Motivering (skydd): Hasslö kyrka är belägen centralt på Hasslös nordöstra spets, inbäddad mellan villakvarter och lövskogsdungar cirka 500 meter från havet. Kyrkan är uppförd i syd–nordlig riktning, eller mer exakt med koret i nord-nordöst. Hasslö är en av de så kallade storöarna som skapar det naturligt skyddade hamnläge där Karlskrona anlades under senare delen av 1600-talet. Historiskt har ön tillhört Förkärla socken, men 1888 bröt sig Hasslö liksom Aspö och Tjurkö ur sina moderförsamlingar och bildade egna socknar. Denna trend hade tidigare under 1800-talet inletts i Blekinges skogsbygder och hade liksom på skärgårdsöarna snarare sin förklaring i en lång väg till sockenkyrkan än i den kraftiga befolkningsökning som låg bakom bildandet av nya församlingar på många andra håll i landet. Fiske och småskaligt jordbruk har tillsammans med stenbrytning historiskt varit de viktigaste näringarna på ön, som sedan 1965 har broförbindelse med fastlandet via Almö.
Hasslö kyrka uppfördes 1890–91 i nygotisk stil, vilket sedan 1860-talet hade varit den förhärskande stilen för nyuppförda kyrkobyggnader i landet. För ritningarna, som senare också kom att användas vid uppförandet av Flymens kyrka, stod stadsingenjören i Karlskrona Hjalmar Thedenius som dessutom ritade den parallellt uppförda kyrkan på Aspö. Kyrkobyggen, liksom andra byggen, godkändes av Överintendentsämbetet och ritningarna kom i samband med detta ofta att bearbetas av någon av ämbetets arkitekter, i Hasslös fall Agi Lindegren medan hans yngre släkting Axel Lindegren ansvarade för Aspö kyrka. Bland Agi Lindegrens främsta verk märks Gustav Vasa kyrka och Biologiska museet, båda i Stockholm. Han ansvarade dessutom för en rad stora kyrkorestaureringar där han ofta själv utförde dekorationsmålerierna och var utöver detta även slottsarkitekt vid Drottningholms slott.
Nygotikens kyrkobyggnader präglas av en medeltidsinspirerad arkitektur utförd med moderna byggnadsmaterial som formtegel och betong. Mot slutet av seklet började den strikt symmetriska och utpräglat höjdsträvande nygotiken som dominerat 1870- och 1880-talen blandas upp med andra stilarter. I Hasslö kyrka finns tydliga inslag av nationalromantik. Exteriört framträder det i en låg tyngdpunkt och satt karaktär gestaltad i salkyrkans enhetliga volym med brant och långt takfall i vilket det satta tornet är indraget. Det mest renodlat nygotiska inslaget utgörs snarast av det femsidiga koret med dess strävpelare. Frånsett den av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe 1965 adderade sakristian i öster, som i material och fasadgestaltning ansluter till den ursprungliga kyrkan, har exteriören genomgått mycket få förändringar. Det ursprungliga papptaket har ersatts av tvåkupigt taktegel vilket är ett ovanligt inslag på premodernistiska kyrkor i Lunds stift, där enkupig modell får sägas vara helt förhärskande gällande taktegel.
Även interiört bevarar kyrkan i stor utsträckning sin ursprungliga gestaltning, där kyrkorummet präglas av det panelklädda tredingstaket med sina synliga dekorativa takbjälkar med skurna profiler och svarvade ändknoppar. Taktypen är inspirerad av den engelska nygotiken och är vanligt förekommande i svenska nygotiska kyrkor som inte är valvslagna, ett val som dels kunde vara kostnadsrelaterat men mot slutet av seklet även går att härleda till nationalromantikens idéströmningar. Sedan färgen avlägsnats har taket förlorat en del av sin tidstypiska prägel och den trärena gestaltning får istället sägas vara ett uttryck för 1960-, -70-, och -80-talens ideal. Ursprunglig bemålning, med listverk i kraftiga blå och röda kulörer, finns emellertid bevarad på vinden över den sänkta taknivå som tillkom 1965. I övrigt är de vitmenade väggarna, triumfbågens tegelimiterande måleri och korets kryssvalv med dekorativa ribbor typiskt nygotiska detaljer som är av stor betydelse för upplevelsen av den kulturhistoriska miljön. Till denna kategori hör även ursprungliga dörrblad i vapenhuset.
Fast inredning och inventarier är till stora delar samtida med kyrkan och präglas av ett enkelt men enhetligt formspråk som bidrar till upplevelsen av det nygotiska kyrkorummet som helhetsmiljö. Sentida inslag utgörs främst av Johannes Künkels orgelfasad från 1975 och pendelarmatur i mässing och glas från cirka 1980, båda med tydligt modernistisk prägel. Från restaureringen 1965 härrör altarringen, vars tidslösa utformning och med den övriga inredningen i trä samkomponerade färgsättningen gör att den ansluter väl till den äldre inredningen. De båda votivskeppen symboliserar kyrkans och socknens maritima koppling.
Hasslö kyrkogård omgärdas till största del av en bogårdsmur av kallmurad fältsten med smidesgrindar och präglas generellt av gräsbevuxna kvarter mellan breda grusgångar och en sparsmakad vegetation som främst kommer till uttryck i solitära lövträd eller trädrader av ek, oxel, björk och bl0dlönn. I övrigt har kyrkogården tre relativt tydliga karaktärer, där den ursprungliga delen kring kyrkan och den mindre utvidgningen i söder från 1920-talet, med tidstypiskt vitmenat bårhus, utmärks av att högre vårdar typiska för decennierna kring sekelskiftet 1900 varvas med lägre hållna stenar vanliga från 1930-talet och framåt, däribland flera större familjegravar i klassicistisk utformning. Enstaka äldre järn- och träkors förekommer också, liksom nyare mer organiskt utformade stenar. Utmed muren mot församlingshemmet i norr finns ett lapidarium för åtgångna gravstenar. På 1960-talets utvidgning dominerar lägre och bredare vårdar helt och gravplatserna är delvis ordnade utmed låga rygghäckar av buxbom eller oxbär, en vanlig gestaltning kring mitten av 1900-talet. Den senaste utvidgningen från 2000 har inte tagits i bruk för kistbegravningar men mer sentida gravskick representeras i form av en minneslund som anlades i samband med utvidgningen och en askgravlund som tillkom 2018. Vid minneslunden finns en högrest minnessten över församlingsbor som avlidit till sjöss.
Inventeringsår (2002)
Se ovan Historik - hämtad från Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2020)
Kyrkomiljön
Hasslö i den blekingska skärgården är en av de så kallade storöarna som skapar det naturligt skyddade hamnläge där Karlskrona anlades under senare delen av 1600-talet. Hasslö kyrka är belägen centralt på Hasslös nordöstra spets, inbäddad mellan villakvarter och lövskogsdungar cirka 500 meter från havet. Kyrkan är uppförd i syd–nordlig riktning, eller mer exakt med koret i nord-nordöst. Orsaken till att den inte uppförts i för kyrkobyggnader traditionell väst–östlig riktning är okänd. Äldre fastighetsgränser kan vara en förklaring, men redan på häradsekonomiska kartan 1915–1919 har kyrkans fastighet den diagonala och avvikande riktning den ännu har gentemot kringliggande bostadskvarter. Hasslö har historiskt tillhört Förkärla socken, men 1888 bröt sig Hasslö liksom Aspö och Tjurkö ur sina moderförsamlingar och bildade egna socknar. Denna trend hade tidigare under 1800-talet inletts i Blekinges skogsbygder och hade liksom på skärgårdsöarna snarare sin förklaring i en lång väg till sockenkyrkan snarare än den kraftiga befolkningsökning som låg bakom bildandet av nya församlingar på många andra håll i landet. 2010 sammanslogs Hasslö till gemensam församling med Nättraby. Fiske och småskaligt jordbruk har tillsammans med stenbrytning historiskt varit de viktigaste näringarna på ön, som sedan 1965 har broförbindelse med fastlandet via Almö.
Kyrkogård
Hasslö kyrkogård invigdes 1888, tre år innan kyrkan var färdiguppförd. Den äldsta delen har formen av en rektangel i samma syd-sydväst-nord-nordöstliga sträckning som kyrkan. En första utvidgning skedde som en förlängning i söder på 1920-talet medan en större utvidgning i norr och väster på 1960-talet, på vilken församlingshemmet stod färdig 1972, anlades i en striktare nord-sydlig riktning anpassad efter de omliggande villakvarteren. År 2000 adderades en solfjäderformad del i väster med minneslund och en 2018 invigd askgravlund.
Kyrkogården omgärdas till största del av en kallmurad bogårdsmur av fältsten med ingångar genom svartmålade smidesgrindar. Församlingshemmet avgränsas i väster av järnstaket och i öster av kedjor, båda i stenpollare. Samtliga kyrkogårdsdelar är gräsbevuxna och indelas av relativt breda grusgångar. Gamla kyrkogården bevarar ett mindre antal grusade gravplatser omgärdade av stenramar, i övrigt är gravstenarna placerade rakt i gräset. Högre vårdar typiska för decennierna kring sekelskiftet 1900 varvas med lägre hållna stenar vanliga från 1930-talet och framåt, däribland flera större familjegravar med klassicistisk utformning. Enstaka äldre järn- och träkors förekommer liksom
nyare mer organiskt utformade stenar. Utmed muren mot församlingshemmet i norr finns ett lapidarium för åtgångna gravstenar.
På 1960-talets utvidgning dominerar lägre och bredare vårdar helt. Gravplatserna är delvis ordnade utmed låga rygghäckar av buxbom eller oxbär. Den senaste utvidgningen från 2000 har till större del inte tagits i bruk. Utmed sydvästra gränsen återfinns emellertid både askgravlund och minneslund. Vid den senare finns en högrest minnessten över församlingsbor som avlidit till sjöss. Stenen restes 1968 och har troligen flyttats hit när den nya kyrkogårdsdelen och minneslunden anlades. Kring minnes- och askgravlunden har vegetationen en friväxande karaktär med bland annat björk, ek, rönn och en. På kyrkogården i övrigt är växtligheten begränsad men lövträd förekommer både som solitärer och trädrader, dels ek och björk, men även oxel och blodlönn.
Byggnader på kyrkogården
Bårhuset i kyrkogårdens sydvästra hörn är samtida med den första utvidgningen på 1920-talet. Byggnaden har rektangulär planform, vitmenade fasader och flackt sadeltak avtäckt med rött tegel. Den stickbågiga entrén i öster har grönmålade portblad med stora dekorativa smidesgångjärn. I norr och söder finns två mindre stickbågiga fönster med småspröjsade järnbågar.
Församlingshemmet norr om kyrkan som stod färdigt 1972 är tydligt inspirerat av kyrkobyggnaden gällande volym samt fasad- och takmaterial samtidigt som tidstypisk fönster- och dörr indelning ger byggnaden en tydligt modernistisk prägel. Till församlingshemmet adderades 1989 en lägre vinkelbyggnad med bland annat expedition och personalutrymmen, även denna med rött fasadtegel och rött tvåkupigt taktegel på det i detta fall betydligt flackare sadeltaket.
Källor och litteratur
Underhållsplan för Hasslö kyrka (2004-10-12), SWECO FFNS Arkitekter AB, Karlskrona. Vård- och underhållsplan – Hasslö kyrkogård (Rapport nr 2019:20), Ankdammen Konsult, Karlskrona Andersson, W. Sveriges kyrkor - konsthistoriskt inventarium, Blekinge Band I, Medelsta härad, Stockholm: Svenska Bokhandelscentralen, 1932.
Ullén, M. (red.). Blekinge – Landskapets kyrkor, Stockholm: Riksantikvarieämbetets förlag, 2002. Lantmäteriet. Historiska kartor: https://historiskakartor.lantmateriet.se/historiskakartor/show.html?showmap=false&sd_base=rak2&sd_ktun=52414b5f4a3131322d342d3339&archive=RAK, hämtad 2020-10-16.
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok, hämtad 2020-10-16. Konversation med Patric Ogenblad (2020-10-23), kyrkogårds- och fastighetsförman i Nättraby-Hasslö församling. Platsbesök 2020-10-09.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 HASSLÖ
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: -, år 1900: 1053, år 1995: 1694
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Utbruten ur Förkärla 1888.
LÄGE OCH OMGIVNING Kyrkan är belägen på Hasslö-öns östra strand. Kyrkan ligger omgiven av bebyggelse av egnahemskaraktär och 500 m söder om Västra fjärden. Ön är tämligen karg och kuperad. Hasslö ligger sydväst om Karlskrona.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrkan uppfördes 1890 efter ritningar av arkitekt Hjalmar Thedenius. Det är en tegelkyrka bestående av ett rektangulärt långhus med femsidig korutbyggnad i norr samt inbyggt torn i söder. En sakristia i öster tillkom 1965; tidigare var sakristia inrymd bakom ett skrank i koret (planritningen visar kyrkans utformning före 1965).
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Tegelfasaderna pryds av blinderingar och uppbryts av parställda, svagt spetsbågiga fönsteröppningar. Ett trekopplat fönster pryder västgaveln, ovanför huvudingångens perspektivportal. Långhuset täcks av ett brant sadeltak. Tornet har parställda ljudgluggar och kröns av ett sadeltak med takryttare. Korutbyggnaden har fem höga spetsbågsfönster med mellanliggande strävpelare. Kyrkorummet täcks av ett brutet träinnertak. Koret markeras av en spetsig triumfbåge, vars tegelomfattning bryter av mot de vitputsade väggarna.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998. / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000, rev. 2008.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin