Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Runt Gärdhems kyrka är en böljande jordbruksbygd med vida fält, stora och små gårdar, lövskogsdungar och skogsklädda, låga åsar i norr. Ett stycke norrut finns en samlad bymiljö. Intill kyrkan är flera byggnader med anknytning till kyrkan: ett församlingshem, ett gammalt före detta kyrkstall, och en före detta komministerbostad. En privat gård med en stor ekonomibyggnad bredvid kyrkstallet gränsar också till kyrkan.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården är stor och samtida med kyrkan, placerad på en höjd, och omger den på alla sidor. Området har utvidgats åt nordöst två gånger; 1939 och på 1980-talet med en minneslund. 1952 byggdes ett bisättningsrum ritat av arkitekt Adolf Niklasson i backen norr om koret. Kyrkogården har något varierande utformning på sina olika delar, med en parkliknande karaktär med många lövträd och hela gräsytor i norr och öppnare ytor med grusgångar i söder. Den särpräglade, grusade, smala delen längs kyrkans sydöstra sida med höga gravstenar och stora stenramar är äldst. Soluret från 1792 härstammar från kyrkans föregångare på annan plats.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Gärdhems kyrka ritades av hovarkitekten Fredrik Wilhelm Scholander och uppfördes 1877-79 som ett av hans sista verk. Kyrkan är tidstypiskt eklektisk i en kombination av olika nystilar; romansk, gotisk och medeltidsromantisk. Exteriören präglas av förändringen 1909, då putsen avlägsnades och tegeldekoren ersattes med granit. Interiören är också eklektisk på samma sätt som exteriören med ett tillägg av Götisk nationalromantik i takets utformning. Kyrkan är invändigt renoverad 1949 då koret omgestaltades och 1992, då läktarunderbyggnader tillkom, men har i långhuset kvar sin inredning i allt väsentligt, även om bänkinredningen är kraftigt ombyggd och decimerad. Korets inredning är helt förändrad med endast delar av altarringen i behåll och präglas nu av altaruppsatsen och korfönstren från 1950-talet. Dopfunten är medeltida och den gamla kyrkans predikstol från 1695 är infogad i koret och minner om kyrkans föregångare, vilket även en järnbeslagen dörr och en liljesten i vapenhuset gör. Färgsättningen har restaurerats närmare originalutförandet.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkstallet har en viktig miljöskapande funktion och är en byggnadskategori som sällan är bevarad idag. - Kyrkogårdens parkliknande karaktär, stenmuren längs landvägen, grindar och grusade gångar. Den äldsta, södra grusade delens karaktär har en egen
särprägel värd att värna särskilt.
- Soluret vittnar om kyrkans föregångare.
- Bisättningsrummet.
- Kyrkans person- och arkitekturhistoriska värde såsom ett av hovarkitekt
Fredrik Wilhelm Scholanders sista verk.
- Kyrkans välbevarade exteriör i tidstypisk, eklektisk stil från tillkomsttiden och modifierade fasad från 1909.
- Interiörens prägel av tillkomsttiden.
- All bevarad ursprunglig inredning och inventarier.
- Bevarade äldre inventarier och inredning, inklusive korfönstren.
- Altaruppsats och korfönster från 1950-talet.
- Trapporna i vapenhuset och trappan från läktarens förrum.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Korutsprång, Kor - Rundat, Kor - Öster, Torn - Väster, Torn - Västtorn
Inventeringsår (2002)
Kyrkan ligger med koret i nordöst, men för tydlighetens skull anges nedan fiktiva väderstreck som om koret låg traditionellt i öster.
Gärdhems kyrka är en imposant särling på landsbygden, då den mer har karaktären av en arkitektoniskt genomarbetad stadskyrka. Kyrkan har ett kraftigt och högt långhus med en absid till koret åt öster och ett smalt torn med fyra våningar åt väster. Långhuset har sidoingångar i stora portaler likt frontespiser mitt på långsidorna och en likadan ingång i tornet. Korets absid är något lägre och smalare än långhuset. Alla öppningar är nyromanskt rundbågade, medan portalernas och tornets spetsiga höjdsträvan med lukarner, taköppningar, med spetsiga sadeltak är mer nygotiska. Tornets krenelering kring takfoten och konsollist, samt portarnas smidesbeslag pekar mer mot tidens medeltidsromantik.
FASAD - Hela kyrkan utom absiden, som är putsad, visar den glittriga stenstommen av oregelbundna gnejsblock (lokalt material), som är större nedtill och i hörnkedjorna. Fogarna är breda med hög cementhalt i bruket, som slätstrukits mitt på i linje med stenarnas form. Tornets och västväggens fogar saknar linjer och förefaller ha ett kalkhaltigare bruk. Hål är borrade för fuktutvandring. Kyrkans sockel är av släthuggen natursten murad med cementbruk och utkragande med fyrkantiga ventilationsgaller. Åt väster, söder och norr är stora portaler av tuktad, röd granit i små block. Detta är också materialet i fönsteromfattningarna och dekordetaljer, som är släthuggna. Under takfoten löper på alla sidor en trappstegsfris, absidens är dock grövre och rundad nedtill. På hörnen övergår frisen till små kantiga tureller med koppartak och klotkors.
Absiden har en fönsterrad upptill över hela bredden och fasaden är där slätputsad och färgad något mörkare än den nedre halvan som är spritputsad med en stor andel jämnstor ballast och kalkavfärgad i gult bruten vit. Mellan varje absidfönster sitter som trymåer halvkolonnetter, lika portalernas, på en släthuggen kalkstengesims med konsoler under trymåerna. Över fönstren löper en rundbågad dekorlist i två språng, vari en spotlight sitter till vart och ett av fönstren.
PORT - Portalerna är likadana och skjuter över långsidornas takfot likt frontespiser med branta sadeltak, något utkragande från väggen. I framkanten sitter på var sida två släthuggna halvkolonner av ljus sten, eventuellt sandsten, med tärningskapitäl placerade på höjden. Den övre är cirka hälften så hög som den undre. Halvkolonnerna vilar på höga, släthuggna gråstensplintar. Porten sitter i ett tresprångigt, rundbågat valv med ett stort överljus. Över detta finns en trefönstergrupp och längs takfoten går en fris som ger en illusion av trappstegsgavel. Första språnget har en rundstav med små prismadekorer med jämna mellanrum. Portarna är från 1992 och sitter i raka valv med konvexa hörn, och har två dörrblad med stående, vitmålad träpanel med tre ursprungliga, vertikala smidesdekorer i medeltida anda samt sparkplåtar. Vredet är litet och nyckelskylten stor. Lyktor av glas och plåt sitter på sidorna. Tre trappsteg av huggen sten leder upp till dörren. Västportalen har ett kopparklätt takfall och smala, släthuggna stenytor under fönstren med "1877" och "Oscar II" inhugget. Trappa saknas sedan 1985 men släta naturstensplattor ligger framför porten.
FÖNSTER - Alla fönster är rundbågade i grunda nischer med omfattningar, trymåer och var sin solbänk av röd granit om inget annat uppges. Snickerierna är vitmålade. Långsidorna har fyra fönsterpar var. Fönstren är smala, höga enluftsfönster, troligen original, med sex spröjsade raka rutor och två rundbågade, samt däröver ytterligare två små fält. Innerspröjsarna är gulmålad utåt. Absiden har i mitten åt öster, just över sockeln, tre lika stora tvåluftsfönster i grupp i djupa nischer med slätputsade omfattningar, målade ljusbruna. Dessa fönster har två bågar där det yttre glaset förefaller vara original i ny båge och det inre av sentida råglas försett med galler. Nedre luften är öppningsbar och bågen målad grå. Solbänken är mycket brant och av kalksten. Portalerna har upptill en trefönstergrupp med mycket smala fönster. Det mellersta är dubbelt så högt som sidofönstren och har tre rutor, sidofönstren en. Portens överljus är stort och har en tunt spröjsad trefönstergrupp med horisontalt delad mittbåge. Åt väster har långhuset ett fönsterparti på var sida, högre än långhusets, med ett rundbågat fönster överst spröjsat till sex rutor och ett kvadratiskt fönster med fyra rutor under, i samma omfattning. Tornet har på sidorna likadana fönster som långhuset. På tredje tornvåningen finns åt norr och söder ett smalt, litet fönster spröjsat till tre rutor. Ljudgluggar finns åt alla håll i stora trefönstergrupper, med luckor målade vitgrå likt portarna och med små liknande smiden Endast nedre delen i mittbågen öppnas.
TAK - Alla tak har skiffertäckning. Sadeltak täcker långhuset och ett rundat tak sitter över absiden. Fyra mycket små, trekantiga takfönster med koppartak finns på var sida av långhustaket. På var sida av torntaket finns lukarner med ett högt, spetsigt sadeltak, täckt av kopparplåt över en rundbågad öppning. Under dem är ett kort utvikt takfall, kopparklätt i skivtäckning med förskjutna hakfalsar i storplåtsformat, som vidgas ned till ett dekorativt, bastant granitparti med krenelering med vinkelbrutna krön och en meanderbårdsaktig reliefdekor, samt en kraftig konsolfris under. Alla nockar kröns av solkors med förgyllda klotändar. Stuprännor finns endast vid västporten.
Kyrkan har egentligen koret kraftigt vridet åt norr, men för enkelhetens skull används fiktiva väderstreck med koret rakt i öster.
Gärdhems kyrka har ett fullbrett kor med en hög men smalare absid i öster och en stor, rundbågad tribunbåge samt torn med vapenhus i väster. Sakristian finns under läktaren i nordväst. Koret är förhöjt och förlängt fram till bänkskärmarna. Inredningen är i stort sett bevarad utom i koret och interiören restaurerades till ett mera ursprungliga utseende 1992. En liljesten, en järnslagen port, en barockpredikstol och en medeltida dopfunt visar på den tidigare kyrkans förekomst. Alla fasta inventarier är ursprungliga om inget annat anges.
LÅNGHUS - En mycket stor salkyrka med väst-, syd- och norrport, samt läktare på 12 pelare samt väl inpassade underbyggnader i väster. Tvärgångar leder till sidoentréerna mitt emot varandra ungefär mitt på långsidorna. Interiören är eklektisk: takets och bänkarnas nationalromantiska stil dominerar såväl över nyromanska drag som över orgelns nygotiska och medeltidsromantiska influenser. Inredningen är enhetligt brunådrad i ekfärg med blå och röda detaljer mot ljusa tak och väggar. En stor, hög predikstol sitter på norra väggen med trappa längs norrväggen från koret.
GOLV - Golvet är eventuellt ursprungligt med såpade, breda träplankor. Plankorna ligger i riktning mot portarna i tvärgångarna. Träramp med matta upp till koret finns i mittgången. Fotlisten av trä har profilerad överkant.
VÄGG - Slätputsade, vitfärgade väggar med gråmålad bröstning och avskiljande gul linje. Konkava hörn vid ingången i väster.
PORT - Portarna har likadana pardörrar med rak överkant och åtta rektangulära, robusta, marmorerade fyllningar på vart blad och ett smalt vred av metall. Västporten har endast enkla foder runt dörren medan sidoportarna har en hög, rundbågad omfattning med överljus och mycket kraftiga foder med ett slätt parti i mitten och profileringar med taggar runt, liksom på utsidan. Allt är ådringsmålat likt ek.
INNERDÖRRAR - En enkel dörr från 1992 med sex fyllningar likt övriga och med liknande profileringar leder till sakristian i nordväst.
FÖNSTER - Alla fönster är rundbågiga och fasta. Två dubbla fönster sitter på var långsida i en gemensam stickbågig, grund, nisch vari fönstren är ytterligare indragna. Trymån gjordes av tegel 1949 och putsades. De är höga och smala enluftsfönster, spröjsade till tio lufter i poster med fasade kanter. De översta lufterna har blått glas och därunder är det två rutmönstrade rundbågar liknande blyspröjsning, med färgat råglas i blått, gult och rött. Övriga sex lufter har gultonade katedralglas. Bågarna är ockramålade och fönsterbänkarna starkt lutande, målad med brun plastfärg och med kondensrännor till lådor under fönstren. Ett spröjsat fönster finns åt väster på var sida orgeln. Ett invändigt fönster spröjsat till fyra rutor i profilerat foder sitter i den södra underbyggnaden. Sidoportarnas överljus är spröjsade i form av tre rundbågar, där den mellersta delas av en vågrät spröjs.
TAK - Vitkalkat tredingstak med ett smalt mittparti och smala, laserade bjälkar tvärs över rummet på alla takfall, som möter ett robust, remstyckeliknande parti på konsoler med 21 liggande, rektangulära fyllningar åt långhuset på vardera sidan. I fyllningarna står korta bibelspråk i gotisk skrivstil på blå botten. På norra sidan handlar det om lagen och på den södra sidan om evangeliet. Undertill är det också fyllningar. Konsolerna är figursågade med målade slingor på sidorna och ränder på framkanten. En sicksackmålad rundlist i grått och rött (kallad polkagrisstaven) löper längs gavlarnas tak och under textfälten. Ljuskronor hänger över bänkkvarteren.
LÄKTARUNDERBYGGNAD - Nuvarande utformning gjordes 1992 och består av två lika stora delar med en passage lika bred som mittgången. Somliga läktarpelare har blivit inlemmade i väggarna, somliga står fritt i rummen. Väggarna är släta med konkava hörn och likadant målade som långhuset. Passagen har pärlspåntstak och halvpelare i väster, motstående dörrar, samt väggskåp. Norra sidan innehåller ett textilkammare och sakristian. I söder är ett stort kapprum med en sneddad vägg till en toalett och en elcentral i ett sentida träskåp längs västväggen, samt ett arkiv i sydvästra hörnet bakom en branddörr, där en del av västfönstret byggts in. En stor jugendlampa hänger i pärlspåntstaket. En dörr lik övriga med råglas i fyra rutor leder till ett väntrum i sydöst med nederdelen av ett fönster som fortsätter på läktaren. Väggarna är vitmålade och trägolven med fotlist är desamma som i långhuset.
KOR - Koret består av dels en rymlig, hög, smalare absid i öster, dels ett fullbrett, förlängt parti fram till bänkskärmarna. Absiden har på övre halvan en tätt sittande fönsterrad. Altaret står fritt, återfört till ursprunglig plats, tillsammans med altarring och altaruppsats halvvägs in i absiden. Bakom detta finns i den gamla sakristian några trappsteg ned ett kapell, inrett 1992 för mindre andakter. Nummertavlor står vid valvets sidor. I sydöstra hörnet står en barockpredikstol med en kort, ny trappa och omålad väggpanel längs östväggen. Korgolvet är förlängt sedan 1995 längs sydväggen, där en kororgel är placerad, liten och anspråkslös i ofärgat trä med lådform. Bredvid den står enkla trästolar för kören. Ett piano står vid absidens sydvägg. Predikstolstrappan längs norra väggen är lång. Mitt på korets norra sida står dopfunten. Kormattan är från 1952.
GOLV - Främre delen är som i långhuset och tillkom 1946. Kanten av en äldre utbyggd, polygonal del ses i golvet och innanför den är träplanken något smalare.
VÄGG -Tribunbågen är rundbågad och mycket vid, nästan takhög och kraftigt markerad med pilastrar som anfanger för bågen, runt vilken ett brett språkband med modernt typsnitt löper, "Kommer (sic!) till mig I alle som arbeten och ären betungade". Utsidan följs av en sicksackmålad rundstav liksom runt taken. Valvhjässan och pelarna är marmorerade i fält och har tandsnitt. Väggarna är i övrigt som i långhuset, men absiden saknar bröstning. Små ledstänger ledsagar vid trappan.
PORT - Saknas
FÖNSTER - Ett fönster åt norr respektive söder lika långhusets i den förlängda delen och i absiden 12 rundbågade, tätt sittande fönster i smygar och en marmorerad, sluttande fönsterbänk. Glasmålningar och -mosaiker från 1952 av Simon Sörman visar gestalter ur Bibeln och kyrkans historia, med namnen angivna nedtill på varje tavla. Färgnyanserna är huvudsakligen i rött och blått. Originalfönstren hade dekor som långhusfönstrens överdel och tre av dem hade blyspröjsad glaskonst. Dessa tre har bevarats och är nu placerade i absidens tre rundbågade fönster, vilka de täcker helt. Motiven visar Moses med lagtavlorna och Jesus som den gode herden och det tredje är dekorerat med tre fyrpass.
TAK - Långhusets tak fortsätter till östväggen med tribunbågen. Absiden har ett hjälmtak med en halvcirkel närmast valvet med stuckatur, varifrån det strålar konformade, vita fält med blå kant i träramar ned till en list ett stycke ovanför en hylla med sicksacklisten överst. Hyllan vilar på figursågade konsoler som är lika långhusets men av mindre format. I den västra delen hänger en basunängel och två ljuskronor, en uppges vara från 1644 och en från 1950.
FAST INREDNING
ALTARE - Ursprungligt, långsmalt altare med täckta sidor intill altaruppsatsen och runt om kraftiga dekorer med stjärnor i cirklar och liljekvistar.
ALTARUPPSATS - En ovanlig, skulpterad skärm om 4,5 x 2 meter tillverkad 1950 av Arvid Bryth i lindträ med utgångspunkt i språkbandets budskap i valvet. Konstverket föreställer en skulpterad samling människor i högrelief kring Kristus i mitten. Personerna har olika yrken, hälsotillstånd och ålder bland, andra ses prosten Adolf Kloo på norra sidan. Bemålningen är utförd av Olle Hellström i milda i bruna och gröna toner med sparsamma, svaga förgyllningar. Undertill är en vitlaserad, stående panel och det hela står på ett tvåstegs podium. Vid sidorna står smala, fyrkantiga pelare med stora mässingsstakar.
ALTARRING - Halvcirkel i flera delar som gjordes flyttbar 1992, med en barriär av en marmorerad arkad med smala rundbågade öppningar. Stoppade armstöd och knäfall klädda med rött tyg på slät sockel. I öster avslutas den med marmorerade, fyrkantiga pelare. I övrigt är den ekådrad.
BÄNKINREDNING - Delvis ursprunglig, omgjord 1949 och 1992. Öppen bänkinredning målad i bruna toner i fyra kvarter, sju rader i de främre och sex i de bakre, med smala sidogångar. Gavlarna har rundade krön med svarvad rundel i och nya, höga glascylindrar på gavelkrönen. Sitsarna har dynor och ryggarna smala, liggande fyllningar. Skärmarna har åtta, nästan kvadratiska fyllningar i blå ramar. Bänkarna glesades ut 1992 då 7+6 rader togs bort.
PREDIKSTOL - Kyrkans ursprungliga predikstol är mycket hög med en lång rak trappa med täckt barriär från koret, en fyrsidig korg och ett sexsidigt tak, varifrån en ryggstycke leder ned till korgen. Stilen är tidstypiskt eklektisk. Det hela är brunådrat med förgyllningar. Kolonnetter med skaftringar sitter på korgens hörn och en stor rundbågad fyllning pryder var sida med lagens tavlor, trons kors, hoppets ankare och en gloriaförsedd kalk. Under den välvda överkanten sitter en rad med förgyllda små halvklot. Nederdelen kragar ut med en figursågad bård under och förgyllda spetsar nedåt. Fyra kolonetter, ställda i fyrkant med arkadbågar emellan, bär upp ett stöd för korgen. Figursågade konsoler löper från stödet mot korgen. Ryggstycket är smalt men vidgas upptill och har drag av nyrenässans. Det är rikt skulpterat med pilastrar, prismatiska fyllningar och ett gudsöga i cirkel. Taket är plant med en lanternin, krönt av ett kors på klot. Listverket har figursågade bårder både ovan och under med små förgyllda spetsar nedåt och obelisker uppåt. På undersidan är ett kassettak med en spets i mitten.
Den gamla predikstolen med tak i barock från 1695 har fått originalfärgerna framtagna. Den är flyttad från den gamla kyrkan och har varit insatt här 1949-92 och sedan 1997 med ny trappa och stöd, då den även konserverades. Korgen har fyra smala sidor med skulpterade evangelister och Frälsaren, "Salvator", i livfullt utsirade arkader och kolonetter med korintiska kapitäl och växtslingor på små plintar med druvklasar i rosett. Skulpturen av Paulus, som troligen suttit på en femte sida, sitter på barriären. Taket är åttakantigt och hänger från taket. Det är plant med stänglar till en knopp ovanpå, samt små kartuscher och änglar. Snidade fruktklasar hänger som festonger nedtill och änglaansikten sitter på hörnen. Ett timglas med ängel står på kanten och bokbrädan stöds av smala vrida smiden, troligen original.
ORGEL - Orgeln är till sin stil en blandning av nygotik och medeltidsromantik och förefaller inte ha förändrats sedan uppförandet. Den är utformad likt en borg och har i mitten en hög trappgavel, eller vimperg, krönt av en gyllene lyra och två raka, krenelerade lägre sektioner vid sidorna. Längst ut på kanterna sitter mycket smala pelare med korstak och knoppar. Mellan varje sektion sitter lägre partier, så att det formas sju rundbågade öppningar med metallpipor Spelbordet är fristående och vänt mot kyrkan. Orgelhuset är slätt och målat i grått och guld.
LÄKTARE - 12 pelare stöder läktaren, varav tio längs framkanten. De har fasade hörn och tärningskapitäl. Skaften dekoreras med en rundel på mitten likt bänkgavlarnas. Barriären är rak med en arkad av smala rundbågar i grunda fyllningar och delas in i fem lika breda fält av en pilaster med kannelyrer över varje pelare. Skyddsräcken står på kanten i söder. På läktaren finns två mattäckta gradänger i söder och sju bänkrader på sluttande trägolv i norr med rundade gavlar utan dörr. Dörren i väster sitter i ett rakt valv.
SPECIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - En ovanligt stor, medeltida dopfunt av sandsten med kalkform i liljestensstil, troligen från 1100-talet. Cuppan är sfärisk med liljekvisten huggen i relief upptill och möter en tjock skaftring på den svängda foten utan dekor. Skålen täcks av ett vitmetallock med inskription.
NUMMERTAVLA - De står på en fot och är nygotiska med krabbor på sidorna och vinkelbrutet krön med kors. VAPENHUS - Planen är rektangulär med avfasade ytterhörn och ljus från fönster på tre sidor, ingång i väster och dörr till långhuset i öster i en djup stickbågig nisch. Längs syd- och nordväggarna finns raka trappor i ursprungligt läge med svängt lopp nedtill. Planstegen är sentida belagda med plastmatta och fästa vid en sluttande botten. Barriärerna är täckta med marmorerade fyllningar, liksom trappans undersida. Under taket i öster är en trumma klädd med likadana fyllningar. Trappräckena fäster i runda, robusta mäklare med skaftring upptill. Tak, räcken, taktrumman i öster samt en våningsskiljande bjälke är täckmålat i turkos. Övriga delar av trappan är mörkbrunt målade med marmorering på vangstycket under barriären. Handledare är monterade i fönstret. Äldre målade träbänkar utan rygg står vid sidorna under trapporna. På golvet står en del av ett portallejon av grön kloritskiffer från 1100-talskyrkan.
GOLV - Äldre, skrovliga kalkstensskivor.
VÄGG - Slätputsad och vitkalkad. En liljesten av sandsten från medeltiden är fäst på sydöstväggen. Stenen satt inmurad i den medeltida kyrkans vapenhus. Den har två fält vilket lär vara unikt för Kinnekulle och symbolisera manligt och kvinnligt. En medeltida, järnbeslagen dörr står i nordöst. Den är en så kallad prästadörr som satt i öster på södra sidan av den gamla kyrkan och utgörs av endast två plankor av ren kärnfuru, täckta av smala järnremsor. Den har en stor trälåskista, dragring och ett gigantiskt nyckelhål.
PORT - Ytterporten är en pardörr i ytterliv med pärlspåntpanel från 1992 med sparkplåtar och släta breda foder. Östdörren är en pardörr med rakt överstycke som sitter i en djup smyg med svag stickbåge och är likadan som kyrkans övriga dörrar.
FÖNSTER - Ett parfönster likt långhuset i söder och norr, original med ofärgade glas. Stag finns i smygarna. TAK - Plant tak med bred pärlspånt lagd i breddriktningen, täckmålat turkos. I öster över dörrvalvet är en trätrumma (döljande en bjälke eller rör?) med marmorerade fält lik räcket.
Observerat: Mycket stora fuktproblem sedan länge, fukt rinner från fönstren, putsnedfall, utfällningar, fuktringar i smygarna.
SAKRISTIA - Sakristian nås från långhuset i öster och från en stor textilkammare från 1992 i söder med skåp av björk. Ett smalt och högt altare av mörkbrunt trä står i nordöst med en altartavla från gamla kyrkan, målad vid 1700-talets mitt. Tavlan föreställer uppståndelsen och är målad av Johan Lilljedahl, elev till Gustav III:s dekormålare Lars Bolander. Tavlan skänktes 1794 av Claes Ahlberg, Gärdhems Velanda, en gård som bidragit med flera ting. Sekundärväggen i söder har väggskåp i öster
GOLV - Trägolv som i långhuset.
VÄGG - Vitmålade sekundärväggar av träskivor eller gips, vitkalkade ytterväggar. PORT - Saknas
INNERDÖRR - Lik övriga dörrar med sex fyllningar. Fönster i kammardörren.
FÖNSTER - Kvadratiskt fönster åt väster med innerbågen spröjsad i fyra lika stora rutor med antikglas i djup, vidgad nisch med kondensrännor och -låda.
TAK - Plant pärlspåntstak, täckmålat, hög takhöjd.
TORN -
TORNVÅNINGAR -
VÅNING 1 - Vapenhus
VÅNING 2 - Förrum till läktaren med hög takhöjd. Skurgolv lagt på bredden med "lucka" i mitten. Brunmålat räcke med krysslagda spjälor i en rak, brant, ursprunglig, obehandlad trätrappa i turkosmålat vangstycke i söder med likadan mäklare som i vapenhuset. Pardörren till läktaren i öster är också likadan, troligen original med senare metalltrycke. Nytt spåntat, laserat trätak, med lucka i mitten. Trefönstergrupp i väster med tre smala, rundbågade fönster, det i mitten högre och spröjsat till tre rutor, övriga ospröjsade. Under dem är portens stora överljus i väster med klarglas, spröjsat till tre rundbågar, den i mitten delad. Snickerierna är målade. Överdelen på vapenhusets fönster skjuter upp i norr och söder. Inner- och ytterbågar (de inre har klenare dimensioner på spröjsarna). Fönstren sitter i ytterliv.
Observerat: Enorma fuktskador i västra fönstret.
VÅNING 3 - Rundbågade fönster finns åt söder och norr med två glas i nyare båge, spröjsad till tre rutor i rundbågad nisch av tegel. I väster en igensatt rektangulär öppning. Stenmuren är blottad, har varit putsad. Skurgolv med täckt hål i mitten. Bjälkarna i taket är förstärkta på tvären med I-balkar av järn. Gammalt trappräcke med figursågning och nummertavla förvaras här.
Observerat: Stark fuktlukt, fuktskadat tak.
VÅNING 4 - Klockvåning med tre klockor, den största från 1927, de andra är medeltida. Tegel i murarna, bjälkkonstruktion i taket, nakna murar. Utåtgående, elektrifierade luckor med rännor under på grund av regninträngning.
Fasadkulör (2002): Grå, Ofärgad, Röd
Antal våningar (2002): 01, 04
Byggnadsdel (2002): Absid - Rundad, Kor - Fullbrett, Portal, Torn - Gaveltorn
Inventeringsår 2001
Gärdhems kyrka ritades av hovarkitekten Fredrik Wilhelm Scholander och uppfördes 1877-79. Ritningarna gjordes gratis på grund av vänskapen med församlingens pastor, C. J. Ljungström, och flera detaljritningar sändes till byggmästaren, eftersom arkitekten själv inte var närvarande. Denna kyrka var ett av hans sista verk. I Älvsborgs län finns även Scholanders första kyrka, Ödenäs kyrka. Gärdhems kyrka är tidstypiskt eklektisk, en kombination av olika stilar; nyromanik, nygotik och medeltidsromantik. Kyrkan har några av arkitektens kännetecken såsom tredelat innertak och rundad tribunbåge mellan kor och absidialt korutsprång. Kyrkan är stor med ursprungligen 1090 platser enligt ritningen. I koret stod ursprungligen altaret med trappa i en cirkel och bakom ett skrank fanns i absiden en liten sakristia några trappsteg ned. Interiören dekormålades rikligt av Anders Gustaf Ljungström, elev till Scholander och kusin till kyrkoherden. Dominerande färg var ockra i varierande djuphet, med väggarna fullständigt täckta med schablonmönster av grå limfärg och marmorerad bröstning, samt mindre ljusblå fält i tak och språkfält på takgesimsen, tribunbågen samt över korfönstren. Den fasta inredningen skulle ha en gulgrön färg. Från den gamla kyrkan medfördes en tidigmedeltida dopfunt i liljestensstil samt predikstol och altartavla, men de båda senare kom inte till användning.
Kyrkan var från början putsad även utvändigt och vitfärgad med utsmyckningar och omfattningar av oputsat tegel. Men den utvändiga putsen rasade ned och 1909 togs den bort för gott. Tegeldekoren byttes mot likadant utformad röd, huggen granit. Dessa åtgärder ändrade exteriörens karaktär väsentligt. Riksantikvarieämbetets inspektör beskrev den inför en renovering 1946 invändigt som tidstypisk, avseende såväl förtjänsten av "ståtlig, god arkitektonisk hållning" som bristen i att snickerierna hade en "torftig och torr utformning och färghållning". Han såväl som Byggnadsstyrelsen ville behålla interiören orörd. Men arkitekten Adolf Niklasson bemötte de antikvariska kraven med att kyrkan inte skulle vara ett museum, utan ha en estetiskt tilltalande interiör enligt nutida uppfattning. Dit hörde varken "polkagrisstaven" längs taket, jugendbänkarnas rundning på gavelsidan eller predikstolens "schablonartade" snickarglädje. Domkapitlet ansåg att arkitektens förslag skulle ge kyrkan ett större andaktsvärde och mera kyrklig prägel. Det fanns vid tiden ingen annan altarprydnad än ett nygotiskt altarskrank med sniderier och ett krönande kors.
1949 genomfördes Niklassons omfattande renovering. Arkitekten hade en strävan att med "nästan banal enkelhet i former och färger bilda en motvikt till tidigare skedens rika konstnärliga utsmyckning." Läktarunderbyggnader gjordes med sakristia och skrudskåp i norr och i söder städskrubb, förråd, transformatorrum, och elskåp för den nyinstallerade elvärmen. Korgolvet förlängdes. Många bänkrader fick tas bort för att ge plats, men de reparerades för att kunna återinsättas. Platsantalet minskades från 800 till 500 och bänkinredningen ändrades, bland annat fick gavlarna raka sidor. Altarring och altare flyttades längre in i absiden för en naturlig inramning och större utrymme vid begravningar. Skranket togs bort. Efter diskussioner om var den gamla predikstolen skulle placeras sattes den upp utan trappa i korets södra hörn. Allt målades om och bland annat målades väggdekoren över. Möbler inköptes från Vänersborgs Möbelaffär och armatur från gelbgjutare Jonsson, Skara. Efter stängning för restaureringen återinvigdes kyrkan 27/11 1949. En ny stor altarskulptur av trä hade inte hunnit komma på plats, utan installerades 1950. Den föreställde en grupp människor kring Jesus som en bildlig framställning av språkbandet över korvalvet, "Kommer (sic!) I alle&" Bland de elva personerna ses prosten Adolf Kloo avbildad, fram till den tiden verksam som pastoratets kyrkoherde. Som avslutning på förnyelsen tillkom 1952 nya korfönster med glasmosaik och -måleri och de invigdes samtidigt med altaruppsatsen. De tre gamla bemålade korfönstren sparades.
Problem med fukt i tornmuren började tidigt och under 1950-90-talen vidtogs olika åtgärder och reparationer av denna, liksom av takstolarna och täckningsmaterialen. 1985 utfördes en samlad exteriör renovering.
Vid 1990-talets början byttes portarna ut, med de gamla beslagen återanvända. Invändigt gjordes nästa renovering 1992 av Jerk Altons Arkitektkontor. Då togs det runda altarpodiet bort, den enda kvarvarande delen från den ursprungliga korinredningen. Altaret flyttades till sin ursprungliga placering och ett kapell gjordes bakom det. Läktarunderbyggnaderna vidgades med textilrum utanför sakristian och arkiv i gamla transformatorrummet samt ny elcentral. Korgolvet vidgades i sydväst. Den gamla predikstolen togs ned och placerades i ett förråd. Bänkarna byggdes åter om. Korgolvet var täckt med masonit och matta och när detta avlägsnades upptäcktes märken i golvet som vittnade om var dopfunten tidigare stått, så denna återfördes dit från södra sidan. Scholanders ursprungliga färgsättning studerades för att originalinteriören skulle kunna återskapas i möjligaste mån. Vapenhuset befanns ha kvar mycket av sin ursprungliga stil. Profilslädar och fragment av målningsschablonerna fanns kvar. Färgsättningen blev varmare och traditionella färger och metoder användes vid det av bröderna Enström utförda målningsarbetet. 1997 renoverades exteriören då bland annat fönstren restaurerades. Den gamla predikstolen konserverades och placerades efter diskussioner åter i korets södra hörn med nytillverkad trappa.
År 1100-1199 Specifika inventarier - dopfunt
Tillverkningsperiod för dopfunten i liljestensstil, troligen av mäster Alexander.
År 1875 Ritning godkänd / bygglov
Ritningen gillades 1875 och gjordes gratis av Scholander på grund av vänskapen med församlingens pastor, C. J. Ljungström.
År 1877-1879 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, torn
Arkitekt: Fredrik Wilhelm Scholander
Byggmästare: Pehr Thorssén från Varola
År 1879 Invigning
10 augusti.
År 1879 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Konstnär: Anders Gustav Ljungström
År 1920 Äldre kulturhistorisk inventering
År 1927 Underhåll - stomme
Bjälkarna har röta. Förstärkning av bjälklaget under klockstolen.
År 1927 Specifika inventarier - kyrkklocka
Stora klockan gjuts.
År 1939-1940 Teknisk installation - värme
Lågtrycksångvärmeledning. Genomfördes eventuellt inte.
År 1949 Underhåll - målningsarbete, interiör
Ommålning av allt snickeri. Väggarnas schabloner i grått övermålas.
Arkitekt: Adolf Niklasson
Hantverkare - Målare: Allan Steiner, Järpås
År 1949 Konservatorsarbeten
Äldre inventarier konserveras och sätts in i kyrkan. Den gamla predikstolens originalfärg framtas.
Konservator: Olle Hellström
År 1949 Fast inredning - bänkinredning
Korbänkar och första raden tas bort samt ca 7 rader i väster. Bänkarna ändras, gavlarna görs raka, fotbräda görs, nya fronter av plywood.
Arkitekt: Adolf Niklasson
År 1949 Fast inredning - altare
Altaret sänks, nytt bakstycke av plank.
Arkitekt: Adolf Niklasson
År 1949 Fast inredning - skrank
Skranket avlägsnas.
Arkitekt: Adolf Niklasson
År 1949 Återinvigning
Öppnas åter 27/11 efter renoveringen.
År 1949 Fast inredning - altarring
Kortas, plintar för ljusstakar i båda ändar görs.
Arkitekt: Adolf Niklasson
År 1949 Teknisk installation - värme
Elvärme installeras. Bänkvärme, elcentral med mera.
År 1949 Ändring - ombyggnad, interiör
Ändring - ombyggnad, interiör - Läktarunderbyggnader med förråd, transformatorrum, eltransformator och sakristia som ersätter den bakom altaret. Koret förlängs. Ett dopaltare ordnas med gloria som suttit över gamla altartavlan. Bibelspråken täcks med plywood. Psalmnummer sätts direkt på valvpelarna. Gamla predikstolen sätts i södra korhörnan utan trappa.
Arkitekt: Adolf Niklasson
Hantverkare - Snickare: Fritz Andersson, Väne-Åsaka
År 1950 Fast inredning - altaruppsats
Fristående skulptur av lindträ i högrelief med bildlig framställning av "Kommer I alle..".
Konstnär - Skulptör: Arvid Bryth
Konstnär - Dekormålare: Olle Hellström
År 1952 Fast inredning - glasmålning
Nya korfönster med 19 gestalter ur kyrkans och bibelns historia i både mosaik och måleri. Dessa invigdes i maj 1952 tillsammans med altarskulpturen.
Konstnär: Simon Sörman
År 1952 Underhåll - stomme
Tornets mur putslagas på insidan med kc-bruk, stora delar av murytor putslagas och slevdras med cementbruk.
Arkitekt: Adolf Niklasson
År 1959 Fast inredning - altaruppsats
Altaruppsats.
Konstnär - Skulptör: Arvid Bryth
År 1960-1969 Underhåll - takomläggning
Långhustaket läggs om i söder under 1960-talet.
År 1961 Underhåll - takstol
Tornet repareras för rötskador i toppen som lutade och var underminerad. Förstärkning av takpanelen. Korsets infästning var bristfällig. Omarbetar fyra tornspiror, kapas, ny infästning, nya förgyllda kors.
Hantverkare - Snickare: Bertil Thell
Hantverkare - Snickare: Per Blomqvist
År 1967 Byggnadsarkeologisk undersökning
Tornet besiktigas, tegelförekomsten (vattensugande) i stommen studeras pga stora fuktskador ute och inne i syd- och västmur. Vatten samlar sig på vissa ställen. De tjocka fogarna suger också mycket vatten.
År 1967 Underhåll - stomme
Lägger in skolflis i nytt fogmaterial i tornmuren. Portalomfattningens förankringar kontrolleras. Ankrar sprickor med stålstänger. Byter ruttet trä. Putsen tas bort inne från våning två och uppåt. Vatten på ljudöppningarna samlas upp. Borrar genom tegelomfattningar.
År 1985 Underhåll - stomme
Omfogning av torn.
År 1985 Underhåll - takomläggning
Kortaket läggs om. Torntakets rötskadade takpanel byts, kopparplåten byts delvis, liksom vissa fönster. Plåtarbeten. Korsen omförgylls. Klart i oktober.
Hantverkare: Förgyllare Karl Johansson, Älmsjö
Arkitekt: Leif Brorson
Byggmästare: Åke Larsson
År 1985 Underhåll - omputsning
Korabsiden omputsas. Fönstren ommålas.
År 1990-1992 Ändring - ombyggnad, interiör
Ändring - ombyggnad, interiör - Läktarunderbyggnaderna vidgas. Arkiv och ny elcentral görs. Korgolvet vidgas i söder där kororgeln placeras med körstolar bredvid. Kapell görs bakom altaret. Gamla predikstolen tas ned. Originalnummertavlorna åter.
Byggmästare: Tage Brolin
Hantverkare: Urban Lyander
Hantverkare: Wolfgang Larsen
År 1990-1992 Teknisk installation - högtalaranläggning
Även ny ljussättning, gemensamt manöverbord.
År 1990-1992 Underhåll - fönster
Lagning, ommålning vinds- och tornfönster.
Byggmästare: Tage Brolin
År 1990-1992 Specifika inventarier - textilskåp
Textilkammare inrättas utanför sakristian.
Byggmästare: Tage Brolin
År 1990-1992 Ändring - tilläggsisolering
Justering, delvis utbyte av isolering och ventilation på vinden. Konsollådorna i långhuset isoleras. Ombyggnaden utgår ifrån handlingar från Jerk Altons Arkitektkontor AB.
Hantverkare - Snickare: Göran Nilsson
Byggmästare: Tage Brolin
År 1990-1992 Teknisk installation - värme
Bänkvärme.
År 1990-1992 Fast inredning - altare
Altaret flyttas fram till ursprunglig placering, ställs på nytt, lägre podium. Den gamla runda avsatsen tas bort.
Byggmästare: Tage Brolin
År 1990-1992 Fast inredning - bänkinredning
Avstånden ökas, sitsen sänks, fotbrädan bort, sittdynor.
Byggmästare: Tage Brolin
Hantverkare: Tapetsör Bengt Andersson, Alafors
År 1990-1992 Fast inredning - altarring
Dess podium tas bort, ringen delas i segment, görs flyttbar på hjul.
Byggmästare: Tage Brolin
År 1990-1992 Underhåll - målningsarbete, interiör
Hela interiören rengörs och målas med kalkfärg på puts, linolja på trä. Långsidorna linoljemålas nedtill. Allt ådras med lasyrfärg. Delar av övermålad dekor framtas. Kalkas i takspeglarna mellan bjälkarna. Valvtexten målas upp igen.
Hantverkare - Målare: Alf, Stig & Marina Enström
Hantverkare - Murare: Evert Österberg
Hantverkare - Murare: Göran Nilsson
Byggmästare: Tage Brolin
År 1997 Underhåll - stomme
Alla cementfogar tas bort, samt urlakat kalkfogbruk till fast botten. Krypgrunden skall genomgås.
Entreprenör: Sölve Johansson
År 1997 Underhåll - fönster
Fönstren restaureras, ursprungligt glas återanvänds eller nytt handblåst. Översyn av taken.
Arkitekt: Sölve Johansson
Byggmästare: Tage Brolin
År 1997 Konservatorsarbeten
Gamla predikstolens bemålning retuscheras och konserveras, återinsätts
Konservator: Christer Wildenstam
År 2014 Underhåll - takomläggning
Skifferomläggning/takrenovering på långhus och sidoingångarna på Gärdhems kyrka
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Kyrkobeskrivningsblad "Gärdhems kyrka" (1979), Erling Svensson, Johnny Hagberg, Trollhättan; "Kulturistorisk Kyrkogårdsinventering: Kyrkogårdarna i Västra Tunhems Kyrkliga Samfällighet" (1994) Västra Tunhems Kyrkliga Samfällighet och Älvsborgs länsmuseum; Informant Kyrkorådets ordförande.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin