Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Hols kyrka har ett framträdande läge på en gruskulle i odlingslandskapet kring Säveån. I närheten av kyrkan finns ett av landskapets största koncentrationer av järnåldersgravfält, vilket tyder på platsens centrala karaktär vid denna tid. Kyrkbyn skiftades på 1800-talet, kvar vid kyrkan ligger prästgården. Området är klassat som riksintresse för kulturmiljövården.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården omges av en kallmur med stiglucka och smidesgrindar. Äldre lövträd bidrar till anläggningens karaktär. Några raka grusgångar genomlöper kyrkogården. Av äldre gravar märks en tumba och några gjutjärnsvårdar. Ett stort antal är stenramsgravar. I en redskapsbod förvaras två medeltida järndörrar och en altarskiva med relikgömma. På kyrkogården står även en runsten.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Salkyrkan utgörs av ett medeltida långhus av gråsten, vilket 1776 försetts med fullbrett, tresidigt avslutat kor och för bygden karaktäristiskt gaveltorn. I väster är ett vapenhus från samma tid. I norr är en senmedeltida sakristia med delvis ursprunglig takstol och rest av spiraltrappa. Interiörens 1700-talskaraktär förstärktes vid arkitekt Ärland Noréens restaurering 1942 då nuvarande slutna bänkinredning och altarring tillkom liksom harmonisk färgsättning. Altaruppsats, predikstol och läktare från omkring 1700 är karaktäristiska för rummet liksom Johan Lundgrens takmålningar från 1789. Nuvarande sakristidörr har ursprungligen hört samman med predikstolen. Dopfunten härrör från omkring 1900. Den pneumatiska Hammarbergorgeln och dess klassicerande fasad tillkom 1946. I vapenhuset finns en runsten och på vinden en altarring från omkring 1700. Den ena klockan är tidigmedeltida.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan har ett framträdande läge i det som riksintresse klassade kulturlandskapet. - Kyrka och prästgård bildar en kyrkomiljö.
- Kyrkan representerar de små medeltida kyrkor som byggdes om till salkyrkor på 1700-talet. - Medeltida murverk, takstol, klocka, dörrar och altarskiva är omistliga historiska dokument. - Interiörens prägel av stilideal från 1600- och 1700-talet, bl.a. genom den karaktärskapande takmålningen. - Bevarad inredning från omkring 1700 och 1942 års välanpassade tillskott.
- Kyrkogårdens stenmur, stiglucka, smidesgrindar, grusgångar och äldre gravvårdar.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2005)
Salkyrkan ligger med koret åt öster i den sydvästra delen av en rektangulär kyrkogård, vilken i söder följer åsens branta sluttning. Kring kyrkogården löper en kallmur av gråsten som i söder utgör stödmur. Sannolikt härrör muren från 1703 då bönderna uppmanades till kyrkobalkars anläggande vid visitation. Muren har tre ingångar, en i sydväst med stiglucka, en i norr (som numera vetter mot en åker) och en i öster. De båda sistnämnda är centralt placerade och har smidda pargrindar och grindstolpar av tuktad granit från 1800-talet. Från stigluckan leder en lövträdskantad grusgång upp till kyrkporten där den delar sig och fortsätter på ömse sidor om kyrkan som två parallella gångar (den norra med allé) innan de förenas framför östra grinden. En grusgång från norra grinden ansluter i rät vinkel. Väster om norra grinden står en redskapsbod och väster om denna en runsten. Väster om kyrkan står glest några gamla lövträd. Gravarna ligger i nord-sydliga rader, de yngre i nordost och kantade av lövhäckar. I slänten söder om kyrkan finns en 1700-talstumba med täckhäll i hög relief med vanitasmotiv. Norr om kyrkan finns några få, oregelbundet placerade 1800-talsgravar, bland vilka märks en med gjutjärnsstaket, en gjutjärnsvård i form av ett träd och ett gjutjärnskors. Flera av gravarna från tidigt 1900-tal har stenram och grusad yta. I öster finns en grav med inramning i form av en midjehög mur med vitkalkad puts och avtäckning med tvåkupigt lertegel. Direkt nordost om kyrkan påträffades 1984 två flata stenhällar, vilka undersöktes av medeltidsarkeolog Rune Ekre. Det skulle enligt en äldre uppgift ha fortsatt en sträng av slika hällar åt väster, vilka sedan vikit av i rät vinkel åt söder mot sakristian. 1905 skall en sådan sträng även ha iakttagits löpande under golvet tvärs igenom kor och sakristia. Eventuellt kan det ha rört sig om en tidigare byggnad, vilken det är svårt att uttala sig om. Dag Stålsjö hävdade i sin samtida TV-serie "Svearikets vagga" att det kunde rört sig om ett hednatempel, en mycket löst grundad hypotes.
STIGLUCKA - Stigluckan utgörs av två slätputsade och vitkalkade pelare som bär ett smalt sadeltak med täckning av enkupigt lertegel. Taket har sannolikt tillkommit i samband med kyrkans restaurering 1942, emedan det vid 1920 års inventering bara återstod två murpelare av stigluckan. Röstena är klädda med vit locklist. Vindskidorna är av vitt trä med uppskjutande kulor av vit plåt på toppen. I öppningen sitter en smidd pargrind från 1800-talet av samma slag som ovan nämnda. Stigluckan är sannolikt uppförd under 1700-talet.
RUNSTEN - Den smala och höga runstenen av granit påträffades 1996, inmurad under korfönstret. Inskriptionen lyder: "Ulf och Assur reste denna sten efter Aslak, en mycket god tegn, sin mycket älsklige fader."
Inventeringsår 2001
Texten saknas
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Inventarium över svenska orglar, 1989: I Skara stift
Wennerblad, Ernst, Skara stifts kyrkor under de sista årtiondena af 1800-talet, 1902.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin