Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Habo kyrka ligger i ett kuperat odlingslandskap på Hökensås. Sju vägar löper samman på platsen som är ett gammalt sockencentrum med prästgård och f.d. skolbyggnad. På 1950-talet tillkom ett församlingshem.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkan ligger i den östra delen av en långsträckt kyrkogård som i senare tid utökats åt väster. Kallmurar och sannolikt även trädrader och putsade grindstolpar härrör från 1850. På kyrkogården står en klockstapel från 1760. I öster finns en fristående sentida kyrkogård med bårhus ritat av arkitekt K M Westerberg 1945.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Kyrkan är en timrad basilika och därmed unik i landet. Den ombyggdes från korskyrka 1680 och fick sin basilikaform 1723 då även torn och vapenhus i väster tillkom. Planen är en rektangel med avfasade hörn och i dess östra ända är en tvåvånings sakristia. I nordost sticker den ursprungliga medeltida sakristian ut, vilken är av gråsten. Ett nytt vapenhus tillkom i norr 1908 och utvidgades 2003. Väggar och torntak är klädda med spån. Interiören präglas helt av barocken och den heltäckande målningsskrud som utfördes 1741-43 av Johan Kinnerus och Johan Christian Pettersson. Målningarna skildrar Fader vår, budorden och bibelscener. Intrycket förstärks av altaruppsats och predikstol, två monumentala bildhuggeriarbeten av Jonas Ullberg från 1723 samt fasaden från 1736 års Cahmanorgel. Arkitekturen blir än mer särpräglad till följd av alla läktare och loger som är inbyggda i kyrkorummet. Alla har varit avsedda för olika individer och grupper i socknen, vilket även dess placering starkt indikerar. Interiören ger en unik bild av estetik och samhälle på landsbygden under 1700-talet. Arkitektoniskt blandas medeltidens ideal med barockens. En harmonierande sluten bänkinredning tillkom vid 1908 års restaurering. Från medeltid är altare med relikgömma, dopfunt, primklocka och några träskulpturer.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrka och kyrkogård är en del av ett gammalt sockencentrum med tidigare prästgård och skola. - Kyrkans unika exteriör är föga förändrad sedan 1723.
- Ursprungliga portar i väster och öster.
- Den medeltida sakristian utgör ett omistligt historiskt dokument.
- Interiören är i sin helhet ett unikt dokument från 1700-talet och av nationellt intresse. - Alla läktare och loger är i sin ursprunglighet viktiga delar av rummets helhet med bevarade bänkrader. - Bevarad inredning och inventarier i barock.
- Målningar av Kinnerus och Pettersson.
- Sluten bänkinredning från 1908.
- Medeltida dopfunt, altare, primklocka och träskulptur.
- Kyrkogårdens stenmur, trädrad, grindstolpar, klockstapel och bårhus.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Gaveltorn, Torn - Väster, Vapenhus - Norr, Vapenhus - Väster
Inventeringsår (2004)
HABO KYRKA - Kyrkan är en basilika av slätbilat liggtimmer. Dess gavlar är tresidiga och över västgaveln rider ett torn från 1723. Långhusets ytterväggar tillkom 1680 medan hela östpartiet med kor och sakristia samt det upphöjda mittskeppet tillkom 1723. I östgavelns nordöstra del sticker den ursprungliga medeltida sakristian ut och rubbar kyrkans symmetri. Norr om koret är ett vapenhus från 1908 (utvidgat åt norr 2003 med bibehållen gavel) och utanför västgaveln ännu ett i två våningar från 1723.
FASAD - Kyrkan vilar på en låg sockel av gråsten. Timmerväggarna är klädda med rödfärgad kluven spån. I norr och söder är inklädda försträvningar i långhusdelen. Under tornets takskägg är i varje sida fyra runda ljusgluggar. Den nedre lanterninen har i varje sida en rundbågad tjärad brädlucka och den övre raka. Alla är de av sent datum. Det norra vapenhuset har tempelgavel och på ömse sidor om porten vitmålade pilastrar med karnisformade postament. Mellan dem är ovan porten ett vitmålat tandsnitt. Den medeltida sakristian är murad av gråsten och har en ojämn muryta som spritputsats och målats med en röd kalkfärg.
FÖNSTER - Alla fönster härrör sannolikt från 1800-talet och har blåsta glas. Foder, bågar och spröjs är av vitmålat trä. Långsidorna och de båda västra snedsidorna har stora rektangulära fönster med mittpost och två lufter, vilka har tio rutor var. Öster om dessa är på var sida två fönster i två våningar. Dessa är kvadratiska med enkla lufter och fyra rutor. Klerestoriets fönster är liggande med mittpost och två lufter innehållande fyra rutor var. Samma slags fönster sitter i nuvarande sakristias östvägg liksom i alla sidor av sakristians övervåning. Under sakristian är i sockeln ett liggande fönster av sent datum med två rutor. I det nedre takfallet är rektangulära takfönster med fyra rutor i blyspröjs med järnbågar. I den gamla sakristian sitter ett rektangulärt fönster med mittpost och två lufter. Dessa har tre rutor var och hörnbeslag. Den raka smygen har sluttande solbänk och är i sin helhet vitmålad. I gamla vapenhuset är två fönster i röstet och ett per våning i nord respektive sydsidan. Alla dessa är kvadratiska med mittpost och två lufter om två rutor var. I det nya vapenhusets västra och östra väggar sitter ett kvadratiskt fönster från 1908 med enkel öppningsbar luft och fyra rutor.
PORT - Västporten är en ursprunglig rak pardörr av brädor, klädda med svartmålad fiskbenspanel. Vidare har porten rombisk låsplatta och smitt vred till klyka på insidan. Fodret är profilerat och vitmålat. Framför porten är en gråstenstrappa med järnklamrar. Ovan porten är ett flackt skärmtak från 1872 med kontursågade och vitmålade stöd. Nordporten är en rak pardörr från 1952 med svartmålad fiskbenspanel och vitmålat karnisprofilerat foder. Den raka och breda sakristiporten är ursprunglig och klädd med liggande profilerad och tjärad lockpanel. Låset är sentida. Fodret är brett och vitmålat. Framför porten ligger en sandstenshäll som trappa.
TAK - Över långhus och kor samt sakristia är ett brant och valmat säteritak, där klerestoriet utgör mellandelen. Det nedre takfallet är något brantare. Det övre takfallets skägg fortsätter längs tornets nord- och sydsida där det bildar en slags gesims. Över takets östra ände är en skorsten klädd med svartmålad plåt. I det övre takfallet är fyra luckor med tillhörande stegar. Västra vapenhuset täcks av ett sadeltak, liksom det norra, vilket dock är flackare. Taket över den gamla sakristian har två valmade och flacka fall. Alla nämnda takfall täcks av falsad och svartmålad storplåt, lagd 1897 (med undantag för norra vapenhuset). Torntaket består av karnisformad huv som bär en åttasidig lanternin i två våningar med vitmålad stående brädpanel. Taket avslutas med en huv som bär ett kors med förgyllda kulor och solskiva. Takfallen täcks av tjärade spån. Alla takfall utom tornet och gamla sakristian har hängrännor och stuprör av svartmålad plåt.
HABO KYRKA - Träbasilikan består av ett långhus med fullbrett rakslutet kor i öster. Norr om koret är ett vapenhus och ytterligare ett väster om långhuset. Öster om koret är i norr den gamla murade sakristian och i söder den nuvarande i två våningar. Interiören är föga förändrad sedan 1723 och domineras av den heltäckande målningsskrud som tillkom 1741-43 med Johan Kinnerus och Johan Christian Petersson som upphovsmän. Kinnerus som stått för merparten av målningarna var en skicklig dekorationsmålare, medan hans behandling av perspektiv och anatomi ger skildringarna en mer bygdemässig prägel. Peterssons bidrag vittnar om en större talang såväl vad gäller skildring av människokropp som perspektiv och är därmed enkla att urskilja. Inom hans alster gör sig också drag av den nya rokokon gällande. Blickfång i rummet utgör förutom målningarna även Jonas Ullbergs storskaliga bildhuggeriarbeten i form av predikstol och altaruppsats. De relativt små frostade fönstren och den heltäckande målningen ger rummet en mörk men varm prägel, vilken på samma gång spelar mot dess rymd.
LÅNGHUS - Det rektangulära långhuset har en tresidig avslutning i väster och delas upp i två sidoskepp och ett högre mittskepp av två pelarrader. Mittskeppet har tre travéer. I väster är en orgelläktare som är förbunden med två sidoläktare som är belägna över dessa skepp och bildar triforium. Rummet har ingång i väster från vapenhuset och tre fönsteraxlar. I västväggens två vinklade partier är ytterligare två fönster. I varje travé är en axel med klerestoriefönster, placerade i takens breda hålkäl. Bänkkvarteren indelas av mittgång och sidogångar. I det norras östra ände är predikstolen placerad. Över mittgången hänger två mässingskronor och över kvarteren i sidoskeppen sex stycken av mindre storlek. I sydväst står invid väggen en manöverpulpet från 1999 dold av skärmar som är målade i överensstämmelse med de gamla bänkskärmarna. Längs väggarna står bänkar i rödbrun lasyr.
GOLV - Det fernissade brädgolvet tillkom 1908.
VÄGG - Väggarna uppvisar stommen av slätbilat liggtimmer. Som bröstning har de gamla bänkskärmarna och dörrarna - sannolikt från 1723 - använts. Dessa helfranska fyllningar som bär ursprunglig tidstypisk "leopardmålning" i form av svarta fläckar på ljusbrun botten. Ramstyckena har en originell vit marmorering på kraftigt rödbrun botten. Listerna är blågrå. Bänkdörrarna är alla numrerade. Radiatorer är fastsatta i en denna bröstning. Ovanför detta är en illusorisk kvadermålning i två skift med bruna toner, vilken liksom all annan målad utsmyckning är utförd direkt på timmerstockarnas ytor. Övriga ytan pryds med skildringar av de tio budorden, vilka skildras mot en bakgrund av ett landskap som löper runt alla långhusväggarna. Större delen av norra långsidans motiv förefaller ha Peterson som upphovsman. Mellan mittersta och östra fönsteraxeln är i såväl norr som söder en förtagning med en stående slätbilad stolpe, vilket markerar gränsen mellan 1680 års väggpartier i väster och den östra avslutning med det nya koret från 1723. Dessa är målade som två kolonner på kvaderförsedda postament. Mellan västra och mellersta fönsteraxeln är i norr och söder var sin igensatt port med grå kvadermålning som bildar ett stickbågat krön. Framför dessa hänger i söder en inramad skrift till åminnelse av Karl XII:s seger över Peter den store vid Narva och i norr en till åminnelse av den Augsburgska trosbekännelsens 200-årsfirande. Båda sitter i barockramar med hopplister. Ovan västporten är tre glasade öppningar in till den s.k. "torparläktaren" i vapenhusets övervåning. Dessa liggande öppningar skiljs åt av två breda fodrade poster, vilka liksom de övriga fodren är målade med samma vita marmorering på rödbrun botten som de gamla bänkskärmarna. På posterna vilar orgelläktarens två centrala bärbjälkar. Mellan läktaröppning och port sitter en trätavla med text i fraktur till åminnelse av restaureringen år 1908. Väster om den södra väggens förtagning hänger ett epitafium över Magnus Ullberg. Mittskeppets väggytor mellan läktare och taklist är klädda med liggande brädfodring som avbryts av infodrade stolpar, vilka för ned takstolens tyngd på pelarna och markerar övergången mellan travéerna. Dessa bär brun marmorering på beige botten. Således bildas ett antal liggande fält, vilka med start i koret dekorerats med en skildring av Fader vår inom ovala medaljonger. Dessa flankeras av blomstrande horn och änglar med bibelord på textband, ståendes på illusionsmålade gesimser. Väggpartiet bakom orgelläktaren är odekorerat. Sidoläktarnas ytterväggar är klädda med en odekorerad liggande träpanel.
PORT - Till vapenhuset är en rak pardörr från 1872 med tre helfranska fyllningar per halva. Bemålningen är samma som på bänkskärmarna och mot vapenhuset är rödbrun täckmålning. Handtaget är modernt. Det profilerade fodret har beige marmorering på rödbrun botten.
FÖNSTER - De rektangulära fönstren har mittpost med två innanlufter (några är öppningsbara), sannolikt från 1923. Dessa av ett träspröjs i två partier. De nedre har 24 rutor och de övre 25 stycken. Sistnämnda sitter till stor del i krönets spröjsning med form av korsande rundbågar. Spröjsningen är av bly och de blåsta bubbliga antikglasen är svagt färgade i flera olika kulörer. Spröjsningen är en imitation av ett äldre fönster från kyrkan. Bågarna är av hålkälat gråmålat trä. De breda profilerade fodren är sannolikt från 1700-talet och bär en ljus betsning. På sidoläktarna är i varje sida fyra stycken takfönster med enkla innanlufter och fyra rutor i gråmålad träspröjs. Klerestoriefönstren är liggande med kraftig mittpost och två innanlufter. Dessa har fyra rutor i vitmålade träspröjs.
TAK - Mittskeppets tak utgörs av tre spegelvalv, klädda med brädor. I de breda hålkälen är fönster, vars smygar är dekorerade med akantusslingor i grisaille på rödbrun botten. Varje spegel utgör en plafondmålning med respektive konstnärs signatur invid. Den västra som föreställer Välsignelsen är utförd av Peterson. Den är dennes konstnärligt och innehållsmässigt svagaste bidrag till kyrkan, vilket kan förklaras med dess undanskymda plats ovan orgeln. De övriga två plafonderna är verk av Kinnerus, varav den mellersta även signerats av lärjungen Joachim Conrad Schwartz (vilken signatur dock varit övermålad). Sistnämnda plafond föreställer Nattvarden medan den östra skildrar Skriftermål och Avlösning med överlämnandet av Himmelrikets nycklar till Petrus. Plafonderna omges av breda hålkäl där kvinnliga änglar med textband håller textkartuscher mot en bakgrund av skyar. Kring fönstersmygarna är draperier som likaså hålles av änglar. Mot koret hänger en högtalare med vit marmorering på brun botten. De profilerade taklisterna och infodrade bjälkarna mellan travéerna bär en brun marmorering på beige botten. Sidoskeppens plana brädtak är dekorerade med tolv plafondmålningar som skildrar Trosartiklarna med lärjungarna i förgrunden, hållandes sina attribut. Detta säregna schema är ett verk av Peterson och omges av akantus i grisaille på gulbrun botten. Den fasade taklisten har palmetter i grisaille på rödbrun botten och avslutas nedtill med en gråmarmorerad rundstav. Under orgelläktaren indelas taket i tre smala fält av läktarens fyra bärande gråmarmorerade bjälkar. I mittfältet är två akantusomgärdade inskriptioner till åminnelse av kyrkans ombyggnad 1723, orgelns införskaffande 1736 och målningarnas tillkomst 1743. De omgivande fälten pryds av två basunänglar mot en bakgrund av skyar. Sidoläktarnas sluttande tak är klädda med odekorerad träpanel.
KOR - Det rakslutna koret är liksom långhuset treskeppigt med lägre sidoskepp. Ovan sistnämnda fortsätter långhusets sidoläktare, vilka även löper runt östväggens hörn och flankerar altaruppsatsen. Under sidoläktarna är i öster vinklade herrskapsloger i två våningar. Koret har port från det norra vapenhuset och på ömse sidor om altaret dörrar till gamla samt nya sakristian. Koret får ljus från en fönsteraxel, vilken innefattar klerestoriefönster i spegeltakets hålkäl. Framför sidoskeppens fönster står korbänkar. Vid den norra står ett svart piano och vid den södra dopfunten och en kororgel. Mot långhuset står en ambo i grågrön lasyr. Över koret hänger två små mässingskronor och en sänkbar marmorerad högtalare från 1992.
GOLV - Som långhus, fast ett trappsteg högre. I gångarna är svagt lutande ramper i samma utförande. Ned till den gamla sakristian för två nötta trappsteg av kalksten.
VÄGG - Som långhus. Väster om fönsteraxeln är pelare med brun marmorering på beige botten. Långhusväggarnas kvadermålning fortsätter runt hela koret i fyra skift. Ovan detta fortsätter landskapsfonden från skildringen av budorden. På ömse sidor om altaruppsatsen är mellan läktare och sakristidörrar två liggande öppningar in till små herrskapsloger. Dessa har två poster och omges av foder med vit marmorering på rödbrun botten. Under logerna är familjen Wetterstiernas vapensköld målad med akantusomgivning och draperimålning. Ovan dörrsmygarna är grå kvadermålning i stickbågad form. Ovan sidoläktarna, vilka som nämnts börjar och slutar på var sida om altaret, har även långhusets svit med Fader vår sin början och slut. In till de vinklade herrskapslogerna är sammanhängande liggande öppningar med poster, vilka liksom fodren bär vit marmorering på rödbrun botten. Till deras nedervåningar är centralt placerade grindar i samma utförande som de ursprungliga bänkdörrarna. Dessa är oförändrade och har kvar sina ursprungliga lås. På bröstet till den södra herrskapslogens övervåning sitter ett epitafium över Sven Nilsson Swan och Karl XIII:s tal från 1810 inramat. På det motsvarande bröstet i norr sitter ett epitafium över prosten Magnus Seth, flankerat av små kartuscher med namn på övriga familjemedlemmar. Här hänger även Gustaf III:s tal från år 1772 inramat. I de östra hörnen sitter nummertavlorna. Ovan dörren till gamla sakristian hänger en medeltida primklocka.
PORT - Till vapenhuset är en rak pardörr från 1908 i samma utförande som ovannämnda i långhuset. INNERDÖRR - In till den gamla sakristian är en rak sannolikt medeltida dörr av järnlameller beslagen med grova nitar. Dörren har två lås, varav ett stocklås. Sistnämnda har en fyrkantig låsplatta med lösa ornerade hörn medan den förras är rombisk. Vidare finns en dörring med vulster. Smygen följer dörrens form. In till den nya sakristian är en ursprunglig rak bräddörr av furu som mot koret är klädd med fiskbenspanel, vilken har vit marmorering på mörkbrun botten. Den obehandlade insidan har smidda gångjärnsband med liljeformade ändar. Det smidda handtaget är senare. Smygen är stickbågad.
FÖNSTER - Som långhus.
TAK - Som långhus. Plafonden uppvisar Kristi dop och är den konstnärligt mest högtstående av Petersons bidrag till kyrkorummet. I sidoskeppen är början och slutet på skildringen av Trosbekännelsen i långhuset. På insidan av de längsgående bjälkar som bär läktarna sitter skenor med strålkastare.
FAST INREDNING
ALTARE - Det medeltida altaret är väggfast och har ett omgivande podium i två plan. Det är murat av sandstenskvadrar som slammats. Den skråkantade altarskivan av polerad kalksten är sentida. Altaret har en relikgömma.
ALTARUPPSATS - Altaruppsatsen är ett monumentalt bildhuggeriarbete i barock, utfört av Jonas Ullberg år 1723. Den förkroppade predellan bär textkartusch och skurna blomklasar. I vinklarna mellan förkroppning och gesims är på sidorna akantusutfyllnad med änglaflykter. Corpus utgörs av en kalvariegrupp med Kristus i friskulptur och de väsentligt mindre Maria och Johannes i halvskulptur. Det flankeras av två vridna kolonner med kompositakapitäl. På sidorna står friskulpturer av Moses och Aron i hela våningens höjd. Postamenten omges av genombruten akantus. Entablementet är mycket kraftigt med två våningar och tre stycken gesimser. Den nedre hälften är förkroppad och smyckas av änglaflykter och brinnande urnor. Entablementet genombryts av en stor urtavla, insatt på 1740-talet. Ovan denna sitter å den övre gesimsen en kerub med två hammare som slår timslagen. Den övre delen av entablementet är något smalare och bär på ömse sidor om urtavlan en blomstergirland i relief. I vinklarna mot nedre gesimsen är genombruten akantus som via en girland hänger samman med entablementets bas. Altaruppsatsens krönstycke utgörs av ett rundbågat fält med relief föreställande Kristi gravläggning. Denna omges av genombruten akantus och flankeras av två änglar med pinoredskapen. Överst på krönet står Kristus på en jordglob med segerfana och strålgloria. Altaruppsatsen domineras av blått, brunt och rött.
ALTARRING - Den sjusidiga altarringen från 1952 löper ända in till väggen och har två grindar. Den utgörs av liggande fyllningar med pilastrar emellan. Sistnämnda pryds av akantusreliefer. Knäfall och armstöd är stoppade och klädda med guldtyg. Ramstyckena är mörkbruna medan fyllningarna bär blågrå lasyr. Listerna är i beigt och guld. På insidan är ringen gråmarmorerad.
BÄNKINREDNING - Den slutna bänkinredningen tillkom 1908. Den består av 22 rader i norr och söder. De lutande ryggarna är öppna nedtill och har liggande fyllningar. På dess baksidor är bok- och handskbräda, samt vid golvet fotstöd. Under sitsarna är radiatorer. Skärmar och bänkgavlar samt dörrar är utförda med 1723 års som förebild. Dessa beskrivs ovan. På gavlarna är dock ett tillskott av pilastrar med palmettrelief. De numrerade dörrarna har låsvred av mässing. Färgsättningen är samma som på förebilderna. Invändigt bär bänkarna ljusbrun lasyr. Korbänkarna med två rader var har samma utförande.
PREDIKSTOL - Predikstolen med trappa och ljudtak är ett storskaligt och rikt skuret barockarbete, färdigställt 1723 av Jonas Ullberg. Den femsidiga korgen förbinds med trappan på nordsidan av långhusets nordöstra pelare via en plattform med fyra sidor åt nordväst och fyra åt sydost, alla med skärmar utformade på samma vis som korgens sidor. Dessa består av rundbågade fyllningar inom vilka halvskulpturer av Kristus och apostlarna med sina attribut är placerade. På hörnen står vridna kolonnetter med kompositakapitäl. Sidornas baspartier utgörs av akantusrelief nedanför en rundstav och nederst genombruten akantus. Entablementet är kraftigt profilerat och pryds ovan kolonnetterna av änglaflykter. I öster står ett timglas och en ljusbärande ängel. Korgen bärs upp av en upp och nedvänd lökkupol med akantusmåleri på hörnen, vilken i sin tur bärs av en femsidig fot. Övriga partier är nedanför plattform och trappa inklädda med en kvadermålad stående panel. Trappskärmen bär en grått strukturmålad fyllning i hela sin längd. Gesimsen är en fortsättning på ovannämnda. Trappan avslutas med en rak dörr som har två stående fyllningar och dekorativt utformad låsplatta. Omfattningen har horisontalt krön med profilerad gesims. Det sexsidiga ljudtaket är högre än själva korgen. Från himlen svävar en förgylld duva och kring dess kanter hänger blomstergirlander. Takets nedre del pryds på hörnen av änglaflykter. Däröver följer en kraftigt proportionerad gesims med karnisprofil och akantusbemålning. På dess hörn står små basunänglar, vilka håller i palmblad. Mellan dem är kartuscher med genombruten akantus. Taket bär en stor genombruten lökkupol i vars topp är ett blomsterbemålat postament med kraftigt profilerad gesims. På detta står en skildring av Döden med sitt attribut lien. Ljudtaket förankras i klerestorieväggen av två vridna järnstag. Predikstolens bemålning domineras av rött och brunt.
ORGEL - Orgeln har två manualer, pedal och 16 stämmor. Den byggdes år 1962 av Olof Hammarberg i Göteborg. Spelbordet är inbyggt i fasaden till 1736 års orgel, vars upphovsman var Niclas Cahman. Orgelfasaden består av en högre mitturell och två lägre på yttersidorna. Där emellan är fyra rektangulära pipfält. Alla fälten har i överdelen genombruten bladornamentik. På mitturellen står en skulptur av kung David och på sidoturellerna står basunänglar som håller var sin palmkvist. På fasadens sidor är genombruten akantusdekor med små basunänglar hållandes palmkvistar. Bemålningen är blågrön med lister i benvitt och dekor i guld.
LÄKTARE - Orgelläktaren vilar på fyra bjälkar, varav de yttersta även bär sidoläktarna. De mittersta stöds av två fyrkantiga pelare med brun marmorering på beige och brun botten. Bröstet pryds av sex dekorerade speglar med musicerande kvinnor i rokokoklädsel. Ramstyckena och den profilerade gesimsen bär blågrå marmorering på benvit botten. Sidoläktarna bärs av tre knektpelare var, vilka även bär takstolen. Pelarna har samma marmorering som orgelläktarbröstet. Abakusens krönande gesims har samma kraftiga profilering och brunmarmorering som nederkanten av läktarnas bröst. Ovanpå abakus har strålkastare placerats. Pelarna fortsätter ovan knektpelarna fast med fyrkantig profil. Därmed indelas varje sidoläktares bröst i fyra partier, ett per travé. Brösten består av liggande brädor, vilka bemålats med textkartuscher som hålls av basunänglar i rokokoklänningar mot en bakgrund av skyar. För den norra sidan har Peterson stått. På den södra syns utöver nämnda bemålning även spår av en målad balustrad. På baksidan och ovan bröstet är i varje travé tre stycken infodrade fyrkantiga poster med samma marmorering som pelarna. Den norra läktaren är pigläktare medan den södra är drängläktare. De korta ändarna på korväggen är barnläktare. Golven består av ursprungliga obehandlade furuplank. Mot orgelläktaren är låga avbalkningar av liggande obehandlade brädor med grindar. På varje sidoläktare är två ursprungliga sammanbyggda bänkrader, varav den bakre är något högre. De raka ryggarna av liggande brädor har karnisformade gavlar. Den främre raden har bokstöd med fin patina. Allt är av obehandlad furu. Barnläktarna har tre rader av samma slag med stigande höjd.
SPECIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - Den runda kalkformade dopfunten av sandsten består av två stycken. Cuppan har skrånande undersida som begränsas av rundstav och kraftig vulst. Basen har skrånande översida och avslutas med en rundstav. Funtens centrala uttömningshål talar för en datering till 1200-talets förra hälft.
EPITAFIER - Epitafierna över kyrkans byggmästare Sven Nilsson Swan samt prosten Magnus Seth har båda liggande svarta textkartuscher omgivna av genombruten akantus. Bildhuggaren Magnus Ullberg Johanssons epitafium har en oval kartusch med förgylld fraktur på svart botten. Den rikt skurna inramningen består av en reliefsmyckad drapering och genombruten lagerbladsornamentik.
NUMMERTAVLOR - De rektangulära svarta nummertavlorna har empireinramning med förgylld ram, i vars krön är en lyrrelief på röd botten. På en av de norra knektpelarna hänger en enkel svart nummertavla.
MEDELTIDA TRÄSKULPTUR - Störst uppmärksamhet tilldrar sig en meterhög unggotisk bild av Johannes döparen. Vidare finns nio sengotiska helgonfigurer i halvskulptur från ett altarskåp varifrån även två masverksstycken härrör. Dessa rester i ek har även spår av bemålning.
KORORGEL - Korogeln från 1981 har en manual och åtta stämmor. Den är byggd av W. N. de Jongh, Lisse. Formen påminner om ett stort piano med strukturmålade fyllningar och grön lasyr.
"PINNKYRKAN" - Modell av kyrkans stomme från om- och tillbyggnaden 1723.
Fortsättning under interiörbeskrivning på gravkapell!
Fasadkulör (2004): Röd - slamfärg
Antal våningar (2004): 01, 02, Källare - Delvis
Byggnadsdel (2004): Kor - Fullbrett, Kors, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Skärmtak, Torn - Väster, Vapenhus - Norr, Vapenhus - Väster
Inventeringsår 2001
Under sent 1200-tal omnämns Habo kyrka i skrift. Från ungefär denna tid är även en träskulptur och en dopfunt. En relikask påträffades 1716 i det medeltida altaret. Denna innehöll delar av de 11000 jungfrurna samt en lapp som omnämnde att biskop Sigge invigde altaret. Två Sigge finns i biskopslängden under 1300-talets mitt och tidigt 1400-tal. Sannolikt har det rört sig om en träkyrka medan den ännu stående sakristian är av sten, ett arrangemang som kan ses även i Korsberga. Sakristians ovanliga öst-västliga orientering gör att medeltidskyrkans läge är osäkert.
Ett bevarat sigill från 1622, en stoldelningslängd från 1643 och rester efter ett korskrank talar för att kyrkan försågs med korsarmar och centraltorn under tidigt 1600-tal. Hela kyrkan tycks då ha varit spånklädd. Enligt arkivalier och en inskription utvidgades kyrkan påtagligt 1680. Långhusets södra och norra väggar flyttades ut så att de kom i liv med korsarmarnas ändar. Längden ökades något och den nya västgaveln gjordes tresidig. Nya fönster togs upp på alla sidor. Ingångarna var tre, en i väster, en i söder och en i norr, alla med vapenhus. Men ombyggnaden upplevdes som halvdan. Orgeln fick inte plats utan fick stå upp i takstolen och västgaveln var skapad som östgaveln borde ha varit.
Den nye kyrkoherden Martinus Seth började vid sitt tillträde 1704 att projektera en stor reparation av kyrkan tillsammans med inspektor Sven Nilsson Swan på Högsbäck. Krig och elände gjorde att det dröjde till 1723 innan planerna kunde realiseras. Då innefattade planerna även "att Kyrkian måtte blifwa regulier". Koret gjordes lika brett som kyrkan i övrigt och försågs med en tresidig avslutning som inneslöt större delen av gamla sakristian och ett vapenhus för den östra ingången. Ett förhöjt mittskepp med överljus och sidoläktare omvandlade kyrkan till en basilika. I ändarna byggdes herrskapsloger. Ovan västgaveln restes ett kraftfullt torn och vid dess port ett nytt vapenhus. Ny altaruppsats och predikstol skars av Jonas Ullberg från Velinga. En ny orgel beställdes hos Johan Niclas Cahman och levererades 1736. 1741-43 målades väggar och tak av Johan Christian Pettersson och Johan Kinnerus från Jönköping med scener ur bibel och katekes. Ämnesvalet tycks ha dikterats av dåvarande kyrkoherden Christoffer Jungmarker.
1872 skedde nästa större förändring av kyrkan. Kyrkan omspånades och rödfärgades respektive tjärades. De nedre takfallen försågs med fönster för att ge mer ljus åt sidoläktarna. Vapenhusen i norr och söder revs och deras portar igensattes. Portarna i väster och nordost breddades, sistnämnda fick ett inre vindfång. En ny altarring tillkom. I tornet byggdes ett extra vattentak för att skydda orgeln från dropp. 1875 installerades två kaminer i kyrkan. 1897 byttes taktäckning på långhus och kor från spån till järnplåt.
1903 lade arkitekt Gustaf Lindgren fram ett restaureringsförslag som syftade till att lindra 1872 års ingrepp. Arbetet genomfördes 1908 och inbegrep rivning av vindfång och byggande av vapenhus vid norra ingången, nedtagning av en recent läktare ovan orgeln (kallad "sjunde himlen"), bygge av ny bänkinredning i stil med den gamla (vars dörrar och skärmar blev bröstpanel på väggarna), inläggning av nytt golv, rivning av de västra herrskapslogerna (vilka blev lusthus i prästgårdens trädgård) och målning av exteriörens spån och plåtklädsel. Vid arbetena lät man den inre målningsdräkten vara, med undantag för de ställen där de skadats av vindfång och läktare. I samband med de självsvåldigheter som företogs under arbetets gång väcktes frågan om ordentlig antikvarisk kontroll. Vapenhusets moderna utförande, korgolvets beläggning av korkmatta och rivandet av de västra herrskapslogerna var ej planerat av arkitekten. Byggmästare var E Andersson, Hovslätt och A Hall, Jönköping. Målarmästare var C J Rolander, Klevshult. 1913 skedde rengöring och retuschering av målningarna, vilken utfördes av konservator C L Lundin och målarmästare C Lindgren. 1919 byggdes ett nytt orgelverk av Olof Hammarberg, Göteborg. 1923 insattes innanfönster med antikglas och blyspröjs. 1928 omdanades östra vapenhuset till ny sakristia efter ritningar av länsarkitekt Malte Erichs i Jönköping. Under sakristian anordnades ett pannrum med varmluftssystem med kalorifer för kyrkans uppvärmning. 1945 stagades kyrkans väggar med järnvägsräls efter ett förslag av arkitekt K M Westerberg. 1948 togs den medeltida dopfunten åter i bruk. Tornet försågs med ny täckning av tjärad ek istället för furu. Kyrkan rödfärgades. Fönstren reparerades.
1927 och 1938 hade nya restaureringsprogram upprättats. Dessa kom att mynna ut i arkitekt Adolf Niklassons restaurering 1951-52. En ny altarring tillverkades i stil med den innan 1872. Skåpsinredningen i den gamla sakristian slopades, dess puts lagades och avfärgades och ett nytt skåp för medeltida skulptur uppsattes. Den elektriska belysningen utökades enligt ett program av Sigurd Lidén. Norra vapenhuset fick ny inredning, golv, port och fönster. Altarets sentida brädbeklädnad slopades. Taken isolerades. Rötskadat virke under läktarfönster i väster utbyttes. Konservator Olle Hellström rengjorde de nedsotade målningarna och fäste flagnande partier samt utförde vissa retuscheringar. Orgelfasadens ursprungliga färgsättning framtogs.
1959 var kaloriferanläggningen förbrukad och elektrisk uppvärmning installerades efter program av Lidén. Viss diskussion hade dock förts om eluppvärmningens risker för måleri och inventarier. 1962 byggdes ett nytt orgelverk av Olof Hammarberg, Göteborg. Samma år inrymdes en skrudkammare innanför sakristian. Farhågorna med eluppvärmningen bekräftades. Den kraftiga uppvärmningen på över 20 grader under helgerna ledde till låg luftfuktighet som i sin tur vållade torkskador på inventarierna. 1967 installerades därför en luftbefuktningsanläggning. 1970 ommålades exteriören. Efter en brandsyn två år senare gjordes portarna utåtgående. Högtalaranläggning och rökdetektorer installerades 1978. Exteriör ommålning skedde på nytt 1981. Vid samma tillfälle införskaffades en mindre kororgel. 1982-83 konserverades väggmålningarna under läktarna liksom ett epitafium. Det rörde sig om fästning av färg och rengöring. 1992 installerades en ny högtalaranläggning. Två år senare ommålades exteriören. 2000-01 utförde konservator Anna Billing-Wetterlundh arbeten i kyrkan. Dessa bestod i rengöring av orgelfasad och medeltida träskulptur samt rengöring och fästning av färg på altaruppsats, predikstol och två minnestavlor. 2003 handikappanpassades kyrkan efter ritningar av ATRIO arkitekter Västervik AB. Detta inbegrep en total ombyggnad av norra vapenhusets inre med bl.a. toalett. Därvid utvidgades vapenhuset något åt norr, dock med bibehållet gavelparti och fönster. Samtidigt anordnades ny skrudförvaring och toalett i sakristian. Elinstallationerna förnyades och en larmanläggning tillkom. Interiörens ljussättning utökades och försågs med en manöverpulpet. En läktarbalk i koret förstärktes. Gamla sakristians akrylatmålade KC-puts togs bort och ersattes av kalkputs.
År 1250-1299 Specifika inventarier - dopfunt
År 1723 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Kyrkan ombyggs i olika etapper, sista gången 1723 då hon blir dagens basilika. Den äldsta byggnadshistorian är oklar.
År 1723 Fast inredning - läktare
Läktare i sidoskepp, orgelläktare och herrskapsloger.
Byggherre: Martin Seth
Byggmästare: Sven Nilsson Swan
År 1723 Fast inredning - predikstol
Konstnär - Bildhuggare: Jonas Ullberg
År 1723 Fast inredning - altaruppsats
Konstnär - Bildhuggare: Jonas Ullberg
År 1736 Fast inredning - orgel
Orgelbyggare: Johan Niclas Cahman
År 1741-1743 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Tak- och väggmålningar.
Konstnär: Johan Christian Pettersson
Konstnär: Johan Kinnerus
År 1872 Fast inredning - altarring
År 1872 Underhåll - exteriör
Omspåning av tak och väggar.
År 1875 Teknisk installation - värme
Kamin
År 1897 Underhåll - takomläggning
Spån på långhus och kor byts mot järnplåt.
År 1908 Fast inredning - bänkinredning
Byggmästare: A Hall, Jönköping
Arkitekt: Gustaf Lindgren
År 1908 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Målning av spån och plåt.
Hantverkare - Målare: C J Rolander, Klevshult
År 1913 Konservatorsarbeten
Rengöring och retuschering av målningar.
Konservator: C L Lundin
År 1919 Fast inredning - orgel, orgelverk
Orgelbyggare: Olof Hammarberg
År 1928 Teknisk installation - värme
Pannrum med varmluftssystem under ny sakristia.
Arkitekt: Malte Erichs
År 1945 Underhåll - stomme
Väggar stadgas med järnvägsräls.
Arkitekt: Karl Martin Westerberg
År 1948 Underhåll - målningsarbete, exteriör
År 1948 Underhåll - takomläggning
Furuspån byts mot ek på torn.
År 1951-1952 Fast inredning - altarring
Arkitekt: Adolf Niklasson
År 1951-1952 Konservatorsarbeten
Rengöring av målningar. Partiell fästning och retuschering. Framtagning av ursprunglig färgsättning på orgel.
Konservator: Olle Hellström
År 1959 Teknisk installation - värme
Elvärme
Konstruktör: Sigurd Lidén
År 1962 Fast inredning - orgel, orgelverk
Orgelbyggare: Olof Hammarberg
År 1962 Specifika inventarier - textilskåp
Skrudkammare vid sakristia.
År 1970 Underhåll - målningsarbete, exteriör
År 1978 Teknisk installation - högtalaranläggning
År 1978 Teknisk installation - brandskydd
Rökdetektorer
År 1981 Underhåll - målningsarbete, exteriör
År 1982-1983 Konservatorsarbeten
Färgfästning och rengöring av väggmålningar under läktare.
År 1992 Teknisk installation - högtalaranläggning
År 1994 Underhåll - målningsarbete, exteriör
År 1999 Teknisk installation - larm
År 2000-2001 Konservatorsarbeten
Rengöring av orgelfasad och medeltida träskulptur. Färgfästning på och rengöring av altaruppsats, predikstol och två epitafier.
Konservator: Anna Billing-Wetterlundh
År 2003 Underhåll - omputsning
Omputsning av den medeltida sakristian.
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Cnattingius, Lars & Nanna, Habo kyrka, 1970
Hallbäck, Sven-Axel, Medeltida dopfuntar i Skaraborg, Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 1971-72
Inventarium över svenska orglar, 1989: I Skara stift
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin