Naturföremål med bruk/trad/namn. Urspolningsgropar, bestående av2- 3 gropar, närmast runda eller ovala, 1.5 - 3.5 m diam och ca 3 mdj.Den minsta gropen är i ÖSÖ utvidgad under torvytan. Läget i SV kantenav högmyr och nära små bäckfåror talar för natubildningar.
Orientering: Nordligaste gropen är ca 42 m NÖ om krok av ån.
Terräng: Mot SV - V-sluttande myrmark. Skogsmark (enstaka ungtallar).
Tradition: Enligt Oscar Johansson (ca 85 år), Forserum berättar sägnen attgroparna är grävda av ortsbefolkningen i samband med oroligheter.Föratt skydda sina mest värdefulla ägodelar grävde de ned dem i mossen.Många människor ska i sen tid förgäves ha grävt efter fynd i groparna.Enigt Eva Danielsson (96 år), Forserum (1983 Det Gamla Forserum) finnsföljande två sägner om groparna: a) På botten av groparna skulle detfinnas en guldkista. Den kunde man endast få upp om man hade två vitatvillingkalvar som var uppfödda på söt mjölk alena. En bonde hadefåtttvå sådana djur men var snål och spädde ut sötmjölken med vatten.Närkalvarna var stora nog körde mannen ut på myren och band fast djurenmed tömmar och kätting. Den sist nämnda sänktes ned i djupet och kom ikontakt med kistan. Då den kom upp i dagsljuset blev bonden mycket"själaglad". Från "gravens djup" hördes en håfull röst som sa: -"Nej -tack ska du ha - nu orkar inte dina vasskalvar". Ett skratt hördesochskatten for till botten och försvann. På grund av mannens snålhetmisslyckades försöket att bärga skatten ända hem.b) Den andra sägnen berättas att det finns en guldkittel på gravensbotten som dag och natt bevakas av en höna. Några människor hadeengång efter stora ansträngningar lyckats få upp kitteln till kanten, debrast då ut i ett glädjerop, varefter kitteln åter sjönk tillbakaidjupet.Sedan dess har ingen fösökt rädda skatten, men enligt Davidsson (1983,s. 135) påstår de gamla att skatten finns kvar. Sökandet bordeupprepas. Då vattnet rinner ner utför "gullgravens" kant ska det låtasom om det droppade på en kittelbotten.
Öppna på kartan Fler i kategorin