Motivering (skydd): Kviinge kyrka och kyrkogård ligger intill ett vägskäl mitt i den lilla byn. Bebyggelsen är låg och äldre byggnader, bland annat prästgården i öster, bildar en välbevarad bymiljö kring kyrkan. Flera äldre gravplatser från 1800-talet och tidigt 1900-tal bidrar till kyrkogårdens traditionella karaktär tillsammans med kyrkogårdsmuren och det äldre förrådshuset i kyrkogårdens sydvästra hörn. Flera ovanliga gravvårdar finns såsom gravvården tillhörande Louis De Geer och Abigail Sophies gravvård vilka båda representerar en romantiska gravvårdskultur under 1800-talet.
Kyrkobyggnaden har sitt ursprung i den romansk kyrkobyggnadsperioden. Kyrkan har en del drag som är typiska för regionen såsom höga murar och ett brett långhus. Användandet av välhuggen kvadersten verkar ha varit begränsad. Triumfbågens och tribunbågens höjd utmärker det romanska kyrkorummet invändigt liksom att bågarna är artikulerade med sockel och huggen vederlagssten. Centrerade portalöppningar och rakt avslutade fönstervalv invändigt utmärker också kyrkan. Centrerade portalöppningar är ovanliga men har exempelvis funnits i Tosterups kyrka, i Tomelilla kommun. I nuläget finns inget som tyder på att kyrkan har haft ett romanskt torn. Det nuvarande tornet dateras till sen medeltid utifrån valvets utseende. Viktiga delar av kyrkans medeltida byggnadshistoria är också ursprungliga öppningar i gavelsidorna ovan valven och i långhusets södra sida samt den medeltida välbevarade långstolen med märken efter skyddsbränning. Mycket litet av kyrkans murverk har undersökts och därmed är kyrkans byggnadsutveckling något oklar.
Kyrkans exteriör har en enkel karaktär. Fasaderna är putsade och vitmålade med knappt synliga skråkantade socklar och ingen takgesims. Fönsteröppningarna och dörrarna tillhör 1700-1800-talet. Tornet är lågt och enkelt medan korsarmen dominerar den norra sidan av kyrkan med sin breda gavel. Under större delen av kyrkans historia har den varit täckt med plåt i olika material, ursprungligen blyplåt vilket är en viktig del av kyrkans utvändiga karaktär.
Invändigt har kyrkan genomgått många renoveringar från 1800-talet och framåt, framför allt på grund av fuktproblem i golven. En renovering på 1970-talet av Torsten Leon-Nilsons ledning karaktäriserar ännu långhuset. Långhuset domineras av tegelgolvet och bänkinredningen, vilken bär Leon-Nilsons omisskännliga prägel. Utrymmet under läktaren i väster är hållet i 1800-talsstil i ljust pärlgrå snickerier liksom orgelfasaden på läktaren. Nykyrkans inredning under läktaren är hållen i ungefär samma stil i ljust grå nyanser.
I långhusets nordöstra hörn anas ännu fundamentet till ett sidoaltare. Till det romanska kyrkorummet hör också dopfunten, triumf-, tribunbågen, hjälmvalv samt murnisher inne i koret och absiden. Kyrkans senmedeltida valv har en enkel karaktär med sedvanlig uppbyggnad. Tornvalvet utgör sannolikt ytterligare en senare period. Predikstolen med baldakin, trappa och dörr från mittgången är ett förstklassigt verk och exempel på några av de kostbara investeringarna som skedde i kyrkorummet på 1600-talet då även altaruppsatsen tillkom.
Bland inredningen bör också nämnas kyrkans läktarorgel, som med sina olika skikt har ett stort kulturhistoriskt värde, där fasad och Strandpipverk är mycket värdefulla. Strandorgeln tillhör en tidig orgeltyp som numera är relativt sällsynt i fungerande skick.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2019)
Kyrkomiljö
Kviinge ligger i Östra Göinge kommun i nordöstra Skåne. Landskapet i socknen varierar från öppna åkrar i norr och mera skogklädda områden i söder. Socknen begränsas i öster och norr av Helgeå och ett biflöde, Almaån, utgör socknens norra gräns. Kviinge omnämns första gången 1372 i historiska källor. Ortnamnet hör till en av de äldre namnformerna i Skåne vilken dateras till 700-800-talet, strax innan vikingatiden. Vid denna tidpunkt kan en mer eller mindre fast be-byggelse ha etablerats på platsen. Förleden i namnet kommer möjligen av ordet Kved med betydelse mynning, vilket sannolikt syftar på åarnas sammanflytning. Enligt en äldre beskrivning avbildade församlingens sigill två åar som rinner samman. Intill ån har flera kvarnar funnits och nordöst om byn fanns en bro över Helgeå. Några kilometer rakt österut från Kviinge, på en holme i Helgeå, låg under medeltiden en borg, Hanaholm.
I slutet av 1600-talet var knappt hälften av byns gårdar kronohemman medan tre var frälsehemman och ett par skatterusthållshemman. Vid 1700-talet bestod byn av 15 gårdar samlade i en klunga med kyrkan i dess södra utkant. Öster om kyrkan låg prästgården. När laga skifte genomfördes 1828-1831 glesades bybebyggelsen ut och endast 10 av byns tidigare 23 gårdar låg kvar på sina gamla platser. I slutet av 1800-talet drogs järnvägen fram till byn och en station uppfördes öster om den gamla kyrkbyn. Den nya orten som växte fram kring stationen döptes till Hanaskog och är idag sammanvuxen med den gamla kyrkbyn. I Hanaskog etablerades både industrier och affärsidkare, bland annat Parkettfabriken, som senare fick namnet Tarkett. Till Hanaskog förlades även folkskolan och en villabebyggelse växte fram. I Kviinge kyrkby finns ännu den gamla prästgården från 1700-talet kvar. Prästgården flyttades till sin nuvarande plats 1921 där den fick funktion som skola. En ny prästgård byggdes på den gamla prästgårdstomten öster om kyrkan. Äldsta gårdsbyggnad i byn är Hovgården, från 1600-talets början. Öster om den gamla bykärnan, intill landsvägen, finns också en gästgivargård med anor från 1700-talet
Kyrkan och kyrkotomten ligger inom registrerad fornlämning Kviinge 16:1 och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen. Fornlämningen avser Kviinge gamla bytomt enligt 1707 års ägomätning.
Kyrkogård
Kyrkan är belägen intill en vägkorsning mitt i Kviinge by. Kyrkogården är relativt liten och bevarar mot öster, väster och söder sannolikt dess medeltida utsträckning. År 1867 utvidgades kyrkogården något mot norr, på bytorgets mark. Sannolikt planerades kyrkogården om i detta sammanhang. När vapenhuset revs 1869 frigjordes ytterligare mark för begravningar på kyrkogården. Söder om den medeltida kyrkogården finns en minneslund från 1996 och naturlund invigd 1998. År 1887 anlades en ny kyrkogård i byns norra del. Nya kyrkogården utvidgades mot söder 1951.
Gamla kyrkogårdens begränsas av en gråstensmur som finns omnämnd från 1700-talet. Muren verkar då ha varit gammal eftersom den beskrivs som ganska förfallen. Muren var tidigare avtäckt med ekplankor som målades i brunrött, en blandning av tjära och rödfärg. Mot söder, väster och öster är kyrkogårdsmuren av gråsten med brett utdragna fogar och avtäckt med rött taktegel. Norra mursträckningen består av en låg sockel av huggna stenblock med ett järnstaket mellan stenpollare. Huvudingången från bygatan består av en pargrind av järnsmide och grindpelare av sten. Ett par mindre grindöppningar finns också i nordväst och i nordöst. I öster finns en ingång till den gamla prästgården och i söder en ingång till nya kyrkogården. Ingången från prästgården består av en stiglucka murad av gråsten med tegel kring en stickbågig öppning och en rak övertäckning. Stigluckan är ihopbyggd med kyrkogårdsmuren på båda sidor, murade på samma vis av gråsten med brett utstrukna fogar. Ingången till prästgården höggs upp i muren år 1860 enligt kyrkans räkenskaper. Nya kyrkogårdsdelen vid kyrkan omges av en kallmur med en grindöppning i södra sidan till en parkering.
I den södra delen av kyrkogården finns gravplatser tillhörande släkterna De Geer och Carbonnier. Bland de mer namnkunniga som begravts på kyrkogården återfinns bland annat Louis De Geer, Sveriges statsminister under 1860-talet. Ett järnkors tillhör den Nolckiska graven, tidigare markerad med en gravkulle och höga träd. Gravkullen jämnades med marken och träden höggs ned på 1800-talet efter klagomål från biskop Flensburg som beskrev den som en vanprydande jordhög. En hög urna intill Nolckiska graven tillhör Abigail Sophie 1789-1847 gift med Bengt Norlin prost i Kviinge och Gryt samt syster till väckelsepredikanten Henric Schartau. Intill ingången till prästgården finns en stor gravhäll tillhörande kyrkoherde Claus Pedersen. Före kyrkans renovering 1887 låg gravhällen i kyrkans golv framför dopfunten.
Byggnader på kyrkogården
I kyrkogårdens sydvästra hörn ligger ett gravkapell ursprungligen byggt som redskapshus någon gång efter 1869. Redskapshuset byggdes av återanvänt material från det då rivna vapenhuset. Byggnaden går numera under namnet barnens kapell och används för barnverksamhet. Kapellet består av en fyrkappa, en kvadratisk byggnad med pyramidformat tak. En större inkörsport finns från kyrkogården mot öster och en likadan port har funnits mot bygatan men är numera igenmurad. Byggnaden har en hög något utskjutande sockel, möjligen murad av sten, nedtill och ett smalare fasadliv upptill murat av tegel. Överst finns ett listverk murat med ett par språng och ett sågtandsskift. Fasaderna är putsade och vitmålade och taket är av rött tegel, krönt av ett kopparklätt kors. Porten mot kyrkogården har stickbågig form med gulmålade dörrblad och smidda beslag. Tre rektangulära, sentida fönsteröppningar finns mot söder.
På nya kyrkogården ligger ett gravkapell ritat 1886 av Greve Wachtmeister på Hanaskogs gods och uppfört av byggmästare Lundqvist från Tollarp.
Källor och litteratur
Fornsök Riksantikvarieämbetets sök- och karttjänst. Webbsida: https://app.raa.se/open/fornsok/
Kviinge Hanaskog, Byggnader och miljöer i Göingebygd 3, Kulturnämnden Östra Gö-inge kommun, 1985.
Kviinge kyrka under 800 år, Nils-Åke Sjösten, Knislinge hembygdsförening 2014.
Kviinge kyrka – invändig ombyggnad 2012, Åsa Eriksson Green, Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne, Rapport 2012:39.
Kviinge kyrka – renovering av torntak, Petter Jansson, Regionmuseet Kristian-stad/Landsantikvarien i Skåne, Rapport 2015:61
Lantmäteriets karttjänst Historiska kartor. Webbsida: https://historiskakartor.lantmateriet.se/historiskakartor/search.html
Medeltida kyrkor i Skåne, databas upprättad av Barbro Sundnér, tillgänglig genom Svensk Nationell Datatjänst webbsida: https://snd.gu.se/sv/catalogue/study/snd0941
Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, 2015.
Sockenkyrkorna – kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008.
Orgelinventering Kviinge kyrka, Anders Johnsson 2017. Orgelinventeringen Lunds stift.
Underhållsplan för Kviinge kyrka. Restaurator 2006.
Inventeringsår 2002
Texten saknas
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin