Motivering (skydd): ONSALA KYRKA är högt belägen på medeltida kyrkplats invid Kungsbackafjorden på Onsalahalvön, omgiven av tät villabebyggelse. Onsala kyrkby bildar riksintresse som ett äldre betydande sockencentrum med bevarade förhistoriska lämningar, kyrka med medeltida ursprung, prästgård (1752) och klockaregård från 1700-talet. Till detta kommer också kyrkstallar och kvarn från 1800-talet. Söder om kyrkan ligger församlingshemmet (1972).
Kyrkogården kringgärdas av en bred stenmur med åtta ingångar, varav tre grindar i stenportaler som leder till den äldre delen som sannolikt härrör från 1836. Muren kantas delvis av en äldre trädrad, troligen från 1800-talets slut. Kyrkogården ger ett öppet intryck med gräsbevuxna gravkvarter och ett fåtal högre träd och buskar. På kyrkogården finns ett gravkor (1776) för familjen Schale, brukat som bårhus från 1940-talet och fram till 1982. Rikt dekorerade gravhällar från 1600-talet, som förvaras i kyrkan, och andra gravvårdar illustrerar församlingens välstånd och särart med burget sjöfolk och skepparadel. Kyrkan och kyrkogården åskådliggör på ett tydligt sätt den lokala sjöfarartradition som under lång tid präglat bygden på Onsalalandet.
Den vitputsade stenkyrkan har medeltida ursprung och i kyrkans västra del ingår medeltida mursträckningar. Vid sekelskiftet 1700 förlängdes långhuset österut och fick den nuvarande halvrunda koravslutningen. Vapenhuset i sydväst har sannolikt tillkommit under senmedeltiden, medan det mindre sydöstra vapenhuset, liksom trätornet i väster, uppfördes på 1700-talet. I början av detta århundrade tillkom också på korets östsida ett oktogonalt gravkor över kaparkaptenen Lars Gatenhielm. Kyrkan och vapenhuset har tegeltäckta sadeltak medan gravkorets huv med spira samt tornets flacka huv har spåntäckning. Tornet har en kompakt och sluten form som tillsammans med gravkorets huv ger kyrkan dess karakteristiska profil. Kyrkans exteriör präglas helt av 1700-talets om- och tillbyggnader och av vapenhusen.
Kyrkan präglas invändigt av det sena 1600-talets och tidiga 1700-talets ombyggnader och tillskott, som till stor del sammanhänger med sjöfararnas välstånd. Med sin rika barockinteriör är Onsala kyrka det ledande exemplet i trakten på den färgrika västsvenska barocken. Tunnvalvet är dekorerat med Hallands äldsta bevarade målningssvit, utförd av Göteborgsmästaren Sven Wernberg, som förenade arvet från Läckömåleriet med skråmåleriet i Göteborg. Bland inredningen och inventarierna märks särskilt predikstolen, i äldsta delar från 1500-talet, altaruppsatsen i praktfull barock (1698) av bildhuggaren Marcus Jäger, basunängeln (1693), dopfunten med baldakin (1705) samt altarringen. De s k kaptensläktarna, de nuvarande från tidigt 1800-tal, i koret är unika i Halland. Under 1800-talet vitmålades eller avlägsnades delar av inredningen, influerat av tidens nyklassicistiska ideal. Orgelfasaden härrör från 1841 års Söderlingorgel.
Restaureringen av Onsala kyrka 1917-19 är ett tidigt exempel på det nya antikvariska restaureringstänkande som lanserades av Sigurd Curman. Den genomfördes med stor respekt för kyrkans olika historiska tidsskikt, dess rika barockinteriör och kulturhistoriskt värdefulla inventarier. Restaureringsförslaget utarbetades av Göteborgsarkitekten Sigfrid Ericson med biträde av konstnären Albert Eldh och bearbetades sedan av arkitekten Axel Lindegren. Restaureringen är en pionjärinsats av denna typ och för de antikvariska frågorna svarade konsthistorikern Axel Romdahl. Måleriet retuscherades och konserverades av konstnären Brocke Blüchert och bänkinredningen ombyggdes med bibehållande av äldre dörrar och den äldre dekorerade läktarbröstningen återinsattes.
1953 fick kyrkorummet nytt golv med ytbeläggning av rött tegel samt ett nytt altare efter ritningar av arkitekten Axel Forssén. Sakristian är inredd i det Gatenhielmska gravkorets övre våning och har delvis ny inredning från senare tid. Här finns bl a två snidade dörrar med kronor, utförda av Marcus Jäger för att markera Gatenhielms nyvunna adelsskap. Interiören präglas praktfull barock samt av 1910-talets restaureringskonst.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens murar, grindar, trädrader, äldre gravvårdar och gravkor.
- 1600-talsgravhällarna med skeppsmotiv.
- Det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Kyrkan som helhet är synnerligen ömtålig och omistlig i ett nationellt perspektiv. - Kaptensläktarna i koret är unika i Hallandsdelen av Göteborgs stift.
- Restaureringen 1917-19 är historiskt intressant som ett tidigt exempel på det nya antikvariska restaureringstänkande som lanserades av Sigurd Curman.
Inventeringsår (1999)
Se Historik
Inventeringsår (2001)
Onsala kyrka och kyrkogård ligger på ås och omges av lövskog omväxlande med åkrar och hagmarker. Utanför den norra kyrkogårdsmuren löper Onsalavägen till Kungsbacka. Relativt nära ligger Onsala kyrkby, uppförd 1984. Där finns livsmedelbutik, post, butiker, ålderdomshem, vårdcentral, skola och bibliotek.
En tidvis livligt trafikerad trevägskorsning med bensinstation ligger alldeles intill infarten till kyrkan och församlingshemmet. Bakom bostadsbebyggelsen strax norr om kyrkan och Onsalavägen höjer sig den s k Klockhögen, en lummig skogsdunge med flera fornlämningar.
Närmast, väster om kyrkan, finns en stor asfalterad parkeringsplats Utanför huvudingången till kyrkan växer en hög ädelgran. Väster om parkeringen ligger en hitflyttad ryggåsstuga samt en av de gamla kyrkstallarna, vilka idag används som vagnsmuseum.
Österut ligger åkermark, hagar och lövskog och från vägarna och gångstråken från kyrkogården mot fjorden, skymtar prästgården och klockaregården. Kungsbackafjorden ligger några hundra meter öster om kyrkan.
Inom kyrkogårdsområdet ligger kyrkan, Schaleska gravkoret och kyrkogårdsexpeditionen.
I närmiljön närmast utanför anläggningen, söder om kyrkan ligger FÖRSAMLINGSHEMMET från 1972. Byggnaden är uppförd i ett plan med källare och har en stående, täckmålad, panel i röd kulör. Byggnaden har tillbyggts 1982 och 1992. Vid den senaste tillbyggnaden tillkom en kaféavdelning i vinkel mot norr och en kontorsdel mot söder. Anläggningen rymmer kontorsrum, samlingssalar och barn- och ungdomslokaler.
KYRKOGÅRDSEXPEDITIONEN, med vaktmästeri, begravningskapell m.m., ligger ett par hundra meter nordost om kyrkan. Byggnaden uppfördes i samband med en kyrkogårdsutvidgning. Tidigare var expeditionen inrymd i ett annex till prästgården, SO om kyrkan. Byggnaden har vitkalkade fasader och ett tegelbelagt sadeltak. Begravningskapellets entré markeras av ett utskjutande skärmtak mot norr. Området närmast expeditionen används främst för upplag av jord och singel m.m.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården gringärdas av en ca en meter hög och en meter bred stenmur och har sammanlagt åtta ingångar, varav två av provisorisk karaktär. Tre kyrkogårdsportaler/stenposter, med avfasade överstycken, svartmålade med svart kors och pargrindar, leder till den äldre kyrkogården och härrör sannolikt från 1836. Innanför stenmuren växer en trädrad av almar, troligen från 1800-talets slut, och oxel. En senare tillkommen stengärdesgård i söder är bevuxen med blandbuskage. Gångarna är belagda med grus, asfalt (år 1995) och i nyaste delen partiellt även av gatsten. Kyrkogården ger ett öppet intryck med gräsbevuxna kvarter och ett fåtal högre buskar och träd.
Sydost om kyrkan står det SCHALESKA GRAVKORET, uppfört på uppdrag av Mariana Schale 1776 och upplåtet till Onsala församling 1846. Gravkoret har ett tegelbelagt tälttak med ett träkors i toppen och vita spritputsade och kalkavfärgade fasader. En rakt avslutad, smidesbeslagen enkeldörr i segmentformad nisch mot väster, samt tre små, spröjsade, rakt avslutade fönsterbågar täckmålade i röd kulör, mot N, S, och Ö. Gravkoret rymmer fjorton kistor med mumifierade kvarlevor av släkten Schale. Interiört har det övre planet vitkalkade väggar och ett vitlimmat tak med en dekormålad taklist. Fönsternischen mot öster är bemålat med ett dekorativt mönster i ockrakulörer. Trägolvet är belagt med en linoleummatta. Interiöruppgifterna är hämtade ur "Kulturhistorisk inventering av Onsala kyrkogård" s 23. Gravkapellet brukades som bårhus från 1940-talet fram till 1982, då bårhuset flyttades in i den nyuppförda byggnaden för kyrkogårdsexpedition.
Kyrkogården utvidgades mot öster 1922 och den befintliga östra muren flyttades till den nya östra gränsen. 1982 vidgades kyrkogårdsområdet ytterligare mot öster med platser för urnsättning och askgrav m.m. Minneslund tillkom 1987 efter förslag av Lennart Lundquist Landskapsarkitektkontor AB, Uppsala.
Bland gravvårdarna kan nämnas att kyrkans män, främst ligger begravda invid kyrkans sydfasad, mellan vapenhusen. Inom de äldre kyrkogårdskvarteren 4,5 och 6 ligger en rad släkten av betydelse för Onsalas lokalhistoria. Angående gravvårdarnas utformning och placering, samt vegetation och gravvårdsplacering samt inte minst bevarande förslag - se vidare i rapporten "Kulturhistorisk inventering av Onsala kyrkogård. Förslag till bevarandeplan. Landsantikvarien, Hallands länsmuseer. 1996".
Inventeringsår 2007
FÖRSAMLING 1995 - ONSALA
BEFOLKNINGSTAL - 1805:1997; 1900:2211; 1995:11138
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är tämligen högt belägen och omgiven av villabebyggelse. Prästgården ligger något enskilt, omkring 300 meter sydost om kyrkan. Klockaregården återfinns en halv kilometer nordost om kyrkan. Onsala kyrkby bildar riksintresse som ett äldre betydande sockencentrum med bevarade förhistoriska lämningar, kyrka med medeltida ursprung, prästgård och klockargård från 1700-talet. Till detta kommer också kyrkstallar och kvarn från 1800-talet. Kyrkan illustrerar mycket av Onsalaböndernas välstånd och särart. Socknen består ungefär till lika delar av öppen odlingsmark som kuperad skogsmark. På Onsalahalvön har det under senare tid vuxit fram en tämligen omfattande villabebyggelse.
RASERAD KYRKA / RUIN
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med halvrund koravslutning samt ett större vapenhus i sydväst och ett mindre i sydöst. På koret östra sida ett vidbyggt oktagonalt gravkor samt i väster ett trätorn. I den västra delen av långhuset ingår mursträckningar av en medeltida kyrka. Vapenhuset i sydväst bör ha tillkommit under senmedeltiden. Det är oklart hur den medeltida kyrkans korparti sett ut, då kyrkan i slutet av 1600-talet förlängdes österut och då fick den nuvarande halvrunda koravslutningen. Något senare, i början av 1700-talet, tillkom på korets östsida ett gravkor över Lars Gatenhielm. På 1700-talet tillbyggdes även ett mindre vapenhus i kyrkans sydöstra del samt trätornet i väster.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Hela byggnaden är utvändigt vitputsad och det brädfordrade klocktornet är vitmålat. Kyrka och vapenhus har tegeltäckta sadeltak, gravkoret huv och kort spira, och tornet en flack huv med lanternin och kort spira. Tornet, som endast är något högre än långhusets taknock, har en kompakt och sluten form. Ingångar via tornets bottenvåning i väster samt genom vapenhusen. Kyrkan präglas även invändigt av det sena 1600-talets och tidiga 1700-talets tillskott, och kyrkan uppvisar en rik barockinteriör. Innertaket av trä försågs under denna tid med målningar, sannolikt utförda av kyrkomålaren Sven Wernberg. Även altaruppsats (utförd 1698 av Marcus Jäger d ä) och trädopfunt härrör från denna tid, medan predikstolen är äldre. Gravkoret har två våningar: den övre brukas som sakristia och den undre som gravkrypta för Lars och hustrun Ingela Gatenhielm. Gravbyggnaden öppnar sig mot kyrkan med ingångar på ömse sidor om altaret. Kyrkan genomgick en större restaurering 1918-19 vilken i allt väsentligt avsåg fasthålla barockinteriörens karaktär. Sannolikt tillkom då den nuvarande, slutna bänkinredningen.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Om sjöfartens betydelse i bygden berättar åtskilliga gravstenar från 1600- och 1700-talen över skeppare.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin