Motivering (skydd): Kvarter A
Kvarter A är ett kvarter med blandad karaktär
och med många typer av gravvårdar av olika
ålder. Alla gravvårdar som är äldre än 1930, bör
bevaras i befintligt skick, så även yngre gravstenar
som är speciellt unika. Särskilt värdefulla är
den ovala gravhällen som sägs ha varit ett spelbord,
den låga rektangulära gravstenen i jugendstil
och de högresta gravstenarna. Då kvarteren är av
blandad karaktär, med många typer av gravvvårdar,
kan nya gravvårdar få en mer fri utformning.
Viktigt är dock att de passar in i kvarteren och inte
avviker för mycket. Färgskalan kan exempelvis
anpassas. Att återanvända gravvårdar är ett möjligt
alternativ.
Kvarter B
Kvarter B är ett kvarter med blandad karaktär och
med många typer av gravvårdar av olika ålder.
Alla gravvårdar som är äldre än 1930, bör bevaras
i befintligt skick, så även yngre gravstenar som är
speciellt unika. Speciellt värdefulla är marmorvården
från 1886, den ålderdomliga kalkstensvården
från 1865 och de högresta gravstenarna. Stenramarna
som är delvis överväxta med gräs, bör rensas
fram, då dessa har ett stort kulturellt värde och
bidrar till att förhöja kyrkogårdens utseende. Då kvarteren är av blandad karaktär, med många typer av gravvvårdar, kan nya gravvårdar få en mer fri utformning. Viktigt är dock att de passar in i kvarteren och inte avviker för mycket. Färgskalan kan exempelvis anpassas. Att återanvända gravvårdar är ett möjligt alternativ, som också utnyttjats i flera fall i kvarteret.
Kvarter C
Kvarter C är ett kvarter med blandad karaktär och med många typer av gravvårdar av olika ålder. Alla gravvårdar som är äldre än 1930, bör bevaras i befintligt skick, så även yngre gravstenar som är speciellt unika. Speciellt värdefulla är den ålderdomliga kalkstensvården från 1868 och de högresta gravstenarna. Stenramen som är delvis överväxt med gräs, bör rensas fram, då denna har ett stort kulturellt värde och kan bidra till att förhöja kyrkogårdens utseende. Gravstenarna som är belagda med lavar och mossa bör rengöras varsamt. Då kvarteren är av blandad karaktär, med många typer av gravvvårdar, kan nya gravvårdar få en mer fri utformning. Viktigt är dock att de passar in i kvarteren och inte avviker för mycket. Färgskalan kan exempelvis anpassas. Att återanvända gravvårdar är ett möjligt alternativ.
Kvarter D
Kvarter D är ett kvarter med få gravvårdar. Det finns även ett antal gräsöverväxta stenramar som det är önskvärt att de rensas fram. Dessa stenramar, liksom alla gravvårdar som hör till gravarna bör bevaras. Detsamma gäller alla gravvårdar som är äldre än 1930. Då det är mycket ledig plats i kvarteret kommer nya gravvårdar att tillkomma. Dessa bör anpassas till kvarterets befintliga gravvårdar och inte avvika för mycket från dem.
Kvarter E
Smideskorset i vallen bör restaureras för att inte försämras i skicket. Gravvårdarna i järn på Göteryds kyrkogård har nyligen restaurerats. Dock bör man korset i Pjätteryd behandlas varsammare, då detta är i sämre skick. Ansökan om tillstånd ska göras hos Länsstyrelsen.
De övriga gravvårdarna är alla äldre och bör bevaras.
Kvarter F - G
De två kvarteren uppvisar endast ett fåtal gravvårdar som är äldre än 1930. Dessa gravvårdar bör bevaras. Gjutjärnskorset i vallen är rostigt och bör åtgärdas. Nya tillkommande gravvårdar i kvarteren bör vara av låg karaktär och anpassas till de befintliga gravvårdarna så att de inte avviker för mycket.
Kvarter H - I
Kvarteren H och I har en blandad, men ända relativt enhetlig karaktär, med mestadels låga gravvårdar. De gravvårdar som är äldre än 1930 bör bevaras. Det finns även några gräsöverväxta stenramar som det är önskvärt att rensa fram. Nya gravvårdar som installeras i kvarteren, kan ha olika utformning. Det viktiga är att de passar in bland de övriga gravvårdarna. Äldre gravvårdar kan med fördel återanvändas som redan gjorts i flera fall.
Sammanfattning (Gemensam med gamla kyrkogården)
Pjätteryds kyrkogård består av två delar, dels den äldre kyrkogården som ligger kring den rivna gamla medeltida kyrkan, dels kyrkogården kring den nuvarande kyrkan.
Kyrkogården runt nuvarande kyrkan är uppdelad i nio kvarter (A- I). Kvarteren A – D ligger på södra sidan om kyrkan. Kvarter E är beläget rakt öster om kyrkan. Detta kvarter saknar nästan helt gravvårdar och är enligt vaktmästaren avsett till kyrkogård vid krig eller annan katastrof. Kvarteren F – I ligger norr om kyrkan. En stenmur och en trädkrans av björkar omger kyrkogården. I huvudingången i väster finns en dubbel smidesgrind. Öster om kyrkogården finns en byggnad för vaktmästeri, redskap och maskiner. Väster om kyrkogården finns en asfalterad parkering.
De äldre gravvårdarna finns främst söder om kyrkan, samt i kvarter I. Ett antal äldre gravvårdar som tagits ur bruk finns i vallen vid östra muren.
Det finns enstaka gravvårdar med hög ålder, bland annat smideskorset och gjutjärnskorset i östra vallmuren. Till de äldre hör även gravstenarna i ålderdomlig karaktär i kalksten från mitten av 1800-talet och de i marmor med dekor av händer som hälsar från andra hälften av 1800-talet. Högresta, halvhöga och låga smala gravstenar i främst diabas men även grå granit förekommer i ett relativt stort antal. Dessa gravstenar är från slutet av 1800-talet och från början av 1900-talet fram till 1930-talet. Ett mindre antal har återanvänts eller nytillverkats under de senaste decennierna. Från årtiondena kring 1930-talet kommer de låga breda gravstenarna. Några är praktfulla och monumentala medan andra är bara några decimeter höga och ingår eller har ingått som en del i en stenram. De vanligaste gravvårdstyperna är låga rektangulära med olika typer av krön, samt hällar i olika storlekar, främst små. Dessa gravstenar är tillverkade i grå granit, diabas och röd granit. Enstaka finns i marmor och hallandsgnejs. Bland yngre gravstenar finns de i fri form.
De flesta kvarteren på kyrkogården har en blandad karaktär med många typer av gravvårdar av olika ålder. Alla gravvårdar som är äldre än 1930, bör bevaras i befintligt skick, så även yngre gravstenar som är speciellt unika. Speciellt värdefulla är smides- och gjutjärnskorsen, den ålderdomliga kalkstensvårdarna, de äldre marmorvårdarna och hällen som sägs ha varit ett spelbord samt alla de högresta gravstenarna. Stenramar som är delvis överväxta med gräs, bör rensas fram, då dess har ett stort kulturellt värde och kan bidra till att förhöja kyrkogårdens utseende. Gravstenar som är belagda med lavar och mossa bör rengöras varsamt. Smideskorset i vallen bör restaureras för att inte försämras ytterligare. Då kvarteren A – E och I är av blandad karaktär, med många typer av gravvvårdar, kan nya gravvårdar få en mer fri utformning. I kvarteren F- H bör de vara av låg typ. Viktigt är att de nya gravvårdarna passar in i kvarteren och inte avviker för mycket. Färgskalan kan exempelvis anpassas. Att återanvända äldre gravvårdar är ett möjligt alternativ.
Pjätteryds gamla kyrkogård ligger ett par hundra meter väster om huvudkyrkogården. Den gamla medeltida kyrkan som revs 1834 låg på den gamla kyrkogården. Kyrkogården har en ålderdomlig och ödslig karaktär med bara ett litet antal gravvårdar. Endast vissa utsedda familjer begravas på kyrkogården. Kyrkogården är uppdelad i fem delar. Centralt finns rund del som ligger upp på en liten kulle, där den äldre kyrkan tidigare stått. Runt om den finns fyra områden, ett i varje hörn. Kyrkogården är gräsbevuxen. Trots det lilla antalet gravvårdar finns det flera olika typer på den gamla kyrkogården, allt från gjutjärnskors, låga breda gravstenar, högresta gravstenar och hällar i olika storlekar. Några har ålderdomlig karaktär som marmorvårdarna och andra har speciell dekor som gravstenen som är inspirerad av en runsten.
För att kyrkogården ska behålla sin karaktär av kyrkogård bör alla gravvårdar som finns på den bevaras i befintligt skick. Detta gäller även grusgraven och graven med stenramen. Gräset på stenramen bör avlägsnas. Hela kyrkogården har ett stort kulturhistorisk värde. Bland speciella detaljer kan framhållas muren med självspillningstrappan och milstenen.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Pjätteryds kyrkogård består av två delar. dels den ordinarie
kyrkogården som ligger runt kyrkan, dels den gamla kyrkogården
som ligger på platsen för den medeltida kyrkan.
Kyrkogården runt nuvarande kyrkan är uppdelad i nio
kvarter (A – I). Kvarteren A – D ligger på södra sidan om
kyrkan. Kvarter E är beläget rakt öster om kyrkan. Detta
kvarter saknar nästan helt gravvårdar och är enligt vaktmästaren
avsett till kyrkogård vid krig eller annan katastrof.
Kvarteren F – I ligger norr om kyrkan. En stenmur och en
trädkrans av björkar omger kyrkogården. Huvudingången
är en dubbel smidesgrind i väster. Öster om kyrkogården
finns en byggnad för vaktmästeri, redskap och maskiner.
De äldre gravvårdarna finns främst söder om kyrkan,
samt i kvarter I. Ett antal äldre gravvårdar som tagits ur
bruk finns i vallen vid östra muren. Framför gravvårdarna
finns ofta en liten rabatt, men det förekommer även de som
har en stenplatta framför i samma material som gravstenen.
Väster om kyrkogården finns en asfalterad parkering.
Runt parkeringen finns gräsbevuxna ytor.
På gräsytan utanför västmuren vid ingången står
två parkbänkar i grönmålat trä och galvaniserat
järn. Vid parkeringen finns även en flaggstång och
två stora krukor med blomplantor. Utanför muren
på södra sidan om västingången står dessutom en
fattigbössa i trä med smidda beslag och lås.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en ungefär 1,2 meter
hög kallmurad stenmur. Muren är uppbyggd av
ojämna naturstenar av olika storlek. Utsidan på
muren har en jämn yta och på insidan finns det en
gräsbevuxen vall. Markytan inne på kyrkogården
är något högre än markytan utanför.
Ingångar
Ingången i väster har en konstfull dubbel smidesgrind
som är ungefär 1,3 meter hög. Grindstolparna
är smala, fyrkantiga, något spruckna i grå
granit och cirka en meter höga.
I östermuren finns en ingång utan grind vid
byggnaden för vaktmästeri, redskap och maskiner.
Vegetation
Trädkransen består av björkar och växer på insidan
av muren. En del är nedblåsta av stormen Gudrun.
De nedblåsta träden ska ersättas med nyplanterade
när beslut tagits av Länsstyrelsen och när en trädvårdsplan
gjorts.
Utanför muren vid kvarter F växer en hög
syrenhäck. Vid hörnen av kyrkan växer trädgårdsbuskar.
I hörnen vid tornet står parkbänkar
tillverkade i gjutjärn och trä. Söder om vaktmästeribyggnaden
växer ölandstoksbuskar.
Gångsystem
En asfalterad gång leder runt kyrkan. Den sträcker
sig dessutom från västingången på kyrkan fram till
kyrkogårdens ingång i väster. Grusgångar avgränsar
kvarteren från varandra i nord-sydlig riktning.
Gravvårdstyper
Inom Pjätteryds kyrkogård finns ett stort antal
gravvårdstyper. De äldre gravvårdarna finns företrädesvis
i de kvarter som finns på södra sidan om
kyrkan. Äldre gravvårdar som tagits ur bruk finns
i vallen vid den östra muren.
Det finns enstaka gravvårdar med hög ålder,
bland annat smideskorset och gjutjärnskorset i östra
vallmuren. Till de äldre hör även de tre gravste-
narna i ålderdomlig karaktär i kalksten från mitten
av 1800-talet som är halvhöga med halvcirkulärt
krön och tätt inhuggen text. Det finns även två
äldre gravstenar från andra hälften av 1800-talet i
marmor med dekor av händer som hälsar.
Högresta, halvhöga och låga smala gravstenar
i främst diabas men även grå granit förekommer
i ett relativt stort antal. Dessa gravstenar är från
slutet av 1800-talet och från början av 1900-talet
fram till 1930-talet. Ett mindre antal har återanvänts
eller nytillverkats under de senaste decennierna.
Från årtiondena kring 1930-talet kommer
de låga breda gravstenarna. Några är praktfulla
och monumentala medan andra är bara några decimeter
höga och ingår eller har ingått som en del
i en stenram.
Bland vanliga gravvårdstyper är låga rektangulära med olika typer av krön, samt hällar i olika storlekar, främst små. Dessa gravstenar är tillverkade i grå granit, diabas och röd granit. Enstaka finns i marmor och hallandsgnejs. Bland yngre gravstenar finns de i fri form.
Byggnader
Utanför ingången i öster står en byggnad för vaktmästeri, redskap och maskiner. Det är en gråmålad träbyggnad klädd med stående panel och plåttak.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
I kvarter A finns några av de äldsta gravvårdarna på kyrkogården. Det är inget stort kvarter men uppvisar en stor variation gällande gravvårdstyper av olika ålder, storlek, utseende och material. Det finns ett antal familjegravar, med både små och stora gravstenar.
Gravvårdstyper
Det finns flera högresta gravstenar i kvarteret, bland annat en obelisk i grå granit från 1896 och ett kors i diabas som är ungefär 1,5 meter högt från 1911. Ett antal av de äldre gravstenarna från slutet av 1800- talet och början av 1900-talet är av halvhög och låg smal modell i diabas. Den äldsta är från 1876. En annan i diabas från 1896 är kombinerad med små klot bredvid gravstenen. Det finns även halvhöga breda gravstenar till exempel en i antik tempelstil från 1936. En låg bred gravsten i diabas i antik tempelstil är kombinerad med två små hällar i diabas på en familjegrav. Små hällar förekommer i ett antal. Bland annat finns det fyra små hällar tillverkade i diabas placerade i rad med ett ca 1,3 meter högt diabaskors i mitten. Bland de övriga hällarna finns en stor halvliggande häll i diabas från 1894. Ett antal gravstenar är låga, antingen rektangulära eller kvadratiska i grå granit, diabas och röd granit. De kvadratiska är i allmänhet äldre än de rektangulära. Ett undantag kan vara den låga rektangulära gravstenen i diabas i jugendstil, som bör vara från början av 1900-talet. Det finns även mycket små låga rektangulära.
En vanligtvis mer sällsynt gravstensvariant är den låga, långa, som ursprungligen ingått som en del i en stenram. Sådana förekommer i kvarter A, liksom i flera av de övriga kvarteren på kyrkogården. I kvarteret saknar dessa gravstenar tillhörande stenramar. En av de låga långa är kombinerad med små låga smala gravstenar som är dekorerade med graverade
linneor och krönta med små marmorkors.
En låg lång gravsten är av grovhuggen grå granit.
De gravstenarna som utmärker sig i kvarteret
är en oval häll med bokstäverna L.G.B och A.E.B
inhuggna. Enligt uppgifter ska detta vara ett spelbord
som den begravde bestämde att han ville ha
som gravsten, medan han var i livet. En annan
uppseende väckande gravsten är en modern stor
fyrkantig gravsten från 1999 i hallandsgnejs (hallandia).
Gravstenen är dekorerad med ett foto på
den begravda och en lång vers som hon skrivit. En
symbol för läkekonsten med en orm slingrande på
en stav finns även på gravstenen.
På några av gravstenarna finns yrkestitlar
nämnda, exempelvis hemmansägare som finns på
flera gravstenar. Några andra är undantagsmannen,
handlanden, kyrkoherden och lantbrukaren.
Orts- och gårdsnamn omnämns på ett flertal gravstenar.
Några platsnamn är Aborraslätt, Mariero,
Käxnäs, Fothult och Kalvsnäs. Bibel- och psalmhänvisningar
finns även ett antal av, såsom 1 Tim
1 kap 15 v, Sv Ps 66, 170 v 4-5, 461, 477 och 602.
Ett tänkespråk på en gravsten är ”Jag lever, I skolen
ock leva”.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B är beläget på kyrkans sydsida. Det är jämte kvarter H kvarterets största. Det har en blandad karaktär med ett mångfald olika gravstenstyper med olika ålder. Den äldsta gravvården är från 1865. Det syns flera gräsöverväxta stenramar som med önskvärdhet borde rensas fram. Familjegravar är vanligt förekommande i kvarteret.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns ett antal låga och halvhöga smala gravstenar
i diabas och gråröd granit. De är från slutet av 1800-talet
och från de första decennierna på 1900-talet. En av dem
är mycket hög, omkring 1,8 meter. En högrest gravsten
från 1886 i marmor i form av ett gotiskt fönster är dekorerat
med händer som tar handslag. En annan ovanlig högrest
gravsten är den avsågade stammen i grå granit från 1903.
Några av de högresta är av yngre datum och är återanvända
äldre gravstenar.
Låga rektangulära gravstenar med olika typer av krön
förekommer rikligt i kvarteret. Krönen är bland annat formade
som soluppgångar, tak eller vågor. Vissa är gjorda
i antik tempelstil. De låga rektangulära förekommer från
1930-talet och framåt. Vissa är varianter som är mer kvadratiska
eller rektangulära på höjden och några lite högre
(halvhöga). Gravstenarna är tillverkade av grå granit, diabas,
röd granit och marmor.
Små hällar förekommer också, både som liggande
och halvstående. En häll är liten och avlång.
En halvstor halvliggande häll är från 1922. Hällar
förekommer under hela 1900-talet. De är tillverkade
av grå granit, diabas och röd granit. De små
hällarna är ofta placerade i rad över medlemmar
i en familj och är oftast från den först halvan av
1900-talet och tillverkade i diabas. Flera sådana
rader med små hällar finns i kvarter B.
En annan speciell gravstenstyp är den liggande
låga långa smala gravstenen som oftast ingått som
en integrerad del i en stenram. I kvarteret finns det
flera stycken av den sorten och de är tillverkade
av grå granit eller diabas. De flesta är belägna på
familjegravar utan årtal, men en är från 1936.
Bland de yngre gravstenarna finns de i fri form
samt någon med stående rektangulär form. En av
den har ett foto på den begravda monterat på gravstenen.
Den allra äldsta gravvården är en gravsten
från 1865 i kalksten i en ålderdomlig halvhög modell,
med halvcirkulärt krön. Samma typ av gravsten
finns i kvarter C och F och är kanske specifik
för trakten.
På ett antal av gravvårdarna nämns en yrkestitel.
Exempel är ”Sallpetterssjuderivärkmästren”,
undantagsmannen, hemmansägaren, kyrkovärden,
häradsdomaren, nämndemannen och mjölnaren.
Ett flertal orts- och gårdsnamn omnämns, såsom
Bergagården, Daltorpet, Sjöastadsbygd, Finnhult
och Millebygden. Bibel- och psalmhänvisningar
finns det några. På en gravsten finns det flera
stycken ”S s 499 v7, S 99 v 6 7 8, Pauli 1 b. t
Kor. Kap 15 v57 o 58, Ps 480 v1” På andra står
ofta bara en hänvisning som Sv Ps 275 v 8-9, 444,
477 eller 580. Några tänkespråk och hälsningar
omnämns som ”Kristus är mitt liv. Döden är min
vinning”, ”I evighet vilar här våra älskade” och
”Vilen i frid”.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är beläget på södra sidan om kyrkan och är ett relativt stort kvarter med ett stort antal gravvårdar. Kvarteret har en blandad karaktär med många typer av gravvårdar från mitten av 1800-talet och framåt. Den äldsta gravstenen är från 1868. Det finns fyra dubbelrader i kvarteret där gravstenarna är placerade rygg mot rygg i öst-västlig riktning och en enkelrad. Det finns ett stort antal familjegravar i kvarteret, flera av dem har små gravstenar. Det finns även en stenram som är nästan helt gräsöverväxt. Vissa av gravstenarna i kvarteret har beläggning av mossa och lavar.
Gravvårdstyper
En kalkstensvård i ålderdomlig utformning från
1868 är den äldsta gravstenen i kvarteret. Den är
av samma typ som gravstenen från 1865 i kvarter
B och den från 1874 i kvarter F. Bland andra
äldre gravstenar är de högresta gravstenarna i diabas,
där den äldsta är från 1893. En av de högresta
är krönt av ett kors. Även de låga och halvhöga
smala är äldre och tillverkades fram till 1930-talet.
En halvhög smal i grå granit är så gammal som
från 1876.
Populära under 1930-talet var de låga breda
som i kvarteret finns i diabas och grå granit. Dessa
har ofta haft en tillhörande stenram på graven.
Detsamma gäller de låga, långa smala som har in-
gått som en del i en stenram. Små hällar förekommer också, de är tillverkade i diabas och grå granit. En av de små hällarna ligger på en barngrav. Två av hällarna i diabas är upprättstående och har en avfasad lutande sida.
Låga rektangulära med olika typer av krön är representerade i kvarteret. Några av dem är mycket små och låga. Stenmaterial som de är framställda av är grå granit, diabas och röd granit. En gravsten i röd granit är rektangulär på höjden. Enstaka av de yngre gravstenarna har fri formgivning av rundad modell.
På ett antal gravstenar finns en yrkestitel nämnd. Vanligast är hemmansägare, men exempel bland de övriga är handlanden, lägenhetsägaren, barnmorskan och lärarinnan. På många gravstenar finns ett orts- eller gårdsnamn omnämnt, som exempelvis Länshult, Sjöabro, Osnaköp, Jonsboda och Bökeveka. Bibel- och psalmhänvisningar finns på ett antal gravvårdar. Några av dessa är Jerem 29 k 13-14 v, Joh. 14:3, Rom 6:5, Sv Ps 326, 474, 477 och 582. På flera gravstenar finns hälsningen ”Vila i frid” och ”Sof i frid”. Tänkespråk som ”Hur underlig du är i allt du gör, vem kan dina vägar förstå. Men ett är dock säkert, den väg du mig för, för mig är den bästa ändå.” och ”Säg icke och gör icke, hvad du skulle hvilja hafva osagt och ogjort, på domens dag då Jesus kommer”.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D är ett ganska tomt kvarter beläget i det sydöstra hörnet av
kyrkogården. Endast ett tjugotal gravstenar finns i kvarteret. I vallen
ligger ytterligare ett tjugotal gravstenar som tagits ur bruk. Längs västra kanten i kvarteret syns flera stenramar som blivit gräsöverväxta. Det är
önskvärt att dessa rensas fram, då de från början bildat en enhet med de
tillhörande gravvårdarna. I kvarteret finns flera familjegravar och man
har även använt små gravstenar till dem. Barngravar finns i sydöstra hörnet. Tidigare har allmänna linjen (gratisgravar för de sämre bemedlade)
funnits i kvarteret. Enstaka tecken på detta kan vara några enstaka små
gravvårdar med endast ett namn på.
Gravvårdstyper
Kvarterets mest framträdande gravsten är en högrest i diabas från 1911
som kröns av ett kors. Omkring graven finnsen gräsöverväxt stenram
som med fördel skulle kunna rensas fram. Detsamma gäller för den låga
långa smala gravstenen i grå granit, som fortsätter i den gräsöverväxta
stenramen och ytterligare en grav.
Bland övriga gravstenar finns låga smala i diabas från 1930-talet
och låga rektangulära i diabas. Små hällar förekommer i grå granit och
diabas. Barngravarna i sydöstra hörnet pryds av små hällar i diabas.En
halvstor grovhuggen häll i grå granit anträffas också i kvarteret, liksom en gravsten i fri form i grå/röd granit.
Titlar som nämns är kyrkovärden och Med. Dr. Orts- och gårdsnamn nämns på ett antal gravstenar. Exempel är Barset, Linderås, Skärshult och Länshult. En psalmhänvisning nämns Sv Ps 484 v3. I vallen i öster har gravvårdar som tagits ur bruk lagts. Det är ungefär tjugo stycken som är av olika typ. Det är överlag äldre gravstenar, många är från 1800-talet. Bland de äldre är en gravsten som ser ut som en tvillinggravsten i kalksten. Den var rest över två små spädbarn (systrar) som båda hette Thilda Maria och dog 1876 respektive 1878. En halvhög gravsten i marmor från 1882 har tidigare haft en thorvaldsensmedaljong. På en halvhög smal i grå granit från 1888 finns thorvaldsensmedaljongen kvar liksom en platta i marmor med den begravdes namn mitt på gravstenen. En ovanlig gravsten är den i fri form i diabas från 1913. Utöver dessa finns det ett antal låga och halvhöga smala gravstenar i diabas.
Kvarter E
Allmän karaktär
Ett nästan helt tomt kvarter, med endast
fyra gravvårdar och två som tagits ur bruk
som finns i vallen. Gravkvarteret är en stor
gräsbevuxen yta. Tidigare har allmänna linjen
funnits i kvarteret. Tidigare har kvarteret varit
en nödbegravningsplats, som var avsedd att
användas om det skulle bli krig eller om någon
annan katastrof skulle inträffa.
Gravvårdstyper
I kvarter E finns två låga smala gravstenar i diabas,
en halvstor häll i diabas från 1898 och en liten
häll i grå granit. Gravstenarna med endast ett
namn kan vara de enda kvarvarande tecknen på att
allmänna linjen har funnits i kvarteret tidigare.
I vallen där gravvårdar som tagits ur bruk har placerats finns en liten häll i diabas. Bredvid den står ett triangelformat smideskors, med hängande löv i nederkanten. Långs kanterna på triangelns sidor finns snirklar. Troligtvis har det funnits en fastsatt platta på korset med den begravdes namn, men den är försvunnen. Korset är rostigt och behov av renovering.
Kvarter F - G
Allmän karaktär
Två kvarter i det nordöstra hörnet av kyrkogården. Kvarter F är ett litet kvarter med endast två rader av gravvårdar, samt några gravvårdar utplacerade i en gles rad längst österut. Längs vallen i öster ligger äldre borttagna gravvårdar.
Kvarter G är ett större kvarter med gravstenarna placerade rygg mot rygg i öst-västlig riktning, med undantag från fjärde raden som är en singelrad. Familjegravar är vanligt förekommande. Gravvårdarna i kvarter F är från tidigt 1960-tal till 2007, med undantag för den äldsta som är från 1874 och en från 1928. Den äldsta gravvården i kvarter G är från 1937 och gravstenarna står sedan i fallande ålder österut. Dock finns det yngre gravstenar tillkomna i alla rader. Den yngsta är från 2005.
Gravvårdstyper
Den största andelen gravstenar är låga rektangulära
med olika typer av krön. Det förekommer även
små halvliggande hällar, låga kvadratiska och
låga smala gravstenar. Stensorterna gravstenarna
är tillverkade av är främst grå granit och diabas.
Några är framställda av röd granit. Två gravstenar
är i fri form och i kvarter F finns det en natursten
i skiffer, med en slipad sida. I samma kvarter står
den äldsta gravstenen, en halvhög smal gravsten i
kalksten rest över en f.d. korpral vid Kronobergs
regemente. Gravstenen är dekorerad med korslag-
da vapen (en sabel och en bajonett). Flera gravstenar i kvarteretär dekorerade med en vit duva på krönet av gravstenen.
Förutom korpralen nämns endast ett fåtal yrkestitlar. De är smed, hemmansägare, byggmästrare och kyrkovärd. Orts- och gårdsnamn finns omnämnda på ett antal gravvårdar. Exempel är Glädjelida, Håkansborg, Långaskog, Klöxhult och Osnaköp. Ett enda tänkespråk förekommer, ”Jesus mitt hopp”. Bland gravvårdarna som tagits ur bruk finns ett gjutjärnskors i mindre storlek som stått på en barngrav. Bokstaven N är felvänd i texten på korset. En låg lång smal i grå granit som ingått i en stenram, samt flera halvhöga och låga smala i diabas ligger även där. Dessutom finns det ett krön till en gravsten i antik tempelstil i grå granit och en rektangulär gravsten med texten ”Mor” och ”Far”. Den äldsta gravvården är från 1880-talet. På en står titeln skogsvaktare.
Kvarter H - I
Allmän karaktär
Två kvarter av blandad karaktär, med mestadels låga gravvårdar. Gravvårdarna är placerade rygg mot rygg i öst-västlig riktning, förutom en rad i vardera kvarer som är singelrader. De äldsta gravvårdarna i kvarter H är från 1880-talet och i kvarter I från 1890, men huvudsakligen är de utspridda i tid över 1900- talet och in på 2000-talet. Det finns flera gräsöverväxta stenramar som det är önskvärt att rensa fram. Ett flertal barngravar finns i kvarter H och i samma kvarter finns sju små hällar i diabas på rad från samma familj. Två av döttrarna dog med sex dagars mellanrum 1919, troligen av spanska sjukan. Båda kvarteren är gräsbevuxna och i den södra delen av kvarter I är en parkbänk och en stor kruka med blommor placerade.
Gravvårdstyper
De låga rektangulära gravstenarna med olika typer av krön, dominerar i de båda kvarteren. De förekommer även i antik tempelform. Likaledes förekommer andra typer av gravvårdar. Låga breda gravstenar i diabas, både i avrundad form och kantigare. Låga och halvhöga smala förekommer i större mängd i kvarter I, än i något annat kvarter på norra halvan av kyrkogården. Det finns även ett antal hällar både små och halvstora. I kvarter I finns en liten häll i form av en uppslagen bok i ljusröd granit. Gravstenar i fri form och naturstenar anträffas även. Flera låga långa gravstenar som har varit en integrerad del i en stenram. En gravsten i kvarter I är återanvänd och där finns text på båda sidorna om stenen. Andra halvhöga gravstenar i diabas har återanvänts på 1990- och 2000-talet.
Stenmaterialen som använts är grå granit, diabas och röd granit. Diabas är vanligast bland de äldre gravstenarna.
Bland yngre gravstenar finns även hallandsgnejs (hallandia). Enstaka gravstenar är tillverkade av marmor. En av dessa är en högrest gravsten i gotisk form från 1889. Den är krönt med ett kors och dekorerad med ett handpar i hälsning i relief. En mer modern gravsten i marmor är en liten smal från 1987. Speciell är minnesstenen i grå granit där texten lyder ”Åt Johan Hörberg och Hans Familj Restes denna vård 1927”. En annan ovanlig gravvård är ett litet kors gjutet i brons.
Yrkestitlar förekommer på ett mindre antal gravvårdar. Några är Lantbrukaren, snickaren, nämndemannen och enkan. Orts- och gårdsnamn är mer rikligt förekommande, som exempelvis Kolborshult, Liavången, Kärrnäs och Östrabo. Psalmhänvisningar nämns i några enstaka fall, som W. Ps 297:3, Sv Ps 524.2 och 481. Tänkespråk och hälsningsfraser är ”Vid Jesu hjärta där är lugnt trots stormarna på jorden”, ”Störst är kärleken, ditt minne lever” och ”Vila i frid”. En gravsten är dekorerad av ett par gjutna småfåglar och några gravstenar har en vit duva placerad på krönet.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Efter slutgiltigt beslut om nybyggnad 1830 uppfördes Pjätteryds kyrka 1833-34 av byggmästaren L Carlsson, Sölvesborg, efter ritning av Samuel Enander 1831. Invigningen skedde först den 26 september 1841 och förrättades av kontraktsprosten Petrus Granstrand. Kyrkan ersatte en medeltida träkyrka, belägen väster om den nya kyrkplatsen. Träkyrkan revs 1836. Nybyggnaden föregicks av en lång kamp mellan församlingen och biskop Tegnér.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med utbyggd, rektangulär sakristia i öster och torn i väster. Huvudingång genom tornet. Mittportaler på båda långsidorna. Senare upptagen ingång till sakristian från söder. I nordöstra hörnet mellan sakristian och koret en bårhustillbyggnad från 1950-talet. Uppförd av sten, putsad och vitkalkad. Taken täckta med kopparplåt.
EXTERIÖR - Utförd enligt 1831 års ritning. Mittportalernas omfattningar blev dock förenklade, tornets rundfönster ersattes med rundbågiga och den horisontalt löpande listen nedanför kyrkans fönster uteslöts. Tornets lanternin igensattes 1914 och är sedan 1966 försedd med tornur.
INTERIÖR - Interiören är delvis förändrad och ett fönster på vardera sidan i anslutning till korpartiet är sedan 1925 igenmurade för att ge plats åt den gamla kyrkans altaruppsats respektive triumfkrucifix. Kyrkorummet domineras av den stora altaruppställningen från 1877 (jfr Stenbrohult). Altartavlan, som skildrar Jesus vid 12 års ålder i templet, är utförd av Bengt Nordenberg, liksom de båda flankerande grisaillemålningarna av Moses och Johannes. Dessförinnan användes en mindre tavla, visande Nattvardens instiftande. Enanders ritning till korväggen visar en bågställning och ett kraftigt listverk samt profilerade dörröverstycken. Det är osäkert om dessa detaljer utfördes. Inredningen är i huvudsak ursprunglig. Orgeln tillkom vid 1800-talets mitt. Den nuvarande färgsättningen i grått, brunrosa, gråblått och med detaljer i guld och rödbrunt är från 1952.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2015
Pjätteryds kyrkogård har medeltida ursprung. Den gamla kyrkogården användes från medeltiden fram till 1834 då den gamla kyrkan revs. Kring den nya kyrkan anlades en kyrkogård som vid tillkomsten sannolikt hade samma storlek som dagens kyrkogård.
Efter den gamla kyrkans rivning har endast ett fåtal begravningar skett på den gamla kyrkogården. De som har begravts har tillhört vissa familjer som haft tillåtelse att begravas där. Den gamla kyrkogården har en ålderdomlig karaktär med flera ålderdomliga detaljer Självspillningstrappan är en sådan som än idag finns kvar i den norra muren. Den användes då man inte fick bära kistan med liket efter den som tagit sitt liv genom grinden vid begravning, utan kistan fick bäras över muren vid självspillningstrappan. På gamla kyrkogården finns ett flertal äldre gravvårdar. Att gravvårdarna varit betydelsefulla kan man läsa i inventarieförteckningarna för kyrkan. Inventarieförteckningen från 1829 tar emellertid endast upp en gravvård: ”Grav murad på kyrkogården norr om kyrkan, tillhörig Sven Tiliander. Kyrkoherde vid Pjätteryds, död 1746 och hans fru Rubenia. En väl uthuggen sten därå deras biografi med några av dödens sinnebilder är tecknade. Gravstenen är sprucken i två delar”. Denna grav finns inte kvar på kyrkogården, utan har blivit borttagen. Den äldsta graven med kvarvarande gravvård är Carl Lundborgs grav från 1832.
Ur en inventarieförteckning över Pjätteryds kyrkas inventarier från 1927 tas följande gravvårdar upp som fanns på gamla kyrkogården:
Gravstensdetaljer av kalksten prydd med en ros och delar av en inskription. Gravvård av trä på podium av sten. Den krönande delen har tulpanprofil och är prydd med snidade eklöv och en sol. Gravsten ”till fädrens minne” av S.O. Hylten-Cavallius över farfadern, kapten S.A. Cavallius och hans hustru med flera. Halvrund avslutning prydd med en drakslinga. Höjd 1,64 meter. Gravsten, låg, enkel, av röd sandsten med ett kors inhugget jämte namnet Carl Lundborg 1832. En stenskoning omger graven.
Gravkors av gjutjärn över kyrkoherde Bråkenhielm, död 1835 och hans hustru död 1842. Står på platsen för gamla kyrkans kor.
Av de uppräknade gravvårdarna finns alla utom trävården och kalkstensvården med rosdekor, kvar på kyrkogården.
I Smålansposten från 1:e december 1934 skrivs att: Kyrkogården tillika gravplats som omgav den gamla kyrkan och som ännu finns, användes en och annan gång för äldre avlidna, vilka önskar att få vila på den gamla kyrkogården. Runt omkring denna finns en gammal stenmur i vilken man på den norra sidan finner en trappa. Enligt vad de gamla berättar har denna trappa en gång i tiden haft en mycket viktig uppgift att fylla. Den vägen skulle man nämligen gå med alla självspillningar, sådana som tagit sitt eget liv och som därför ej fick bäras in på kyrkogården genom huvudingången.
Tidigare har allmänna linjen funnits i kvarter D och E på den stora kyrkogården. Kvarteret E har också varit avsatt till krigskyrkogård, men är numera upplåtet till vanliga begravningar, liksom kvarter D.
År 1841-2004 Ändring
1841 Invigning av kyrkan den 26 september 1841.
1947 Vid biskopsvisitationen 1947 önskade biskopen att en ny kyrkogårdsstadga så snart som möj
ligt skulle antas för församlingen, för att uppnå bättre kyrkogårdsvård. Biskopen uttalade ock
så sin glädje över gamla kyrkogårdens goda skick.
1952 Byggnadsstyrelsen har godkänt ett av länsarkitekt Hans Lindéns förslag till nytt bårhus. Det
avses att byggas samman med kyrkan i vinkeln mellan långhuset och koret på norra sidan.
1961 Kyrkogården stod färdig till Allhelgonahelgen efter en renovering efter mönster av ”den gröna
kyrkogården”. Alla kantstenar har grävts ned en bit och man har ordnat in gravstenarna i räta
linjer.
1988 På den gamla kyrkogården finns endast några få gravar ”i bruk”. En av dem är prosten Pehr
Bråkenhielms på den plats som den gamla kyrkans altare ska ha varit beläget.
Förfrågan om att uppföra en klockstapel på Pjätteryds ödekyrkogård.
2003 Kyrkogården är inramad med björkar, vissa har blåst ned, andra har ruttnat. Förslag om att åtterplantera
björkar på de ställen de saknas.
Förslag om att två yttre belysningsstolpar vid sidoingångarna på kyrkogården.
Förslag om att demontera befintlig handikappramp samt montera tidigare borttagen ledstång
på framsidan av kyrkan.
2004 Trädvårdsplan bör tas fram innan återplantering av träd.
Beslut om att sätta upp två belysningsstolpar vid vardera sidoingång.
Beslut om demontering av handikappramp vid huvudingången.
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
ÄLDRE RITNINGAR - U å (1794) förslag till utvidgning av träkyrkan (ÖIÄ); 1831 nybyggnad (S Enander).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Sandström, T, Pjätteryds kyrkas historia. Älmhult 1935; Manus till kortfattad beskrivning för SvK av E O Johansson (1930-talet); - Foton efter 1925 års renovering, ATA..
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Sandström, Ture. (1952). Något om Pjätteryds kyrkor. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin