Motivering (skydd): GÄLLINGE KYRKA är belägen på medeltida kyrkplats invid stranden till den lilla Bysjön i Gällinge, i norra Halland. Kyrkogården kringgärdas av en kallmurad skalmur med trädkrans av äldre hamlade träd, möjligen från 1884 då kyrkogården utvidgades västerut. Muren har en konkav form vid den västra ingången med smidesgrindar. Den gräsbevuxna kyrkogården har stensatta gångar. Församlingshemmet (1978) är beläget nordväst om kyrkan. Till anläggningen hör en äldre rödfärgad ekonomibyggnad öster om kyrkan.
Den vitputsade murade stenkyrkan har medeltida ursprung och i kyrkans västra del ingår medeltida mursträckningar, troligen från 1100-talet. Murarna är utförda i skalmursteknik och tjockleken är i de äldsta delarna två meter. Långhuset förlängdes åt öster 1765-66 och då tillkom den nuvarande halvrunda koravslutningen åt öster och denna ombyggnad präglar kyrkan än idag. Tornet i väster tillkom 1828 och ger kyrkan en nyklassicistisk prägel med en tidstypisk flack huv med lanternin och ingångsportal med en klassicerande omfattning. Långhustakets takspåntäckning ersattes år 1800 av tegelpannor, medan torntaken fortfarande är spåntäckta. Långhusets sydportal (1868) flyttades 1882 till koret för att ge mer bänkutrymme i kyrkorummet. Sakristian i norr tillkom 1884.
Den nuvarande interiören fick sin utformning 1765-66 då väggarna förlängdes åt öster med den rundade koravslutningen och innertaket välvdes. Kyrkan är invändigt vitputsad och får en speciell karaktär genom murarnas olika tjocklek, det tjocka medeltida murverket i kombination med 1700-talets tunnare korväggar, och korfönstrens asymmetriska placering. Kyrkorummet präglas till stor del av 1700-talets ombyggnad till salkyrka och inredning och bemålning från denna tid; altaret och altarringen från 1754 och altaruppsatsen från 1757. Psalmnummertavlan från 1767 togs åter i bruk 1955. Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv, försett med figurativt måleri från 1767 av okänd målare. Predikstolen består delvis av delar från 1500- och 1600-talen, men är i sitt nuvarande skick från 1795, målad av kyrkomålaren Jacob Magnus Hultgren från Varberg. Draperimålningen på altarväggen från samma år är också ett verk av hans hand.
Orgelläktaren tillkom 1870 och ersatte en läktare från 1700-talet, av vilken några marmoreringsmålade läktarpelare längst ned i kyrkorummet minner. Orgelfasaden är samtida med den nya läktaren. 1974 gjordes en avskärmning under läktaren i sydväst och två bänkar borttogs. Renoveringar under 1900-talet har syftat till att förstärka kyrkorummets äldre utseende. Interiörens nuvarande karaktär är i huvudsak ett resultat av Axel Forsséns renovering 1931 då allt dekorationsmåleri frilades och kyrkan därmed till stora delar återfick sin 1700-talskaraktär. Då tillkom också predikstolens ljudtak. Den medeltida dopfunten av sandsten härrör i sina äldsta delar från 1100-talet men en cuppa nytillverkades 1955 av skulptören Eric Nilsson i Harplinge. 1955 byggdes också korbänken av nytillverkade dörrspeglar samt en från 1700-talet längst åt öster. Vid en renovering 2002 återskapades 1767 års färgschema och bänkinredningens säregna marmoreringsmålning framtogs.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens stenmurar, grindar och hamlade träd.
- Det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Kyrkans välbevarade exteriör.
- Takmålningen från 1767 och altarväggens draperimålning från 1795.
- Kyrkorummets fasta inredning från 1700-talet.
- Den medeltida dopfunten.
Inventeringsår (2002)
Se Historik
Inventeringsår (2002)
Öster om kyrkan, alldeles utanför kyrkogårdsmuren, ligger en liten sjö/tjärn. Väster om kyrkan ligger en asfalterad parkering. Nordväst om kyrkan ligger församlingsgården, en avlång byggnad med sadeltak belagt med svart, enkupigt, betongtegel. Fasaderna är klädda med en stående lockpanel och täckmålade i röd kulör. Fönsterbågarna och fodren är täckmålade i svart kulör. Öster om kyrkan ligger en äldre bod med stående panel avfärgad i röd kulör. Landskapet söder om kyrkan är ett flackt och öppet odlingslandskap.
KYRKOGÅRDEN
Gällinge kyrka kringgärdas av en kallmurad skalmur av natursten. Vid västra entrén är stenmuren rundad mot öster och här sitter ett grindpar av smide i raka, fyrsidiga, stenstolpar. Innanför stenmuren växer en trädrad av hamlade träd. Två större hamlade träd står på ömse sida framför kyrkans västra entré och norr om kyrkan finns två större buskar. Låga buskar avskiljer gravvårdarna från varandra, för övrigt förekommer ingen högre växtlighet. En senare kyrkogård har anlagts söder om kyrkan år 1991, efter förslag upprättat av Johan Eriksson, Borås 1988 (rev 1990). Även denna (avsedd för 250 kist- och 48 urngravar) kringgärdas av en kallmurad skalmur av natursten, dock med något större stenar än i den äldre. Till den yngre kyrkogården finns en grindpar av smide i nordvästra hörnet. Kyrkogårdarna nås även via entréer från söder.
Inom den äldre kyrkogården är gångarna belagda med relativt fyrkantiga skifferplattor. Gravvårdarna ligger i östvästlig riktning. Gravvårdar av sten dominerar, ett fåtal gravvårdar med stenkant och grusfyllning förekommer för övrigt är kyrkogården gräsbevuxen.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - GÄLLINGE
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 483, 1900: 714, 1995: 664
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i utkanten av bebyggelsen, på gränsen mellan skogsmark och öppen odlingsmark. Socknen består av öppen odlingsmark i dalgången ned mot Löftaån samt i övrigt till största delen av skogs- och mossmarker.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Murad stenkyrka bestående av ett rektangulärt långhus med en halvrund koravslutning i öster. I väster ett torn och i norr en vidbyggd sakristia. I den nuvarande byggnadens västra del ingår delar av en sannolikt medeltida kyrka. Kyrkan ombyggdes 1765-66 och erhöll då den nuvarande koravslutningen. 1828 uppfördes i väster ett torn som ersättning för en äldre klockstapel. Sakristian på korpartiets norra sida uppfördes 1884.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är utvändigt vitputsad. Långhuset har tegeltäckt sadeltak och tornet kröns av en för byggnadstiden tidstypisk flack huv och lanternin. Huvudingångar genom tornets bottenvåning i väster, samt i sydöst till korpartiet. Kyrkan är även invändigt vitputsad, och får en speciell karaktär genom murarnas olika tjocklek och korfönstrens asymmetriska placering. Kyrkan har ett tunnvalv av trä, försett med figurativt måleri från 1776 av okänd målare. På muren bakom altaret finns draperimålningar, som tillsammans med takmålningarna åter framtogs vid en restaurering 1930-31, efter förslag av arkitekt Axel Forssén. Altaruppsatsen utfördes 1757, medan predikstolen sammanställdes 1795, delvis av äldre delar.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Delar av en medeltida sandstensdopfunt förvaras i kyrkan.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin