Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Skara domkyrka ingår i en väl sammanhållen stads- och kyrkomiljö. Från platsen utstrålar det bevarade medeltida gatunätet. Runt kyrkan återfinns det gulputsade Domkapitlet från 1700-talet, J F Åboms biblioteksbyggnad från 1859 av tegel i nystil och Helgo Zettervalls läroverk från 1871 i nygotik. Vid torget finns rådhuset från 1700-talet. Direkt öster om kyrkan ligger Krabbelund med sina kastanjeträd och det kullerstensbelagda Skoltorget. Kyrkomiljön speglar Skaras historia som stiftscentrum och lärosäte.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Domkyrkotomten ligger lägre än omgivningen och omgärdas av järnkättingar burna av sandstenspollare. Ytan är grusad. I öster finns en nedgång till ett underjordiskt körrum från 1999.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Nuvarande domkyrka är uppförd av finhuggna sandstenskvadrar under sent 1200-tal och 1300-talets förra hälft på platsen för en romansk föregångare, av vilken en krypta och några reliefer är bevarad. Kyrkan är en basilika med tvärskepp och rakslutet kor samt sidokor. I väster är två hörntorn. Väggarna utgörs av strävsystem med stora spetsbågsfönster. Mycket av kyrkans höggotiska karaktär härrör från arkitekt Helgo Zettervalls genomgripande stilrestaurering 1886-94. Då tillkom nuvarande korparti, södra tvärskeppsgaveln, alla krönpartier, klerestoriet, fönstrens masverk och tornspirorna. Den ursprungliga planformen är dock bibehållen. I interiören rekonstruerades därvid långhusets triforium och kryssvalv samt läktare i tvärskeppet. I kyrkorummet är det i första hand arkitekturen och dess volymer som talar, liksom ljusföringen genom Bo Beskows målade fönster. Framträdande är dock även de barockinventarier som återbördades vid arkitekt Ivar Tengboms restaurering 1947-49: Hans Swants altaruppsats och Börje Löfmans predikstol. Vid samma tillfälle tillkom nuvarande strama bänkinredning och ytterdörrar i tvärskeppen samt Gunnar Nylunds Brynolfsaltare. Ett flertal gravminnen finns i kyrkan, däribland flera porträttgravstenar och medeltida gravhällar. Främst märks Erik Soops storskaliga monument från 1637 i alabaster och svart marmor. Vid interiörens senaste renovering 1999 tillkom nya vindfång och inbyggnader för personalutrymmen och förvaring i yttre delen av sidokor och sidoskepp. Nytillskotten är utförda i oljad ek med strama former liksom då tillkomna korbänkar. Kryptan försågs samtidigt med kryssvalv. I tornet förvaras altare och predikstol i ek från Zettervalls restaurering. I övrigt återstår av denna inredning endast västportalens dörrar och glasmålningarna i väst- och nordfönster.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ I FÖRVALTNING OCH ANVÄNDNING AV KYRKAN OCH KYRKOMILJÖN: - Kyrkan ingår i en väl sammanhållen miljö med läroverk, bibliotek och domkapitel. - Kyrkan är som en av landets medeltida domkyrkor av nationellt intresse och utgör ett omistligt historiskt dokument.
- Tillskott från Helgo Zettervalls karaktärsskapande restaurering.
- Inredning fram till och med 1949.
- Bo Beskows glasmålningar.
- Gravminnen från medeltiden fram till och med 1700-talet.
- Kyrkotomtens inhägnad av kättingar med pollare.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Korsarm, Kor - Öster, Torn - Dubbeltorn, Torn - Väster, Vapenhus - Söder
Inventeringsår (2005)
SKARA DOMKYRKA - Domkyrkan är en gotisk basilika (treskeppig kyrka med högre mittskepp) med latinsk korsplan. Kyrkan har fullbrett, rakt avslutat kor i öster, grunda korsarmar och i väster två hörntorn med höga spiror. Till tornen hör två utbyggda, polygonala trapptorn, flankerande västportalen. I hörnen mellan koret och korsarmarna finns på varje sida ett trapphus till respektive sidoläktare, dess hörn är fasade. Koret består av ett huvudkor och vid varje sida ett lägre sidokor, fortsättningar på sidoskeppen. Mellan kor och sidokor finns på östgaveln två polygonala trapptorn, men endast det norra innehåller en trappa. Västfasadens portal är nämnd ovan och utgör huvudentré, men även till sidoskeppen finns portaler, den södra kraftigt utkragande. Kyrkan är drygt 65 meter lång och tornen i väster är drygt 65 meter höga. Mycket av kyrkans nuvarande karaktär härrör från arkitekt Helgo Zettervalls genomgripande stilrestaurering 1886-94. Då tillkom krön på torn och gavlar, klerestoriet, södra tvärskeppsgaveln och större delen av koret.
FASAD - Kyrkan är uppförd av oputsade, finhuggna sandstenskvadrar. Den vilar på en utkragande sockel i fyra skift av samma material. Denna ansluter mot väggarna genom en karnisprofilering. Sockeln och dess profil löper runt hela kyrkan och alla dess utkragningar. Ett undantag utgör högkorets gavel och dess trapptorn, sockeln utgörs här av två skråkanter som övergår i en vulst och överst ett hålkäl. Murarna utgörs av ett strävsystem. Ytorna mellan de stora fönstren på långsidorna upptags av kraftigt utkragande strävpelare, helt i förband med övrigt murverk. Pelarnas övre del är avfasad och de avslutas överst av små uppskjutande fialer med spetsgavlar, vilka tillkom 1886-94 och då var försedda med sandstensklot. Klerestoriets strävpelare har i grund samma utformning. Strävpelare är även placerade vinkelrätt utskjutande på alla hörn av kyrkan, inklusive västtornens hörn (de sträcker sig över tornens hela höjd). Ett undantag är södra korsarmen som endast har strävpelare åt väster och öster. Strävpelarna på korsarmar, korgavel och västtorn kröns av fialer, de båda förras med krönande kopparutsmyckning och de senares med enkla kopparkors från 1948 (ursprungligen korsblommor från 1888). Varje tornfial är försedd med en drakformad vattenkastare från 1890 av koppar. Tornens strävpelare är avdelade med ett flertal skråkantade gesimser. Tornen avslutas överst med en spetsgavel på varje sida, flankerade av ovannämnda fialer. I varje gavel är plats för urtavla och häröver en genombrytning i form av ett klöverbladkors. Urtavlorna är svarta med förgyllda siffror och visare. De sitter på södra tornets västra, södra och östra sida medan nordtornet bara har på sin norra sida. Gavlarna kröns av enkla korsblommor av sten från 1948. Fasaderna avdelas horisontalt med en skråkantad gesims i höjd med långsidofönstrens solbänkar (till vilka de ansluter). Denna gesims löper runt hela kyrkan och över alla strävpelare. Återigen är högkorets gavel undantaget, liksom korsarmsgavlarna. Högkoret har istället en gesims i höjd med det stora östfönstrets solbänk. Ovan fönstret är en gesims i form av en skulderbåge, vilken markerar övergången mot gavelröstet. Denna är liksom gavelröstet från 1886-94. Västgaveln har en gesims i under och en ovan sitt stora spetsbågsfönster. Den övre fortsätter över hörntornen, vilka även har en gesims som markerar klockvåningen. På varje sida av klockvåningen är en spetsbågig ljudöppning från 1886-94 med rektangulära, bruna jalusiluckor från samma tid och överst med tre stycken trepass i masverk. Södra korsarmens (gavelpartiet är i sin helhet från 1886-94) kraftigt utkragande portal har en djup rundbågssmyg, vars öppning omges av en vulst med bladkapitäl. Smygen har tunnvalv med ribbor, indelande det i fyra travéer. I varje sida av smygen är fyra spetsbågsnischer med friskulpturer av gammaltestamentliga gestalter, utförda av Wilhelm Hoffman, Stockholm. Nischerna kröns av vimperger med krabbor. Portalen har spetsgavel krönt av en korsblomma. Övre tredjedelen av portalens fasad utgörs av en spetsbågsfris. Från sidorna skjuter två vattenkastare av sandsten ut.
PORTAR - Västportal och nordportal är indragna i spetsbågssmygar som kantas av en vulst med två rundstavar, vilka har bladkapitäl. Varje portal (inklusive den södra) har två portar. Västportarna utgörs av höga pardörrar av fernissad ek från 1886-94 med rakt krön och dekorativa rundlar med bladrelief. Alla portalers portar har smygar med skulderbågskrön. "Skuldrorna" har skulpterade figurer: tänkare, kvinnor, blommor och bladmönster, några av dessa är medeltida. Mellan portarna är polygonala postament från 1886-94 som bär friskulpturer av sandsten från samma tid och skulpterade av Hoffman: i västportalen Petrus, nordportalen Paulus och sydportalen Jungfru Maria med Jesusbarnet. Den sistnämnda kröns av ett utkragande polygonalt tak med vimperger och fialer. Ytan ovan portarna upptags av spetsbågsblinderingar. Portarna i norr och söder utgörs av pardörrar i fernissad ek från 1947 med stående panel och rakt krön. De har överljus i form av fem sammanhängande spetsbågslufter med blyinfattat katedralglas i karmar av ek. Västtornen har åt väster var sin spetsbågig sidoskeppsport av fernissad ek från 1886-94. De har samma rundlar som huvudportarna. Smygarna har profilering med vulst, hålkäl och rundstav. Till det södra tornets trapphus är på dess södra sida en bräddörr från nämnda år av fernissad ek med skulderbågskrön. Liljeformade gångjärnsband och dörring är av smide. Till korsarmarnas trapphus är fernissade ekdörrar från samma år med rundlar och skulderbågskrön. Södra sidokoret har i gaveln en fyllnadsdörr av fernissad ek från 1947 med rundbågade genombrytningar i överdelen. Krönet är rakt.
FÖNSTER - Långsidorna har i sidoskeppen nio spetsbågiga, masverksförsedda, höga fönster, varav fem i långhuset. Masverket utgörs av fyra trepassbågar nedtill och varierande passformer överst. Mellan masverket och de smala rundstavsformade posterna sitter bladkapitäl. Masverk, poster och kapitäl rekonstruerades 1888. Klerestoriet har låga spetsbågsfönster av samma karaktär, tillkomna vid samma tid. I långhusets västgavel är ett ursprungligt stort spetsbågsfönster med masverk i form av fyra trepassbågar och ett trepass. I gavelröstet är ett brett och lågt rundbågsfönster från senmedeltid med fem infattade spetsbågar och enkelt masverk. Överst är ett smalt spetsbågsfönster från 1889 med mittpost. Västtornens bottenvåning har i varje sida ett fönster med trepasskrön och mittpost. I den andra våningen är ett väster ett kvadratiskt fönster, sannolikt från ombyggnaderna omkring 1800. I den tredje våningen har varje sida ett romanskt kopplat rundbågsfönster med mittkolonnett. Fjärde våningen har i varje sida (även öster) ett spetsbågsfönster med mittpost. Alla tornfönstren, utom de kvadratiska, har färgat, blyinfattat glas från 1886-94 med diagonal spröjsning. Trapptornen har smala fönstergluggar. I dess övre del är små spetsbågsfönster. Fönstrens masverk från 1890-talet är av kalksten. I korsarmsgavlarna är nedtill två rosettfönster och upptill ett spetsbågsfönster med masverk i form av fyra trepassbågar samt ett stort fempass och två små trepass. Norgavelns fönster är ursprungliga. I ändarna av solbänken är utskjutande skulpturer, i söder ett lamm och en bagge, i norr två örnar. I gavelröstet är ett litet spetsbågsfönster med mittpost. Korgaveln domineras av högkorets stora spetsbågsfönster från 1891 som närmast till hälften upptags av krönets masverk. Detta utgörs av sex spetsbågar och en stor rosett med tre kronblad och tre trepass. I gavelröstet sitter en trefönstergrupp från samma tid med vinkelbrutna krön. Ovan sidokoren sitter i gaveln var sitt trepass.
TAK - Långhus, tvärskepp, och huvudkor har ett sammanhängande korstak med täckning av kopparplåt med förskjutna hakfalsar. Alla torn har höga kopparklädda spiror. Västtornen är krönta av korsblommor i koppar från 1888. Den utkragande sydportalen bär ett kopparklätt sadeltak som är flackt på yttersidorna.
SKARA DOMKYRKA - Basilikan består av ett treskeppigt långhus med lägre sidoskepp, fullbrett kor i öster, vapenhus i väster samt två grunda korsarmar. Koret är genom pelare uppdelat i huvudkor samt två sidokor. I norra sidokoret finns det s.k. Brynolfskapellet samt i nordöstra hörnet en mindre sakristia. Södra sidokoret tjänstgör som förberedelserum och i sydöstra hörnet är nedgång till källarplanet. Vapenhuset är avskiljt i tre rum genom mellanväggar. Det egentliga vapenhuset är i mitten, i norr är toaletter med ingång från söder och i söder är ett nybyggt samlingsrum med ingång från kyrkorummet. En trappa upp, över samlingsrummet, är en ny sakristia. På motsvarande sida i norr ett personalrum. I källaren finns, strax öster om korsmitten, den restaurerade kryptan med trappnedgång från båda sidokoren. Under korets östligaste parti finns körrum och mellan dessa och kryptan förråd och garderob. Man når körrummet via en trappa i sydöst. Från körrummet finns även en nödutgång, vilken mynnar ut på kyrkotomten.
LÅNGHUS - Det treskeppiga långhuset består av sju travéer, varav den västligaste upptags av vapenhus och orgelläktare (med biutrymmen i sidoskeppen, bottenvåningar till tornen) och den östligaste av korsmitten med smala armar om två travéer var. Mittskeppet upptags av bänkkvarter på ömse sidor om en mittgång, med undantag för korsmitt och travé mot vapenhus. Predikstolen är placerad på östsidan av korsmittens nordvästra pelare med trappa från norr. I sidoskeppen står tvärställda bänkar mellan fönstren, fyra per skepp. Dessa är från 1999 och av slipad kalksten. I den västra änden av norra sidoskeppet står en informations- och försäljningsdisk i oljad ek från 1999. Den västligaste travén i båda sidoskeppen har lägre takhöjd och har avgränsats med skiljeväggar i glas och trä från 1999, mot mittskeppet av skiljemurar. I södra korsarmens västra del står ljusbärare i smide samt bord och lösa stolar, bl.a. lekplats. Ovan bänkkvarteren och i sidoskeppen hänger cirkulära armaturer i plåt från 1999. Korsmitten är möblerad med rader av kopplade stolar vända mot en mittgång. I sydväst står dopfunten. I öster är framför högkoret ett kalkstenspodium, två steg över golvnivån. På detta står ett lekmannaaltare och en ambo i oljad ek, tillkomna 1999 samt två stora golvkandelabrar från 1927 i mässing. Över korsmitten hänger en stor barockkrona av mässing. I korsarmarnas bakre travé är stenläktare i höjd med triforiet. Norra korsarmen har under detta ett kubiskt vindfång i oljad ek från 1999 med uppskjutande överljus och på båda sidor om detta lägre, utskjutande förrådsutrymmen i samma utförande. Södra korsarmens port har ett vindfång inbyggt i murbredden med stickbågigt överljus. I västra delen av den södra korsarmen står Soops gravmonument, tidigare placerat i södra sidokoret. I öster står ett lågt och omfångsrikt förvaringsutrymme från 1999 i oljad ek med utanpåliggande fyllningar. Vid korsarmens nordöstra hörnpelare står en kororgel vänd mot nordväst.
GOLV - Golvet utgörs av rektangulära respektive kvadratiska hällar av röd och grå kalksten. Korsmitt och korsarmar samt delvis sidoskeppen har äldre hällar medan de är från 1948. Här och var ligger gravhällar från senmedeltid fram till 1700-tal. Framför vapenhusportarna är ett lock över en brunn. I bänkkvarteren är golv av oljade furubräder från 1948, lagda i samma nivå.
VÄGG - Allt är av finhuggen sandsten. Ytterväggarna i sidoskeppen har nedtill en utkragande bänk och mellan fönstren engagerade knippepelare med bladverkskapitäl som stöder valvens gördelbågar och ribbor. Mellan bänkarna och fönstren sitter inmurade gravhällar från medeltid fram till 1700-tal, bl.a. flera porträttgravstenar över präster. Den östligaste travén har i söder en inmurad liljesten med majuskelinskription. Fönstren upptar hela övre halvan av väggarna mellan pelarna. In mot sidoskeppens lägre västra travé är en spetsbåge i hela dess vidd. Mittskeppets väggar utgörs mot sidoskeppen av spetsbågsarkader mellan knippepelare. Arkadbågarna vilar på knektkapitäl med eklövsreliefer. Knektarna mot mittskeppet fortsätter oavbrutna upp över triforiet och avslutas med bladverkskapitäl. De indelar triforiets spetsbågsgalleri i grupper om fyra bågar. Varje båge rymmer i sitt krön ett trepass. Endast de västligaste bågarna i norr är ursprungliga. Klerestoriet upptags helt av spetsbågsfönster mellan valvkapporna. Mellan västgavelns fönster löper en ursprunglig smal gång mellan de båda tornen. Mot vapenhuset är en skiljemur från 1892 med inskriptioner till minne av 1900-talets renoveringar. 1999 års skiljeväggar mot sidoskeppets västra travé utgörs av en asymmetrisk komposition med glasad överdel och underdel klädd med oljad ek, innefattande två dörrar. Glaset är delvis frostat. I korsarmarna saknar väggarna stenbänkar. Deras stenläktare bärs av två rundbågar och kryssvalv, vilande på en fyrpasspelare, två halvkolonner, två hörnknektar och en konsol med rik bladrelief. Rundbågarna svarar mot gavelmurarnas rosettfönster. På den norra korsarmens östra mur hänger ett barockepitafium i trä och i väster är ett inmurat av röd kalksten i empire. Södra korsarmens östra vägg har en inmurad gravhäll i röd kalksten i renässans över Anders Eriksson Hästehufvud (död 1657) till Sjöberg (vars gravkammare ligger under golvet på denna plats). Inom tre rundbågar skildras i relief mannen och dennes två hustrur. Ovan hällen är ett epitafium över samme person i svart marmor och vit alabaster.
PORTAR - Till vapenhuset är två pardörrar från 1886-94 av fernissad ek med stående fyllningar. De har raka krön. Till vindfången i norr och söder är två glasade pardörrar med ramverk av oljad ek. De har rakt krön. Den östra av pardörrarna i norr har frostat glas och leder till ett litet kapprum.
INNERDÖRRAR - Till utrymmena på ömse sidor om vapenhuset leder glasdörrar med ramverk av oljad ek. Dörrarna till trapporna är högre och har klart glas medan dörren till samlingsrum respektive elcentral har frostat glas.
FÖNSTER - Varje travé i sidoskeppen (med undantag av den västligaste) upptags av höga spetsbågsfönster med masverk av huggen sandsten omfattande tre lansetter (i söder fyra) med trepasskrön och passformig rosett. Inom lansetterna sitter små ofärgade antikglas med blyinfattning. I rosetterna är på nordsidan glasmålningar av evangelisternas symboler och i söder livets olika stadier, utförda av Bo Beskow. De kraftigt sluttande fönsterbänkarna har fastsatta ljusramper i plåt. De spetsbågiga klerestoriefönstren är betydligt lägre och upptags av fyra spetsbågar samt ett trepass. I dessa är rent abstrakta glasmålningar av samme konstnär. I västgaveln är ovanför orgeln ett stort spetsbågsfönster (vilket skall vara det äldsta bevarade) med glasmålningar från 1886-94 tillverkade av Neumann & Vogel (vilket gäller alla glasmålningar från dessa år). Ovan detta är i sin tur ett rundbågsfönster, tillkommet och försett med målningar under nämnda år. Korsarmarna har under läktaren två rosettfönster med glasmålningar i form av växtdekor från 1886-94. Ovan läktaren är ett stort spetsbågsfönster av samma slag som i södra sidoskeppet. Det norra fönstret har kvar sina glasmålningar från 1886-94 medan det södra, det s.k. Mariafönstret, försågs med glasmålning 1956 av Bo Beskow. Dess tema är Marie bebådelse.
TAK - Mittskeppets och sidoskeppens travéer bär vitputsade kryssvalv med ribbor samt gördelbågar av huggen sandsten. De skulpterade slutstenarna uppvisar växtdekor och i sidoskeppen även ansikten. Valven vilar på knippepelare och konsoler. I sydväst finns en konsol i form av ett ansikte. Valven tillkom 1888-89.
KOR - Det fullbreda koret består av fyra travéer och är uppdelat i högkor samt flankerande sidokor i de norra och södra fortsättningarna på sidoskeppen. Högkoret ligger sex trappsteg över långhus- och sidokorsgolven. Längs dess långsidor står strama korbänkar från 1999 i oljad ek. Dess baksidor utgörs av spjälverk i samma material. I den östligaste travén är koren åtskilda av en skiljemur. I sidokoren är där inbyggnader från 1999 i halva rumshöjden. Dessa utgörs av kuber med trappor längs ytterväggarna, allt i oljad ek. Den norra rymmer nedtill en mindre sakristia och ovan detta ett öppet utrymme för kyrkvärdar. Den södra rymmer en hiss ned till källarplanet samt ovan detta ett öppet utrymme för textilförvaring. In mot hissen är kuben öppen, medan den norra är helt sluten. I travén väster härom förbinds båda sidokoren med högkoret via kalkstenstrappor från 1999 med smidesräcken. I den västligaste travén har båda sidokoren vinklade kalkstenstrappor från samma år ned till kryptan, båda med smidesräcken. I norra sidokorets andra travé från väster står nedan fönstret det s.k. Brynolfsaltaret. Kring detta står några lösa stolar och en ljusbärare i smide. Högkoret har bakom altaret förbindelse med trapphus i nordost och hiss i söder. Ovan korbänkarna och i sidokoren hänger små moderna plåtarmaturer av cirkulär form.
GOLV - Golvet består i högkoret av slipade grå kalkstensplattor från 1900-talet. Några gravhällar från senmedeltid och 1600-tal är infattade. I södra sidokoret utgörs golvet av likadana kalkstensplattor. Två senmedeltida gravhällar och två porträttgravstenar i renässans är infattade. Norra sidokorets kalkstensplattor är från 1840-talet. Mitt emot Brynolfsaltaret är en glasskiva ovan de grundmursrester efter den äldsta kyrkan, vilka påträffades 1999 i anslutning till kryptan.
VÄGG - Som långhus. Sidokorens ytterväggar saknar dock bänkar. Längs väggarna sitter flera porträttgravstenar över präster. I södra sidokorets västra travé är i yttermuren en igenmurad port markerad och omkring denna har fyra romanska stenreliefer grupperats. Det västligaste pelarparet utgörs av sammanfogade knippepelare med muryta mellan. På dessa har mot högkoret fastgjorts två konsoler med skulpterade kungahuvuden från tidig medeltid, ursprungligen placerade i exteriören. På östgaveln av båda sidokoren hänger ovan inbyggnaderna ett epitafium. Det norra i renässans är utfört i ek. Det södra är i barock.
INNERDÖRRAR - Sidokorsinbyggnaderna har släta dörrar med oljad ekpanel och rakt krön. FÖNSTER - Uppbyggnaden på långsidorna i mitt- och sidoskepp är samma som i långhuset. Långsidornas stora spetsbågsfönster har alla fyra lansetter var. Båda sidornas fönster upptags helt av Bo Beskows glasmålningar, tillkomna 1946-52. Norra sidan skildrar Gamla testamentet i tre fönster: Skapelsefönstret, Patriarkfönstret och Profetfönstret samt Skarafönstret. Södra sidan skildrar Nya testamentet i tre fönster: Födelsefönstret, Evangeliefönstret och Passionsfönstret. Det östligaste fönstret har bevarat blyinfattat katedralglas i rombiskt mönster samt målad växtdekor från 1886-94, tillverkat av Neumann & Vogel. I högkorets stora östfönster med dess sex lansetter och masverk är en glasmålning av Bo Beskow från 1977 skildrande Apokalypsen. I höjd med sidokorsinbyggnadernas trappor är par av små rektangulära fönster. Klerestoriefönstren har samma utförande som i långhuset.
TAK - Se långhus.
FAST INREDNING
HÖGALTARE - Det breda högaltaret från 1999 är av betong och klätt med lågerhuggen kalksten. På fronten är ett inhugget grekiskt kors, flankerat av lisener. Altarskivan är skråkantad. Altaret står ett stycke från östväggen och altaruppsatsen är fastgjord vid dess bakre del.
ALTARUPPSATS - Göteborgsbildhuggaren Hans Swants altaruppsats bär årtalet 1663, då den färdigställdes. Det är ett monumentalt arbete i tidig barockstil med arkitektonisk uppbyggnad i två våningar omfattande predella, fronton och åtskiljande entablement. Korpus utgörs av en rundbågig pannå som skildrar Jesu födelse. Rundbågen bärs av karyatider och i svicklarna vilar allegoriska kvinnogestalter. Fältet flankeras av evangelisterna Matteus och Markus i friskulptur, omgivna av vridna kolonner med rankrelief och korintiska kapitäl, vilka bär ett kraftigt entablement. Yttersidorna utgörs av rik broskornamentik ur vilken växer nakna kvinnogestalter. Den andra våningen har i centrum en oval pannå med Uppståndelsen, flankerad av evangelisterna Lukas och Johannes i friskulptur, mellan karyatider. Yttersidorna utgörs även här av broskornamentik. På nästa entablement vilar krönstycket, en rundbågspannå med Himmelsfärden, inom en sprängd fronton. På sistnämnda vilar två änglar hållande Törnekronan och den kolonn vid vilken Kristus gisslades. Krönet har en rikt skuren avslutning med broskornamentik och änglaflykter. Den ursprungliga bemålningen domineras av mörkbruna nyanser, benvitt och förgyllning.
ALTARRING - Den tresidiga altarringen i oljad ek är från 1999 och uppdelad i flyttbara sektioner. Knäfallen är stoppade och klädda med rött läder.
BRYNOLFSALTARET - Altaret är klätt med chamotte-keramik och tillkom 1951. Det är designat av Gunnar Nylund vid Rörstrands.
BÄNKINREDNING - Den öppna bänkinredningen från 1947 består av 22 rader i norr och söder. Bänkarna har lutande ryggar med bokstöd och hylla. Vid golvet är fotbräda. På sitsarna ligger lösa dynor och under dem sitter radiatorer. Rygg och sits är målade i rödbrun lasyr. De raka gavlarna har utanpåliggande gråmarmorerade fyllningar med krenelerade krön. I övrigt bär gavlarna brunrosa täckmålning. I det södra bänkkvarterets västra ände har en manöverstation beretts plats 1999. Korbänkarna behandlas under kor.
PREDIKSTOL - Predikstolen med trappa och ljudtak är ett barockarbete av Mariestadsmästaren Börje Löfman från 1709. Korgen är sexsidig, varannan sida är rak, varannan konkav. Mellan sidorna sitter vridna kolonnetter med vinranksreliefer och korintiska kapitäl. Sidorna har akantusomgivna fält. I dessa och på trappskärmen är halvskulpturer av Kristus och lärjungarna. Kring det karnisprofilerade baspartiet, vilket avslutas med en druvklase, hänger festonger. Trappan avslutas med en fyllnadsdörr med skuren akantus och ursprungliga bockhornsgångjärn och nyckelplatta i smide. Dörren sitter i ett ramverk med blinddörr till höger. De båda dörrarna omges av pilastrar med skulpterade girlander. Ramverket kröns av en sprängd fronton med kartusch och brinnande urna. Det åttakantiga ljudtaket kröns av en huv med Guds lamm. På hörnen står små änglafigurer med Kristi pinoredskap. Mellan dem är frontoner med snäckor omgivna av akantus. Längs nederkanten hänger festonger och på undersidan är en skulpterad sky ur vilken en duva hänger. Predikstolens sannolikt ursprungliga bemålning domineras av brun marmorering och förgyllningar.
ORGEL - Orgeln har 46 stämmor fördelade på tre manualer. Verket är byggt 1964 av Paul Gerhard Andersen, Köpenhamn. Den strama fasaden utgörs av två par polygonala piptureller, i olika storlek, på var sida om ett lägre mittparti som lämnar västfönstret synligt. Mittpartiet och läktarbröstets ryggpositiv har samma utformning. Alla pipfälten har trekantiga krön med förgyllt masverk.
KORORGEL - Kororgeln är byggd 1995 av M Arvidsson. Fodralet är i oljad ek och har en symmetrisk uppbyggnad med gotisk karaktär i form av fialer och förgyllt masverk.
SOOPSKA GRAVMONUMENTET - Gravmonumentet över Erik Soop, överste för Västgöta kavalleri (död 1632), tillverkades i Amsterdam 1637 av Pieter de Keyser. Det är utfört i svart marmor med skulptural dekor i vit alabaster. Monumentet är sedan 1999 placerat på en kalkstenssockel vid södra korsarmens västvägg. En kalkstenstrappa för från norr ned till Erik Soops tennkista under monumentet. På ömse sidor om trappan står träskulpturer i fullskala av Minerva och Mars. På en sarkofag ligger fullskaleskulpturer av överste Soop och hans maka Anna Posse. Denna står på en sockel med trappa åt öster, flankerad av två par kopplade kolonner. Dessa bär, tillsammans med motsvarande par av halvkolonner vid väggen, ett tak med korgbågsvalv. I svicklarna mot bågen är reliefer av basunänglar och på entablementet av anvapen. På gaveln åt norr är en bataljbild infattad, likaså i alabasterrelief. Taket kröns av en stickbågsfronton med makarnas vapensköldar och en ängel i relief. På frontonen står en skulptur av jungfru Maria med Jesusbarnet, på dess sidor vilar allegoriska kvinnogestalter och ytterst står keruber. Bakom sarkofagen är på väggen ännu en infattad bataljscen i alabasterrelief med omgivande anvapen. Monumentet omges av ett ursprungligt smidesstaket.
LÄKTARE - Den utskjutande orgelläktaren ovan vapenhuset är från 1892. Den stöds via tre tvärgående bjälkar av fem konsoler i mörk ek. Den främre av bjälkarna har utskurna reliefer med djur- och växtmotiv. Bröstet tillkom 1948. Det utgörs av ett ramverk i mörk ek med fyllningar av stående panel i grågrön lasyr. Framför varje fyllning står en musicerande ängel i friskulptur med förgyllning. Dessa är utförda av A Stenström 1886-94 och satt ursprungligen på den föregående orgelns fasad. Läktaren saknar bänkar. I läktarbröstets mitt är ett ryggpositiv. Korsarmarnas läktare är av huggen sandsten och bärs av rundbågar.
SPECIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - Dopfunten i röd kalksten är ett renässansarbete från 1600, hugget av Johan III:s byggmästare Alexander van Bynen. Den är åttakantig med kalkform. Det räfflade skaftet bär en cuppa med beslagsornamentik och joniskt kymation.
NUMMERTAVLOR - På pelarna mellan kor och korsmitt sitter två gustavianska nummertavlor. De är svarta och rektangulära med förgyllt ramverk med lagerbladsdekor, girlander och krön i form av rosenkrans och lagerkvistar. Övriga nummertavlor i enkelt utförande är från 1948.
GRAVSTENAR OCH EPITAFIER - Behandlas löpande i texten under golv respektive vägg. En liljesten sitter på väggen i södra sidoskeppet och en på västra väggen i samlingsrummet.
INREDNING FRÅN ZETTERVALLSKA RESTAURERINGEN - Altare, altaruppsats, predikstol, och orgelfasadsfialer i ek samt en bänk från 1886-94 förvaras i västtornen och beskrivs under dessa.
VAPENHUS - Det rektangulära vapenhuset har ytterportar i väster och långhusportar i öster. I söder är dörr till samlingsrum och i norr till toalett. I väster är på ömse sidor om ytterportarna två dörrar till trapphus. Framför ytterportarna är ett vindfång från 1999 i oljad ek med överljus. Från taket hänger två moderna glasarmaturer av cirkulär form.
GOLV - Golvet från 1892 består av små plattor av röd respektive grå kalksten, lagda på diagonalen. VÄGG - Väggarna utgörs av kvaderhuggen sandsten och härrör till stor del från 1892. Ovan långhusportarna sitter en marmorplatta med förgylld inskription till åminnelse av dessa års restaurering. På ömse sidor om långhusportarna sitter sandstenstavlor med Series pastorum och Series episcoporum. Vidare sitter på väggarna ett par minnestavlor av sten, den ena med texten: "A: 1719 BLEF DENNA KYRCKA AFBRÄND VTAF VÅDELD HVLKA MVRAR BLEVO VPRÄTTADE ÅHR 1724 P", den andra med latinsk inskription till minne av korgavelns ombyggnad 1733 och slutligen ett par epitafier i kalksten.
PORT- Vindfångets dubbla pardörrar är helglasade och har ramverk av oljad ek. Långhusportarna behandlas ovan. INNERDÖRRAR - Dörrarna i norr och söder tillkom 1886-94. Det är fyllnadsdörrar av fernissad ek med rakt krön. De har ursprungliga mässingshandtag. De sitter i smygar med spetsbågiga överljus från samma tid. Dessa har masverk av sandsten med blyinfattat katedralglas. Dörrarna till trapphusen är från samma tid. Dessa är bräddörrar i samma material med liljeformade gångjärnsband och bladformade handtag i smide. De har skulderbågskrön.
TAK - Det plana taket från 1892 är av mörkfernissad furu och har synliga tvärgående bjälkar med profilering.
KRYPTA - Den kvadratiska kryptan har trappnedgångar från norr och söder. I väster är en närmast fullbred smyg där nederdelen av trappnedgångarna till den romanska kryptan (ca 1150) är utgrävda. Mellan dem är en mindre kammare. Byggnadsmaterialet utgörs av huggen sandsten. Framför ingången till kammaren är står en sarkofag av slipad kalksten från 1947. I kryptans nordöstra del finns en bevarad mursträckning från den första kyrkan på platsen (omkring 1060). Detta utgörs av en skalmur med bevarade sandstenskvadrar åt öster. Muren sträcker sig in under norra sidokoret. Vid kryptans östvägg står ett altare av oljad ek från 1999 med en samtida keramisk tavla. Några lösa stolar står på golvet.
GOLV - Golvet utgörs av slipad kalksten från 1947 respektive 1999.
VÄGG - Väggarna är slätputsade och vitmålade. På dem sitter moderna armaturer av vit plåt med cirkulär form. TAK - Taket utgörs av ett lågt kryssvalv av tegel från 1999 med ribbor av kalksten. Kapporna är slammade och vitmålade.
TORN - Tornvåningarna i de båda tornen förbinds via två stycken spiraltrappor i sten i trapphus belägna snett i väster.
VÅNING 1 - Utgörs av för nordtornet av toaletter och ovan detta personalrum samt för sydtornet av samlingsrum och ovan detta sakristia, allt inrättat 1999.
VÅNING 2 - Nordtornets andra våning utgörs numera av ett rum för organisten. Rummet har skåpsinredning av betsad furu. Golvet utgörs av ekparkett. Väggarna är av sandstenskvadrar. Taket har synliga bjälkar och målade växtslingor i nationalromantisk stil. I sydväst är en furudörr till trapphus och i söder en ekdörr till orgelläktare. I norr är ett fönster. Sydtornets andra våning har dörr från trapphus i nordväst och fönster i väster. Golvet utgörs av obehandlade bräder, väggarna av sandstenskvadrar och taket av trä. I rummet står ett par bord med ritningar och handlingar från Zettervalls restaurering 1886-94.
VÅNING 3 - Det norra tornrummet har dörr i sydväst från trapphus samt fönster i norr och väster. I rummet står nygotiskt altare och altaruppsats från 1886-94 i ljus ek med kalvariegrupp och skulpturer av Kristus och evangelisterna. Det är tillverkat av Jönköpings mekaniska snickerifabrik efter ritningar av Zettervall. Vidare står här skulpturerna från den samtida predikstolen och en av bänkarna från denna restaurering. Det södra tornrummet har dörr från trapphus i nordväst samt fönster i väster och söder. Här står två kistor med mallar och ritningar från Zettervalls restaurering samt två fialer i ljus ek från den förra orgelns fasad, ritad av Folke Zettervall. Båda rummen har obehandlade brädgolv, väggar av sandsten och putsade kryssvalv. I öster har de passage till vind.
VÅNING 4 - Norra tornrummet har dörr i sydväst från trapphus samt fönster i alla väderstreck utom söder. I rummet står nygotisk predikstol med ljudtak från 1886-94, ritat av Helgo Zettervall. Den är av ljus ek och skuren av W Hoffman, Stockholm. Skulpturerna står i våningen under. Södra tornrummet har dörr från trapphus i nordväst samt fönster i alla väderstreck utom norr. Båda rummen har obehandlade brädgolv, väggar av sandsten och brädtak med synliga bjälkar. Trätrappor leder upp till nästa våning.
VÅNING 5 - De båda femte våningarna är klockvåningar. I varje väderstreck är ljudöppningar. I norra tornet hänger storklockan, gjuten 1725 av Näsman. I södra tornet hänger Onsdagsklockan från 1875, Söndagsklockan, omgjuten av Nils Billsten 1785 och Böneklockan gjuten av Näsman 1727.
Fasadkulör (2005): Ofärgad
Antal våningar (2005): 01, 05, Krypta, Källare - Delvis
Byggnadsdel (2005): Kor - Rakt, Kors, Korsarm, Kor - Öster, Portal, Sidokapell - Norr, Sidokapell - Söder, Torn - Hörntorn, Trapphus
Inventeringsår 2001
Den romanska domkyrkan invigdes vid 1100-talets mitt. 1947-48 påträffades rester av dennas krypta med nedgång via två symmetriska trappor. Framför en kammare hittades en gravkista med den s.k. Sunekalken. 1100-talskyrkan var troligen treskeppig med absidförsedda korsarmar, av samma karaktär som klosterkyrkan i Gudhem. Sannolikt hade den även två västtorn. Murarna var uppförda av finhuggen sandstenskvader. Från denna domkyrka har bevarats relieftavlor, sedan 1999 uppsatta i södra sidokoret. Dessa visar genom sin naiva karaktär stark släktskap med relieferna i Forshem och har sannolikt samme upphovsman.
Om byggandet av den nuvarande gotiska domkyrkan råder delade meningar. Hildebrand ville med hänvisande till donationsbrev förlägga byggnadstiden till 1300-talets förra hälft. Widéen menar att det skedde under 1200-talets senare del. I vilket fall så kom koret att uppföras först, medan långhusets omgestaltning skedde senare. Det gamla koret revs och ett nytt uppfördes i unggotisk stil med spetsbågig trefönstergrupp i gaveln och klerestorium. Från denna återstår två skulpterade konungahuvuden. I norr och söder var sidokor. På en teckning från 1692 har det norra en påbyggd våning som ansluter till ett kapitelhus med separat tiondelada. Åtminstone kapitelhuset var från gotisk tid. Långhus med tvärskepp och torn kom att ombyggas kraftigt i den då från Frankrike introducerade höggotiska stilen. Widéen menar i motsats till Hildebrand och Romdahl att även långhuset uppvisar unggotiska drag. Hur mycket som återstår av det romanska murverket är osäkert, dock återanvändes stenmaterialet och några kopplade fönster som placerades i tornen. Mellan långsidornas strävpelare kom murarna helt att upptas av stora spetsbågsfönster med masverk och bladdekorerade kapitäl. Mellan arkader och klerestorium arrangerades triforiegångar, varav endast den nordvästligaste travén bevarats. Från arkadpelarna drogs knippepelare upp till mittskeppets kryssvalv. Av valven återstår endast sidoskeppens. Stora portaler byggdes i tvärskepp och västgavel med skulptural utsmyckning. Framför den södra tillkom även en förhall. Stora spetsbågsfönster upptogs i alla långhusets tre gavlar. I tvärskeppsgavlarna tillkom även rosettfönster. Långhuset kom i sin nya skepnad att resa sig högre än koret. Av okänd anledning kom det aldrig att omdanas i höggotisk anda.
Kyrkan skadades av brand 1380 i samband med danska härjningar, kanske orsaken till de avbrutna arbetena. En inskription i kyrkan från 1440 ger vid handen att triforierna då igenmurats. Sannolikt tillkom då även de låga stjärnvalv som bestod till 1887. Härmed doldes klerestoriet inifrån kyrkan som blev en hallkyrka i likhet med den samtida Vadstena klosterkyrka. Hela interiören tycks ha varit putsad. 1511 plundrades kyrkan av danskar och 1545 drabbades en stor del av staden inklusive domkyrkan av brand. Den lagades, men drabbades åter 1566, då tak och valv skadades svårt. Johan III avsatte 1571 medel för kyrkans upprustning och ställde sina byggmästare Melcher Linck och Alexander van Bynen till förfogande. Under de följande fem år gjordes ny takresning som spåntäcktes. Valven lappades med bräder och putsades. På 1580-talet tillkom ny inredning. 1594-96 nygjordes tornspirorna och en takryttare uppfördes över korsmitten. 1598 återuppmurades den nedfallna östgaveln och dess trapptorn, i likhet med föregående utseende. Arbetena uppvisade snart flera svagheter, varför ständiga reparationer blev nödvändiga. 1663 tillkom nuvarande altaruppsats, snidad av Hans Swant. Gravkor inrättades åt två av stormaktstidens härförare, Anders Hästehufvud och Erik Soop. Den senares gravkor var inrymt i den mellersta av södra sidokorets medelst murar avskilda travéer. Den förres byggdes i vinkeln mellan södra sidoskeppet och tvärskeppet. På motsatt sida i norr fanns en sannolikt medeltida utbyggnad för kyrkans bibliotek. Framför västtornen fanns två låga bodar, Limboden och Benboden. 1709 färdigställdes en ny predikstol av Börje Löfman, Mariestad. Den gamla i renässans såldes till Tengene kyrka.
1715 nödgades man nedtaga korgaveln på nytt och återuppföra densamma under ledning av byggmästare Per Stenhammar. Korvalven reparerades. Trapptornens spiror ersattes 1717 av träfigurer, snidade av Bengt Wedulin. Vid en stor stadsbrand 1719 förstördes åter bland annat taket, vilket nödtorftigt lagades. Västtornen täcktes med huvtak. Vid detta tillfälle skattade sydportalens förhall åt förgängelsen. 1730 reparerades pelare och masverk i sidoskeppens fönster i enlighet med bevarat material.
Ett förslag till domkyrkans totala ombyggnad i barock framlades 1756 av arkitekt C J Cronstedt. Det genomfördes aldrig av ekonomiska skäl, med undantag för södra tvärskeppsgaveln. Denna blev en solitär skapelse i italiensk barock med pilastrar, fronton och voluter. Detta arbete ägde rum 1762-65 under ledning av hovintendent Per Tham och Skara stads murmästare Johan Gottlieb Günther. Utöver gavelpartiet så ändrades de spetsbågiga klerestoriefönstren till små gluggar och långhusets takresning gjordes avsevärt lägre, med undantag för västgaveln. Härvid fick norra tvärskeppsgaveln en frontonliknande avslutning. Sidoskeppsfönstrens masverk slogs ut och de mellan dem befintliga strävpelarna fick svängda krön. Ett nytt och mindre omfattande ombyggnadsförslag i närmast gustaviansk stil upprättades 1788 av arkitekt L J Desprez och omarbetades samt förenklades ytterligare av kollegan C F Adelcrantz. Arbetena påbörjades 1792 under ledning av byggmästare Gustaf Westman med byggandet av en ny korgavel med samma höjd som övriga kyrkan. Härvid kom gaveln att domineras av ett stort spetsbågsfönster och ovan detta ett närmast kvadratiskt med infattade kolonner. Trapptornens utformning behölls och de fick nya spiror. Sidokoren berördes ej av arbetena. 1799 borttogs det kvarlämnade västgavelröstet så att gaveln fick ett rakt krön, även trapptornens spiror slopades. Altaruppsatsen såldes 1791 till Saleby kyrka. 1809-10 utbyttes tornhuvarna mot platta tak med balustrader under ledning av byggmästare Peter Bergman, Skara. Därmed fick tornen det berömda öknamnet "Skara byxor". 1831 revs det norra sidokorets andra våning.
1843-48 omgestaltades koret i enlighet med ritningar av arkitekt J A Hawerman, vilken därmed fullföljde Desprez' intentioner. Koret skulle bli en enhet med övriga kyrkan. Sidokorens yttermurar försågs med nya, stora spetsbågsfönster och strävpelare av samma slag som sidoskeppens. Innermurarna mot högkoret revs och ersattes av arkader. Dessa och valven kom till stor del att utföras i trä som putsades. Soopska gravmonumentet flyttades till norra korsarmen. Av säkerhetsskäl revs det norra västtornets övre våningar 1872 efter besiktning av arkitekt Helgo Zettervall.
Forts. under historik för uthus!
År 1440 Underhåll - omputsning
Interiören putsas.
År 1600 Specifika inventarier - dopfunt
Byggmästare: Alexander van Bynen
År 1663 Fast inredning - altaruppsats
Konstnär - Bildhuggare: Hans Swant
År 1709 Fast inredning - predikstol
Gamla predikstolen i renässans säljs till Tengene kyrka.
Konstnär - Bildhuggare: Börje Löfman
År 1725 Specifika inventarier - kyrkklocka
Klockgjutare: Erik Näsman
År 1727 Specifika inventarier - kyrkklocka
Klockgjutare: Erik Näsman
År 1730 Underhåll - fönster
Sidofönstrens masverk och pelare repareras.
År 1785 Specifika inventarier - kyrkklocka
Klockgjutare: Nils Billsten, Skara
År 1875 Specifika inventarier - kyrkklocka
År 1886 Underhåll - grundförstärkning
Grundförstärkning av hörntorn.
Arkitekt: Helgo Zettervall
Byggmästare: L E Pettersson, Mösseberg
År 1890 Specifika inventarier - tornur
Urmakare: G.W. Linderoth
År 1892 Konservatorsarbeten
Soopska graven restaureras av två stenhuggare.
År 1894 Fast inredning - läktare
Orgelläktare av ek.
Arkitekt: Helgo Zettervall
År 1894 Teknisk installation - värme
Varmluftsanläggning med kalorifer. Pannrum under kor.
Byggmästare: L E Pettersson, Mösseberg
År 1894 Fast inredning - altarring
Arkitekt: Helgo Zettervall
År 1894 Fast inredning - altare
Altare med skärm och figurer i ek. Gamla altaruppsatsen såldes 1791 till Saleby.
Arkitekt: Helgo Zettervall
Konstnär - Skulptör: Wilhelm Hoffman
År 1894 Fast inredning - bänkinredning
Öppen bänkinredning.
Arkitekt: Helgo Zettervall
År 1894 Fast inredning - orgel
Arkitekt: Folke Zettervall
Orgelbyggare: Johannes Magnusson
År 1894 Fast inredning - predikstol
Gamla predikstolen lämnades till museet.
Arkitekt: Helgo Zettervall
Konstnär - Skulptör: Wilhelm Hoffman
År 1894 Fast inredning - glasmålning
Alla större fönster förses med dekorativa målningar, i korfönstret figurmåleri.
År 1894 Fast inredning - port
Nya portar och dörrar av ek.
Arkitekt: Helgo Zettervall
År 1894-1899 Arkitekturbunden utsmyckning - skulptur, exteriör
Figurskulptur i portaler.
Konstnär - Skulptör: Wilhelm Hoffman
År 1899-1910 Teknisk installation - el
Elektrisk belysning.
År 1947-1949 Arkeologisk undersökning
Den romanska kyrkans krypta påträffas under högkoret, grävs ut och iordningställes.
År 1947-1949 Konservatorsarbeten
Soopska monumentet konserveras. Alabastertavlorna uppsätts på sina ursprungliga platser och saknade anvapen kompletteras med kopior.
Konservator: Olle Hellström
År 1947-1952 Fast inredning - glasmålning
Sidokorens fönster får scener ur testamentena.
Konstnär: Bo Beskow
År 1947-1949 Fast inredning - glasmålning
Mosaiker i sidoskeppsfönstrens masverk och klerestoriefönstren.
Konstnär: Bo Beskow
År 1947-1949 Fast inredning - altare
Arkitekt: Ivar Tengbom
År 1947-1949 Fast inredning - bänkinredning
Ny, öppen bänkinredning med raka gavlar.
Arkitekt: Ivar Tengbom
År 1956 Fast inredning - glasmålning
Mariafönstret i södra korsarmen.
Konstnär: Bo Beskow
År 1964 Fast inredning - orgel
Orgelbyggare: Paul Gerhard Andersen, Köpenhamn
År 1977 Fast inredning - glasmålning
Uppenbarelsefönstret i korgaveln.
Konstnär: Bo Beskow
År 1979-1985 Underhåll - exteriör
Fasadernas cementbruksfogar ersätts av kalkbruk. Rostade järndetaljer ersätts av stål. Dragband uppsattes.
År 1979-1985 Underhåll - interiör
Invändig murrengöring med bröd.
År 1995 Fast inredning - orgel
Kororgel installeras i södra korsarmen.
Orgelbyggare: Mats Arvidsson, Stallarholmen
År 1999 Arkeologisk undersökning
Nya undersökningar under koret uppenbarar grundmurar efter den romanska kyrkans föregångare.
År 1999 Fast inredning - altare
Arkitekt: Jan Lisinski
År 1999 Teknisk installation - värme
Golvvärme läggs in.
Arkitekt: Jan Lisinski
År 2003 Konservatorsarbeten
Konserveringsåtgärder på Erik Soops gravmonument.
Konservator: Daniel Kwiatkowski
Konservator: Dorota Kwiatkowski
Konservator: Jarek Czechowski
Konservator: Lotta Henriksson
År 2004 Fast inredning - orgel
Renovering av läktarorgeln från 1964.
År 2007-2008 Konservatorsarbeten
Konservering av de två statyer vid domkyrkans sydingång som 2006 blev vandaliserade. Statyerna var mycket svårt skadade och delvis helt sönderslagna. De har restaurerats, konserverats och återplacerats. Övriga skulpturer i exteriören har setts över och förankrats med järn.
Konservator: Cecilia Strömer
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Hildebrand, Hans, Skara domkyrka, 1894
Inventarium över svenska orglar, 1989: I Skara stift
Kopierade skrivelser rörande Skara domkyrka, Zettervalls-restaureringens ritningsarkiv och Kulturhistoriska undersökningen 1947-49, 1987
Romdahl, Axel L; Dahlgren, Sven, Skara domkyrkas byggnadshistoria, 1928
Skara I. Före 1700 - staden i stiftet, 1986
Skara Domkyrka, vård- och underhållsplan 2004
Sälde, Ann-Marie, Bo Beskows glasmålningar i Skara domkyrka, 1988
Tengbom, Ivar, Skara domkyrka under restaurering, Vestrogothica VIII, 1948
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin