Motivering (skydd): Flymens kyrka ligger i byn Fjärdsjömåla cirka 25 km nordost om Karlskrona, i övergången mellan Blekinges dalbygd där inlandsisen gett upphov till ett utpräglat mosaiklandskap och de stenbundna skogsbygderna på höglandet i norr. Läget nära gränsen mot Småland, som före freden i Roskilde 1658 utgjorde gränsen mellan Danmark och Sverige, hade innan dess präglat området genom återkommande krigshärjningar, men även gällande kulturella strömningar till följd av de täta kontakterna med Smålandsbygderna. Kyrkan, eller kapellet som det benämndes innan den egna församlingen bildades 1920, är uppförd på en tomt väster om landsvägen och entrén har därför förlagts i öster, till skillnad från den för kyrkobyggnader traditionella riktningen med koret i öster. I väster och norr gränsar kyrkogården till ett mindre skogsparti och i söder återfinns ett sågverk liksom församlingshem och parkering. I öster, på andra sidan landsvägen, ligger den före detta prästgården som idag är privatbostad.
Under 1700- och framförallt 1800-talet bildades kapellag och nya församlingar i Blekinges norra skogsbygder och på skärgårdsöarna, ofta till följd av lång färdväg till de kustnära moderförsamlingarnas kyrkor snarare än den folkökning som låg till grund för nybyggande av kyrkor i många andra delar av landet. Med undantag av det lilla och enkla kapellet i Saleboda var Flymens kapell, då i Augerums församling, 1905–06 det sista att uppföras i denna för Blekinge utmärkande bebyggelsetradition. Efter flera förslag hade församlingen beslutat att kapellet skulle uppföras efter Carl Johnssons ritningar. Johnsson hade som byggmästare ansvarat för uppförandet av Hasslö kyrka 1890–91, och det är således knappas någon slump att hans förslag för Flymen till stora delar är identiskt med de ritningar för Hasslö kyrka som hade tagits fram av stadsingenjören i Karlskrona Hjalmar Thedenius och justerats av arkitekt Agi Lindegren vid Överintendentsämbetet. Även ritningarna för Flymen kom att bearbetas vid Överintendentsämbetet, denna gång av arkitekt Ludwig Peterson som bland annat ritade den fasta inredningen. Bland Petersons mest framträdande verk märks Birger Jarlspassagen, Strand Hotell, Bromska palatset och Veterinärhögskolan, alla i Stockholm. Han har också ritat kyrkorna i Lommaryd och Guldsmedshyttan.
I Lund stift var åren 1840–1910 var den mest intensiva kyrkobyggnadsperioden sedan 1100-talet och från 1860-talet var nygotiken norm för nyuppförda kyrkobyggnader såväl här som i övriga landet. Mot slutet av seklet började den strikt symmetriska och utpräglat höjdsträvande nygotiken som dominerat 1870- och 1880-talen blandas upp med andra stilarter. I Flymens kyrka, som i sak får sägas baseras på ritningarna för Hasslö från sent 1880-tal, kommer detta till uttryck i en låg tyngdpunkt och tung karaktär gestaltad i salkyrkans enhetliga volym med brant och långt takfall i vilket det satta tornet är indraget. Det mest renodlat nygotiska inslaget utgörs snarast av det femsidiga koret med dess strävpelare. I Blekinge och i ännu större utsträckning i Skåne präglas byggnadsperioden av den lokala tegelindustrin, med en ansenlig mängd kyrkor i rött eller gult maskinslaget tegel. Att byggnadsmaterialet i Flymen istället blev granit tycks snarare haft ekonomisk än arkitektonisk förklaring, då det fanns gott om den varan i de stenbundna trakterna. Inte mindre ger det kyrkan en än mer utpräglad nationalromantisk karaktär. I ett arkitekturhistoriskt perspektiv är kyrkans dessutom intressant då det i Lunds stift under perioden 1860–1910 endast uppfördes sex kyrkor med fasader i natursten, varav Flymens kyrka är den enda i Blekinge.
Vid invigningen 1906 hade kyrkans interiör en påtagligt nygotisk prägel, med karaktäristiskt öppen dekorativt utformad takstol och dekorationsmålade väggar. Intrycket förstärktes av Ludvig Petersons fasta inredning och inventarier, med altaruppsats, orgelfasad och bänkinredning i utpräglad nygotik, medan predikstol, dopfunt, altarring och korskrank hade en något enklare utformning, om än samkomponerad med tidigare nämnda föremål gällande såväl formspråk som material. Delar av den ursprungliga takgestaltningen med samtida måleri kan ännu beskådas på kyrkvinden, men kyrkorummet präglas i dag starkt av Ragnar Hjorths restaurering 1933–34. Det spetsbågiga trävalv som sedan dess täcker långhuset kan knappast sägas stärka kyrkorummets arkitektoniska värden, men är en tydlig markör för hur illa ansedd nygotiken var vid denna tid och långt senare. Liksom i ett otal andra nygotiska svenska kyrkor kalkades även väggarnas dekorationsmålerierna över vid restaureringen. Gunnar Torhamns fyra altaruppsatsmålningar från 1956 i för den framstående konstnären typiskt färgstark kolorit och modernistiskt formspråk tilldrar sig särskilt konsthistoriskt intresse. Samtidigt bidrar de med en lokalhistorisk dimension eftersom Torhamn är särskilt välrepresenterad i sitt hemlandskaps kyrkor.
Interiörens tredje framträdande årsring utgörs av Lars Holmers restaurering 1981, som tydligast förkroppsligas i den ljusa bänkinredningen med svängda former som utgör en särart i förhållande till den i övrigt bevarade mörkbetsade originalinredningen. Ett annat inslag som är mycket typiskt för 1970- och -80-talens kyrkorestaureringar är läktarens underbyggnader för sakristia och RWC.
Flymens kyrkogård som omringar kyrkan och inramas av en bogårdsmur i granit präglas av församlingens unga ålder och sjunkande medlemsantal, vilket kommer till uttryck i en begränsad utbredning och få förändringar. Ett kvarter i sydöst och ett i norr bevarar en gestaltning med förankring i det sena 1800-talets kyrkogårdsideal, med grusade och randkrattade gravplatser omgivna av lågt klippta buxbomshäckar eller i vissa fall stenramar. I övriga kvarter i söder och väster står gravvårdarna rakt i gräset utan omfattning men i regel med mindre planteringsytor. Gravvårdarna representerar stilutvecklingen från tidigt 1900-tal tills idag. Ett karaktäristiskt inslag är att ett stort antal gravvårdar bär bynamn. Förekomsten av högresta gravstenar, som var vanliga under decennierna kring sekelskiftet 1900, är få och finns endast i det sydöstra kvarteret. Flera stenar av denna typ återfinns emellertid i det lapidarium för återgångna gravstenar som är anordnat utanför södra muren. Familjegravar med relativt stora vårdar typiska för 1930- och 1940-tal är som på många landsortskyrkor vanligt förekommande. Vegetationen på kyrkogården är utöver nämnda häckar och planteringar mycket begränsad och utgörs främst av ett mindre antal högresta solitära lindar och björkar. En lokal tradition som uppehålls av gravrättsinnehavarna och tycks vara mer eller mindre samtida med kyrkogården är att gravplatserna i juletid smyckas med meterhöga julgranar dekorerade med glitter och svenska flaggor. Mer sentida gravskick representeras av en minneslund som tillkom 1998 och gestaltades av Ove Magnusson. Bårhus var ett vanligt tillskott på svenska kyrkogårdar under 1900-talets hälft, vilket på Flymens kyrkogård förkroppsligas i arkitekt Anders Edblads bårhus i rött tegel från 1942.
Inventeringsår (1998)
Byggnadsdel (1998): Kor - Polygonalt korutsprång, Kor - Väster, Torn - Gaveltorn, Torn - Öster
Inventeringsår (2020)
Kyrkans planform utgörs av rektangulärt långhus med indraget torn i öster samt ett lägre och smalare femsidigt kor i väster. Långhusfasaderna markeras av parställda strävpelare i öster och enkla i väster. Strävpelarna, som även markerar korets hörn, är murade i två språng. Byggnaden är grundlagd direkt på berg och är i sin helhet uppförd med murverk, omfattningar och listverk av grovhuggen granit med tunna fogar. Vissa avtäckningar, exempelvis solbänkarna, är utförda i kalksten.
Långhuset har ett brant och i förhållande till kyrkans satta byggnadsvolym högt sadeltak. Även tornet har sadeltak medan korets branta takfall följer den femsidiga planformen. Tornets sadeltak, med nock i syd-nordlig riktning, kröns av en relativt låg åttasidig spira i vars topp en förgylld kyrktupp står på ett klot. Samtliga takfall är sedan 2013 avtäckta med kopparplåt i skivtäckning med marginellt förskjutna närmast parallella tvärfalsar.
Det svagt framskjutande entrépartiet i öster är gestaltat som ett gavelmotiv vars vimperg kröns av ett latinskt kors i krysshamrad granit. Kyrkporten utgörs av en spetsbågigt avslutad pardörr vars dörrblad är klädda med stående brunmålad panel och stora dekorativa smidesgångjärn. Porten sitter i spetsbågig nisch som kragar ut i ett rakt och ett rundat språng. Ingången nås via en två steg hög trappa i granit samt en ramp i durkplåt med handledare i svart smide. Ovan entrén finns ett större rosettfönster vars spetsvågiga omfattning är en del av tornfasaden som här kragar ut från långhusgaveln och vilar på konsoler på vardera sida om rosettfönstret. I höjd med klockvåningen löper en kraftig hålkälsformad krysshamrad gördellist under vilken dekorativa svartmålade ankarjärn bildar årtalet 1905 i på östfasaden. Ovan gördellisten har alla fasader utom den västra tre svagt spetsbågiga ljudöppningar med glasad överdel och rakt avslutade ljudluckor i grönmålad stående panel. Gavelröstena åt söder och norr pryds av mönstermurade och krysshamrade latinska kors och avslutas med mindre trappstegsformationer.
Östra långhusgaveln har två små svagt spetsbågiga, småspröjsade och svartmålade järnfönster som flankerar ingången. Samma fönstertyp återfinns mellan de parställda strävpelarna åt norr och söder, medan långhuset i övrigt har tio parställda större fönster i söder respektive norr. Långhusets långsidor avslutas liksom korfasaderna med hålkälsformade takfotslister och västra långhusgaveln med en trappstegsformation. Koret har ett fönster i vardera fasad utom den östra, där prästingången återfinns. Fönstren är liksom långhusets svagt spetsbågiga och utgörs av de ursprungliga och småspröjsade järnfönstren samt utanpåliggande spröjslösa och grönmålade träbågar som adderades av Ragnar Hjorth på 1930-talet. Prästingången i öster som nås via en fyra steg hög trappa i granit utgörs av en grönmålad smal spegeldörr med figursågade ramverk, panelklädda fyllningar och äldre trycke. Ett spetsbågigt överljus följer fönstrens gestaltning och material. Ingången uppges i kyrkans underhållsplan felaktigt ha tagits upp på 1930-talet men syns i fotografier samtida med kyrkans uppförande.
Interiör
Genom kyrkans huvudentré i öster nås vapenhuset vars golv är belagt med stora och svagt rektangulära kalkstensplattor. Väggarna och det plana innertaket är slätputsade och vitmålade. Mot norr och söder leder rakt avslutade vitmålade ramverksdörrar till pannrum respektive läktartrappan. Dörrarna som har tre fyllningar per dörrblad tillkom vid restaureringen 1933–34. Även den spetsbågiga kyrkportens insida är uppbyggd i ramverkskonstruktion med tre fyllningar per dörrblad och målad i en mörkbrun kulör som återkommer på flera håll i kyrkans interiör, bland annat i dörren mot kyrkorummet. Den stickbågiga muröppningen har två rakt avslutade dörrblad som indelas av korslagda profilerade listverk.
Kyrkorummets golv är sedan 1981 belagt med kvadratisk klinker från Höganäs i varierande kulör i gul–röd skala. I mittgången löper längs de båda bänkkvarteren friser av mörkare brunröda plattor. Korets två steg högre golvnivå skjuter ut i långhuset, där predikstol, dopfunt, orgel och flygel är placerade. Kring altaret är golvet mönsterlagt med mindre klinker i samma kulörer. Väggarna och korets fem valvkappor med dekorlistverk som vilar på kannelerade pilastrar är slätputsade och vitmålade med silikatfärg. Övergången mellan långhuset och kor markeras av en spetsbågig triumfbåge. Långhusets innertak, som ursprungligen hade en karaktäristiskt nygotisk öppen och dekorativ takstolskonstruktion, är sedan 1933–34 täckt av ett spetsbågigt trävalv. Fram till 1981 var valvet slätt, täckt med masonit eller liknande skivmaterial, men idag är underpanelen frilagd och vitmålad med detaljer i klarblått och rött. Taket vilar i murverken på höga och enkelt utformade konsoler, från vilka vertikala listverk i valvet illustrerar takbjälkarnas position. Kyrkorummets fönsteröppningar har sluttande solbänkar klädda med kalkstensskivor. Gjutjärnsbågarnas insida är svartmålade. Prästingången i väster har ett inre dörrblad som tillkom 1933-34, i ramverkskonstruktion med tre fyllningar och målad i samma mörkbruna kulör som vapenhusets dörrar.
Orgelläktaren i öster har utvidgats i två omgångar. Ursprungligen sträckte den sig endast över den del längst i öster som åtskiljs från långhuset av tre spetsbågiga valvbågar. 1933–34 utvidgades läktaren åt väster där den vilade på fyra pelare. Samtidigt avdelades utrymmena under den ursprungliga läktaren, som tidigare varit öppna mot kyrkorummet via stickbågiga valvöppningar, med väggar och pannrum respektive rum för läktartrappan tillkom. 1981 utökades orgelläktaren ytterligare och fick underbyggnader för sakristia (som fram tills dess inrymts bakom korskranket), väntrum och RWC. Underbyggnaderna har slätputsade och vitmålade tegelväggar och rakt avslutade vitmålade fyllnadsdörrar. Läktarbarriärens centrala, framskjutande och mörkbetsade parti är bevarat sedan 1933–34 och är utfört i ramverkskonstruktion med profilerade listverk. Denna centrala del vilar på en robust och mörkbetsad stolpverkskonstruktion. De flankerande delarna av barriären i vitmålat och delvis genombrutet gallerverk i trä är från 1981. Hela barriären har en sentida förhöjning i metall.
Klockvåningen i tornet och kyrkvinden nås via en panelinklädd trappa i trä i orgelläktarens sydöstra hörn. Klockvåningen har obehandlat furugolv, vitmenade väggar och taket utgörs av ett av de två övre bjälklagen som har enkel brädning av obehandlat virke. Bjälklagen är sedan 1933–34 förstärkta med vitmålade järnbalkar. En liten hönsnätsförsedd lucka i västväggen leder in till kyrkvinden där delar av det ursprungliga nygotiska innertaket kan beskådas, med pärlspontpanel och gallerverk med spetsbågiga genombrytningar mellan hanbjälkar och nock. Trävalvet från 1933–34 är sedan 1981 isolerat med mineralull.
Inredning och inventarier
Flymens kyrka bevarar i stor utsträckning ursprunglig inredning och inventarier. Om inte annat anges är nedanstående föremål samtida med kyrkan, utförda i mörkbetsad och fernissad furu och ritade av Ludwig Peterson.
Altaret utgörs av ett blockaltare trä.
Altaruppsatsen är uppbyggd som ett tredelat gavelmotiv där det högre mittpartiets vimperg kröns av ett klöverbladskors med mandorla och svartmålade smidesornament. Mittpartiet och sidopartierna indelas av pilastrar och fialer. Sidopartierna avslutas upptill av en liten och ursprungligen genombruten arkad med krenelering. Formspråket är i grunden typiskt nygotiskt men en enkel, närmast stilistiskt detaljeringsgrad antyder ett annalkande paradigmskifte i kyrkoarkitekturen, om än inte lika påtagligt i den samkomponerade orgelfasaden som har tydliga drag av jugend. Mittpartiet har två bildframställningar och sidopartierna vardera ett, som tillkom 1956 och är utförda av konstnären Gunnar Torhamn. Motiven förställer Födelsen, Nattvarden, Korsfästelsen och Uppståndelsen. De ursprungliga målningarna finns i församlingshemmet. På baksidan är altaruppsatsen sedan 1981 förankrad i västväggen med ett dragjärn. En närmast identisk altaruppsats efter Petersons ritningar finns i Guldsmedshyttans kyrka i Västerås stift.
Till altaruppsatsen ansluter ett korskrank i trä som tidigare avgränsade den bakomliggande sakristian. Skranket är uppbyggt av profilerade ramverk med släta fyllningar som delvis pryds av fyrpassformade listverk. Överstycket har mindre trepassformer i lågrelief och avslutas med krenelering.
Den tresidiga altarringen anslöt ursprungligen på norra sidan till skranket men är sedan 1981 fristående och flyttbar. Barriären är uppbyggd som en rundbågig trifoliearkad med svarvade kolonnetter. Knä- och handfall är stoppade och klädda med röd sammet.
Predikstolen är placerad i långhusets sydvästra hörn, där den 1981 flyttades ut något från sin plats invid västväggen. Korgen har oktagonal planform men endast fem sidor, uppbyggda med ramverk och fyllningar. De större stående fyllningarna pryds endast av tandsnittsfriser i nederkant, medan de övre liggande fyllningarna har fyrpassformade listverk snarlika korskrankets mot en mörkröd botten. Korgen vilar på en bred fot med samma planform och uppbyggnad, där fyllningar är dekorerade med figursågade lister. I samband med ompositioneringen 1981 tillverkades replikor av trappans vangstycke samt barriärens svarvade balusterdockor, vars utformning ansluter till altarringen.
Dopfunten i trä är placerad strax norr om predikstolen. Cuppa och skaft har oktagonal planform medan foten är kvadratisk. Cuppans hålkälsformade understycke pryds av snidade voluter medan en trifoliearkad i lågrelief löper utmed överdelens raka sidor. Cuppan har ett lock som kröns av en snidad knopp med voluter.
Den öppna bänkinredningen i furu flankerar mittgången i två kvarter som sedan bänkarnas tillkomst 1981 även har sidogångar. Kyrkan har haft två äldre bänkinredningar, från kyrkans uppförande samt restaureringen 1933–34. Nuvarande bänkar, ritade av Lars Holmer, har släta gavlar med svängda former och släta ryggstöd med psalmbokshyllor. I väster avslutas kvarteren med skärmar i ramverkskonstruktion. Sittänkarna har stoppade dynor klädda med beigt tyg. Bänkarna är målade med äggoljetempera i sandgul/beige kulör.
Orgeln med sex stämmor är tillverkad 1964 av AB Mårtenssons orgelbyggeri, Lund och installerades bakom den femdelade orgelfasad som färdigställdes först 1914 men är ritad av Ludvig Peterson och samkomponerad med altaruppsatsen. Här återfinns gavelmotivet med fialer liksom en centralt placerad mandorla med bladverk av smide. Fialerna har stiliserade krabbor och kröns i det högre mittpartiet av änglafigurer. Det nygotiska formspråket har i förhållande till altaruppsatsen ett tydligare inslag av jugend, exempelvis i de böljande bladverk som omger sidopartiernas kölbågar. En kororgel med sidoställt pipverk i trä har tillkommit i kyrkan under av hälften av 2000-talet.
Kyrkans två kyrkklockor i malm göts till kyrkans invigning 1906 av K.G. Bergholtz i Stockholm och pryds av det allseende ögat i strålglans, bladfriser, girlander, lyror samt bibelcitat och inskriptioner kring klockornas tillkomst.
Bland övriga föremål av kulturhistoriskt intresse bör nämnas två ursprungliga psalmnummertavlor, två äldre takkronor i mässing som införskaffades till kyrkans invigning samt äldre möblemang i sakristian som sannolikt är samtida med kyrkan. En ambo tillverkad 1981 efter ritningar av Lars Holmer ansluter i material och formspråk till den ursprungliga inredningen trä.
Fasadkulör (2020): Grå
Antal våningar (2020): 01
Byggnadsdel (2020): Kor - Väster, Torn - Öster
Inventeringsår 2023
Under 1700- och framförallt 1800-talet bildades kapellag och nya församlingar i Blekinges norra skogsbygder och på skärgårdsöarna, ofta till följd av lång färdväg till de kustnära moderförsamlingarnas kyrkor snarare än den folkökning som låg till grund för nybyggande av kyrkor i många andra delar av landet. Med undantag av det lilla och enkla kapellet i Saleboda var Flymens kapell den sista byggnad att uppföras 1905–06. Flera förslag på kyrkobyggnader hade tagits fram tidigare och 1897 hade man landat i ett förslag av Carl Johnsson, som varit byggmästare vid uppförandet av Hasslö kyrka 1890–91. Dessa ritningar var signerade stadsingenjören i Karlskrona Hjalmar Thedenius och justerade av arkitekt Agi Lindegren vid Överintendentsämbetet. Det är helt uppenbart att Johnsson i det närmaste kopierat dessa ritningar, där endast små skillnader finns gällande volymen och tornets gestaltning. Att fasadmaterialet skulle vara natursten istället för tegel, som var det klart dominerande mur- och fasadmaterialet för kyrkobyggnader vid tiden, tycks snarare ha varit en önskan från församlingen då det fanns god tillgång på sten i trakten än ett medvetet stilval från Johnsson. Även ritningarna för Flymen kom att bearbetas vid Överintendentsämbetet, denna gång av arkitekt Ludwig Peterson som bland annat ritade den fasta inredningen. Bland Petersons mest framträdande verk märks Birger Jarlspassagen, Strand Hotell, Bromska palatset och Veterinärhögskolan, alla i Stockholm. Han har också ritat kyrkorna i Lommaryd och Guldsmedshyttan.
Efter invigningen 23 september 1906 har mycket få förändringar skett exteriört, medan interiören genomgått ett par större omgestaltningar. 1914 införskaffas ny orgel men den första större förändringen genomförs 1933–34 under ledning av arkitekt Ragnar Hjorth, som vid denna tid och lång tid framöver var chef för kulturhistoriska byrån vid Byggnadsstyrelsen. Interiören putsas delvis om och vitkalkas. Ursprungliga dekorationsmålerier försvinner därmed. Den öppna takstolen över långhuset ersätts med ett välvt panelklätt innertak, orgelläktaren utvidgas och får ny barriär samt avgränsande vägg mot tornet och trägolv läggs in under bänkkvarteren. Prästingången förses med innerdörr och tornets träbjälklag byts och förstärks med järn. Dessutom installeras centralvärme för vilket ett pannrum inrättas under nordvästra delen av långhuset. Exteriört byts kyrkporten ut mot ny, järnfönstren förses med ytterbågar av trä, solbänkarna beläggs med kalkstensskivor, naturstensmurverkens cementfogar ersätts av nya i kalkbruk och det bruna plåttaket läggs om, denna gång i svartmålat utförande. I samband med omfattande underhållsarbeten 1948 installeras elektrisk belysning och när tornet renoveras 1956 elektrifieras även klockringningen. 1962 tillkommer oljeeldad panna och två år senare ny orgel av AB Mårtenssons orgelbyggeri i Lund.
Efter att en rad fuktrelaterade problem konstaterats kring 1980 genomförs nästa omfattande arbete under 1981 efter handlingar upprättade av arkitekt Lars Holmer, Sölvesborg. Innertakets masonit rivs och den frilagda panelen vitmålas. Samtidigt isoleras taket. Det ursprungliga betonggolvet rivs och gjuts på nytt varpå nuvarande klinkerbeläggning tillkommer. Ny bänkinredning ritad av Holmer ersätter bänkarna från 1906. Orgelläktaren byggs åter ut och orgeln flyttas fram. Under läktaren avlägsnas fyra bänkrader och underbyggnader för sakristia, väntrum och RWC byggs upp av tegelväggar. Torntrappans rötskadade vangstycke och plansteg byts ut, liksom ljudluckorna som nu blir utåtgående. Nya armaturer hängs upp i långhuset, elinstallationer uppdateras och ljudanläggning och hörselslinga installeras. Exteriört foglagas fasaderna och skorstenen kläs in i svartmålad plåt.
Under 1990-talet genomförs återkommande underhållsarbeten kopplade till taket. 2004 installeras bergvärme samt brand- och inbrottslarm. 2013 byts slutligen plåttaket i sin helhet ut mot kopparplåt efter program av WSP Samhällsbyggnad, Karlskrona. Entreprenaden utförs av Drags Plåt, Kalmar. Vid samma tillfälle ommålas tornets luckor och fönster, fogar i fasaden kompletteras, vindens gavelrösten får ny offerputs och kyrktuppen rengörs, blästras och lagas.
År 1905-1906 Fast inredning - läktare
Orgelläktare
År 1905-1906 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, polygonalt kor (med skrank) och torn
Arkitekt: Carl Johnson
Arkitekt: Ludvig Peterson
År 1905-1906 Fast inredning - altare
Altare
År 1905-1906 Fast inredning - bänkinredning
Bänkinredning, öppen
År 1905-1906 Fast inredning - altarring
Altarring
År 1905-1906 Fast inredning - predikstol
Predikstol
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin