Motivering (skydd): Bjursås kyrka som till sitt yttre stod helt färdig 1803 fick en påkostad nyklassicistisk utformning, artikulerad med skarpskurna gesimser, pilastrar och frontoner. Ett särdrag är att mittaxeln så starkt accentuerats genom södra långsidans mittrisalit och tornets placering mitt på norra långsidan. Den ursprungliga exteriören är bevarad till sina huvuddrag. Mest märkbara förändringen var då taket 1924 täcktes med skiffer, istället för tidigare spån. Materialbytet har kommit att ytterligare framhäva byggnadens påkostade yttre.
Kyrkorummets nyklassicistiska gestaltning finns kvar till sina grunddrag: tunnvalvet med gördelbågar, altarprydnaden med dubbla pilastrar och den pärlgrå predikstolen med förgyllda sniderier. Mycket av den tidigare stramheten gick förlorad vid 1992-93 års omgestaltning, då valvet målades himmelsblått och väggarna sprutades med rosa stänkputs. Bänkinredningens färgsättning i blått och rosa kontrasterar också mot nyklassicismens estetik. Andra utpräglat sentida former är orgelfasaden från 1959-61, samt ljuskronan framför koret och altarets knäfall, båda från 1992-93.
Lillkyrkan bakom koret har en mer rustik gestaltning, med en handhyvlad takpanel, vitkalkade väggar och öppen eldstad. I koret finns den gamla kyrkans altarskåp och predikstol, båda från 1600-talet.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Den ursprungliga nyklassicistiska exteriören, efter Adelcrantz ritningar, är bevarad till sina huvuddrag.
• Yttertakets skiffertäckning är av stort byggnadshistoriskt värde. Till saken hör att skiffertak blivit alltmer sällsynta.
• Altarprydnaden och predikstolen i nyklassicistisk stil tillhör kyrkorummets ursprungliga gestaltning. • Lillkyrkans altarskåp från 1643 är ett av få bevarade i sitt slag och bildar tillsammans med predikstolen från 1673 en värdefull ensemble.
Inventeringsår (2006)
Kyrkobyggnaden som uppfördes 1793-1803 har ett brett långhus med flackt valmat och skiffertäckt tak, torn utbyggt mitt på norra långsidan. Murarna består av gråsten, samt tegel och kalksten i muröppningar och avjämnande skikt. Fasaderna i nyklassicistisk stil är slätputsade, gulvitt kalkade och avdelade med en gördelgesims. Gavelspetsarna har utformats som frontoner. Mitt på södra långsidan pryder en gavelkrönt mittrisalit. Norrsidans torn har en markant konsolfris, murad lanternin med hörnpilastrar och koppartak. Fönstren är rundbågiga, med svartmålade bågar av trä och blyinfattade rutor av delvis grönfärgat antikglas. I söder, väster och i norr genom tornet finns stickbågiga portaler, stängda med dubbeldörrar av svartmålade plank. Över södra och västra ingångarna kröner entablement på konsoler, samt överljusfönster.
Inträdet sker vanligen genom vapenhuset, som har ett trätak klätt med handhyvlad panel och golv belagt med Höganäsklinker. Väggarna är slätputsade och vitrappade. På södra sidan finns en låg dörr med brett överstycke uppställd, vilken ursprungligen sägs ha varit den tidigare kyrkans sakristidörr.
Kyrkorummet täcks av ett putsat, himmelsblått tunnvalv, med trästomme, indelat i fem tunna gördelbågar och valmat mot kortsidorna. En kraftigt profilerad gesims löper i övergången mellan valvet och de stänkputsade, svagt rosafärgade väggarna. Golvet är belagt med oljade bräder. Den slutna bänkinredningens fasader har blå ramverk, röda lister och rektangulära, ljusblå fyllningar. I bänkskärmarna mot koret är fyllningarna större. Predikstolen framme på norra sidan har femsidig korg och tak, gråvit med förgyllningar.
Läktaren som upptar kyrkorummets västra ände bärs av fyrkantiga pelare. Läktarbarriären är spegelindelad och likadant målad som bänkfasaderna. Orgelfasaden går i modernistisk stil. Läktarunderbyggnaden som tillkom 1959-61 rymmer en sakristia.
I koret dominerar en stor altartavla med omfångsrik infattning av dubbla murade pilastrar, träskulpturer och entablement. Altartavlan av Bernt Svedin 1742 överfördes från den tidigare sockenkyrkan. Altaret är murat, framförvarande lösa knäfall är i laserat trä.
Bakom koret finns den så kallade lillkyrkan, använd vid mindre förrättningar. Taket är platt, klätt med en handhyvlad panel. Väggarna är traditionellt slätputsade och vitkalkade. Innanför fönstren sitter järnluckor, som vittnar om att rummet tidigare även tjänat som sakristia. Mitt på västra långsidan finns en öppen eldstad, numera ur bruk. I koret på norra kortsidan står ett altarskåp från 1643, som tillhörde den tidigare sockenkyrkan. Därifrån kommer även predikstolen, byggd 1673 med rika träsniderier och mörkblå marmorering
Fasadkulör: Gul, Vit
Byggnadsdel: Kor - Öster, Torn - Norr
Inventeringsår 2015
Den första kyrkan i Bjursås var av trä, möjligen medeltida. Den ersattes 1599 av en större timrad byggnad, kallad Mellankyrkan. Trots utvidgning på 1730-talet blev den under seklets senare del för trång för den växande befolkningen. Tanken att bygga en större kyrka i sten väcktes 1783 och tre år senare lades en byggnadsfond upp.
Sedan delar av Leksands församling genom kunglig resolution överförts till Bjursås kunde bygget inledas 1792, efter överintendent C F Adelcrantz ritningar. Byggmästaren Johan Christopher Loell drev igenom att den nya kyrkan skulle placeras på höjden ovanför den gamla, där klockstapeln tidigare stått. Murarna uppfördes av gråsten, samt tegel och förmodligen kalksten i muröppningar. Yttertaket täcktes ursprungligen med spån.
I början av sommaren 1797 hade bygget avancerat så långt att den gamla kyrkan revs och den nya började användas. Senare samma år flyttades klockorna från klockstapeln till tornet. Sista byggetappen var sakristian bakom kyrkans kor, vilken blev avsevärt större än vad Adelcrantz ritningar utvisat. Syftet var att kunna använda detta rum även vid husförhör och skriftermål.
Då hela kyrkan färdigställts till sitt yttre, sannolikt 1803, återstod kyrkorummets inredning. I memorial skrivet den 19 juli 1803 redovisade den nytillträdde prosten Anders Hammarström att golv lagts in både i kyrkorum och i sakristia. Den gamla kyrkans altare och altarring, båda i trä, hade återanvänts, liksom altartavlan av Bernt Svedin. Bänkinredning var byggd, men bänkdörrar och läktare återstod ”dem församlingen i år ej äger förmåga att förfärdiga”. Att inredningsarbetena drog ut på tiden berodde främst på församlingsbornas skuldsättning. Ett annat skäl som angavs i Hammarströms memorial var att man kostat på yttertaket dyrbara rännor och tillhörande ledare av järnbleck ”för att hindra att regn må falla murarna för nära och undanhålla fuktigheten”.
Tidiga svampangrepp uppstod därför att grunden saknade ventilation. Bristerna var avhjälpta 1814, då grundmurarna försetts med ”dragrör”. Det svampangripna altaret av trä hade ersatts med ett murat. 1816 var bänkinredningen nästan färdig. Predikstol i stil med kyrkorummet anskaffades 1822, men målning och förgyllning måste anstå till 1829. Sedan en läktare i väster färdigställts blev den första orgeln installerad 1856-57, ett verk från 1720-talet som förut tillhört Kristine kyrka i Falun.
Vid förnyelse 1917 kompletterades fönstren med inre bågar. 1920-21 omlades alla golv, bekvämare bänkkvarter insattes och sakristian bakom koret omvandlades i sin helhet till kyrksal, den så kallade Lillkyrkan. Vid omläggning 1925 ersattes yttertakets spåntäckning med skiffer. Den tidigare församlingskyrkans altarskåp och predikstol, båda från 1600-talet, restaurerades 1934 och är sedan dess placerade i Lillkyrkan. 1959-61 installerades nuvarande orgeln med modernistisk fasad. I en tillkommande läktarunderbyggnad inreddes sakristia.
Den senaste omgestaltningen skedde 1992-93, efter handlingar av arkitekt Erling Sjöberg. Då lades mörkbrun Höganäs - klinker i vapenhus, kapprum och tornhall. Kyrkorummets väggar stänkputsades och avfärgades svagt rosa, medan tunnvalvet målades himmelsblått. Bänkdörrar och läktarbarriär målades i två blå nyanser, bänkryggar och – sitsar målades rödbruna. Kyrkorummets golv slipades och behandlades med lut/såpa för att efterlikna ett skurgolv.
Källor och litteratur
Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
• Handlingar om 1993 års inre renovering (Korrespondens, Byggnadsbeskrivning av arkitekt Erling Sjöberg 1992-10-01)
Västerås stifts arkiv (VS):
• E IV A: 6 b; Protokoll från inventering den 2 juli 1799
• E IV A: 6 b; Protokoll från inventering den 16 augusti 1801
• E IV A: 6 b; Memorial uppläst för domkapitlet den 27 juli 1803
• E IV A: 6 b; Protokoll från inventering den 30-31 juli 1814
• Handlingar angående 2003 års omläggning av kyrkans skiffertak, dnr 04-382-2001
Litteratur
Bengtsson, Ludvig: En Dalasocken berättar, Falun 1950
Boëthius, Gerda: Bjursås kyrkor/Sveriges kyrkor, Dalarna, band 1, häfte 1 – Stockholm, P A Norstedts & Söners förlag 1916, s 87-105/
Forsslund, Karl-Erik: Med Dalälven från källorna till havet – första delen Österdalälven, Stockholm: Åhlén & Åkerlunds förlag 1923
År 1792 Nybyggnad
Arkitekt: Per Wilhelm Palmroth
År 1803 Invigning
År 1814-2003 Ändring
Ändring - För tillbyggnader, ombyggnationer och övriga ändringar i kyrkans historia mellan 1814-2003 hänvisas till bifogad PDF-fil.
Arkitekt: Georg Alfred Nilsson
Orgelbyggare: Olof Hammarberg
ATA.
VS. Västerås stifts arkiv (VS).
Sveriges Kyrkor, band 1.
Bengtsson, Ludvig. (1950). En Dalasocken berättar. Bengtsson, Ludvig: En Dalasocken berättar, Falun 1950. ISBN: .
Forsslund, Karl-Erik. (1923). Med Dalälven från källorna till havet – första delen Österdalälven. Forsslund, Karl-Erik: Med Dalälven från källorna till havet – första delen Österdalälven, Stockholm: Åhlén & Åkerlunds förlag 1923. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Adelcrantz,Carl Fredrik:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin