Motivering (skydd): Genom sin storlek och placering vid älven utgör Sorsele kyrka ett storslaget blickfång i samhället. Kyrkobygget ter sig än mer imponerande när man tänker på att den uppfördes av sockenborna själva, ca 200 hushåll som levde av knappa förhållanden i väglöst land i en trakt med vinter minst halva året. Vid den tiden fanns, enligt vad som är känt, inte heller någon ramsåg i Sorseletrakten, så allt material, såsom sparrar, åsar, bräder och spån, torde således ha framställts för hand, med yxa och kransåg, och burits fram från olika byar i socknen. Ändå genomfördes kyrkbygget på rekordtid, bara sju månader under 1859. Året efter inreddes och målades kyrkan. I förhållande till resurserna är resultatet häpnadsväckande, och vittnar om det stora engagemang och den hantverksskicklighet som fanns i bygden.
Sorsele kyrka är utvändigt ett välbevarat exempel på den nyklassicistiska stilen med strävan mot symmetri och antikens formspråk. Gavelmotiv, profilerade listverk och tandsnittsfriser förekommer. Den är typisk för sin tid både i disposition och utformning, och har flera paralleller bland länets övriga nyklassicistiska kyrkor. Den tydligaste likheten är med den något mindre Holmsunds kyrka från 1863, som uppfördes under samma byggmästare och troligen efter samma ritningar, efter mindre revideringar av J.A. Linder. Interiören i Sorsele kyrka har däremot genomgått relativt stora förändringar sedan byggnadstiden, där de nya bänkarna, den ändrade färgsättningen och ombyggnaderna runt och under läktaren varit de mest påtagliga ingreppen. Trots förändringarna är delar av den fasta originalinredningen bevarad, men p.g.a. senare ommålningar och tillägg är den nyklassicistiska prägeln inte lika tydlig längre invändigt som utvändigt. Kyrkan har ett stort bruksvärde för Sorsele samhälle som samlingslokal och konsertlokal.
Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Sorsele kyrka är utvändigt en mycket välbevarad kyrka i nyklassicistisk stil. Med undantag för hk-rampen och den närbelägna personalbyggnaden är exteriören i stort oförändrad sedan byggnadstiden 1859.
Mycket av originalinredningen finns kvar, såsom altaruppsats, altarring, altarbord, predikstol, läktaren och norra nummertavlan i koret. Inredningen håller hög hantverksmässig klass och utgör ett gott exempel på den västerbottniska hantverkstraditionen.
Kyrkogårdens läge vid vatten och anor tillbaka till 1600-talet, spjälstaketet från tidigt 1900-tal samt det unika kvarvarande beståndet av handhuggna stenvårdar ger platsen karaktär. Att Anders Fjellners gravvård och tänketall är bevarade har ett särskilt immateriellt och personhistoriskt värde för kyrkomiljön.
Gravkapellet med anpassad klassicerande arkitektur är ett orört tidsdokument från 1940-talet.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2010)
Kyrkogården
Kyrkogården breder ut sig med gravområdet placerat öster om kyrkan. Terrängen är plan. Området har en parkliknande karaktär med stora gräsfält, fullvuxna björkar och några enstaka tallar. De flesta grusgravarna lades om till gräsmatta under 1960- och 1970-talen och idag finns bara två grusgravar kvar. De få gångarna på kyrkogården är grusgångar. En björkrad löper längs hela insidan av staketet och björkalléer finns även längs vissa gångvägar. På området finns mest gräsgravar med resta stenar, men några grusgravar med stenramar samt gjutjärnskors finns också bevarade. Särskilt intressanta är tiotalet lokalt tillverkade stenvårdar, bl.a. den efter Anders Fjellner, som var försam-lingens kyrkoherde 1842–1876. Det var under hans tid kyrkan uppfördes, men han är främst känd för att ha nedtecknat och översatt samiska sägner, myter och jojker och därmed gjort dem kända och bevarade för eftervärlden. Den ”tänketall” som han ofta satt i när han skrev sina predikotexter finns fortfarande kvar i branten mellan kyrko-gården och Vindelälven. Kyrkogården utvidgades 1939 och gränsen mellan den gamla och nya delen kan fortfarande utläsas genom gravradernas orientering och tallarna i anslutning till gravkapellet. Det uppfördes 1944, och är ritat av skogsmästaren och kyrkvärden John Ågren. Gravkapellet har liksom kyrkan en klassicisitisk utformning och passar därför bra in i miljön. Byggnadens gavelröste är utformat som ett tympanon-fält med strålsol. Alldeles norr om kyrkan uppfördes en ekonomibyggnad 1977. Med sin profana utformning och inte minst den inklämda placeringen väldigt nära kyrkan (på samma plats som en äldre och mindre ekonomibyggnad) förtar den en del av kyrkplatsens autenticitet. En skogskyrkogård anlades på norra sidan om Vindelälven 1951, också den enligt förslag av John Ågren.
Inventeringsår 2001
HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Sorsele kyrka är belägen på ett näs vid Vindelälven och på platsen för tidigare kyrkor uppförda 1677 respektive 1744. Nuvarande kyrkan uppfördes 1859-60 efter ritningar av Ludvig Hedin och enligt traditionen av byggmästaren Johan Petter Lundberg från Teg. Kyrkan är en av de bäst bevarade i övre Norrland från nyklassicismens tid. Det är en treskeppig hallkyrka av panelklätt resvirke med västtorn och tillbyggd, polygonal sakristia i öster. Fasaderna uppvisar en rik panelarkitektur med fältindelning och lister. Kor och långhus med det förhöjda mittskeppet står under sadeltak. Även interiören är panelklädd. Mittskeppet täcks av ett tredingstak. Altartavlan är signerad "L Ferlén 1867" och en kopia av Fredrik Westins altartavla från 1823 i Kungsholms kyrka, Stockholm. Den flankeras av kopplade, marmorerade pelare , tillkomna vid en restaurering 1908 men markerade på de ursprungliga ritningarna. Upprustning, isolering och målning utfördes även 1929, då av Kjell Wretling och med ombyggnad av läktare och bänkar; 1954, då en dopplats anordnades vid norra väggen med glasmålning av Torsten Nordberg, samt 1988-89 av Rolf Sixtensson.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1993-1999
Inventeringsår 2015
Kyrkans tidiga historia i Sorsele sammanfaller med kolonisationen av området, som inleddes med lappmarksplakatet 1673. Året efter kom den första komministern, Henrik Lyckselius, till Gillesnuole, som i huvudsak blev en samisk kyrkplats. Omkring 1677 flyttade Lyckselius permanent till Sorseleholmen och hans nybygge på prästbordet blev förmodligen början till dagens tätort Sorsele. Han byggde även en predikostuga, som ersattes av ett litet enkelt fyrkantigt kapell 1693 och av en något större men fortfarande mycket enkel kyrka 1744. Sorsele förblev kapellförsamling under Lycksele fram till 1821. Den gamla kyrkan var i dåligt skick och befolkningen växte snabbt, så behovet av en ny kyrka var stort, men p.g.a. missväxtår och knappa resurser dröjde det fram till 1860 innan församlingen kunde inviga den kyrka som fortfarande står kvar.
År 1939 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning av kyrkogården (ritning av länsarkitektkontoret 1938)
År 1944 Nybyggnad
Nybyggnad - Bårhus vid kyrkan ritat av skogsmästaren John Ågren 1942, godkänt av Byggnadsstyrelsen med anmärkningen att en trappa skulle leda ner till källaringången. Taket skulle täckas med spån av samma utförande som kyrkan.
År 1950-1951 Nyanläggning - Begravningsplats
Nyanläggning - Begravningsplats - *Anläggande av skogskyrkogård på andra sidan Vindelälven, enligt förslag av skogsmästaren John Ågren, godkänt av Byggnadsstyrelsen.
*Bårhus planerat på den nyanlagda skogskyrkogården, enligt skiss från Byggnadsstyrelsen.
År 1977 Nybyggnad
Nybyggnad - Ny ekonomibyggnad på kyrkogården på samma plats som den gamla.
Vård- och underhållsplan Sorsele kyrka Västerbottens län.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö, "Hedin,Ludvig:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin