Motivering (skydd): STENINGE KYRKA är högt belägen på medeltida kyrkplats mot kanten av höjdsträckningen Steninge bjär, nordväst om Halmstad. Kyrkan utgör tillsammans med prästlöneboställe, församlingshem, lärarebostad och skola en samlad sockenkyrkomiljö. Till anläggningen hör ett vaktmästarkontor (1990) och en likvagnsbod, ditflyttad 1957.
Kyrkogården kringgärdas av en skalmur som i norr går över i en brant grässlänt. Muren genombryts av smidesgrindar. Runt kyrkobyggnaden leder grusade gångar. Kyrkogården är utvidgad åt öster 1957 och 1999 med en urnlund på den senare delen.
Kyrkan har medeltida ursprung och i byggnadens västra del finns medeltida mursträckningar. Kyrkans fasader förblev oputsade fram till 1675 då fasaderna vitkalkades. Den vitputsade stenkyrkan består av ett rektangulärt långhus med halvrund koravslutning åt öster och torn (1805-06) jämnbrett med långhuset i väster. Det nuvarande stentornet ritades av byggmästaren Sjunne Holmgren från grannsocknen Getinge, och ersatte ett äldre trätorn. Det breda tornet fungerade som förlängning av långhuset och inreddes med bänkar. Långhuset förlängdes österut 1826 och då erhöll kyrkan sitt nuvarande rundade korparti. Därefter har kyrkans exteriör inte ändrats. Murarna genombryts av rundbågiga fönsteröppningar, troligen från 1826, med gjutjärnsfönster och portalerna har klassicerande omfattningar. Ett solur (1683) finns inmurat i kyrkans södra fasad. Långhuset täcks av ett sadeltak täckt med kopparplåt som är valmat över koravslutningen. Exteriören präglas av det kraftiga och relativt låga tornet som kröns av en svängd lanterninhuv. I tornet hänger en kyrkklocka från 1697.
Kyrkorummet präglas av 1826 års östförlängning då det nuvarande korpartiet tillkom, samt av äldre inredning och inventarier. Predikstolen (1639) är utförd i renässansstil och den nedre avslutningen med barockornament tillkom troligen 1759. Den praktfulla altaruppsatsen i barock (1643) inköptes 1762 från Veinge kyrka. Dopfunten är skuren i trä 1666, men de fruktknippen och änglahuvuden som dekorerar cuppans sidor är senare tillkomna. Från 1899 är funtens sexsidiga fot och voluterna som utgör skaftet. Kalvariegruppen och basunängeln härrör båda från 1775. Kyrkorummets äldsta inventarie är en pietàbild av trä från 1400-talet.
Kyrkans interiör är till stor del resultatet av en renovering 1932 under ledning av arkitekten Harald Wadsjö. Då vitmålades det välvda träinnertaket och väggarna målades i ljusgrå färg. Korfönstren igenmurades och äldre färger framtogs på äldre inventarier. Golvet i kyrkorummet härrör troligen från denna renovering och de nuvarande bänkgavlarna tillkom då efter Harald Wadsjös ritningar. Friskulpturerna Petrus och Paulus, änglahuvudet under predikstolens bokstöd samt krönlisterna på bänkgavlarna utfördes av skulptören Eric Nilsson i Harplinge. Den målade takfrisen med goticerande spetsbågemönster tillkom 1873-76. Från 1800-talet härrör läktarbröstningen (1826), psalmnummertavlan (1896) och altarringen. Läktarunderbyggnader tillkom 1968-69. Det nuvarande orgelverket byggdes 1992 med bibehållande av delar av 1901 års orgel, såsom fasaden ritad av Ragnar Östberg.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens stenmurar, smidesgrindar, trädrader och grusade gångar.
- Det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Den välbevarade exteriören sedan 1826.
- Äldre inredning och inventarier.
- Den målade takfrisen.
- Den fasta inredningen och inventarier från 1932.
- Pietàbilden
Inventeringsår (1999)
Se Historik
Inventeringsår (2002)
Steninge kyrka ligger i en samlad kyrkby med byggnader placerade söder om kyrkan.
I sydost ligger ett gulmålat trähus som tidigare var lärarbostad. Huset byggdes om hösten 2002. Bredvid huset finns en ekonomibyggnad med fasader av röd korrugerad plåt. I sydväst ligger en skola med L-formad plan och gulmålad träfasad. I väster finns en vaktmästarebyggnad som byggdes 1990. Även denna har en L-plan samt fasad med rödmålad locklistpanel. I norr finns en gammal likvagnsbod som flyttades dit 1957. Fasaderna är idag täckta med en korrugerad plåt. Man önskar riva detta hus.
Kyrkan kringgärdas av en skalmur som i norr går över i en brant grässlänt. Huvudingången är placerad i väster genom en svart smidesjärngrind med utsmyckade detaljer. Fram till kyrkans huvudentré i väster leder en mönsterlagd gång av gatsten. Runt kyrkan leder grusade gångar. Gravvårdarna är lagda i N-S riktning. Några av gravvårdarna har grusfyllning och naturstenskarm.
På kyrkogården finns planterade buskar och träd. I söder är muren rakt huggen och senare tillkommen, troligtvis på 1960-talet. Äldre svarta lyktstolpar med smidesinfattade glaslyktor samt överdel av kopparplåt finns utplacerade på kyrkogården, liksom bänkar av trä med svarta sidostycken av järn. I öster finns en tillbyggd, senare tillkommen kyrkogårdsdel. En trappa av natursten leder ner till den nyare delen. Denna delar upp sig i två etapper. Den första kom till 1957 och den andra 1999. Tidigare har det suttit grindar här men de är borttagna. I den nyare delen finns också grusade gångar och trädrader formade som en allé. I N finns en svart smidesgrind, häckar och i sydost en urnlund som tillkom 1999. Här finns också en grind av zink i samma utformning som huvudgrinden i väster. Dessutom finns en nytillkommen skalmur med runda stenar.
Inventeringsår 2005
FÖRSAMLING 1995 - STENINGE
BEFOLKNINGSTAL - 1805:272; 1900:646; 1995:859
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger högt mot kanten av höjdsträckningen Steninge bjär. Strax intill i söder finns en skola, i övrigt förekommer enstaka, gles bebyggelse. Kyrkan är belägen på gränsen mellan den höglänta skogsmarken på Bårarpsåsen och den öppna odlingsmarken i öster. Socknen domineras faktiskt av skogsmark trots sitt läge i kustbygden. Intill kyrkan i öster finns lämningar efter fornåkrar, dessutom finns en hålväg ca en halv kilometer söder om kyrkan.
RASERAD KYRKA / RUIN
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Murad stenkyrka bestående av ett rektangulärt långhus med halvrund koravslutning i öster och i väster ett torn i jämnbredd med långhuset. I kyrkans västra del bevaras betydande mursträckningar av en medeltida stenkyrka. Denna hade ursprungligen romansk planform med ett relativt kort långhus och ett smalare rakslutet kor. På långhusets södra sida ett sannolikt senmedeltida vapenhus (revs 1826). 1805-06 tillbyggdes i väster det nuvarande stentornet efter den till ÖIÄ insända ritningen av byggmästaren Sjunne Holmgren, som ersättning för ett äldre trätorn. Tornet fungerade också som förlängning av långhuset. År 1826 utökades kyrkan österut, då byggnaden erhöll sitt nuvarande korparti.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör har i princip inte ändrats sedan 1820-talet. Byggnaden är utvändigt vitputsad, och murarna genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Ingångsportalerna har klassiserande omfattningar. Långhuset täcks av ett sadeltak som är valmat över koravslutningen. Exteriören präglas av det kraftiga och relativt låga västtornet, vars överdel kröns av en huv. Huvudingångar genom tornets bottenvåning i väster samt direkt till korpartiet i sydost. Kyrkorummets utseende har dock ändrats vid flera tillfällen. Interiörens nuvarande utformning är till stor del ett resultat av en restaurering 1932. Då målades kyrkans välvda innertak i vitt och väggarna i ljusgrå färg. Vidare igenmurades två korfönster och ursprungliga färger togs fram på åtskilliga inventarier. I slutet av 1960-talet inreddes i kyrkans västra del en sakristia och ett väntrum. Kyrkans altaruppsats från 1640-talet inköptes 1762 från Veinge och även predikstolen är från 1600-talets förra hälft.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkan äger en pietábild från 1400-talet.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin