Motivering (skydd): Eds senmedeltida salskyrka med lägre östkor och sakristia i norr ligger högt över Ångermanälvens vatten, i dalgångens norra skogsbygd.
Exteriört präglas kyrkan visserligen delvis till formen av sitt medeltida ursprung med solida murar, men än mer av 1700-tals klassicismens tillägg i form av slätputsade- och vitmålade fasadytor och förstorade ljusinsläpp, liksom av det sena 1800-talets många omgestaltningar i historicerande anda med lägre östkor och sakristia i norr, det höga sluttande sadeltaket, liksom gavelfältens murade blinderingar och dekormurning vid takfoten. Dessutom påverkar den 1968 maskinmässigt korrekt utförda rätvinkliga behandlingen av putsytorna, kopparplåten på taken samt fönsterbytet vid samma tidpunkt starkt upplevelsen av kyrkans ålder.
Interiört har det mesta av kyrkans medeltida ursprung försvunnit. Den karaktäriseras främst av det sena 1800-talets uppfattning om medeltiden där det för samtiden eftersträvade teatrala inslaget här upplevs ovanligt påklistrat och ytligt; samt 1900-talets lika hårdföra metoder att renodla kyrkan från alltför ålderdomligt utseende med den moderna tidens ingenjörsmässiga krav på exakthet beträffande ytfinishen och en alltför enahanda färgsättning. Tilläggen vid samma tidpunkt i sakristia och vapenhus underordnar sig allramest en prosaisk vardag, i avsaknad av helighet, snarast anpassat för samtidens samlingslokaler i demokratins tecken.
Sammantaget gör detta att det torde vara omöjligt att tala om Eds kyrka som en medeltida kyrka. Den är alltför kraftigt omgestaltad de senaste 120 åren.
Att särskilt tänka på:
*Den yttre miljön med den för sollefteåbygden vanliga klockstapellösningen med genomgång är ovanlig på annat håll i stiftet nära kyrkobyggnaden
*Den ännu vidmakthållna omgestaltningen från det sena 1800-talet exteriört kan möjligen ha sitt antikvariska intresse som en av mycket få kvarvarande helheter vid sådana insatser i stiftets kyrkor och bör därför kvarstå
I tomtens nordöstra hörn finns en hög kulle med en fristående klocktapel i trä. Sju trappsteg i trä från söder upp till två dörrpar med svart målning, monterade i bottenplanets fyrsidiga volym, försedd med liggande bred faspåntpanel, vit målning. Insvängt tak med kopparplåt. Sidorna lutar inåt mot toppen, klädda med stående panel, vit målning. Ovan klockvåningen med två par ljudluckor i varje väderstreck, stående bräder, svart målning, en barocksvängd huv med uppskjutande tät lanternin och lökkupol. Järnvimpel med varghuvud och årtalet 1775.
Insida med handbilade snedställda fyrkantstolpar, ett par i varje väderstreck mot yttersidor och ett par centralt, samt en rak ståndare i varje hörn, löper samman mot rund mittstolpe, två klockor, lagda mot de fyrkantiga ytterstolparna. Hög brant trappa till klockvåningen.
Fasadkulör: Vit
Inventeringsår 2017
Klockstapeln har en järnvimpel med varghuvud och årtalet 1775.
(1829). Diplomatarium suecanum.
Styffe, Carl Gustaf. (1911). Skandinavien under unionstiden.
Telhammer, Ingrid. (1982). Ådalens kyrkor.
(1953). Härnösands stift i ord och bild.
(2006). Förvaltningsplan, Eds kyrka. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Klockstapel
Öppna på kartan Fler i kategorin