Motivering (skydd): KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
STENSTORPS KYRKA är en tidstypisk, nyklassicistisk enkel sockenkyrka med värbevarad exteriör, förutom att takmaterialet bytts ut. Interiören har kvar mycket av sin ursprungliga prägel, trots flera förnyelsefaser med tillskott av viss ny inredning och ny färgsättning. Inslgen av ny inredning har anpassats till kyrkans helhetskaraktär.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - kyrkans föga förändrade exteriör är en god representant för den stilrena nyklassicistiska sockenkyrkotypen - interiörens bevarade ursprungliga inredning
- interiörens, trots vissa förändringar, huvudsakliga prägel av den ursprungliga karaktären.
Inventeringsår (1999)
Se Historik
Inventeringsår (2001)
STENSTORPS KYRKA är belägen i öst-västlig riktning ungefär mitt på den ursprungliga kyrkogårdens rektangulära plan. Denna del av kyrkogården avgränsas genom en kallmurad kalkstensmur. Huvudingången finns väster om kyrkan i form av en smidesgrind. Portar mot en utvidgad del av kyrkogården finns i den södra kyrkogårdsmuren och från parkeringen väster om kyrkan. Den gräsbevuxna, äldre kyrkogården har ett inslag av höga lövträd. Ursprungligen har här sannolikt funnits ett större system med grusgångar men idag finns endast bevarade grusgångar runt kyrkan och utmed kyrkogårdsmuren. Ett recent inslag på kyrkogården är den breda, asfalterade gång som leder från grinden i västmuren fram till västportalen i tornet. Gravvårdarna på kyrkogården har relativt har blandad ålder och storlek och är placerade i rader med nord-sydlig riktning. Nordväst om kyrkan finns en långsmal, låg bod placerad med sin nordfasad i liv med kyrkogårdsmuren.
Kyrkogården utvidgades 1965 med 12 760 m2 åt söder och väster efter en plan från 1959 av arkitekten Erik Holmdal och trädgårdsarkitekt Julius W Cox. Kyrkan huvudentré flyttades från öster till väster där längor med parkeringsplatser anlades. Murar påbyggdes och den äldre grinden flyttades och förlängdes för den bredare vägen. Åt söder och sydväst avgränsades den nya delen av en trädrad. En minneslund anlades på den sydvästra delen av den nya kyrkogårdsdelen.
BOD - Ekonomibyggnadens norra långsida är en del av muren. Övriga väggar, som har samma höjd som muren, är även de byggda i kalksten. Det mycket branta sadeltaket är täckt med flacktegel. Ingångar finns på västra kortsidan samt i en "takkupa" på fasaden åt söder. Gavelröstenas samt "takkupans" fasader är täckta av rödmålad locklistpanel. Vindskivor liksom dörrar är målade svarta.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - STENSTORP
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 338, 1900: 976, 1995: 2000
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Medeltidskyrkan, nu bevarad som ruin, har höjdläge på en ås nära Pösan i tätortens södra del. Den nuvarande kyrkan påbörjades 1816, c:a 300 m sydväst om den gamla kyrkplatsen. Kyrkan uppfördes av socknarna Stenstorp, Brunnhem och Södra Kyrketorp gemensamt. Stenstorp ingår i Falbygdens riksintresseområde. Socknen är belägen mellan Falköping och Skövde.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (STENSTORPS KYRKORUIN). Ruinen framgrävdes och konserverades 1965. Kyrkan, som till sin kärna troligen uppfördes under 1200-talet, har anmärkningsvärt långsträckta proportioner. Mursträckningarna av kalksten består av långhus och något smalare, rakslutet kor. Ursprungliga långhusportaler såväl i söder som norr, med finhuggna omfattningar av sandsten. Sakristia på korets nordsida och vapenhus framför långhusets sydportal, möjligen tillbyggda under medeltiden (fanns vid tiden för avbildningen i Peringskiölds Monumenta). Upplag för valv, sannolikt senmedeltida. Vid utgrävningen påträffades också murar efter ett korparti av långhusets bredd; denna förändring torde ha skett under sent 1600- eller tidigt 1700-tal. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på annan plats.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande, murade kyrkan uppfördes 1816-17 med långhus, tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr och västtorn. De av ÖIÄ fastställda ritningarna av Jacob Wilhelm Gerss från 1805 följdes i huvudsak, med undantag för östpartiet, som enligt Gerss förslag hade halvrunt utsprång för sakristia, och tornavslutningen, som kom att utformas något enklare.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den enkla, tidstypsiska exteriören är oförändrad, förutom omputsning och utbyte av takmaterial. Murarna är vitputsade och genombryts av stickbågiga muröppningar. Västtornet kröns av huv och lanternin, långhuset med ett flackt sadeltak, valmat över den tresidiga östmuren. Ingång i väster samt på långhusets sydsida. Kyrkorummet, som täcks av ett trätunnvalv med profilerad taklist, har alltjämt bevarat något av sin karaktär från tidigt 1800-tal, även om genomgripande förändringar skett. Snickerierna, däribland västläktare och bänkinredning, förnyades 1912, efter ritningar av byggmästare F. A. Wahlström och arkitekt Anders Roland. Ny altartavla av konstnär Gunnar E. Ström förvärvades 1924, dock med äldre, klassicistisk omfattning (den ursprungliga altarprydnaden, ett gyllene kors, står nu mot den södra långväggen). Vid restaureringen 1957-58, efter förslag av arkitekt Axel Forssén, tillkom en grund läktarunderbyggnad i väster. Predikstolen, från kyrkans byggnadstid, kompletterades då med ljudtak.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA) .
Dahlberg, M: Skaratraktens kyrkor under äldre medeltid. 1998..
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin