Motivering (skydd): SPANNARPS KYRKA är belägen på medeltida kyrkplats i norra utkanten av Spannarp, öster om Varberg. Kyrkan ligger i ett öppet odlingslandskap och utgör tillsammans med församlingshem, arrendatorsboställe och skola ett äldre sockencentrum. Kyrkogården kringgärdas av en stenmur, kantad av trädrader, som genombryts av smidesgrindar. I kyrkogårdens ena hörn finns ett vitputsat bårhus. Grusade gångar genomkorsar kyrkogården.
Kyrkan har medeltida ursprung och medeltida murverk ingår troligen i kyrkans västra del. Stenkyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett halvrunt korutsprång i öster och torn i väster. 1771 tillkom det brutna takfallet och fönsteröppningarna förstorades. Kyrkan förlängdes åt öster 1821-24 efter ritningar av arkitekten Samuel Enander och fick då sin nuvarande koravslutning med smalare halvrunt kor. Tornet uppfördes 1858-59 efter ritningar av Albert Törnqvist. Kyrkan är utvändigt vitputsad och murarna genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Yttertaken är klädda med zinkplåt. Tornet i väster har dubbla ljudöppningar med bågformade överstycken och kröns av en svängd huv och lanternin. Kyrkans äldsta klocka dateras till 1694. Utvändigt präglas kyrkan av 1700- och 1800-talets förändringar.
Det vitputsade kyrkorummet täcks av ett kassetterat trätunnvalv med profilerad taklist. Det halvrunda korutsprånget i öster innefattar en med skärm avdelad sakristia. Kyrkans inredning härrör från olika tidsskikt. Altaruppsatsen (1673) och predikstolen (troligen från 1673) är rikt dekorerade barockarbeten. Orgelfasaden (1865) i nyklassicistisk stil härrör från kyrkans första orgel. Det nuvarande orgelverket tillverkades 1973. Kyrkan genomgick en renovering 1900-01 under ledning av arkitekten Ragnar Östberg. Då tillkom predikstolens baldakin och trappa samt dopfunten. Vid en renovering 1936-37, efter Harald Wadsjös förslag, tillkom altaret, altarringen, sakristieskranket och bänkinredningen samt kyrkorummets nuvarande väl sammanhållna färgsättning. Senare har endast insidan av bänkinredningen målats något ljusare och gulare än tidigare. Läktarunderbyggnaderna härrör från 1995. Interiören präglas av 1930-talets renovering och av äldre inventarier.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens murar, grindar och trädrader.
- Det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Altaruppsats, predikstol och orgelfasad.
- Inredning och färgsättning från 1930-talet.
Inventeringsår (2002)
Se ovan : Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / RAÄ:s Byggnadsregister
Inventeringsår (2002)
Spannarps kyrka är belägen i Spannarps socken, ca 1 mil öster om Varberg. Byn är belägen i slättbygd och omges av ett uppodlat landskap med inslag av skogsklädda kullar. Strax västerut går Västkustbanan och här ligger det f d stationssamhället Himle. Kyrkan är belägen i det öppna landskapet, invid en äldre vägsträckning. Intill kyrkan finns ett äldre sockencentrum med arrendatorsboställe, församlingshem och skolor. Spannarps kyrka är annexförsamling till Tvååkers församling.
KYRKOGÅRD
Kyrkan omges på samtliga sidor av en kyrkogård, som breder ut sig mot öster. Kyrkogården omges av en vällagd stenmur med en rad lövträd innanför. Gravkvarteren är gräsbevuxna med gravvårdar av blandad karaktär och ålder.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - SPANNARP
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 431, 1900: 763, 1995: 688
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan och församlingshemmet är enskilt belägna i norra utkanten av bebyggelsen. Kyrkan ligger mitt i det öppna odlingslandskapet som dominerar i socknen som helhet.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Murad stenkyrka bestående av ett rektangulärt långhus med ett halvrunt korutsprång i öster, som innefattar en med skärm avdelad sakristia, och i väster ett torn. Delar av en medeltida stenkyrka, ursprungligen med romansk planform, torde ingå i den nuvarande kyrkans västra del. Åren 1821-24 genomgick byggnaden en omfattande ombyggnad, efter ritningar signerade S. Enander. Det äldre koret, som var smalare och rakt avslutat, revs, och kyrkan förlängdes österut. I samband härmed revs också det vapenhus som tidigare funnits i söder. Tornet i väster tillfogades 1858-59 efter ritningar signerade Alb. Törnqvist 1852.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är utvändigt vitputsad och murarna genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Kyrkan har brutet yttertak. Västtornet, som har dubbla ljudöppningar med bågformade fönsteröverstycken, kröns av en svängd huv och lanternin. Huvudingångar genom tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida. Det vitputsade kyrkorummet täcks av ett kassetterat tunnvalv med profilerad taklist. Kyrkan har restaurerats vid flera tillfällen, t.ex. i början av 1900-talet, då en del ny inredning och inventarier tillkom. Altaruppsats och predikstol är båda rikt skulpterade barockarbeten.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin