Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Runt Gärdhems kyrka är en böljande jordbruksbygd med vida fält, stora och små gårdar, lövskogsdungar och skogsklädda, låga åsar i norr. Ett stycke norrut finns en samlad bymiljö. Intill kyrkan är flera byggnader med anknytning till kyrkan: ett församlingshem, ett gammalt före detta kyrkstall, och en före detta komministerbostad. En privat gård med en stor ekonomibyggnad bredvid kyrkstallet gränsar också till kyrkan.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården är stor och samtida med kyrkan, placerad på en höjd, och omger den på alla sidor. Området har utvidgats åt nordöst två gånger; 1939 och på 1980-talet med en minneslund. 1952 byggdes ett bisättningsrum ritat av arkitekt Adolf Niklasson i backen norr om koret. Kyrkogården har något varierande utformning på sina olika delar, med en parkliknande karaktär med många lövträd och hela gräsytor i norr och öppnare ytor med grusgångar i söder. Den särpräglade, grusade, smala delen längs kyrkans sydöstra sida med höga gravstenar och stora stenramar är äldst. Soluret från 1792 härstammar från kyrkans föregångare på annan plats.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Gärdhems kyrka ritades av hovarkitekten Fredrik Wilhelm Scholander och uppfördes 1877-79 som ett av hans sista verk. Kyrkan är tidstypiskt eklektisk i en kombination av olika nystilar; romansk, gotisk och medeltidsromantisk. Exteriören präglas av förändringen 1909, då putsen avlägsnades och tegeldekoren ersattes med granit. Interiören är också eklektisk på samma sätt som exteriören med ett tillägg av Götisk nationalromantik i takets utformning. Kyrkan är invändigt renoverad 1949 då koret omgestaltades och 1992, då läktarunderbyggnader tillkom, men har i långhuset kvar sin inredning i allt väsentligt, även om bänkinredningen är kraftigt ombyggd och decimerad. Korets inredning är helt förändrad med endast delar av altarringen i behåll och präglas nu av altaruppsatsen och korfönstren från 1950-talet. Dopfunten är medeltida och den gamla kyrkans predikstol från 1695 är infogad i koret och minner om kyrkans föregångare, vilket även en järnbeslagen dörr och en liljesten i vapenhuset gör. Färgsättningen har restaurerats närmare originalutförandet.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkstallet har en viktig miljöskapande funktion och är en byggnadskategori som sällan är bevarad idag. - Kyrkogårdens parkliknande karaktär, stenmuren längs landvägen, grindar och grusade gångar. Den äldsta, södra grusade delens karaktär har en egen
särprägel värd att värna särskilt.
- Soluret vittnar om kyrkans föregångare.
- Bisättningsrummet.
- Kyrkans person- och arkitekturhistoriska värde såsom ett av hovarkitekt
Fredrik Wilhelm Scholanders sista verk.
- Kyrkans välbevarade exteriör i tidstypisk, eklektisk stil från tillkomsttiden och modifierade fasad från 1909.
- Interiörens prägel av tillkomsttiden.
- All bevarad ursprunglig inredning och inventarier.
- Bevarade äldre inventarier och inredning, inklusive korfönstren.
- Altaruppsats och korfönster från 1950-talet.
- Trapporna i vapenhuset och trappan från läktarens förrum.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2002)
Gärdhems kyrka från 1879 ligger med koret starkt vridet åt norr på en höjd med grässluttningar längs långsidan åt nordväst och koret i nordöst. Några barrbuskar markerar krönet. Nedanför koret åt norr är ett bisättningsrum inbyggt i slänten. Kyrkogården är mycket stor och rikligt bemängd med lövträd, främst lind, alm och ekar i nordväst samt björk och lönn i sydväst och kastanj och rönn i nordöst. Tomten hägnas av låga lövhäckar, trädrader och en stenmur längs landsvägen. Från en bred, sannolikt ursprunglig smidesgrind med sirlig dekor i huggna, rektangulära stenstolpar, leder en lika bred asfalterad gång rakt fram till tornporten. Vid sidan står ett solur från den gamla kyrkogården tillverkat 1792 i form av en huggen stenpelare på sockel. Det har ristningar ifyllda med svart färg; en sol på ovansidan och olika typer av solur på sidorna. Grusade gångar ned längs kullens fot och utmed den smala, grusade kyrkogårdsdelen längs kyrkans sydöstra långsida. Detta är den äldsta delen. Här står gravvårdarna tätt på en grusad yta dit huggna stentrappsteg leder från den något lägre belägna gången,. Många gravstenar är höga och har stora stenramar. Några höga almar visar gränsen före utvidgningen åt nordöst. I sluttningen från koret finns ett fåtal gravstenar, en omgiven av järnstaket. De är överflyttade från den gamla kyrkogården. Här finns också ett tympanon från den gamla kyrkan. Området har ett flertal kulturhistoriskt särskilt intressanta gravvårdar.
I övrigt täcks kyrkogården av gräs. Nordvästra sidan togs i anspråk kring 1900 och är öppen i väster med få träd. Gravarna är placerade i raka, dubbla rader, de flesta stående ram vid ram, och runt dem löper grusgångar. Här finns en tidigare så kallad allmänning, där folk som inte hade råd att köpa gravplats jordades. Bruket av denna upphörde 1955. Området hyser ett antal kulturhistoriskt särskilt intressanta gravvårdar. Norra delen saknar gångar och har låga stenar utan ramar i dubbla rader med rygghäckar av oxbär. Tidigare omgavs alla gravar av täta, låga häckar som i Väne-Åsaka, men de har tagits bort i senare tid. Längst i norr har kyrkogården en parkliknande karaktär med stora ytor utan gravvårdar. Denna mark, fram till vägen in till dåvarande komministergården, togs i anspråk 1939. Befintliga lövträdsdungar behölls. En ceremoniplats liknande den i Västra Tunhem planerades men utfördes ej. Till området nedanför koret, åt nordöst, leder en nyare grind av smide i huggna, fyrkantiga stenstolpar. Området togs i bruk 1973. Här växer låga tujahäckar och yngre lövträd. Låga gravstenar står grupperade kring buskage.
På norra sidan av nordöstra infarten är den nyaste utvidgningen från 1980-talet. I norr är en grusad parkering och i öster mynnar området i en naturbacke med avskild minneslund, kantad av unga lövträd och några enar ovanför en låg stenmur. Här finns en bänk och i mitten en gräsyta med en liten damm omgiven av stenar och blommor. Härifrån ges utsikt över nejdens åkrar. Trådstängsel och en ung lövträdsrad hägnar området åt nordöst och unga lövträd står i gräset. Smidesgrinden är av en tredje typ med vridna stänger.
BISÄTTNINGSRUM
Bisättningsrummet från 1952, ritat av arkitekt Adolf Niklasson, är av betong och infogat i en gräsbacke så att det döljs till största delen. I den sydvästra fasadens mitt är en öppning som är bredare nedtill än upptill med rakt valv till en djup smyg. Tre dörrar finns i smygen och den är något bredare än valvet. Korrugerade asbestskivor ligger under det flacka sadeltakets grästäckning med stenkant. På taket finns en ventilationstrumma med en tjock stenskiva. Synliga fasader är klädda med kvaderblock av röd, tuktad natursten. Runt öppningen sitter gråsten som släthuggits närmast runt det pylonformade valvet. Ett släthugget kors är inhugget i mittstenen ovanför valvet. Dörrarna har stående, betsad, profilspåntad ekpanel. Sidodörrarna leder till redskapsbodar och är enkla med metallvred. Dörren i mitten till bisättningsrummet har två blad, varav det ena har kvar sin dragring av smide. Väggarna i smygen är släputsade och vitfärgade och golvet täcks med släta, kvadratiska stenplattor. Enligt ritningen från 1950 har rummet golv av hyvlad kalksten i cement. Väggarna skulle putsas med kalkbruk och kalkfärgas gråvita. Ett väggaltare av slipad, grå kalksten skulle monteras i en liten smyg med ett kors av ammoniakrökt ek.
Inventeringsår 2001
Texten saknas
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Kyrkobeskrivningsblad "Gärdhems kyrka" (1979), Erling Svensson, Johnny Hagberg, Trollhättan; "Kulturistorisk Kyrkogårdsinventering: Kyrkogårdarna i Västra Tunhems Kyrkliga Samfällighet" (1994) Västra Tunhems Kyrkliga Samfällighet och Älvsborgs länsmuseum; Informant Kyrkorådets ordförande.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin