Motivering (skydd): KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
TORBJÖRNTORPS nygotiska KYRKA uppfördes 1869-71 på medeltida kyrkplats efter ritningar av J F Åbom. Med sin tydliga och höga placering utgör kyrkan ett dominerande blickfång i det omgivande odlingslandskapet och byn.
Kyrkan utgör tillsammans med den närbelägna skolmiljön och en f.d. prästgård en samlad kyrkomiljö. Torbjörntorp kyrkas interiör och exteriör representerar det sena 1800-talets typiska stilideal med en blandning av nyklassicism och nygotik. Interiören är präglad av byggnadstidens ideal genom att ursprunglig inredning som t.ex. predikstol, altarskrank med altare och altartavla, bänkar och delvis läktarbänkar, läktarbröstning, är bevarade i hög grad.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ vid förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
- kyrkan, skolmiljön och f.d. prästgården utgör en äldre kyrkomiljö och sockencentrum - kyrkan är en välbevarad representant för de stora, stilimiterande sockenkyrkor som uppfördes under - slutet av 1800-talet
- bevarad ursprunglig inredning
- interiörens prägel av byggnadstidens ideal
- kyrkogårdens grusgångar, allé, trädrad, stenmur och smidesgrindar
Inventeringsår (1999)
Se Historik
Inventeringsår (2001)
TORBJÖRNTORPS KYRKA ligger i öst-västlig riktning mitt på den omkringliggande, rektangulära kyrkogården som utökades åt väster 1933. Kyrkogården inramas av en låg häck och innanför denna står höga askar i en nästan intakt trädrad som sträcker sig fram till den utvidgade delen. Åt väster och norr avgränsas denna del av av en kallmur av kalksten samt av en häck med en trädrad innanför.
Kyrkogården, som är gräsbevuxen, har ett delvis bevarat grusgångssystem. En grusad gång leder upp från allén i söder och runt kyrkan. Ytterligare en gång leder rakt från västportalen och in på den utvidgade delen av kyrkogården. Här kantas gången av en lönnallé. På norra sidan om kyrkan finns två gångar av kalkstensplattor varav den östra leder till en mindre och äldre smidesgrind med grindstolpar av sten.
Gravvårdarna är placerade i rader med nord-sydlig riktning. Öster om korabsiden följer den närmaste raden den rundade formen. Öster om kyrkan, liksom på den utökade delen, är gravvårdarna mestadels yngre och placerade i rader intill låga häckar. Söder och sydväst om kyrkan finns större och äldre gravvårdar samt äldre smideskors och två träkors. Direkt norr om kyrkan finns en rad av större, grusfyllda gravvårdar med ramar av smide, häckar eller stenlister. 1980 förändrades kyrkogårdens kvarter B och D genom att häckar kring gravar togs bort och alla grusgångar utom två såddes igen med gräs. 1997 genomfördes en restaurering av kyrkogårdsmuren.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - TORBJÖRNTORP
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 235, 1900: 416, 1995: 577
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan har ett dominerande höjdläge nära järnvägen på gränsen mellan odlingsbygd och utmark. Nära kyrkan ligger komministergård, äldre skolbyggnader samt lanthandel. En allé leder upp till kyrkan. Torbjörntorp ingår i Falbygdens riksintresseområde. Socknen är belägen mellan Falköping och Skövde.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: Raserad medeltidskyrka i sten, sannolikt uppförd under 1100-talet eller 1200- talets första hälft. Enligt avbildning i Peringskiölds Monumenta bestod kärnkyrkan av långhus och ett påfallande kort, rakslutet kor. Stenkyrkan hade då vapenhus och sakristia av okänd, men möjligen medeltida datering. Enligt Säves berättelse för 1863 (ATA) övergavs kyrkan 1851, förföll och såldes 1861. En skiss av Säve antyder att kyrkan genom en ombyggnad erhållit ett korparti av långhusets bredd, men det är obekant när denna ägt rum. En våning upp i den befintliga kyrkans torn finns en inmurad relief av romansk karaktär. Reliefens ursprungliga placering är okänd. Den nuvarande kyrkan uppfördes på samma plats som den gamla, gemensamt av Tornbjörntorp och Friggeråker församlingar.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1869-71 efter ritningar bearbetade av arkitekt Johan Fredrik Åbom (muntlig uppgift av Jakob Lindblad, 1999; jfr Malmström 1991). Den består av rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korutsprång, som även innefattar en med träskärm avdelad sakristia, samt västtorn.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriör i enkel historicism, med profilerade listverk, dekorativa bågfriser längs murkrönen och rundvälvda muröppningar. Enligt fotografier från 1902, ATA, framträdde listverk och omfattningar vitputsade mot mörkare murytor, men exteriören har därefter erhållit en enhetlig avfärgning i vitt. Västtornet kröns av gavlar i samtliga väderstreck samt högrest lanternin med spira. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida; den perspektiviskt avtrappade sydportalen är särskilt framträdande, med sin klassicistiska omfattning och egna gavelröste. Kyrkorummet täcks av ett konsolburet, listindelat tredingstak. Vid en restaurering 1962-64, efter förslag av arkitekt Gunnar Hoving, försågs läktaren med en inbyggnad, bl. a. För sakristia, och interiören ommålades. Den fasta inredningen är i huvudsak samtida med byggnaden, bl. a. det tidstypiska sakristiskranket, predikstolen och den öppna bänkinredningen.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 /Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Malmström, K: Kyrkornas arkitekter. Förteckning över kyrkoarkitekter verksamma inom Svenska kyrkan 1860-1930. 1991.
Dahlberg, Markus: Skaratraktens kyrkor under äldre medeltid. 1998.
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin