Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Trollhättans kyrka har en majestätisk och solitär placering på en långsmal bergsklippa i Göta Älv, omgiven av vatten, kraftanläggningar, slussar och skogsbranter.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkotomten är långsmal, med parkeringar på östra halvan och nära kyrkans västra sida skyddar ett smidesstaket från 1910-talet från bergsstupet ned till vattnet. En före detta likbod med nygotisk exteriör, sannolikt samtida med kyrkan, står i ett naturparti i sydväst. Kyrkans läge skilt från stadsbebyggelsen torde vara mycket ovanlig. Nya Trollhätte Kanalbolag var byggherrar, vilket ger ett samhällshistoriskt liksom teknik- och industrihistoriskt värde.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Kyrkan invigdes 1862 och byggdes i engelsk nygotisk stil ritad av Adolf Wilhelm Edelsvärd, en viktig järnvägs- och kyrkoarkitekt vid tiden, vilket ger ett person- och arkitekturhistoriskt värde. Om- och tillbyggnader har gjorts av framstående arkitekter 1897, 1905, 1935, 1962 och 1984, vilka alla sammantaget präglar kyrkans exteriör och interiör idag. Den konsekvent nygotiska karaktären är intakt såväl ut- som invändigt. All dekormålning som tillförts genom åren är övermålad till en mer ursprunglig färgsättning av väggar och tak och den nygotiska inredningen, införskaffad fram till tidigt 1900-tal dominerar rummet tillsammans med de tidstypiska kyrkfönstren från 1962 av två konstnärer. Annorlunda läktarunderbyggnader, vissa dörrar och färgsättning är från 1984.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkans solitära och strategiska läge.
- Den gamla likboden.
- Exteriörens prägel av tillkomsttiden som god representant för engelsk
nygotik, dess arkitektoniska och arkitekturhistoriska värde.
- Byggnadens personhistoriska värde knutet till arkitekt Edelsvärd.
- Interiörens huvudsakliga prägel av tillkomsttiden.
- Bevarad ursprungliga inredning och inventarier och det tillkommet vid tidigt 1900-tal.
- Fönstren från 1962 har såväl konstnärliga värden som upplevelsevärden, och är tidsbärande element.
- Det bevarade korfönstret från 1897.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Polygonalt korutsprång, Torn - Västtorn
Inventeringsår (2002)
Kyrkan ligger i svag nordöstlig-sydvästlig riktning, men för tydlighetens skull används i det följande raka väderstreck, som om koret låg rakt i norr.
Trollhättans kyrka är nygotisk med ett polygonalt, fullbrett kor i norr, en utskjutande, centrerad portal åt öster och ett tvåvånings torn i söder, samt tillbyggnader av olika ålder längs västra sidan. Höjdsträvan är markerad genom strävpelare, fialer, spiror och spetsbågar, samt högre fasader med sadeltak på var och en av korets fem sidor. Muren är genombruten av stora fönster med masverksliknande karmar av gjutjärn upptill. Entré till kyrkorummet finns i öster och söder. På västra sidan i norr är en sakristia med dörr åt norr. Tillbyggnaden söderut från sakristian har en del i liv med denna med låg stensockel och ett burspråk, samt en bredare och nyare del längst i söder med två burspråk, varav ett med nödutgång och entré åt söder på gaveln. Längs nordvästra fasaden löper regnvattensrännor av cement i marken.
FASAD - Sockeln är av gråsten klädd med kalkstensskivor från Kinnekulle som har skråhuggen överkant. Samtliga fasader är av brunrött tegel i kryssförband, utom sakristian, som har koppförband. Teglet har olika beskaffenhet: kyrkan uppfördes i ett hårdbränt, handslaget tegel med många olika toner som ger en levande yta, men på senare tid har muren lagats med maskinslaget tegel, främst i sydväst som har en enhetlig färg och slät yta. Sådana är också sakristians och den sydligaste tillbyggnadens stenar, medan den mellersta tillbyggnadens tegel harmonierar med det äldsta teglet. Fasaden kragar ut något nedtill, utom på de senaste tillbyggnaderna och upptill löper på långsidorna en slät takgesims av tegel. Över alla öppningar, utom på tillbyggnaderna, är en utkragande tegellist som följer öppningens form med svarta anfanger nedtill, gjorda för ändamålet av särskilt format och välbränt tegel, liksom tornfrisen. Fasaden rytmiseras med raka strävpelare mellan varje fönster och på hörnen. Strävpelarna är inte riktigt lika höga som fönstren, utom på tornet där de är högre, och sluttar kraftigt, avtäckta med kalkstensskivor. I hörnen på både långhus och torn avtrappas strävpelaren till en stenavtäckt lisen och på den skjuter fialer av tegel upp över taket med korstak och spira. På öst- och västfasaden har tornet en svartmålad försänkning i form av ett grekiskt kors med trepass i ändarna. Tornet är kraftfullt och delas på höjden i två delar med en något smalare och hälften så hög del upptill med två ljudgluggar på varje sida och över dem små urverk från 1884 under vinkelbrutna krön. Torngluggarna har sluttande solbänkar av kalksten med blyplåtsavtäckning från 1982 som möter hörnlisenernas små sadeltakskrön med samma täckning. Nedanför detta är en korsbågsfris mellan hörnlisenerna. Övre delen av tornet är artikulerad med olika förtagningar och teglet är lagt åt olika håll. Lyktor finns på strävpelarna åt söder. En minnestavla från 1920-talet över sydporten erinrar om tillkomsten 1862 under Karl XV:s regeringstid; den ersatte den ursprungliga tavlan.
FÖNSTER - Alla fönsterbågar och karmar på själva kyrkan är brunmålade och original med klarglas i ytterbågen och sitter i grunda, kraftigt vidgade nischer med nygotiskt sluttande, inmurade stenbänkar (saknas på de runda fönstren). Kyrkan har fyra spetsbågade fönster på var långsida och fem i koret som är högre. En kraftig, profilerad mittpost delas till två masverksliknande, taggiga spetsbågar upptill med en toppig, krysspröjsad trepassform och mellan dem ett likadant spetsigt fyrpass. Under masverket är rutorna tunt spröjsade till fyra kvadrater, fem i korfönstren. Karmarna är av gjutjärn upptill och trä i övrigt. Tornet har ett liknande, men smalare, spetsbågigt fönster åt öster respektive väster, samt ett runt fönster på andra våningen åt söder. Över östporten sitter också ett runt fönster och båda de runda fönstren sitter i utkragande tegelomfattningar. Det södra har en grundare nisch och ett masverk likt en snöflinga, troligen av järn, medan östfönstret är enkelt spröjsat till nio rutor. Ljudgluggarna är spetsbågiga och har träluckor med glas upptill i samma utformning som fönstren. Tornportens överljus har ett kraftigt "masverk" med två spetsbågar med spröjsade trepass och en cirkel med spröjsat fyrpass. Östportens spetsbågiga överljus delas in i fem lika breda rutor av lodräta träspröjsar. Tillbyggnadens burspråk har blyspröjsade glas i grönmålade snickerier med raka överkanter. Sakristian har åt väster två spetsbågsfönster med tegeltrymå och delad solbänk, samt ett runt fönster, alla med rombformade spröjsverk av gjutjärn. Dörrens spetsbågiga överljus är likadant indelad som överdelen på kyrkfönstren med gjutjärnskarm och solbänk.
PORT - Fyra tresidiga, krysshamrade stentrappsteg med smidesräcken leder upp till portarna i öster och väster. Östra portalen är från 1905 och har ett kopparplåtklätt sadeltak krönt av en nygotisk gjutjärnskrabba, likadant som på alla småtorn. Smygen är spetsbågig i två raka språng med ett överljus och en stickbågig pardörr av stående, brunmålad pärlspåntspanel med två snirkliga smiden av nationalromantisk karaktär på dörrbladen, sparkplåtar och ett grovt handtag av svart metall. En lykta sitter över valvspetsen. Sydporten sitter i en smal, spetsbågad portal med en arkivolt med tre rundstavar. En pardörr med rak översida ansluter till ett överljus. Porten har stående, brunmålad träpanel med tre liknande smiden som öster, där det i mitten är ännu snirkligare och ett likadant vred. En sentida ramp med likadant räcke som trapporna leder åt öster. Tillbyggnadens port åt söder är en grönmålad, spetsbågad trädörr med fiskbenspanel och åt norr en trädörr med frästa spår likt stående panel, troligen från 1970-talet. Dörren sitter i en rak omfattning som kragar ut något med ett överljus och en stentrappa med räcke likt övriga trappor.
TAK - Alla tak täcks av ärgad, stor kopparplåt i skivtäckning med förskjuten hakfals. Samtliga fialer toppas av en gjutjärnsspira med en krabba, en typiskt gotisk dekoration. Sadeltaket över långhuset har en ursprunglig takkam av gjutjärn med vågigt galler försett med trepass på topparna. Tornets tak och nordnocken kröns av likadana kors med trepass i ändarna. Hörnfialerna täcks med plåthuvar med korstak, vilka ersatte originalen under 1980-90-talen. Tornet har ett fasetterat kägeltak med ett litet spetsbågigt treluftsfönster, lukarn, med sadeltak åt varje väderstreck. En utvändig klocka som slår sitter åt öster. Korets fem sidor har var sitt sadeltak med blyplåt på kalkstensavtäckningen sedan 1982 och valmning upp till långhusets nordkrön. Sakristian har ett trearmat korstak och en takgesims av lågerhuggen sten. På långsidorna finns ståndrännor och stuprör av kopparplåt. Den norra av de två nyare tillbyggnaderna har ett troligen plant tak och den södra ett flackt, valmat sadeltak med långa taksprång med vitmålade taksparrar.
Kyrkan ligger i svag nordöstlig-sydvästlig riktning, men för tydlighetens skull används i det följande raka väderstreck, som om koret låg rakt i norr.
Trollhättans kyrka är en salkyrka i nygotisk stil med en triumfbåge till det femsidigt avslutade, förhöjda koret i norr, torn med vapenhus i söder och en centrerad östport. Längs västsidan finns en tillbyggnad med ett väntrum i den forna sakristian i norr, varifrån en trappa leder ned till sakristian, kök och handkammare, samt längst i söder en samlingssal med förbindelse till långhuset i sydöst.
LÅNGHUS - Långhuset är ljust och har högt i tak, men genom rummet går linor från taket ned till armaturen, vilket förtar intrycket av de spensliga, dekorativa takstolarna. I söder finns en orgelläktare och i sydöstra hörnet under den finns en toalettbyggnad, som inte når upp till läktarens undertak. I sydvästra hörnet är en läktartrappa från 1984 och längs sydvästväggen är en ramp ned till samlingssalens dörr. Låga skärmväggar med klädhängare står bakom bänkarna i söder. Predikstolen sitter på väggen i nordväst och norr därom leder en trappa upp till den från dörren till sakristian. Vid östra väggen i norr står en stor kororgel. Inredningen är enhetligt nygotisk, utom altaruppsatsen och fönstren, och färgsättningen är ljus med mörkgrön och blå inredning, kontrasterat av bänkarnas röda dynor, en färgsättning från 1984. Samtliga fönster utom ett täcks av modernistisk glaskonst som är karaktärsdanande för rummet, vars atmosfär de förtätar genom att omöjliggöra utblickar. Över östporten är ett runt fönster. I tvärgången dit står en ljusbärare av smide.
GOLV - Lackat trägolv från 1935 lagt i längdriktningen i mittgången och på bredden i övrigt. VÄGG - Slätputsade väggar av hydrauliskt kalkbruk, rollade med bruten vit latexfärg. Långsidorna är indelade av breda lisener och mellan dem löper längs taket en spetsbågig fris i relief med trepass nedtill i samma liv som lisenen. På lisenerna sitter karnisformade lamparmar i par. Sådana ses på ett foto från 1904, men då har de s-formen vänd åt andra hållet.
PORT - Alla dörrar är laserade gröna i två nyanser. Sydporten är en parsvängdörr med förhöjd, rak mitt och rundade överhörn på smygen som den är indragen i. Dörrarna har rak överkant och smala, stående, sentida handtag av gulmetallstavar. Bladen täcks av tre fyllningar med profilerade, utanpåliggande lister med en sexsidig fyllning överst, därunder en femsidig och underst en kvadratisk. Alla lister har rundade taggar inåt och på ramverket sitter tresidiga dekorer. Tympanon fylls av en nygotisk reliefdekor av trä. Dörren är möjligen original. Östporten är dubbel och sitter invändigt i en spetsbågig, tvåsprångig nisch med en parsvängdörr från 1935 med rak överkant. Såväl tympanon som dörrarna täcks av ett listverk med nygotiskt mönster med handtag som sydporten. Utsidan har släta fyllningar. Nischens yttre språng är skråställt och har släta ytor lika väggarna, medan inre språnget utgörs av en enkelt profilerad dörrkarm. Vindfånget har ett stengolv av kantställda kalkstenskvadrater, vitmålade glasfiberväggar och en ytterport med spetsbågigt överljus i fem rutor med stående poster. Porten är en stickbågig pardörr med vertikal låsskena på båda bladen och träfiberskivor från 1935, samt ursprungligt, svart handtag.
INNERDÖRRAR - Sakristians dörr har rak överkant och är enkel och sentida med listverk till sex fyrkantiga fyllningar med nygotisk karaktär, de två övre med vinkelbruten överkant, och modernt vitmetallvred.
FÖNSTER - Var långsida har fyra spetsbågiga fönster i grunda, vidgade nischer med elelement på fönsterbänken och bakom dem är smidda ljusstakar monterade. Fönstren är fasta med dubbla glas och har en tjock mittpost och ett nygotiskt spröjsverk av järn upptill i två toppiga trepass med en modifierad, asymmetrisk spetsig fyrpassform mellan dem i mitten högst upp. Nedanför bågen är varje luft indelad i fyra lika stora rutor av vågräta spröjsar. Karmar, spröjsar och poster är mörkgrönt målade. Det inre blyspröjsade mönsterglaset är från 1962 av konstnärerna Randi Fischer och Ralph Bergholtz med franskt glas i samma mönster med olika färgställningar, där det grå kombineras med antingen gult, orange eller rött och små inslag av blått. Glaset har bubblor och sliror av antikglaskaraktär, men mönstret är mycket tidstypiskt och saknar sakral utformning. Det runda fönstret är spröjsat till en kvadrat i mitten med åtta rutor runt om. I mitten på västra väggen sitter ett korfönster från 1897 med glaskonst i blyspröjsar, visande Jesu födelse i en nygotiskt inramad krubba med en borg bakom. Det flyttades hit från koret 1962.
TAK - Ett ursprungligt sadeltak med längsgående, smala bjälkar mellan fem spensliga, dekorativa takstolar. De har dels en bjälke som löper längs takfallen och vidare ned längs väggarna till en konsol i fönstervalvens anfanghöjd på lisenerna, och dels spänd mot denna en lika tunn och taggförsedd bjälke, välvd till en mycket flack spetsbåge, näst intill rundbåge. De löper samman ett stycke över konsolen. I mellanrummen sitter bredare brädor med taggar. Bågen har en röd rand längs nederkanten. Takytan mellan bjälkarna är av masonit från 1935 och ljust gråblå och bjälkarna grå. Två malmkronor från 1863, skänkta av Kanalbolaget, hänger i mitten från taket och många små mässingsarmaturer från 1984 hänger över bänkarna i linor från taket.
LÄKTARUNDERBYGGNAD - 1984 uppfördes mot sydöstväggen ett fristående femsidigt rum av gipsskivor med avfasade, smala hörn av ljust laserat trä med diagonalt ställd panel i fyllningar (motsvarighet saknas i kyrkorummet). En toalett vetter åt väster och ett städförråd åt norr. Rummet har plant tak med valmade sidor. Utrymmet under läktaren avskärmas åt norr av skärmväggar med likadan panel och har klädhängare åt söder. Flera samtida broschyrställ står vid sidorna. I sydväst går en trappa ned längs sydväggen till den tillbyggda delens samlingsrum, allt från 1984.
KOR - Koret avskiljs från långhuset med ett flackt, spetsbågigt valv som tangerar tak och väggar med ett tresidigt pelarknippe med förgyllningar vid anfangerna. Över den är en takstol likt övriga anbringad mot långhusets norrvägg. Alla fem sidorna har varsitt fönster i ett spetsbågigt valv och mellan dem har kortaket neddragna svicklar som vilar på smala halvkolonner med förgyllda skaftringar. En låg altartavla och en bred altarring betonar horisontalitet och tyngd i kontrast till detta. Massivitet har även dopfunten, placerad i öster och dess dopaltare intill. En ambo står vid västra sidan liksom två piedestaler i eklektisk nystil och stolar i nybarock. Allt utom ambon är täckmålat i mörkt blått och grönt med förgyllningar. Kormattan "Hälleberget" är från 1987, tillverkad av Judith Johansson. Kyrkan vilar på urberget och församlingen ska vara en säker grund att vila på är tanken bakom motivet.
GOLV - Trägolv i stavar som laserats mörkare än långhusets golv, sannolikt original. Två trappsteg, täckta på samma vis, leder upp med extra steg vid långsidorna till de nummertavlor som sitter invid valvet. En vitmålad golvlist.
VÄGG - Väggar och halvkolonner är putsade och målade i samma färg som långhuset. PORT - Saknas
FÖNSTER - Fönstren är likadana som i långhuset, men färgerna förtätas och det i mitten över altaret har som enda fönster en mörk, röd färgställning. Kraftigt vidgade, grunda smygar.
TAK - Ett hjälmtak som är neddraget till att forma utkragande spetsbågsvalv över fönstren och däremellan svicklar. Runda treknippen utgår från en mittpunkt bakom triumfbågens spets, dels rakt ned till halvkolonnerna och dels ned till valvbågarnas spets och vidare ned längs deras kanter till halvkolonnerna. Takytan är blågrå liksom i långhuset och listerna grå. En malmkrona från 1893 hänger från spetsen bakom valvet.
FAST INREDNING
ALTARE - Altaret byggdes om 1935 och står ett stycke från väggen. Altaret är brett och gjort av målat trä med släta, täckta sidor och en magnetanordning på fronten för fästandet av antependier. Två smala, korta bönpallar finns, täckta med tyg. Altartavlan är fäst vid en sockel vid altarets bakkant.
ALTARUPPSATS - Se altartavla
ALTARRING - En rak, ursprunglig altarring som ombyggdes 1935 och 1984, med snedställda hörn och en liten rak sektion vid öppningen in till altaret. Barriären har nygotiskt figursågade kvadrater med grönmålade fyrpass och ett slätt, smalt armstöd av trä. Knäfallen är vinklade rakt ut och har en stoppad blå dyna över en sockel med ursågningar mot golvet.
BÄNKINREDNING - Bänkinredningen står i tre öppna kvarter med en tvärgång åt öster, mittgång och sidogångar. Radantalet är nio i sydöst, sju i nordöst och 18 i väster. Bänkarna är ursprungliga men ombyggda vid samtliga renoveringar. I söder har flera rader avlägsnats, senast 1984 och såväl bänkskärmar som första raden i norr är kraftigt avkortade, liksom två rader i sydväst för att få rum med en ljud- och ljusmanöverpulpet. Ovanligt nog är gavlarna åt mittgången oförändrade och har kölbågig topp med ett kraftigt, skulpterat trepass på toppen och nygotiska, tunna listverk, även på det utsvängda armstödet. Bänkskärmarna och gavlarna åt sidogångarna har stående fyrkantiga fyllningar av olika bredd. Allt är grönmålat med ockrafärgade fyllningar. Innandömet är rött med raka ryggar med röda ryggdynor, fästa med tryckknappar och lösa sittdynor. Bokhållarna av en järnstång på en bräda är från 1984.
PREDIKSTOL - Predikstolen är i nygotik med ursprunglig korg medan taket är från 1905 och trappan från 1984, lik den gamla. Mellan tak och korg löper två smala, spiralskurna, pelare med förgyllda dekorer. På väggen mellan dem är ett litet krucifix anbragt. Allt är ekfärgat med blå fält och sparsamma förgyllningar, utom foten som är grön med röd dekor. Korgen är femsidig och rak med en spetsbågig, blå fyllning på var sida indelad likt fönstren i en kraftig, profilerad, utkragande list med små gyllene kors på spetsen. På hörnen sitter barockmässiga, röda spiralstavar med fialer ovanpå och under fönstren är vidgade "solbänkar" mellan spiralernas plintar, som övergår i nedåtriktade knoppar från underkanten. Korgens bräm är profilerat och utåtvinklat med skuren dekor (lik läktarbarriären) i blått och har en hög bokbräda med textil. Foten är polygonal i form av ett skaft med en vidgning mot korgen. Skaftet har marmorerade kolonetter runt om och kanterna på vidgningens bjälkar är spiralsvarvade och röda, liksom korgens underkanter.
Taket är åttakantigt med slät, blå undersida med en gyllene knopp i mitten. Tyngdpunkten ligger på översidan med vimperger med korsblommor, fialer på hörnen och små galler däremellan, samt ett tak som sammanstrålar i mitten till ett torn krönt av en korsblomma. En figursågad krans löper runt nederkanten, som bryts på hörnen av nedhängande, krabbliknande knoppar. Trappan är tämligen lik originalet men något grövre och utan taggar i spjälorna. Den är rak med ett glest spjälräcke av spetsbågar med kolonner. Vangstycket har figursågningar i nederkanten och laserade plansteg.
ORGEL - Orgelns fasad är nygotisk från 1884 av P.L. Åkerman & Lund, med orgelverk från 1954 av Olof Hammarberg. Några originalstämmor, liksom ej längre ljudande pipor, är bevarade. Fasaden har en klar höjdsträvan i de tre sektionerna, avslutade som vimperger och med spetsbågade öppningar kring de blottade piporna. Fyra höga, smala fialer reser sig över fyrkantiga halvpelare med sadeltak mellan sektionerna. På de tre vimpergerna sitter skuren akantusdekor liknande krabbor och på krönen större, skurna dekorer med korsblommor i toppen, vilket även fialerna har. Tympanon i mitten har masverksliknande dekor med trepass. Fasaden är laserad i ekfärg med blå fyllningar, vita hålkäl runt öppningarna med blomdekorer i relief, samt smala, röda lister. Nederdelen är täckmålad grön.
LÄKTARE - Läktarens utformning och läge modifierades 1935 och 1984. Läktaren bärs av en kolonnad i mitten av tre polygonala pelare på var sida och två halvpelare på sidorna. Läktartrappan är av vitlaserat trä med nygotiskt influerat räcke med spetsbågar. Pelarna är grönmarmorerade med smala, förgyllda skaftringar och bär ett bjälklag runt läktarundertaket, som är av vitmålad masonit från 1935. Stolparna har en fyrkantig bas och ett kapitäl där varje fasett är karnissvängd och skuren i ett gotiskt lövverk. Takbjälkarna har skurna rep längs sidorna, likt predikstolen. Barriären är rak i tre lika breda sektioner med ett framskjutet mittparti som har tureller på hörnen. Barriären täcks av en ursprunglig dekor med kvadrater nedtill och ett vågmönster i mitten med trepass i topparna, samt överst en välvd, skuren dekor likt tandsnitt med blommor mellan. Överkanten är slät och diskret medan listverket nedtill är bredare och profilerat. Ovanpå löper ett grönmålat skyddsräcke från 1970 av runda metallstänger, som lutar inåt på det breda brämet och därunder en bokhylla.
Läktardörren är sannolikt från 1984, låg och tvåbladig med var sin ruta av armerat glas upptill och två släta fyllningar. Korta trappor leder ned från utrymmet bakom orgeln och en smal, brant, gråmålad trätrappa med metallräcken upp till tornet finns i sydväggen öster om dörren. På västra sidan är en håltagning i taket upp till en avsats utanför tornrummet. Golvet har plastmatta och saknar gradänger och bänkar. Lösa stolar är utställda. Räcken runt trapplopp och fönster är likadana. Dörren till tornrummet är smal med en armerad glasruta. Längs sydväggen i öster är en ny garderobsräcka med laserade fyllningsdörrar.
SPECIFIKA INVENTARIER
ALTARTAVLA - En triptyk från 1935 av konstnären Albert Eldh där den korsfäste Jesus i en mandorla och med en folksamling på ömse sidor ses på mittavlan, samt Moses och Paulus på sidotavlorna; allt hålls i rödbruna toner och guld. Triptyken sitter i tjocka förgyllda ramar med en välvd list närmast målningen. Sidotavlorna sitter på gångjärn.
DOPFUNT - En mycket kraftig, kalkformad dopfunt av blåmålad cement från 1901. Alla delar är polygonala med stora, tresidiga sköldar under den åttakantiga cuppan med gröna kanter och förgylld yta runt ursparade trepass. Pjäsen ger intryck av att vara "tillyxad". Den stora skålen täcks av en glasskiva med ett runt hål i mitten. Skaftet svängs in på mitten med en stjärnformad, förgylld skaftring som korresponderar med basens taggiga fot. Dopaltaret är lika högt, troligen från 1984, blålaserat och har på långsidorna ett mycket brett kryss med förgyllda skålningar längs sidorna och ett inristat Kristusmonogram i en cirkel.
NUMMERTAVLA - Två nygotiska nummertavlor från 1903 är fästade vid väggen och vridbara på en sentida anordning. Tavlorna har vimpergkrön med krabbor och fialer vid sidorna. Tavlan har två spetsbågar upptill med trepass och över dem i mitten en förgylld törnekrans. Vid sidorna är smala halvkolonner och nedtill är figursågade lister. Elarmatur är senare monterad nedtill.
KORORGEL - En hög orgel från 1986 ritad av Jerk Altons arkitektkontor med anpassad stiliserad, nygotisk utformning i form av smala arkadbågar över de fem pipsektionerna, varav den i mitten och de yttre har spetsbågade valv, och höga obelisker med förgyllda knoppar upptill. Överdelen är något bredare och har karnissvängda profiler mot nederdelen med infällt spelbord och jalusi med spetsbågade fyllningar. Hörnen är avfasade och rödmålade, i övrigt är fasaden omålad sånär som på en förgylld rand i valven.
AMBO - Ambon är från 1984, tresidig med en liten pall av laserat trä. Tre runda stavar med indragna, förgyllda skaftringar håller två täckta sidor av diagonal, svart panel och en lutande bokbräda.
VAPENHUS - Ett grunt rum med högt till tak och trappor vid östra och västra väggarna upp till en liten balkong utanför läktardörren i norr, liknande en fritrappa. Trappornas steg är täckta av brun heltäckningsmatta. Räckena har krysslagda "törnegrenar" och mäklare med avfasade hörn och en huvliknande täckare. Balkongräcket har tre likadana sektioner och mäklare. I vangstyckets underkant är utskurna röda spiraler, likt dekoren på predikstol och läktarundertak. Trappan är troligen ursprunglig med nyare, rundad ledstång av metall. Allt är grönmålat. Under trapporna är skrubbar av träfiberskivor med vitmålad glasfiberväv från 1935 med varsin dörr.
GOLV - Grå och röda kalkstenskvadrater och en låg, målad golvlist av trä.
VÄGG - Putsade vitmålade väggar upptill, med nischer för element i sydväggen och nedtill en sekundär, stående träpanel som laserats beige.
PORT - Ett nästan takhögt, spetsbågigt valv med överljus och en ursprunglig, grön pardörr med tre lika stora fyllningar, vertikala låsskenor av olika ålder och ett högt placerat, knubbigt metallhandtag.
FÖNSTER - Ett likadant spetsbågsfönster åt öster respektive väster med innanfönster från 1984 med fem lika stora rutor i liggande spröjs. Ytterbågen är original och har ett trepass av järn upptill med en krysslagd spröjs. Överljuset har ett ursprungligt, grönmålat "masverk" med två spetsbågar och en cirkel med tre- och fyrpass med krysspröjsar och ett glas. Listen runt karmen är profilerad.
INNERDÖRR - Dörrar från 1984, lika föregångarna från 1935, till vindfång i norr, under "balkongen". Dörrbladen är svängdörrar spröjsade till 14 rutor var i ett grönt ramverk av trä med likadana handtag som övriga dörrar i kyrkorummet.
TAK - Ljusblåmålat plant tak, troligen av masonit från 1935, med ursprunglig indelning i rutor av kraftiga, gråmålade bjälkar med avfasade hörn och lister mot kassetterna. En lykta av blyspröjsat glas och koppar hänger från taket.
SAKRISTIA - Sakristian är ett kvadratiskt litet rum med låg takhöjd. Troligen inreddes det till nuvarande funktion under 1980-talet. I norr finns ett altare av tre slipade granitskivor murade till golv och vägg. På väggen över sitter tre tavlor av färgat grus och skiffer med Moses stentavlor och en ros i mitten. I östväggen finns en halvrund piscina av granit. En garderob är infälld i sydvästra hörnet. Rummet är ett genomgångsrum och från det går åt norr en gång med toalett, förråd och tegeltrappa upp till väntrummet och åt söder leder en dörr till köket. Fönster finns åt väster.
GOLV - Klinker likt tegel lagda i kvadrater.
VÄGG - Tegelväggar i kryssförband. Gavelfälten har vitmålade träskivor utanpå tegelväggen. PORT - Saknas
INNERDÖRR - Enkla, ljust laserade trädörrar med stående panel inåt rummet och fyllningar utåt troligen från 1984. FÖNSTER - Ett stående, rektangulärt, spröjsat fönster.
TAK - Sadeltak med vitlaserad, spåntad panel.
Den gamla sakristian har ett litet vindfång åt norr där den inre dörren troligen är ursprunglig, med tre fyllningar igensatta 1935 med skivor och en sentida, omålad ytterdörr. Två spetsbågade fönster med järnspröjsar finns åt väster.
TORN - Låst, men genom tornrummets dörr observerades att det är inrett i senare tid och har ett runt fönster åt söder med en innerruta delad i tolv rutor.
Samlingsrummet från 1984 är möblerat med sittmöbler har en entré åt söder med spetsbågsdörr och smyg med tre fyllningar och en likadan fast rak dörr till trappan till kyrkan i sydöst. Golvet är av trä och taket valmas flackt åt alla håll. Väggarna har glasfiberväv målad vit upptill och aprikos nedtill, åtskilt av en trälist. Öppningsbara fönster med blyspröjsat treglas finns åt väster. En pentrybänk finns vid nordvästra väggen.
Fasadkulör (2002): Ofärgad, Röd
Antal våningar (2002): 01
Byggnadsdel (2002): Kor - Fullbrett, Kor - Norr, Kor - Polygonalt, Kor - Rundat, Sakristia - Väster, Torn - Gaveltorn, Vapenhus - Söder
Inventeringsår 2002
Trollhättan utbröts ur Gärdhems församling 1857 och blev eget pastorat. Man hade till en början gudstjänster i Friskolan Prins Oscar som låg strax norr om kyrkan. Detta var en expansiv tid för Trollhättan med tillkomsten av Trollhätte kanal och en framväxande industri med kraft vunnen ur vattenfallen. Nya Trollhätte Kanalbolag lät uppföra Trollhättans kyrka 1860-62 och överlämnade den efter invigningen 14 september 1862 till församlingen som en gåva. Friskolans lärare och predikant Per Gustaf Lundblad lär ha varit den som valde den natursköna, dramatiska platsen för kyrkan. Till arkitekt utsågs Adolf Wilhelm Edelsvärd, som verkat i Göteborg under 1850-talet och ritat bland annat Haga kyrka, Engelska kyrkan och stadens centralstation. Han var järnvägsstyrelsens arkitekt i omkring 40 år och det var som sådan Kanalbolagsdirektionens representant Nils Ericson, verksam vid anläggande av de svenska stambanorna, kommit i kontakt med honom. Edelsvärd hade gjort sig känd för att bygga i engelsk nygotik, vilket även tillämpades på Trollhättans kyrka. Kyrkorummet skulle rymma 700 personer. Arkitekten anpassade byggnaden för en möjlig framtida utvidgning med två korsarmar. Kyrkan har inte sedvanlig öst-västlig riktning, vilket troligen är en anpassning till bergsryggen som löper i nord-sydlig riktning. Kyrkan fick ett femsidigt kor i norr med en liten koringång och ett torn med vapenhus i söder. Edelsvärds målsättning med sin byggnadskonst sägs ha varit att söka sanning i konstruktion och materialanvändning, ändamålsenlighet genom god beräkning, goda proportioner och lagom enkelhet. Interiören var konsekvent nygotisk, ljus och mycket spartanskt inredd med trätak med dekorerade, synliga takstolar, en predikstol utan tak, korskrank med sakristia bakom och en högt placerad orgelläktare i söder. Väggarna var målade umbrabrutet vita, strävpelarna rent vita och taket, liksom den fasta inredningen, målades i ekfärg av olika nyanser. Skranket var ljust nötbrunt med mörkbruna lister och röd klädsel över. Läktarbarriären hade livligt skuren dekor. 1863 tillkom första kyrkklockan och tre mässingskronor. 1884 installerades den första orgeln, gjord av P.L. Åkerman & Lund, med nygotisk fasad och samma år fick tornet tornur med slagverk. Den första korprydnaden var ett högt kors i korets mittenfönster, synligt på en teckning gjord före 1885.
På bekostnad av Kanalbolaget tillbyggdes 1896-97 en sakristia i nordväst med uppgång till predikstolen. Folke Zetterwall från Stockholm gjorde 1895 ritningarna till såväl sakristian som blivande dekormålningar i interiören, men i somliga källor nämns ändå Adrian Pettersson från Göteborg som arkitekten bakom renoveringen. Det var dock till Zetterwall som en kyrkoherde Lundblad 1905 skickade ett brev med dåvarande färgsättning beskriven, med löfte om att stå till tjänst om arkitekten behövde fler uppgifter. Koret byggdes hursomhelst om 1896-97, då skranket avlägsnades, kordörren murades igen och fönstren fick färgade, småspröjsade glasrutor med Jesu födelse som motiv i det mellersta fönstret. Fönstren uppges ha varit ett arbete av Nya Glasmåleriaktiebolaget från Göteborg. Altaret flyttades fram till korväggen och fick som altaruppsats ett nygotiskt ramverk kring tre tavlor, dekorerade med ljusa slingor mot blå botten och ett krucifix i en trepassbåge. 1901 anskaffades en kraftfull dopfunt i cement och 1903 tillkom nummertavlorna. Dessa, läktarbarriären och orgeln hade kornblå fyllningar. 1905 fortsatte förnyelsen av interiören, ledd av Adrian Pettersson, med katedralglasförsedda innerfönster, predikstolstak, en ny port åt öster för utrymning och nya kaminer som medförde att de små taktornen murades om till skorstenar. Taket kläddes invändigt med pärlspontade bräder. Störst förändring torde den nya dekoren ha inneburit. Dittills fanns under korfönstren draperimålningar med jugendslingor överst, skira som tårtpapper, i ljusa nyanser av alla färgtoner. Arkitekt Zettervall var, som nämnts, sannolikt upphovsmannen till den nya heltäckande, färgrika dräkten som gav alla väggarna en tung, nyromansk kvaderindelning av rödbruna linjer och livliga jugendslingor i grönt och rött på blågrön botten på pelarkapitäl, väggfriser och runt konsoler. Tak och trävirke i övrigt målades i en ekliknande ton. Upptill skulle på väggarna limfärg användas och nedtill oljefärg, i skarven mellan dem en fris i rött och grönt. Inredningens lister målades med röd, vit och blå oljefärg. När Kanalverket på 1910-talet sprängde en ny kanal alldeles intill kyrkans västra sida uppstod både yttre och inre skador, som reparerades delvis på deras bekostnad. Arkitekt Pettersson ritade det järnstaket som uppfördes vid branten. 1922 tillkom ytterligare en kyrkklocka och vid slutet av detta årtionde uppsattes en ny minnestavla över tornporten, då den gamla rasat ned, möjligen vid sprängningen.
1935 genomfördes nästa renovering av arkitekt Axel Forssén såsom kommunalt reservarbete med stadsbidrag. Kyrkans utsatta läge hade börjat fresta på exteriören och konstruktionen. Rötskadade tornbjälkar och mittstock fick bytas, taken läggas om och snickerierna målas om. Invändigt eftersträvades tidsenligt släta, rationella ytor, så tak, dörrar och bänkarnas och läktarundertakets pärlspåntsfyllning täcktes med masonit. Läktaren sänktes och pelarnas vingformade prydnader slopades. Sex läktarbänkar fanns då på var sida. Konstnären Albert Eldh utförde en altartavla som en triptyk och altaret byggdes om för anpassning till denna. Golven byttes eller reparerades och orgeln renoverades. Interiördekoren målades över i ljusare, enhetligare kalkfärg så puts med oljefärg fick huggas ned. Elvärme installerades och elbelysningen utökades. Bänkarna byggdes om för uppvärmning. Sakristian renoverades genomgående. Rummet hade haft öppet tak till nocken, vilket nu sänktes och blev plant. Mellan vapenhuset och långhuset gjordes ett vindfång och övre delen av trapporna ändrades. Under trapporna byggdes skrubbar. Efter genomförd renovering ansåg arkitekten att korfönstrens "förskräckliga" färger och mönster förtog hans ansträngningar och genom en donation kunde de bytas ut mot antikglas med inbränd patina (förlagorna fanns i Läckö slottskapell) lagom till en biskopsvisitation vid midsommar 1937. 1954 förnyades orgelverket, men både fasaden, några av de gamla stämmorna och icke ljudande pipor behölls. Förmodligen var det också under 1930-talet som emaljskyltar på bänkarna med förmaningen "Spotta ej på golvet", avlägsnades. Prosten Oscar Ryberg hade utan gehör motionerat om att få dem avlägsnade. Han sägs då ha tagit saken i egna händer och diskret ha skruvat bort dem en efter en vid sina besök. I renoveringsprojekteringen omtalas ett fönster i "valvöppningen" mot läktaren, som skall sättas på gångjärn i undersidan och vara öppningsbart med en stålwire från golvet. Det är oklart var detta fönster satt.
1962, efter ett nytt 30-års intervall, var det dags för nästa renovering, ledd av arkitekt Johannes Olivegren, Göteborg. Han var vid tiden aktiv i utbyggnaden av Göteborgs förorter och hade bland annat ritat Biskopsgårdens kyrka 1961. Trollhättans kyrka firade 100-års jubileum och en tidpunkt för avslutad renovering var satt från början. Murstommen var skadad åt sydväst så vittrade eller sprängda stenar fick bytas och de frostvittrade småtornen murades om med cementbruk. Skiffertaket var skadat och lagningsmaterial befanns svårt att uppbringa, eftersom det var av engelskt ursprung. Då man ansåg att det dessutom egentligen var för tungt för underlagets bjälkar lades i stället kopparplåt. Skifferplattorna var sexkantiga på sadeltaket och fyrkantiga på sakristians tak. Bortfallna bitar av takkammen ersattes. Alla fönster i kyrkorummet fick ny glaskonst av franskt glas med mycket tidstypiska mönster och färger av konstnärerna Ralph Bergholtz och Randi Fischer, utom det mellersta korfönstret med Betlehemsmotivet, som flyttades till västra långsidan. Färgskalan skulle djupna mot koret. Bänkarna förkortades så sidogångar uppstod och några rader avlägsnades vid koret. Smaken gällande färgsättning hade åter skiftat och interiören målades än en gång om, med nämnda konstnärer som rådgivare. Ledorden för dem var att den inte skulle vara orolig, eller förta koncentrationen mot koret, men ändå ha en festlig och "glatt tilldragande" karaktär. Riksantikvarieämbetet och Byggnadsstyrelsen fastslog att kyrkan tillhörde de värdefullare exemplen på nygotisk arkitektur från 1800-talets mitt och ville avlägsna senare tillskott, eller åtminstone inte tillåta förändringar som minskade rummets tidstypiska karaktär, särskilt interiörens färgsättning. En undersökning av den fasta inredningens originalfärger gjordes, men en framtagning och konservering ansågs inte vara skälig. De kulturmiljövårdande myndigheterna ansåg efter avslutat arbete att arkitekten inte följt deras anvisningar om att skapa en mer ursprunglig karaktär med milda färger och en svagare kontrast mellan mur- och träpartier. De menade att färgerna var för starka, särskilt träinredningens röda ton. Sakristian hade blivit för trång och behovet av ett samlingsrum hade uppstått. Därför gjordes en tillbyggnad söderut med samtalsrum och handkammare, men den blev inte klar till jubileet, utan invigdes först 1973.
1982 vidtogs åtgärder för att förhindra fuktinträngning i murverket, bland annat fogbrukskompletteringar och täckande med blyplåt på tornkontreforernas kalkstensavtäckare, torngesimsen och de kalkstenstäckta gavlarna över korfönstren. Kyrkan var invändigt i behov av allmän rengöring och förnyelse. Jerk Altons Arkitektkontor anlitades. 1984 byggdes sakristian ut ytterligare söderut med en samlingssal, som förbands med en ny öppning till långhuset under läktaren i sydväst. Fönstren förefaller då ha blivit bytta i utbyggnaden från 1962. En ny läktartrappa byggdes intill passagen i sydväst och i sydöst uppfördes en handikappanpassad toalett. Utrymmet avgränsades mot långhuset med skärmväggar med kapphängning och ny möblering för kyrkto
År 1862 Invigning
14 september
År 1862 Fast inredning - predikstol
Arkitekt: Adolf Wilhelm Edelsvärd
År 1863 Specifika inventarier - kyrkklocka
Medel till en kyrkklocka doneras av handelshuset James Dickson & Co.
Klockgjutare: C. A. Norling, Jönköping
År 1884 Specifika inventarier - tornur
Tornet får urverk med slagverk och urtavlor på alla sidor.
År 1884 Fast inredning - orgel
Ersatte ett pedalharmonium.
År 1894 Teknisk installation - el
Elektrisk belysning införs. Kraftleverantörer var Mekaniska verkstaden.
År 1896-1897 Fast inredning - glasmålning
Korfönstren får färgade glasrutor och mellersta fönstret ett motiv med Jesu födelse.
Arkitekt: Folke Zettervall
År 1896-1897 Fast inredning - skrank
Korskranket avlägsnas.
År 1896-1897 Fast inredning - altaruppsats
Altaret förses med ett gotiskt ramverk kring tre tavlor dekorerade med slingor.
Arkitekt: Folke Zettervall
År 1901 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt i cement anskaffas.
År 1905 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Ny färgsättning och ny omfattande dekormålning av väggar och tak, liksom fast inredning. Zettervall gjorde ritningar på detta 1895.
Arkitekt: Folke Zettervall
År 1905 Teknisk installation - värme
Nya kaminer i samband med inre restaurering. Småtornen på taket ommuras till skorstenar.
Arkitekt: Adrian Crispin Peterson
År 1905 Fast inredning - predikstol, ljudtak
Arkitekt: Adrian Crispin Peterson
År 1910 Fast inredning - orgel
Skador åtgärdas och rengöring utförs i samband med sprängningen. Orgeln blir eldriven.
År 1910 Underhåll
Inre och yttre skador i samband med sprängningen åtgärdas.
År 1922 Specifika inventarier - kyrkklocka
Ny klocka, "Emmaklockan" kallad, skänkt av kyrkvärden Herman Nydqvist med fru Emma.
År 1924 Underhåll - omputsning
En uppgift säger att kyrkan ska restaureras, putsas om och tornuren ses över men det är ej utrett om så skedde.
Byggmästare: Joh. Eriksson
År 1928-1929 Underhåll - exteriör
Minnestavlan över tornporten är nedfallen och trasig, ny anskaffas.
År 1934-1935 Specifika inventarier - altartavla
En triptyk.
Konstnär: Albert Eldh
År 1935 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Yttre ommålning, även fönster och dörrar.
Hantverkare - Målare: I. Svanberg, Vänersborg
År 1935 Underhåll - målningsarbete, interiör
Inre ommålning till ljusare färger, men mörkare tak. Bänkarna blir röda inuti, grågröna utanpå. Byte från olje- och limfärg till kalkfärg. Limfärgade väggdelar skrapas, vattrivs.
Hantverkare - Målare: Allan Björnberg
År 1935 Underhåll - omputsning
Nedhuggning invändigt av oljemålad puts och omputsning.
Arkitekt: Axel Forssén
År 1935 Underhåll - takomläggning
Ny kopparklädsel på torntaket. Skiffertaket läggs om liksom sakristians tak.
Arkitekt: Axel Forssén
Hantverkare: S. Lindberg, Trollhättan
År 1935 Återinvigning
Renovering maj-november, återinvigs 10 november.
År 1935 Fast inredning - altarring
Grindarna och väggfästa delar tas bort.
År 1935 Fast inredning - altare
Altaret framflyttas, breddas och sänks för att passa altartavlan.
År 1935 Fast inredning - orgel, orgelverk
Orgeln repareras.
År 1935 Fast inredning - bänkinredning
En bänkrad tas bort vid koret och flyttas bak. Skärmarna sänks. Pärlspontsfyllning kläds med masonit. Ny överlist på skärm och rygg. Underredet byggs om. Nya sitsar.
Arkitekt: Axel Forssén
År 1935 Underhåll - takstol
Rötskadade bjälkar och mittstock i tornet byts.
Arkitekt: Axel Forssén
År 1935 Teknisk installation - el
Elvärme installeras, kaminerna slopas. Bänkvärme. Belysningen utökas.
Konstruktör: Ing. Halfvdan Ericsson
År 1935 Fast inredning - läktare
Läktaren sänks cirka 1,5 meter och barriärens mittparti framflyttas, får sidopartier. Vingformade prydnader slopas på läktarpelarna. Nytt läktargolv. Undertaket kläds med masonit.
År 1954 Fast inredning - orgel, orgelverk
Stämmor från den gamla orgeln, skulle infogas "så vitt möjligt", totalt 35 stämmor. Fasaden behålls, med även icke ljudande pipor. Invigs 22 augusti.
Orgelbyggare: Olof Hammarberg
År 1962 Fast inredning - glasmålning
Korfönstret med glasmåleri flyttas till långsidan, tidigare skymt av altartavlan. Alla övriga fönster i kyrkorummet får franskt, färgat glas.
Konstnär: Ralph Bergoltz
Konstnär: Randi Fischer
År 1962 Återinvigning
Återinvigning kring jul efter renoveringen.
År 1962 Fast inredning - bänkinredning
Bänkarna kortas, sidogångar görs. Några rader avlägsnas vid koret.
Arkitekt: Johannes Olivegren
År 1962 Underhåll - stomme
Stenar byts i ytterväggarna och fogas med cementbruk.
Arkitekt: Johannes Olivegren
År 1962 Konservatorsarbeten
Originalfärgerna undersöks på predikstol, nummertavla, altarring. Finner ej skäl till komplett framtagning och konservering.
Konservator: Thorbjörn Engblad
År 1962 Underhåll - målningsarbete, interiör
Inre ommålning, röda bänkar, mörkt gråblått tak.
Arkitekt: Johannes Olivegren
Konstnär: Ralph Bergoltz
Konstnär: Randi Fischer
År 1962 Underhåll - takomläggning
Skiffer byts mot koppartak. Småtornen muras om med cementbruk. Bortfallna stycken av takkammen kompletteras.
Arkitekt: Johannes Olivegren
År 1970 Fast inredning - läktare
Skyddsräcke monteras på barriären.
Arkitekt: Karl-Erik Ydeskog
År 1982 Underhåll - stomme
Stenar byts i ytterväggarna, fogbrukskomplettering. Indriven fukt har gett saltutfällningar. Taket förstärks. Blyplåt läggs som avtäckning på tornkontreforerna, torngluggarnas solbänk och gavlarna över korfönstren.
År 1983-1984 Underhåll - målningsarbete, interiör
Ommålning av samtliga ytor och inredningsföremål med latexfärg i väggar och tak, oljetempera eller äggoljetempera i övrigt.
Arkitekt: Byggn.ing. Leif Göthberg
År 1983-1984 Specifika inventarier - dopfunt
Restaureras.
Arkitekt: Byggn.ing. Leif Göthberg
År 1983-1984 Teknisk installation - högtalaranläggning
Manövercentral installeras och ny ljudanläggning.
År 1983-1984 Underhåll - takstol
Takarbeten på grund av fukt.
Arkitekt: Byggn.ing. Leif Göthberg
År 1983-1984 Teknisk installation - värme
Gamla kopparbehållare med sand byts mot nya värmepaneler. Bänkvärme i rygg och sits.
Arkitekt: Byggn.ing. Leif Göthberg
År 1983-1984 Fast inredning - predikstol
Ny predikstolstrappa lik den gamla.
Arkitekt: Byggn.ing. Leif Göthberg
År 1983-1984 Fast inredning - altarring
Altarringen delas, göres flyttbar, placeras nedanför trappan.
Arkitekt: Byggn.ing. Leif Göthberg
År 1983-1984 Fast inredning - bänkinredning
Östra bänkraderna tas bort. Bänkarna skickas för renovering till snickerifabrik i Hallsberg. Gavlarna förses upptill med en liten rörhylsa. Fotstöden tas bort. Ny bokhållare av stålrör. Värme i sits och rygg. Målas om från grå till "gladare, varmare" färger.
Arkitekt: Byggn.ing. Leif Göthberg
År 1986 Fast inredning - orgel
En kororgel installeras.
År 1988 Ändring - ombyggnad, yttertak
Ändring - ombyggnad, yttertak - Tornet får nya spiror i juni av plåt som ersätter originalen av gjutjärn, som rostat. Toppdekoren restaureras. Ett prov gjordes först i Göteborg, nov -87. De åtta små spirorna repareras.
År 1995 Underhåll - stomme
In- och utvändiga fuktskador med saltutfällningar i tornets murverk, delvis långhuset, pga cementbruk. Putsen började knackas ned 1994 och reparationen projekterades av Kurt Nybergs arkitektkontor, men bidrag avslogs. Johansson övertog arbetet med lokal ommurning och omfogning, som beräknades utföras april-september -95. Hydrauliskt kalkbruk skulle användas.
Arkitekt: Sölve Johansson
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
"Områden av riksintresse för Kulturmiljövården: Regionalt planeringsunderlag" (1990) Länsstyrelsen i Älvsborgs län; Lennart Fridén (1962) "Trollhättans kyrka, 1862-1962: Historisk återblick vid hundraårsjubileet" (1978) Trollhättans församling, Trollhättan. Andra utgåvan; Fotografier i kyrkans samlingssal från tidigt 1900-tal.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Nya Trollhätte kraftbolag:Byggherre"; "Rosdahl,C. G.:Byggmästare"; "Edelsvärd,Adolf Wilhelm:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin