Motivering (skydd): kulturhistorisk bedömning av enskilda kvarter/områden
Kvarter A-C, F-G och L-M
Kvarteren tillhör den del av den kyrkogård som anlades i början av 1860-talet. De utgör en viktig del av den helhet som ger Södra kyrkogården dess genomtänkta och påkostade karaktär. Kyrkogårdens struktur är typisk för sin tid och välbevarad. En viktig del av denna struktur är att merparten av de köpta gravplatserna är belagda med grus och omgärdade på olika sätt. Flera av gravplatserna utgör blickfång på kyrkogården genom sin utformning. I enskilda vårdar finns hantverksmässiga och konstnärliga värden att värna. Här finns också stora person- och lokalhistoriska värden att värna. Alla gravvårdar av gjutjärn samt omgärdningar av gjutjärn och smide bör införas på församlingens inventarieförteckning. Det gäller även ett urval av kyrkogårdens äldsta gravvårdar.
Kvarter E, H och Minneslunden
I det tre kvarteren möts gammalt och nytt. Det gäller kvarterens utformning som är typisk för sin tid med en tydlig social skillnad mellan köpta och allmänna gravplatser men där ett av kvarterens linjegravsområde har lagts om till minneslund på 1970-talet. Även när det gäller gravvårdarna möts gammalt och nytt. Delar av linjegravsområdet i kvarter H har lagts om under 2000-talet och på enskilda gravplatser möts olika generationers gravvårdar. Detta skapar en spännande blandning. Flera av gravplatserna utgör blickfång på kyrkogården genom sin utformning. I enskilda vårdar finns hantverksmässiga och konstnärliga värden att värna. Här finns också stora person- och lokalhistoriska värden att ta vara på. Alla gravvårdar av gjutjärn samt omgärdningar av gjutjärn och smide ska införas på församlingens inventarieförteckning.
Kvarter 8U
Genom sin utformning utgör kvarteret en viktig del av den anläggningsstruktur som kyrkogården fick när den anlades. I slutet av 1950-talet lades linjegravsområdet om till ett urnområde. Detta är inte ett ovanligt sätt att återanvända gamla linjegravsområden. Det är också ett sätt som bibehåller en del av de här områdenas karaktär med en mängd små gravvårdar, ordnade i rader. Den största förändringen av området är istället den häck av idegran som omgärdar området och gör att kvarterets inre, till skillnad från de andra tre kvarteren i kyrkogårdens mitt, är skyddat från insyn. Den nya urnlunden blir ett rum i rummet som bryter den fullständiga överblicken över kyrkogården som fanns tidigare. Förändringen är den åtgärd som haft störst påverkan på kyrkogårdens karaktär frånsett utvidgningen 1889. Gravvårdarna utgör en samling av olika typer och stilar från 1800-talets andra hälft fram till idag. Hos flera av de äldre vårdarna finns konsthistoriska och hantverksmässiga värden att värna. Flera av vårdarna rymmer också person- och lokalhistoriska värden. Gravvårdar och gravstaket av gjutjärn och smide ska föras in på församlingens inventarieförteckning.
Kvarter N och O
De båda kvarteren tillkom i slutet av 1880-talet då kyrkogården utvidgades. Man valde dock att ge det nya området exakt samma struktur som den äldre delen av kyrkogården. Det gör att man idag uppfattar kyrkogården som en helhet. Det är bara en noggrann studie av kyrkogårdens gravvårdar som avslöjar att denna del är lite yngre. Liksom de tidigare beskrivna delarna av kyrkogården är det främst anläggningsformen som är viktig t.ex. den tydliga uppdelningen mellan olika typer av gravplatser. En omläggning av
linjegravsområdena pågår men än idag finns spår av linjegravar från 1910-talet. Dessa spår är viktiga att värna. Hos flera av gravvårdarna finns hantverksmässiga, konsthistoriska eller lokal- och personhistoriska värden att värna. Gravvårdar av gjutjärn ska föras in på församlingens inventarieförteckning.
Mosaiska kyrkogården
Mosaiska kyrkogården i Kalmar är en av Sveriges judiska begravningsplatser. I Stockholm finns flera judiska begravningsplatser, en del i bruk, andra inte. Det finns också judiska kyrkogårdar i flera större städer t.ex. Malmö och Norrköping. I Kalmar län är mosaiska kyrkogården i Kalmar den enda i sitt slag. Mosaiska kyrkogården har brukats av flera judiska församlingar i sydöstra Götaland. Anläggandet av kyrkogården i Kalmar kan ses som ett tecken på den förändring i synen på olika religiösa samfund som Sverige, och flera andra länder, genomgick under 1800-talet. I slutet av 1800-talet blev det tillåtet att tillhöra andra religiösa samfund än Svenska kyrkan, men man var tvungen att tillhöra ett samfund. Först 1951 fick vi religionsfrihet i Sverige. Den Mosaiska kyrkogården i Kalmar utgör en del av stadens historia. Den vittnar om influenser och människor som kommit utifrån och slagit sig ner i staden och satt avtryck här. Kyrkogården bär också spår av världshändelser genom minnesvården över nazismens offer. Kyrkogården bör få behålla sin nuvarande utformning och gamla gravvårdar stå kvar så länge inte platserna behövs.
KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET
Södra kyrkogården i Kalmar anlades när den växande stadens medeltida kyrkogård och fattigkyrkogårdar inte längre räckte till för stadens behov. En koleraepidemi som drabbade staden på 1850-talet hade aktualiserat frågan bland de styrande. Södra kyrkogården anlades på fortifikationsjordar som överlämnades till staden i början av 1860-talet. Vid det laget stod kyrkogården redan färdig. Kyrkogården blev en del av det offentliga institutionsstråk som anlades på fortifikationsjordarna från Fredrikskans i norr till Södra kyrkogården i söder. Inom detta område byggdes bl.a. Kalmars första lasarett, idag Söderportskolan, och Stadsparken. Kyrkogårdsanläggningen ritades av första lantmätaren C J A Magnét och bör för sin tid ha varit en mycket modern anläggning. Det finns tecken som tyder på att Södra kyrkogården fått stå modell för andra kyrkogårdar i länet t ex i Borgholm och Oskarshamn samt utvidgningen av Vissefjärda kyrkogård.
Hela kyrkogården är en väl sammanhängande helhet. Breda gångar kantade av trädrader eller alléer av höga lindar är utlagda i ett rutnät över området. De olika gravkvarteren är tydligt avgränsade av gångarna. Kvarteren är antingen långsmala områden med köpta gravplatser eller större rektangulära ytor där köpta gravplatser är placerade i områdets ytterkanter och linjegravsområden i kvarterens mitt. En utvidgning gjordes i slutet av 1880-talet men detta områdes utformning anpassades helt till den äldre delen vilket gör att man idag inte upplever någon tydlig gräns mellan de båda delarna. De köpta gravplatserna har i stort sett fått behålla sin ursprungliga utformning med omgärdningar av olika slag och grusbeläggning. Detta utgör idag ett av kyrkogårdens viktigaste karaktärsdrag och bör därför bevaras. Under 1900-talet har flera av de gamla linjegravsområdena lagts om. Ett, i kvarter 8U, blev på 1960-talet omlagt till urnlund och fick en ny struktur med fler planteringar och en häck som avskärmade kvarteret från insyn. Detta är den enskilda åtgärd som mest påverkat kyrkogårdens karaktär frånsett utvidgningen 1889. Ytterligare ett linjegravsområde, kvarter Minneslunden, gjordes om till minneslund 1974. I tre linjegravsområden har man påbörjat en omläggning med antingen kistor eller urnor. Kvar finns kvarter E där ingen omläggning har påbörjats. Det är också i detta kvarter som flest linjegravvårdar finns bevarade. Linjegravsområden var tidigare mycket vanliga på våra kyrkogårdar och berättar mycket om hur våra kyrkogårdar utformades från mitten av 1800-talet fram till 1900-talets första hälft. De har också ett socialhistoriskt värde i kontrast till de köpta gravplatsernas mera påkostade gravvårdar. De linjegravvårdar som finns kvar i kvarteren bör därför få stå kvar.
Ett annorlunda inslag i kyrkogårdsanläggningen är den Mosaiska kyrkogården som anlades på 1880-talet. Judiska begravningsplatser finns runt om i landet, främst i de större städerna, men Mosaiska kyrkogården är den enda i sitt slag i Kalmar län. Den utgör ett viktig inslag i Kalmar stads historia.
På begravningsplatsen har människor gravsatts från 1860-talet fram till idag. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner och synen på döden. De enstaka gravvårdarna och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet vilket i Kalmars fall kan kopplas till länets stenindustrier samt järnbruk och gjuterier. Gravvårdarna rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn och titlar. Flera av de personer och familjer som ligger begravda på Södra kyrkogården har varit betydelsefulla för den utveckling som Kalmar upplevde under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. På Södra kyrkogården är sällan ort- eller gårdsnamn angivna på gravvården. Detta är typiskt för stadskyrkogården och skiljer den från landsortskyrkogård. Här har det inte varit så viktigt att säga var man hör hemma. Titlarna på gravvårdarna berättar om näringar och verksamheter som varit viktiga i staden, som sjökapten, mästerlots, tullöversyningsman, läroverksadjunkt, byggmästare, bankdirektör och stentryckare. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider.
En viktig del av begravningsplatsens karaktär utgörs av växtmaterialet och då i synnerhet träden. Träden skapar rumskänsla och är en viktig del av upplevelsen av platsen. De fungerar också som en skärm mot buller från trafiken i omgivningen. Det är därför viktigt att vårda och successivt föryngra trädbeståndet för att behålla en kontinuitet. Viktiga är också häckarna kring gravplatser och delar av gravkvarter samt gravkullar av murgröna. De sistnämnda var tidigare en vanlig form av gravplatsutsmyckning på våra kyrkogårdar men är idag på väg att försvinna. Också kyrkogårdens mur, grindarna och gravkapellet utgör viktiga delar av den helhet som skapar Södra kyrkogården.
Södra kyrkogården ligger inom ett större område som klassas som riksintresse för kulturmiljövården. Detta område sträcker sig från Ängö i norr till Stensö i söder. Kyrkogården är också en viktig länk i begravningsverksamhetens utveckling i allmänhet och i Kalmar i synnerhet. Genom de tre stora kyrkogårdar som idag finns i Kalmar, Gamla kyrkogården, Södra kyrkogården och Norra kyrkogården, kan man följa hur kyrkogården som anläggning har förändrats. De visar också hur kalmarborna under olika tider valt att utforma sina gravvårdar och smycka sina gravplatser.
Sammanfattningsvis:
• Södra kyrkogården är ett välbevarat exempel på en kyrkogårdsanläggning från 1800- talets andra hälft.
• Södra kyrkogården skapar tillsammans med kapellet en värdefull kulturmiljö som utgör en del av ett större område vilket klassas som riksintresse för kulturmiljövården. • På Södra kyrkogården är flera för Kalmar betydelsefulla personer begravda vilket ger såväl kyrkogården som enskilda gravplatser ett högt lokal- och personhistoriskt värde. En viktig del av detta värde är också den Mosaiska kyrkogården.
• Den stora blandningen av gravvårdar och utformningen av gravplatser ger besökaren en god överblick över hur traditionerna har förändrats sedan kyrkogården togs i bruk. Genom den Mosaiska kyrkogården får besökaren också en inblick i andra religioners traditioner.
Inventeringsår (2006)
Beskrivning av kyrkogården
Allmän karaktär
Södra kyrkogården är på flera sätt en för sin tid typisk stadskyrkogård. Den är placerad utanför stadens centrum och ligger inte i anslutning till en kyrka. Istället finns ett kapell mitt på kyrkogården. Kyrkogården hade från början en bestämd utformning som man följt ända fram till idag. Det är räta vinklar, raka gångar, noga avdelade gravkvarter och en tydlig uppdelning mellan köpta och allmänna gravplatser som bygger upp kyrkogårdens karaktär. En viss anpassning efter slottets vallgrav har man varit tvungen att göra vilket bryter av den strikta rätvinkliga formen. Gravkvarteren är av två typer. Utmed den äldsta kyrkogårdsdelens murar ligger rader av köpta gravplatser som är uppdelade i sju olika kvarter. Innanför dessa ligger på den gamla delen av kyrkogården samt på den del som tillkom 1889 större gravkvarter. I ytterkanten av dessa kvarter ligger köpta gravplatser som en ram runt kvarteren. Innanför dessa gravplatser har tidigare varit områden för linjegravsområden. Rester av linjegravar finns i varierande utsträckning kvar. Bäst bevarat är linjegravsområdet i kvarter E. I de flesta kvarter har en omläggning av linjegravsområdena påbörjats från 1960-talet och framåt. I ett kvarter, kvarter Minneslunden, har linjegravsområdet gjorts om till just minneslund. Bland de köpta gravplatserna är majoriteten belagda med grus medan linjegravsområdena är insådda med gräs.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas i alla väderstreck utom i sydväst av en kallmurad gråstensmur. På insidan av muren är en gräsklädd jordvall. I muren finns delar av gravhällar som troligen kommer från Gamla kyrkogården. I sydväst utgörs omgärdningen av en hagtornshäck.
Ingångar
I norr: Dubbla svartmålade gjutjärnsgrindar i nygotisk stil mellan kraftiga granitstolpar med pyramidformade krön. På båda sidor om grindstolparna finns också enkelgrindar i utförande lika dubbelgrindarna.
I öster: Öppning i muren utan grind mot vaktmästeriet.
I väster: Dubbla svartmålade gjutjärnsgrindar mellan granitstolpar med pyramidformade krön. På båda sidor om grindstolparna finns mindre enkelgrindar i utförande lika dubbelgrindarna. Det finns även en trappa över muren från Klostergatan
Vegetation
Trädkrans
Hela kyrkogården omges av en trädkrans av lindar.
Övrigt
Kyrkogårdens gångar kantas av rader eller alléer av lindar. I de olika kvarteren används häckar av idegran, hagtorn eller rhododendron som gräns mellan de köpta gravplatserna och linjegravsområdena. Majoriteten av kyrkogårdens gravplatser omgärdas av låga måbär och hagtornshäckar. Det är också vanligt med tuja, buxbom, rhododendron, lagerhägg och rosor på enskilda gravplatser. I kvarter 8U finns planteringar med spirea och ölandstok Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.
Gångsystem
Kyrkogården har ett rätvinkligt nät av gångar med ett tydligt centrum vid gravkapellet. Gångarna är breda med undantag av en gång som går runt hela kyrkogården utmed kyrkogårdsmuren. Gångarna är belagda med fint grus.
Gravvårdstyper
På kyrkogården finns gravvårdar från 1860-talet fram till idag. Även när det gäller vårdarna märks det att detta är en stadskyrkogård. Det finns många påkostade stora vårdar och gravplatser.
Många av vårdarna har en form, en dekor eller ett material som gör att de skiljer ut sig. Här finns t.ex. den under 1800-talets andra hälft vanliga formen med spetsbågigt krön och dekor av pinjekottar. Många vårdar är inspirerade av två av de stilideal som var viktiga vid tiden kring sekelskiftet 1900. Den ena är nationalromantiken som när det gäller gravvårdar tog sig uttryck i vårdar med osymmetriska krön och skrovliga, oslipade ytor. De skulle föra tankarna till förhistoriska stenmonument. En viktig del av nationalromantiken var dyrkan av naturen. Bland gravvårdarna på Södra kyrkogården finns ett antal vårdar som är formade som trädstubbar av varierande höjd. De ska symbolisera det avbrutna livet. Den andra viktiga stilinfluensen var de klassicistiska idealen. Dessa vårdar har symmetriska krön och blankslipade ytor. De pryds av för klassicismen typiska dekorelement som draperingar, kransar eller girlanger av löv och urnor. En typ av vårdar som hör till de klassicistiskt inspirerade är den avbrutna pelaren som det finns ett par exemplar av på Södra kyrkogården. När det gäller gravvårdarnas dekor är den kristna symboliken också en viktig inspirationskälla med bl a kors, facklor och duvor. Flera vårdar har formen av ett kors t.ex. flertalet vårdar av gjutjärn. Ett fåtal av gjutjärnsvårdarna har nygotiska drag med spetsbågiga krön. Linjegravsområdenas vårdar följer de köpta gravvårdarnas stil och utformning men i mindre skala. Samtliga köpta gravplatser är omgärdade och nästan alla är belagda med grus. Den vanligaste formen av omgärdning är en låg hagtornshäck men här finns även häckar av andra sorter, smides- och gjutjärnsstaket, stenramar, murar, pollare och kättingar i olika utföranden samt järnräcken.
Under 1930-40-talet införde flera kyrkogårdar restriktioner för hur höga gravvårdar fick vara. Det är inte känt om man hade sådana regler för Södra kyrkogården, men generellt sett börjadegravvårdarna att bli lägre. Under de ovan nämnda årtiondena uppstod en särskild form som en
övergång mellan sekelskiftets höga gravvårdar och 1930-talets lägre vårdar. De nationalromantiska dragen försvann och influenserna blev tydligare klassicistiska. Dekoren blev renare och man fokuserade mera på ett symbolmotiv. Stilen och dekoren följer med in i 1930 med två skillnader. För det första blev vårdarna lägre och för det andra blev kolonner och pilastrar vanliga motiv. Krönen gjordes flackt trekantiga eller raka vilket ytterligare betonar de klassicistiska influenserna.
Gravvårdarna blir under 1950-talet och årtiondena därefter allt mer rektangulära till formen. Dekoren förenklas och består ofta av ett enkelt kors. På 1970-talet blir talldungar och soluppgångar vanliga motiv. Omläggningen av linjegravsområdena på Södra kyrkogården är något senare vilket gör att den ovan beskrivna typen av vårdar förekommer sparsamt. De flesta vårdarna från 1960- och 70-talen finns i urngravsområdet 8U. Dessa värdar är mindre än kistgravplatsernas vårdar. Flera av dem är liggande.
De senaste två årtiondena har gravvårdarna gått mot en friare utformning. Formerna har blivit rundare och inte enhetligt rektangulära. Även dekoren har blivit mer varierande och personligare. Från mitten av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet var det vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. Idag kan man visa sitt yrke eller intresse med en symbol på gravvården. Ett typiskt drag för stadskyrkogården är att man inte anger varifrån man kommer. På en landsortskyrkogård är detta mycket viktig men på Södra kyrkogården finns det angivet endast på ett fåtal vårdar. Gravvårdarna är främst av grå eller svart granit men även röd förekommer. Utöver graniten finns ett mindre antal vårdar av kalksten, sandsten, marmor, smide, gjutjärn och trä. Det finns också ett antal gravkullar överväxta med murgröna. Flera av gravplatserna är familjegravar som använts under lång tid vilket gör att det inom samma gravplats kan finns vårdar från olika tider.
Minneslund
I norra delen av kvarter 10 anlades 1976 en minneslund. Som gräns mellan lunden och de enskilda gravplatserna är en idegranshäck planterat. Minneslunden är utformad med rektangulära grå kalkstensplattor. Runt om stenläggningen är det planterat rhododendron. I ytans mitt finns en plats för blommor samt bänkar. Där står en bronsskulptur av Thomas Qvarsebo som föreställer en flöjtspelande flicka.
Byggnader
I skärningen mellan huvudgångarna ligger gravkapellet uppfört 1863. Det är en åttkantig byggnad av sten med slätputsade, gulmålade fasader. Taket är av svartmålad plåt. Gravkapellet ritades av Theodor Ankarsvärd. Ankarsvärd var framförallt verksam i Växjö och har ritat bland annat före detta Växjö rådhus.
Övrigt
Många av de gjutjärnsprodukter i form av staket, kors, pelare och kedjor som finns på kyrkogården vet man har tillverkats på Fredriksströms bruk i Trekanten. En del av utsmyckningarna kommer också från Oskarshamns mekaniska verkstad. Bland de äldre vårdarna av sten finns flera som tillverkats av Dahllöfs stenhuggeri. Företaget låg vid gamla lasarettet d v s i det närmaste granne med kyrkogården. Stenvårdar kommer också från Bröderna Flinks stenhuggeri i Västervik. Uppgiften är hämtad från Ulla Ekbergs inventeringsrapport.
Beskrivning av enskilda kvarter/områden
Kvarter A-C, F-G och L-M
Allmän karaktär
De sju kvarteren utgör långsmala områden utmed kanterna kring den äldsta delen av kyrkogården. Utmed kyrkogårdsmuren i norr ligger kvarteren A och B, utmed muren i väster och gränsen mot området från 1889 ligger kvarteren C och L, i öster kvarteren F och G och i söder kvarter M. Kvarteren avgränsas på alla sidor av grusgångar. Majoriteten av gravvårdarna är vända mot en gång men det finns undantag t.ex. där gravplatsen går över hela kvarterets bredd. Kvarteren är i stort sett helt belagda med grus. Endast ett fåtal gravplatser är insådda med gräs. I kvarterens ytterkant är rader av lindar planterade.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns flera olika typer av vårdar från 1861, vilken är den äldsta dateringen av två vårdar i kvarter C och L, fram till idag. Man kan inte i något av kvarteren se att en särskild tidsperiod dominerar utan kvarteren utmärks av sin blandning av olika typer av vårdar. De mest i ögonfallande vårdarna är dock de höga, påkostade vårdarna från tiden kring sekelskiftet 1900. Några av de äldre vårdarna är liggande och har formen av en kista. Materialet är främst grå och svart granit men det finns också vårdar av röd granit, gjutjärn, sandsten med eller utan detaljer av marmor, kalksten och smide. Samtliga gravplatser är omgärdade och den vanligaste typen av omgärdning är låg hagtorns- eller måbärshäck. Det finns också omgärdningar i form av gjutjärnsstaket, smidesstaket, stenramar, pollare och kätting i olika
utföranden, rörformade räcken eller buxbomshäckar. Vid flera av gravplatserna är också buxbomshäckar planterade som avgränsningar av planteringsytor eller som dekoration. Det förekommer också växtlighet såsom rhododendron vid gravplatserna. Inom gravplatserna kan det finnas flera gravvårdar av olika ålder. Ofta visar det på familjegravplatser där olika generationer gravsatts men det finns också gravplatser som återanvänts. Man har då låtit den gamla vården stå kvar. Yrkestitlar anges på många av vårdarna i alla kvarteren. Flera personer har haft ledande befattningar. Här finns också många akademiker, militärer och näringsidkare av olika slag.
Övrigt
På Södra kyrkogården ligger flera för Kalmar betydelsefulla personer och familjer begravda. Många av dessa skulle vara värda att berätta mera om. Det är dock inte rapportens syfte. Därför har endast några få valts ut.
I kvarter A ligger mannen som ritade Södra kyrkogården begravd. Förste lantmätare C J A Magnet dog 1867 och hustrun Emelie 1885.
I västra delen av kvarter B ligger flera av systrarna Nisbeth begravda. Mest känd är Anna Fredegunda som startade Nisbethska skolan i Kalmar som senare blev flickläroverk. När Anna Fredegunda dog 1875 övertog hennes syster Georgina ansvaret. Hon drev även ett musikinstitut. Båda verksamheterna ledde hon fram till 1902. Hon dog 1912.
Kalmars mest kände affärsman och företagsledare Johan Jeansson ligger begravd i kvarter L. Mest känd gjorde han sig som ägare av Ångkvarnen och som donator av medel för Stadsparkens anläggande. Han dog 1896 och hustrun Emelie Sofia 1928. Inom gravplatsen ligger också Emilia Sofias föräldrar Johann Heinrich och Vendela Christina Parrow begravda.
Kvarter E, H och Minneslunden
Allmän karaktär
De tre kvarteren utgör en stor del av den äldsta kyrkogårdsdelens inre område. Nordost om kapellet ligger kvarter E och de båda andra ligger söder om. De är till ytan långsträckta rektanglar utom kvarter H som ligger i den del av kyrkogården där en del av slottets vallgrav bryter in på kyrkogården. Kvarteren har omgärdats av grusgångar och rader av lindar vilka skapar en tydlig gräns för kvarterens utsträckning. I kvarterens ytterkanter är gravplatser för familjegravar ordnade. I det närmaste samtliga av dessa platser är belagda med grus och omgärdade. Mellan de köpta gravplatserna och linjegravsområdena i kvarter H och Minneslunden finns häckar av hagtorn eller rhododendron. Områdena i kvarterens mitt är insådda med gräs. Här fanns tidigare linjegravsområden av vilka det idag i olika grad finns rester av. Bäst bevarat är linjegravsområdet i kvarter E. Här kan man urskilja en linje från 1908 till 1913. Det finns också ett äldre skikt med vårdar som skulle kunna tyda på att det föregåtts av en äldre linje. Fler av linjegravvårdarna har lagts ner för att markerar att gravplatsen inte är i bruk. I kvarter H finns ett mindre antal linjevårdar främst i kvarteret södra del kvar. Dessa vårdar är från 1907-1908. I kvarterets norra del har en omläggning påbörjats under 2000-talet. I kvarter Minneslunden finns endast två vårdar bevarade på linjegravsområdet. En stor del av ytan gjordes i mitten av 1970-talet om till minneslund.
Gravvårdstyper
Den äldsta gravvården är från 1864 och finns i kvarter E. I alla tre kvarteren finns en blandning av vårdar från 1800-talets andra hälft fram till idag. Det är dock inte så många vårdar från perioden 1960-80-talen. Majoriteten av vårdarna utgörs av de påkostade familjegravvårdarna. Många av gravplatserna har använts under lång tid och ofta finns där flera vårdar från olika tider. I kvarteren finns också linjegravvårdar som till form och dekor är små kopior av familjegravvårdarna från samma tid. Svart och grå granit är det vanligaste materialet som vårdarna är gjorda av men det finns även vårdar av röd granit, gjutjärn, sandsten, kalksten och trä. Trävårdarna utgörs av två träkors, det ena brunmålat och det andra vitmålat, på linjegravsområdet i kvarter E. Framför det vita träkorset finns också en gravkulle överväxt med murgröna. Fler av linjegravplatserna, med eller utan gravvård, har en rektangulär planteringsyta omgärdad av buxbomshäck. I det närmaste samtliga av de köpta gravplatserna är omgärdade. Vanligast är en låg häck av hagtorneller måbär, men det finns också staket av smide eller gjutjärn, räcken, pollare och kätting i olika utföranden, häckar av buxbom eller idegran, stenramar, kantställda kalkstensskivor. En har en omgärdning av låg mur. Att ange den dödes yrkestitel är mycket vanligt i synnerhet på vårdarna i kvarter Minneslunden. Titlarna är kopplade till akademiska yrken, militärer, handelsmän och hantverkare, affärsmän och sjöfart. Det förekommer även titlar på linjegravsområdenas vårdar. Den vanligaste titeln är sjökapten. Till de mera ovanliga titlarna hör stentryckare, sophiasyster, filosof och värnpliktsvägrare.
Kvarter 8U
Allmän karaktär
Kvarter 8U har samma rektangulära form som kvarteren E, H och Minneslunden och precis som dessa kvarter anlades det med en tydlig skillnad mellan köpta och allmänna gravplatser. Linjegravsområdet i kvarter 8U började dock att läggas om 1958. Hela linjegravsområdet gjordes då till urnlund. Utmed linjegravsområdets östra sida anlades långsträckta rader i kvarterets längdriktning. Dessa följs av en gång belagd med kalkstensplattor. I vinkel med denna gång går dels ett par mindre gångar, dels rader med gravvårdar. Raderna med gravvårdar är avdelade i mindre områden som skiljs åt av planteringar av spirea och ölandstok. Gravvårdarna är ordnade så att alla vårdar i en rad är antingen liggande eller stående. Eftersom gravplatserna är anpassade för urnor är det relativt tätt mellan raderna. Hela urnlunden är insådd med gräs medan de köpta gravplatserna är belagda med grus. Gränsen mellan urnlunden och de köpta gravplatserna markeras av en hög idegranshäck som helt skyddar den inre delen av kvarteret från insyn.
Gravvårdstyper
Den nya urnlunden gör att kvarteret domineras gravvårdar från 1960-1990-talet. Bland de köpta gravplatsernas vårdar är den äldsta från 1866 medan urnlunden äldsta vård är från 1958. De köpta gravplatsernas vårdar utgörs, liksom i övriga områden med samma struktur, av en stor blandning av former och material. Det vanligaste materialet är granit. Bland de köpta gravvårdarna är de flesta av svart eller grå granit. Här finns vårdar av gjutjärn, smide, kalksten och sandsten samt gravkullar överväxta med murgröna. Samtliga av dessa gravplatser är omgärdade. Den vanligaste formen är en låg häck av hagtorn eller måbär, men här finns också stenramar, buxbomshäckar, pollare och kätting samt smide. På en gravplats har gruset ersatts av kalkstensplattor. Urnlundens gravvårdar är mindre och enklare både till utformning och dekor än gravvårdar på kistgravplatser från samma tid. Typisk är en liten rektangulär vård med ett kors eller blomsterslinga. Materialet är främst röd och grå granit. Majoriteten av vårdarna är stående men det finns också flera liggande vårdar. Att ange yrkestitlar på gravvårdarna är vanligt. Flest titlar finns på de köpta gravplatsernas vårdar men med tanke på
från vilken tid urnlundens gravvårdar är finns här ovanligt många med titlar på.
Kvarter N och O
Allmän karaktär
De båda kvarteren ligger i kyrkogårdens sydvästra del. Båda tillkom vid utvidgningen av kyrkogården 1889. Kvarteren består dels av rader av köpta gravplatser i områdets kanter mot söder, väster och norr, dels av var sin större yta utmed gången från kyrkogårdens västra ingång. Det är denna gång som delar utvidgningsområdet i två olika kvarter. De större ytorna omges i alla väderstreck av grusgångar som kantas av lindar. Dessa delar av kvarteren har samma struktur som kvarteren E, H, Minnelunden och 8U. Köpta gravplatser ligger i dess ytterkanter och i mitten har funnits linjegravsområden. Av dessa finns idag endast enstaka gravvårdar kvar. Flest linjevårdar finns i kvarter O. I de gamla linjegravsområdena har man istället påbörjat en omläggning. I kvarter N påbörjades denna 1975 och området är ordnat för kistgravplatser. Linjegravsområdet i kvarter O började läggas om 1995 och området planerades då för urnor. I stort sett samtliga köpta gravplatser är belagda med grus medan linjegravsområdena är insådda med gräs.
Gravvårdstyper
Kvarteren rymmer en blandning av olika typer av vårdar från slutet av 1880-talet fram till idag. Denna blandning ger kvarteren dess karaktär. De höga stående vårdarna från tiden kring sekelskiftet 1900 är de som man främst lägger märke till. Linjegravsområdena i kvarterens mitt har lagts om och här dominerar idag i kvarter N vårdar från 1980- och 90-talen medan perioden 1990-2000 är den mest framträdande i kvarter O. Ett mindre antal linjegravvårdar finns kvar framförallt i kvarter O. Materialet är främst grå och svart granit men även röd förekommer. Det finns också vårdar av sandsten, kalksten, smide, trä, gjutjärn och marmor samt flera gravkullar överväxta med murgröna. Majoriteten av de köpta gravplatserna är omgärdade av låga häckar av hagtorn eller måbär, men det finns också stenramar, buxbomshäckar, pollare och kätting eller räcken. De flesta omgärdade gravplatser är belagda med grus men några är insådda med gräs. Att ange den dödes yrkestitel är mycket vanligt. Här finns flera exempel på titlar inom akademiska yrken, tjänstemän av olika slag, handelsmän och hantverksmästare. Stadens koppling till sjöfart är påtaglig. Bland de mer ovanliga titlarna finns expressföreståndare, regementsintendenten, Kongo-officeren, litografen samt Paulinerfadern.
Mosaiska kyrkogården
Allmän karaktär
Mosaiska kyrkogården ligger i vinkeln mellan den äldre delen av kyrkogården och utvidgningen från 1889. Området är till ytan ungefär hälften så stort som kvarter O. Kyrkogården är insådd med gräs men en del gravplatser är belagda med grus. I norr och väster omgärdas kyrkogården av en hög, vitputsad mur medan Södra kyrkogårdens murar utgör gräns i söder och öster. En ingång finns i norr med höga, dubbla, svartmålade smidesgrindar mellan stolpar av granit. Grindarna kröns av en förgylld Davidsstjärna. På var sida om dubbel grinden finns ytterligare en enkel grind i samma utförande och nästan lika höga. Från grinden går en grusbelagd gång söderut. Mitt på kyrkogården viker den av i en rät vinkel och går fram till kyrkogårdsmuren i öster. Tidigare gick gångar vidare mot söder och väster men dessa såddes i mitten på 1990-talet in med gräs. Gravvårdarna är placerade i rader utmed gången och kyrkogårdsmuren i söder. De är vända mot norr eller söder. Till skillnad från Södra kyrkogården finns på mosaiska kyrkogården ingen uppdelning i köpta och allmänna gravplatser. Här finns familjegravar med höga vårdar blandat med ensamgravar med gravvårdar som till sin utformning liknar linjegravsområdenas enkla vårdar. Enligt judisk tradition har man inga planteringar vid gravplatserna men några undantag finns vid gravvårdar av senare datum. Den judiska församlingen i Kalmar upphörde 1992 men kyrkogården har fortsatt att användas. Det är dock inte så ofta som gravsättningar görs. Kyrkogården har även använts av medlemmar från andra judiska församlingar i Oskarshamn, Växjö och Visby.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är på det stora hela identiska med kristna vårdar från samma tid. Inskriptionerna blir längre eftersom de ofta är på både svenska och hebreiska. Materialet är främst grå eller svart granit. Den främsta inspirationskällan förefaller vara de klassicistiska idealen med släta ytor och fyrsidiga eller raka krön. Vårdarna kan ha en enkel dekor med en Davidsstjärna men det finns också vårdar som saknar dekor. Några av gravplatserna är omgärdade av stenram, låga buxbomshäckar eller häck av avenbok. En del av dessa omgärdade gravplatser är belagda med grus. Vid en gravplats finns en gravkulle överväxt med murgröna. Vid flera gravplatser finns en mindre rektangulär stenram. Man har inte hittat någon förklaring till dessa ramar men till utseende påminner de om de stenramar som finns vid flera allmänna gravplatser t.ex. på Norra kyrkogården i Kalmar. En gravplats utmärker sig. Här står en större vård samt ett 20-tal små liggande vårdar. Den större vården är en minnesvård över några av de koncentrationslägerfångar som kom till Kalmar efter andra världskriget men som var så sjuka och medtagna att de inte överlevde. Platsen är belagd med grus och omgärdas av en buxbomshäck. På några av gravvårdarna inom gravplatsen ligger små stenar. Att lägga en sten från den dödes hem är en judisk tradition som visar att någon har besökt gravplatsen. Ett liknande minnesmärke över kristna koncentrationslägerfångar finns också på Norra kyrkogården i Kalmar. Yrkestitlar förekommer på några gravvårdar. Här finns tre som arbetat som religionslärare, två handlanden och en konstnär.
Övrigt
Bland de gravsatta på Mosaiska kyrkogården finns initiativtagaren till anläggandet Josef Simon Levin. Han och hans familj har en av kyrkogårdens större gravplatser i östra delen mot Södra kyrkogården. Simon Levin dog 1922.
Inventeringsår 2016
Kyrkogårdens historik
Kalmar stads första kyrkogård anlades kring Bykyrkan som låg vid den medeltida stadens torg. Tillsammans med två fattigkyrkogårdar, den ena kallad S:t Göran i kvarteret Kastanjen vid S:t Göransgatan och den andra kallad S:t Gertrud i kvarteret Domherren, korsningen Norra vägen-Esplanaden, utgjorde denna kyrkogård stadens begravningsplats från medeltiden fram till mitten av 1800-talet. Den medeltida kyrkogården kallas idag Gamla kyrkogården och ligger några hundra meter nordväst om Södra kyrkogården.
I mitten av 1800-talet drabbades Kalmar av en koleraepidemi. Det aktualiserade frågan om att bygga en ny kyrkogård. Marken man tänkte sig att använda låg väster om slottet. Under medeltiden hade på de norra delarna legat ett domnikanerkloster. Ungefär mitt på kyrkogården hade den medeltida stadsmuren gått fram. Under 1600-talet flyttades staden Kalmar från det utsatta läget nära slottet till Kvarnholmen. Under en kort period låg marken som utgjort den medeltida staden öde. Snart började man dock åter bebygga platsen och anlägga trädgårdar och tobaksodlingar. Området där Södra kyrkogården kom att anläggas hörde till de platser som redan i slutet av 1600-talet fick en ny användning. Då anlade kommendanten på Kalmar slott, Erich Baaz Leijonhielm, en trädgård för slottets räkning på den gamla klostermarken. Det var alltså kronan d v s staten som vid den här tiden ägde marken.
I mitten av 1800-talet växte Kalmar, liksom många andra städer, kraftigt. Ny mark behövdes för att bygga bostäder och institutioner. Kronan ägde i flera städer markområden som man tänkt sig behövdes för olika försvarsanläggningar. Dessa s k fortifikationsjordar behövdes inte längre. I mitten på 1800-talet hade den moderna krigskonsten gjort stadsmurar och bastioner omoderna. Därför överlämnade staten sina fortifikationsjordar till de växande städerna. I Kalmar anlades inte bara en ny kyrkogård på dessa marker utan också det första lasarettet och stadsparken. Formellt överlämnades marken 1861.
Då hade redan förste lantmätaren C J A Magnét utarbetat ett förslag på kyrkogårdsanläggning. Det låg klart 1859. Den kyrkogård Magnét ritat var på många sätt en för sin tid typisk stadskyrkogård. Anläggningen var placerad en bit utanför stadsbebyggelsen, vilket låg i linje med de rådande idéerna om en mer hygienisk stad. Man hade vid den här tiden fått klart för sig hur sjukdom kunde spridas. Många av de medeltida kyrkogårdarna som låg i anslutning till en stads kyrka var också sorgligt misskötta och på flera sätt otrevliga platser. När man
anlade nya kyrkogårdar stävade man efter att få mera parklika anläggningar och ett effektivare utnyttjande av marken. På Södra kyrkogården anlades ett rätvinkligt nät av raka gångar som tydligt avgränsade de olika gravkvarteren. Gångarna var breda och kantades av lindalléer som planterades 1862. I kyrkogårdens mitt uppfördes ett gravkapell i nygotisk stil med spetsiga takspiror och fönsterbågar. Kapellet stod klart 1863 och bekostades av medel från stadens Utskänkningsbolag. Ritningarna gjordes av Theodor Ankarsvärd. Han var verksam som arkitekt i Växjö och har bl.a. ritat det fd rådhuset, idag stadshotellet, i Växjö. Utmed kyrkogårdens murar och gravkvarterens ytterkanter iordningställdes gravplatser för dem som ville köpa sig en plats och i kvarterens mitt linjegravsområden för dem som inte hade råd att betala. Trots den påkostade anläggningen får platsen ändå ett lantligt skimmer när man läser att höskörden på kyrkogården varje år såldes på auktion och gav en bra inkomst.
Kalmar stad fortsatte dock att växa och redan 1889 var man tvungen att bygga ut Södra kyrkogården. Det nya området tillkom i kyrkogårdens sydvästra del och gav hela anläggningen formen av en vinkelhake. Den nya delen fick samma utseende som den äldre delen.
I vinkeln mellan den äldre och yngre delen av Södra kyrkogården anlades också en mosaisk kyrkogård. Idéen väcktes av Kalmars förste judiske invandrare Simon Levin som kommit till staden på 1840-talet. År 1871 anhöll han hos stadens styrande om att få anlägga en begravningsplats för judiska trosbekännare. Han föreslog då ett område som kallades Spännarebacken men stadsfullmäktige förordade istället Skansjorden vilket bör vara den mark där begravningsplatsen i dag ligger. Exakt när begravningsplatsen invigdes är inte känt, men det ska tidigare ha funnits en gravvård från 1873 inmurad i östra muren. Den är sedan en längre tid tillbaka borta. Området var ursprungligen omgärdat av ett plank. Detta ersattes med ett nytt plank 1904. När den mur som finns idag tillkom är inte känt. Under den första tiden ska den mosaiska kyrkogården ha skötts av dem som använde sig av begravningsplatsen vilket gjorde att den inte alltid var så välskött. År 1887 bildades en judisk församling i Kalmar vilken åtog sig ansvaret för begravningsplatsen. En av anledningarna till bildandet var just att man skulle få bättre ekonomiska möjligheter att sköta platsen.
Under slutet av 1800-talet togs allt större delar av Södra kyrkogården i bruk och man insåg snart att ytterligare mark skulle behövas. Nu fanns dock inga möjligheter att bygga ut Södra kyrkogården. Därför beslöt stadens styrande att anlägga ytterligare en kyrkogård norr om staden. Det blev Norra kyrkogården utmed Norra vägen som stod klar 1911.
En utgrävning av delar av klostrets murrester ska ha gjorts av Sven Rosman 1923-26. Något material från denna grävning är inte känt mer än att Harald Åkerlund använt Rosmans resultat för att sammanställa en karta över klosteranläggningen som gjordes 1935 för S:t Christoffersgillet i Kalmar. Kartan visar var rester efter stadsmuren och husgrunder påträffats.
Man slutade inte att använda Södra kyrkogården när Norra kyrkogården stod klar. Många av familjerna i Kalmar hade skaffat sig gravplats på Södra kyrkogården som man fortsatte att bruka. År 1939 reparerades gravkapellet såväl interiört som exteriört. Man hade tydligen dröjt med detta för nu beskrivs arbetena som nödvändiga för att kunna använda kapellet under vintern.
År 1956 övertog Kalmar kyrkogårdsnämnd ansvaret och skötseln av den Mosaiska kyrkogården. Antalet församlingsmedlemmar hade stadigt minskat och man förmådde inte längre själva sköta kyrkogården.
Två större arbeten påbörjades under 1974. Det första gällde anläggandet av en minneslund i det kvarter som idag kallas för Minneslunden. Som minneslund tänkte man sig att använda hälften av det tidigare linjegravsområdet i kvarteret. Platsen skulle avskärmas med hjälp av hagtornshäckar. På en ritning över hur man tänkte sig anläggningen kan man möjligen urskilja dåvarande kyrkogårdschefen Lars Nilsson namnsteckning. Det andra arbetet gäller personaloch ekonomibyggnader i anslutning till kyrkogården. Vid den här tiden fanns en äldre stuga, byggd i slutet av 1800-talet, som användes dels som personalutrymme och dels som verkstad, en mindre uthusbyggnad med bl.a. torrklosetter samt provisoriska skjul mot
kyrkogårdsmuren. Nu ville man renovera stugan så att man fick fungerande
personalutrymmen och bygga en ekonomibyggnad som kunde rymma garage, verkstad och förråd. Byggnadsarbetet föregicks av arkeologiska undersökningar. Ytterligare ett kallförråd byggdes 1988. Kyrkogårdens grindar i söder blev 1987 påkörda av en bilist och ersattes med kopior gjorda på Gamleby Gjuteri AB.
År 1992 anlades urngravplatser i det som tidigare varit linjegravsområde i kvarter O. För att inte gravvårdarna skulle placeras för tätt i området föreslogs ett större gravradsavstånd och större gravplatser än vad som var vanligt. Man skulle också låta de äldre gravvårdar som fanns i området få stå kvar. Samma år genomförde också Ulla Ekberg, Kalmar läns museum, en fördjupad kulturhistorisk inventering av Södra kyrkogården. Denna kyrkogårdsinventering är den mest omfattade som gjorts i länet och behandlar kyrkogården som helhet, de olika gravkvarteren samt pekar ut kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar och gravplatser. Alla gravplatser som bedömdes som kulturhistorisk värdefulla finns beskrivna i rapporten. Arbetet syftade till att fastställa de kulturhistoriska värdena på kyrkogården och var avsett som ett hjälpmedel för kyrkogårdsförvaltningen. Det är också en dokumentation av hur kyrkogården såg ut vid den här tiden. En jämförelse mellan beskrivningarna i Ulla Ekbergs rapport och hur det ser ut idag visar att kyrkogården i stort behållit sin karaktär. 2006 års inventeringsrapport är därför i mycket en uppföljning av Ulla Ekbergs rekommendationer och värderingar som gjordes 1992.
I mitten på 1990-talet såddes delar av gångsystemet på den Mosaiska kyrkogården in med gräs. P g a almsjukan blev man också tvungen att ta ner de sex stycken almar som växte på denna del av kyrkogården.
ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Ekberg, Ulla, Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Södra kyrkogården, Mosaiska kyrkogården, Kalmar, 1992
Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Hammarström, Ingrid (red) Kalmar stads historia del III, Kalmar 1982
Kaibjer A, Koch E. Och Schött L (red), Stadsfullmäktige i Kalmar 1863-1962, Kalmar 1962 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983
Muntliga uppgifter trädgårdsingenjör Birgitta Linåker
Jonsson, Magdalena. (2005). Södra kyrkogården. Södra kyrkogården
Kalmar kyrkliga samfällighet, Växjö stift, Kalmar län
Kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar/
begravningsplatser i Växjö stift 2005
Cecilia Ring & Magdalena Jonsson
Kyrkoantikvariska rapporter 2006, Kalmar läns museum. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Begravningsplats
Öppna på kartan Fler i kategorin