Motivering (skydd): Kvarter A
Ett kvarter av högt kulturhistoriskt värde där det
karakteristiska är de monumentala familjegravvårdarna
utförda med stor hantverksskicklighet och
kunskap om materialet som i huvudsak är grå granit
och diabas. Intressant är även alla titlar som visar på
de yrkeskategorier som fanns i ett mindre järnvägssamhälle
som Älmhult. Önskvärt är att gravvårdarna
inom kvarteret bevaras som kulturgravar. Vid nytillskott
bör de anpassas till befintliga gravvårdar eller
få en diskret utformning.
Kvarter B
Kvarteret är mer anonymt och då det är omgrävt har det mist sin ålderdomliga karaktär. Intressant är titlarna som visar på de yrkeskategorier som var vanliga i ett mindre samhälle där järnvägen var dominerande och en förutsättning för utvecklingen av orten. Ett stort antal av gravvårdarna är resta över personer som då var bosatta i Älmhults samhälle som tillhörde Stenbrohults församling fram till 1940-talet. Kvarterets karaktär är splittrad med vårdar från olika epoker men det utmärkande är de monumentala gravvårdar liksom gravvårdar med titlar som är lokalhistoriskt intressanta. Dessa bör om möjligt bevaras eller återanvändas. I övrigt är kvarteret relativt okänsligt för nytillskott.
Kvarter C
Kvarteret har ett högt kulturhistoriskt värde genom att det i sin helhet har kvar en planering som härrör från1800-talets slut/1900-talets början, samt det stora antalet äldre gravvårdar, grusade gravplatser och omgärdningar i form av järnstaket och stenramar. En av de mer unika gravstenarna är en liggande häll huggen i diabas med ett fågelbad från 2003.
Här finns även lokalhistoriska värden i form av minnesstenen över Carl von Linnés föräldrar och brodern Samuel Linnaeus.
Det är önskvärt att en inventering av gravvårdarna görs där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt, samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör vårdas och bevaras som kulturgravar. Helhetsintrycket som de oregelbundet placerade ålderdomliga gravvårdarna och gravplatserna utgör är av högt kulturhistoriskt värde och bör så långt som möjligt bevaras. Återanvändning av gravvårdar på sin ursprungliga plats är ett sätt att bevara den ålderdomliga karaktären.
Kvarter D
Kvarteret har ett högt kulturhistoriskt värde genom att det har kvar sitt utseende sedan slutet av 1800- talet/början av 1900-talet. Det stora antalet monumentala gravvårdar som visar på högt hantverkskunnande bidrar till värdet.
Det är önskvärt att en inventering av gravvårdarna görs där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt, samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör vårdas och bevaras som kulturgravar. Helhetsintrycket som de oregelbundet placerade ålderdomliga gravvårdarna och gravplatserna utgör är av högt kulturhistoriskt värde och bör så långt som möjligt bevaras. Återanvändning av gravvårdar på sin ursprungliga plats är ett sätt att bevara den ålderdomliga karaktären.
Kvarter E
Kvarterets karaktär är splittrad med vårdar från olika epoker. Särskilt intressant är de ålderdomliga gravvårdar som är placerade i kvarterets nordvästra del. Dessa bör om möjligt bevaras och vårdas. I övrigt är kvarteret relativt okänsligt för nytillskott.
Kvarter F
Kvarterets karaktär är splittrad med vårdar från olika epoker men det utmärkande är de monumentala gravvårdar. Dessa bör om möjligt bevaras eller återanvändas. I övrigt är kvarteret relativt okänsligt för nytillskott.
Kvarter G
Kvarteret har kvar sin ursprungliga planering med familjegravar och speglar flera decenniers utveckling av gravvårdars utförande. Särskilt intressant är de med stenram och häckar omgärdade gravplatserna. Önskvärt är att de gravplatser som idag är grustäckta och omgärdade av stenramar eller häckar underhålls liksom att gravvårdar utförda i diabas och med högt konstnärligt och kulturhistoriskt värde bevaras eller återanvänds på sin ursprungliga plats.
Kvarter H
Kvarteret har kvar sin ursprungliga planering med familjegravar och speglar flera decenniers utveckling av gravvårdars utförande. Särskilt intressant är de med stenram och häckar omgärdade gravplatserna. Önskvärt är att de gravplatser som idag är grustäckta och omgärdade av stenramar eller häckar underhålls liksom att gravvårdar utförda i diabas och med högt konstnärligt och kulturhistoriskt värde bevaras eller återanvänds på sin ursprungliga plats.
Kvarter I och J
Kvarteren har kvar sin ursprungliga indelning och speglar flera decenniers utveckling av gravvårdars utförande. Särskilt intressant är släktgraven i kvarter I som är omgärdad av cypresser liksom de gravplatser som är omgärdade av stenramar och täckta med grus.
Önskvärt är att de gravplatser som idag är grustäckta och omgärdade av stenramar eller häckar underhålls liksom att gravvårdar utförda i diabas och med högt konstnärligt och kulturhistoriskt värde bevaras eller återanvänds på sin ursprungliga plats.
Kvarter K och M
Kvarteret har kvar sin ursprungliga planering med familjegravar och speglar flera decenniers utveckling av gravvårdars utförande. Särskilt intressant är de med stenram och häckar omgärdade gravplatserna. Önskvärt är att de gravplatser som idag är grustäckta och omgärdade av stenramar eller häckar underhålls liksom att gravvårdar utförda i diabas och med högt konstnärligt och kulturhistoriskt värde bevaras eller återanvänds på sin ursprungliga plats.
Kvarter L
Kvarteret är kulturhistoriskt intressant genom de monumentala familjegravarna från olika tidsepoker i olika material och med olika formspråk.
Önskvärt är att de gravplatser som idag är grustäckta och omgärdade av stenramar eller häckar underhålls liksom att gravvårdar utförda i diabas och med högt konstnärligt och kulturhistoriskt värde bevaras eller återanvänds på sin ursprungliga plats.
Kvarter N
Ett för tiden 1950-70 tidstypiskt men särskilt format kvarter med lågmält hållna gravvårdar placerade längs med rygghäckar.
För att bevara kvarterets karaktär är det viktigt att rygghäckar bibehålls och att eventuella nya gravvårdar hålls i samma låga höjd som övriga gravvårdar inom kvarteret.
Kvarter O och P
Ett för tiden 1950-70 tidstypiskt kvarter med lågmält hållna gravvårdar placerade längs med rygghäckar. För att bevara kvarterets karaktär är det viktigt att rygghäckar bibehålls och att eventuella nya gravvårdar hålls i samma låga höjd som övriga gravvårdar inom kvarteret.
Kvarter Q
Gravplatsen under den stora boken med sina speciellt utformade gravvårdar i form av hällar i granit med inskriptionsplattor i koppar är kulturhistoriskt intressant.
Sammanfattning
Kyrkogården har utvidgats vid ett flertal tillfällen men det är tre utvidgningar som syns tydligare än de andra. Nyanläggningen som gjordes 1914 i sydost, den på 1950-talet i öster samt den nyaste delen i söder som anlades på 1990-talet är tydliga då de har ett formspråk liksom gravvårdar som visar vilken tidsperiod de anlades. Kyrkogården kring kyrkan har förändrats mer även om en stor del av den norra delen har kvar ett ålderdomligt utseende med gravvårdar från tiden från 1800-talets slut. Det intressanta med gravvårdarna i Stenbrohult är de monumentala gravstenarna som vittnar om ett högt kunnande inom stenhuggerikonsten. I trakten har funnits sju stenbrott där diabas brutits. Kyrkogården fungerade in på 1940-talet som begravningsplats även för invånarna i Älmhult. Järnvägen var en betydande del av Älmhults samhälle och det speglas även i gravvårdarna där flera är resta över järnvägsanställda och där ett antal är prydda med SJ:s emblem. Flera gravplatser är omgärdade av häckar, staket eller stenramar och ytan är täckt med grus eller gräs.
Kvarter A, C och D har ett högt kulturhistoriskt värde i sin helhet genom att man här har bevarat det sena 1800-talet och tidiga 1900-talets kyrkogård med i kvarter C och D oregelbundet placerade gravplatser. Flertalet gravvårdar är från denna tid och flera är monumental gravstenar huggna i den lokalt brutna diabasen.
En inventering av gravvårdarna bör göras där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör vårdas och bevaras som kulturgravar. Önskvärt är även att de gravplatser som idag är grustäckta och omgärdade av stenramar eller häckar bevaras och underhålls.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2007)
Allmän beskrivning
Kyrkogården har utvidgats vid ett flertal tillfällen men det är tre utvidgningar som syns tydligare än de andra. Nyanläggningen som gjordes 1914 i sydost, den på 1950-talet i öster samt den nyaste delen i söder som anlades på 1990-talet är tydliga då de har ett formspråk liksom gravvårdar som visar vilken tidsperiod de anlades. Kyrkogården kring kyrkan har förändrats mer även om en stor del av den norra delen har kvar ett ålderdomligt utseende med gravvårdar från tiden från 1800-talets slut.
Omgärdning
Kyrkogården har ingen äldre kyrkogårdsmur. Kring den del som utvidgades under 1950-talet finns en stenmur av rektangulära huggna granitblock täckta av tunnare plattor i samma material. Muren omgärdar norra och östra sidan, den södra består av ett enkelt staket av trä. På den norra sidans insida är äldre gravstenar inmurade i murens sida. Tidigare var denna del av kyrkogården inhägnad av formklippta häckar. Den västra muren är konstruerad som en stödmur av sten på vilken ett enkelt staket av trä är placerat. Längs den gamla kyrkogårdens norra sida finns ett staket av stenstolpar mellan vilka järnrör är placerade. På den östra sidan är en del en förlängning av stenmuren och i norr övergår den i en häck av hagtorn.
Ingångar
Huvudingången som leder in till kyrkan består av en pargrind och två enkla grindar som är placerade på båda sidor om den första. De är i smide.
En ingång leder in till den del som utvidgades på 1950-talet den är försedd med en pargrind i järnsmide. På kyrkogårdens norra sida i den äldsta delen finns en ingång som inte används idag. Den består av en trappa med en pargrind i smide.
Gångsystem
Gången upp till kyrkan är lagd med kalkstensplattor, en del av gången ner till bårhuset är asfalterad i övrigt är alla gångar belagda med grus. Gångarna omgärdar kvarteren men det finns inga gångar inom kvarteren. En grusgång går även runt kyrkobyggnaden.
Vegetation
Trädkransen är blandad och består av lönn, alm och ornäsbjörk. Allén upp till kyrkan är av lind. I kvarter K - Q finns rygghäckar av oxbär. I kvarter C finns några större rhododendron liksom ask och lönn. I den del som invigdes 2000 finns en allé av jasmin.
Gravvårdstyper
Det intressanta med gravvårdarna i Stenbrohult är de monumentala gravstenar som vittnar om ett högt kunnande inom stenhuggerikonsten. I trakten har funnits sju stenbrott för diabas. Kyrkogården fungerade in på 1940-talet som begravningsplats även för invånarna i Älmhult. Järnvägen var en betydande del av Älmhults samhälle och det speglas även i gravvårdarna där flera är resta över järnvägsanställda och där ett antal är prydda med SJ:s emblem.
Byggnader
Kring kyrkan och kyrkogården finns flera byggnader kvar som minner om tiden då det var ett sockencentra. Vid kyrkan ligger församlingshemmet som tidigare var skola och nere vid vägen finns ett fint exempel på kyrkstall. Redan på 1940-talets slut beslutade man att bevara ett av kyrkstallen medan de andra revs. Norr om församlingshemmet finns en uthusbyggnad som används av kyrkogårdsförvaltningen. I kyrkogårdens nordöstra hörn är bårhuset beläget.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A är beläget längs med kyrkogårdens västra sida. Det består av en rad av gravplatser som är placerade längs med kyrkogårdens kant. Det är ett kvarter som nästan helt består av monumentala familjegravar från den tiden då invånarna från Älmhult begrovs på kyrkogården i Stenbrohult. Flera är omgärdade av järnstaket eller stenramar. Det är ett kvarter som man redan på 1970-talet beslöt att bevara i sitt nuvarande utseende och endast få nyare gravstenar har tillkommit.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är till största delen monumentala till sin karaktär och huggna i grå granit och diabas. Här finns flera exempel på högklassig stenbearbetning. Flera omgärdas av järnstaket eller stenramar och några är även täckta med grus. De flesta är familjegravar där en eller flera gravstenar är placerade. Bland de utmärkande stenarna finns exempelvis en gravsten från 1896 över Majoren R.S.O. Greve Carl Gustaf de la Gardie och hans maka. Den är utformad som två grovhuggna pelare på ett fundament med ett skyddande bågformat tak i samma grovhuggna sten. I utrymmet som bildas under taket står en urna i sten, allt i grå granit. Andra särskilt intressanta stenar med konstnärligt värde är en gravvård utformad som en pelare och en gravvård i jugendstil prydd med i relief uthuggna rosor. Gravvårdarna är från tidsperioden 1890-tal fram till 2000-talet. Titlar är mycket vanligt och här finns exempelvis landtbrukaren, doktorn, skolkantorn, bankdirektör, postmästaren, trotjänarinnan, handlanden, källaremästaren, patron, restaurantchefen, fam kand. och ingenjören. Orter nämns ibland varav flertalet är Älmhult, som då tillhörde Stenbrohults församling.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B är beläget norr om kyrkan mellan kvarter A och C. Det omgärdas av grusgångar. Kvarteret är omgrävt på 1970-talet och det innebär att raderna är rätade och placerade i nord-sydlig riktning. Ytan är gräsbevuxen. Delen närmast kyrkan ingår i den äldsta kyrkogården. I kvarteret finns vattenpost, verktygsställ och soptunna uppsatt.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är främst i sten och då i grå, röd, grön granit samt diabas. Den äldsta stenen är ifrån 1870- talet, gravstenarna finns från alla årtionden från 1800-talets slut och fram till idag men den största delen är ifrån 1990- och 2000-talen. Titlar är vanliga och här finns exempelvis hemmansägaren, maskinist, f d stationskarlen, kyrkoherden, lokomotivförare, landsfiskal, bildhuggare, smedmästare, folkskolläraren, postmästaren, handlaren, mjölnaren och designer, väv och textillärare. I det sydvästra hörnet står en monumental familjegrav omgärdad av stenstolpar mellan vilka järnkedjor hänger och graven är täckt med grus.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är beläget i den nordöstra delen av kyrkogården och omgärdas på tre sidor av grusgångar. På den östra sidan går det samman med kvarter D. Kvarter C är ett av de kvarter som man redan på 1970- talet beslöt att bevara som det då var och inte gräva om och räta upp raderna utan endast komplettera med nya gravar. Den östra delen är den mest ursprungliga med oregelbundet placerade gravvårdar. Här finns även tre större träd, en ask och två lönnar liksom en stor rhododendron som tillhört en gravplats. Intrycket är lummigt, grönskande och oregelbundet. I området närmast kyrkan tror man att den medeltida kyrkan var belägen, här antar man även att Carl von Linnés föräldrar och bror är begravna och ett monument är rest på platsen.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns flera monumentala gravvårdar inramade av häckar, järnstaket och stenramar, några täckta med grus. Titlar är vanliga som lantbrukare, direktör, korpralen och svärdsmannen, hemmansegaren, kyrkovärden, snickaren, järnvägsman, smedmästare, läroverksadjunkten, stationsförmannen, trafikbiträde och prosten. Gravvårdarna är från tiden 1840-tal fram till 2000-talet. Största antalet är ifrån 1900-talets första hälft. Gravvårdarna är främst huggna i stenmaterial där diabas och grå granit är dominerande men det finns även gravvårdar där delar är utförda i marmor. En gravsten är även huggen i röd marmor och rest 1884 över kyrkovärden och lantbrukaren Nils Persson och hans hustru Christina Persson (1826-1891). Vid väggen norr om vapenhuset står en gravsten rest över Prosten Jonas Nilsson (1774-1841) graven är omgärdad av ett gjutet järnstaket och ytan är täckt med grus. Några gravvårdar är tillverkade i järn. Många av de äldre gravvårdar har ett stort kulturhistoriskt och konstnärligt värde.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D är ett av de kvarter som man på 1970-talet beslöt att behålla som det var vid denna tid och endast komplettera med nyare gravvårdar.
Kvarteret är beläget mellan kvarter C och gränsen mot kyrkbacken och sockenstugan. I kvarterets nordöstra hörn är bårhuset beläget. Gravarna är oregelbundet placerade i rader som går i nordsydlig riktning. Gravarplatsernas storlekar varierar och vissa är omgärdade av stenramar och täckta med grus. Närmast kyrkan finns några mer monumentala gravvårdar med grustäckta ytor och omgärdade av järnstaket.
Gravvårdstyper
Gravplatsernas storlek varierar och de är placerade i oregelbundna rader som går i nordsydlig riktning. Gravvårdarna är framförallt huggna i sten och där dominerar diabas och grå granit. Flera gravstenar har ett monumentalt utseende och visar på högt hantverkskunnande genom avancerad bearbetning. Här finns exempelvis en gravsten i blankpolerad diabas formad som en pelare rest över en stenhuggare på 1910-talet. Närmast kyrkan finns en rad med gravplatser omgärdade av järnstaket som kom till på 1800- talets slut. Ytorna är grustäckta och där växer vintergröna och ormbunkar. Gravstenarna har t ex formen av pelare eller obelisker huggna i diabas eller grå granit, hällar formade som sköldar och gravstenar krönta med kors ibland med detaljer i marmor exempelvis två fattade händer. Staketen är smidda eller gjutna i järn och svartmålade ibland med detaljer målade i silverfärg.
Största antalet gravvårdar är ifrån 1880 och fram till 1950 men i kvarteret finns gravstenar från 1850 och fram till nutid. Titlar är vanliga och även minnesord/bibelordshänvisningar förekommer. Bland titlar märks exempelvis byggmästare, köpmannen, småskolläraren, nämndemannen och häradssnickaren.
Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E är beläget i kyrkogårdens sydvästra del och gränsar mot kvarter F i öster och kvarter A i väster. I norr ligger kyrkan. Kvarter E är ett av de kvarter som planerades om under 1970-talet och gravvårdarna placerades i räta rader. I kvarterets nordvästra hörn har man samlat ett större antal ålderdomliga gravvårdar som troligtvis inte har haft sin ursprungliga plats på detta ställe. Ytan är gräsbevuxen och gravvårdarna är placerade i rader som går i nordsydlig riktning.
Gravvårdstyper
I den nordvästra delen av kvarteret är ett antal äldre gravvårdar placerade. De är från 1800-talets slut och de är både i grå granit eller järn, vissa med detaljer av marmor. Vissa är mer monumentala medan andra är låga, mindre gravstenar resta till minne av barn.
Gravvårdarna i den övriga delen är ifrån 1920-talet och fram till idag. De är främst tillverkade i diabas och grå granit och är låga och rektangulära till sin form. Krönen varierar mellan att vara raka och oregelbundet eller regelbundet rundade. Bland gravstenar från 1970-talet och framåt är en stor del tillverkad i röd granit.
Ortnamn är vanligt liksom titlar. Bland titlar kan nämnas fjärdingsman, mormor, lokreparatör, glasslipare och vagnstillsyningsman.
Bland de mer intressanta gravvårdarna kan nämnas exempelvis ett gjutjärnskors som är rest över en ung studerande man 1853, en avbruten pelare, en obelisk samt tre små gjutna gravvårdar med marmorplattor och krönta med kors i marmor vilka är resta över barnen Ehle som dog i späda år.
Kvarter F
Allmän karaktär
Kvarter F är ett av de större kvarteren till ytan vilket är beläget söder om kyrkans sydvästra del. Kvarteret gränsar till kvarter E och H och omgärdas av grusgångar på alla sidor. De närmaste raderna i kvarterets östra del innehåller en del monumentala gravvårdar av diabas och grå granit. Övriga gravvårdar är lägre och blandningen är stor vad det gäller material liksom ålder. Här finns såväl röd som grå granit, diabas och andra mer sentida material.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är ifrån 1800-talets slut och fram till idag vilket ger ett blandat intryck av olika form och stenmaterial. Det finns såväl låga breda gravvårdar som högre mer monumentala och de är tillverkade i grå och röd granit samt diabas. Det finns även ett kors i gjutjärn som är monterat på en sten i diabas samt ett kors i marmor. Ortnamn och titlar är vanligt, däremot inte minnesord och bibelordshänvisningar. Bland titlar finns t ex dövstumsläraren, lantbrukaren, soldaten, stenhuggaren, f d järnvägstjänstemannen och fotografisten.
Intressanta gravvårdar är t ex de monumentala gravvårdarna i de östra raderna som en avbruten pelare och två obelisker i diabas. Andra är järnkorset som är placerat på en sten i diabas och en familjegrav över fam Risberg som är vackert dekorerad med trädgrenar som omramar den låga, breda välvda gravstenen.
Kvarter G
Allmän karaktär
Kvarter G är beläget längs med den norra kyrkogårdsmuren i den del som utvidgades 1914. Kvarteret omgärdas av grusgångar. Det består av en rad med familjegravar där sex av dem är omgärdade av stenramar och täckta med gräs liksom en som är omgärdad av en låg häck. Ytan är i övrigt gräsbevuxen.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är resta över familjegravar och vissa är inte märkta med årtal utan endast med uppgifter om familjenamnet. De äldsta daterade är från 1920-talet och den yngsta från 1965. Det finns såväl höga mer monumentala gravvårdar, kors som låga breda i grå granit, diabas och labrador.
Kvarter H
Allmän karaktär
Kvarter H är beläget i den västra kanten av den del som utvidgades 1914. I dess norra del finns släkten von Horns gravkapell. Inom kvarteret finns fem gravplatser som omgärdas av stenramar och täcks med grus. Kvarteret är avsett för familjegravar och de äldsta bland de som är daterade är ifrån 1920-talet och de senaste är ifrån 1980-talet.
Gravvårdstyper
Gravstenarna är av olika form och material. Några är monumentala medan andra är enkla rektangulära till sin form. Diabas och grå granit är det vanligaste stenmaterialet men där finns även enstaka stenar i röd granit. Titlar är vanligt och några gravstenar är även försedda med ortnamn. Bland titlar kan nämnas korpralen, skogsförvaltaren och handlanden. Bland de unika stenarna finns exempelvis en hög och smal gravsten i grå granit som är grovt huggen med en medaljongformad slät yta i dess mitt där inskriptionen är placerad. Stenen har en spetsig avslutning uppåt och hela graven är omgärdad av en stenram där ramen med jämna mellanrum är försedd med en stående sten i samma form som gravstenen. En grav är omgärdad av en stenram med stenstolpar mellan vilka kedjor är fästa.
Kvarter I och J
Allmän karaktär
Kvarter I är placerade mitt i den del av kyrkogården som utvidgades 1914 de gränsar till kvarter G, H, L och J. Kvarteret är indelat i tre delar som skiljs åt från varandra med grusgångar. Varje del består av två rader med gravstenar som är placerade med ryggarna mot varandra. Ytan är gräsbevuxen. I kvarterets sydvästra del finns en släktgrav som är omgärdad av fjorton höga cypresser. Kvarter J är placerat mitt i den del av kyrkogården som utvidgades 1914 de gränsar till kvarter I, H, L och K. Kvarteret skiljs åt mot kvarter I med en häck av häckoxbär. Fyra rader av gravvårdar står i kvarteret och ytan är gräsbevuxen.
Gravvårdstyper
De flesta gravarna är ifrån 1930-, 40- och 50-talen men det finns gravar från 1920-talet och fram till idag. Största delen av gravvårdarna är breda låga eller breda rektangulära med raka eller rundade krön, huggna i röd och grå granit och diabas. Nio av gravarna är omgärdade av stenramar och täckta med grus. Titlar finns och där kan nämnas exempelvis hemmansägare, handlanden, chauffören och civilingenjören.
Kvarter K och M
Allmän karaktär
Kvarter K och M är belägna i kanten av den del som utvidgades 1914. Kvarteren är långsmala och varje kvarter har en rad med gravvårdar avsedda för familjegravar. Gravvårdarna är placerade med ryggarna mot varandra. En rad med björkar står mellan de båda kvarteren.
Gravvårdstyper
Största andelen gravstenarna är ifrån 1950-talet och de äldsta är från 1920-talet. Kvarteret har sedan använts kontinuerligt fram till 1990-talet. I kvarteret finns främst låga breda gravstenar huggna i grå eller röd granit med rundade eller raka krön. Tre gravplatser är försedda med stenram och grusade ytor och en är omgärdad med en buxbomshäck, även den med grusad yta. Bland de mer speciella gravvårdarna finns exempelvis en av smidesjärn rest över en smed och en formad som en bro rest över en brobyggare. Titlar är vanligt och där finns några speciella som svenskamerikanen, brobyggaren, elektrikern och smeden.
Kvarter L
Allmän karaktär
Kvarter L är beläget i den södra kanten av den del som utvidgades 1914. Det är avsett för familjegravar och här finns ett antal mer monumentala gravvårdar omgärdade av stenram eller häck och med grusade ytor.
Gravvårdstyper
Flera monumentala gravvårdar placerade inom omgärdningar i form av stenram, häck och gjutjärnsstaket. Gravstenarna är huggna i diabas eller röd och grå granit. De äldsta är troligen från 1910-talet och de yngsta från 1990-talet. Bland mer speciella gravvårdar märks två tumbor samt en stående gravsten dekorerad i jugendstil.
Kvarter N
Allmän karaktär
Kvarter N är placerat i den del som utvidgades 1952 i områdets norra del längs med kyrkogårdsmuren. Kvarteret är långsmalt till sin form och är anlagt för familjegravar. Gravvårdarna är placerade med ryggarna mot rygghäckar i häckoxbär. Raderna är korta och består av en gravvård ofta en familjegrav. Ytan är gräsbevuxen.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är från främst från 1960- och 70-talen och består framför allt av familjegravar. Diabas och röd granit dominerar men här finns även två gravstenar huggna i vit marmor. Gravstenarna är breda och låga med rakt eller rundat krön. På några nämns ort, titel finns bara nämnt på en sten, ”Svenskamerikanen” liksom minnesord ”Vila i frid”.
Kvarter O och P
Allmän karaktär
Denna del av kyrkogården anlades på 1950-talet och de äldsta gravvårdarna är ifrån denna tid. Kvarteren har sedan använts kontinuerligt. Kvarter O och P är beläget i den östra delen av kyrkogården och gränsar mot kvarter M, N, R och Q. Kvarteret har rygghäckar av Häckoxbär längs vilka gravvårdarna är placerade med ryggarna mot häcken. De båda kvarteren delas av från varandra genom en grusgång och omgärdas även av gångar belagda med grus. Ytan är i övrigt gräsbevuxen och det finns inga gångar mellan raderna av gravar.
Gravvårdstyper
Gravstenarna inom kvarteren är typiska för sin tid - låga och breda, rektangulära stenar med raka eller rundade krön huggna i diabas, röd eller grå granit. Både orter och titlar är vanliga och bland titlar kan nämnas exempelvis: verkmästare, glasarbetaren, skräddaremästaren, järnhandlaren, konsthandlaren, stationsinspektör. Minnesord är inte så vanligt. Bland de mer ovanliga gravvårdarna kan nämnas en gravsten i grå granit utförd som en sockel i två våningar och krönt med ett kors i metall.
Kvarter Q
Allmän karaktär
Kvarter Q är beläget inom den del som anlades på 1950-talet. Kvarteret är långsmalt till sin form och är placerat längs med den södra gränsen. Inom kvarteret finns endast en släktgrav som är placerad vid en stor solitär bok.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är utformade som rektangulära hällar i granit på vilka en platta i koppar med namn och datum i relief är fäst. I hällens hörn är ringar fastsatta som kan användas för att lyfta upp hällen. Gravvårdarna är fyra till antalet.
Kvarter S, T och U
Allmän karaktär
Kvarter S, T och U ligger inom den nya delen av kyrkogården som invigdes år 2000. Kvarter S och T är avsedda för kistgravar med kvarter U är planerad för urngravar. Kvarter S och U har tagits i bruk medan kvarter T fortfarande är outnyttjat. Mellan kvarter S och T är ett monument placerat i form av en tetraeder i diabas med graverade motiv av bland annat den gamla kyrkan. Tetraedern är placerad i en springbrunn uppbyggd av granitstenar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter S är placerade i en rad längs med kvarterets västra kant. De består främst av låga, breda rektangulära stenar i röd granit och diabas. Stenarna är polerade och inskriptionen är förgylld. I kvarter U är gravarna markerade med liggande stenar främst naturstenar.
Minneslund
Allmän karaktär
Minneslunden är placerad i kyrkogårdens sydvästra del och består av en springbrunn kring vilken man kan placera snittblommor i vasar. Två bänkar står på platsen från vilka man har utsikt ut över sjön Möckeln. Inom området står även ett högt enkelt latinskt kors i trä.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan uppfördes 1828- 30 strax söder om den medeltida kyrkan, en kombinerad trä- och stenbyggnad, som revs. Nybyggnad hade diskuterats redan 1084 och ritning utarbetades vid ÖIÄ 1807 av Henrik Måsbeck. Slutligt beslut togs dock först 1827. För kyrkobygget svarade stadsmurmästare Thor Uppgren. Som murmästare anlitades även P Pettersson i Tåå. Invigningen skedde den 2 juni 1833 och förrättades av biskopen Esaias Tegnér. I den gamla kyrkomiljön ingår också kyrkstallar.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med utbyggd, rektangulär sakristia med avfasade hörn i väster, torn i öster. Huvudingången belägen i tornet. Mittportaler i norr och söder samt separat ingång till sakristian från söder. Planformen följer Måsbecks ritning från 1807 med vissa undantag. På ritningen är endast en mittportal markerad och korväggen är försedd med två fönster, vilka uteslutits. Detsamma gäller innerväggarnas artikulering genom murade pilastrar. Uppförd av sten, putsad och vitkalkad, sockelpartiet grått. Takmaterialet utgörs av kopparplåt.
EXTERIÖR - Exteriören avviker endast i vissa detaljer från 1807 års ritning. Korpartiets och sakristians tak har valmats, fönsteröppningarna och tornets ljudgluggar har blivit lägre och tryckt rundbågiga och tornets gördelgesims och den horisontalt löpande listen i höjd med fönstren har uteslutits. Tornets flacka tak och den smäckra lanterninen, som fortfarande är öppen, följer däremot ritningen.
INTERIÖR - Interiören är kraftigt förändrad genom 1800- och 1900-talens renoveringar. 1876 tillkom korväggens stora skärmliknande anordning med målningar av Bengt Nordenberg (jfr Pjätteryd). Altartavlans motiv är Jesu bergspredikan. De omgivande gestalterna i grisaillemåleri visar Moses med lagens tavlor och evangelisten Johannes. Samtidigt moserniserades också predikstolen och fick sitt nuvarande ljudtak. På ritningen från 1807 är som nämnts pilastrar markerade på innerväggarna och altare och predikstol är kombinerade till en altarpredikstol med uppgång från sakristian. Av äldre interiörbilder framgår att dessa murade pilastrar aldrig utfördes utan istället ersattes av målade pilastrar med joniska kapitäl. Tydligen avstod man också från altarpredikstol.
Vid renoveringen 1980, då nuvarande altartavlan konserverades, visade det sig att den äldre altarprydnaden utgjordes av ett direkt på väggen målat kors med svepduk inramat av blåa draperier. Bänkinredningen var ursprungligen målad i grått med blå dörrspeglar. Det nuvarande fristående altarbordet tillkom vid 1980 års renovering liksom inbyggnaderna under läktaren. Orgelfasaden härrör från 1848 års orgel. Inredningen är sedan 1980 målad i grårosa, blått och guld, taket i ljust blått. Gångarna mellan bänkkvarteren är försedda med rosa heltäckningsmattor.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2015
Kyrkogården har medeltida ursprung och har varit belägen även inom det område där nuvarande kyrkobyggnad idag står. Den medeltida kyrkan var placerad norr om den nuvarande och kyrkogården var med stor sannolikhet placerad på västra och södra sidan om den gamla kyrkan. Den nya kyrkan byggdes 1828-30 och 1831 utvidgades kyrkogården i norr. Ytterligare utvidgningar gjordes 1847, 1862 och 1889 i norr väster och söder. 1914 anlades en helt ny del i sydost inom det som idag är kvarter G, H, I, J och L. Denna del förlängdes i öster 1952 efter ritningar av länsarkitekt Hans Lindén, Växjö. Samtidigt togs ett förslag fram för ny gravkarta med upprättning av rader och planering för placering av allmänna gravplatser, familjegravplatser mm. En ny mur lades längs med delar av kyrkogårdens södra del samt längs med östra och norra delen av utvidgningen från 1914 och 1952.
Under 1990-talets slut anlades den senaste delen av kyrkogården planerad för såväl kist- som urngravar och som är belägen längst i söder och som även inrymmer en minneslund.
År 1828-1999 Ändring
• 1828-30 byggs den nya kyrkan
• 1831 utvidgas kyrkogården i norr
• 1847 utvidgning av kyrkogården.
• 1862 utvidgning av kyrkogården.
• 1889 utvidgning av kyrkogården.
• 1914 nyanläggning av kyrkogård i sydost.
• 1952 förlängning av denna del i öster.
• 1990-t slut nyanläggning av kyrkogård samt minneslund i söder.
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
ÄLDRE RITNINGAR - 1806 nybyggnad (lokalt förslag); 1807 nybyggnad (G af Sillén); 1807 nybyggnad (H Måsbeck).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Virdestam, G, På helig mark. En skildring av Stenbrohults gamla och nya kyrka, i: Stenbrohult i forntid och nutid, II. Växjö 1923; Stenbrohults kyrkor och gamla prästgård. En handledning för besökare, sammanställd av A M Lindberg. Växjö 1966; Interiörfoton, ca 1915, Smålands museum; foton före och efter renoveringen 1926, ATA..
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin