Motivering (skydd): KYRKAN
Bälaryds kyrka har ett medeltida ursprung och är troligen uppförd omkring 1100-1200-talet. Kyrkans nuvarande utseende härrör i stora drag från 1700- talets mitt och början av 1800-talet då kyrkan utvidgades och byggdes om.
Stora delar av kyrkans äldsta historia är ännu outforskad, men takstolen och långhusets murverk och grund har fortfarande mycket autentiskt material från dess uppförande dessa har ett stort värde som källmaterial om kyrkans äldsta historia och därmed viktiga ur bevarandesynpunkt. Andra karaktäristiska särdrag kopplade till dess äldsta historia är sadeltakets branta lutning (över långhuset), långhusets tjocka stenväggar samt låga sockel.
Exteriören präglas idag i stort sett av det utseende som kyrkan fick efter 1740 års tillbyggnad. Då byggdes kyrkan till med ett stort och brett tvärskepp mot norr (nykyrkan), uppfört i samklang med övriga kyrkan vad gäller material och form. Liknande utvidgning genomförde Vireda kyrka med ett tvärskepp mot norr vid samma tidpunkt. Tillkomsten av nykyrkan i norr är ett påtagligt och värdefullt vittnesmål om befolkningsökningen i höglandssocknarna kring 1700-talets början. Det ovanliga tornet i väster med en spånklädd och lanterninprydd övervåning är ett karaktärsfullt uttryck och kännetecken för Bälaryd. Spånbeklädnaden, som tidigare troligen även täckt taket på kyrkan, utgör en väsentlig del av upplevelsen av tornet och kyrkans exteriör.
Även kyrkans interiör härrör i stora drag från 1700- talets mitt och början av 1800-talet. 1755 försågs nykyrkans innertak med målningar av Olof Rosenblad, dessa utgör en stor del av upplevelsen i dagens kyrkorum. Även här kan parallellen till Vireda göras då Olof Rosenblad samtidigt även målade Viredas innertak. Interiören ger med välbevarade takmålningar och intakta rum fortfarande en bra föreställning om hur kyrkan tedde sig i början av 1800-talet. I långhuset uppmärksammas främst innertaken från 1807 och läktaren med Rosenblads panelmålningar samt Nordströmorgeln. Senare tillskott och ändringar har på ett harmoniskt sätt inordnat sig i den befintliga miljön. Nya och gamla inslag ger tillsammans en förståelse för kyrkans historia. Triumfkrucifixet på korväggen utgör ett värdefullt uttryck för kyrkans äldre medeltida historia, och andra inslag utgör värdefulla vittnesmål om andra tidsepoker. Kyrkans senaste historia under 1900-talet tar sig uttryck i en ändrad bänkindelning, harmoniserad färgsättning och större exponering av äldre inventarier.
Till kyrkomiljön hör också kyrkogården med gravkoret vid västra entrén samt norr om kyrkogården den fd skolbyggnaden från 1886. Kyrkomiljön har kulturhistoriska värden som en välbevarad plats med lång historisk kontinuitet.
Sammanfattning
- Utvändigt präglas kyrkan av dess 1700-1800-tals dräkt, uttryckt genom nykyrkan, den stora sakristian, stora rundbågade fönsteröppningar, spritputs, tornöverbyggnad samt gravkoret väster om kyrkan. Sakristians och nykyrkans tillkomst visar på 1700-talets befolkningsökning och utrymmesbrist.
- Den spånbeklädda tornöverbyggnaden är en väsentlig del av den för Bälaryd karaktäristiska siluetten, material och utförande kopplade till denna är värdefulla.
- Interiören präglas av det medeltida långhuset samt nykyrkan från 1700-talets mitt med sin iögonenfallande takmålning. Läktarbröstningens apostlaporträtt samt altartavlan på nykyrkans södra vägg är målade samtidigt med takmålningen och bildar tillsammans ett sammanhang.
- Den medeltida takstolen är välbevarad och visar flera skulpterade detaljer av stort historiskt värde. - Långhusets murverk innehåller autentiskt material från kyrkans uppförande av källhistoriskt värde för kunskap om kyrkans äldsta historia.
- Inventarier berättar om kyrkans långa användande som gudstjänstrum; bland dessa märks framför allt triumfbågskrucifixet från 1400-talet, den medeltida järndörren i sakristan, predikstolen från 1600-talet, samt Nordströmorgeln från 1836.
● Föremål tagna ur bruk berättar om kyrkans äldre användande som gudstjänstrum och är förknippade med ett stort värde för tolkningen och berättandet av kyrkans historia.
KYRKOGÅRDEN
Bälaryds kyrkogård har medeltida kontinuitet som begravningsplats, och är idag ett exempel på en typisk lantkyrkogård. Kyrkogården speglar socknens sociala historia, dess personhistoria och samtidens kulturhistoria, den berättar om skiftande ideal från 1800-talets slut och framåt som styrt kyrkogårdens utformning.
Titlar på gravar, namn på människor som verkat i samhället berättar om Bälaryds sena historia. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om hantverksskicklighet i stenhuggeri och gjuteri- eller smidesteknik, andra berättar mer om samhällets modernisering genom ett större antal likartade vårdar.
Bälaryds kyrkogård har följt samma utveckling som de flesta landsortskyrkogårdar. Kyrkogården har utvecklats från en öppen ängsliknande plan med gravar spridda utan någon över-gripande disposition, till en kyrkogård med reglerade kvarter som skiljdes åt av krattade gångar, gravar indelade efter köpegravsområden och efter områden där man begravdes efter den allmänna linjen. Omkring 1900-talets mitt försvann bruket att skilja på begravningar utmed allmänna linjen och i köpegravskvarter. Denna utveckling präglar också Bälaryds kyrkogård. Den fortsatta utvecklingen av kyrkogården bör göras med hänsyn till dess historia, med hänsyn inte bara till kända person- och kulturhistoriska värden i enskilda gravvårdar utan även i element som speglar kyrkogårdens utveckling. Tydliga uttryck för detta är t ex skillnader mellan kvarter A med sina påkostade köpegravsområdena och kvarter C som innehåller delar av den så kallade allmänna linjen.
På Bälaryds kyrkogård syns tydligt att folkliga föreställningar om vilka platser på kyrkogården som var mest önskvärda att begravas på, vid slutet av 1800-talet hade ändrats från att bero på om de låg norr eller söder om kyrkan till att istället bero på var graven på bästa sätt exponerades för besökare till och från kyrkan.
Kvarter A D hör till den gamla kyrkogården och speglar utvecklingen fram till mitten av 1900-talet. Kvarter E är ett homogent modernt kvarter som speglar 1960-talets ideal och de ursprungliga intentionerna. Gravkoret vid västra muren har hög ålder och utgör en väsentlig del av kyrkogårdens äldre historia.
Titlar på gravstenar förekommer relativt sparsamt på kyrkogården, men är olika för olika kvarter. De som finns berättar om typiska äldre yrken och titlar i Bälaryd som godsägare, hemmansägare, nämndemän, kvarnägare etc. Den äldre kvartersindelningen bör bevaras på gamla kyrkogården så mycket som möjligt. Det finns inga bevarade grusgravar kvar på kyrkogården och därför är de gångar som fortfarande är grustäckta extra viktiga att värna om eftersom grusets närvaro är en stor del av kyrkogårdens tradition och autenticitet.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider.
Sammanfattning
- Bälaryds kyrkogård speglar det sena 1800-talets och hela 1900-talets begravningsskick. Utvecklingen är synlig i skillnader mellan olika gravvårdar, utformning av olika kvarter, inramningar etc.
- Var rädd om de skillnader som ännu finns mellan olika kvarter och delar av kyrkogården. De olika delarnas innehåll och utformning berättar om äldre tiders samhälle, värderingar och ideal.
- Gravkoret i väster är en viktig del av kyrkogårdens historia, därtill en av kyrkogårdens äldsta delar, jämte delar av stenmurarna runt gamla kyrkogården. Likaså är träd av hög ålder värdefulla för upplevelsen av kyrkogårdens kulturhistoriska värden.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2004)
Bälaryds kyrkogård har medeltida kontinuitet och har troligen utvidgats vid ett flertal tillfällen. Två av dessa är kända; en utvidgning mot norr och öster troligen under 1800-talets mitt eller andra hälft med ca 5 repektive 14 meter, samt en utbyggnad 1960 med en helt ny kyrkogårdsdel öster om gamla kyrkogården. Gamla kyrkogården har en ofullständig äldre trädkrans av lönn, de flesta ytor är täckta med gräsmattor bortsett från gångar till och från kyrkan och kyrkogårdens entréer samt närmast runt om kyrkan. Kvarteret norr om kyrkan har de mest påkostade familjegravarna eftersom det här var naturligt att välja en plats om man ville ha en välexponerad vård. Söder om kyrkan låg kyrkogårdens motsats den allmänna linjen där man begravdes i tätt placerad gravar i kronologisk ordning utan någon kostnad. Samtliga dessa var från början ensamgravar. Idag har detta område betydligt tunnats ut. Vid västra muren står ett gravkor som uppfördes omkring sekelskiftet 1800 för makarna Carlström från Tollarp.
Inventeringsår 2010
Kring tidig kyrkogårdshistoria vet vi väldigt lite, mycket beroende på att det dels är svårt att spåra ändringar och dels inte har funnits handlingar kring kyrkogården på samma sätt som vad gäller kyrkobyggnaden. Kyrkogården i Bälaryd är samtida med kyrkan som troligen uppfördes under 11- eller 1200-talet. Den ursprungliga kyrkogårdens utsträckning är inte känd men torde huvudsakligen sträckt sig söder om kyrkan. Den nuvarande södra och västra avgränsningen mot söder och väster verkar åtminstone ha kontinuitet till 1800-talets början eller 1700-talets slut då den äldsta kända ritning (från 1819) har hittats. Enligt samma karta fanns vid tidpunkten förutom det nuvarande gravkoret i sten även ett i trä, vid norra muren. Detta revs på 1890-talet efter en tids förfall. På samma ritning från 1819 ses även en fristående klockstapel på kyrkogårdens södra del, alltså fortfarande en lång tid efter det att kyrktornet byggts på.
Någon gång mellan 1819 och 1900-talets början utvidgas kyrkogården mot norr och öster i norr med bara omkring 5 meter troligen för att man skulle kunna få plats med en trädkrans och i öster med ett större stycke mark omfattande fem gravrader, motsvarande omkring 14-15 meter.
1953 görs ett mer omfattande förslag till utvidgning av kyrkogården mot öster. Detta realiseras inte förrän 1960 då den östra nya kyrkogården tas i bruk. Till denna uppförs även ett bårhus. För ritningarna till kyrkogården svarade trädgårdsarkitekt Tengvall i Tranås och ritningarna till bårhuset gjordes av Johannes Dahls arkitektkontor i Tranås. Bårhuset togs ur bruk som bårhus omkring 1994 och ändrades då till personal- och förrådsutrymme. Övriga ändringar har skett successivt och omfattar främst borttagande av äldre vårdar något som är mest påtagligt i det södra kvarteret.
År 1800-1899 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning åt norr och öster.
År 1890-1899 Rivning
Rivning av gravkor i trä tillhörigt Skärsjö säteri.
År 1960 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning åt öster.
Jönköpings länsmuseums arkiv. (JLM)
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA's arkiv. (JLST)
.
(1930). Våra kyrkor och griftegårdar i ord och bild.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin