Motivering (skydd): HARPLINGE KYRKA är högt belägen på medeltida kyrkplats i Harplinge norr om Halmstad. Kyrkan utgör tillsammans med prästgård (1862), arrendatorsboställe (1905), församlingshem och klockaregård ett äldre sockencentrum, sydost om Harplinge tätort. Till anläggningen hör de gamla kyrkstallarna, som nu används som förråd samt senare uppförda ekonomibyggnader.
Den äldre kyrkogården har en parkliknande karaktär och kringgärdas av en stenmur som kantas av trädrader. Kyrkogården genomkorsas av grusade gångar. På den senare utvidgade kyrkogården finns urn- och minneslundar tillsammans med en anlagd damm. Denna del inramas av stenmurar samt trädrader och häckplanteringar. På kyrkogårdens västra del finns ett bårhus från 1960-talet med fasader av dansk sjösten. Grindar täcker hela ingångssidan och i söder finns ett smalt fönster från mark till tak, utsmyckat med ett stiliserat blomstermotiv skuret i trä av Eric Nilsson.
Kyrkan uppfördes 1892-93 efter huvudritningar av arkitekt Carl Fahlström, med medverkan av arkitekterna Gustav Pettersson och Sven Gratz, och ersatte en äldre föregångare. Kyrkans exteriör är utformad i nygotik och nyromanik. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med korta, breda korsarmar, ett halvrunt korutsprång i öster och torn krönt av en spira i väster. Kyrkan var ursprungligen avsedd att rymma 1 000 personer och dess proportioner kommer av att långhuset först var tänkt att sammanfogas med ett mindre äldre befintligt torn. De vitputsade murarna genombryts av rundvälvda fönsteröppningar, korpartiet av en arkad av sju rundbågefönster. Kyrkan täcks av sadeltak som är högre och bredare över östpartiet, där korsarmarna skjuter ut med tvärställda sadeltak. Bland de nyromanska arkitekturelementen märks särskilt västportalens kopplade kolonner med tärningskapitäl, de kopplade kolonnetterna i tornöppningarna samt korfönstren. 1954 ersattes gjutjärnsfönstren med fönsterbågar av trä.
Kyrkorummet präglas i viss mån av byggnadstiden, men huvudsakligen av två genomgripande omgestaltningar under 1900-talet. Kyrkans blåmålade innertak utgörs av en öppen takstol med fyrpassdekorationer, som härrör från byggnadstiden, tillsammans med läktaren, orgelfasaden (1893) och altarringen. Korfönstrens glasmålningar insattes 1907. Den första stora omgestaltningen genomfördes 1954 under ledning av arkitekten Sture Langö. Interiören omdanades kraftigt och fick då till stor del sin nuvarande karaktär. Korsarmarnas sidoläktare avlägsnades, liksom de kolonner som bar läktare och innertak samt väggarnas dekorationsmålningar. Ett tegelgolv inlades i kyrkorummet och tegelväggar ersatte de borttagna läktarpelarna. Bänkarna fick nya gavlar. I den södra korsarmen inreddes dopkapell med en väggmålning av konstnären Hans Fagerström. Den andra genomgripande renoveringen utfördes 1997-2000 efter arkitekten Jerk Altons ritningar. Läktarunderbyggnader tillkom i väster, liksom ett fristående altare i koret. I taket framtogs de ursprungliga fyrpassdekorationerna och bänkgavlarna målades med bladmönster efter medeltida förebilder.
Delar av kyrkans inredning är av äldre datum. Altaruppsatsen i barockstil (1683) av Gustaf Kihlman, kompletterades 1899 i samband med att den insattes i kyrkan. Av samme bildhuggare är dopfunten (1702) med tillhörande baldakin, som insattes 1964 samt ett epitafium (1702) i norra korsarmen. Från 1700-talet härrör även basunängeln. Predikstolen i renässansstil (1616) fick sin nuvarande bemålning 1769 av målarmästaren Johan Blomberg, Halmstad. Den ena kyrkklockan dateras till 1666. Av konstnären Eric Nilsson i Harplinge finns följande i kyrkan: Ljuskronor och lampetter i trä, den barmhärtige samariten i tenn, golvur, altarpallar, dopljusstake, series pastorum och -cantorum.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens murar, grindar, trädrader, bårhus och grusade gångar.
- Exteriörens nyromanska och nygotiska prägel.
- Orgelfasaden
- Glasmålningar
- Äldre inredning och inventarier.
Inventeringsår (2002)
Se ovan : Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / RAÄ:s Byggnadsregister
Inventeringsår (2002)
Kyrkan är högt belägen på en kulle med utsikt över ett öppet odlingslandskap. I V leder två asfalterade vägar upp till kyrkan och även i Ö finns en asfalterad väg med grind. Vid den i NV finns en asfalterad parkeringsplats. Den sydvästra leder genom en kyrkogårdsgrind rakt upp till kyrkan. I S finns en förfallen ingång med en äldre stentrappa med järnräcken, samt järngrind med stenstolpar.
Runt kyrkan leder en bred grusad gång, som i N och i S delar upp sig i mindre gångar mellan gravkvarteren. Kyrkogården består av en äldre och en nyare del. Runt den äldsta delen, som har en parkliknande karaktär med mycket träd och buskar, löper en stenlagd skalmur samt trädrader. Ingångar finns i alla väderstreck. Runt om på kyrkogården finns lyktstolpar.
Kyrkogården har byggts till i flera omgångar, partierna närmast kyrkan är äldst. Gravvårdarna är lagda i riktning från N-S.
I de östra delarna finns flera äldre gravvårdar med ram av sten, grusfyllnader, järn- och naturstenstaket. I Ö finns även en ekonomibyggnad, uppförd i trä troligen på 1990-talet.
I SÖ ligger ett bisättningsrum uppfört på 60-talet med cementfasad med dansk sjösten, tak täckt med kopparplåt, gallerverk med mönster vid entrén, portal av ek, långsmalt fönster i söder. Runt om huset finns dekorativa stenar samt växter.
Den nyare delen i N innehåller förutom vanliga gravplatser även urnlund och minneslund. Här finns senare tillkomna murar och i NÖ ligger minneslunden med växtlighet av naturlig karaktär samt en anlagd damm med tillhörande vattendrag. I N och i Ö saknas mur och istället ramas kyrkogården in av trädrader samt häckar.
Precis utanför den gamla muren i N finns ett pumphus, uppfört troligtvis på 90-talet, med vitputsade väggar med grövre vitputsade stenar synliga, sedumtak samt ljusblå, slätputsade hörn.
I NV på den gamla kyrkogården finns ett liknande hus. Detta används till förvaring av redskap, toalett för besökare m.m.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - HARPLINGE
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1217, 1900: 3134, 1995: 5692
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger tämligen avskilt från annan bebyggelse med Prästgården belägen omkring 300 meter i väster, klockargården direkt i söder samt pastorsexpeditionen och församlingsgården i anslutning, nordväst om kyrkogården. Miljön har karaktär av äldre, avgränsat sockencentrum då Harplinge tätort vuxit fram kring järnvägen i nordväst. Landskapet består till största delen av öppen odlingsmark i anslutning till havet. Vid Haverdal i sydväst finns områden med tätare fritidshusbebyggelse.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: Murad stenkyrka med romansk planform bestående av ett rektangulärt långhus och smalare absidförsett kor (dokumenterad med planritning av målarmäster Peter Hallberg, 1815). Koret var sannolikt välvt under medeltiden (vederlag för valv synliga på Hallbergs ritningar). Ett lågt stentorn, uppfört 1651, fanns i väster. En ombyggnad av koret omtalas 1761, vilken dock troligen skedde på medeltidskyrkans ursprungliga grund. Åren 1815-17 förlängdes kyrkan österut efter ritning av Peter Hallberg, bearbetad vid ÖIÄ av Axel Almfelt. Kyrkan erhöll då ett korparti med halvrund avslutning. I samband härmed revs också ett murat vapenhus som tidigare funnits på långhusets sydsida. År 1819 målades kyrkans trätunnvalv med molnskyar av J. M. Hultgren. När den nuvarande kyrkan planerades avsåg man bibehålla delar av den gamla kyrkan. Så skedde dock troligen inte utan kyrkan revs i sin helhet på 1890-talet.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kyrkan uppfördes på den gamlas plats 1892-93 efter huvudritningar av arkitekt Carl Fahlström, men med medverkan även av arkitekterna Gustav Pettersson och Sven Gratz. Den består av ett rektangulärt långhus med korta, breda korsarmar, som även inrymmer inbyggnader för bl. a. sakristia, ett halvrunt korutsprång i öster och torn i väster.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans långhus täcks av sadeltak som är högre och bredare över östpartiet, där korsarmarna skjuter ut med tvärställda sadeltak. Tornet kröns av murade gavlar och en hög, spetsig spira. De vitputsade murarna genombryts av rundvälvda fönsteröppningar, och det halvrunda korpartiet upplyses av en arkad av rundbågefönster. Ingångar genom korsarmarna i norr och söder samt via tornets bottenvåning. Kyrkans interiör fick sin nuvarande karaktär vid en genomgripande restaurering 1954 under ledning av arkitekt Sture Langö. Då togs korsarmarnas sidoläktare bort, den södra korsarmen inreddes som dopkapell och smårum avdelades i korsarmarna. Kormålningarna och de kolonner som bar upp läktare och innertak avlägsnades likaså. Korfönstrens glasmålningar har tillverkats av Neumann & Vogel 1907. Dopkapellets väggmålning utfördes av konstnär Hans Fagerström 1955. Kyrkans inredning är till stor del av äldre datum, däribland en predikstol från 1616. Altaruppsatsen från 1683, och dopfunten i trä från 1702 är båda tillverkade av bildhuggare Gustaf Kihlman.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin