Motivering (skydd): Del 1
Del 1 har en homogen karaktär med gravar i låg skala. Färgskalan är svart/grå med inslag av röd granit. Inom kvarteret finns flera äldre gravvårdar blandat med yngre. Ett flertal av de äldre gravvårdarna och några av de yngre har en sådan utformning eller historisk bakgrund att de var för sig har ett stort kulturhistoriskt
värde. Dessa bör bevaras för framtiden, alternativt återanvändas. Nya gravvårdar i kvarteret bör harmoniera med de befintliga och inte skilja sig för mycket från dem i fråga om färg och storlek. Det är även viktigt att bevara de gravplatser som har kvar sina stenramar. Dessa kan med önskvärdhet återställas till ursprungligt skick med grus.
Del 2
Många av de äldre gravarna i kvarteret är av sådan
kulturhistorisk betydelse att de bör få stå kvar
på sin ursprungliga plats sedan det att gravrätten
gått ut, alternativt återanvändas. Då området har
en heterogen karaktär är det inte så känsligt för
nytillskott. Dessa bör dock uppföras med hänsyn
till de befintliga gravarna och till den svartgråa
färgskalan. Gravar med bevarad stenomramning,
där grusfältet avlägsnats, skulle med fördel kunna
återställas till dess ursprungliga skick med grus.
Den marmorvård som idag har kraftiga sprickbildningar
skulle i möjligaste mån försöka bevaras.
Tillvägagångssätt bör diskuteras med en
stenkonservator för att få rätt förutsättningar vid
en restaurering.
Del 3
Då del 3 har en heterogen karaktär och gravvårdar från många tidsåldrar och ideal är det inte så känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till färgskalan och nytillskotten bör uppföras med harmoni till de befintliga gravvårdarna. Genom sina hantverksmässiga, lokalhistoriska och konsthistoriska värden är en del av kvarterets gravstenar extra kulturhistoriskt
intressanta och bör i möjligaste mån bevaras sedan
det att gravrätten löpt ut. Ett alternativ är även att
återanvända gamla gravstenar.
Det är viktigt att bevara de stenomgärdningar
som finns på området. Då gravvårdarna med
stenomramning tidigare varit grusgravar bör de
i möjligaste mån återställas till sitt ursprungliga
skick med grus.
Gravvårdarna i området har i flera fall drabbats
av lava-angrepp. För att få bort detta blöter
man upp lavorna med ljummet vatten och stenen
tvättas lätt med en nylonborste. Gravstenen kan i
svårare fall packas in i cellstoff eller hushållspap-
per och vatten, samt ytterst ett lager hushållsplastfolie.
Inpackningen får verka i ett dygn och rengörs
sedan med nylonborste och vatten. Viktigt är att
man inte använder verktyg och stålborstar för att ta
bort lavar, då dessa skadar stenen och reporna blir
en grogrund för mer lavor.
Församlingen har ett förslag om att ställa upp
de gravvårdar som idag står emot den östra kyrkgårdens
mur, utanför densamma. Gravvårdarna bör
dock helst stå kvar på kyrkogården då de, trots att
de ställts åt sidan, ger en bättre bild av kyrkogårdens
karaktär, historia och olika ideal. Väljer man
att flytta på dem bör de stå på en skyddad plats.
Den marmorgrav som står vid kyrkogårdsmuren
med en Thorvaldsen-medaljong bör, om inte så
redan är fallet, föras upp på församlingens inventarielista.
Del 4
Området har ett relativt homogent uttryck med majoriteten av gravstenarna i en låg skala. Här finns även ett fåtal högresta gravvårdar. Färgskalan är svart/grå med inslag av röd granit. Inom kvarteret finns flera äldre gravvårdar blandat med yngre. Ett flertal av de äldre gravvårdarna och några av de yngre har en sådan utformning eller historisk bakgrund att de var för sig har ett stort kulturhistoriskt värde. Dessa bör bevaras för framtiden, alternativt återanvändas för att bevara områdets karaktär. Nya gravvårdar i kvarteret bör harmoniera med de befintliga och inte skilja sig för mycket från dem i fråga om färg och storlek. Det är även viktigt att bevara de gravplatser som har kvar sina omgärdningar. Dessa kan med önskvärdhet återställas till ursprungligt skick med grus.
Kvarter B och C
Kvarteren har en relativt homogen karaktär med
gravvårdar från 1980-talet och fram till våra dagar.
En del gravvårdar har utformats i en friare form
och med nya material. Detta gör kvarteren mindre
känsliga för nytillskott men hänsyn bör dock tas
till den lågt hållna skalan.
Kvarter B - C är det område på kyrkogården
vilken tydligast bevarat en mer homogen karaktär.
Gravvårdarna håller en låg karaktär och nytillskott
bör därför uppföras i samma låga skala.
De gravvårdar som härrör från 1930- och 1940-
talet är idag inte många. För att bevara karaktären
i kvarteret bör dessa, tillsammans med övriga
gravvårdar som har höga kulturhistoriska värden,
i möjligaste mån bevaras i kvarteret sedan det att
gravrätten gått ut. Ett bra alternativ till att bevara
gravstenarna är återanvändning.
Sammanfattande bedömning och karaktär
Agunnaryds nya kyrkogård och kyrka har varit i bruk sedan den gamla kyrkan revs på 1870-talet. Kyrkogården omgärdas av en vällagd kallmurad stenmur som på insidan försetts med en vall. Runt muren växer en trädkrans. Kyrkogården utvidgades åt söder 1981. Det finns två ingångar i väster där den ena ligger i linje med huvudentrén på kyrkan och den andra leder in till utvidgningen. I rapporten omtalas kyrkogården med del 1 – 4 samt kvarter A – F. Del 1-4 har på gravkartorna ingen kvartersindelning men omtalas på detta sätt för att tekniskt sätt göra det lättare att skriva rapporten. De olika delarna och kvarteren skiljer sig ganska mycket ifrån varandra.
En vandring på kyrkogården visar på ett varierande synsätt när det gäller begravningstraditioner. Gravvårdarna vittnar om skiftande ideal och många gånger om stor hantverksskicklighet. De rymmer en stor mängd information om person och lokalhistoria i form av personnamn, ortsnamn och titlar. På Agunnaryds kyrkogård förekommer titlar såsom kyrkoherde, sergant, mjölnaren, skomästare, lärarinnan, kantorn, redaktör, direktör och trafikbilägaren. På gravvårdarna finner man också ofta kortare ord och hälsningar från nära och kära.
Som på många landsortskyrkogårdar har omsättningen på gravvårdar varit stor vilket bidragit till den uppblandade karaktär vilken möter dagens kyrkogårdsbesökare. Detta gör också att kyrkogården över lag är mindre känslig för nytillskott. Dessa bör dock utformas och placeras med varsamhet och med hänsyn till kvarterens inbördes olika karaktär.
Det är viktigt att bevara den gravplats med tillhörande häckomgärdning samt de gravplatser med tillhörande stenramar som finns kvar. Dessa kan med önskvärdhet återställas till ursprungligt skick med grus. Bruket med grusgravar var vanligt förekommande på våra kyrkogårdar fram till 1950-talet och utgör idag en viktig länk till kyrkogårdens historia.
I de fall där lavar börjat växa på stenarna så att inskriptioner och hantverket börjat döljas bör detta tas bort. Det gör man genom att försiktigt blöta upp lavorna med ljummet vatten och tvätta dem lätt med en nylonborste. Gravstenen kan i svårare fall packas in i cellstoff eller hushållspapper och vatten, samt ytterst ett lager hushållsplastfolie. Inpackningen får verka i ett dygn och rengörs sedan med nylonborste och vatten. Viktigt är att man inte använder verktyg och stålborstar för att ta bort lavar, då dessa gör mer skada på stenen och reporna blir en grogrund för mer lavor.
Församlingen har ett förslag om att ställa upp de gravvårdar som tagits bort från sin ursprungliga plats sedan gravrätten gått ut. Gravvårdarna bör dock stå kvar på kyrkogården då de där ger en bättre bild av kyrkogårdens karaktär. Väljer man att flytta på dem bör de stå på en skyddad plats. Den marmorgrav med Thorvaldsens medaljong vilken tagits bort och ställts upp vid östra muren bör, om inte så redan är fallet, föras upp på församlingens inventarielista.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Den nya kyrkogården i Agunnaryd är rektangulär till formen och utsträckt i östvästlig riktning. Kyrkogården
är utvidgad på 1980-talet åt söder. Utvidgningen avskiljs från den gamla delen genom kyrkogårdsmuren vilken omgärdar den gamla kyrkogården. Centralt placerad på den gamla delen står den nyklassicistiska kyrkan.
Kyrkogårdens gamla del är inte indelad i några kvarter men för att underlätta arbetet med skrivandet av rapporten har kyrkogården indelats i fyra delar, 1 - 4. Del 1 ligger i kyrkogårdens sydvästra hörn, del 2 i sydöstra hörnet, del 3 i nordöstra hörnet och del 4 i nordvästra hörnet. Den nya delen av kyrkogården består av sex kvarter, A- F, där F omtalas som urnlund i rapporten.
Omgärdning
En kallmurad stenmur med bakomliggande jordvall ramar in kyrkogården och med jämna mellanrum står lövträd invid muren. Kyrkogårdsmuren delar naturligt av den gamla och nya delen av kyrkogården längst i söder från varandra. Utvidgningen har längs med dess västra gräns, försetts med en vällagd mur vilket ger ett enhetligt uttryck utifrån vägen sett. Utvidgningens södra och östra kyrkogårdsgräns består av en låg kallmurad stödmur. Ovanpå denna växer låga häckar av oxbär och blåtyr. Murarna runt kyrkogården består av dels natursten, dels av sprängsten.
Ingångar
Kyrkogårdens huvudingång ligger i västra kyrkogårdsmuren vilken leder besökaren rakt fram mot kyrkans huvudentré. Ingången är försedd med två sirligt smidda grindar. Dessa är upphängda på två huggna granitstolpar. Söder om denna ingång finns ännu en ingång som leder in besökaren på den nya delen av kyrkogården. Även här är öppningen i muren försedd med två sirligt smida grindar, utförda av fd. vaktmästaren Gunnar Svensson 1981. I den gamla kyrkogårdsmuren finns en passage mellan den nya och gamla delen. Den består enbart av en öppning muren. I linje med denna, rakt åt söder, finns en ingång till den nya delen av kyrkogården. Ingången består av en öppning i den låga stödmur som löper längs med södra gränsen. Den något sluttande grusgången leder besökaren in från byvägen vilken ligger alldeles i anslutning till den södra kyrkogårdsgränsen. I kyrkogårdens gamla del finns också en ingång i öster. Denna används främst av personalen för att föra fram gräsklippare m.m. från intilliggande ekonomibyggnad.
Vegetation
Runt den gamla delen av kyrkogården, utanför kyrkogårdsmuren, växer en trädkrans som består av lönn och lind. Enstaka björkar står utspritt inom området och vid sydsidan finns ett mindre antal storvuxna tujor. Några av björkarna är av arten hängbjörk, s.k. sorgträd. På den gamla delen av kyrkogården, del 2,finns även en häckomgärdning av björkspirea runt
en släktgrav. I del 1 och 4 växer rygghäckar längs
med alla gravlinjerna. De består av oxbär. Runt utvidgningens
södra och östra sidor växer häckar av
oxbär och blåtry. Mellan kvarter B och C finns en
mindre plantering med blandade växter. Här växer
bland annat rosor och en större lind. I kvarter E
står fyra lindar längs med dess västra sida.
Gravområdena på hela kyrkogården är gräsbevuxna.
Framför huvudingången har nyligen planterats
två stycken blodlönnar.
Gångsystem
Från ingången i väster går en gång rakt upp mot
kyrkan som är belagd med röd gatsten. Gången
delar sig och går runt kyrkan men är här belagd
med grus. Även i öster finns en grusgång i linje
med absiden som fortsätter ut ur kyrkogården till
ekonomibyggnaderna. På den södra sidan av kyrkan
går också en grusgång som leder besökaren
igenom öppningen i kyrkogårdsmuren och in i den
nya delen av kyrkogården. Inne i denna del går
grusgångar emellan nästan varje kvarter.
Mellan de dubbla gravlinjerna, syns på flera
ställen, röda kalkstensplattor, vilka lades på kyrkogården
efter förslag 1951. På de flesta ställen är
dessa dock övervuxna.
Gravvårdstyper
Kyrkogården har en heterogen karaktär med gravvårdar
från många tidsåldrar och med många olika
ideal. De äldsta vårdarna härrör från 1870-talet då
kyrkogården anlades. Här finns ett antal högresta
och monumentala gravvårdar i diabas och granit
från 1800-talets slut och 1900-talets första decennier.
På kyrkogården finns ett större antal familjegravar
i diabas. Marmorgravar förekommer. Smala
låga gravvårdar från 1900-talets början finns i
relativt stor utsträckning. Naturstenar och stenar
av friare form förekommer men i mindre utsträckning.
De är dock vanligare på den nya delen av
kyrkogården. Övriga gravstenar är av typen låga
rektangulära och härrör från 1950-talet och fram
till vår egen tid. Dessa stenar har generellt ett enklare
uttryck.
Gravvårdar med tillhörande stenram finns på
ett flertal ställen, men inga av dem är idag grusade
vilket de ursprungligen varit. Kyrkogården har en
enda gravvård med tillhörande häckomgärdning. Förhållandevis många gravvårdar är små hällar och många av dem är familjegravar.
Många gravvårdar har dekorerats med vackra blästringar och vackra detaljer. Det går bland annat att hitta två av Thorwaldsens medaljonger.
Byggnader
Förutom kyrkan ligger i direkt anslutning till kyrkogården två byggnader. I öster, utanför kyrkogårdsmuren, står en enkel redskapsbod med tjärad träpanel och svart plåttak. Den är uppförd 1976. Bårhuset med schiffertak, små fönster och väggar av oregelbundna granitblock ligger integrerat i kyrkogårdens nordöstra hörn. Byggnaden uppfördes 1957 men har främst utnyttjats som vanligt förråd. I väster, på andra sidan Brånavägen vilken går strax intill kyrkogården, ligger församlingshemmet. Denna byggnad är uppförd 1868 med rödslammad locklistpanel och tegeltak.
Beskrivning av enskilda kva rter
Del 1
Allmän karaktär
Del 1 är beläget i den ursprungliga kyrkogårdens sydöstra hörn. Hela området är gräsbevuxet med gravstenar i låg skala där stenarna placerats i nordsydlig riktning. Stenarna står i dubbla gravlinjer och varje gravlinje har en rygghäck. I norr och väster avgränsas området av grusgångar och i söder och öster av kyrkogårdsmuren.
Gravvårdstyper
Merparten av områdets vårdar härrör från 1940-talet och fram till 1980-talet. De är främst utförda i diabas samt grå och röd granit. Smala låga diabasgravar från 1900 fram till 1920 talet är relativt vanligt förekommande. Kvarterets äldsta sten består av en smal låg diabasgrav från 1880-talet. Hällar förekommer också frekvent på området.
Några gravar som utmärker sig lite extra utgörs av bland annat en högrest diabasgrav. Denna grav har i efterhand fått ”Elmhult” inristat i nedre högra hörnet. Man får en känsla av tidigt klotter vid första anblicken. En låg rektangulär diabasgrav som har ett något grov uttryck vilken dekorerats med ett palmblad på ena sidan om inskriptionerna är också intressant. I mitten av stenen har en rund del blankpolerats och i denna del finns inskriptionerna inhuggna. Gravvården är uppförd på 1930-talet. Förekomsten av titlar på kvarterets vårdar är relativt vanlig, särskilt på de äldre gravstenarna. Även ortsnamn finns i stor utsträckning. Psalm- och bibelhänvisningar förekommer relativt ofta. Exempel på titlar som går att finna i kvarteret är hemmansägare, mjölnaren, fjädringsman, hustrun, elektrikern och lärarinnan.
Kortare hälsningar och ord såsom ”Vila i frid”, ”Av Tacksamma barn - Tack vår älskade Far”, ”Hoppet i åskådning bytes” samt ”Minnet lever” syns ofta.
Del 2
Allmän karaktär
Del 2 ligger i den gamla delens sydöstra hörn med gravlinjerna placerade i nordsydlig riktning. Området har ett något lummigare uttryck då här växer ett par sorgträd, tujor och vanliga björkar. Gravområdet är gräsbevuxet och inramas naturligt av grusgångar i väster och i norr. I söder och öster löper vallmuren.
Gravvårdstyper
Del 2 har en heterogen karaktär med gravvårdar som härrör från slutet utav 1800-talet och fram till vår tid. Gravvårdarna på området håller en gråsvart färgskala med inslag av röd granit. Här finns ett större antal smala låga gravvårdar av diabas från 1920- och 1930-talen samt en del låga rektangulära diabasoch grå granitgravar ifrån 1930-talet och fram till våra dagar. Familjegravar förekommer ofta i många olika material och utformningar. Del 2 har också ett större antal gravvårdar med tillhörande stenramar. Inga av dessa är idag grusade.
På området finns en familjegrav med kyrkogårdens enda tillhörande häckomgärdning. Gravstenarna i denna familjegrav är huvudsakligen hällar vilka är uppförda från 1870-talets slut och fram till 1990- talet. I denna del finns också två marmorvårdar. En av dessa marmorvårdar från 1882 är i väldigt dåligt skick med sprickor på flera ställen och det på toppen uppförda korset sitter löst. Vården är väldigt vackert utförd med ett överliggande listverk och dekorerat tympanonfält. En annan gravvård på området är uppförd i ett vid inventeringen oidentifierbart material. Möjligtvis skulle den kunna vara utförd i marmor men det kan eventuellt vara grå granit. Vården har försetts med en av Thorwaldsens medaljonger, ”Dagen”. Denna vård är rest över Kontraktsprosten Fil. Jubeldoctorn Borgardt och är rikt dekorerad med blad och växtrankor. I den östra delen av del 2 finns en familjegrav över familjen Kamprad. Runt gravrätten finns en stenram och i mitten av denna står en stor monumental diabassten som blivit lätt tuktad. Den är rest 1897. Här finns också ett vackert högrest diabaskors från 1910. Förekomsten av titlar och ortsnamn i del 2 är
väldigt vanlig. Psalm- och bibelhänvisningar syns
mer sparsamt. Titlar som förekommer är kantorn,
godsägare, läroverksadjunkten, kyrkovärden,
kronolänsmannen, redaktör, handlande, och
hemmansägaren. De ortsnamn som går att finna
är bland annat Bråna, Berlin, Vedåsa, Årshuvud,
Elmtaryd, Flinteberg och Tjurkö. Kortare ord och
hälsningar såsom ”Här vilar i gud Moder och Dotter”,
”Vi bor ej här – Vi blott här nere gästar”, ”Vår
lilla mor” och ”Vården restes av vänner” förekommer
relativt ofta på gravvårdarna.
Del 3
Allmän karaktär
Del 3 ligger i kyrkogårdens nordöstra hörn med gravlinjerna placerade i nordsydlig riktning. Gravområdet är gräsbevuxet och några björkar växer också på området. I norr och öster avgränsas del 3 av kyrkogårdsmuren och söder av en grusgång. I väster avgränsas området till de gravlinjerna utan rygghäckar. Längs med kyrkogårdens östra mur har man placerat ett större antal gravvårdar vilka avlägsnats från kyrkogården då gravrätten löpt ut.
Gravvårdar
Kvarteret har en heterogen karaktär med gravvårdar som härrör från slutet av 1800-talet och fram till våra dagar. Gravvårdarna i kvarteret håller en gråsvart färgskala med inslag av röd granit. Här finns ett större antal smala låga gravvårdar av diabas från 1920- och 1930-talen samt en del låga rektangulära diabas- och granitvårdar ifrån 1930- 1980-talen. Familjegravar förekommer ofta, då främst i diabas och i många olika utformningar. Hällar är vanligt förekommande både som enskilda gravar men även som familjegravar.
Det finns även ett mindre antal monumentala diabasgravar från främst tidigt 1900-tal. Några gravvårdar som utmärker sig lite extra i del 3 är bland annat en monumental diabasvård från 1919. Denna vård är rest över nämndeman Magnus Bengtsson och hans maka. En av de smala låga gravstenarna på området utmärker sig med sina vackra blästrade detaljer som föreställer ett timglas omslutet av två vingar. Inskriptionerna har fått en enkel ram och i den ramen finns även en liten fjäril. Inskriptionerna har skrivits med tysk frakturstil. Här finns också en stor grå granithäll vilken bär namnen efter tio familjemedlemmar. Gravstenen är enkelt utförd med ett uthugget kors ovanför namnen. Kanterna har fasats vilket ger stenen en enkel inramning. Flera gravvårdar på området har tillhörande stenramar med ingen har i dag kvar sitt ursprungliga skick med grus
Längs med den östra kyrkogårdsmuren står ett större antal gravvårdar uppställda vilka har tagits från sin ursprungliga plats efter det att gravrätten gått ut. En av dessa är utförd i marmor och har försetts med Thorvaldsens medaljong ”Natten”. Stenen är från 1892.
Ortsnamn och titlar förekommer ofta på del 3. Psalmhänvisningar syns oftare än bibelhänvisningar men ändå i relativt liten utsträckning. De ortsnamn som går att finna på gravvårdarna är Nockarp, Byvärma, Bråna, Århult, Muggeboda och Tjurkö. Titlar som förekommer är bland annat hemmansägaren, hustrun, nämndemannen, kamrer, syskonen, soldaten och trävaruhandlaren.
Del 4
Allmän karaktär
Del 4 ligger i kyrkogårdens nordvästra del och är gräsbevuxen. Gravlinjerna är dubbla och placerade i nordsydlig riktning. Gravlinjerna har försetts med rygghäckar av oxbär. Området avgränsas i väster och norr av kyrkogårdsmuren. I öster avgränsas området där gravlinjerna utan rygghäckar tar slut.
Gravvårdar
Gravvårdarna i del 4 härrör främst ifrån 1940-1950- tal och fram till våra dagar. Ett mindre antal gravar är uppförda tidigare. Del 4 har en relativt homogen karaktär med sina låga gravvårdar. Gravvårdarna har trots sin låga karaktär ett mångsidigt uttryck då de är uppförda under flera tidsåldrar. Företrädesvis är det låga rektangulära diabas- och grå/röda granitvårdar som är uppförda i dessa kvarter. Några har fått ett mer fritt uttryck. Även hällar i diabas förekommer. Nya material såsom labrador och hallandia finns representerade i liten skala på området, vilket också innehåller ett större antal familjegravar. Några gravvårdar som utmärker sig lite extra utgörs av bland annat en familjegrav placerad i det nordvästra hörnet av kyrkogården. Den utgörs av en monumental diabasgrav samt sex mindre hällar också de utförda i diabas. Runt dessa finns en stenram. Här finns en något tuktad natursten i vilken det försänkts en liten diabasplatta med uthuggna älgar och träd. Denna är rest under 2000-talet. Flertalet gravvårdar har fått sina inskriptioner förgyllda.
Kvarter B och C
Allmän karaktär
Dessa kvarter är placerade väster om den grusgång vilken löper i mitten av utvidgningen från den gamla delen av kyrkogården och rakt söder mot den gamla byvägen. Kvarteren är rektangulära till formen och gravområdena är gräsbevuxna. Mellan kvarteren finns en mindre plantering med ett större antal växter samt en lind. Gravlinjerna är placerade i nordsydlig riktning.
Gravvårdar
Kvarterens gravvårdar representeras av låga rektangulära stenar där materialet främst är grå och röd granit. Ett större antal har utformats i mer fri form
Gravvårdarna i kvarter B - C härrör ifrån 1930-talet och fram till våra dagar. Kvarteren har en relativt homogen karaktär med sina låga gravvårdar. Gravvårdarna har trots sin låga karaktär ett mångsidigt uttryck. Några har fått ett mer fritt uttryck. Företrädesvis är det låga rektangulära diabas- och grå/röda granitvårdar som är uppförda i dessa kvarter. Men det förekommer, om än i liten skala, även material såsom labrador och hallandia.
En gravvård som utmärker sig lite extra är en lätt tuktad sandsten med texten ”Den svåra stormen 2005 blev hennes öde”. Stenen är rest 2005. Runt flera av kvarterens gravvårdar har man lagt små naturstenar för att rama in tillhörande planteringar.
I kvarteren förekommer ortsnamn i relativt stor utsträckning. De orter man kan hitta är Ryd, Tjurkö, Bråna, Vedåsa, Lammakulla och Århult. I kvarteren finns ett kort ord: ”Jag vet att min förlossare lever”. Varken bibel- och psalmhänvisningar eller titlar förekommer i kvarteren.
Kvarter F
Urnlund
Kyrkogårdens urnlund ligger placerad i den nya
delens nordöstra hörn. Här finns idag enbart ett
litet antal gravvårdar där stenarna är placerade i
öst-västlig riktning. Stenarna består av lätt tuktade
liggande naturstenar. Vid uppförandet av nytillskott
bör hänsyn tas till de befintliga gravvårdarna.
Kvarter A, D och E
Allmän karaktär
Dessa tre kvarter ligger i utvidgningen söder om kyrkogårdsmuren. Alla tre kvarter är idag obrukade. Kvarter A ligger alldeles till höger när man kommit in från ingången i väster. Det är ett litet rektangulärt kvarter utsträckt i nordsydlig riktning. Kvarter D som är ett relativt litet kvarter, ligger längs med den södra kyrkogårdsgränsen och avdelas naturligt in av grusgångar i norr och väster. Kvarteret är rektangulärt till formen och utsträckt i östvästlig riktning. Kvarter E ligger väster om kvarter D i det sydvästra hörnet av utvidgningen. Kvarteret är även det rektangulärt till formen och relativt stort. Befintliga gravvårdar på nya delen av kyrkogården har delvis utformats på ett fritt sätt och en del är utförda i nya material såsom hallandia. Detta gör att de obrukade kvarteren inte behöver vara så strikt reglerade när det gäller nytillskott. Vid uppförande av nytillskott bör dessa dock harmoniera med de befintliga gravarna i närliggande kvarter, främst vad gäller den lågt hållna skalan.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Agunnaryds nya kyrkogård ligger centralt inne i samhället. Kyrka och kyrkogård uppfördes mellan åren 1872-74. I socknen finns det två kända kyrkplatser förutom denna, en tidig gårdskyrka vid Agunnarydssjön och den medeltida kyrkoruinen med kyrkogård ca 300 meter sydöst om nya kyrkogården. 1981 utvidgades kyrkogården åt söder med sex kvarter. Ett av dessa gjordes till urnlund. På ett flygfotografi från 1941 kan man tydligt se hur kyrkogården förändrats de senaste 65 åren. Antalet grusgångar har kraftigt reducerats. Vid tiden för fotot var det grusgångar mellan nästan varje dubbel gravlinjen. Dessutom var majoriteten av gravarna grusade vid tiden för fotot och hade antingen stenomramningar eller häckomgärdningar.
År 1330-1989 Ändring
För händelser, se pdf.
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin