Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Håjums första gravkapell med griftegård längs riksväg 45 är den äldsta delen av Håjums begravningsplats. Området ligger sydväst om kapellkrematoriet från 1956, som omges av en mer skogskyrkogårdsliknande anläggning utan gravvårdar.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Begravningsplatsen togs i anspråk 1913 samtidigt som gravkapellet och stigluckan, i en tradition från 1800-talets utlokaliserade griftegårdar i städerna. Området fick sin nuvarande utformning 1927 av stadsingenjör Karl Pehrsson med en parkliknande, förtätad atmosfär i engelsk tradition. Planen med olikformade kvarter och i sig raka gångsystem är inte symmetrisk och bjuder på varierande rumsbildningar med upplevelsevärden. Vegetationen är riklig med höga lövträd och täta häckar runt gravvårdarna, som har olika höjd och utformning. Österut skedde en utvidgning på 1940-talet med ljusare karaktär, symmetriskt gångsystem, lövträdsalléer av olika slag och rygghäckar vid låga gravvårdar. Marken ytterligare österut har tagits i anspråk löpande sedan 1970-talet.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Håjums gravkapell från 1913, kallat Metakapellet, ritades av arkitekt Svante Dyhlén. Det är byggt i en enkel nygotisk stil, med nationalromantiska drag i redovisningen av de naturliga materialen, portarna och i interiörens takutformning. Kombinationen av de två stilarna var förekommande vid tiden. Exteriören är intakt sedan uppförandet. Kapellet togs ur bruk 1956 och används nu som förråd. Altaret är avlägsnat, men ytskikten och originalbänkarna är bevarade.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Anläggningen är en sen, modifierad representant för det sena 1800-talets ideal med parkliknande, trädrika begravningsplatser och gravkapell.
- Begravningsplatsens karaktärsdanande häckar och träd, stigluckan, västra delens friare plan och östra delens symmetri och alléer.
- Kapellet har ett högt miljöskapande värde.
- Byggnadens mycket välbevarade exteriör representerar en för gravkapell då tidstypisk blandning av nygotisk stil med nationalromantiska drag.
- Fasadlyktorna och portarna är viktiga ursprungliga detaljer.
- Bevarad ursprunglig inredning och inventarier.
Inventeringsår (2002)
Kapellet har en enkel utformning med såväl nygotiska drag med spetsbågade öppningar, som nationalromantiska med redovisning av de naturliga materialen och smidesdekorer på portarna. Åt väster är huvudentrén och till källaren är en port på östra gaveln i ett lägre och smalare korutsprång.
FASAD - Fasaden visar stommen av brunrött tegel i kryssförband med en utkragning mot takfoten. Från långsidornas hörn skjuter fasaden ut likt strävpelare till trekvarts höjd i två etager, täckta av tjocka stenskivor, i övrigt är fasaden oartikulerad. Teglets murning blir till omfattningar av fasadöppningarna. Mellan västporten och gavelfönstret är en stor stenplatta anbragd med ordet "Meta" ("efter" på grekiska).
FÖNSTER - Alla fönstren sitter i en smal, svart järnbåge, djupt indragen i fasaden i vidgade smygar och är spröjsade med tunna järnspröjsar. Fem spetsbågiga fönster finns på var långsida med symmetrisk placering. De tre i mitten sitter samlade med tegeltrymåer mellan. Korutsprånget har ett mindre, liknande fönster åt respektive söder och norr. De har gula, blyspröjsade katedralglas och kraftigt sluttande solbänkar av järnplåt. Bågen delas av två vågräta järnposter. Gavlarna har vardera ett runt fönster placerade på olika höjd och spröjsat till en fyrkant i mitten med genomkorsande linjer ut till kanterna i en luft. I källaren åt öster finns ett litet stickbågigt fönster på var sida om porten, i ändan av stensockeln, i metallbåge med armerat glas, spröjsat till fyra rutor.
PORT - En spetsbågig, tvåbladig port finns i väster med fernissad, stående träspåntpanel och dekorativa, tidstypiska bandgångjärn av smide och ett kraftigt vred med beslag av hamrad metall. Porten sitter i en ensprångig omfattning med dörren i liv med den inre tegelomfattningen. Två grunda trappsteg av sten leder upp till porten och ytan närmast framför trappan är belagd med skrovliga stenskivor med nedsänkt skrapgaller. Östporten är stickbågig men i övrigt lik västporten. Vid portarna hänger små originallyktor med ett litet kors på ringen som håller den hängande lyktan av gultonat glas.
TAK - Långhuset och korutsprånget har båda sadeltak täckta av enkupigt tegel med ett svart plåtkors med rundad topp vid gavlarna på långhuset. Vindskivorna är av brunbetsat trä. Hängrännor och stuprör av kopparplåt. Taket lades om kring 1980.
Kapellet används som förråd. Orgeln och bänkarna finns kvar i den allmänna staplingen av förvarade föremål, men i övrigt är inredningen avlägsnad. En värmefläkt och moderna lysrör har monterats in efter stängningen. Kapellet har ett rektangulärt rum med ingång i väster och en förhöjning med ett trappsteg i öster drygt en meter utanför valvet, som markerar ett litet kor med en spetsbågig tribunbåge till ett smalare, grunt korutsprång i öster.
LÅNGHUS - Kapellet har fönster längs långsidorna samt på vardera gaveln. Ursprunglig armatur med två svängda ljusarmar i brons eller koppar finns kvar.
GOLV - Kvadratiska kalkstensplattor lagda i ett rutmönster med röda och grå stenar. VÄGG - Slätputsade väggar, kalkavfärgade vita. Två ventilluckor finns på var långsida. Ett stycke ned från taket löper en spetsig list runt hela rummet och möter i öster en likadan list som går runt valvbågen och slutar upptill med en liggande romb.
PORT - Entrén har en spetsbågad, dubbel port i smal, slät omfattning. Dörrbladen är släta, förmodligen en sekundär inklädning, med ett kraftigt vred av hamrad metall. Ytterdörren har ett kraftigare, större vred format som en stiliserad lilja och ett stort beslag med uddar. Allt trä är täckmålat nötbrunt.
FÖNSTER - Varje långsida har fem smala, spetsbågade fönster, av vilka de tre i mitten sitter i en grupp. De har endast en ytterbåge med gulfärgat katedralglas i tunna järnramar (byttes eventuellt för 8-10 år sedan enligt vaktmästaren). De är blyspröjsade i stående rektangulära rutor och delade horisontalt av två järnstag. Gavelfönstret är stort, runt och spröjsat med smala blyspröjsar med vitt katedralglas i en luft. Det i väster sitter högt upp medan det östra är placerat lägre för att passa in i korbågen. Spröjsarna formar ett korsmönster och bildar mitt i korset en kvadrat från vars fyra hörn en stråle utgår.
TAK - Taket är vinkelbrutet med tvärgående bjälkar som sitter jämnt fördelade över taket på nationalromantiskt maner. Högt placerade finns tre par figursågade "takstolar", och de angjorda bjälkarna har en konsol som når ned över vägglisten. Taket har träfiberskivor, troligen sekundära, målade i terrakottaton och nötbruna bjälkar.
KOR - Det lilla korets altare är avlägsnat men märken mitt på östväggen och en sluttande murning avslöjar dess tidigare placering. Under fönstret sitter ett förgyllt, enkelt kors. I smygarna åt norr och söder sitter ett fönster. Tribunbågen är tvåsprångig med en hålkäl åt väster, ett fasat hörn och en slät sida som vidgas åt väster. Runtom löper en spetsig list. På baksidan av valvet sitter en rad glödlampor.
GOLV - Det upphöjda golvet med ett trappsteg runtom skjuter ut femsidigt, med korta, avfasade hörn och består av lågerhuggna, tjocka stenskivor. Ett band av likadana kalkstensskivor som på nedre golvet löper längs östväggen.
VÄGG - Som ovan
PORT - Saknas
FÖNSTER - Spetsbågiga och likadana fönster som på långsidorna, men mindre. Det runda är likadant som långhusets dito, se ovan.
TAK - Målade träfiberskivor i terrakottaton utan bjälkar.
FAST INREDNING
ALTARE - Avlägsnat
ALTARUPPSATS - Ett enkelt, förgyllt träkors.
ALTARRING - Saknas
BÄNKINREDNING - 12 bänkar står travade på varann. De är av parkbänksmodell med trepass utsågade i benstöden, breda sitsar och två bräder som ryggstöd med små lådor på baksidan som bokhållare.
PREDIKSTOL - Saknas
ORGEL - Tre tramporglar förvaras här, varav en svartmålad, högre orgel från Kungl. Hovleverantör Östlind & Almquist uppenbarligen är den äldsta och därför troligen använts i kapellet.
LÄKTARE - Saknas
SPECIFIKA INVENTARIER
Saknas
VAPENHUS - saknas
SAKRISTIA - saknas
TORN - saknas
Observerat: Fuktskador i nordvästra hörnet, sprickor på flera ställen, värst i sydöstra hörnet.
Fasadkulör (2002): Ofärgad
Antal våningar (2002): 01, Källare
Byggnadsdel (2002): Kor - Korutsprång, Portal
Inventeringsår 2019
Håjums kapell, kallat Metakapellet, med likkällare ritades av arkitekt Svante Dyhlén och uppfördes 1913. Efter uppförandet av krematorium med två kapell 1956 på begravningsplatsen hade det gamla kapellet spelat ut sin roll. Sedan åtminstone tio år används det nu som förråd. Inredningen förefaller vara åtgärdad och ommålad på 1940-talet, möjligen i samband med begravningsplatsens utvidgning. Innertaket har fått träfiberskivor mellan bjälkarna och släta dörrblad. Taket lades om kring 1980. Altaret avlägsnades för cirka tio år sedan i samband med fuktproblem.
År 1956 Tagen ur bruk
Tagen ur bruk i samband med bygge av kapellkrematorium. Används sedermera som förråd.
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
"Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering: Götalundens och Håjums begravningsplatser. Trollhättans församling." (1992) Trollhättans kommun Västergötland. Älvsborgs länsmuseum; Informant Kyrkogårdsförvaltningens chef.
Nyckelord: Religionsutövning, Kapell, Gravkapell, "Dyhlén,Svante:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin