Motivering (skydd): Sundborns kyrka från 1755 är tidstypisk, med korsplan och valmat spåntäckt tak. Timmerstommen och de faluröda spånfasaderna har den gemensamt med flera andra i stiftets norra och västra bergslagssocknar. Den kopparklädda ingångsdörren i söder och den panelklädda i väster är förmodligen ursprungliga. Fönsteröppningarna var ursprungligen mindre, rektangulära, men förstorades omkring 1800 till dagens rundbågiga form och sedan dess består fönstersnickerierna med blyinfattade rutor.
Kyrkorummet har kvar sina ursprungliga tunnvalv och bänkfasader, men senare gjorda förändringar dominerar intrycket. Altaruppsatsen och predikstolen i nyklassicistisk stil är typiska 1800-talsskapelser, liksom läktarbarriären med sina marmoreringar. Skurgolvet består till sina äldre delar av 1800-talsbräder, men det befintliga utförandet utan nivåskillnader åstadkoms vid en ombyggnad 1978.
Störst särprägel får kyrkorummet genom sin färgsättning och sina dekorationsmålningar, skapade 1905 av konstnären Carl Larsson i för honom karakteristiska, klara pastelltoner. En stor del av autenticiteten gick tyvärr förlorad vid ombyggnaden 1978, då väggarnas pappmakulerade väv med Larssons schabloneringar offrades för en inre tilläggsisolering. Nuvarande glasfiberväv, rollad med ljusgrön plastfärg och med schabloneringarna rekonstruerade, är en torftig ersättning. Med denna reservation är kyrkorummet som helhet ändå av betydande konsthistoriskt värde.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
• De ålderdomliga näbbspånen på kyrkans ytterväggar är av byggnadshistoriskt värde • Andra värdefulla exteriördetaljer är dörr- och fönstersnickerierna från 1800-talets början. • Carl Larssons inre och yttre målade dekorationer från 1905 är av nationellt konsthistoriskt värde • Bänkfasaderna tillhör kyrkorummets ursprungliga inredning. Under 1900-talet har de varit målade i blågrön nyans, men under dessa skikt finns förmodligen spår av en ådring från 1876, samt en ännu äldre bänknumrering.
• Klockstapeln som restes 1706-07 tillhörde ursprungligen platsens tidigare kyrka. • Kyrkogårdens före detta vintergravkor, med särpräglad exteriör, är av stort byggnads- och lokalhistoriskt värde. (Även denna byggnads interiör har smyckats av Carl Larsson) • Angeläget är att en kyrkogårdsinventering görs, vilken inbegriper värdering av kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Rakt, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Öster
Inventeringsår (2006)
Kyrkans plan utvisar ett korsformigt långhus med den östra, tresidigt avslutade delen inredd till sakristia. Byggnaden timrades 1755 på en grund av bruksmurad natursten med oregelbunden skiftläggning. Fasaderna består av Faluröda näbbspån, fästa med smidd spik. I de höga rundbågiga fönstren sitter små blyinfattade rutor. I västportalen sitter en rundbågig pardörr, klädd med panel i rutmönster och målad med mörkgrön linoljefärg. Södra ingångens pardörr, dels kopparklädd, dels glasad, infattas av pilastrar, överstycke med fönster, samt av konstnären Carl Larsson målade solrosor mot en ljusblå fond. Taket är valmat, täckt med tjärade spån som har rak underkant. I hörnen sitter stuprör av koppar.
Kyrkorummet täcks av två varandra skärande tunnvalv av bräder, vitmålat med taklist i rött och grönt, bladrankor och fondmålningar. Dekorationerna gjordes 1905 av konstnären Carl Larsson. Väggarnas nuvarande glasfiberväv, ljusgrön med mörkgröna schabloner, uppsattes 1978 för att ersätta en linneväv som måste tas bort vid då genomförd tilläggsisolering. Carl Larssons dekorationsmåleri finns även på läktarbarriären, över dörrarna till sakristian och korets gavelvägg.
Genomgående ligger skurgolv av kilsågade furubräder, vilka varit upplockade – de många spikhålen talar sitt tydliga språk. Bänkinredningen är sluten, utmed mittgången med rikt skulpterade fasader från 1683, tillvaratagna från kyrkan som fanns före den nuvarande. Korsarmarnas bänkfasader från 1756 har enklare formade, åttasidiga fyllningar. Hela bänkinredningen är sedan 1905 målad i en blågrön nyans. Predikstolen i hörnet mellan koret och norra korsarmen är åttasidig, gråmarmorerad med förgyllda listverk och sniderier.
Läktaren i väster bärs upp av svarvade, blåmarmorerade kolonner. Den spegelindelade läktarens fyllningar är marmorerade, frånsett den i mittpartiet som pryds av en blomslinga av Carl Larsson.
Korets altaruppsats består av altare och altarring från 1797, ljust marmorerade med förgyllda, nyklassicistiska sniderier. Prydnaden över altaret tillkom året efter, formad som en tempelgavel med korintiska kolonner. Djupverkan åstadkoms med hjälp av målade dubbla kolonnrader, samt ett kors i centrum. Väggen ovan altarprydnaden upptas av Carl Larssons målning som avbildar knäböjande änglar bakom uppspirande liljor mot en himmelsblå fond, samt i mitten den helige andes duva. I kyrkorummets västra del hänger en äldre altartavla, som fanns i koret åren 1776-1798, vilken avbildar Kristus i Getsemane.
I den tresidiga sakristian bakom koret ligger skurgolv. Väggarna är nedtill målade med grå plastfärg, över fönsterbänkshöjd med en tegelröd. I nordöstra hörnet finns en murad och putsad öppen eldstad. Skåpinredningen av furu är till större delen omålad. Dörrarna i det äldsta skåpet, från 1600-talet, har dock bevarade målningar från 1650. Sakristians tak har en panel, vars handhyvlade, vitstrukna bräder är fästa med smidd spik. Mellan tak och vägg löper en flat taklist.
Fasadkulör (2006): Röd
Byggnadsdel (2006): Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Öster
Inventeringsår 2015
År 1620 uppfördes ett kapell i Sundborn, där den nuvarande kyrkan ligger. Kapellet fick status som kyrka 1636 då Sundborns socken avskiljdes från Svärdsjö. Efter en utvidgning mot väster 1682 blev hela konstruktionen instabil och kom i sådant oskick att församlingen började planera för ett nybygge, verkställt 1755. Våren detta år revs den gamla kyrkan och hela platsen röjdes av.
Handlingarna för den nya kyrkan hade upprättats av konstmästare Samuel Solberg i Falun. För att byggnaden skulle vila på stabilare grund grävdes först djupa gravar som fylldes med grov sten och slagg. Därpå murades en kraftig grundmur. Väggar timrades av grova stockar från mogna träd. Fasader och yttertak täcktes med spån, delvis återanvända spån från den rivna kyrkan. De ursprungliga fönsteröppningarna var rektangulära och i takfoten satt hängrännor av urholkade stockar. Kyrkorummet inreddes delvis med den gamla kyrkans bänkar, gravhällar och golvvirke. Även predikstolen återanvändes. I kor och mittgång låg ursprungligen huggen sten och gravhällar. Korsarmarna fick helt nybyggda bänkar året efter att kyrkan var färdig till sitt yttre. Det brädklädda tunnvalven vitlimmades 1760 och något senare spändes väv, som också vitlimmades, över de dittills råa timmerväggarna. Sakristian var alltifrån början utrustad med eldstad.
Den gamla kyrkans altartavla hängde i koret fram till 1776, då en ny kom på plats, målad av Carl Magnus Rosing i Stockholm. En 7-stämmig orgel installerades 1780 av Fredric Salling i Svärdsjö. Alltjämt befintligt altare och altarring i nyklassicistisk stil byggdes 1797. Året efter byggde dagens altarprydnad i form av en tempelgavel, med målning av P Hedendal. Den tidigare altartavlan av Carl-Magnus Rosing flyttades till annan del av kyrkorummet.
Decennierna runt sekelskiftet 1800 förstorades fönsteröppningarna till dagens rundbågiga form, med blyinfattade rutor. Mittgångens stengolv ersattes troligen 1816 med bräder. Den ursprungliga predikstolen fick 1873 ge plats åt den nuvarande, ritad av arkitekt N Runer i Gävle och tillverkad av snickare C M Berggren i Sundborn. Några år senare ombyggdes bänkinredningen, varvid tidigare kluvna golvstockar ersattes med dagens brädgolv. Kyrkorummets första värmekälla, en järnkamin, installerades 1884.
En genomgripande förnyelse under Carl Larssons konstnärliga ledning genomfördes 1905. Då kläddes väggarna med pappmakulerad väv, dekorerades med mossgröna schabloner mot en ljusgrön botten. Bänkinredningen ommålades i gröntonat blått. Korets huggna kalkstensgolv och gravhällar ersattes i tidens anda med röd-vitrutig klinker. Dessa klinkerplattor betraktades snart som ett missgrepp och kalksten lades åter vid nästföljande förnyelse 1945, ledd av Byggnadsstyrelsens arkitekt Ärland Noréen. Då iordningställdes även en dopplats på korets södra sida och sakristian fick egen ingång i sydost.
Den senaste, hittills mest omfattande förnyelsen genomfördes 1978, efter arkitekt Mats Stenquists program och med Skånska cementgjuteriet som huvudentreprenör. Kyrkans timrade väggar tilläggsisolerades på insidan. Eftersom befintlig väggbeklädnad inte kunde överföras till de nya innerväggarna kläddes dessa med glasfiberväv, som målades med plastfärg och med Carl Larssons schabloner rekonstruerade. Korets gravhällar och inramande kalkstensgolv revs ut och ersattes med trägolv av kilsågade bräder, i samma nivå som övriga kyrkorummet. Sakristians väggar ströks tegelröda.
Källor och litteratur
Otryckta källor
Västerås stifts arkiv (VS):
• E IV a: 81b, Inventarium upprättat den 28 augusti 1797
• E IV a: 81b, Inventarium över Sundborns kyrka den 29 maj 1829
• E IV b; 106, Inventarium upprättat den 3/3 1875
• E IV b: 106, Inventarium skrivet inför prostvisitation den 20/8 1877
• F III a: 21, Protokoll från generalvisitation den 5 juli 1763
• F III a; 36, Protokoll från visitation den 29/7 1886
Sundborns församlings arkiv (SF):
• N I; 3, Inventarium upprättat den 29/6 1907
• O I a; 9, PM 1924-07-18 angående yttre upprustningen 1924-25
• O I a; 9, program och ritningar inför 1945 års inre förnyelse
• O I a; 10, ritningar för 1950-51 års elinstallationer
• O I a; 10, handlingar för 1955 års yttre renovering
• O I a; 10, handlingar för 1956 års reparationer av klockstapeln
• O I a; 11, handlingar, protokoll och rapporter från 1978 års upprustning
Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Dalarnas kyrkor i ord och bild, s 257-260 Förlag: Staffan Björklund 1996
Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson – Förlag Svenska orglar, Tostared 1990
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952 Sveriges kyrkor – Konsthistoriskt inventarium, Dalarna - band 1, häfte 2. Falun av Gerda Boëthius, s 280-290 – Stockholm 1920
År 1755 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
En ny kyrka uppfördes på samma plats som sin föregångare. Dessförinnan hade platsen röjts av helt. En ny grundläggning skedde, 4 alnar djup. I hörnen lades stor, jämn sten och i sidorna en blandning av grov sten och slagg. Grunden lades av gråsten i bruk. Väggarna uppfördes av liggtimmer. Fasaderna spånkläddes. Ett valmat yttertak restes och täcktes med spån. De ursprungliga fönsteröppningarna var rektangulära.
Kyrkorummet fick en korsplan och täcktes med ett tunnvalv av bräder.
Utmed den öst-västliga mittgången sattes bänkinredning från 1683, från den tidigare kyrkan. I korsarmen nybyggdes bänkinredning med åttasidiga fyllningar. Golvet i bänkarna bestod dels av kluvna stockar, dels av bräder från gamla kyrkan.
Koret och den öst-västliga mittgången belades med huggen sten, med inslag av gravhällar. I tvärgångarna lades dubbla bräder.
Kyrkorummets väggar var de första åren utan beklädnad eller målning.
Konstnär: Samuel Solberg
VS. Västerås stifts arkiv (VS).
Sundborns församlings arkiv. Sundborns församlings arkiv (SF).
Sveriges Kyrkor, band 1.
Sjögren, Josef. (1952). Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952. Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952. ISBN: .
Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson , Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson . (1990). Inventarium över svenska orglar. Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson – Förlag Svenska orglar, Tostared 1990. ISBN: .
Ahlberg, H. (1996). Dalarnas kyrkor i ord och bild. Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin