Motivering (skydd): Kvarter A
Gravvårdarna som till största del är hållna i en grå/svart färgskala är individuella och visar på olika årtiondens formspråk och hantverksskicklighet. Titlarna berättar om den lokala historien med t ex gästgiveriet som var en viktig verksamhet i byn.
Önskvärt är att de befintliga gravstenarna återanvänds när gravrätter går ut alternativt används vid nytillskott gravvårdar i den grå/svarta färgskalan. Önskvärt är även att de gravplatser som idag är grustäckta och omgärdade av stenramar eller staket underhålls.
Kvarter B
Gravvårdarna som till största del är hållna i en grå/svart färgskala är individuella och visar på olika årtiondens formspråk och hantverksskicklighet. Titlarna berättar om den lokala historien genom olika hantverksyrken och den vanliga titeln hemmansägare.
Önskvärt är att de befintliga gravstenarna återanvänds när gravrätter går ut. Önskvärt är även att de gravplatser som idag är grustäckta och omgärdade av stenramar underhålls.
Kvarter C
Gravvårdarna som till största del är hållna i en grå/svart färgskala är individuella och visar på olika årtiondens formspråk och hantverksskicklighet. Titlarna berättar om den lokala historien genom olika hantverksyrken och den vanliga titeln hemmansägare. Gravplatsen som har en gravkulle täckt med vintergröna är särskilt intressant och bör om möjligt underhållas.
Önskvärt är att de befintliga gravstenarna återanvänds när gravrätter går ut. Önskvärt är även att de gravplatser som idag är grustäckta och omgärdade av stenramar eller staket underhålls.
Kvarter D
Ett för andra hälften av 1900-talet tidstypiskt kvarter med för tiden vanliga gravvårdar placerade längs med rygghäckar. För att bevara kvarterens karaktär är det viktigt att rygghäckar bibehålls och att eventuella nya gravvårdar hålls i samma låga höjd som övriga gravvårdar inom kvarteret.
Summering
Kyrkogården består av två delar där den ena utgör den ursprungliga delen som omgärdar kyrkan. Den andra delen anlades söder om den ursprungliga kyrkogården och invigdes 1964. Kvarter A, B och C har ett högt kulturhistoriskt värde i sin helhet genom att det här finns spår av det sena 1800-talet och tidiga 1900-talets kyrkogård med ett större antal högresta i vissa fall monumentala gravvårdar huggna i diabas eller den röd-grå granit som är vanlig på Vrå kyrkogård. I främst kvarter A är ett flertal omgärdade av stenram och ytan är täckt med grus.
Då kyrkogården är så gott som helt utnyttjad är det önskvärt att en inventering av gravvårdar görs där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör vårdas och bevaras och när gravrätten upphör vårdas av församlingen.
Vid nytillskott inom de äldre gravkvarteren, A – C, är det önskvärt att nya gravvårdar hålls i den svart/grå färgskalan som är vanligt förekommande inom dessa kvarter. Äldre gravstenar kan med fördel återanvändas.
Önskvärt är att de gravplatser som idag är grustäckta och omgärdade av stenramar eller häckar bevaras och underhålls.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2007)
Allmän beskrivning
Vrå kyrkogård omger kyrkan som 1836 ersatte en medeltida kyrka. Kyrka och kyrkogård ligger i södra delen av byn på en höjd. Tätt förbi kyrkogårdens västra sida passerar vägen mellan Vrå och Knäred. På andra sidan landsvägen är en personal- och samlingsbyggnad uppförd. Nordväst om kyrkan ligger den gamla sockenstugan och f d skolan.
Omgärdning
Den äldre delen av kyrkogården är omgärdad av en kallmurad gråstensmur. Muren är på norra och östra sidan uppmurad i två steg på grund av kyrkogårdens placering på en höjd. Utvidgningen som tillkom på 1960-talet omgärdas av en mur med kärna av cement och fasad av huggen, fogad gråsten. Insidan är i vissa delar täckt med en gräsvall. Hela muren var tidigare täckt på detta sätt men på den östra, södra och delar av den västra sidan har jorden grävts bort för att få utrymme för fler gravplatser.
Ingångar
Det finns fyra ingångar i kyrkogårdsmuren. Huvudingången till den äldsta delen av kyrkogården är placerad i den västra mursidan och leder direkt in mot kyrkans huvudingång. Den är försedd med en dubbelgrind och två enkla grindar. Grindarna är fästa i huggna grindstolpar i granit. På de två i mitten är krönen försedda med korsformade dekorationer. Ingången till den utvidgade delen från 1960-talet är även den placerad på den västra sidan, den har en dubbelgrind i smidesjärn. Utöver dessa finns det två ingångar i sydost. Den norra är försedd med en enkel grind i smidesjärn och den södra som leder ut mot förrådsbyggnaden har en bredare enkel grind i samma material.
Gångsystem
Gångarna är belagda med grus och går kring kyrkan och mellan kvarteren. Det finns inga gångar inom kvarteren.
Vegetation
Kyrkogården omgärdas av en trädkrans av lönn. På kyrkogården finns ett par solitära träd, en hängask som står på en gravplats och en större kastanj. Den äldsta delen har inga rygghäckar men utvidgningen från 1960-talet har rygghäckar av tuja och häckoxbär/cotoneaster. En vanlig perenn växt på de äldre gravplatserna är funkian/hosta. Innanför muren i den utvidgade delen växer en spireahäck? I det sydvästra hörnet är vildvin planterat. Muren kring den äldre delen av kyrkogården är bevuxen med sedumväxter.
Gravvårdstyper
Under en inventering som gjordes 1829 av J Rydemann skriver han om att det varken finns grafvårdar, epitafier, banér, sorgfanor, vapen, rustningar, run- eller likstenar i och kring Vrå kyrka. Nästan hundra år senare, 1927, görs en inventering där fem ålderdomliga gravstenar nämns. Tre av dessa finns kvar än idag. Den första är en gravsten, 81 cm hög med en uthuggen urna som dekor, trolig ålder är omkring 1850. De andra två gravstenarna är av gråsten, den ena från 1844 och den andra från 1847. I inventeringen nämns även en gravvård där staket och kors är sammanhängande, samt en liten gravvård av trä. Inom den äldsta delen av kyrkogården är de flesta gravstenar huggna i grått, ljust grå-röd granit och diabas. Det ger denna del av kyrkogården en färgsättning i framför allt svart/gråa kulörer. Gravstenarna är en blandning av låga, rektangulära gravstenar med krön som har såväl raka som svängda former och höga monumentala gravstenar. Just den ljust grå-röda graniten är vanligt förekommande i högre monumentala gravstenar som på andra kyrkogårdar brukar vara huggna i diabas. I det svar som lämnades på en frågelista om kyrkogårdarna som sändes ut på slutet av 1940-talet svarar man att endast låga gravstenar godkänns vid denna tid. I den del som anlades på 1960-talet är de flesta gravvårdarna låga, rektangulära och huggna i olika stenmaterial. Bynamn är mycket vanliga inom kyrkogården.
Byggnader
Sydväst om kyrkan på andra sidan landsvägen finns församlingshemmet uppfört på 1990-talet. Byggnaden är i ett plan, fasaden är klädd med rödfärgad träpanel och taket är täckt med rött tegel. Sydost om kyrkogården finns en förrådsbyggnad uppförd 1966. Väggarna är av betongsten, putsade och målade i vitt. Taket är täckt med rött tegel. I anslutning till utvidgningen från 1960-talet finns en bisättningskällare. Förslaget till byggnaden ritades av arkitekt Uno Larsson vid Halmstad Arkitekt och Ingenjörsbyrå 1964 och uppfördes 1968. Den är byggd av betongsten som är putsad och vitkalkad. Taket är täckt med svartmålad plåt.
beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A är beläget norr om kyrkan och består av ett enda sammanhängande kvarter som fyller hela norra delen av kyrkogården. Kvarteret gränsar mot kyrkan i söder och i norr, öster och väster mot kyrkogårdsmuren. Gravstenarna är placerade i rader som går i nord-sydlig riktning. Det finns inga rygghäckar och ytan är, förutom vissa gravplatser som är grustäckta, bevuxen med gräs.
Gravvårdstyper
Gravstenarna inom kvarteret är liksom i kvarter B och C främst av två olika typer, den högresta ibland monumentala och den låga, rektangulära. Den högresta gravstenen är huggen i diabas eller grå-röd granit där de flesta är från tiden 1800-talets slut/1900-talets början. Den låga rektangulära är från tidsperioden 1920 – 1960-talen och är huggen i främst diabas och grå granit men finns även i ljust röd granit. Sammanlagt elva gravplatser är omgärdade av stenramar och täckta med grus. En gravplats är endast omgärdad med stenram och en är omramad av pollare och kätting. Ortnamn är mycket vanliga. Titlar och psalm-/bibelordshänvisningar är inte lika vanliga men existerar. Bland ortnamn kan nämnas Kränkeboda, Kroxhult och Emmeboda och bland titlar finns flera gästgivare men även hemmansägare, sjuksköterska och hovslagare. Bland de mer speciella gravstenarna kan nämnas den avhuggna pelaren som står på en gravplats omgärdad av en stenram, ytan är täckta av grått grus och i gruset växer funkia. I kvarteret finns även en av de äldsta gravstenarna som nämns i en inventering från 1929, det är en gravsten huggen i grå granit med ett motiv i form av en urna. Gravstenen är troligen från 1800-talets mitt.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B är beläget sydväst om kyrkobyggnaden inom den äldre delen av kyrkogården. Kvarteret gränsar i norr till kyrkan, i söder mot utvidgningen som tillkom på 1960-talet, i öster mot kvarter C och i väster mot kyrkogårdsmuren. Det finns inga rygghäckar och inga större träd. Ytan är gräsbevuxen.
Gravvårdstyper
Gravstenarna inom kvarteret är liksom i kvarter A och C främst av två olika typer, den högresta ibland monumentala och den låga, rektangulära. Den högresta gravstenen är huggen i diabas eller grå-röd granit där de flesta är från tiden 1800-talets slut/1900-talets början. Den låga rektangulära är från tidsperioden 1920 – 1960-talen och är huggen i främst diabas och grå granit men finns även i ljust röd granit. Familjegravarna är vanligt förekommande. Ortnamn är vanligt förekommande som exempel kan nämnas Sunnervrå, Broddhult och Åkerbergshult. Titlar och bibelord/psalmhänvisningar är inte lika vanliga men förekommer. Bland titlar kan nämnas hemmansägare, skräddaremästare och f d kyrkovärd. Speciellt intressanta är två gravvårdar i marmor, en mindre häll samt en gravsten där plattan för inskriptioner, korset och dekorationen i form av ett par fattade händer är i marmor. Den sist nämnda som är en vanlig typ av gravvård är enklare och lite naivt formad jämfört med liknande gravvårdar på andra kyrkogårdar. Enligt uppgift skall den varit tillverkad i Hinneryd.
Inom kvarteret finns även fyra stycken gravplatser som är omgärdade av stenramar. Ytan på en av gravplatserna är belagd med stenplattor.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är beläget i sydöstra delen av den ursprungliga delen av kyrkogården. Kvarteret gränsar till kvarter B i väster, i norr mot kyrkan, i öster mot kyrkogårdsmuren och i söder mot utvidgningen som tillkom på 1960-talet. Det finns inga rygghäckar i kvarteret och ytan är gräsbevuxen. I kvarteret växer en större kastanj liksom en hängask där den senare är planterad vid en familjegravplats. I kvarter C längs med den östra muren fanns tidigare de allmänna linjegravarna.
Gravvårdstyper
Gravstenarna inom kvarteret är liksom i kvarter A och B främst av två olika typer, den högresta ibland monumentala och den låga, rektangulära. Den högresta gravstenen är huggen i diabas eller grå-röd granit där de flesta är från tiden 1800-talets slut/1900-talets början. Den låga rektangulära är från tidsperioden 1920 – 1960-talen och är huggen i främst diabas och grå granit men finns även i ljust röd granit. Ortnamn är som i övriga delar av kyrkogården vanligt förekommande t ex Håkanshult, Hästhult och Tingsberg. Titlar och bibelord/psalmordshänvisningar är inte lika vanliga men förekommer. Bland de titlar som finns kan nämnas järnhandlaren, husföreståndarinnan, målarmästaren och köpman. Titlarna berättar om hantverksyrken och verksamheter.
Bland mer speciella gravplatser och gravvårdar kan nämnas en gravkulle med vintergröna. De övriga är en gravplats omgärdad av stenram, där en hängask växer samt en större högrest gravvård rest över ”Gossen Carl Sigfrid” som blev knappt två år gammal.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D utgör den del av kyrkogården som tillkom på 1960-talet. Kvarteret är indelat i två större områden avdelade med grusgångar. Längs med hela murens insida löper grusgångar. Gravplatser är även placerade längs med den östra och västra muren. I den norra delens östra del växer två rader med rygghäckar av tuja och i övriga delen rygghäckar av cotoneaster. I det andra området inom kvarteret växer rygghäckar av häckoxbär/cotoneaster. Gravstenarna är placerade med ryggarna på båda sidor om rygghäckarna. I anslutning till kvarteret finns bisättningskällaren.
Gravvårdstyper
Gravstenarna är låga, rektangulära eller smala, huggna i olika stenmaterial som t ex diabas, grå granit, röd granit, labrador eller hallandsgranit. Liggande naturstenar finns också. Stenarna har utöver det latinska korset även mer individuella dekorationer som blommor, naturmotiv och sädesaxet. Ortnamn är vanligt förekommande, här finns t ex Abbeshult, Hyhult, Glamshult, Emmeboda och Dalbo. Titlar är inte lika vanligt men förekommer t ex det vanliga lantbrukare och jordbrukare men även titlar som åkeriägaren och boskapshandlaren.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Slutligt beslut om att genomföra en nybyggnad togs 1833 och kyrkan uppfördes 1834-36. Som byggmästare omtalas P Pettersson från Sandhult i Västergötland. Ritningen, utarbetad vid ÖIÄ, hade anskaffats redan 1831. Denna följdes dock inte eftersom eftersom församlingen 1834 beslöt att som förebild i stället använda den närbelägna kyrkan i Annerstad vilken hade uppförts tio år tidigare. Även i förhållande till denna förbild skedde dock avvikelser. Den gamla kyrkan utgjordes av en medeltida, senare utvidgad stenkyrka. Invigningen av den nya kyrkan förrättades av biskop Esaias Tegnér den 12 augusti 1838.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med halvrund koravslutning i öster, inrymmande även sakristia, och torn i väster. Huvudingången är belägen i tornet. En portal är även förlagd till den södra långsidan. Uppförd av sten, putsad och vitkalkad. Sockeln klädd med natursten. Taktäckningen utgörs av plåt. 1831 års planritning avsåg ett rakslutet kyrkorum med tornet förlagt bakom koret och inrymmande sakristia i bottenvåningen. Det rundade koret förekommer inte heller i Annerstad, där sakristian dock har halvrund form.
EXTERIÖR - Enkel, tidstypisk, nyklassicistisk exteriör. Portalerna markeras genom putsade halvkolonner, som dock inte bär något entablement. Byggmästarens förebild till dessa återfinns ej i Annerstad.
INTERIÖR - Interiören är till stor del välbevarad även om flera förändringar skett i samband med de senaste renoveringarna. Altartavlan visar Kristi nedtagande från korset, en kopia efter Rubens, utförd 1837 av Salomon Andersson. Tavlan är infattad i en bred, arkitektonisk omfattning, som avskiljer koret från det bakomliggande utrymme, som ursprungligen utgjorde sakristia. Bänkinredningen är sluten och har dekorativt utformade sidostycken. Predikstolen tillkom 1854 liksom orgeln. Läktaren sedan 1957 försedd med inbyggnader, som bl a inrymmer ny sakristia. Den nuvarande färgsättningen med gråblått tunnvalv och inredningen i grått och guld samt med inslag av rosa och blått tillkom vid samma restaurering.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2015
Kyrkogården har ett medeltida ursprung. Den ursprungliga kyrkogården
har sedan använts kontinuerligt. Den första utvidgning
som är känd är den från 1964 som placerades söder om den äldre
kyrkogården.
Enligt flygfoto från 1963 var kyrkogården omgärdad av en
trädkrans av höga lövträd. Många av gravarna var grusgravar omgärdade
av stenramar.
Utvidgning av kyrkogården hade diskuterats redan under
1930-talet. Mark avstyckades och en karta upprättades av distriktslantmätaren E Wigner i Växjö. Det var dock inte förrän 1962 som
frågan togs upp igen vid en kyrkstämma. Ett nytt förslag togs fram
av trädgårdsarkitekt Ragnar Ekstedt och den nya kyrkogården invigdes
1964. 1966 uppförs en redskapsbod strax öster om kyrkogården.
Fyra år efter invigningen av kyrkogårdsutvidgningen uppfördes
en bisättningskällare som ritats av arkitekt Uno Larsson vid
Halmstad Arkitekt och Ingenjörsbyrå.
År 1990 uppfördes en personal- och samlingsbyggnad som är
placerad sydväst om kyrkogården på andra sidan landsvägen.
År 1834-1990 Ändring
• 1834-36 uppfördes kyrkan.
• 1964 utvidgades kyrkogården söderut.
• 1968 uppfördes en bisättningskällare.
•1990 uppfördes en personal- och samlingsbyggnad.
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
ÄLDRE RITNINGAR - 1831 nybyggnad (A Nyström?); 1853 orgel (A Nyström?).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Manus till kortfattad beskrivning för SvK av E O Johansson (1930-tal); Sandin, K och Nilsson, e, Vrå kyrka. Utgiven av Vrå församling 1986; Interiörfoton efter renoveringen 1921, ATA..
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
(1986). Vrå kyrka 150 år: Jubileumsskrift . ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin