Motivering (skydd): Beskrivning av enskild a kv arter (äldre k yrkog årdens s
ödra del)
Kvarter A
Gravvårdarna i kvarter A är av varierande karaktär men hållna i en grå-svart färgskala. Äldre stenar vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är att betrakta som kulturhistoriskt intressanta bör i möjligaste mån bevaras i kvarteret sedan gravrätten löpt ut, alternativt återanvändas. Nytillskott skall i sin utformning samt i val av material ansluta sig till intilliggande vårdar. Nya stenar utförs lämpligen i diabas eller grå granit. Stenar med fri form samt i nyare stenmaterial skall undvikas. Det är viktigt att man slår vakt om att bevara den enda återstående grusgraven i kvarteret då denna utgör ett spår av ett tidigare mycket vanligt förekommande gravskick vilket annars riskerar att helt gå förlorat.
Kvarter C-D
Gravvårdarna i kvarter C och D är av en tydligt varierad karaktär. Ett flertal av stenarna i kvarterets västra del har utförts med en påkostad utformning och dekor och är starkt bidragande till att upprätthålla kvarterets ålderdomliga karaktär. Det är därför angeläget att dessa bevaras i kvarteret efter att gravrätten löpt ut alternativt att stenarna återanvänds inom kvarteret. Nytillskott bör i sin utformning samt vid val av material utformas i likhet med intilliggande stenar. Stenar i friare form och nyare stenmaterial bör i möjligaste mån undvikas.
Kvarter B & E
Karaktären på kvarterets gravvårdar är tydligt heterogen med såväl högresta diabasobelisker, låga breda familjegravvårdar samt ett flertal låga rektangulära stenar i såväl diabas som grå och röd granit. I kvarteret finns även inslag av marmorstenar. I kvarteret påträffas ett flertal stenar vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är att betrakta som kulturhistoriskt intressanta. Det är angeläget att man ser till att bevara den återstående grusgraven i kvarterets nordvästra del då denna representerar ett tidigare mycket vanligt förekommande gravskick vilket annars riskerar att helt gå förlorat.
Kvarter F
Gravvårdarna i kvarter F är av varierad karaktär med stor åldersspridning från 1800-talets mitt fram till idag. Frånsett en handfull smala högresta diabasvårdar i kvarterets nordvästra del utgörs kvarterets vårdar av låga rektangulära stenar. Det kulturhistoriska värdet är framförallt knutet till enskilda gravvårdar där särskild hänsyn bör tas till stenar vars hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är att betrakta som bevarandevärda. Exempel på detta utgör bland annat gravstenar med påkostad utformning och dekor. De bevarade grusgravarna utgör en viktig rest av ett tidigare gravskick vilket idag börjar bli sällsynt på våra kyrkogårdar men som tidigare varit det näst intill allenarådande. Kyrkan bör därför vid önskemål från gravrättsinnehavaren att ändra på gravens utseende överväga att åta sig en framtida skötsel av gravarna för att på så vis säkerställa ett framtida bevarande av denna kulturhistoriskt intressanta rest. Man bör även slå vakt om den bevarade vinkabevuxna gravkullen. Vid framtida nytillskott inom kvarteret vore det önskvärt att dessa i sin utformning samt i val av material anpassas till intilliggande vårdars karaktär.
Beskrivning av enskild a kv arter (äldre k yrkogårdens norra del)
Kvarter A-D
Karaktären på gravstenarna i kvarteren A – D är, frånsett några enstaka undantag, homogen med låga rektangulära vårdar antingen utformade med antika stildrag eller med en mer traditionell rak/böljande ovansida. I områdets västra del påträffas även ett flertal yngre stenar i nyare material samt med friare utformning. Nya vårdar bör utformas med hänsyn till karaktären på intilliggande stenar. Återanvändning av äldre vårdar med påkostad utformning och dekor är att rekommendera. Nytillskott i friare form förläggs lämpligen i områdets östra del där liknande vårdar redan förekommer.
Kvarter E
Karaktären på kvarterets vårdar är heterogen. Vid fortsatt brukande av kvarteret är det angeläget att äldre vårdar tillåts stå kvar på sin ursprungliga plats. Nytillskott skall i val av material samt i sin utformning ansluta sig väl till befintliga vårdar. Stenar i nyare material samt friare utformning skall undvikas. Vårdar vilka härstammar från tiden före 1850-talet bör sedan gravrätten löpt ut uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen.
Beskrivning av enskild a kvarter (NYA kyrkogården)
Kvarter A
Karaktären på vårdarna i kvarter A är homogen med huvudsakligen låga rektangulära stenar i grå granit och diabas. Vid nytillskott i kvarteret är det angeläget att stenarna utformas i likhet med intilliggande stenar. Äldre stenar med påkostad dekor kan med fördel tillåtas att stå kvar i kvarteret sedan gravrätten löpt ut alternativt återanvändas. Stenar i nyare material samt fri form bör undvikas.
Kvarter B
Av gravvårdarna, vilka står i två ryggställda rader, är ett stort antal av typen familjegravar och därmed av lite större och mer påkostad karaktär. Vårdarna härrör huvudsakligen från 1930-och 1940-talen och är utförda i diabas eller grå granit. Utifrån stenarnas utformning och äldre bildmaterial kan man sluta sig till att stenomramade grusgravar varit något som tidigare förekommit i stort sett i anslutning till samtliga av kvarterets gravvårdar. Som enda bevarade rest av ett tidigare vanligt förekommande gravskick bör grusgraven över J. A. Svahn fortsatt bevaras. Nytillskott skall utformas i likhet till intilliggande vårdar och hålla den låga karaktär som är karaktäristisk för kvarteret. Stenar i nyare material samt fri form skall ej tillfogas kvarteret.
Kvarter C
Gravvårdarna i kvarter C är av varierad karaktär, hållna i en låg skala. De nytillskott som skett under årens lopp underordnar sig karaktären på kvarterets äldre stenar något man även bör eftersträva vid kommande nytillskott. Äldre gravvårdar med påkostad utformning och dekor bör bevaras i kvarteret sedan gravrätten löpt ut alternativt återanvändas.
Kvarter D
Gravvårdarna i kvarter D är av en homogen karaktär med låga rektangulära stenar i grå granit och diabas. I den bakre gravlinjen finner man en rad barngravar försedda med mindre stenar i företrädelsevis grå granit och marmor. I kvarteret finns ett nytillskott vilket i sin färgsättning tydligt avviker från den annars gängse grå-svarta färgskalan vid framtida tillskott bör man därför undvika fler stenar av denna typ.
Kvarter E – L
Gravvårdarna i kvarteren E – L är relativt homogena till sin karaktär och utgörs övervägande av låga rektangulära stenar i grå granit och diabas. Åldersmässigt härstammar merparten av stenarna från 1940- 50-talet. Ett flertal stenar har en påkostad utformning och dekor bland annat med stildrag hämtade från antiken dessa kan med fördel bevaras i kvarteret sedan gravrätten löpt ut alternativt återanvändas. Även stenar vars lokalhistoriska, personhistoriska och konsthistoriska värden är påtagliga bör bevaras. Ett exempel på detta utgör den liggande granithällen över Kurrebos grundare, kaptenen och kommendören David Magnus Klingspor samt hustrun Ulrika Aurora. Den rest av allmänna linjen vilken kan skönjas i kvarterets östra del bör man slå vakt om. Det fåtal yngre vårdar vilka tillkommit i kvarteret utmärker sig i materialval och ytbehandling. Nytillskott bör i val och material ansluta sig till intilliggande vårdar.
Kvarter M – U
Gravvårdarna i kvarteren M – U är relativt homogena till sin karaktär och utgörs övervägande av låga rektangulära stenar i grå granit och diabas. Åldersmässigt härstammar merparten av stenarna från 1950- talet. Ett flertal stenar har en påkostad utformning och dekor bland annat med stildrag hämtade från antiken dessa kan med fördel bevaras i kvarteret sedan gravrätten löpt ut alternativt återanvändas. Även stenar vars lokalhistoriska, personhistoriska och konsthistoriska värden är påtagliga bör bevaras. Ett exempel på detta utgör graven över Hilding Magnusson vilken är kvarterets enda återstående grav med bevarad stenomramning. Man bör även slå vakt om att bevara den rest av allmänna linjen vilken kan skönjas i kvarterets östra del. Det fåtal yngre vårdar vilka tillkommit i kvarteret har anpassats väl till kvarterets karaktär något man även bör eftersträva fortsättningsvis. Nytillskott i nyare material samt i fri form bör undvikas.
Kvarter V – Ä
Karaktären på gravvårdarna i kvarteren V – Ä är frånsett ett fåtal nytillskott, utförda som låga rektangu- lära stenar, mycket homogen med enkla stenar och träkors vilka tydligt signalerar att detta kvarter varit reserverat för allmänna linjen. I dagsläget står en liten grön skylt invid ett flertal av gravvårdarna vilken signalerar att man söker efter en aktiv gravrättsinnehavare. Det är angeläget att det inte sker en upprensning av stenar i kvarteren även om detta innebär att stenarna skulle komma att stå utan gravrättsinnehavare. Då man annars kommer utradera spåren efter denna företeelse. Ett alternativ skulle kunna vara att man vid nytillskott för över befintligt namn och årtal på den nya stenen.
Kvarter Ö
Karaktären på kvarterets gravvårdar är mycket homogen där gravvårdarna uteslutande består av låga rektangulära stenar i grå granit eller diabas. Nytillskott bör i val av material samt i sin utformning ansluta sig till den rådande karaktären. Gravstenar i nyare stenmaterial samt friare form skall undvikas. Det är viktigt att slå vakt om kvarterets enda återstående grusgrav vilket börjar bli en alltmer sällsynt företeelse på våra nutida kyrkogårdar.
Beskrivning av enskild a kv arter (strandkyrkogården)
Kvarter A
Karaktären på vårdarna i kvarter A är homogen med huvudsakligen låga rektangulära stenar i grå granit och diabas med något enstaka inslag av röd granit. Vid nytillskott i kvarteret är det angeläget att stenarna utformas i likhet med intilliggande stenar. Äldre stenar med påkostad dekor kan med fördel tillåtas att stå kvar i kvarteret sedan gravrätten löpt ut alternativt återanvändas. Stenar i nyare material samt fri form bör undvikas.
Kvarter B
Karaktären på gravstenarna i kvarter B är mycket homogen.
Stenarna är hållna i en låg skala och består frånsett
några liggande hällar samt ett par yngre stenar i friare form
praktiskt taget uteslutande av låga rektangulära stenar. Ett
flertal av dessa stenar är utformade med antika stildrag eller annan dekor. Nytillskott bör i val av material samt i sin utformning ansluta sig till kvarterets karaktär. I kvarteret finns ett par exempel på nyare stenar vilka smälter in ganska så väl. Vårdar med påkostad utformning och dekor kan med fördel få stå kvar i kvarteret sedan gravrätten löpt ut alternativt återanvändas.
Kvarter C - J
Karaktären på gravvårdarna i kvarteren C – J är relativt homogen. Stenarna är hållna i en låg skala och består praktiskt taget uteslutande av låga rektangulära stenar. I områdets västra del finns ett flertal nyare stenar varför nytillskott i nyare stenmaterial samt med en friare utformning lämpar sig väl i detta kvarter. Stenar med påkostad utformning och dekor kan med fördel få stå kvar i kvarteret sedan gravrätten löpt ut alternativt återanvändas.
Kvarter K - Q
Karaktären på gravstenarna i kvarteren K – Q är homogen. Stenarna är hållna i en låg skala och består frånsett några liggande hällar samt ett par yngre stenar praktiskt taget uteslutande av låga rektangulära stenar. Ett flertal av dessa stenar är utformade med grovhuggen ram och text på släthuggen botten eller med annan figurativ dekor. Nytillskott bör i val av material samt i sin utformning ansluta sig till kvarte rets karaktär. I kvarteret finns ett par exempel på nyare stenar vilka smälter in ganska så väl. Vårdar med påkostad utformning och dekor kan med fördel få stå kvar i kvarteret sedan gravrätten löpt ut alternativt återanvändas.
Kvarteren R – S lämpar sig väl för etablering av gravar där gravrättsinnehavaren vill använda sig av vårdar med friare formspråk och i nyare stenmaterial.
Sammanfattande kul turhistorisk bed ömning oc h
karaktär
Äldre kyrkogårdens södra del
Gravvårdarna i kvarter A är av varierande karaktär men hållna i en grå-svart färgskala. Nytillskott skall i sin utformning samt i val av material ansluta sig till intilliggande vårdar. Nya stenar utförs lämpligen i diabas eller grå granit. Stenar med fri form samt i nyare stenmaterial skall undvikas. Det är viktigt att man slår vakt om att bevara den enda återstående grusgraven i kvarteret då denna utgör ett spår av ett tidigare mycket vanligt förekommande gravskick vilket annars riskerar att helt gå förlorat. Gravvårdarna i kvarter C och D är av en tydligt varierad karaktär. Ett flertal av stenarna i kvarterets västra del har utförts med en påkostad utformning och dekor och är starkt bidragande till att upprätthålla kvarterets ålderdomliga karaktär. Det är därför angeläget att dessa bevaras i kvarteret efter att gravrätten löpt ut alternativt att stenarna återanvänds inom kvarteret. Nytillskott bör i sin utformning samt vid val av material utformas i likhet med intilliggande stenar. Stenar i friare form och nyare stenmaterial bör i möjligaste mån undvikas.
Karaktären på gravvårdarna i kvarteren B & E är tydligt heterogen med såväl högresta diabasobelisker, låga breda familjegravvårdar samt ett flertal låga rektangulära stenar i såväl diabas som grå och röd granit. I kvarteret finns även inslag av marmorstenar. Det är angeläget att man ser till att bevara den återstående grusgraven i kvarterets nordvästra del då denna representerar ett tidigare mycket vanligt förekommande gravskick vilket annars riskerar att helt gå förlorat.
Gravvårdarna i kvarter F är av varierad karaktär med stor åldersspridning från 1800-talets mitt fram till idag. Frånsett en handfull smala högresta diabasvårdar i kvarterets nordvästra del utgörs kvarterets vårdar av låga rektangulära stenar. Det kulturhistoriska värdet är framförallt knutet till enskilda gravvårdar. De bevarade grusgravarna utgör en viktig rest av ett tidigare gravskick vilket idag börjar bli sällsynt på våra kyrkogårdar men som tidigare varit det näst intill allenarådande. Kyrkan bör därför vid önskemål från gravrättsinnehavaren att ändra på gravens utseende överväga att åta sig en framtida skötsel av gravarna för att på så vis säkerställa ett framtida bevarande av denna kulturhistoriskt intressanta rest. Man bör även slå vakt om den bevarade vinkabevuxna gravkullen. Vid framtida nytillskott inom kvarteret vore det önskvärt att dessa i sin utformning samt i val av material anpassas till intilliggande vårdars karaktär.
Äldre kyrkogårdens norra del
Karaktären på gravstenarna i kvarteren A – D är, frånsett några enstaka undantag, homogen med låga rektangulära vårdar antingen utformade med antika stildrag eller med en mer traditionell rak/böljande ovansida. I områdets västra del påträffas även ett flertal yngre stenar i nyare material samt med friare utformning. Nya vårdar bör utformas med hänsyn till karaktären på intilliggande stenar. Återanvändning Kvarter R - S
av äldre vårdar med påkostad utformning och dekor är att rekommendera. Nytillskott i friare form förläggs lämpligen i områdets östra del där liknande vårdar redan förekommer.
Karaktären på gravstenarna i kvarter E är heterogen. Vid fortsatt brukande av kvarteret är det angeläget att äldre vårdar tillåts stå kvar på sin ursprungliga plats. Nytillskott skall i val av material samt i sin utformning ansluta sig väl till befintliga vårdar. Stenar i nyare material samt friare utformning skall undvikas. Vårdar vilka härstammar från tiden före 1850-talet bör sedan gravrätten löpt ut uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen.
Nya kyrkogården
Karaktären på vårdarna i kvarter A är homogen med huvudsakligen låga rektangulära stenar i grå granit och diabas. Vid nytillskott i kvarteret är det angeläget att stenarna utformas i likhet med intilliggande stenar. Äldre stenar med påkostad dekor kan med fördel tillåtas att stå kvar i kvarteret sedan gravrätten löpt ut alternativt återanvändas. Stenar i nyare material samt fri form bör undvikas. Ett stort antal av gravvårdarna i kvarter B är av typen familjegravar och därmed av lite större och mer påkostad karaktär. Vårdarna härrör huvudsakligen från 1930-och 1940-talen och är utförda i diabas eller grå granit. Utifrån stenarnas utformning och äldre bildmaterial kan man sluta sig till att stenomramade grusgravar varit något som tidigare förekommit i stort sett i anslutning till samtliga av kvarterets gravvårdar. Som enda bevarade rest av ett tidigare vanligt förekommande gravskick bör grusgraven över J. A. Svahn fortsatt bevaras. Nytillskott skall utformas i likhet till intilliggande vårdar och hålla den låga karaktär som är karaktäristisk för kvarteret. Stenar i nyare material samt fri form skall ej tillfogas kvarteret.
Gravvårdarna i kvarter C är av varierad karaktär, hållna i en låg skala. De nytillskott som skett under årens lopp underordnar sig karaktären på kvarterets äldre stenar något man även bör eftersträva vid kommande nytillskott. Äldre gravvårdar med påkostad utformning och dekor bör bevaras i kvarteret sedan gravrätten löpt ut alternativt återanvändas.
Gravvårdarna i kvarter D är av en homogen karaktär med låga rektangulära stenar i grå granit och diabas. I den bakre gravlinjen finner man en rad barngravar försedda med mindre stenar i företrädelsevis grå granit och marmor. I kvarteret finns ett nytillskott vilket i sin färgsättning tydligt avviker från den annars gängse grå-svarta färgskalan vid framtida tillskott bör man därför undvika fler stenar av denna typ.
Gravvårdarna i kvarteren E – L är relativt homogena till sin karaktär och utgörs övervägande av låga rektangulära stenar i grå granit och diabas. Åldersmässigt härstammar merparten av stenarna från 1940- 50-talet. Ett flertal stenar har en påkostad utformning och dekor bland annat med stildrag hämtade från antiken dessa kan med fördel bevaras i kvarteret sedan gravrätten löpt ut alternativt återanvändas. Även stenar vars lokalhistoriska, personhistoriska och konsthistoriska värden är påtagliga bör bevaras. Ett exempel på detta utgör den liggande granithällen över Kurrebos grundare, kaptenen och kommendören David Magnus Klingspor samt hustrun Ulrika Aurora. Den rest av allmänna linjen vilken kan skönjas i kvarterets östra del bör man slå vakt om. Det fåtal yngre vårdar vilka tillkommit i kvarteret utmärker sig i materialval och ytbehandling. Nytillskott bör i val och material ansluta sig till intilliggande vårdar. Gravvårdarna i kvarteren M – U är relativt homogena till sin karaktär och utgörs övervägande av låga rektangulära stenar i grå granit och diabas. Åldersmässigt härstammar merparten av stenarna från 1950-talet. Ett flertal stenar har en påkostad utformning och dekor bland annat med stildrag hämtade från antiken dessa kan med fördel bevaras i kvarteret sedan gravrätten löpt ut alternativt återanvändas. Man bör slå vakt om att bevara den rest av allmänna linjen vilken kan skönjas i kvarterets östra del. Det fåtal yngre vårdar vilka tillkommit i kvarteret har anpassats väl till kvarterets karaktär något man även bör eftersträva fortsättningsvis. Nytillskott i nyare material samt i fri form bör undvikas. Karaktären på gravvårdarna i kvarteren V – Ä är frånsett ett fåtal nytillskott, utförda som låga rektangulära stenar, mycket homogen med enkla stenar och träkors vilka tydligt signalerar att detta kvarter varit reserverat för allmänna linjen. I dagsläget står en liten grön skylt invid ett flertal av gravvårdarna vilken signalerar att man söker efter en aktiv gravrättsinnehavare. Det är angeläget att det inte sker en
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Urshults kyrkogård har utvidgats i ett flertal etapper och breder idag ut sig över ett stort geografisk område. Den ursprungliga kyrkogården, vilken har anor från medeltiden, är placerad i kyrkogårdens västra del och kan delas in i två delar. Den södra delen är uppdelad i sex kvarter benämnda A – F och den norra i fem kvarter A – E. Öster om kyrkan ligger den s.k. Nya kyrkogården vilken tillkom i samband med en utvidgning år 1959. Denna är uppdelad i tjugonio kvarter under namnen A – Ö. År 1965 tillkom kyrkogårdens senaste utvidgning den s.k. Strandkyrkogården vilken omfattar området beläget mellan Nya kyrkogården och den gamla banvallen. År 2005 lät man anlägga en askminneslund i kyrkogårdens sydöstra hörn.
Omgärdning
Den äldre kyrkogården, belägen på kyrkans södra sida omgärdas av en kallmurad naturstenmur. Denna del av kyrkogården är upphöjd varvid den på insidan ligger i nivå med murens ovansida. I norr markeras gränsen mellan den gamla och nya kyrkogården av en låg stenmur.
Den nya kyrkogården avgränsas i söder av en kraftig kallmurad stenmur uppförd av stora huggna granitblock lagda i dubbla murar vars mellanrum fyllts med s.k. skolsten. I norr avgränsas den senast anlagda strandkyrkogården av en tätvuxen avenbokshäck. I öster löper ett enkelt trästaket med järnstolpar som i höjd med minneslunden övergår i en klassisk trädgärdesgård.
Ingångar
Från huvudingången i öster i anslutning till parkeringen leder en bred trappa upp till tornentrén. Den smidda dubbelgrinden flankeras av två kraftiga huggna stenstolpar.
Från parkeringen i söder leder ytterligare en ingång in till den äldsta kyrkogårdsdelen. Väster om denna finns en smal trappa i muren. Denna användes förr för att ta in s.k. självspillare och mördare vilka inte ansågs fina nog att tas in genom huvudentrén.
Den nya kyrkogården har två ingångar båda placerade i den södra muren. Den östligaste av de två flankeras av två kraftiga, murade stenpelare vars övre del täckts av ett kopparklätt pyramidtak krönt med förgylld kula och kors. Entrén i väster är mycket enkel och utgörs endast av ett hål i muren försett med en enkel järngrind.
I den östra förlängningen av strandkyrkogården ligger kyrkogårdens femte och sista ingång, även denna mycket enkel med dubbla svetsade järngrindar. Ingången är främst avsedd för transporter till och från kyrkogården.
Vegetation
Kyrkogårdens äldsta del har en trädkrans huvudsakligen bestående av lönn men med inslag av ek och björk.
Innanför muren på nya kyrkogården står en rad med hamlade lindar så även utmed grusgången vilken gränsar mot den senare anlagda strandkyrkogården. Inne på den nya kyrkogården kantas kvarteren av hamlade almträd.
slutning till tornets nordfasad växer ett antal kraftiga Rhododendronbuskar. Inne på kyrkogården växer även ett antal större solitära träd av såväl ek, björk som kraftiga tujor. Kyrkans södra ingång flankeras av två hängaskar. På kyrkogården återfinns även buskar av idegran, avenbok, buxbom och tall.
Gångsystem
Gångsystemen på gamla kyrkogården är asfalterade. Tidigare markerades gränsen mellan kvarteren på den gamla kyrkogården av smala grusgångar vilka på senare tid lagts igen och ersatts med sjöstensplattor lagda i gräset. På nya kyrkogården liksom på strandkyrkogården är gångarna belagda med grus.
Gravvårdstyper
Att kyrkogården i Urshult har gamla anor återspeglar sig i den mångfald som kyrkogårdens gravvårdar uppvisar. De äldsta gravvårdarna utgörs av två kalkstenshällar som idag sitter uppsatta på kyrkans sydfasad men vilka tidigare haft sin plats inne i den gamla kyrkan. De äldre kvarteren har gravstenar av ganska så varierad karaktär då man successivt ersatt äldre vårdar med nya. De lite mer sentida kvarteren däremot uppvisar en större homogenitet. Vanligast förekommande på kyrkogården är dock de låga rektangulära vårdarna i diabas samt röd/grå granit liksom smala halvhöga/högresta stenar och liggande sluttande hällar. På kyrkogården finns även några gjutjärnskors samt i de enklare gravkvarteren där man tidigare gravsatt enligt principen av den s.k. allmänna linjen, finner man även flertalet enkla vårdar i trä. Bland de äldre stenarna påträffas flertalet med påkostad dekor exempelvis med antika stildrag såsom pilastrar och fronton. Bland de yngre vårdarna förekommer i stor omfattning stenar i nyare stenmaterial samt med en friare utformning.
Minneslund
Minneslunden är placerad i öster på ett tydligt markerat höjdläge där berget går upp i dagen. Platsen är markerad med en grovhuggen sten överst med texten ”Minneslund” och därunder en kort vers ”Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har herren gjort.” hämtad ur Ordspr. 20:12. Området närmast stenen är stenbelagt men utgörs för övrigt av gräsytor av ängsmarkskaraktär. På en murad, svagt upphöjd, rundel har man placerat en metallställning för blomstervaser. På kullen växer flertalet enar, ekar liksom några samlade planteringar med Rhododendron och Funkia.
Urnlund
Urnlunden utgörs av ett svagt sluttande område i kyrkogårdens östligaste del vilket ligger upphöjt över den övriga kyrkogården. I norr gränsar urnlunden till minneslunden. Urnlunden förmedlar en känsla av ett stycke orörd natur. Uppe på platån återfinns prosten Elmbladhs familjegrav vilken omgärdas av ett smidesstaket. Det stora flertalet av urnlundens gravstenar utgörs av liggande hällar eller naturstenar i grå eller röd granit. Bruket att skriva ut titlar förekommer och några exempel på detta utgör trävaruhandlaren, stationsinspektor, vägmästare, mejeriföreståndare och bokhandlare.
Askminneslund
I kyrkogårdens urnminneslund har man anlagt ett stenparti med porlande vattenfall. Begravning sker inom ett gräsbevuxet område kringgärdat av en idegranshäck. Personer som gravsätts på denna plats får en namnskylt uppsatt på en trätavla av ek.
Byggnader
Alldeles väster om kyrkan ligger en personal- och förrådsbyggnad som uppfördes 1977. Byggnaden är uppför med brunmålad locklistpanel och ett sadeltak täckt med tvåkupiga betongpannor. I det nordöstra hörnet, invid kuperat terräng, ligger begravningskapellet från 1945 som ritades av arkitekt Paul Boberg. Exteriören är tempellik med ett entréparti som utmärks av fyra granitkolonner som bär ett utskjutande takparti. Byggnaden vilar på en granitsockel där övriga väggytor är putsade, taket är klätt med kopparplåt. Dubbelport finns på både bak- och framsida. Långhussidorna har vardera fem ospröjsade fönsterrutor.
Beskrivning av enskilda kvarter (äldre kyrkogårdens södra del)
Gravar samt hällar vid södra entrén
I anslutning till kyrkans södra ingång finner man två gravar liksom två äldre hällar vilka fästs upp på kyrkans vägg.
Graven väster om ingången omgärdas av ett smidesstaket och rymmer en sten krönt med marmorkors samt på framsidan försedd med påkostad marmordekor. Stenen är rest över prosten Per Nyman 1794-1875 samt Sofia Nyman 1807-1886
Graven öster om ingången omgärdas av ett gjutjärnsstaket och rymmer en sandstensvård med påkostad utformning över kyrkoherden Gustaf Linell 1805-1875 samt Andrietta J Lundh 1816-1886. De två hällarna är utförda i kalksten och har tidigare legat inne i den gamla kyrkan. Hällarna härstammar från 1600-talets slut samt 1700-talets början och har detaljrik reliefdekoration samt inskriptioner. På den östra stenen kan man läsa: ”Härunder hvilar i herranom klåkaren välacktade sune sunesson i buskaboda som begrofs 27 majii anno 1734 och hans hustru elin håkensd. Som begrofs d. 24 octob. 1709 leftvat tilsammans uthi 25 åhr aflat 13 barn tillhopa.
På den västra stenen kan man läsa: ”Här under hvilar ärlige och beredelige danaman päer larsson i hätteboda och begrofs den 8 juni a:o 1699 samt ock hans kiära hustru elin jönsdotter som begrofs den 18 october a:o 1701. Lefvat tillsammans 47 åhr, aflat 9 barn tillhopa.”
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A utgörs av ett smalt område beläget alldeles väster om kyrkan vilket endast rymmer ett 10-tal gravar. Hela området, frånsett en bevarad grusgrav, är utjämnat och gräsbevuxet.
Gravvårdstyper
Flertalet av kvarterets gravvårdar är högresta och av monumental karaktär. Vårdarna är utförda i grå granit eller diabas. Flertalet av kvarterets gravstenar bär titlar där några exempel utgörs av handlande, riksdagsman, häradsdomare, landstingsman, kyrkoherde samt kyrkovärd. I kvarteret återfinns en bevarad grusgrav, Johannes Karlssons familjegrav. Tidsmässigt härrör sig fler än hälften av gravvårdarna från 1930-talet och resterande från 1900-talets två första decennier.
En gravvård som särskilt utmärker sig är den högresta och rikligt dekorerade diabasstenen med svarvade sidopelare vilken rests över riksdagsmannen och häradsdomaren Adolf H Petersson född 1837 död 1907.
Kvarter C-D
Allmän karaktär
Området ligger i den gamla kyrkogårdens sydöstra hörn. Kvarter C och D har tidigare skilts åt av en grusad gång men utgör idag ett sammanslaget gräsbevuxet kvarter. I söder avgränsas området av en smal gång, lagd med sjöstensplattor.
Gravvårdstyper
Karaktären i kvarterets västra del präglas starkt av smala, högresta vårdar i diabas härrörande från tiden kring sekelskiftet medan den östra delen huvudsakligen kännetecknas av en lägre skala med yngre låga rektangulära vårdar, varav ett stort antal är resta på 1950-talet. Ett stort antal av kvarterets gravvårdar har tidigare haft ett framförliggande stenomgärdat grusområde men idag kvarstår inga sådana gravar i området.
Det är en stor ålderspridning på kvarterets vårdar från tiden kring 1800-talets slut fram till våra dagar med en betoning på tiden strax före och efter förra sekelskiftet samt på vårdar från 1950-1980-talet. Ortsnamn är vanligt förekommande på kvarterets gravstenar medan bruket att skriva ut titlar förekommer mycket sparsamt. Exempel på ortsnamn är Rössmåla, Frösjöhult, Buskahult, Mjölknabben, Buskaboda. Titlar som förkommer är hemmansägare, landtbrukare och skollärare. I kvarteret utmärker sig bland annat en högrest diabasvård med påkostad utformning och dekor vilken kröns av en urna. Stenen är rest på 1920-talet över hemmansägare Sven Magnus Pettersson och hans hustru Johanna. Även det låga diabasfundamentet uppbärandes ett litet kopparkors över makarna Karlsson från 1920-talet sticker ut från mängden. I kvarteret finner man även två kalkstensvårdar.
Kvarter B & E
Allmän karaktär
Kvarter B och E utgör tillsammans den gamla kyrkogårdens västra del. Hela området är idag gräsbevuxet. Tidigare skildes kvarteren åt av en smal grusgång. Denna är numera igenlagd och ersatt av en rad med sjöstensplattor. Inne i kvarteret står vårdarna ryggställda mot varandra emedan gravstenarna utmed gångarna är placerade i enkla rader.
Gravvårdstyper
Området har en blandad karaktär där flertalet av vårdarna utgörs av smala höga vårdar samt en tydlig inblandning av låga rektangulära vårdar. Stenarna är övervägande utförda i grå granit och diabas med enstaka inslag av röd granit. I kvarteret påträffas även tre marmorvårdar. Flertalet av kvarterets famil- jegravar har tidigare haft ett framförliggande stenomramat område belagt med grus vilket avlägsnats i samband med kvarterets omläggning.
Ortsnamn liksom psalmhänvisningar är vanligt förekommande på kvarterets gravstenar. Exempel på förekommande titlar är stationsinspektör, hemmansägare, fabrikör, hortonom, skräddaremästare, samt målaremästare.
Äldsta graven i kvarter B utgörs av en smal högrest diabassten, rest 1897, över rusthållaren P. M. Fröberg och hustrun Eva
Utöver ett flertal smala högresta samt låga rektangulära diabasvårdar med påkostad utformning och dekor utmärker sig även ett hugget granitkors från 1930-talet över släkten Johansson. I kvarteret påträffas även en bevarad grusgrav med stenomramning rest över släkten Rundkvist samt en mycket smal liggande vård i röd granit, tidigare med stenomramning och grusfält, över familjen Svensson.
Kvarter F
Allmän karaktär
Kvarter F är beläget i den äldre kyrkogårdens sydöstra hörn och utgörs av en utjämnad gräsbevuxen yta där gravstenarna står placerade i räta nordsydliga rader. I kvarterets västra del är gravstenarna placerade i enkla rader medan de i öster står ryggställda mot varandra.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är av blandad karaktär med stor åldersspridning. I kvarteret finner man allt från sekelskiftets smala högresta diabasvårdar, 1930-talets antikinspirerade stenar, 1950-talets låga rektangulära vårdar till dagens blankpolerade vårdar i röd granit samt några enstaka inslag av naturstenar. I kvarteret påträffas dessutom en bevarad gravkulle samt en marmorvård och två bevarade grusgravar. Övervägande del av kvarterets vårdar är låga rektangulära med rak, rundad eller triangulärt utformad överdel. Titlar förekommer, om än i ganska så ringa omfattning. Några exempel är hemmansägare, kyrkovärd, Fd riksdagsman, nämndeman, källarmästare samt förman.
I kvarteret finns en marmorsten rest över hemmansegaren Carl Lindahl 1803-1882 samt hustrun Katharina Danielsdotter 1801-1869, vilken enligt kyrkvaktmästarens utsago skall ha levererats till kyrkogården med specialtransport från Amerika. I övrigt utmärker sig ett bevarat träkors över Hanna Fr… berg samt ett enklare smideskors med kopparplatta rest över Lina Krook 1833-1919. Även den liggande granithällen med konstfullt huggen kantbård över makarna Andersson samt familjen Lindqvists låga breda familjegravvård i röd kalksten utmärker sig.
Beskrivning av enskild a kv arter (äldre k yrkog årdens no
rra del)
Området norr om kyrkan delas in i fem kvarter vilka går under benämningarna A-E. Det stora flertalet av kvarterets vårdar är utförda i röd eller grå granit och härrör sig huvudsakligen från tidsperioden mellan 1950-talet fram till idag. Bland de gravar som utmärker sig särskilt i kvarteret återfinns en handfull höga smala vårdar från tiden kring sekelskiftet 1900 liksom en bevarad grusgrav, en kalkstensvård samt tre gjutjärnsvårdar utformade som klöverbladskors.
Kvarter A-D
Allmän karaktär
Utgörs av ett område beläget i kyrkogårdens nordvästra hörn. Hela kvarteret är utjämnat och gräsvbevuxet samt sluttar svagt från söder till norr. Karaktären är relativt homogen och företrädesvis hållen i en låg skala.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarteret är huvudsakligen av typen låga rektangulära stenar varav merparten är utförda i grå och röd granit, med enstaka inslag av diabas. Det stora flertalet av kvarterets stenar härrör sig från 1900-talets senare hälft. Bland de äldre vårdarna återfinns några smala högresta stenar av mer monumental karaktär liksom tre gjutjärnsvårdar.
Titlar förekommer främst på de äldre gravvårdarna. Några exempel utgör hemmansägare, skräddarmästare, organist samt säteriägare.
Bland kvarterens gravvårdar utmärker sig, utöver de antikinspirerade låga rektangulära vårdarna, bland annat en monumental diabasvård över urmakaren Gustaf Jonasson från 1909, en röd granitobelisk över familjen Petersson från 1880-talet samt en dekorativ urna, över G. Andersson med hustru, placerad på ett kraftigt fundament.
Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E utgörs av ett långsmalt område beläget alldeles invid kyrkans norra långsida. Detta kvarter var tidigare avsett för självspillare och våldsmän men genomgick under 1800-talets slut, i och med gravsättningen av prosten Carl Nilsson Stenstrand, en förändring till att anses vara ett fint kvarter.
Gravvårdstyper
Kvarter E rymmer endast ett tiotal gravvårdar av varierande karaktär med stenar övervägande i grå granit och diabas. Flertalet av stenarna är halvhöga, varav några med en mer påkostad utformning än brukligt. Äldsta vården härrör från 1837. I kvarteret finner man även två gjutjärnskors. På kvarteret vårdar förekommer titlar som sergeant, kronolänsman och prost. Utmärker sig gör bland annat diabasstenen, med något ovanlig utformning, över prosten Stenstrand samt den grå granitvården i form av ett fundament krönt med urna över makarna Rooth.
Beskrivning av enskild a kv arter (NYA k yrkog ården)
Kvarter A
Allmän karaktär
Området utgörs av ett långsmalt gräsbevuxet område vilket på ömse sidor flankeras av grusade gångar. Områdets två gravrader, vilka vetter ut mot de grusade gångarna, skiljs åt av en rad med hamlade lindar. Både den södra och den norra gravraden går underbeteckningen A där den södra raden hänför sig till Nya kyrkogården och den norra till den senare anlagda Strandkyrkogården.
Gravvårdstyper
Frånsett några liggande hällar i kvarterets västra ände så är gravvårdarna i kvarter A av typen låga breda alternativt låga rektangulära vårdar med rak eller mjukt avrundad ovansida. Vårdarna är utförda i diabas eller grå granit och utgörs till största del av familjegravar. Ett flertal av gravstenarna är utförda i en klassiserande
stil med överliggande fronton och pelarimiterande dekor.
Åldersmässigt är det väldigt liten spridning inom kvarteret då det stora flertalet vårdar är resta mellan 1937 och 1944. De enda nytillskotten är fem vårdar vilka tillkommit under perioden 1981-1997. Ortsnamn finns utskrivet på praktiskt taget samtliga vårdar medan titlar endast förekommer sparsamt. Exempel på ortsnamn som förekommer är Aramo, Fohlaboda, Hulevik, Ugglekull samt Hätteboda. Förekommande titlar är handlaren och kyrkovärden.
Utmärker sig gör bland annat Elof Johanssons familjegrav i sandsten med en något ovanlig dekor i form av en sittande katt.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B är delat i tre delar och beläget utmed grusgången i kyrkogårdens östligaste del. Det framgår tydligt av gravarnas påkostade utformning att platserna utmed gången ansetts som finare och därför tagits i anspråk av samhällets mer förnäma medborgare.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter B är uteslutande hållna i en låg skala och utgörs huvudsakligen av låga breda samt låga rektangulära vårdar i grå granit och diabas. Ett flertal av gravarna är familjegravar. Tidsmässigt härrör det stora flertalet av vårdarna från 1940-talet med något enstaka nedslag på –30, -50 och –70-talet. En grav som utmärker sig i kvarteret är den bevarade grusgraven med stenram över familjen Svahn.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C utgörs av ett långsmalt rektangulärt område vilket löper utmed kyrkogårdsmuren i Nya kyrkogårdens sydligaste del. I norr avgränsas kvarteret av en grusgång.
Gravvårdstyper
Områdets gravstenar har en lågt hållen skala där de enskilda vårdarna är av varierad karaktär. I huvudsak har man använt sig av stenar utförda i diabas och grå granit. Åldersmässigt är spridningen stor med äldsta vården från 1935 och yngsta från 2003.
En vård som utmärker sig är S M Anderssons familjegrav vilken utgörs av en tunn diabasskiva vilken står lutad mot ett tunt järnfundament.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D är beläget invid muren i Nya kyrkogårdens västligaste del. Kvarteret gränsar i väster till den äldre kyrkogårdens norra del. Alldeles nedanför muren i kvarterets norra del finner man en rad med barngravar. Flertalet av dessa är utförda i marmor. Gravvårdarna utmed grusgången
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter D är, så när som på en gravsten i röd granit, utförda i grå granit eller diabas. Vårdarna hänför sig huvudsakligen till 1930-1950-talet och kännetecknas av en låg skala med rektangulära vårdar vars ovansida antingen är rakt avslutad eller mjukt avrundad. De nytillskott som skett genom åren smälter in väl, mycket tack vare att dessa utförts i grå granit.
Utmärker sig i kvarteret gör den låga rektangulära stenen i röd granit vilken så tydligt avviker från den annars gängse grå-svarta färgskalan.
Kvarter E – L
Allmän karaktär
Kvarteren E – L utgör tillsammans Nya kyrkogårdens nordligaste del. Det gräsbevuxna området har formen av en spetsig triangel med ryggställda vårdar i nordsydligt orienterade rader. I kvarteret finner man ett fåtal insprängda familjegravar varav man tydligt kan skönja att några av dessa tidigare haft en stenomramning och grusfält.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarteren E – L är övervägande utförda i grå granit och diabas. Åldersmässigt härstammar de huvudsakligen från 1940-50-talet. Merparten av stenarna är låga rektangulära antingen med rak ovansida eller inspirerade av antikens stildrag med överliggande fronton och pelare eller pilastrar. I kvarterets östra del går ett stråk av den allmänna linjen genom kvarteret vilket tydligt kan skönjas genom att stenarna i denna linje är av en betydligt enklare karaktär. Det fåtal yngre vårdar vilka tillkommit i kvarteret utmärker sig i materialval och ytbehandling.
Förekomsten av titlar på kvarterets gravvårdar är begränsad emedan ortsnamn påträffas i betydligt större omfattning. Exempel på titlar utgör nämndeman, kyrkovärd, hemmansägare och sjöman. Ortsnamn som förekommer är Igelön, Trehörna, Bosgård, Hunnamåla, Sångaremåla samt Bäckaskog. En gravvård vilken tydligt utmärker sig, då framförallt genom sin personhistoria, är den liggande grå granithällen över kaptenen och kommendören David Magnus Klingspor, grundare till Kurrebo.
Kvarter M – U
Allmän karaktär
Kvarteren M – U utgör tillsammans Nya kyrkogårdens mittersta del. Det gräsbevuxna området är rektangulärt med ryggställda vårdar i nord-sydligt orienterade rader. I kvarteret finner man ett fåtal insprängda familjegravar. Ett flertal av kvarterets gravar har tidigare varit försedda med stenomramning och grusfält. Idag återstår endast en sådan grav, där gruset i det närmaste är övervuxet av ogräs.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarteren M – U är övervägande utförda i grå granit och diabas. Åldersmässigt härstammar de huvudsakligen från 1950-talet. Merparten av stenarna är låga rektangulära antingen med rak ovansida eller inspirerade av antikens stildrag med överliggande fronton och pelare eller pilastrar. Övervägande del av stenarna är utförda med text skriven i relief på en utslätad botten. I kvarterets östra del går ett stråk av den allmänna linjen genom kvarteret vilket tydligt kan skönjas genom att stenarna i denna linje är av en betydligt enklare karaktär. Det fåtal yngre vårdar vilka tillkommit i kvarteret är i val av material och utseende väl anpassade.
Förekomsten av titlar på kvarterets gravvårdar är begränsad emedan ortsnamn påträffas i betydligt större omfattning. Den enda titel som påträffas är hemmansägare. Ortsnamn som förekommer är Möcklehult, Västerbotorp, Froaryd, Möllekulla, Dunshult, Klasamåla, Vemboö samt Hunnamåla.
Kvarter V – Ä Allmän karaktär
Kvarteren V – Ä utgör tillsammans Nya kyrkogårdens sydligaste område och rymmer uteslutande gravar ur den allmänna linjen.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarteren V – Ä är frånsett något nytillskott uteslutande av enkel karaktär då de härrör sig till den tidigare allmänna linjen. I kvarteren påträffas såväl låga rektangulära stenar, som små liggande hällar av diabas samt enkla träkors. Några nytillskott med låga breda stenar i grå och röd granit finns även varav någon sten utförd i friare form. I kvarteret finns även ett litet smideskors och en liten sandstensvård.
Ortsnamn förekommer på några vårdar samt i något enstaka fall en titel. Bland de ortsnamn som påträffas kan nämnas Midingsbråte, Ekeberg, Bosgård och Örnhult. Enda titel i kvarteret utgör prästgårdsarrendator.
Utöver stenar vilka givits en lite mer påkostad dekor med stildrag hämtade ur antikens formspråk kan även nämnas en handfull enkla vitmålade träkors liksom en sirlig smidesvård och en liten sandstensvård.
Kvarter Ö
Allmän karaktär
Kvarter Ö utgörs av den östligaste raden i Nya kyrkogårdens sydligaste kvartersområde och består av två ryggställda rader med gravstenar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter Ö utgörs uteslutande av låga rektangulära stenar i diabas och grå granit. I kvarteret finns en bevarad grusgrav med stenomramning samt en gravvård flankerad av två kraftiga buxbomsbuskar. Ett flertal av kvarterets gravar är familjegravar. Åldersmässigt härrör vårdarna från 1940 – 50-talen. I kvarteret påträffas endast en titel samt något enstaka ortsnamn. Titeln är målare. Utmärker sig gör främst den bevarade grusgraven med stenomramning över Hilding Maransson från 1945 men även några stenar med mer påkostad utformning och dekor.
Beskrivning av enskild a kv arter (strandkyrko -
gården)
Strandkyrkogården tillkom genom en utvidgning av Urshults kyrkogård år 1965 och utgörs av ett långsmalt område vilket breder ut sig längs den gamla banvallen vilken skiljer kyrkogården från den intilliggande kyrkviken. Området delas in i ett stort antal smala kvarter med benämning från A-S. Frånsett kvarter B, R och S vilka utgörs av lite större områden belägna i strandkyrkogårdens båda yttre ändar så utgörs kvarteren av väldigt smala nord-sydligt orienterade remsor där kvarter C-J kan betraktas som ett sammanhängande gravområde. På samma sätt kan kvarteren K-Q anses utgöra ett gravkvarter. Kvarter A
Allmän karaktär
Området utgörs av ett långsmalt gräsbevuxet område vilket på ömse sidor flankeras av grusade gångar. Områdets två gravrader, vilka vetter ut mot gångarna, skiljs åt av en rad med hamlade lindar. Både den södra och den norra gravraden går underbeteckningen A där den norra raden hänför sig till strandkyrkogården och den södra till den tidigare anlagda Nya kyrkogården.
Gravvårdstyper
Kvarterets gravvårdar är utförda i diabas eller röd/grå granit. Relativt homogen karaktär med låga breda vårdar med rak eller mjukt avrundad ovansida. Ett flertal av vårdarna är dessutom utförda i en klas- siserande stil med överliggande fronton och pelarimiterande dekor. Åldersmässigt är det väldigt liten spridning inom kvarteret. Samtliga vårdar, utom två, är resta på 1960-talet. Ortsnamn finns utskrivet på samtliga vårdar medan titlar endast förekommer sparsamt. Exempel på ortsnamn som förekommer är Hulevik, Skillingsmåla, Hässleholm, Utnäs, Ugglekull och Hätteboda. En gravvård vilken utmärker sig i kvarteret är den liggande granithällen från 1960-talet över kyrkoherden Nils Hellberg och hans hustru Annie.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B ligger i områdets östra ände och utgörs av ett triangulärt gräsbevuxet område. Området avgränsas i väster av en grusad gång och i norr av en tätvuxen avenbokshäck. I gränsen mellan aktuellt kvarter och den gamla kyrkogårdens norra utbredning växer en rad med björkar. I området finns även två frodiga Rhododendronbuskar.
Gravvårdstyper
Kvarterets vårdar utgörs huvudsakligen av låga rektangulära stenar från 1960-1970-talet utförda i grå granit eller diabas. I kvarteret finns dessutom fyra liggande hällar samt en natursten. Inslag av yngre stenar i friare form samt ett fåtal låga breda gravvårdar förekommer även.
På praktiskt taget alla vårdar anges ortsnamn medan endast ett fåtal bär titlar eller psalmhänvisningar. Exempel på förekommande ortsnamn är Urshult,
Grönteboda, Buskahult, Bosgård samt Midingstorp. Bland
de titlar som förekommer kan nämnas yrkesläraren, distriktsveterinären
och kyrkovärden. På några stenar förekommer
dessutom psalmrader och hälsningsfraser såsom
”Tack Gud för vad som varit” samt ”Vila i frid”.
Kvarter C - J
Allmän karaktär
Kvarteren C - J respektive K - Q ligger i ömse ändar av ett slätt gräsbevuxet område vilket delas på mitten av en kalkstensbelagd gång. Mittgången löper i nordsydlig riktning och flankeras av en lite drygt meterhög buskvegetation. Området avgränsas i alla väderstreck av grusade gångar.
Gravvårdstyper
Det stora flertalet av kvarterets vårdar härrör från 1980 - 1990-talet med undantag av drygt 10-talet stenar vilka tillkommit under 2000-talet. Utmärkande för stenarna resta under 1980-talet är att de är utförda i grå granit med ett stramt formspråk där texten på stenarna är i relief.
Utformningen av 1990-talsvårdarna är mer fri och med en större inblandning av röd granit. Texten på stenarna är försänkt och antingen förgylld eller färglagd i vitt. I kvarteret förekommer endast några enstaka diabasvårdar. Bland de yngsta vårdarna finner man en större inblandning av modernare stenmaterial såsom labrador, högglanspolerad diabas samt hollandia. Även formen och symbolerna har givits en friare konstnärlig gestaltning.
Bruket att skriva ut titlar samt bibelhänvisningar är i det närmaste obefintligt emedan ortsnamn förekommer rikligt. Ett urval av ortsnamn utgör Brändeborg, Veramåla, Trehörna, Kämpamåla, Havralycke och Degersnäs.
Kvarter K - Q
Allmän karaktär
Kvarter K - Q utgörs av ett slätt, gräsbevuxet område orienterat rakt öster om den kalkstensbelagda gång vilken skiljer det från kvarteren C - J i väster. Gravstenarna står ryggställda mot varandra i räta nordsydligt orienterade rader.
Gravvårdstyper
Merparten av kvarterets vårdar är utförda i grå granit och resta någon gång mellan 1960-talets mitt och 1980-talets början. I området finns även en handfull diabasstenar liksom ett tiotal i röd granit. Områdets stenar är hållna i en låg skala och dess karaktär upplevs som väldigt homogen.Ett stort antal av kvarterets stenar är utförda med grovhuggen ytstruktur där texten placerats på en släthuggen yta. Bland stenarnas dekor förekommer en hel del slingrande bladornamenteringar.
Liksom i de angränsande kvarteren C - J är det förekomsten av ortsnamn som dominerar. Ett urval av ortsnamn är Möllekulla, Segersnäs, Aramo, Örnhult, Kärrsgärde och Hallaslätt.
Kvarter R - S
Allmän karaktär
Kvarter R - S ligger i strandkyrkogårdens östra ända. På det gräsbevuxna området vilket avgränsas av grusade gångar och en tätvuxen avenbokshäck växer det tre högresta björkar.
Gravvårdstyper
Kvarteren är ännu inte tagna i bruk.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan uppfördes 1808-10 strax norr om platsen för den medeltida träkyrkan, som hade utdömts 1794 och som revs då den nya stod färdig. Ritningen till den nya kyrkan hade uppgjorts av Daniel Forsman vid ÖIÄ 1802 och var avsedd även för nybyggnaden i Almundsryd. Som grund låg en förslagsritning från socknens kyrkoherde Carl Stenstrand. Kyrkan beräknades rymma 1638 personer. Som byggmästare anlitades Nils Fredrik Wahlquist från Karlskrona. Kyrkans tillkomst och sockenbornas dagsverken i samband med uppförandet av den stora byggnaden skildras i Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2, s 128 ff. Invigningen förrättades den 4 oktober 1812 av biskop Ludvig Mörner. I kyrkomiljön ingår fem bevarade kyrkstallar, belägna söder om kyrkan.
PLAN OCH MATERIAL - Kyrkan är orienterad i öster - väster med tornet i öster. Kyrkorummet utgörs av en stor, rektangulär sal med utbyggd, rektangulär sakristia bakom koret i väster och följer den fastställda ritningen från 1802. Huvudingången är belägen i tornet. En ingång är även placerad på den södra långsidan, dessutom finns en separat ingång till sakristian. Uppförd av sten, spritputsad och avfärgad i vitt med slätputsade lister och omfattningar. Sockeln oputsad. Taktäckningen utgörs numera av kopparplåt.
EXTERIÖR - Den enkla, nyklassicistiska exteriören följer den fastställda ritningen. Taklisten är kraftigt profilerad och ingångarna omges av klassicerande omfattningar. Tornet kröns av en fyrsidig lanternin av trä med karnissvängs huv. I de numera igensatta öppningarna är tornurets urtavlor placerade.
INTERIÖR - Kyrkorummets interiör präglas av den omfattande målade utsmyckningen från 1891, utförd av Ludvig Frid, och helt bevarad. Korväggens stora målning visar Jesu födelse, Korsfästelsen och Kristi himmelsfärd. Ovanför sakristiedörrarna ses på vänstra sidan Martin Luther som symbol för Ordet och på den högra Ecclesia, Kyrkan, i en kvinnas gestalt och som symbol för Sakramenten. Långväggarnas friser visar i tio scener Jesu intåg i Jerusalem och vandringen till Golgata, utförda av Frid som kopior efter Bertel Thorvaldsens marmorfris i Vor Frue kirke i Köpenhamn. Altaranordningen utgörs av ett fristående, modernt altarbord, uppställt framför den 1844 anskaffade predikstolen, som är placerad mot korväggen med uppgång från den bakomliggande sakristian. Bänkinredningen är till stor del bibehållen och liksom ursprungligen indelad i fyra rader. Dekormålningen på orgelläktarens barriär är utförd 1891 av Mattis Hörberg i samband med den stora utsmyckningen. Orgelfasaden härrör från 1825 års orgel. Inbyggnaderna under läktaren tillkom vid 1977 års renovering, då också inredningen fick sin nuvarande färgsättning i grått, brutet vitt och guld. Det tunnvälvda trätaket är målat i ljusockra. Vid 1891 års renovering kläddes taket med väv och målades blått med strödda stjärnor i silverbrons. Predikstol, altare och läktare målades i vitt och guld, bänkar och dörrar i ljus ek och läktarens pelare i porfyr.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2015
Kyrkogården som ligger i öst-västlig riktning har utvidgats ett flertal gånger, bl.a. åren 1937, 1959 och 1965 vilket bl.a. kan anas genom de nivåskillnader som förekommer. Väster om kyrkan förekommer dock inga gravar, här ligger istället den personal- och förrådsbyggnad som uppfördes 1977. Kyrkogården inramas i söder av en stenmur, i norr av en häck och i öster bildar en klippformation en naturlig avgränsning. I dess östra ände ligger även ett urngravsområde samt minneslunden. Gångsystemen är främst grusade men utmed vissa mindre sträckor har asfalt nyttjas, även en kortare sträckning är belagd med natursten.
I det nordöstra hörnet, invid kuperat terräng, ligger begravningskapellet från 1945 som ritades av arkitekt Paul Boberg. Exteriören är tempellik med ett entréparti som utmärks av fyra granitkolonner som bär ett utskjutande takparti. Byggnaden vilar på en granitsockel där övriga väggytor är putsade, taket är klätt med kopparplåt. Dubbelport finns på både bak- och framsida. Långhussidorna har vardera fem ospröjsade fönsterrutor.
Gravvårdar vilka avlägsnats från kyrkogården, då gravrätten upphört, placeras fastdubbade på en gjuten cementsockel. Denna är belägen på en gräsyta i kyrkogårdens nordöstra hörn i strandkyrkogårdens förlängning.
I kyrkan finns fyra äldre kistplåtar av förnicklat järnbleck bevarade över Johan F. Brathsson d. 1833, Prosten Johan P. Lengqvist d. 1846, Prostinnan Cath. E. Stenstrand d. 1832, prosten Carl Nilsson Stenstrand d. 1832.
År 1930-1999 Ändring
För händelser, se pdf.
Trädgårdsarkitekt: Lennart Lundqvist
Arkitekt: Morgens Barsöe
Arkitekt: Paul Boberg
Trädgårdsarkitekt: Ragnar Ekstedt
ÄLDRE RITNINGAR - 1796 nybyggnad (F M Piper); 1799 nybyggnad (F M Piper); planförslag (kyrkoherde C Stenstrand, u å); 1802 nybyggnad, avseende även Almundsryd (D Forssman); orgel (lokalt förslag, u å): 1822 orgel (J W Gerss); 1823 orgel (C G Blom Carlsson).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILNINGAR - Sandström, B. Landsdelen kontra centralstyret. Urshults och Almundsryds församlingars agerande gentemot ÖIÄ 1794-1917, i: Byggnadshistorisk tidskrift 17-18, 1989; Densamma, Urshults kyrka. Manus 1990 för publicering i SvK; Urshultskrönikan 1969, 1970, 1977 (artiklar av H Tarstad); interiörfoton före 1934 års renovering, ATA..
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin