Motivering (skydd): Kvarter I
Gravstenarna i kvarter I uppvisar en skiftande karaktär med allt från äldre högresta mer monumentala vårdar till yngre låga rektangulära vårdar av yngre datum. Denna blandade karaktär gör kvarteret mindre känsligt för nytillskott. Dock bör dessa i utformning och material ansluta sig till intilliggande vårdar. Bland kvarterets gravvårdar finns det några stenar vilka fortsatt bör bevaras på sin ursprungliga plats. Detta gäller särskilt de äldre högresta vårdarna liksom de halvhöga vårdarna i diabas vilka på en markant sätt bidrar till kvarterets karaktär. Även bland de övriga vårdarna finns representanter vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde.
Kvarter II
Kvarteret uppvisar en heterogen karaktär med en
blandning av låga breda familjegravvårdar, smala
höga diabasstenar samt låga rektangulära stenar
med antikinspirerade stildrag samt ett antal låga
rektangulära stenar mer rak eller oregelbunden
ovansida liksom någon liggande häll och en kluven
natursten. Kvarterets färgskala går i svart och grått
vilket man bör ha i åtanke vid nytillskott i kvarteret.
Nytillskott bör även ges en utformning vilken
ansluter sig till omgivande vårdar. Återanvändning
av äldre vårdar är ett mycket bra alternativ för att
bevara stenar vilka bidrar till kvarterets ålderdomliga
karaktär.
Kvarter III
Kvarter III uppvisar en homogen karaktär med avseende på stenarnas utformning och skala där samtliga stenar är av typen låga rektangulära. Nytillskott bör därför ansluta sig till denna utformning medan valet av material är av mindre betydelse.
Kvarter IV
Karaktären på kvarterets gravstenar är homogen
med avseende på den låga skalan. Vad det gäller
utformningen av nytillskott bör dessa därför utformas
med hänsyn till detta, dock finns det utrymme
för stenar i nyare material samt med friare utformning.
Marmorvården över K. E. Gunnar Johansson
bör med tanke på sin speciella utformning bevaras
i kvarteret även efter att gravrätten löpt ut.
Kvarter V
Karaktären på gravvårdarna i kvarter V är tydligt varierad. Karaktären skiljer sig ganska markant från områdets östra del till dess västra. I den östra delen finner man rester av en allmän linje i form av ett antal mindre, ganska oansenliga diabasstenar. Det är angeläget att man slår vakt om de kvarvarande resterna av detta enklare gravskick. I kvarterets västligaste ände finner man kyrkogårdens enda bevarade grusgrav vilken utgörs av en högrest monumental vård i grå granit omgiven av ett stilfullt gjutjärnsstaket. Stenen är rest över släkten Leijonhufvud. Denna grav skall bevaras. Kvarterets övriga vårdar utgörs till största delen av låga rektangulära stenar i diabas samt grå och röd granit. Ett flertal av dessa uppvisar hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden och kan därför anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde. I kvarteret finns även några nyare stenar med friare utformning. Nytillskott bör i möjligaste mån förläggas till kvarterets västra del samt i material och utformning ansluta sig till intilliggande
stenars karaktär. Äldre bearbetade vårdar med påkostad dekor kan med fördel återanvändas så att kvarterets karaktär bevaras.
Kvarter VI
I kvarter VI är det viktigt att slå vakt om den låga
skala som präglar kvarterets vårdar. Bland gravstenarna
finns flertalet representanter vilka genom sina
hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska
värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde. Detta gäller inte minst de två smala högresta granitstenarna med infällda Thorvaldsen medaljonger placerade i kvarterets sydvästra hörn, den liggande granithällen över greve Knut Posse samt den moderna glasvården rest över makarna Lindqvist. Även vårdar med tydliga antikinspirerade stildrag och påkostad dekor bör betraktas som värdefulla ur ett bevarandeperspektiv varför exempelvis återanvändning utgör ett bra alternativ till en helt ny sten. I övrigt bör nytillskott ansluta sig till den låga skalan liksom i sin utformning ansluta sig till intilliggande vårdars karaktär.
Kvarter VII
Kvarter VII har en homogen karaktär med huvudsakligen låga rektangulära
vårdar med mjukt avrundad ovansida eller överliggande
triangulär fronton och antikinspirerade stildrag. I kvarteret finns
även några familjegravar med låga breda stenar vilka tidigare haft
ett framförliggande grusområde med omslutande stenram. Materialet
är övervägande diabas med inslag av röd och grå granit.
I kvarteret förekommer även någon sten i nyare material såsom
blåflammig labrador. Vid nytillskott bör därför hänsyn tas dels till
den låga skalan men även till karaktären på intilliggande gravvårdar,
dock finns det utrymme för stenar i såväl nyare material
samt friare utformning. Många av de äldre vårdarna har vackra
sirliga dekorationer med växtslingor och bibliska symboler varför
en återanvändning av dessa stenar på ett positivt sätt skulle kunna
bidra till att bevara karaktären.
Kvarter VIII
Karaktären på gravvårdarna i kvarter VIII är varierad.
I kvarteret finns ett antal familjegravar med
låga breda stenar av vilka det tydligt framgår att
de tidigare varit försedda med ett framförliggande
grusfält omramat med en stenram. Kvarterets övriga
vårdar utgörs till största delen av låga rektangulära
stenar i diabas samt grå och röd granit. Ett flertal
av dessa uppvisar hantverksmässiga, konsthistoriska
och lokalhistoriska värden och kan därför anses
besitta ett betydande kulturhistoriskt värde. Nytillskott
bör i material och utformning ansluta sig till
intilliggande stenars karaktär. Äldre bearbetade
vårdar med påkostad dekor kan med fördel återanvändas
så att kvarterets karaktär bevaras.
Sammanfattande bedömning och karaktär
Asa kyrkogård har anor från medeltiden och har genom åren utvidgats i etapper och utgör i dag en relativt stor landsortskyrkogård omgärdad av stenmur och trädkrans. På kyrkogården finns förutom kyrkan ett murat gravkor över släkten Lejonhufvud samt en mindre ekonomibyggnad.
Kyrkogården är uppdelad i åtta kvarter placerade söder, öster och norr om kyrkan. De olika kvarteren skiljer sig i karaktären inbördes från varandra. Kvarter I har en blandad karaktär där gravvårdarna i huvudsak är hållna i en låg skala i varierande form och material där diabas är vanligast bland de äldre vårdarna medan den grå och röda graniten dominerar bland de yngre. Även kvarter II uppvisar en heterogen karaktär med en blandning av låga breda familjegravvårdar, smala höga diabasstenar samt låga rektangulära stenar. Kvarterets färgskala går i svart och grått vilket man bör ha i åtanke vid nytillskott i kvarteret.
Kvarter III och IV har huvudsakligen yngre vårdar i låg skala och kan i ett framtida perspektiv tåla nytillskott utan större krav på utformning och materialval. I kvarter V är det särskilt angeläget att man slår vakt om de kvarvarande resterna av den allmänna linjen vilken kan skönjas i ett antal bevarade diabasstenar i enklare utförande samt av mindre storlek. I kvarter V är det även viktigt att slå vakt om kyrkogårdens enda kvarvarande grusgrav.
I kvarter VI – VIII dominerar den låga skalan. Ett flertal av kvarterens gravvårdar uppvisar hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden och kan därför anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde. Exempel på detta utgör de två granitstenarna med medaljonger av konstnären Thorvaldsen vilka är placerade i kvarter V sydvästra hörn.
Generellt bör nytillskott i samtliga av kyrkogårdens kvarter, med avseende på material och utformning, ansluta sig till intilliggande stenars karaktär. Äldre bearbetade vårdar med påkostad dekor kan med fördel återanvändas så att kvarterets karaktär bevaras.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Asa kyrkogård ligger på ett vackert höjdläge med
fantastiska vyer över Asa sjön och på dess motstående
sida ligger Asa Herrgård. Kyrkogården, vilken
omgärdas av en naturstenmur, är uppdelad i
åtta kvarter vilka omsluter kyrkan. Sin huvudsakliga
utbredning har kyrkogården i söder, öster och
norr. Gångsystemet på kyrkogården är bevarat i det
utförande som det erhöll i samband med den nya
kyrkans uppförande i början av 1800-talet.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en naturstenmur vars
karaktär varierar på kyrkogårdens olika delar. I
sydväst, söder och sydöst ligger kyrkogården upphöjd
över den omgivande marken som på en platå
varvid kyrkogården kommer att ligga i liv med
stenmurens ovansida. I söder och norr övergår muren
till att anta karaktären av en vallmur för att i
sydöst, öst och nordöst utgöras av en bred drygt
meterhög murad naturstenmur.
Ingångar
Kyrkogården har två ingångar. Huvudingången
är placerad i väster mitt för ingången till tornet.
Den västra ingången är försedd med dubbla sirliga
smidesgrindar där varje grind kröns av ett smidet
kors. Mötet mellan grindarna är markerat med en
korskrönt förgylld kula. Grindarna flankeras av två
kraftiga huggna stenstolpar med mjukt avrundad
ovansida.
Kyrkogårdens andra ingång ligger mitt på den
östra muren och är försedd med en dubbel smidesgrind
av enkel karaktär även denna flankerad av
huggna stenstolpar.
I anslutning till den ekonomibyggnad som uppförts
i liv med kyrkogårdsmuren på kyrkans norra
sida finns en smal öppning mellan byggnaden och
muren.
Vegetation
Kyrkogården omgärdas av en trädkrans huvudsakligen
av lönn med enstaka inslag av ask. Utmed
den norra muren har kransen föryngrats och här
hålls träden nu i en betydligt lägre skala. Samma
sak har skett med trädkransen i kyrkogårdens sydvästra
hörn. Frånsett trädkransen i anslutning till
kyrkogårdsmuren finns ingen övrig vegetation på
kyrkogården.
Gångsystem
Samtliga gångar på kyrkogården är täckta med singel. Gångarna delar in kyrkogården i sju delar. Tidigare fanns en liten grusad gång mellan kvarter II och III. Denna är idag igenlagd och besådd med gräs. Frånsett denna förändring är gångsystemet på kyrkogården intakt från tiden då den anlades
Urnlund/Minneslund
Någon minneslund/urnlund finns inte anlagd på Asa kyrkogård.
Gravvårdstyper
Den övervägande delen av kyrkogårdens gravvårdar är hållna i en låg skala. Bland de äldre vårdarna finner man även en rad mer högresta, monumentala vårdar. Materialet bland de äldre stenarna är till stora delar diabas medan de yngre stenarna i större utsträckning är utförda i röd och grå granit. I kvarter V vilket är beläget i kyrkogårdens sydöstra hörn finner man resterna av en allmän linje där stenarna till stor del utgörs av små sluttande hällar. Bruket att skriva ut ortsnamn är allmänt utbrett på kvarterets vårdar emedan titlar främst förekommer på de äldre stenarna.
Bland familjegravvårdarna finner man flertalet låga breda stenar. Flertalet av dessa har tidigare varit försedda med stenram och grusat fält.
Samtliga gravvårdar står vända åt öster med baksidan vänt mot huvudingången i öster. Detta har troligen sin förklaring i att byvägen tidigare gick på andra sidan kyrkogården varvid den östra ingången tjänade som huvudingång. Idag ger detta besökare av kyrkogården en känsla av att man närmar sig kyrkogården från fel håll.
Byggnader
Norr om kyrkan ligger en ekonomibyggnad för redskapsförvaring samt med inrymt personalutrymme. Byggnaden är uppförd med gråmålad locklistpanel, brunmålade portar och ett sinuskorrugerat plåttak. Alldeles öster om kyrkan ligger ett mindre gravkor uppfört över släkten Lejonhufvud. Byggnaden är uppförd i sten med slätputsade väggar markerade hörnkedjor och en slätputsad kimröksgrå sockel. Ovanför den dubbla kopparbeslagna porten sitter en infälld marmorplatta med förgylld text.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter I
Allmän karaktär
Kvarter I ligger i kyrkogårdens nordvästra hörn
direkt norr om den västra ingången. Stenarna i
kvarteret är av blandad karaktär, placerade i enkla
rader i nord-sydlig riktning. Området var tidigare
ansett som ett av kyrkogårdens finare kvarter
varför gravplatserna i detta kvarter är något mer
generöst tilltagna. Området avgränsas i norr och
väster av den omgivande kyrkogårdsmuren och i
öster och söder av grusade gångar.
Gravvårdstyper
Området har en blandad karaktär där gravvårdarna
i huvudsak är hållna i en låg skala i varierande
form och material där diabas är vanligast bland de
äldre vårdarna medan den grå och röda graniten
dominerar bland de yngre. Bland de yngre vårdarna
förekommer även nyare stenmaterial såsom
hollandia och labrador. I kvarteret finns ett tiotal
mer högresta stenar från tiden kring sekelskiftet
1900 samt några liggande sluttande hällar. Den ål-
dersmässiga spridingen inom kvarteret är stor där
hela tidsperioden från 1800-talets sista decennier
fram till idag finns representerad, dock med en liten
övervikt på stenar från 1950-, 80- samt 90-talen
samt decennierna kring sekelskiftet 1900.
Förekomsten av ortsnamn och titlar på kvarterets
vårdar är relativt vanlig medan psalmhänvisningar
förekommer mera sparsamt. Exempel på förekommande
ortsnamn är Odenslund, Mariannelund, Baggansås,
Asaryd, Gislaved och Hångeryd. Bland de
titlar som förekommer kan nämnas överstelöjtnant,
fjärdingsman, komminister, kantor, hemmansägare
och kyrkovaktmästare. På några av kvarterets vårdar
förekommer även kortare texter såsom ”Älskad
– Saknad” och ”Den rättfärdige måste lida mycket
men Herren räddar honom ur allt”.
Kvarterets äldsta vård härrör från 1884 och utgörs
av en smal halvhög diabassten rest över kyrkovärden
Johan Nilsson 1831-1884 ifrån Lönsås.
Utmärker sig gör bland annat stenen i form av
en trädstam i kvarterets nordvästra hörn rest över
kantor August Granstrand 1860-1910 och hans hustru
Zelma 1858-1925.
Kvarter II
Allmän karaktär
Kvarter II ligger rakt norr om kyrkan och avgränsas i norr av kyrkogårdens vallmur och i övriga väderstreck av grusade gångar. Hela området är bevuxet med gräs där stenarna står placerade i enkla nordsydliga rader. I kvarteret finner man en ganska så jämn blandning av enkel- respektive familjegravar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter II är huvudsakligen utförda
i grå granit och diabas. I kvarteret finns en handfull
smala högresta vårdar vilka tydligt utmärker sig
från den annars gängse typen med låga rektangulära
vårdar. Här återfinns även några familjegravar
med låga breda vårdar vilka tidigare troligtvis varit
försedda med stenram och grusfält.
Förekomsten av ortsnamn och titlar på kvarterets
vårdar är relativt vanlig liksom hänvisningar
till psalmer och bibelstycken. Exempel på förekommande
ortsnamn är Gerdshult, Torpäng, Hisshult,
Kalvhult, Granhult, Tritteboda och Asa. Bland
de titlar som förekommer kan nämnas f. förvaltare,
f. kommunalordförande, bruksdisponent, nämndeman
samt hemmansägare. På någon sten förekommer
även kortare texter såsom ”Sov i ro”.
En vård som utmärker sig lite alldeles extra är
ett granitkors på fundament rest över Bruksdisponent
Sven Wilhelm Grabe (1872-1933) och Karin
Grabe (1886-1973) liksom hemmansägare Karl
Fredrik Petterssons korsprydda diabassten. I kvarteret
finns även en återanvänd sten över Stig Glanz
där den äldre texten bevarats på baksidan.
Kvarter III
Allmän karaktär
Kvarter III är beläget rakt norr om sakristian och omfattar endast ett tiotal gravar. Hela kvarterets yta är bevuxen med gräs och gränsar i väster till kvarter II. Gravvårdarna är placerade i räta nord-sydliga linjer. I söder och öster avgränsas kvarteret av grusgångar och i norr av kyrkogårdens vallmur.
Gravvårdstyper
Kvarterets vårdar är av yngre datum. Stenarnas material varierar kraftigt med allt från diabas till röd eller grå granit liksom inslag av modernare material såsom blåflammig labrador. Den åldersmässiga spridningen är ringa och sträcker sig mellan 1970-talet fram till 2000-talet. Några titlar förekommer inte på kvarterets stenar. Däremot finns ortsnamn angett på hälften. Exempel på detta utgör Knutskog, Asaryd, Hångeryd, Solhäll och Kråketorp.
Kvarter IV
Allmän karaktär
Kvarter IV ligger i kyrkogårdens nordöstra hörn
och utgörs av ett stort rektangulärt gräsbevuxet
område. Trots sin stora utbredning rymmer kvarteret
endast ett 20-tal gravvårdar huvudsakligen av
yngre datum. I kvarterets västra del alldeles öster
om kyrkan ligger ett gravkor uppfört över släkten
Lejonhufvud. På den gräsyta vilken är belägen i
vinkeln mellan kyrkans långhus och sakristia har
man ställt upp ett flertal äldre smides och gjutjärnskors.
Lutande mot kyrkogårdsmuren i kvarterets
norra del står de gravvårdar vilka avlägsnats från
kyrkogården då gravrätten löpt ut.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter IV är av skiftande karaktär
där den äldsta stenen härrör från 1800-talets sista
decennium och den yngsta från 2000-talet d.v.s.
en stor spridning såväl med avseende på ålder som
utformning. Merparten av stenarna är låga rektangulära
med rak eller oregelbunden ovansida. Stenmaterialet
är huvudsakligen grå eller röd granit med
enstaka inslag av diabas och nyare stenar i blåflammig
labrador.
Förekomsten av ortsnamn på kvarterets vårdar
är relativt vanlig emedan titlar och psalmhänvisningar
uppges mer sparsamt. Exempel på förekommande
ortsnamn är Penningetorp, Buskatorp,
Växjö, Undersboda, Möllnahult samt Lammhult
och plantingsboda. Enda titel som anträffas är agr.
dr. På någon sten förekommer även psalmhänvisning.
I kvarteret är det två gravvårdar vilka utmärker
sig, dels genom sin utformning samt genom val av
material. Den äldsta vården utgörs av en tunn marmorplatta
prydd med en porslinsros rest till minne
av K. E. Gunnar Johansson, Hångeryd (1889-1898)
samt ett marmorkors rest över Miles Karlsson
(1897-1970)
Kvarter V
Allmän karaktär
Området är beläget i kyrkogårdens sydöstra hörn och avgränsas i söder och öster av den omgivande kyrkogårdsmuren och på motstående sidor av grusgångar. Hela kvarteret är bevuxet med gräs med gravvårdar orienterade i räta nord-sydliga rader.
Gravvårdstyper
Karaktären på kvarterets skiftar tydligt med allt från mindre diabashällar, låga rektangulära stenar i såväl diabas som grå och röd granit med rak eller oregelbundet utformad ovansida. I kvarteret finner man även några sluttande hällar samt en högrest monumental granitvård. Åldersspridningen i kvarteret är stor där den äldsta vården härrör från slutet av 1800-talet och med senaste gravsättningen på 2000-talet. Det råder en tydlig övervikt på stenar från 1970- och 80-talet.
Bruket att skriva ut titlar och psalmhänvisningar förekommer endast sparsamt medan förekomsten av ortsnamn är relativt vanlig. Exempel på titlar utgör träsnidare och A. soldat. Ortsnamn som uppges på stenarna är bl.a. Kråketorp, Saxabjörke, Asaryd, Hisshult, Sjöända, Hångeryd samt Fraggahult. I kvarteret finns även ett antal stenar där man endast uppgett namn och eventuell ort men utelämnat årtal. I kvarterets östra del finner man flertalet mindre, till sin utformning ganska så oansenliga, vårdar av diabas vilka troligtvis kan utgöra resterna av en tidigare allmän linje häribland en barngrav över vår lille Kennert (1934-1950).
I kvarter V finner man kyrkogårdens enda kvarvarande grusgrav vilken utgörs av en högrest monumental vård i grå granit placerad på en mossbelupen kulle omgiven av ett stilfullt gjutjärnsstaket. Stenen är rest över släkten Leijonhufvud med första gravsättning av friherrinnan Hildegard Leijonhufvud, född Taube (1839-1881)
Lite speciell framstår den halvhöga diabasstenen rest över Anna Lisa Johannesdotter, Gärdshult där man kan läsa att blixten tog hennes liv.
Kvarter VI
Allmän karaktär
Kvarter VI ligger på kyrkogårdens södra sida öster om den grusade gång vilken löper i förlängningen av kyrkans södra ingång. Hela området är gräsbevuxet och stenarna är orienterade i raka nord-sydliga linjer.
Gravvårdstyper
Kvarter VI upplevs som ett homogent kvarter, huvudsakligen med låga rektangulära vårdar utförda med mjukt avrundad ovansida eller överliggande triangulär fronton och antikinspirerade stildrag. Det stora flertalet av vårdarna är utförda i diabas. I kvarteret förekommer även ett antal vårdar i grå och röd granit samt någon sten i nyare material såsom blåflammig
labrador.
Åldersspridningen fördelar sig över åren från
1900-talets första decennium fram till 1980-talet
där gravvårdar från 1950- och 60-talet är klart
överrepresenterade. Flertalet av diabasvårdarna är
vackert dekorerade med slingrande växtlighet och
religiösa symboler.
Förekomsten av ortsnamn på kvarterets vårdar
är relativt vanlig medan psalmhänvisningar
och titlar förekommer mer sparsamt. Exempel på
förekommande ortsnamn är Erikstorp, Vitabråten,
Mössjöås, Brunstorp, Sandsbro, Kalvhult och Velhult.
Bland de titlar som förekommer kan nämnas
lantbrevbärare, smedmästare och hemmansägare.
På någon enstaka av kvarterets vårdar förekommer
även kortare texter såsom ”Herre ske din vilja”.
I kvarteret finns en barngrav, markerad med ett
litet marmorkors, över ”vår lilla Carina” 1969-1974,
Knutskog.
I kvarteret finns fyra gravvårdar som utmärker sig
lite extra. Dessa utgörs av en glasvård, utförd som en
etsad glasskiva fäst vid en ställning av bockad kopparplåt,
över Ivar och Bodil Lindqvist från 1990-talets
slut, en liggande rektangulär granithäll med huggna
kantdekorationer och vapensköld till minnet av Greve
Knut Posse (1886-1947) och makan Viveka Posse
1911-2003. I kvarterets sydvästra hörn står två stycken
smala högresta granitstenar i vars ovankant man finner
en infälld porslinsmedaljong med motiv av konstnären
Thorvaldsen. Den större av dessa två stenar utgör
även kvarterets äldsta sten och restes år 1877.
Kvarter VII
Allmän karaktär
Kvarter VII ligger på kyrkogårdens södra sida rakt väster om den
grusade gång vilken löper i förlängningen av kyrkans södra ingång.
Hela området är gräsbevuxet och stenarna är orienterade i raka nordsydliga
linjer. I söder avgränsas kvarteret av kyrkogårdsmuren och i
övriga väderstreck av kyrkogårdens grusade gångar.
Gravvårdstyper
Kvarter VII består frånsett en handfull smala höga vårdar huvudsakligen
av låga rektangulära vårdar utförda med mjukt avrundad
ovansida eller överliggande triangulär fronton och antikinspirerade
stildrag. I kvarteret finns även några familjegravar med låga långa
stenar. Flertalet av de mer omfångsrika gravvårdarna har tidigare
haft ett framförliggande grusområde med omslutande stenram. Materialet
är övervägande diabas med inslag av röd och grå granit. I
kvarteret förekommer även någon sten i nyare material såsom blåflammig
labrador. Många av de äldre vårdarna har vackra sirliga
dekorationer med växtslingor och bibliska symboler medan de nyare
stenarna i högre utsträckning har blästrad text och traditionella
symboler som kors och agnar vilka ifyllts med färg.
Den åldersmässiga spridingen inom kvarteret är stor där hela
tidsperioden från 1900-talets första decennier fram till idag finns
representerad med en övervikt på stenar från perioden 1960-80-
talet samt från decennierna strax efter sekelskiftet 1900.
Förekomsten av ortsnamn på kvarterets vårdar är relativt vanlig
medan titlar och psalmhänvisningar förekommer mera sparsamt.
Exempel på förekommande ortsnamn är Knutskog, Lammhult,
Baggansås, Buskatorp, Tritteboda och Lovholmen. Bland de titlar
som förekommer kan nämnas plåtslagarmästare, hemmansägare,
fd. omnibussägare samt kyrkovärd.
Kvarterets äldsta vård härrör från 1918 och utgörs av en smal
halvhög diabassten rest över Kerstin Simonson, Elmefall. Utmärker
sig gör bland annat en kopparskodd trävård över kyrkvärden
Knut Johansson (1915-61) och dennes maka, Iris (1919-98). I
kvarteret finns även två barngravar.
Kvarter VIII
Allmän karaktär
Kvarter VIII är beläget i kyrkogårdens sydvästra hörn
direkt söder om den västra ingången. Hela området
är gräsbevuxet med gravstenar placerade i räta nordsydliga
linjer.
Gravvårdstyper
Gravstenarna i kvarter VIII är frånsett en handfull
högresta vårdar huvudsakligen hållna i en låg skala
där merparten av vårdarna är låga rektangulära. Det
finns även ett ganska så stort inslag av familjegravar
vilka i större utsträckning har låga långa stenar.
Dessa har i stor utsträckning varit försedda med ett
framförliggande, stenomramat grusområde vilket ersatts
med gräs i samband omläggning av kyrkogården.
I kvarteret påträffas även ett antal liggande sluttande
hällar och ett marmorkors. Bland de äldre stenarna dominerar
diabasen emedan de yngre stenarna i större
utsträckning är utförda i grå eller röd granit. Några enstaka
inslag av nyare stensorter finns såsom blåflammig
labrador.
Åldersmässigt fördelar sig vårdarna över tiden från
1880-talet fram till 2000-talet med en tydlig övervikt
på vårdar från 1930-40-talet. Merparten av dessa
vårdar är utförda i diabas och rikligt dekorerade.
Förekomsten av ortsnamn på kvarterets vårdar
är relativt vanlig medan titlar och psalmhänvisningar
förekommer mera sparsamt. Exempel
på förekommande ortsnamn är Velhult, Skogslätt,
Linköping, Fraggahult, Duvekvarn, Plantingsboda
och Silkeryd. Titlar förekommer framförallt på
vårdarna i kvarterets västra del. Bland de titlar som
figurerar kan nämnas skolföreståndarinna, lärarinna,
hemmansägare och kyrkovärd.
Kvarterets äldsta sten, och tillika en av de som
utmärker sig lite extra i kvarteret, är en smal halvhög
sten utförd i grå granit. Ovan texten på stenens
framsida finns ett skulpturalt inslag, utförd i ett
porslinsliknande material, föreställande två händer
som möts i ett handslag. Stenen är rest till minne av
J. F. Nilsson 1863-1887. På stenen finner man även
ett längre utdrag ur den svenska psalmboken ”Du
som ingen vill förderfva war mig när med hielp och
råd att iag må ditt rike ärfva genom din förtienst
och nåd iesu styrk mitt svaga mod iesu var mig
huld och god gör mig salig i ditt blod”
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan är uppförd 1806-07 på den gamla kyrkans plats. Den äldre kyrkan hade uppförts 1670 efter det att den medeltida kyrkan brunnit. Murverk från 1600-talskyrkan ingår in den norra väggen och sakristian till den nuvarande byggnaden, som uppfördes av byggmästaren och länsarkitekten Anders A-son Sundström från Sörmland. Beslut om nybygge hade fattats 1796 och ritningar uppgjordes vid ÖIÄ av Per Wilhelm Palmroth 1798. Ritningarna reviderades 1805-06 av Sundström (se fig 6), som förlängde kyrkorummet mot öster för att kyrkan skulle kunna rymma 800 personer. Invigningen förrättades 1814 av biskop Ludvig Mörner. Öster om kyrkan ligger ett gravkor, uppfört för friherre Gustaf Leijonhufvud och hans maka Catharina Ehrenborg. Leijonhufvud, ägare till Asa säteri, var en pådrivande kraft beträffande kyrkobygget och skänkte bl a altartavlan.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med torn i väster och sakristia i norr enligt den reviderade planen. Ingång genom tornet samt mitt på sydsidan. Uppförd av sten samt putsad och vitkalkad. Takfallen täckta med spån, på torn och lanternin kopparplåt.
EXTERIÖR - Kyrkans exteriör följer den av Sundström reviderade ritningen. Av speciellt arkitektoniskt intresse är tornets utformning med mycket kraftig taklist, avtrappad huv och öppen lanternin, krönt av ett klot med kometliknande stjärna. Denna utformning återgår helt på Palmroths ritning liksom den indragna, rundbågiga sydportalen. För tornets västfasad, där portalen markeras av ett baldakinliknande överstycke på konsoler och däröver en inskriptionstavla samt ett halvrunt fönster, vilande på en kraftig konsollist, svarar däremot Sundström.
INTERIÖR - Trots att viss modernisering skett och inbyggnader tillkommit under läktaren är kyrkorummet ett mycket fint exempel på en nyklassicistisk kyrkointeriör. Den stora altartavlan, "Fariséen och publikanen" är målad av Pehr Hörberg 1804 på uppdrag av friherre Leijonhufvud. Hörberg utförde också ritningen till omfattningen, som dock förändrades något av Sundström. Det murade altarbordet har halvrund form liksom altarringen. På vardera sidan finns en sluten korbänk. Predikstolen, som likaså är ursprunglig (1808), har uppgång från sakristian och ett målat väggdraperi i blått runt öppningen. Orgeln tillkom 1879. Den nuvarande färgsättningen i grått och guld samt marmorering härrör från renoveringen 1985 och ansluter till kyrkorummets ursprungliga karaktär liksom tunnvalvets svagt gråblå färg. Taket var ursprungligen målat i gråblått med gråa molnformationer.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2015
Ringmur lades kring kyrkan första gången 1708 och omlades 1760 efter mönster hämtat från Tolg. På kyrkogården, strax bakom koret har änkefriherrinnan Catharina Leijonhufvud, född Ehrenborg, låtit uppföra ett ståtligt gravkor av sten med koppartak över sin man friherre G. Leijonhufvud. Ovan ingången sitter en stenplatta med texten ”Åt minnet av, en ömt älskad och saknad maka Öfverste Lieutnanten och Riddaren af Kongl. Svärds Orden Friherre Gustaf Leijonhufwud upprestes denna grafwård af Chatarina Ehrenborg som med stilla undergifvenhet afb-dade återföreningens saliga ögonblick. Ther du dör, ther dör jag ock, ther vill jag ock begrafven varda.”
År 1670-1962 Ändring
För specifika händelser, se pdf.
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
ÄLDRE RITNINGAR - 1798 uppmätningsritning av den äldre kyrkan (E G Henschen); 1798 utvidgning (P W Palmroth, sign PWP); stadfäst ritning (VaLa); 1803 altartavla med omfattning (P Hörberg, VaLa); 1806 reviderad ritning med förlängning av kyrkorummet (A A:son Sundström, även i VaLa); 1808 predikstol (kopia för Malmbäck).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Asa - en socken i Värend. Utgiven av Asa hembygdsförening. Växjö 1983; Interiörbild mot koret 1913, Smålands museum. Om Pehr Hörbergs altartavla se vidare Ullén, M, Kyrkorummets utsmyckning. Småländska mästare och lokala traditioner (i: Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2)..
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin