning.
År 1984 Konservatorsarbeten
Drapering, altaruppsats och nummertavlor.
Konservator: Alf Hedman
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Edelcrantz,Abraham Niclas:Arkitekt"; "Westman:Byggmästare"
Öppna på kartan Fler i kategorin