Motivering (skydd): KYRKAN
Adelövs kyrka uppfördes som en typisk empirekyrka och är både exteriört och interiört välbevarad, varför den idag är värdefull som en representant för kyrkobyggandet på landsorten under denna tid. Kyrkobygget i sig vittnar om befolkningsökningen i socknen Adelöv under 1700-talets slut och 1800-talets början.
Exteriören har flera kulturhistoriskt värdefulla karaktärsdrag som både är tidstypiska och ovanliga. Tornet i öster hör till särdragen och har inte någon motsvarighet i övriga Småland från samma tid, andra samtida kyrkor med östtorn finns förvisso men är då orienterade så att koret befinner sig i väster. Fasaden som är putsad i två kulörer får idag också anses som ett särdrag, även om det var betydligt vanligare förr. Spritade putspartier på fasaderna är gulfärgade medan de slätputsade partierna runt muröppningar, hörnkedjor, risaliterna och tornets överdel är kalkavfärgade i vitt. Risaliterna på båda långsidornas mittparti är typiska arkitektoniska artikuleringar som empiretidens arkitekter gärna använde sig av, i Adelövs fall följer de takfotslisten och är slätputsade och försedda med målade och spritputsade rundbågiga omfattningar runt porten. Likaså tempelgavelmotivet på västra gaveln är ett särdrag, som blev möjlig att framhäva just eftersom tornet är placerat i öster. Dessa är speciellt karaktäristiska drag för Adelövs kyrka och därför blir det extra viktigt att åtgärder sammankopplade med dessa utförs med kulturhistoriskt riktiga material och utförande.
Interiören är mer typisk nyklassiserande. Den ursprungliga interiören är föga förändrad men har tillförts nya element i form av äldre inventarier. Altarpredikstolen är ett typiskt särdrag som ändå inte är så vanlig numera, den var en kortlivad företeelse under 1800-talets fyra första decennier som syftade till att betona det talade ordets roll i liturgin. Att den står i centrum för kyrkorummets uppmärksamhet är i detta fall naturligt och kräver också av övrig tillförd inredning att de genom placering inte motverkar denna upplevelse. Den slutna bänkinredningen, korbänkar, altarrundel, läktarbröstning och altarpredikstol är ursprungliga delar av inredningen med höga kulturhistoriska värden, inte minst för känslan av autenticitet och helhet.
Kyrkorummet har under 1900-talet ändrat karaktär från ett rent och odekorerat nyklassicistiskt kyrkorum till ett nyklassicistiskt rum med ett flertal uppställda äldre inventarier som vittnar om kyrkans äldre historia och dess numera rivna föregångare. Vid eventuella framtida kompletteringar med äldre eller nya föremål är det viktigt att de inte motarbetar det nyklassicistiska rumsidealet med avskalade, luftiga ytor och volymer, eller splittrar uppmärksamheten mot koret och altarpredikstolen. De kulturhistoriska värdena som tillförts under senare tider är begränsade till enskilda nya inventarier, viktigast vid framtida ändringar är att bevara och förstärka den ursprungliga enhetligheten.
Sammanfattning
- Adelövs kyrka utgör en välbevarad nyklassisk kyrka med empiredrag och utgör en god representant för landsbygdens kyrkobyggande under 1800-talets första hälft.
- Kyrkan med ett torn i öster, utmärks av äldre färgsättning i bruten kulör kopplade till spritade putsytor. Arkitektoniskt markerade portaler på långsidorna är stiltypiska kännetecken för empirebyggnader under Karl Johanstidens nyklassicism. Material och utförande av dessa delar är viktiga delar av kyrkans mest särpräglade uttryck varför de är extra värdefulla att slå vakt om.
- Interiören präglas av nyklassicismens enkla färgsättning i ljusa pärlgrå nyanser, kompletterat med grönmarmoreringar från senare tid. I interiören finns en stor andel ursprungliga inventarier och inredning i ursprungligt eller nära ursprungligt skick, varför det är viktigt att värna om helheten i kyrkorummet.
- Altarpredikstolen har en särställning som en tidstypisk men ändå sällsynt företeelse från början av 1800-talet. Det är värdefullt att dess särställning i kyrkorummet inte konkurreras ut av andra nytillförda element som drar uppmärksamheten till sig, framförallt i koret.
KYRKOGÅRDEN
Adelövs kyrkogård har medeltida ursprung men bär idag sin prägel av förändringar tillkomna i samband med nuvarande kyrkas uppförande på 1830-talet och under 1900-talet. Kallmur med smidesgrindar och trädkrans ger bilden av en typisk landsortskyrkogård. Till dess 1800-talsprägel sluter sig de få men symmetriskt anlagda grusgångarna. Däremot har endast ett fåtal av de under 1900-talets förra hälft så vanliga grusbäddarna bevarats. Det är av stor vikt att de återstående ej tags bort. Detta gäller även inramningar i form av gjutjärnsstaket eller järnkättingar. Kyrkogården har haft och har en tydlig hierarkisk uppdelning. Ytorna längs med kyrkogårdsmuren är förbehållna påkostade familjegravar. Dess vårdar speglar framför allt det sena 1800-talets resliga granitmonument och har i några fall bevarade grusbäddar. Den rika förekomsten av titeln hemmansägare visar på en stark och självmedveten bondeklass i socknen. De båda likstora kvarteren söder om kyrkan har varit allmänna gravytor. Denna
karaktär kan ännu skönjas i östra kvarteret genom ett antal bevarade linjegravar, vars småskaliga vårdar är av vikt att bevara. Ett fåtal resliga familjegravvårdar från förra sekelskiftet finns på båda sidor om mittgången och vittnar om statusen i den placeringen, vägen fram till kyrkporten. Västra kvarterets nuvarande prägel domineras av 1900-talets låga vårdar. Det östra kvarteret har en sammansatt prägel med gamla och nya vårdar av olika storlek och form. Ett framträdande inslag är det Hummelhielmska gravkoret från 1762. Öster om koret finns ytterligare en statusladdad gravyta med påkostade familjegravar. Området norr om kyrkan är en utvidgning från 1829 som helt bär efterkrigstidens prägel med låga vårdar i raka rader med rygghäckar. Dess övergripande uniformitet är en viktig årsring i kyrkogårdens historia och speglar folkhemmets ideal. I det nordöstra hörnet finns en sentida minneslund.
Bland gravvårdarna finns en stor rikedom av titlar som berättar om socknens sociala sammansättning i gångna tider. Hemmansägarna är klart dominerande, men det förekommer även enklare titlar som hushållerskan eller orgeltramparen. Dessa är lika viktiga att bevara. Nämndemän, kyrkovärdar, handlare, organister och folkskollärare m.m. speglar betydelsefulla personer i ett nu närmast försvunnet bysamhälle. Av äldre gravvårdar märks en gravhäll och en rest vård från tidigt 1700-tal, liksom en nygotisk gjutjärnsvård, vilka alla har ett högt kulturhistoriskt värde.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Men lika viktigt är att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på bevarandet av de olika delarnas karaktär och ett historiskt djup bland gravvårdarna.
Sammanfattning
- Adelövs kyrkogård har sin nuvarande karaktär från 1800- och 1900-tal. Murar, grindar, trädkrans och grusgångar är viktiga delar av detta och bör vidmakthållas.
- Gravvårdar fram till omkring 1930 skall i största möjliga utsträckning bevaras på plats. Förekomst av titlar är också vägledande vid bevarande. Kvarvarande grusbäddar med inramning har ett stort kulturhistoriskt och pedagogiskt värde.
- Gravkor med innehåll skall vårdas.
- Nytillskott i kvarter I och IV bör i möjligaste mån anpassas till befintliga vårdar. Även enhetligheten i kvarter VI är viktig att värna.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2006)
Adelövs kyrkogård har medeltida kontinuitet. Nuvarande prägel härrör från nya kyrkans uppförande på 1830-talet och förändringar under 1900-talet. Kallmurar med smidesgrindar, trädkrans av olika ålder och symmetriska grusgångar speglar detta, liksom gravvårdsbeståndet. Kyrkans södra hälft uppvisar en hierarkisk struktur mellan enhetliga köpegravar längs kyrkogårdsmurarna och allmänna inre begravningsytor. Av allmänna gravar återstår idag endast rester och gravvårdsbeståndet är en blandning av gammalt och nytt. Framträdande är det Hummelhielmska gravkoret från 1762. Kyrkogårdens norra del är en utvidgning från 1829 med enhetlig karaktär från efterkrigstiden.
Kyrkogårdens kulturhistoriska värde ligger främst i de enhetliga köpegravskvarteren och enskilda gravvårdar resliga äldre vårdar, grusbäddar med inramning, samt vårdar med titlar eller annat person- och lokalhistoriskt värde. Väsentligt är även gravkoret och kyrkogårdens utformning med grusgångar och inhägnad.
Inventeringsår (2006)
Sammanfattande beskrivning
Adelövs kyrkogård har medeltida kontinuitet. Nuvarande prägel härrör från nya kyrkans uppförande på 1830-talet och förändringar under 1900-talet. Kallmurar med smidesgrindar, trädkrans av olika ålder och symmetriska grusgångar speglar detta, liksom gravvårdsbeståndet. Kyrkans södra hälft uppvisar en hierarkisk struktur mellan enhetliga köpegravar längs kyrkogårdsmurarna och allmänna inre begravningsytor. Av allmänna gravar återstår idag endast rester och gravvårdsbeståndet är en blandning av gammalt och nytt. Framträdande är det Hummelhielmska gravkoret från 1762. Kyrkogårdens norra del är en utvidgning från 1829 med enhetlig karaktär från efterkrigstiden.
Kyrkogårdens kulturhistoriska värde ligger främst i de enhetliga köpegravskvarteren och enskilda gravvårdar – resliga äldre vårdar, grusbäddar med inramning, samt vårdar med titlar eller annat personoch lokalhistoriskt värde. Väsentligt är även gravkoret och kyrkogårdens utformning med grusgångar och inhägnad.
Beskrivning av kyrkogården idag
Allmän karaktär
Adelövs kyrkogård är en typisk landsortskyrkogård med medeltida ursprung. Senaste utvidgningen skedde åt norr 1829 och kyrkogården ger ett samlat intryck. Planformen är rektangulär med kyrkan som avskiljare mot den nordliga utvidgningen. Benämning på de olika kvarteren saknas, varför de här fått en numrering. Kvarter I och IV sträcker sig längs kyrkogårdsmuren i väster och söder respektive söder och öster. Dessa upptags helt av köpegravar från 1880-talet och framåt. Kvarter II och III upptar båda sidorna om mittgången i kyrkogårdens södra hälft. De har en mer uppblandad prägel med äldre och yngre gravrätter samt rester av allmänna gravrader. I det östra av dessa kvarter står det Hummelhielmska gravkoret. Kvarter V sträcker sig längs västra och norra kyrkogårdsmuren i utvidgningen och domineras av yngre gravrätter.
Kvarter VI upptar ytan norr om kyrkan och har enhetlig efterkrigstidsprägel med låga rektangulära vårdar i räta rader med rygghäckar. Öster om koret finns några påkostade, äldre familjegravar. I kyrkogårdens nordöstra hörn finns en minneslund. Framförallt kyrkogårdens södra del uppvisar en rikedom av olika gravvårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal.
Omgärdning
Adelövs kyrkogård omges av en kallmur av stora granitblock, somliga tuktade, framförallt mot vägen. Muren är drygt metern hög och omkring en meter bred. Invändigt är muren fylld med småsten samt överväxt med mossa och sedum. I öster är det en stödmur. En stenmur skall ha byggt 1747, men troligare är att den nuvarande helt är från 1835 då utvidgningen omgärdades. Invid den södra grinden ligger en liten rektangulär gravhäll av granit, på vilken bl.a. namnet ”SVENONIS” kan tydas. Denna torde kunna knytas till någon av kyrkoherdarna Nicolaus Svenonis Medelius (död 1672) eller Sveno Svenonis Höök (död 1688). På muren i väster ligger ett brottstycke av en gravhäll av kalksten med årtalen 1814 och 1825.
Ingångar
Kyrkogården har två ingångar, en i väster mitt för kyrkans västport och en i söder mitt för kyrkans mittport. Båda har smidda pargrindar med årtalet 1835 och initialerna M J S respektive T K. De är likartade de på Säby kyrkogård, vilka skall ha smitts av kyrkoherden Melin. Grindarna sitter mellan samtida fyrkantiga stolpar av kalkstenshällar. Krönen är svagt toppiga. Invid den västra grinden står en äldre offerbössa med sadeltak.
Vegetation
Kring kyrkogården finns en trädkrans med träd av olika åldrar. Äldst är en alm och två lönnar i sydväst. I övrigt utgörs kransen av unga lindar, planterade någon gång efter 1950-talets avverkningar. I söder finns några lindar som är något äldre. Utmed gången mellan södra grinden och kyrkans mittport är en allé av unga lindar. I kvarteret öster om denna står några unga prydnadsträd. De båda mellersta raderna i samma kvarter har låga rygghäckar. I kvarter VI har alla rader höga rygghäckar av tuja. I anslutning till
minneslunden finns en hög prydnadsbuske och några marktäckare.
Gångsystem
Kyrkogårdens system med kantskurna grusgångar är föga förändrat sedan 1910. Kvarteren avskiljs med rätvinkliga gångar som ansluter till en grusad yta kring kyrkan. Gravvårdstyper Kyrkogårdens gravvårdar representerar de olika idealen från sekelskiftet 1900 till idag. De äldsta och mer påkostade gravvårdarna är samlade längs kyrkogårdsmuren i kvarter I och IV, men finns även spridda i angränsande kvarter. Det är resliga polerade vårdar, övervägande i obeliskform. De var på modet ännu på 1930-talet. Endast ett fåtal har bevarad grusbädd. I framför allt kvarter III finns ett starkt inslag av enkla små vårdar som kan knytas till den allmänna gravytan. Efterkrigstidens låga rektangulära vårdar präglar helt utvidgningen och utgör ett dominerande inslag i kvarter II. Gravstensmaterialet är framför allt den svarta graniten, vilken är nästan allenarådande på stora delar av kyrkogårdens södra hälft. Ett fåtal gravvårdar är äldre än
1880-talet och kan betraktas som ”museala”. Den jämförelsevis höga andelen äldre resliga vårdar gör att Adelövs kyrkogård trots förändringar under 1900-talet behållit en del av sin sekelskifteskaraktär. Vidare finns en stor rikedom av titlar och gårdsnamn som speglar socknen och dess sociala sammansättning, ”hemmansägare” är klart dominerande. Ett flertal referenser till missionsförbundets sångbok vittnar om väckelsens roll i bygden.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter I, IV och V
Allmän karaktär
Dessa kvarter sträcker sig längs med kyrkogårdsmurarna. Kvarter I mellan västra och södra grinden, IV mellan södra grinden och minneslunden samt slutligen V från sistnämnda till västra grinden.
Gravarna ligger i en enkel rad och vårdarna har ryggen mot muren. Det rör sig uteslutande om s.k. köpegravar för enskilda personer och familjer. Detta har varit förhållandet sedan kyrkogårdsomläggningen 1829. I kvarter I och IV är det nästan enbart äldre gravvårdar, i kvarter V mestadels yngre med
undantag för några äldre i södra änden. Minneslunden i nordöstra hörnet utgörs av en grusad yta med parkbänk och en vattenlek i sten, omgivet av marktäckare och prydnadsbuskage. I södra änden
av kvarter V och mitt på kvarter IV finns ytor avgränsade med lövhäckar där soptunnor, redskap och vattenposter finns.
Gravvårdstyper
Kvarter I och framför allt kvarter IV utgör kyrkogårdens mest sammanhållna. De bär en enhetlig prägel av påkostade familjegravar från 1873 fram till och med 1900-talets förra hälft. Ett fåtal låga efterkrigstidsvårdar har tillkommit. De resliga vårdarna av polerad svart granit är klart dominerande och är mestadels i form av flata obelisker eller med vinkelbrutna krön. Ett par bautastenar från 1890-talet i röd respektive grå granit finns också. Inslaget av breda låga vårdar från 1900-talets förra hälft är påtagligt. Dessa finns även i grå och röd granit samt har överlag ett klassiserande formspråk. Av gravarna längs östra muren har en stor andel bevarade grusbäddar med stenram (sju stycken), vilket sällan är fallet på övriga kyrkogården. I ett par fall rymmer grusbäddarna två vårdar, i dessa fall över föräldrar och barn. Iögonenfallande är de två resliga klassiserande vårdarna över far och son Andersson från Stenkilstorp med familjer, sannolikt resta av sonen 1882. På den ena är inhugget att ”Kyrkorådet vårdar graven”. En identisk vård är den över Riksdagsmannen Johannes Larsson (död 1873). En annan utmärkande vård är obelisken över Hemmansägaren Anders Andersson med familj från 1914. Över Organisten och folkskolläraren A E Eriksson (1867-1907) har ”tacksamma vänner” rest en vinkelbruten sten med inhuggen lyra. Titlar är regel på dessa gravvårdar. Flitigast förekommande är Hemmansägaren och Landtbrukaren. Men även andra titlar förekommer som speglar tjänstemannayrken och förtroendeuppdrag i socknen: nämndemannen, kyrkovärden, landthushållaren och stadskommissionären. Även en så enkel titel som F.d. husägaren finns inhuggen. Fyra vårdar från 1890- och 1910-talen bär referenser till Svenska missionsförbundets sångbok, vilket vittnar om väckelsens stora roll i bygden under 1800-talets senare hälft. Bautastenen över kyrkvärden A M Johansson från 1899 minner om en av dem som grundade socknens missionsförsamling.
Två äldre vårdar flankerar södra grinden. Den västra är en rest kalkstensvård från 1707 över ”KYRKIONES FÖRSTÅNDARE” Inge Svensson med hustru. Krönet bär änglaflykter samt timglas och dödskalle i relief. Den östra är en spetsbågig gjutjärnsvård från 1866 över Inspektorn Erik Wilhelm Wetter med fru och dotter. Vården är rikt artikulerad med genombrytningar i konsekvent nygotik. Anmärkningsvärt är ett krönande emblem med korsade liar mot bakgrund av en kalk och en triangel, allt omslutet av en orm som biter sig i svansen och strålar. Sannolikt är det ett frimuraremblem. Vården är målad i svart och grått.
Kvarter V består längs västra muren av enskilda gravar från 1896 fram till idag. De flesta är från 1920-talet eller äldre. Formerna är varierade: vinkelbrutna resta stenar, en bautasten, några klassiserande katalogvårdar. Ett par vårdar är sentida. Två vårdar är anmärkningsvärda: ett kalkstenskors på granitpostament från 1917 och en vinkelbruten rest vård av cement över änkan Maria Svensdotter från
1896. Sistnämnda uppvisar kraftiga sprickbildningar. Längs norra muren är nästan uteslutande låga vårdar från 1930-talet och framåt över olika hemmansägare. Längst i öster dock ett kraftfullt gravmonument över Kapten Georg Block från 1952, vilket dominerar denna del av kyrkogården. Det är ett stort kors av grå granit med tillhörande grusbädd och stenram. Titlar som förekommer i kvarteret vid sidan av hemmansägarna är handlaren, köpmannen, murarmästaren och orgeltramparen.
Kvarter II
Allmän karaktär
Kvarter II upptar den västra hälften av kyrkogårdens södra del. Kvarteret var ursprungligen helt ägnat som allmän begravningsyta, vilket framgår av såväl äldre kartor som fotografier. Kring sekelskiftet 1900 kom partiet längs med grusgången till kyrkporten att förbehållas påkostade familjegravar med grusbäddar. Av dessa förhållanden återstår idag endast rester. Den dominerande gravvårdstypen är låga vårdar av svart granit från 1939 och fram tills idag.
Gravvårdstyper
Samtliga vårdar står i raka nordsydliga rader, vända mot väster respektive öster, ett par av raderna har ryggarna mot varann. Längst i öster står tre resliga vårdar av polerad svart granit från 1886-1908, vilka utgör påtagliga rester av de påkostade familjegravar med grusbäddar som sträckte sig längs mittgången. Övriga vårdar utgörs till största delen av låga vårdar i främst svart granit från 1939-60, ofta med klassiserande drag som pilastrar och tempelgavlar. Gravläggningarna kan följas årsvis, vilket visar på att man till viss del följt allmänna linjens praxis. Några gravvårdar tycks utgöra rester av de äldre allmänna gravarna, detta är några små vårdar från 1940-talet över ensamma män och kvinnor. Ett fåtal vårdar från sent 1900-tal finns spridda i kvarteret. Titlar är vanligt förekommande, men inte lika vanligt som ovan. Hemmansägaren är vanligast. Vidare finns smidesmästaren, matrosen, ringaren, skräddarmästaren, förre kyrkovaktmästaren, f.d. rättaren, kyrkovärden och nämndemannen.
Kvarter III
Allmän karaktär
Kvarter III har en sammansatt karaktär och domineras av det centralt placerade Hummelhielmska gravkoret. Liksom kvarter II har III ett ursprung som allmän begravningsyta med köpegravar längs mittgången i väster. Enhetligheten i kvarter II saknas och flera tidsskikt går om lott. Detta gör dock att de
samlade rester av allmänna linjen som finns syns desto tydligare. Det är en blandning av resliga sekelskiftesvårdar, små allmänna gravvårdar och sentida låga vårdar, alla i raka nord-sydliga rader. De båda mellersta raderna har låga rygghäckar och där återfinns flera av de allmänna gravarna. I öster är det glest mellan gravarna. Redskapsställ och dylikt har fått en iögonenfallande placering vid gravkorets norra
vägg.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är sammansatt, men onekligen markerar sig de resligare sekelskiftesvårdarna tydligast. Vid gången i väster märks tre stycken i svart granit med vinkelbrutna krön från 1895-1911 över
hemmansägare med familjer. I närheten finns en obelisk från 1900 över en kyrkovärd och bredvid denna ett kraftfullt hjulkors i grå granit över Organisten och folkskolläraren C P Samuelsson, rest 1894 av ”vänner och lärjungar”. Framför denna finns en vård från 1939 över en lärarinna. Mitt i kvarteret, nordost om gravkoret finns en ensam, äldre enskild grav tillhörig Hemmansägaren Joh. Svensson från Äskeryd med fru. Granitvården från 1902 bär en referens till missionsförbundets sångbok. Vården omges
av en grusbädd med nygotiskt gjutjärnsstaket, målat i silver. Resterna av de allmänna gravlinjerna finns samlade i tre påtagliga grupper i anslutning till rygghäckarna. De daterar sig från 1931 respektive 1933-36 och utgörs av små vinkelbrutna vårdar av svart granit, små liggare eller enkla rektangulära vårdar. Bland dessa återfinner man ensamma kvinnor och män samt ungdomar och barn. Den enda titeln är f.d.
Korpralen. Andra exempel på mindre statusfyllda titlar som återfinns på smärre vårdar i kvarteret är hushållerskan och sömmerskan. Om olika hantverk vittnar smidesmästaren och kopparslagaren. I övrigt märks kamrer och handlare vid sidan av hemmansägarna. Särdeles i öster finns en del resta svarta granitvårdar av typ vinkelbrutet krön, obelisk och bautasten över olika hemmansägare och deras familjer. En rad med små enkla liggare över barn finns vid en av rygghäckarna. Dessa är fem stycken från 1936-40 i stram funkis och kan räknas till de allmänna gravarna. Vidare märks ett par vårdar från 1914-15 över två ynglingar som tycks vara rester av en allmän gravlinje. Här och var finns sentida låga vårdar, varav några med naturformer.
Till kvarteret kan en liggande gravhäll i hörnet mellan torn och kor räknas. Det är en kalkstenshäll från 1704 som legat över nämndemannen Sven Pärsson i Hult och dennes maka. I grov relief återges vanitassymboler. Hällen är sprucken i tre delar och vilar på ett betongfundament i gruset.
Kvarter VI
Allmän karaktär
Kvarter VI utgör den stora rektangulära ytan norr om kyrkan. Raka nord-sydliga rader av moderna vårdar med rygghäckar av tuja upptar kvarteret. Ett undantag utgör en snip i sydost, öster om koret. Denna var ursprungligen ett eget kvarter och består av påkostade familjegravar.
Gravvårdstyper
Den närmast allenarådande typen är efterkrigstidens uniforma, låga vårdar, oftast i röd eller grå granit. Stildragen är inte sällan klassiserande. Dessa vårdar stammar från 1958 och framåt med de äldre i öster. Man kan se en förändring i förekomst av titlar på vårdarna. Bland de äldre i öster är det förekommande, om än inte vanligt. Vi möter sömmerskan (yngst från 1976), smidesmästaren, trävaruhandlaren och kantorn. I väster finns det inga titlar alls. Ett fåtal kvarvarande gravvårdar i östra hälften vittnar om ett äldre tidsskikt i kvarteret. Från 1907, 1918 och 1937 finns tre polerade svarta granitvårdar, varav en över ett barn. Vidare lägger man märke till en liten bautasten av kalksten över Kyrkoväktaren J P Johnsson
”Död 1/1 1912 86 år. Efter 50 Års Trogen Kyrkotjänst”.
Den utskjutande sydöstra delen, nordost om sakristian, har en egen karaktär med påkostade köpegravar. Bland de fem gravarna märks främst obelisken över Hemmansägaren Lars Johansson (död 1859) med fru (död 1892) i Svalhult och sonen Nämndemannen A F Larsson (död 1927). Kring vården är en grusbädd med inramning av järnkättingar. Formspråket talar för att vården rests kring 1900. På sockeln är det inhugget att ”Kyrkorådet vårdar graven”. Över friherrinnan Ingeborg Hermelin på Näs är en kraftig
granitvård rest. Den är från 1935 och bär klassiserande drag, ett exempel på nyskapandet inom gravkonsten vid denna tid. Vidare märks en bred, låg vård över Godsägaren Johanssons familjegrav, Adelövs gård, från 1943 och en klassiserande katalogvård över Folkskolläraren Jakob Rydman från 1955.
Hummelhielmska gravkoret
Det Hummelhielmska gravkoret uppfördes 1762 av ägarna till Näs säteri. Det är en kvadratisk byggnad med slätputsade vitkalkade murar. I öster är en ursprunglig stickbågig port med svartmålad rombisk träpanel. Byggnaden bär ett brutet tälttak med sentida täckning av svart plåt med förskjutna hakfals. Ännu 1911 utgjordes taktäckningen av kluven och tjärad spån. Den profilerade takfoten av svartmålat trä är ursprunglig. Taket är försett med hängrännor och stuprör av svart plåt. Vid den sista gravsättningen slängdes nyckeln in under porten.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan, som uppfördes 1830-33, ligger fritt strax norr om platsen för den medeltida träkyrka, som revs 1834. Förslag om ny kyrka hade väckts redan 1799. Ritningar av Casper Seurling 1802 bearbetades och godkändes av ÖIÄ. Bygget fördröjdes och ett nytt, helt förändrat förslag uppgjordes av Fredrik Blom på ÖIÄ 1817, ovanligt genom sitt östtorn, i vilket korabsiden och sakristian inryms. När kyrkan omsider byggdes efter denna ritning uppstod flera tekniska fel och byggmästarna avlöste varandra. Kyrkan är i huvudsak välbevarad och varsamt restaurerad och har ursprunglig altarpredikstol. På kyrkogården ett gravkor från 1760-talet för ätten Hummelhielm.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med torn i öster, huvudentré i väster, ingångar även på nord- och sydfasaderna. Uppförd i gråsten till fönstrens nederkant, därovan tegel. Spritputsad med slätputsade omfattningar och pilastrar, avfärgad i gulvitt. Gråputsad sockel. Svart plåttak.
EXTERIÖR - Följer 1817 års ritning med smärre avvikelser (lägre torn, tornets nedre fönster har utgått, sidoingångarna markeras med risalit). Kraftiga ankarslut till dragjärn. Torn med trekopplade rundbågiga ljudöppningar och liten lanternin. Västfasaden har gavelfronton med korsformad blindering. Västgaveln något lägre än det valmade långhustaket. Väggen uppdelas av fyra pilastrar. Alla portaler krönta av lunettfönster.
INTERIÖR - Det vida kyrkorummet har flackt välvt trätak målat i gråvitt och vitputsade väggar med sockelparti i grågrönt. Rummet genomkorsas av de fyra dragstagen strax under takfoten. Altarpredikstol med kolonnburen baldakin och trappa i korabsiden, ritad av Fredrik Blom. Koret följer 1817 års ritning utom att absidnischen är lägre och saknar dekor i valvhjässan. Framförställt altarbord med rundad altarring med glesa balusterdockor, marmorerad i rosa/vitt (ritningens altarring rektangulär). Rundbågiga fönster med enkel bågspröjs överst, svagt tonat antikglas. Fyra slutna bänkkvarter med dörrar och fronter marmorerade i ljust grågrönt, invändigt i enfärgat grågrönt. 1600-talsinventarier från den den äldre kyrkan uppställda på 1950-talet, bl a predikstol placerad på sydsidan, normalt använd istället för altarpredikstolen. Rak orgelläktare med sparsamt dekorerad barriär i grågrönt och guld, med orgelfasad från 1878 i grått och guld. Läktarunderbyggnad med slutna väggar för två samlingsrum. Vapenhus med överljus genom spröjsade sidofönster.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2010
Adelövs kyrkogård har medeltida ursprung. En första träkyrka skall ha funnits på platsen sedan 1200-talet. Denna ersattes under 1400-talet, enligt Rogberg 1427, av en timmerkyrka. Till denna hörde en klockstapel. Kyrkan skall ha legat strax söder om den nuvarande. Vid denna tid skall kyrkogårdens norra avgränsning gått i höjd med nuvarande kyrka. En stenmur lär ha anlagts 1747 av dalkarlar. 1762 fick släkten Hummelhielm på Näs tillstånd att uppföra ett gravkor åt sig på kyrkogårdens sydöstra del. Vid ingången av 1800-talet var kyrkan stadd i långt gånget förfall, varför nybygge bestämdes. Först
1833 stod den nya kyrkan klar. En kyrkbod fanns fram till 1819. 1829 omlades kyrkogården och fick en nordlig utvidgning. 1835 uppsattes nuvarande smidesgrindar i väster och söder. Samtidigt försågs utvidgningen med en stenmur. Sannolikt vid denna tid planterades en trädkrans av lönn. 1891 instiftades Hummelhielmska griftegårdskassan. För 600 kr tog församlingen på sig skötseln av gravkoret för all framtid. Enligt 1829 års planritning bestod kyrkogården av fler kvarter än idag. I söder fanns åtta som idag utgör två, i norr tre som idag utgör ett. Den hierarkiska strukturen med familjegravar längs kyrkogårdsmurarna och i kvarteret invid koret har bestått. 1909-10 slogs kvarteren ihop till nuvarande struktur. Längs gången fram till mittporten lades familjegravar. Vid samma tid byggdes kyrkstallar väster om kyrkogården, på nuvarande parkeringsyta. 1928 flyttades kyrkans ingång från söder till väster. Ännu 1940 upptogs kvarterens inre av allmänna begravningsytor där gravarna utmärktes med ekplankor. Av dessa återstår idag ingenting. Under 1950-talet avverkades många av trädkransens stora lönnar, endast ett par stycken kvarstår idag i sydväst. Vid denna tid hade gravrätter med grusbädd och stenram kommit att prägla kyrkogårdens södra del. Längs mittgången var obrutna rader av dem. Ekplankorna blev ovanligare. Under 1970-talet och senare har merparten av grusbäddarna slopats, vilket medfört att karaktären på nytt förändrats. Istället har en allé planterats liksom några prydnadsträd. Under senare år har stadsmässiga gammaldags gatlyktsarmaturer tillkommit, liksom fasadbelysning. Det senaste tillskottet på kyrkogården är en minneslund i det nordöstra hörnet, från 2002.
Inventeringsår 2016
Adelövs kyrkogård har medeltida ursprung. En första träkyrka skall ha funnits på platsen sedan 1200-talet. Denna ersattes under 1400-talet, enligt Rogberg 1427, av en timmerkyrka. Till denna hörde en klockstapel. Kyrkan skall ha legat strax söder om den nuvarande. Vid denna tid skall kyrkogårdens norra avgränsning gått i höjd med nuvarande kyrka. En stenmur lär ha anlagts 1747 av dalkarlar. 1762 fick släkten Hummelhielm på Näs tillstånd att uppföra ett gravkor åt sig på kyrkogårdens sydöstra del. Vid ingången av 1800-talet var kyrkan stadd i långt gånget förfall, varför nybygge bestämdes. Först 1833 stod den nya kyrkan klar. En kyrkbod fanns fram till 1819. 1829 omlades kyrkogården och fick en nordlig utvidgning. 1835 uppsattes nuvarande smidesgrindar i väster och söder. Samtidigt försågs utvidgningen med en stenmur. Sannolikt vid denna tid planterades en trädkrans av lönn. 1891 instiftades
Hummelhielmska griftegårdskassan. För 600 kr tog församlingen på sig skötseln av gravkoret för all framtid. Enligt 1829 års planritning bestod kyrkogården av fler kvarter än idag. I söder fanns åtta som idag utgör två, i norr tre som idag utgör ett. Den hierarkiska strukturen med familjegravar längs kyrkogårdsmurarna och i kvarteret invid koret har bestått. 1909-10 slogs kvarteren ihop till nuvarande struktur. Längs gången fram till mittporten lades familjegravar. Vid samma tid byggdes kyrkstallar väster om kyrkogården, på nuvarande parkeringsyta. 1928 flyttades kyrkans ingång från söder till väster. Ännu 1940 upptogs kvarterens inre av allmänna begravningsytor där gravarna utmärktes med ekplankor. Av dessa återstår idag ingenting. Under 1950-talet avverkades många av trädkransens stora lönnar, endast ett par stycken kvarstår idag i sydväst. Vid denna tid hade gravrätter med grusbädd och stenram kommit att prägla kyrkogårdens södra del. Längs mittgången var obrutna rader av dem. Ekplankorna blev ovanligare. Under 1970-talet och senare har merparten av grusbäddarna slopats, vilket medfört att karaktären på nytt förändrats. Istället har en allé planterats liksom några prydnadsträd. Under senare år har stadsmässiga ”gammaldags” gatlyktsarmaturer tillkommit, liksom fasadbelysning. Det senaste tillskottet på kyrkogården är en minneslund i det nordöstra hörnet, från 2002.
År 1427 Nybyggnad
Nybyggnad - Bygge av träkyrka, vilken revs inför bygget av nuvarande kyrka.
År 1747 Ändring - Inhägnad, mur
Stenmur anläggs kring kyrkogården.
År 1762 Nybyggnad
Nybyggnad - Gravkor byggs.
År 1829 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgad åt norr i samband med bygge av ny kyrka.
År 1833 Rivning
Rivning av träkyrka till följd av bygge av nuvarande kyrka.
År 1835 Ändring - Inhägnad, mur
Mur kring kyrkogårdsutvidgning och nya grindar.
År 1909-1910 Ändring - Begravningsplats
Sammanslagning av kvarter till befintliga.
År 1950-1959 Plantering
Föryngring av trädkrans.
År 2002 Nyanläggning - Minneslund
Minneslund.
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Jönköpings länsmuseums arkiv. (JLM)
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA's arkiv. (JLST)
.
Kulturhistorisk karaktärisering och bedömning Adelövs kyrkogård Adelövs socken i Tranås kommun Jönköpings län, Linköpings stift.
ÄLDRE RITNINGAR - 1802 nybyggnad (C Seurling); nybyggnad (A Almfelt); predikstol (J G Forsgren); 1817 nybyggnad (F Blom); dito (osign, lika Bloms); 1833 fasader, alternativ till föreg med högre takresning (F Blom); 1847 predikstol, altarprydnad (L Hawerman, ej utförda); 1878 orgelfasad (A Törnquist).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Lönnerholm E, Adelövs kyrka, Linköping 1975; Lönnerholm E, Linderås och Adelöv, två socknar i Holaveden, Tranås 1967; Öhman P, Den nyklassicistiska sockenkyrkans restaureringar. 3-betygsuppsats i konstvetenskap vid Sthlms universitet 1972; Exteriörfoton 1926, 1928. ATA..
(1993). Sveriges kyrkor volym 192: Kyrkobyggnader 1760-1860 del 2, Småland och Öland.
Erik, Lönnerholm. (1975). Adelövs kyrka.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin