Motivering (skydd): KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
SEGERSTADS KYRKA, uppförd på medeltida kyrkplats 1804, har ett framträdande läge i Segerstads by och i det omkringliggande odlingslandskapet. Kyrkan utgör tillsammans med äldre prästgård, bevarad tåbebyggelse längs Faledreven, kyrkpark samt allé en samlad by- och kyrkomiljö med tidig 1800-talskaraktär. Kyrkans exteriör är endast förändrad i detaljer sedan uppförandet 1804 vilket gör att den på ett tydligt sätt representerar den stilrena, nyklassicistiska sockenkyrkotypen. Interiören är präglad av de nyklassicistiska ideal som rådde vid kyrkans uppförande. Inredningen har dock tillkommit under hand, bland annat vid restaureringen 1952-53 med ombyggda bänkar, ombyggnad av läktare, altartavla och tillkomst av vindfång åt söder.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
- kyrkan, omkringliggande äldre bebyggelse i byn och längs Faledreven och kyrkparken med allé utgör tillsammans en samlad by- och kyrkomiljö med 1800-talskaraktär
- kyrkans föga förändrade exteriör representerar den stilrena, nyklassicistiska sockenkyrkotypen - bevarad ursprunglig inredning
- stenmaterial förvarat i vapenhuset såsom gravsten från 1700-talet, liljesten, stavkorshäll samt foten till en äldre dopfunt
- interiörens huvudsakliga prägel av byggnadstidens ideal
- kyrkogårdens grusgångar, stenmur, smidesgrindar, kyrkpark och allé
Inventeringsår (1999)
Se Historik
Inventeringsår (2001)
SEGERSTADS KYRKA omges närmast av en rektangulär kyrkogård vars gräns markeras av en kallmurad stenmur som är mycket låg åt öster och norr. Från parkeringsplatsen i väster, leder en bred grusgång kantad av hamlade träd och en stenmur, upp till kyrkans söderingång. Utanför ingången förgrenar sig grusgången runt hela kyrkan och vidgar sig nordväst om kyrkan till en större plan. Kyrkogården är täckt av gräs och endast en mindre grusgång finns bevarad. Denna löper strax öster om koret från en grind i muren i söder till en likadan grind i norra muren. Gravvårdarna utseende och ålder är blandade. Det finns några med grusfyllda stenramar, andra är endast gräsbevuxna,. En gravvård pryds med järnkors. Gravarna är placerade i rader med nord-sydlig riktning. På den nordöstra delen av kyrkogården finns två rader med buxbomshäckar som markerar nyare gravplatser. På kyrkogårdens nordvästra del finns inga gravvårdar. Några äldre gravstenar står lutade mot kyrkogårdsmuren i väster. Sydost om kyrkogårdsmuren och allén finns en muromgärdad äng, kallad Kyrkparken, med ingång via den ovan nämnda smidesgrinden åt söder samt via en grind i allégången. Från den förra leder en smal stig fram till en minneslund. I övrigt är ängen gräsbevuxet med blandade barr- och lövträd samt asymetriskt planterade buskar.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - SEGERSTAD
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 350, 1900: 589, 1995: 180
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrka och prästgårdar ligger med den väl sammanhållna byn på kalkstensplatåns sluttning. I byn finns även ett skolhus från 1879, sockenmagasin från 1860 samt äldre prästgårdsbyggnader. Längs fädrevet som leder upp till Brunnhemsbergets betesmarker har byns tåbebyggelse rekonstruerats. Segerstad är en av länets fornlämningstätaste socknar och ingår med sitt ålderdomliga odlingslandskap i Falbygdens riksintresseområde. Segerstads socken ligger nordost om Falköping.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: Enligt avbildning i Peringskiölds Monumenta bestod den gamla, helt raserade stenkyrkan från 1100- eller 1200-talen av långhus och smalare, tämligen långsträckt absidkor. Medeltidskyrkan hade torn i väster och vapenhus i söder, likaså av sten. I beskrivning av Segerstads pastorat 1750 nämns att huvudkyrkan var välvd. Riven i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes, sannolikt på samma plats.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan är uppförd med början från 1804. Dess byggnadshistoria är inte helt klarlagd. Enligt inventeringsprotokollet 1829 (ATA) fortsatte byggnationerna tills dess det låga tornet av sandsten blivit uppfört. Ovan altaret fanns då en läktare, som tjänade som predikstol. Med hänsyn till bristande tillgångar hade då sakristia ännu kunnat uppföras. Kyrkans nuvarande planform med halvrunt korutsprång i öster och vidbyggd sakristia i norr är sannolikt resultat av om- och tillbyggnader under senare delen av 1800-talet (kyrkan hade denna planform 1893, enligt teckning av Ernst Wennerblad).
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Enkel exteriör i detaljfattig nyklassicism med putsade murytor och rundvälvda fönsteröppningar. Västtornet kröns av en flack huv och, till skillnad från de bevarade ritningarna, en lanternin. Ingång i väster via tornets bottenvåning och mitt på långhusets sydsida. Sydportalen, som förminskats under sent 1800-tal, upptogs till ursprunglig storlek vid arkitekt Adolf Niklassons restaurering 1953- 54. Kyrkorummet täcks av ett sammanhängande spegelvalv på en kraftig, profilerad taklist. Interiören genomgick av allt att döma genomgripande förändringar under sent 1800-tal, men erhöll sin nuvarande prägel vid restaureringen 1953-54. Förändringarna i samband med Niklassons restaurering omfattade bl. a. invändig ommålning, ombyggnad av den öppna bänkinredningen och nyförvärv av altartavla, målad av konstnär Olle Hjortzberg.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Wennerblad, E: Skara stifts kyrkor under de sista årtiondena af 1800-talet. 1902.
Sandberg, E och Magnusson, E: "Bidrag till Segerstads pastorats historia". Falbygden 1960.
Dahlberg, Markus: Skaratraktens kyrkor under äldre medeltid. 1998.
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin