Motivering (skydd): Väckelserörelsen i Västerbottens län var utbredd och bönhus eller missionshus fanns under första delen av 1900-talet så gott som i varje by. Bönhusen utgör både en viktig del av länets byggnadshistoria och i länets kulturmiljöprofil och är en betydelsefull pusselbit i förståelsen av den västerbottniska folksjälen.
Bönhusmiljön i Missenträsk har sin bakgrund i den västerbottniska landsbygdens gleshet och de långa avstånden mellan kyrkorna. Den speglar byns och tidsandans gemensamma engagemang för religiös samvaro och föreningsliv. Den är också ett uttryck för byns sociala förhållanden med kopplingar till skol- och söndagsskoleverksamhet, daghemsverksamhet samt övrigt föreningsliv i byn. I huset har såväl världsliga möten som bönemöten förekommit.
Bönhusmiljön i Missenträsk är med sin gestaltning och bakgrund mycket representativ för bönhustraditionen i Västerbotten och är en miljö som i hög grad uppfyller de kriterier som Länsstyrelsen har ställt upp för målsättningen att skydda och vårda en sådan i Västerbotten (se nedan under Redogörelse för ärendet).
Bönhuset och uthuset med tillhörande tomt tillkom under 1930-talet, vid den tid då de flesta bönhus uppfördes i länet. Byggnaderna är uppförda av Missenträsk bönhusförening, specifikt som bönhus, i ekumenisk anda där de flesta religiösa samfund var välkomna att delta och hålla gudstjänst (så kallat byabönhus). Fastigheten ägs fortfarande av den bönhusförening som uppförde det och används numera mer för bygemensamma aktiviteter än som bönhus.
Miljön är intakt sedan tillkomsttiden och har genomgått mycket få förändringar fram till idag. Kontinuiteten som bönhus alltsedan tillkomsten är likaså betydelsefull.
Fysiska uttryck för byggnadernas och områdets kulturhistoriska värden är:
- Byggnadernas enkla, sparsmakade och oförändrade karaktär.
- Byggnadernas tidstypiska konstruktioner, planlösningar, material- och kulörval samt inredningsdetaljer. - Bönhusets invändiga prägel, kännetecknad av andlighet och värdighet.
- Den naturpräglade, anspråkslösa tomten.
- Helhetsmiljön, i allt väsentligt bevarad från tillkomsttiden.
Källa: Byggnadsminnesförklaring, 2016-01-15, Länsstyrelsen Västerbotten.
Missenträsks bönhus är enkelt utformat med få dekorativa detaljer och har en arkitektur som är typisk för det västerbottniska bönhuset. Stommen är av regelvirke i 1 1/2 våning, väggarna är fyllda med spån. Byggnaden vilar på en gjuten betonggrund. På ena gaveln finns en liten absid där talarstolen är placerad i stora salen.
Fasaderna är klädda med en gulmålad locklistpanel och byggnaden täcks av ett sadeltak belagt med pannplåt (eventuellt ursprunglig). Byggnaden tycks enligt äldre foton ha haft en ljusare färgsättning än idag, kanske vit/gråvit. Ommålning skall senast ha skett omkring 1980. Taket tycks enligt äldre foton ha varit svartmålat. Absiden har ett shingeltak av sentida datum, tidigare låg där svart papp.
Stora salens fönster på långsidorna är gotiskt inspirerade med trekantiga avslutande form upptill. Fönsterbågarna är av trä. På västra gaveln är fönstren tvådelade i bottenvåningen och tredelade i vindsvåningen. Fönstren i absiden på östra gaveln består av en luft. Bågarna är småspröjsade.
På ena långsidan finns en farstukvist, antagligen tillkommen i samband med den senaste ommålningen omkring 1980. Entréns ursprungliga utseende är okänt men under en period var byggnaden försedd med en bro med järnräcken samt ett litet pulpettak över dörrarna som är original. Bron finns kvar bakom uthuset. Farstukvisten leder fram till en pardörr vars övre del består av fyrdelade fönster, och vars nedre del är klädd med fasspontade plankor som vilar på liggande brädor som sockel, och som kröns av en kvartsstavsprofilerad list.
Fasadkulör: Gul
Antal våningar: 01, Halvvåning
Bredd: 9.0
Längd: 15.0
Nyckelord: Religionsutövning, Frikyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin