Motivering (skydd): Kvarter A och B
Kvarteren har ett högt kulturhistoriskt värde genom
de ålderdomliga gravvårdar som finns där Förekomsten
av titlar har ett lokalhistoriskt värde då titlarna
berättar om yrkesgrupper som fanns på orten tidigare
och som berättar om den tid då det t ex fanns en
järnväg som gick genom samhället.
Önskvärt är att en inventering görs över hela
kyrkogården där varje sten bedöms kulturhistoriskt,
konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta
gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar.
Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården
anpassas gällande material och form efter befintliga
gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar
återanvänds.
Kvarter C
Inom kvarter C finns den gravsten inom kyrkogården som har det högsta kulturhistoriska värdet, kalkstenshällen från 1600-talet. Då den är i dåligt skick bör den undersökas av stenkonservator. I övrigt är kvarteret blandat vad det gäller gravvårdars ålder, material och form vilket gör att det är relativt okänsligt för nytillskott. Alternativt kan gravvårdar återanvändas.
Önskvärt är att en inventering görs över hela kyrkogården där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar.
Kvarter D
Förekomsten av titlar ger ett lokalhistoriskt värde då titlarna berättar om yrkesgrupper som fanns på orten tidigare och som berättar om den tid då det t ex fanns en järnväg som gick genom samhället. I övrigt är kvarteret blandat vad det gäller gravvårdars ålder, material och form vilket gör att det är relativt okänsligt för nytillskott. Alternativt kan gravvårdar återanvändas. Önskvärt är att en inventering görs över hela kyrkogården där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgra
Kvarter E
Kvarterets utseende präglas av de låga gravvårdarna och deras placering längs låga rygghäckar. Det ger ett rumsligt intryck. För att behålla kvarterets karaktär bör rygghäckarna bevaras och vid nytillskott bör inte gravvårdarna vara högre än rygghäckarna. Det är önskvärt att de högresta gravvårdar som är placerade längs gången längst i väster bevaras då de visar på att placeringen av mer monumentala gravvårdar var vanlig i närheten av grusgångar och kyrkogårdsmuren där de var väl synliga. Önskvärt är att man bevarar äldre gravvårdar eller återanvänder dem. Det är även önskvärt är att en inventering görs över hela kyrkogården där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar.
Kvarter F
Kvarteret har ett högt kulturhistoriskt värde genom dess ålderdomliga gravvårdar, exempelvis gjutjärnskorsen. Förekomsten av titlar har ett lokalhistoriskt värde då titlarna berättar om yrkesgrupper som fanns på orten tidigare och som berättar om den tid då det t ex fanns en järnväg som gick genom samhället. Här är gravvården med inskriptionen Svensk-Amerikanaren en av de mest intressanta. Önskvärt är att en inventering görs över hela kyrkogården där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar. Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds.
Kvarter G
Förekomsten av titlar har ett lokalhistoriskt värde då titlarna berättar om yrkesgrupper och hantverk som fanns på orten tidigare och som berättar om en annan tid än dagens. Trotjänarinnan, skomakaren och mösskräddaren är exempel på detta.
Det är även intressant med den stora mängden gravvårdar från 1930- och 40-talen som ger kvarteret ett särskilt utseende.
Önskvärt är att en inventering görs över hela kyrkogården där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar. Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds.
Kvarter H och I
Kvarter H och I har en stor blandning vad det gäller olika typer av gravvårdar och åldersmässigt sträcker det sig från det sena 1800-talet fram till 1900-talets slut. De flesta gravvårdar är i den gråa, ljust röda och svarta färgskalan vilket ger en relativt lågmäld färgskala. På grund av den stora blandningen av gravvårdar är det relativt okänsligt för nytillskott. Alternativt kan gravvårdar återanvändas. Önskvärt är att en inventering görs över hela kyrkogården där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar.
Kvarter J
Kvarterets utseende präglas av de låga gravvårdarna och genom att de är placerade längs låga rygghäckar. Det ger ett rumsligt intryck. För att behålla kvarterets karaktär bör rygghäckarna bevaras och vid nytillskott bör inte gravvårdarna vara högre än rygghäckarna.
Önskvärt är att man bevarar äldre gravvårdar eller återanvänder dem. Det är även önskvärt är att en inventering görs över hela kyrkogården där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar.
Kvarter K
Kvarteren har ett högt kulturhistoriskt värde genom de ålderdomliga gravvårdar som finns där, exempelvis de ålderdomliga gjutjärnskorsen. Förekomsten av titlar har ett lokalhistoriskt värde då titlarna berättar om yrkesgrupper som fanns på orten tidigare och som berättar om den tid då det t ex fanns en järnväg som gick genom samhället.
De gravplatser som är täckta med grus och omgärdad av stenram bör bevaras och underhållas då de är exempel på ett gravskick som var mycket vanligt under det tidiga 1900-talet. Önskvärt är att en inventering görs över hela kyrkogården där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar. Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds.
Kvarter L
Förekomsten av titlar har ett lokalhistoriskt värde då titlarna berättar om yrkesgrupper och hantverk som fanns på orten tidigare och som berättar om en annan tid än dagens. Stenarbetare, träskomakare och banmästare är exempel på detta.
Önskvärt är att en inventering görs över hela kyrkogården där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar. Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds.
Kvarter M och O
Kulturhistoriskt intressanta är de monumentala gravvårdarna däribland den högresta stenen rest över ”Hagasyskonen”. Den och övriga högresta gravvårdar är exempel på hög hantverksskicklighet. Den gravplats som är täckt med grus och omgärdad av stenram bör bevaras och underhållas då den är ett exempel på ett gravskick som var mycket vanligt under det tidiga 1900-talet. Önskvärt är att en inventering görs över hela kyrkogården där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar.
Kvarter N
Kvarteren har ett högt kulturhistoriskt värde genom de ålderdomliga gravvårdar som finns där Förekomsten av titlar har ett lokalhistoriskt värde då titlarna berättar om yrkesgrupper som fanns på orten och socknen längre tillbaka.
Önskvärt är att en inventering görs över hela kyrkogården där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar. Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds.
Kvarter P
Förekomsten av titlar har ett lokalhistoriskt värde då titlarna berättar om yrkesgrupper och hantverk som fanns på orten tidigare och som berättar om en annan tid än dagens då t ex en järnväg gick genom samhället. Toffelmakaren, stenhuggaren och banbiträdet är exempel på detta. Önskvärt är att en inventering görs över hela kyrkogården där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar. Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds.
Kvarter R och S
Kvarter R och S har en karaktär av 1960 - 70-talets kyrkogård med låga rektangulära gravstenar huggna i grå och röd granit placerade på en gräsbevuxen yta i räta rader.
Önskvärt är att en inventering görs över hela kyrkogården där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar. Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds.
Kvarter X
Kvarter X är karaktäristiskt för det sena 1900-talet både till sin form och gravvårdarna som är typiska för tiden. Gravvårdarna är låga och rektangulära med såväl raka som oregelbundet formade krön och flera är dekorerade med alternativa symboler som minner om något som varit viktigt för den avlidne.
Kvarter U
Kvarter U är karaktäristiskt för det sena 1900-talet och tidiga 2000-talet både till sin form och gravvårdarna som är typiska för tiden. Gravvårdarna är låga och rektangulära med såväl raka som oregelbundet formade krön och flera är dekorerade med alternativa symboler som minner om något som varit viktigt för den avlidne.
Sammanfattande bedömning och karaktär
Kyrkan och kyrkogården är belägen centralt i Ryssby samhälle. I närområdet finns församlingshem, skola och prästgård. Kyrkogårdens yta är flack, gräsbevuxen och indelad i kvarter som skiljs från varandra med grusgångar. Kyrkan är placerad i södra delen av kyrkogården och kyrkogården i sin helhet har sin största yta i norr.
Gravvårdarna på kyrkogården är blandade gällande såväl ålder som form och material. Dominerande är de låga rektangulära gravvårdarna i diabas, grå och ljust röd granit.
Den äldsta gravvården är en kalkstenshäll från 1600-talet. En allmän linje fanns tidigare men det går idag inte att urskilja var den har varit. Gravvårdar som tas bort placeras längs kyrkogårdsmuren. Återanvändning av gravstenar är inte vanligt förutom ett fåtal där en släktings gravsten har återanvänts genom att man har vänt på stenen och gjort en ny inskription på baksidan.
När gravrätter har gått ut har de ersatts med nya och det har lett till en blandad karaktär med såväl gravvårdar från 1800-talet i form av t ex gjutjärnskors som 1900-talets låga, rektangulära gravvårdar. Kvarter G och L samt S, R och P samt den del som utvidgades på 1970-talet är mer homogena till sin karaktär med gravvårdar från en snävare tidsperiod som sträcker sig över ca 30 – 50 år. Önskvärt är att en inventering görs över hela kyrkogården där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Kyrkan och kyrkogården är belägen centralt i Ryssby samhälle. I närområdet finns församlingshem, skola och prästgård. Inom kyrkogården finns ett bårhus. Kyrkogårdens yta är flack, gräsbevuxen och indelad i kvarter som skiljs från varandra med grusgångar. Kyrkan är placerad i södra delen av kyrkogården och kyrkogården i sin helhet har sin största yta i norr. Kyrkogården är indelad i tjugoen kvarter som benämns A – S samt U och X.
Omgärdning
Utmed västsidan löper en förhållandevis kraftig naturstensmur medan syd- och östsidan har en betydligt enklare mur med bakomliggande jordvall. Nord- och delar av östsidan avgränsas av ett enkelt trästaket.
Ingångar
Kyrkogården har sammanlagt fem ingångar. Huvudingången är placerad på västra sidan och leder in till kyrkans port. På södra sidan finns två ingångar. På östra sidan finns två öppningar där den norra leder till ekonomibyggnaden och den östra leder in till prästgårdens trädgård. Alla ingångarna är försedda med smidda järngrindar. Huvudingången har murade grindstolpar täckta med pyramidformade tak av kopparplåt. Öppningen som leder till ekonomibyggnaden har dock ingen grind.
Vegetation
Kyrkogårdens trädkrans består av amerikansk rödek som planterades på 1970-talet. I trädkransen längs södra sidan finns två större lindar.
Inne på kyrkogården växer främst björkar men även några rönnar, en ask och en onäsbjörk. På enskilda gravplatser kan tujor, syrén, idegran, rhododendron, hängpil med mera vara planterade. Inom kyrkogårdens norra del finns rygghäckar av måbär. Tidigare var delar av häckarna av tuja. Den norra delen omgärdas på två sidor, norra och östra, av en häck av avenbok.
Gångsystem
Gångarna är grusbelagda. Från kyrkogårdens huvudingång fram till kyrkan är en gång av marktegel lagd.
Minneslund
En minneslund anlades 2003. Den är belägen i kyrkogårdens nordöstra del. Området är omgärdat av en häck av måbär. En gång lagd med marktegel leder in till en centralt placerad springdamm och plantering där det finns möjlighet till att placera snittblommor. Ytan är gräsbevuxen.
Gravv årdstyper
Gravvårdarna på kyrkogården är blandade såväl gällande ålder som form och material. Den äldsta gravvården är en kalkstenshäll från 1600-talet. Dominerande är de låga rektangulära gravvårdarna i diabas, grå och ljust röd granit. Alla kvarter utom utvidgningen från 1970-talet har stor variation gällande gravvårdarnas ålder. En allmän linje fanns tidigare men det går idag inte att urskilja var den har varit. Gravvårdar som tas bort placeras längs kyrkogårdsmuren. Återanvändning av gravstenar är inte vanligt förutom ett fåtal där en släktings gravsten har återanvänts genom att man har vänt på stenen och gjort en ny inskription på baksidan.
Gravvårdar med gårdsnamn från samma trakt är ibland placerade intill varandra.
Byggnader
På andra sidan vägen ligger församlingshemmet som är uppfört på 1920-talet samt en bod som inrymmer personalutrymme för kyrkvaktmästarna. Församlingshemmet byggdes till med utrymme för pastorsexpedition 1964. Öster om kyrkan ligger prästgården. I kyrkogårdens nordvästra del ligger bårhuset som byggdes 1957 efter ett förslag av arkitekt Hans Lindén. Nordost om kyrkogården finns en ekonomibyggnad.
Beskrivning av enskild a
kvarter
Kvarter A och B
Allmän karaktär
Kvarter A är beläget i kyrkogårdens södra del öster
om huvudingången längs kyrkogårdsmuren. Kvarter
B är beläget väster om huvudingången och följer
hela kyrkogårdsmuren fram till bårhuset. Kvarteret
består av en rad av gravstenar. Ytan är gräsbevuxen
och skiljs åt från övriga kvarter med grusgång. I
kvarter A:s sydvästra hörn finns en grupp med äldre
gravvårdar varav två monumentala. I gruppen står
även en kalkstensvård med detaljer och platta med
inskriptioner av marmor.
Gravv årdstyper
Blandningen är stor vad det gäller gravvårdarnas ålder
och material. Den äldsta är från 1864 och den
nyaste från 2002. Gravstenarna är främst huggna i
diabas men här finns även gravvårdar huggna i ljust
röd och grå granit. En gravvård är formad i smidesjärn.
Tre små kors är av gjutjärn, de är placerade
strax norr om huvudingången i kvarter B. Tre vårdar
är helt eller delvis av marmor. I kvarteret finns även
två ålderdomliga mindre stående naturhällar. Titlar
är vanliga och här finns t ex soldaten, godsägaren,
stationsinspektören, handlanden, hemmansägaren
och kyrkoväktaren. Ortnamn liksom psalm- och bibelordshänvisningar
är också vanligt och här finns
bland ortnamn t ex Blädingsäng, Boaryd och Änggärdet.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är beläget i kyrkogårdens sydvästra del. Kvarteret är rektangulärt till sin form och gränsar på södra sidan till kyrkogårdsmuren, åt öster mot kvarter H, åt norr mot kvarter D och åt väster mot kvarter A. Ytan är gräsbevuxen och det finns inga rygghäckar. Gravvårdarna är placerade i dubbla rader. Längs muren står delar av trädkransen bestående av amerikansk rödek samt lind.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är blandade, här finns låga rektangulära, låga smala, högresta och hällar. Materialen är även de blandade med såväl stenar huggna i diabas som grå och ljust röd granit. Ett smideskors med inskriptionsplatta av koppar och en häll av kalksten från 1600-talet utgör några av de mer speciella gravvårdarna. Den äldsta gravvården är den stora hällen av kalksten som är från 1600-talet. Den är kraftigt nött och svår att läsa. Utöver denna är de äldsta gravvårdarna från 1800-talets slut och den yngsta från 2003. Alla årtionden är representerade men det är 1940- och 50-talen som dominerar liksom familjegravar som inte märkta med datum.
Titlar och ortnamn är vanligt förekommande. Bland titlar kan nämnas kyrkovärden som det finns flera exempel på, hemmansägaren, möbelsnickaren, organisten och postiljonen. Bland ortnamn kan nämnas Fylleskog, Änggärdet, Boaryd, Tuna Ryssby och Tuna Lunnagård.
Psalm- och bibelordshänvisningar finns men är inte lika vanligt som titlar och ortnamn.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D är beläget strax sydväst om kyrkan. Det är oregelbundet till sin form och följer kyrkobyggnaden. Det gränsar i söder mot kvarter C, i väster mot kvarter A, i öster mot kvarter I och i norr mot kyrkobyggnaden. Ytan är gräsbevuxen och det finns inga rygghäckar. Gravvårdarna är placerade i dubbla rader. I kvarteret växer björkar och på några gravplatser växer tuja och idegran. Inom kvarteret finns en rad avsatt för barngravar.
Gravvårdar
De äldsta gravvårdarna är ifrån 1920-talet och den yngsta är från 2004. I övrigt är den största delen från 1930- och 40-talen även om alla decennier är representerade. Gravvårdarna är låga rektangulära eller smala, flera är korsformade. Gravvårdarna är huggna i olika stenmaterial, diabas, grå och röd granit samt även nyare material som labrador och hallandsgranit. Titlar och ortnamn är mycket vanligt. Bland titlar kan nämnas lantbrukare och hemmansägare som är vanligt förekommande, urmakaremästare, konstnären, banvakten, fd trädgårdsmästaren och mjölnaren. Bland ortnamn kan nämnas Ekenäs, Kvarnagården, Västraby, Boastad och Tuna. Bibelords- och psalmhänvisningar är inte så vanliga som ortnamn och titlar. En gravplats är försedd med stenram där ytan är täckt med grus.
Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E är beläget strax nordväst om kyrkobyggnaden. Det är oregelbundet format till sin form och följer kyrkobyggnaden. Det gränsar i söder mot kyrkobyggnaden, i väster mot kvarter B, i norr mot kvarter F och i öster mot kvarter J. Ytan är gräsbevuxen och raderna med gravvårdar är placerade mot rygghäckar av måbär.
Gravårdar
Gravvårdarna är framför allt låga rektangulära huggna i diabas, röd och grå granit. I raden längst i väster finns ett antal äldre högresta smala gravvårdar i diabas. Den äldsta gravvården är ifrån 1915 och den yngsta från 2003. Den tidsperiod som har flest gravvårdar är 1950- och 60-talen, i övrigt är alla årtionden representerade inom kvarteret. Titlar och ortnamn är vanligt förekommande dock inte psalm- eller bibelordshänvisningar. Bland titlar kan nämnas förste kansliskrivaren, grundläggaren, Nämndemannen, grosshandlanden och ritaren. Boaryd, Ljunga mellangård, Björkelund Tuna, Bäckalund Tuna, Storö och Metaretorp är exempel på ort- och gårdsnamn. På några platser inom kvarteret är gravvårdar med gårdsnamn från samma by placerade i närheten av varandra.
Kvarter F
Allmän karaktär
Kvarter F är oregelbundet format och består av ett område där gravvårdarna är placerade i nordsydligt orienterade rader och en rad brett område med familjegravplatser som är placerat i östvästlig riktning. I det större området är varannan dubbelrad med gravvårdar försett med rygghäck av måbär. Rygghäckarna var tidigare av tuja men har bytts ut mot måbär. Kvarteret gränsar mot kvarter E i söder, G i norr, B i väst och K i öst. Det omgärdas av grusgångar och ytan är gräsbevuxen.
Gravvårdar
Gravvårdarna är blandade gällande såväl ålder, form som material. Ett flertal är monumentala, där finns även smala låga gravvårdar huggna i diabas, gjutjärnskors, små kvadratiska hällar och breda familjegravar som omgärdas av stenramar och där ytan täcks av grus. Vanligast är dock den låga rektangulära vården huggen i diabas, grå eller röd granit. Den äldsta gravvården är från 1843 och den yngsta från 2006. Den tidsperiod som dominerar är 1940- och 50-talen. Den rad med familjegravar från 1920-talet som är placerad i norra delen av kvarteret består av breda gravvårdar och som alla tidigare varit försedda med stenram och grustäckta gravplatser. Idag återstår endast en gravplats med stenram och grustäckt yta. Inom kvarteret finns sex monumentala gravvårdar, en som är prydd med en porslinsmedaljong av den danske konstnären Thorvaldsen, ett smidesjärnskors, två gjutjärnskors samt en gravvård som är prydd med motivet ”Jesu heliga hjärta”.
Titlar, ortnamn och psalm-/bibelordshänvisningar är vanliga. Exempel på titlar är kyrkovärden, löjtnanten, trävaruhandlaren, maskinisten, svenskamerikanaren, lasarettssysslomannen och lokföraren vid S J. Tuna Södregård, Tuna Bengtsgård, Tuna Lillegård, Tesås, Ljunga, Mårarpslund och Tranhult är exempel på gårds- och ortnamn.
Kvarter G
Allmän karaktär
Kvarter G är ett kvarter som präglas av 1930- och 40-talets gravvårdar. Gravvårdarna är huggna i svart diabas, låga rektangulära eller låga smala med polerade framsidor. Inga äldre gravvårdar finns vilket troligen beror på att kvarteret inte tagits i bruk förrän vid den tiden eller att det grävts om vid samma tid. Inom området växer björkar och en syrén är planterad vid en gravplats. Ytan är gräsbevuxen.
Gravv årdar
De äldsta gravvårdarna är från 1933 och den yngsta från 2003. De allra flesta är från 1930- och 40-talen, sammanlagt 52 gravvårdar. Vanligt vid denna tid var att använda den svarta diabasen som höggs till smala, låga gravvårdar med spetsigt eller rundat krön, låga rektangulära gravvårdar eller små kvadratiska hällar. Denna typ av gravvårdar är vanliga i kvarteret där dock den låga rektangulära är vanligast. Titlar och ortnamn är vanligt förekommande. Exempel på titlar är lantbrukaren, nämndemannen, byggmästaren, lantbrukaren, trotjänarinnan, skomakaren, fiskhandlaren, fjärdingsmannen och mösskräddaren. Tjuvhult, Stensnäs, Österljung, Tesås Skattegård är exempel på gårds- och ortnamn.
Kvarter H och I
Allmän karaktär
Kvarter H och I är belägna i kyrkogårdens södra del. Kvarteren är rektangulära till sin form och gränsar på södra sidan till kyrkogårdsmuren, åt öster mot kvarter M och N, åt norr mot kyrkobyggnaden och åt väster mot kvarter C och D. Ytan är gräsbevuxen och det finns inga rygghäckar. Gravvårdarna är placerade i dubbla rader. Längs muren står delar av trädkransen bestående av amerikansk rödek samt lind. I kvarteret finns det även rhododendron och tujor planterade vid ett par gravplats. Kvarteren skiljs från varandra med en grusgång.
Gravvårdar
Gravvårdarna är blandade låga rektangulära, låga smala, högresta och även några monumentala. Materialen är även de blandade där finns såväl stenar huggna i diabas som grå, ljust röd granit och enstaka stenar huggna i röd granit. Fyra av gravvårdarna är monumentala varav en är formad som en obelisk. En gravplats är omgärdad av stenram och täckt med grus, en gravvård är försedd med ett kors och en är försedd med en urna huggen i granit.
Den äldsta gravvården är från 1865 och den yngsta från 1994. Alla årtionden är representerade men i kvarter H är det 1950- och 60-talen som dominerar och i kvarter I är det flest gravvårdar från 1920- och 30-talen. I båda kvarteren är familjegravar som inte märkta med datum vanliga. Titlar och ortnamn är vanligt förekommande. Bland titlar kan nämnas hemmansägaren, smedmästaren, grenadjären, godsägaren, byggmästaren, yrkesläraren, stationsinspektor, fanjunkaren och brevbäraren. Bland ortnamn kan nämnas Sunnerå, Skeppshult, Målaskog, Lindåsen, Björkenäs, Ljustorp och Repatorp.
Psalm- och bibelordshänvisningar finns men är inte lika vanligt som titlar och ortnamn.
Kvarter J
Allmän karaktär
Kvarter J är beläget strax nordväst om kyrkobyggnaden. Det är oregelbundet format till sin form och följer kyrkobyggnaden. Det gränsar i söder mot kyrkobyggnaden, i väster mot kvarter E, i norr mot kvarter K och i öster mot kvarter N. Ytan är gräsbevuxen och raderna med gravvårdar är placerade mot rygghäckar av måbär. På en gravplats är en hängpil planterad och i kvarteret står även en björk.
Gravv årdar
Gravvårdarna är framför allt låga rektangulära huggna i diabas, röd och grå granit. I raden längst i öster finns två högresta smala gravvårdar i diabas från 1913. Den äldsta gravvården är ifrån 1913 och den yngsta från 2004. Den tidsperiod som har flest gravvårdar är 1950- och 60-talen, i övrigt är alla årtionden utom 1970-talet representerade inom kvarteret. Vid en gravplats finns rester av en stenram kvar. Titlar och ortnamn är vanligt förekommande dock inte psalm- eller bibelordshänvisningar. Bland titlar kan nämnas kyrkoherde, hemmansägare, lantbrukaren och agronomen. Strättö, Gustafsborg, Jeppagård och Tranhult är exempel på ort- och gårdsnamn.
Kvarter K
Allmän karaktär
Kvarter K är oregelbundet format och består av ett område där gravvårdarna är placerade i nordsydligt orienterade rader och en rad brett område med familjegravplatser som är placerat i östvästlig riktning. I det större området är varannan dubbelrad med gravvårdar försett med rygghäck av måbär. Rygghäckarna var tidigare av tuja men har bytts ut mot måbär. Kvarteret gränsar mot kvarter J i söder, L i norr, F i väst och R i öst. Det omgärdas av grusgångar och ytan är gräsbevuxen. I området växer en stor lönn.
Gravv årdar
Gravvårdarna är blandade gällande såväl ålder, form
som material. Ett flertal är monumentala, där finns
även smala låga gravvårdar huggna i diabas, gjutjärnskors
och breda familjegravar som omgärdas av
stenramar och där ytan täcks av grus. Vanligast är
dock den låga rektangulära gravstenen huggen i diabas,
grå eller röd granit. Den äldsta gravvården är från
1840 och den yngsta från 2004. Den tidsperiod som
dominerar är 1950-talet. Den rad med familjegravar
som är placerad i norra delen av kvarteret består av
breda gravvårdar som alla tidigare varit försedda
med stenram och grustäckta gravplatser. Idag återstår
endast två gravplatser med stenram och grustäckt yta. Inom kvarteret finns tre monumentala gravvårdar, en gravvård huggen i marmor och två gjutjärnskors. Titlar, ortnamn och psalm-/bibelordshänvisningar är vanliga. Exempel på titlar är kyrkovärden, ryktaren, löjtnanten, lärarinnan, mejeriföreståndaren och fideikommissarien. Ryssby lillegård, Östraby, Ryssby, Bråna, Tesås och Hjärtanäs är exempel på gårds och ortnamn.
Kvarter L
Allmän karaktär
Kvarter L präglas av 1920- och 30-talets samt 1960 – 80-talets gravvårdar. Gravvårdarna från 1920- och 30-talen är huggna i svart diabas, låga, smala med polerade framsidor. Gravvårdarna från 1960 – 80-talen är låga, rektangulära och huggna i den ljust gråa och röda graniten. Inga äldre gravvårdar finns vilket troligen beror på att kvarteret inte tagits i bruk förrän vid den tiden eller att det grävts om vid samma tid. Inom området växer björkar och vid ett par gravplatser växer tujor. Ytan är gräsbevuxen.
Gravvårdar
De äldsta gravvårdarna är från 1920 och den yngsta från 2002. De allra flesta är från 1920- och 30-talen samt 1960 – 80-talen där den senare tidsperioden dominerar. Vanligt vid 1920 – 30-talet var att använda den svarta diabasen som höggs till smala, låga gravvårdar med spetsig eller rundat krön eller små kvadratiska hällar. 1960 – 80-talens gravvårdar var låga och rektangulära till sin form och huggna i grå eller ljust och mörkare röd granit.
Titlar och ortnamn är vanligt förekommande. Exempel på titlar är träskomakare, skräddaremästare, maskinist, banmästare, vägmästare och stenarbetare. Målaskog, Erikstorp, Strättö och Barakärr är exempel på gårds- och ortnamn.
Kvarter M och O
Allmän karaktär
Kvarter M och O är placerat i kyrkogårdens sydöstra hörn. Det är oregelbundet formade kvarter som i söder och öster gränsar mot kyrkogårdsmuren, i väster gränsar det mot kvarter H och i norr mot kvarter N. Ytan är bevuxen med gräs och vid några gravplatser växer tujor. Kvarteret präglas av sina monumentala gravvårdar. Här finns bland annat kyrkogårdens största gravvård, en hög polerad granitsten som är rest över ”Hagasyskonen”.
Gravv årdar
I kvarteret finns flera monumentala gravvårdar men största andelen är låga rektangulära gravvårdar. En gravplats är försedd med stenram och ytan är täckt med grus. Den äldsta gravvården är ifrån 1908 och den yngsta från 1980-talet. Inom kvarteret finns även ett stort antal familjegravplatser som inte är utmärkta med årtal. Titlar är vanliga liksom ortnamnen. Exempel på titlar är hemmansägare, nämndeman, godsägaren och folkskolläraren. Hyalt, Mararp, Björkeberg och Klockaregården är exempel på ort- och gårdsnamn.
Kvarter N
Allmän karaktär
Kvarter N är ett långsmalt kvarter som är placerat öster om kyrkan. Kvarteret består av fyra rader med gravvårdar som är placerade i två dubbelrader. Ytan är gräsbevuxen och vid några gravplatser växer tujor. Blandningen är stor bland gravvårdarna gällande ålder, material och form.
Gravv årdar
Gravvårdarna inom kvarteret är blandade gällande ålder, material och form. Den äldsta är från 1830-talet och den yngsta från 2002. Ett flertal gravvårdar är från 1800-talet. I övrigt är alla årtionden förutom 1990-talet representerade. Två gravvårdar är huggna i kalksten, två är av gjutjärn och den mest utmärkande stenen är en större upphöjd häll av röd granit. Särskilt utmärkande är även de två gjutjärnskorsen som är resta över lagmannen och lagmanskan liksom en ålderdomlig sten i granit med triangelformat krön.
Titlar och ortnamn liksom bibelords- och psalmhänvisningar är vanligt förekommande. Exempel på titlar är skräddaremästare, f d nämndemannen, f d handlanden, regementsläkaren, trafikchauffören, riksbankskamrér och f d sjuksköterskan. Sälleberg, Boaryd, Hyalt, Ryssbyholm och Östraby är exempel på ortnamn.
Kvarter P
Allmän karaktär
Kvarter P är placerat öster om kyrkobyggnaden och gränsar till kvarter N i väster, O i söder och R i norr. Kvarteret är långsmalt till sin form och består av en dubbel rad med gravstenar. Ytan är gräsbevuxen och där växer en rad med björkar.
Gravv årdar
Den äldsta gravvården är ifrån 1959 och den yngsta från 2003 men den största andelen är ifrån 1960- talet, totalt 24 stycken. Gravvårdarna är låga rektangulära och huggna i grå och röd granit och enstaka i svart granit. Titlar är vanligt förekommande liksom ortnamn. Exempel på titlar är soldaten, toffelmakaren, lantbrukaren, vägarbetaren, stenhuggaren, banbiträdet och stationsmästaren. Sunnerå, Östraby, Viken och Rungebacken är exempel på ortnamn.
Kvarter R och S
Allmän karaktär
Kvarter R och S är placerade i kyrkogårdens nordöstra del och gränsar till kvarter L och K i väster, P i söder och X i norr. Kvarteren är långsmala till sin form och består av en dubbel rad med gravstenar. Ytan är gräsbevuxen och där växer en rad med björkar. Tidigare delades kvarteren av från varandra genom en grusgång.
Gravv årdar
Den äldsta gravvården är ifrån 1965 och den yngsta från 1994 men den största andelen är ifrån 1960- talet, totalt 16 stycken. Gravvårdarna är låga rektangulära och huggna i grå och röd granit och enstaka i svart granit. Titlar och ortnamn är inte lika vanligt förekommande som i andra kvarter inom den äldsta delen av kyrkogården. Exempel på titlar är lantbrukare, det vanligt förekommande hemmansägare, bryggmästare och snickare. Stockaryd, Målaskog, Mårarp, Ryssby, Stockholm är exempel på ortnamn. Bland de särskilt utmärkande gravvårdarna är en som är uppbyggd som ett litet skydd med grindar i järn innanför vilka två urnor står. En annan speciell gravvård är en sten i diabas från 1994 som har ett träd som dekoration på sin baksida.
Kvarter X
Allmän karaktär
Kvarter X ingår i den del av kyrkogården som utvidgades på 1970-talet. Kvarteret är det område som började användas inom den nyanlagda delen av kyrkogården. Det är kvadratiskt till sin form, ytan är bevuxen med gräs och gravstenarna är placerade på båda sidor om rygghäckar av måbär.
Gravv årdar
Gravvårdarna är låga och rektangulära och huggna i grå och röd granit. De äldsta gravvårdarna är från 1974 och de yngsta från 1990-talet. Under denna period börjar andra symboler än det latinska korset bli allt mer vanliga dekorationer på gravvårdarna. Det kan vara naturmotiv, blommotiv osv. Varken titlar, ortnamn eller bibelords- och psalmhänvisningar är vanliga även om det finns ett mindre antal. Exempel på titlar är trävaruhandlare, verkstadsägaren, vägarbetaren och elektrikern. Stensnäs, Bältingshult och Boaryd är exempel på ortnamn.
Kvarter U
Allmän karaktär
Kvarter U ingår i den del av kyrkogården som utvidgades på 1970-talet. Kvarteret är ännu inte fullt utnyttjat. Det är rektangulärt till sin form, ytan är bevuxen med gräs och gravstenarna är placerade på båda sidor om rygghäckar av måbär.
Gravvårdar
Gravvårdarna är låga och rektangulära och huggna i grå och röd granit. De äldsta gravvårdarna är från 1985 och de yngsta från 2000-talet. Gravvårdarna har nu ofta andra symboler än det latinska korset. Det kan vara naturmotiv, blommotiv, fåglar osv. Varken titlar, ortnamn eller bibelords- och psalmhänvisningar är vanliga även om det finns ett mindre antal. Exempel på titlar är skorstensfejaren, skogsarbetaren, snickaren och konsul. Fållen, Målaskog och Skeda är exempel på ortnamn.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Beslut om nybygge diskuterades första gången 1825 och slutligt beslut togs den 30 april 1835. Grunden till den nya kyrkan lades 1840. Byggnaden uppfördes dock först 1844 av byggmästaren P Petersson från Sandhult i Älvsborgs län efter ritningar, som hade uppgjorts 1936 av Axel Nyström. Den nya kyrkan ersatte en medeltida, på 1770-talet tillbyggd stenkyrka, som låg något längre mot sydost. Kyrkan invigdes den 2 augusti 1846 av biskop Christofer Isaac Heurlin.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt långhus med halvrunt kor i söder och torn i norr samt utbyggd sakristia i öster. Huvudingång genom tornet. Mittportal på västra långhusväggen samt separat ingång till sakristian. Murarna uppförda av sten, delvis från den gamla kyrkan, samt spritputsade med slätputsade detaljer och avfärgade i vitt. Sockeln putsad och avfärgad i grått. Långhusets tak täckt med skiffer, på koret och tornet utgörs takmaterialet av plåt.
EXTERIÖR - Exteriören avviker delvis från den stadfästa ritningen. Bl a har långhusets fönster utökats till sex i stället för fyra på vardera sidan och fönsteromfattningar liksom artikuleringen av sockelpartiet uteslutits. Mittportalen och tornet utformades dessutom enligt församlingens eget förslag från 1835. Ett tornur placerades redan från början i lanterninens översta del ovanför de rundbågiga öppningarna, vilka senare glasats.
INTERIÖR - Korets karaktär har delvis förändrats genom valvets målade utsmyckning från 1951 av Waldemar Lorentzon. Kyrkorummets inredning är dock mycket välbevarad. Av speciellt intresse är altaret och dess altarprydnad, ett kors med svepduk, infogat i en äldre inramning. I korets ursprungliga inredning ingick även två ståndur, placerade på var sin sida mellan korfönstren och även nummertavlorna var placerade på ståndare. Predikstolen övertogs från den gamla kyrkan liksom orgeln och delar av bänkinredningen. Predikstolen, som anskaffats 1704, moderniserades dock vid uppsättandet 1844 vilket också gäller orgeln, som byggts 1783 av Pehr Schiörlin. Den uppsattes av orgelbyggaren J Liljegren från Kvenneberga och fick trettio år senare en utökad fasad och nytt orgelverk genom orgelbyggaren Carl Elfström i Ljungby. 1851 var inredningen målad i vit pärlfärg och guld, vilket även gällde predikstolen, medan läktarens kolonner var vitmarmorerade. I koret fanns även dekorationsmålningar i oljefärg. Den nuvarande färgsättningen med inslag av marmorering och lister i rött och guld är från renoveringen 1986.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2015
Kyrkogården har medeltida ursprung. Kyrkogården har utvidgats
två gånger, år 1839 åt väster och 1915 åt norr och öster. Troligen
har kyrkogården någon gång tidigare utvidgats mot norr. Den
senaste och största enskilda utvidgningen gjordes på 1970-talet
norrut. Arkitekten Hans Lindén ritade det nya bårhuset med tillhörande förråd som stod klart 1957. Bårhuset ger ett kompakt intryck med massivt murverk och brant, skifferklätt pyramidtak. Strax intill står en vattenbrunn som tillkom 1973. Strax utanför östmuren finns en enkel redskapsbod som tillhör kyrkoförvaltningen. År 2003 färdigställdes en minneslund i det nordöstra hörnet.
År 1306-2003 Ändring
• 1306 är första gången som ”de Ryzby” nämns i skriftliga sammanhang.
• 1839 utvidgas kyrkogården åt väster.
• 1844 Ryssby nya kyrka står färdig. Platsen ligger strax intill den medeltida kyrkan som revs i samband
med nybyggnationen.
• 1915 utvidgas kyrkogården åt norr och öster.
• 1957 nytt bårhus uppfördes vilket är ritat av arkitekt Hans Lindén.
• 1964 har en runsten plockats bort från kyrkans stomme och placeras intill huvudentrén.
• 1969 blåser flera träd i trädkransen ner i den kraftiga stormen.
• 1974 planterades en ny trädkrans av amerikansk rödek.
• 1970-talet utvidgas kyrkogården åt norr.
• 2003 anlades en minneslund.
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
ÄLDRE RITNINGAR - 1782 orgelfasad; 1826 nybyggnad (osignerat, lokalt förslag bifogat ansökan om stamboksmedel); 1835 nybyggnad (osign, lokalt upprättat förslag i brev till K Majt 1836); 1836 nybyggnad (A Nyström).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Manus till kortfattad beskrivning för SvK av E O Johansson (1930-talet); En bok om Ryssby. Red B Bexell. Växjö 1978; I a a ingår den äldsta kända interiörbilden, fotograferad ca 1910; interiörfoto före renoveringen 1947, ATA..
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin