Motivering (skydd): Misterhults kyrka är ett exempel på en nyklassicistisk kyrka med sin klockformiga huv, de symmetriskt placerade fönstren och de släta fasaderna. Exempel på andra liknande kyrkor i norra Kalmar län är de i Kristdala och Hjorted. Exteriört har några förändringar genomförts genom åren. Taktäckningsmaterialet som ursprungligen var träspån är sedan 1960-70-talen kopparplåt. Ingången i norra absiden har satts igen, liksom några fönsteröppningar. Samtliga fönsteröppningarna förstorades redan på 1800-talet. Trots de förändringar som byggnaden genomgått är det ursprungliga uttrycket bevarat. Kyrkan har ett högt kulturhistoriskt värde som en representativ sockenkyrka från slutet av 1700-talet.
Kyrkan har invändigt genomgått några större renoveringar som var och en lämnat sina avtryck. Vid renoveringen 1902-06 togs den gamla slutna bänkinredningen bort och ersattes av öppna bänkar med högre gavlar, den övre läktaren i väster togs bort och rummet fick en mörk färgsättning. Senare renoveringar har i viss mån strävat efter att återställa det nyklassicistiska uttrycket med det ljusa kyrkorummet och de lägre, rakslutna bänkgavlarna långhus och kor. Men helt nya tillägg har också gjorts. Det mest dominanta är tillkomsten av skulpturerna av Arvid Källström i koret på 1930-talet. De ursprungliga herrskapslogerna finns inte längre kvar, men de båda sidoabsiderna kan fortfarande berätta om det övre samhällskiktets särställning i samhället och i kyrkan. Trots årens förändringar präglas kyrkans interiör i stort av byggnadstidens ideal med sitt öppna, ljusa kyrkorum, trätunnvalvet och ursprungliga fasta inventarier i form av predikstol och altaruppsats av Jonas Berggren samt orgelfasad. Till karaktären bidrar den sammanhållna färgsättningen i grått, vitt och guld. Inventarierna från den gamla kyrkan i form av medeltida altarskåp, skulpturer och triumkrucifix utgör länkar till socknens historia. De är också värdefulla ur såväl konsthistorisk som religiös synvinkel.
Misterhults kyrka ligger mitt i Misterhults samhälle, längs den gamla landsvägen och strax intill det medeltida kyrkläget. Den gamla kyrkogården med den efterlämnade sakristian utgör idag den äldsta resten. Kring den nya kyrkan växte samhället sig större och utgjorde länge centrum i Misterhults kommun. Kommunhuset intill kyrkogården i söder minner ännu om denna period. Misterhults stora kyrkogård uppdelad av den gamla landsvägen rymmer främst strukturer 1800-talets slut och framåt. Kyrka och kyrkogård tillsammans med den näraliggande miljön utgör en värdefull kulturmiljö.
Sammanfattningsvis:
· Kyrkan utgör i sin helhet ett gott exempel på en landsortskyrka från slutet av 1700-talet. · Kyrkans bevarade originalinredning och byggnadsdetaljer utgör värdefulla historiska dokument som ännu är i bruk. · Äldre inventarier som skulpturer, altarskåp m m har ett högt kulturhistoriskt värde och berättar om kyrkans historia i Misterhult.
· Kyrkan och kyrkogården tillsammans med näraliggande bebyggelse skapar en värdefull kulturmiljö.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2004)
Till Misterhults kyrkomiljö hör förutom kyrkan och kyrkogården även de båda kapellen, varav ett ursprungligen var sakristia till gamla kyrkan, samt prästgården och församlingshemmet. Norr och söder om kyrkan fanns tidigare flera stallängor tillhörande socknens gårdar. År 1937 revs stallen och ett gemensamhetsstall uppfördes som ersättning. Det är detta stall som under senare år byggts om till kontor, förråd och toaletter för kyrkogårdens arbetare och besökare. Gamla kommunalhuset söder om kyrkan är numera daghem. Väster om den gamla kyrkogården ligger vid högvatten en liten göl, tidigare en insjö, och en liten bäck, Mistra eller Mistr å. Via bäcken kunde socknens östra inbyggare och skärgårdsborna långt tillbaka i tiden ta sig vattenvägen ända fram till kyrkan.
MISTERHULTS KYRKOGÅRDAR - Misterhults kyrkogård har tillkommit genom, i stort sett, fyra anläggningsfaser som skapat de olika kyrkogårdsdelarna; Gamla kyrkogården, Stora kyrkogården (kring kyrkan), Norra kyrkogården och Nya kyrkogården. Den Gamla kyrkogården har medeltida rötter, även om den nuvarande strukturen härstammar från 1800-talet. Stora kyrkogården som anlades i samband med att nya kyrkan uppfördes, bevarar många av de ursprungliga dragen. Dit hör bl a kyrkogårdens speciella form och skiljandet mellan köpta och allmänna gravar. Norra kyrkogården och Nya kyrkogården har tillkommit under 1900-talet.
KULTURHISTORISK BEDÖMNING FÖR MISTERHULTS KYRKOGÅRD I DESS HELHET
På Misterhults kyrkogård har människor begravts under lång tid. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. Framförallt på Gamla kyrkogården och på Stora kyrkogården förekommer titlar, så som exempelvis hemmansägare, rusthållare, kommendörkapten, riddare, mästerlots, skeppsredare, folkskollärarinna, nämndeman, fabrikör och skräddare, vilka alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Ortnamn finns angivet på ett stort antal vårdar.
Misterhults kyrkogård har tillkommit genom, i stort sett, fyra anläggningsfaser som skapat de olika kyrkogårdsdelarna. Den första har medeltida rötter, även om den nuvarande strukturen härstammar från 1800-talet. Den Gamla kyrkogården berättar på sätt och vis Misterhults historia genom sitt läge och genom de titlar och ortnamn som anges på vårdarna. Här finns höga kontinuitets - och traditionsvärden att ta vara på. Stora kyrkogården som anlades i samband med att nya kyrkan uppfördes, bevarar många av de ursprungliga dragen. Dit hör bl a kyrkogårdens speciella form och skiljandet mellan köpta och allmänna gravar. Till kyrkomiljön i Misterhult hör förutom kyrkogård och kyrka, även kapellen och prästgården som tillsammans skapar en värdefull kulturmiljö med lång kontinuitet.
I många av kyrkogårdens enstaka gravvårdar finns kulturhistoriska värden att tillvarata. Det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. På Misterhults kyrkogård finns ett antal vårdar från 1800-talets mitt och slut som alla bör bevaras på plats. Det gäller även många av vårdarna från 1900-talets början. Flera av dem bär på hantverksmässiga värden. Vårdarna av smide och gjutjärn liksom staket i samma material ska föras in på församlingens inventarieförteckning. Gravplatser som är belagda med grus och/eller omgärdade av stenram eller häck av buxbom minner om en tidigare vanlig företeelse, och bör behålla sin utformning. Trävårdar har under lång tid varit ett karaktäristiskt inslag på kyrkogården. I Misterhult finns än idag en av länets största koncentrationer av bevarade trävårdar. Här finns ett högt kulturhistoriskt värde att förvalta. Träkorsen bör vårdar så att deras livslängd blir så lång som möjligt. Med tiden kan delar av vården eller hela behöva bytas ut. Den nya vården bör tillverkas med den gamla som förlaga och inskriptionsbrickan åter monteras. Den tydliga uppdelningen mellan köpta och allmänna gravar har ett socialhistoriskt värde då det visar på sociala skillnader i samhället. Kulturhistoriskt värdefulla och viktiga för upplevelsen av kyrkogården är omgärdande stenmurar och trädkransar.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider.
Sammanfattningsvis:
· Misterhults kyrkomiljö har en lång tradition som religiöst centrum och samlingsplats i socknen. Kyrkogården utgör ett samhällshistoriskt och pedagogiskt värdefullt tidsdokument.
- Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. Speciellt värdefull är den forna uppdelningen i köpta och allmänna gravar som ännu kan tydligt kan avläsas.
Text och värdering utförd i samband med inventering 2004 utförd av Kalmar läns museum på uppdrag av Linköpings stift.
Inventeringsår (2004)
Gamla kyrkogården
Allmän karaktär
Kyrkogården har en rektangulär form och är uppdelad i sex kvarter A-F. Största delen upptas av kvarter A-D som utgörs av fyrsidiga områden uppdelade av gångar som leder i öst-västlig respektive nordsydlig riktning. Kyrkogården omgärdas av stenmur och trädkrans. Kvartern E och F är smala områden längs den norra kyrkogårdsmuren. I kvarter A i öster är gravkapellet, f d sakristian till den gamla kyrkan, beläget. Området rymmer enbart köpegravar i kvarteren A, C, E och F, medan de västra delarna av kvarter B och D förutom familjegravar rymmer många linjegravar från 1940-talet. Längs kyrkogårdsmuren i sydöst, söder och delvis i norr finns sekundärt uppställda äldre gravstenar. Några av dessa är kyrkogårdens äldsta. De mest påkostade vårdarna finns i kvarteren A och B. Största delen av kvarteren upptas av gräsmatta och de flesta vårdar är också enkelt placerade i denna. Enstaka gravplatser är markerade med grusfyllda stenramar. Ett mindre antal gravplatser, spridda över hela kyrkogården, är omgärdade av låg häck av buxbom och belagda med grus. En tydlig koncentration av sådana finns i östra delen av kvarter B och i västra delen av kvarter A. I kvarter D, B, E och F finns relativt många lediga gravplatser. I kvarter A och C är många av vårdarna höga, medan profilen i kvarter D och B är lägre. Ett mindre antal vårdar från 1800-talet och relativt många från 1900-talets första decennier. I övrigt finns inslag från samtliga av 1900-talets decennier. Se vidare under rubrik gravvårdstyper.
Ett tydligt fokus finns kring gravkapellet i vars omgivning många av de mest påkostade vårdarna är samlade. De många titlarna talar sitt tydliga språk med exempel som, Rusthållaren, Kommendörkaptenen, Majoren, Riddaren, Grosshandlaren, Skeppsredaren, Nämndemannen, Mästerlostsen, Byggmästaren blandat med de mer vanliga Hemmansägaren och Lantbrukaren. Angivande av ortnamn är vanligt förekommande på vårdarna.
Omgärdning:
I söder, norr och väster: Kallmurad stenmur av ojämnt stora stenar, 0,5-1 m hög. I öster: Kallmurad stenmur av ojämnt stora stenar samt grindstolpar och grindar.
Ingångar
I öster: Två ingångar markerade av vardera ett par grindstolpar. Grindstoplarna är fyrsidiga, vitputsade med gråmålad sockel och pyramidformade kopparbeslagna tak. Dubbelgrindar av svartmålad gjutjärn.
I norr: Via öppning i stenmuren i norr och nordväst.
I väster: Via öppning i stenmuren från gärdet väster om kyrkogården.
Vegetation
Trädkrans: Trädkrans av ek, lind och ask omväxlande placerade innanför och utanför kyrkogårdsmuren. En större ask mitt på kyrkogården.
Övrigt: Vid och kring gravplatser förekommer främst buxbom, i något fall tuja, sockertappsgranar och björk. I kvarter F finns låg häck av liguster som rygghäck.
Gångsystem
Två gångar i nord-sydlig riktning avdelar gravkvarteren från varandra, liksom en öst-västligt löpande gång i områdets mitt. Längst i väster finns en gång längs muren. Samtliga gångar belagda med grus.
Gravvårdstyper
Ett fåtal gravvårdar är daterade till 1800-talets första hälft och några ytterligare till 1800-talets andra hälft. Dessa finns framförallt i kvarter A och C. Relativt många är daterade mellan 1900-1920-tal. I övrigt finns även i varierande omfattning inslag av vårdar från samtliga decennier under 1900-talet. Flest sentida vårdar finns i kvarter B och D. I dessa kvarter finns också tydliga rester av ett linjegravssystem från 1940-talets mitt.
Gravvårdarna är mestadels av granit, med dominans för grå och svart. Även röd granit och sk. Våneviksgranit förekommer liksom kalkstensvårdar. Många av vårdarna präglas av klassicerande drag. Enstaka trävårdar i form av kors och med inskriptionsskylt i emaljerad plåt finns främst i kvarter B. Tre gravplatser markeras av gjutjärnsstaket. En vård av sandsten och marmor omgärdad av gjutjärnsstaket och med en ask som bakgrund utgör ett fokus i områdets mitt. Vården är rest över en Fru Maria Lembke d. 1878. Norr om kapellet i kvarter A finns en mycket hög och rustik granitvård över A.M. Nordenskjöld d. 1905. I raden framför finns flera vårdar som tillhör samma familj, som ägde Fårbo säteri. Vårdarna är av kalksten och skiljer ut sig på kyrkogården. Några få vårdar är av gjutjärn bl en hjärtformig från 1838 och en stående häll från 1831, båda tillhörande familjen Roback. En av de sekundärt placerade gravvårdarna är uppbyggt som ett romerskt altare och är rest över M. Meurling, d. 1823, en annan utgörs av en häll daterad 1819.
Byggnader
Gravkapell av sten, vitputsat med tak av kopparplåt. Ingång från söder. Interiört finns några rester av i väggen inmurade väggskåp av trä. Kapellet fungerade ursprungligen som sakristia till gamla kyrkan. Sakristian byggdes om i samband med att gamla kyrkan revs omkring 1780. I kapellets fasad finns fästa kopparplåtar som anger namnen på socknens kyrkoherdar.
Övrigt
På kyrkogården är flera kyrkoherdar begravda, t ex Kjörling i kvarter A och Neiglick i kvarter F. I östra delen av kvarter B finns vården över Sven och Karin Berg som avled i slutet av 1800-talet. Skolbarn i socknen kan ännu söka bidrag från den fond paret donerade. I kvarter A finns en gjutjärnsvård över Josef Anér d. 1984, grundare av EPA och en av bygdens söner.
Stora kyrkogården
Allmän karaktär
Stora kyrkogården utgörs av det område som omgärdar kyrkan. Formen anspelar på kyrkobyggnadens plan med en rektangulär grundform, en avsmalnande del i väster, som markering för ett torn och en halvrund absidial form i öster. Området genomkorsas av grusgångar som delar upp kyrkogården i kvarteren A-B och D-I. Forna kvarter C har uppgått i kvarter D. Gångsystemet ger kyrkogården en tydlig mittaxel i öst-västlig riktning som också accentueras av en allé av hög formklippt tuja. Ytterligare en gång i nord-sydlig riktning delar upp kyrkogården i olika kvarter tillsammans med gångar längs kyrkans långsidor. Samtliga kvarter är besådda med gräs. Kvarter A-B och H-I rymmer köpegravar medan kvarter D-G rymmer köpegravar uppblandat med linjegravar. I kvarter E-F, samt i östra delen av kvarter D och G är ett linjegravssystem från 1921 till 1940-talets början ännu väl utskiljbart. Påfallande är den ovanligt stora mängden trävårdar, med ett undantag i form av kors. Speciellt kvarter I, men även köpegravskvarteren A, B och H har en hög profil, med många höga gravvårdar, medan kvarteren i öster med många linjegravar har en lägre profil. Längst i öster i den halvrunda form som ska efterlikna en absid har en familj fått sin sista viloplats, nämligen snusfabrikören Larsson på Misterhults gård. Främst i kvarter H finns grusgravar, vissa med omgärdning av buxbom. Längs den norr-söder gående gången i områdets mitt finns några grusgravar vända mot gången som en rest efter en äldre tradition. På kyrkogården finns många vårdar vars inskription anger den dödes titel. Detta gäller framförallt bland familjegravarna. Hemmansägare och lantbrukare förekommer i ett antal fall. Socknens kustläge märks genom titlar som mästerlots, tullinspektör, sjökapten och skeppare. Andra titlar minner om funktioner som godsägare, folkskollärarinna, nämndeman, fabrikör och skräddare. Ortnamn förekommer på ett stort antal vårdar.
Omgärdning:
I väster: Svartmålat gjutjärnsstaket samt i sydväst kallmurad stenmur av ojämnt stora stenar. Gjutjärnsstaketets höjd, ca 1,5 m, stenmurens höjd ca 1 m.
I söder och norr: Kallmurad stenmur av ojämnt stora stenar, ca 1 m hög.
I öster: Kallmurad stenmur av ojämnt stora stenar, ca 1 m hög, samt på mittpartiet en halvrund utskjutande del som omgärdas av svartmålat gjutjärnsstaket i samma utförande som i väster.
Ingångar
I väster: En ingång mitt för kyrkans torn och en längre söder ut i höjd med gravkapellet. Båda markerade av ett par grindstolpar. Grindstolparna är fyrsidiga, slätputsade och avfärgade i ljust gult med kvaderstensmarkerade hörn i vit puts, gråmålad sockel och pyramidformade kopparbeslagna tak. Dubbelgrindar av svartmålat gjutjärn i samma utförande som gjutjärnsstaketet.
I norr: Två ingångar genom öppningar i stenmuren mellan Stora kyrkogården och Norra kyrkogården.
Vegetation
Omgärdning: Träd av oxel planterade längs stenmuren i norr och söder kring 1990. I nordväst två stora kastanjer (fler fanns där tidigare), samt en i sydväst. Några idegranar längs gjutjärnsstaketet i väster. I sydväst finns syrenbuskar planterad längs muren bakom gravkapellet.
Övrigt: Mitt i kvarter G står en stor kastanj. Allé av tuja på den östra delen av kyrkogården. En ensam tuja vid gravkapellet. Utanför kyrkogårdens östra avgränsning finns många höga träd av bl a kastanj och björk.
Gångsystem
Plan kring västtornet av grus samt kalkstensflisor i området framför västportalen. Gångar av grus delar upp kyrkogården i dess olika kvarter. Mest markanta är gången i öst-västlig riktning i kyrkogårdens östra hälft och den norr-söder gående grusgången i mitten av samma område. Inom kvarteren finns inga gångar.
Gravvårdstyper
Blandad gravvårdskaraktär. Grå och svart granit dominerar som material. Över kyrkogården blandas stående och liggande, större och mindre vårdar med varandra.
I de äldsta köpegravsområdet norr och nordost om kyrkan är de äldre, påkostade vårdarna ett markant inslag, vilket delvis även gäller för kvarteret söder om kyrkan. Många av vårdarna bar klassicerande drag, någon är i form av en avbruten kolonn, ytterligare någon i form av ett kors, samt några höga av grovt huggen granit. En är i form av en obelisk med infälld inskriptionstavla av marmor. I de ostligaste kvarteren är gravvårdsprofilen mindre hög och många av vårdarna är relativt små. Speciellt gäller det i området för linjegravar. Där finns också den största samlingen av bevarade träkors av olika utförande och med olika typer av fastsatta inskriptionsplåtar. Tre gjutjärnskors, sannolikt med sekundär placering står intill gravkapellet i söder.
Kyrkogårdens gravvårdar daterar sig från 1800-talets mitt och framåt. Endast ett fåtal är dock bevarade från 1800-talet och några av dem har sannolikt en sekundär placering. Från 1900-talets första decennier finns relativt många vårdar bevarade främst norr och söder om kyrkan. Linjegravarna kan dateras till 1923 och framåt. Stora delar av kyrkogården rymmer vårdarmed en koncentration från 1940-60-talen. Enstaka vårdar finns dock från alla av 1900-talets decennier.
Byggnader
Gravkapell i sydväst uppfört 1931 i stil med Gamla kyrkogårdens gravkapell. I det närmaste kvadratisk grundplan, vitputsad fasad och spånklätt tak.
Övrigt
En hög vård av grovt huggen granit och med infällt porträtt är rest över kyrkoherde David Myhrman (kv. H). Myhrman var drivande i församlingens arbetet med att återfå altarskåpet, i form av en madonna, till kyrkan. Altarskåpet hade tidigare funnits på Kalmar läns museum. Två belysningsstolpar av äldre karaktär finns vid västra ingången utanför västportalen. I övrigt saknas belysning.
Norra kyrkogården
Allmän karaktär
Norra kyrkogården utgörs av det område som ligger intill Stora kyrkogården i norr. Formen är helt rektangulär och rymmer kvarter A-L. Området genomkorsas av en huvudgång i öst-västlig ritning som också markeras av att gravårdarna längs denna placerats vända mot gången. I områdets mitt skapas ett möte med en norr-söder gående gång (norra hälften igensådd) vilken markeras av fyra oxlar samt häck av tuja. Området har en strikt karaktär med gravvårdar mestadels placerade längs rygghäckar. Längst i öster finns en yta utan rygghäckar, kvarter C och D, som utgör rester av ett linjegravssystem från 1940-50-talen. Samtliga vårdar står i gräs. Flera tidigare gångar mellan kvarteren och raderna har såtts igen. Området har en låg profil med endast medelhöga och låga vårdar. Kyrkogården tillkom 1944 och rymmer i sin östra hälft övervägande vårdar från 1940-50-talen. Längre västerut är vårdarna av yngre datum, 1950-60-tal samt enstaka vårdar från 1900-talets sista decennier. På endast ett fåtal vårdar anges titel såsom hemmansägare, lotsförman och kyrkovärd. På linjegravvårdarna saknas titlar helt. Ortnamn förekommer på ett större antal vårdar.
Omgärdning:
I söder: Kallmurad stenmur av ojämnt stora stenar, ca 1 m hög, samma mur som utgör Stora kyrkogårdens norra avgränsning.
I norr, öster och väster: Kallmurad stenmur av ojämnt stora stenar, ca 1 m hög. Ingångar
I söder: Genom två öppningar i stenmuren mot Stora kyrkogården, en mellan kvarter F och D och en mellan I och F. I väster och öster: Ingång markerad av ett par grinstolpar med svartmålad pargrind av gjutjärn. Grindstolparna är fyrsidiga, slätputsade i vitt med grå sockel och svartmålat pyramidtak av plåt.
Vegetation
Trädkrans: Längs södra muren delvis nyplanterade träd av oxel. På utsidan av norra muren hamlade äldre lindar (luckor finns där träd sannolikt nedtagits). På utsidan av östra muren finns björkar i rad längs bilvägen.
Övrigt: Mittparti där de två gångarna möts markerat av fyra träd av oxel. Rygghäckar av häckoxbär utom närmast mittpartiet där rygghäckarna består av tuja.
Gångsystem
En mittgång går i öst-västlig riktning genom hela området. Två gångar som leder in till Stora kyrkogården. Samtliga gångar av grus.
Gravvårdstyper
Bland familjegravarna mestadels mellanstora vårdar av svart och grå granit samt enstaka av röd granit. Många bär klassicerande drag i form av exempelvis pilastrar. I linjegravsområdet mestadels mindre vårdar av svart eller grå granit samt enstaka träkors. Träkorsen är målade i vitt och försedda med inskriptionsplåt.
Nya kyrkogården (Ängskyrkogården)
Allmän karaktär
Nya kyrkogården är belägen norr om Gamla kyrkogården och består av kvarter A-G, L. Området har en oregelbunden form som följer förutsättningar som skapats av den lokala topografin. Här finns platser för både kistgravar och urngravar liksom minneslund. Arkitekten Erik Palmgårds ritning verkar ha följts väl. Kvarter B och C ligger på en naturlig terrass i vars slänt plats finns för urngravar. Ett fokus på kyrkogården skapas mitt i områdets östra del i mötet mellan gångsystem. Platsen markeras av en rund grusad yta omgiven av fyra höga tujor samt häckar. Området domineras av dubbla rader vårdar i gräs med mellanliggande rygghäck. I de senast anlagda kvarteret L, saknas dock rygghäckar. Så är även fallet i urngravsområdena. Vegetationen på kyrkogården är blandad och en känsla ges av trädgård i nära anslutning till natur. Minneslunden har väl inpassats i området mellan Gamla och Nya kyrkogården. Kyrkogården försvinner nästan ut i ett intet i nordväst där kyrkogården övergår i omgivande naturområden. Titlar förekommer på ett fåtal vårdar, likaså ortnamn.
Omgärdning:
I söder: Kallmurad stenmur av ojämnt stora stenar, ca 1 m hög, vilken också utgör Gamla kyrkogårdens norra gräns. I sydväst även naturlig vegetation och ett parti där berg går i dagen.
I norr: Stödmur i partiet mot hembygdsparken. I övrigt naturligt avgränsad av berg i dagen och naturlig vegetation.
I öster: Kallmurad stenmur av ojämnt stora stenar, ca 1 m hög.
I väster: Naturligt avgränsad av naturlig vegetation samt häck.
Ingångar
I söder: Två öppningar i stenmuren mellan Gamla kyrkogården och Ängskyrkogården. I öster: Ingång markerad av två grindstolpar och en pargrind av svartmålat smidesjärn. Grindstolparna är slätputsade i vitt med grå sockel och pyramidtak eller tälttak av kopparplåt.
Vegetation
Trädkrans: Längs södra gränsen stora träd av ek, lind och ask, som också utgör trädkrans för Gamla kyrkogården
Övrigt: Ett stort antal arter varav bara ett fåtal nämns här. Som rygghäckar brukas mestadels häckoxbär, i ett område flankerad av buxbom. Tuja i minneslunden och kring mötet mellan gångar i områdets östra del. Partier av vresros och syren. Lågväxande vintergröna växter vid kvarter B. Träd av bl a oxel.
Gångsystem
Gångar belagda med grus. En genomkorsande gång genom hela området, kompletterade av flera andra som skapar förbindelser över hela den oregelbundna ytan.
Gravvårdstyper
Varierad gravvårdskaraktär. Vårdarna är mestadels mellanstora och mindre. Granit dominerar, men även andra bergarter förekommer. De äldsta vårdarna är från 1960-talet. Vårdar med klassicerande drag, många med naturmotiv och från 1900-talets sista decennier många naturstenar och friare utformning.
Minneslund
I området mellan Gamla kyrkogården och Nya kyrkogården. På en platå med utsikt över Kyrkgölen och omgivande nejd. Platsen är rund och avgränsas av en halvrund mur i sydväst samt hög häck av tuja. Ytan är delvis besådd med gräs, delvis lagd med smågatsten. Bänkar finns fästa i muren. I områdets mitt finns en springbrunn.
Inventeringsår 2001
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Slutgiltigt beslut om nybyggnad togs 2 augusti 1767 och kyrkan uppfördes 1777-80 av murmästaren Måns Månsson och byggmästaren Peter Andersson från Lidköping. Ritningarna var upprättade av Mikael och Magnus Coswa samt patronatsinnehavaren Claes Didrik von Breitholz. Beträffande planlösningen skulle den delvis återgå på kyrkan i Oppeby, där von Breitholz hade egendomar. Kyrkan ersatte en medeltida träkyrka. Den nya kyrkobyggnaden blev invigd 24 juli 1794 av biskop Jakob Axelsson Lindblom.
PLAN OCH MATERIAL - Brett rektangulärt långhus med rundat kor i öster. På bägge långsidorna absidiala utbyggnader, som ursprungligen fungerade som loger för ägarna till Misterhult och Virbo-Fårbo. Torn med huvudingång i väster. Separata ingångar har funnits till de båda logerna. Den norra igensattes 1936 i och med att utbyggnaden förvandlades till doprum. Sakristia i norr med senare upptagen ingång. Murarna, uppförda i sten, är spritputsade och avfärgade i vitt. Slätputsade hörn och omfattningar. Grå putsad sockel. Kopparplåt på taket, tidigare spåntak.
EXTERIÖR - I princip har 1776 års ritning följts. Dock blev takfallet ej obrutet. Istället för en graciös fyrkantig lanternin avslutad med enbart ett kors, blev lanterninen åttkantig, såsom det var vanligt i trakten, och krönt med såväl kors som stjärna. Ett par mindre rektangulära öppningar tillkom dessutom på tornets fasader. Strävpelarna vid tornets sydvästra och nordvästra hörn utfördes aldrig, däremot tillkom sådana på såväl syd- som nordfasaden. De rusticerade och nyklassicistiska omramningarna kring absidernas portaler utfördes aldrig. Liksom tornportalen utformades de som enkla flersprångiga portaler. Byggnaden kom dessutom att förkortas under byggets gång. Förutom igensatta fönster på utbyggnaderna, byte av ytterdörrar, fönster och takmaterial är exteriören oförändrad sedan byggnadstiden.
INTERIÖR - Ursprungligen präglades kyrkorummet av den blandstil, som florerade i dessa trakter vid övergången från rokoko till gustaviansk stil. Det klassicerande intrycket finns dock kvar trots flera stora förändringar. Altaruppställningen med altartavla, föreställande Jesu dop, samt predikstolen är utförda av Jonas Berggren 1781. De flankerande skulpturerna Johannes och Petrus är utförda av Arvid Källström på 1930-talet. I och med skulpturernas tillkomst igenmurades de fönster, som fanns närmast altaruppställningen. Altarringen härstammar från 1902. Den öppna bänkinredningen är från senare tid. Ursprungligen var bänkinredningen sluten och blåmålad samt uppdelad genom tre längsgående gångar i fyra rader. I de absidiala utbyggnaderna fanns loger och läktare. Två läktare var uppbyggda i väster. Orgelfasaden, ritd av Jacob Wulff, är samtida med kyrkan. Läktarbarriären är sannolikt ursprunglig. Diskret läktarunderbyggnad från 1974.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2016
Misterhults kyrka
Misterhults kyrka uppfördes 1777-80 efter ritning av Mikael och Magnus Coswa (adlade Ankarsvärd), samt av patronaträttsinnehavaren Claes Didrik von Breitholz. Murarmästare var Måns Månsson och byggmästare Peter Andersson, båda Linköping. Kyrkan uppfördes av sten på det sk ”Kyrkgärdet” öster om Gamla kyrkogården och landsvägen. Kyrkobyggnaden är vitputsad och har torn krönt av huv och lanternin i väster, halvrund absid i öster samt absidiala utbyggnader i norr och söder. Under 1800-talet förstorades kyrkans fönster. Senare har den norra ingången satts igen. I stort är kyrkans exteriör välbevarad. Interiört har en del örändringar genomförts huvudsakligen genom tre stora renoveringar, kring sekelskiftet 1900, 1937 och 1974.
Kyrkogårdens historik
Misterhults kyrkogård består av fyra klart urskiljbara delar; Gamla kyrkogården, Stora kyrkogården (kring kyrkan), Norra kyrkogården och Nya kyrkogården. Den äldsta är Gamla kyrkogården på vilken sockens äldsta kyrka också var belägen. Det var en medeltida kyrka som låg i den västra delen av Gamla kyrkogården. Kyrkan var uppförd av liggande timmer och bestod av ett långhus med smalare och lägre kor samt sakristia av sten. En teckning av Rhezelius utförd 1627 visar en bogårdsmur av trä med ingång i öster genom stiglucka och med en klockstapel strax intill kyrkan. Enligt tecknare av socknens historia föranledde kyrkans omgärdning stora diskussioner genom åren eftersom det var ett stort arbete att
Anlägga en stenmur och varje hemman hade sina åtaganden att uppfylla. Nordväst om kyrkan låg den dåtida bebyggelsen med bl a klockarestugan, sockenstugan och krögarehuset. Kyrkogården var indelad så att varje gård hade sin gravplats. De mest välbärgade begravdes inne i kyrkan. Omkring år 1711 uppges att ett område i väster som tidigare tillhört kyrkogården nu skulle upplåtas till pestens offer. År 1733 ska kyrkogården ha utvidgats i öster och norr och frågan om kyrkogårdens mur var ständigt aktuell. År 1740 utvidgades kyrkogården åt norr. Enligt uppgift ska den gamla kyrkogårdsmuren ha lagts om 1775. Väster om kyrkogården ligger den sk Kyrkgölen. Området mellan den och kyrkogården har under en period brukats som kolerakyrkogård.
Den nya kyrkan uppfördes öster om den gamla och stod klar omkring år 1780. Då revs också den gamla kyrkan förutom sakristian. Sakristian fick bli gravkapell och står ännu kvar på platsen. Kring den nya kyrkan anlades en ny kyrkogård, Stora kyrkogården. En mur uppfördes kring denna omkring år 1780 och då beslutades också att portvalv av trä och pelare av tegel skulle byggas vid ingången. Arbetet med stenmuren, två alnar bred och två och en halv alnar hög, utfördes av Erik Johanson i Tralledal. Ringmuren kring kyrkan och de överbyggda kyrkogårdsportarna blev klara 1783. De överbyggda kyrkogårdsportarna finns idag inte kvar. Istället finns murade vitkalkade grindstolpar. Stora kyrkogårdens form anspelar på kyrkans plan med markering för torn i väster och med en absidial form i öster. Sannolikt hade kyrkogården redan vid anläggningstiden i stort dagens form och storlek, möjligen med undantaga av absidformen i öster som rymmer gravplats för Misterhult gård. Kring denna och vid västra avgränsningen finns ett gjutjärnsstaket av 1800-talskaraktär. Kyrkogården anlades med köpegravar främst i kvarter I i norr, möjligen även i den västra delen av kvarter A i söder. I övrigt upptogs Stora kyrkogården sannolikt främst av linjegravar. Bilder från 1920-talet visar att stora delar av Stora kyrkogården ännu dominerades av tätt placerade träkors på sand- eller grusyta. Några låga häckar omgärdade vissa gravplatser. Längs kyrkans fasad i norr fanns stora granar planterade. Ytterligare några stora träd fanns på kyrkogården. Gräs ersatte efterhand sand och grus i kvarteren. Hela ytan öster om kyrkan var länge linjegravsområde. Under 1900-talets gång har många familjegravar anlagts i området. Kvarten söder och norr om kyrkan var grusbelagda fram till 1900-talets mitt och rymde många platser som omgärdades av låga häckar av buxbom.
I en tidningsartikel i Oskarshamns Nyheter 1937 beskrivs nyligen utförda arbeten på kyrkogården. Minnestavlor av koppar över avlidna församlingspräster hade satts upp på kapellets fasad på Gamla kyrkogården, där de ännu sitter. Arbetet hade också inneburit att de båda kyrkogårdarna ”rensats, planerats och planterats samt insåtts med gräsmattor, så att de ska företa ett vårdat skick”. Vid samma tid ska också den gamla kolerakyrkogården bakom Gamla kyrkogården lagts under odling av Misterhults egendom. I tidningsartikel kommenteras också traditionen att bruka träkors: ”Den gamla vackra seden att utmärka gravarna med ett träkors, alla lika för ett tidsskede, men något olika för olika tidsskeden, så att kyrkogårdarna var en skog av långa rader lika och svartnande träkors, förekommer fortfarande. Men gravvårdar av sten, större och mindre, börja mer och mer komma.”
Fotografier tagna 1936, d v s året före, visar ett delvis glest linjegravsområde öster om kyrkan, stora granar längs kyrkans östra och norra fasad som ytterligare stora träd på kyrkogården.
Vid tidigt 1970-tal var de gamla stolparna vid Stora kyrkogårdens ingång i väster svårt skadade av rotsystem tillhörande träd intill. Några träd togs då bort och stolparna restaurerades.
År 1944 genomfördes en utvidgning genom att den sk. Norra kyrkogården anlades norr om Stora kyrkogården. Utvidgningen ritades av Erik Palmgård, Västervik. Området är rektangulärt av samma längd som Stora kyrkogården och använder dennes norra kyrkogårdsmur som sin södra avgränsning. Norr om Norra kyrkogården byggdes vid ungefär samma tid prästgården och mot denna tomt byggdes en stenmur som avgränsning. Kyrkogården anlades med köpegravar i den västra hälften och linjegravar i den östra, men med köpegravar längs mittgången i hela området. Enligt kyrkovaktmästaren ska åtminstone köpegravsområdet varit belagt med grus med häckar av buxbom.
År 1963 anlades den sk. Nya kyrkogården eller Ängskyrkogården norr om Gamla kyrkogården. Arkitekten var densamme som för Norra kyrkogården, Erik Palmgård, Västervik, men utformningen var annorlunda. Här använde sig arkitekten av de naturliga förutsättningarna, med högre och lägre partier och med delvis bevarad naturlig vegetation. Nya kyrkogården utvidgades ytterligare år 1988 åt väst och nordväst och en minneslund anlades strax nordväst om Gamla kyrkogården. Enligt Palmgårds ritning verkar en minneslund redan varit planerad 1959 och utvidgningen 1988 verkar ha gjorts delvis efter dennes plan.
På senare år har en ”kyrkogård för gravvårdar” anordnats väster om Gamla kyrkogården på platsen som en gång fungerade som kolerakyrkogård. Här har vaktmästaren radat upp bortplockade gravstenar i en slänt och på en tavla monterat upp ett stort antal emaljerade skyltar som tidigare suttit på träkors.
Misterhults kyrkogård –Kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Linköpings stift 2004.
ÄLDRE RITNINGAR - 1776 nybyggnad, endast fasad (osign, Magnus Coswa och Mikael Coswa samt C D von Breitholz); u å altaruppställning (ÖIÄ); 1786 orgelfasad (J Wulff)
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Cnattingius, B, Misterhults kyrka. Kort vägledning. Linköping 1962; Jennes, S, År och människor i Misterhult. Västervik 1962; Kyrkor i Södra Tjusts och Tunaläns kontrakt, Linköpings stift. Linköping1980; Mellersta Kalmar läns kyrkor. Oskarshamn 1896; Myhrman, D N, Misterhults kyrkor genom tiderna. Oskarshamn 1937; Två interiörfoton tagna före renoveringen 1902, publ i Jennes 1962; Foton från 1930-talet. ATA; Om Jonas Berggren se Ullén, M, Kyrkorummets utsmyckning. Småländska mästare och lokala traditioner (i: Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2)..
Nyckelord: Religionsutövning, Begravningsplats
Öppna på kartan Fler i kategorin