Motivering (skydd): Rättviks kyrka har medeltida ursprung, men korsplanen och tornet återspeglar snarast 1700-talets kyrkobyggnadsideal. Yttre detaljer som bevarats från denna tid är ingångsdörrarna med sina portiker, skulpterade minnestavlor och solvisare. Yttertaken har förmodligen alltid varit spåntäckta, men tornhuven är sedan 1841 istället klädd med kopparplåt. De yttre fönstersnickerierna består sedan en renovering 1894.
Även i kyrkorummet manifesteras främst 1700-talet, utöver planindelningen genom altaruppsatsen och de tre läktarna med tillhörande målningar. Dagens bänkinredning tillkom visserligen på 1900-talet, men dess marmorering/stänkmålning är en rekonstruktion utifrån 1700-talsfragment som restaureringsansvarige Jerk Werkmäster fann bland annat på kyrkvinden. Att färgsättningen är trovärdig framgår även av 1803 års visitationsprotokoll.
Mest framträdande medeltida inslag är triumfkrucifixet och korsmittens stjärnvalv med fragmentariska kalkmålningar. Predikstolen från 1636 är ett exempel på det seklets rika snickerikonst, fast en del utsmyckningar är tillkomna vid en renovering 1763. 1800-talets främsta avtryck är västra läktarens klassicistiska orgelfasad, byggd av Åkerman och Lund 1879. Från 1914 är Yngve Lundströms glasmålningar i korets norra och södra fönster.
Sakristian, utbyggd 1792-93, har kvar sin ursprungliga, hyvlade takpanel, ett skurgolv vars utseende förmodligen ligger nära det ursprungliga, järnklädda fönsterluckor samt åtskilliga möbler som anskaffades åren efter att utbyggnaden skett. Sakristians betongkällare vittnar om 1900-talets tekniska förnyelse, från början byggd för att hysa en panncentral, senare omvandlad till elcentral och personalrum.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Medeltida murverk och kalkmålningar är omistliga, liksom bräder yttertaket/taktron som daterats till 1300-talet. Sannolikt är många takstolar av samma höga ålder.
• Exteriören är i huvudsak resultatet av 1700-talets tre stora om- och tillbyggnader. Dörrar, portiker och skulpterade detaljer finns kvar från denna tid.
• De tre kyrkklockorna räknas som ”Dalarnas äldsta klocktrio” (från 1593, 1622 och 1706). Klockbocken har plats för en fjärde klocka, överförd till Bingsjö 1795. • Tornuret från 1852 (Pellas Erik Persson) är av stort teknikhistoriskt värde. • Kyrkorummet präglas av 1700-talets inredning och måleri, delvis autentiska, delvis rekonstruerade vid Jerk Werkmästers stora omgestaltning 1940-51. Även rekonstruktionerna håller hög kvalitet och bör vid restaurering behandlas med samma varsamhet som originalen.
• En mängd fasta inredningsdetaljer ur bruk, bland annat predikstolen som användes 1845-1912, finns magasinerade. För att bevaras bättre och komma allmänheten till del borde de rengöras och ställas ut, exempelvis uppe i tornrummet eller i vintergravkoret.
• Hela Kyrkudden är klassad som riksintresse för kulturminnesvården. Angränsande byggnader - kyrkstallar, stigluckor och vintergravkor – skyddas av kulturminneslagen.
Inventeringsår (1994)
Byggnadsdel (1994): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår (2006)
Kyrkobyggnaden räknar sitt ursprung till 1200-talet. Successiva utbyggnader har skett, senaste gången 1793. Planformen är en korskyrka i ett skepp med fullbrett korparti, bakomvarande sakristia i en tresidig utbyggnad, samt ett omfångsrikt västtorn. De mer än metertjocka gråstensmurarna reser sig upp mot ett brant sadeltak täckt med kluvna, tjärade spån. Fasaderna är slätputsade och vitkalkade, frånsett sockeln som är slagen med en spritputs, avfärgad i en ljusröd nyans som anknyter till sandstenstrappan framför huvudingången i väster. Korsarmarnas gavlar pryds av blinderingskors, skulpterade minnestavlor och solvisare, samt runda fönster med täta spröjsverk. Övriga fönsteröppningar är stickbågiga och där förekommer både bågar med spröjsverk av trä och bågar med blyinfattat glas. Såväl fönstersnickerier som ljudluckor har målats med engelskröd linoljefärg.
Allmänna ingångar är Gäsbyporten i norra korsarmen, Sörbyporten i den södra och Västbyporten/huvudingången i tornet. Korsarmarnas dörrar är panelklädda och tjärade, medan tornets är klädd med smidda, svartmålade plåtar, från 1700-talet. På korets södra sida finns Prästporten, med en skulpterad kalkstenportik från 1671, tillverkad av bildhuggare Simon Hack från Boda. På korets norra sida finns en mer oansenlig, numera igensatt ingång.
Kyrkans närmast kvadratiska torn i väster är byggt i en större skala än långhuset. Klockvåningen har rundbågiga, rödmålade ljudluckor i varje väderstreck och ovanför kröner en tandsnittad takgesims. Därpå följer tornurets våning av trä som är något indragen, med fasade sidorisaliter. Urtavlorna inramas av frontoner med flacka tempelgavlar. Som tak tjänar en klockformig, kopparklädd huv, krönt med kula, kors och en förgylld tupp.
Innanför huvudingången i väster finns ett litet vapenhus med kalkstensgolv och väggar klädda med hyvlade bräder, laserade i en gråvit nyans. Till höger leder en dörr mot en brudkammare, iordningställd 1951, rakt fram leder en hög pardörr med överljusfönster mot kyrkorummet. Stora stjärnvalv är slagna över mittskepp och korsarmar, medan ett kupolvalv täcker koret. Valv och väggar är slätputsade och avfärgade med en svagt pigmenterad kalkfärg, frånsett de nedersta väggfälten - i kyrkbänkshöjd - som har en mörkare, mer grå avfärgning. Rester av medeltida kalkmåleri finns i korsmitten, där bland annat Jesu anfäder enligt Matteus evangelium avbildats. Gångarnas och korets golv består av nötta, bruna och grå kalkstensplattor, flertalet från 1800-talet. I koret ligger dessutom gravhällar.
Fönstrens inre bågar har blyinfattade rutor av antikglas i olika färger. Solbänkarna framför är sedan 1951 belagda med mörkrött tegel. I korets två fönster sitter glasmålningar från 1914, av konstnären Yngve Lundström. Bänkinredningen är öppen, sträcker sig från gångarna ända ut mot ytterväggarna och har fyrsidiga, spegelindelade gavlar, samt skärmar mot koret och korsmitten. Särprägel skänker främst färgsättningen, en röd stänkmålning och blå marmorering på grågrön botten. Den gjordes 1951, utifrån de 1700-talsdekorer som ansvarige konstnären Jerk Werkmäster inför renoveringen spårade på rester av äldre inredning som förvarats på kyrkvinden.
Marmorerade är även kyrkorummets tre 1700-talsläktare. De spegelindelade läktarbarriärerna har i sina fyllningar dekorerats med bibliska målningar. Även i övrigt är utformningen likartad, men några olikheter bör noteras.
Äldst är södra korsarmens läktare från 1749, buren av åtta svarvade kolonner som marmorerats ljust grå. På barriären finns tavlor som framställer Nådens ordning. De målades 1760 av Hållam Nils Nilsson.
Motstående läktaren i norr, från 1762, bärs också upp av svarvade kolonner, fast på denna sida är marmoreringen blågrå, med druvklasar och blommor. Barriärens tavlor som skildrar Kristi pinas historia har även här utförts av Hållam Nils Nilsson.
Den djupare orgelläktaren i väster bärs upp av 14 fyrkantiga, pelare marmorerade i blå nyanser. Läktarbarriären inramar Bernt Håkansson Svedins oljemålningar av Kristus och de tolv lärjungarna. Orgelfasaden är i två våningar med rundbågiga arkader i mittpartiet, flankerade av pilastrar i polerat guld, på sidorna urnor med flammor. Bakom orgeln finns arbetsrum för musiker och kör.
I triumfbågen mot koret hänger ett triumfkrucifix från 1400-talet. Invid bågens norra pelare står predikstolen infäst, ett avancerat snickararbete med en laserande mörkbrun grundfärg. Predikstolens korg omfattar sju fält åtskilda av målade och förgyllda kolonetter. Fälten upptas av skurna skulpturer. Den svängda korgbottnen avslutas med en pelare mot golvet. Ljudtaket har sju sidor där takkransen kröns av änglahuvuden mot blå botten och gavlar med spiror.
Altaret från 1793 är murat av gråsten och tegel, samt täckt med en träskiva. På den putsade ytan finns rester av en sentida grön målning. Altarringen framför är från samma tid, sluten och spegelindelad, med blåmarmorerade ramstycken och rödmarmorerade fyllningar. Altarringens hörn pryds av svarvade kolonetter. Altaruppsatsen på en predella bak på altaret tillkom 1705, ett verk av bildhuggare Caspar Schröder. Oljemålningen ”Nattvardens instiftande” omfattas av en skuren och förgylld ram. Ovanför predellan ses en skuren och vitmålad Kristusskulptur, ett förgyllt kors inom en förgylld portal, flankerad av pilastrar. Portalen har en segmentgavel krönt med förgyllda skulpturer.
Sakristian bakom koret är ovanligt stor, med slätputsade, vitkalkade väggar och plant tak av hyvlade bräder som vitlimmats. Golvet består av kilsågade furubräder fästa med smidd spik. Innanför fönstren sitter brädluckor, sammanhållna med bandgångjärn och klädda med nitade järnplåtar på utsidan. Under norra delen finns nedgången till en liten välvd källare som tidigare använts för nattvardsvin. Under södra delen finns en större källare av betong, byggd 1912 då kyrkan fick centralvärme. Värmepannan är borta sedan länge och källaren rymmer istället elcentral, personalrum och farstu.
Uppgång till tornet sker genom en panelklädd dörr på södra sidan. En svängd och ganska smal kalkstenstrappa leder till våningen ovanför vapenhuset som upptas av ett högt och stort, helt oinrett rum upplyst av ett runt fönster i väster. Väggarna är slätputsade och golvet belagt med obehandlade bräder. Därifrån leder öppna lejdare av trä upp mot klockvåningen. Där hänger kyrkans tre klockor, alla av hög ålder. Plats finns för en fjärde klocka, men den överfördes till Bingsjö kapell 1795. I lanterninen ovanför klockvåningen finns ett urverk från 1852, med pendel och lod.
På kyrkvinden finns det medeltida takets konstruktion delvis bevarad. Bräder i taktron har daterats till 1360-talet och takstolarna torde vara av samma ålder. Här kan 1300-talets tunnvalv alltjämt avläsas.
Fasadkulör (2006): Vit
Byggnadsdel (2006): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster, Vapenhus - Väster
Inventeringsår (2014)
Ur Medeltida takstolar i Dalarnas kyrkor (Blomberg och Linscott 1993): Över långhuset står 27 st takstolar med 53 graders taklutning och trätunnvalvets stomme av krökta och bilade virken bevarad. Takstolarna står på ett cc avstånd mellan 70 och 100 cm. Över koret står 1400‐talskorets gotiska takstol. Dendroprovtagning i taktron daterar sannolikt långhusets taklag till 1354‐1367.
Från inventering:
Flera olika behuggningstyper förekommer, tvärbilat och sprättäljt. Många delar har sprätthuggning i diagonala band, men man har först huggt kanterna med ”rak” sprätthuggning. Många delar har helt traditionell sprätthuggning. Inhugg efter grovhuggning finns kvar i hög grad. Vanligt att en sida av högbenet är obearbetad. Huggspår visar att timmermän arbetat med oskarpa yxor med skador i eggen.
Hopfogningar med raka bladningar, halvt i halvt. En valvbåge är nästan avhuggen och sedan knäckt för att uppnå rätt radie. Taktron är ofta sprätthuggen i diagonala band. Spår efter dendroprovtagning finns.
Dendroprovtagning är inte taget i koret (1400‐tal). Remstyckena kan vara svåra att datera.
Inventeringsår 2015
Rättviks ursprungliga gråstenskyrka var sannolikt en under senare 1200-talet uppförd, rektangulär byggnad, vars norra mur ingår i nordvästra delen av dagens långhus. I samband med att Rättviks socken avskiljdes från Leksand gjordes på 1360-talet en utvidgning mot söder och öster. Dessutom byggdes en liten sakristia ut i nordost. Över kyrkorummet slogs ett högt tunnvalv av bräder.
Kring 1400-talets mitt tillfogades ett tresidigt kor i öster och vapenhus i söder. Yttertaket kröntes med ett litet klocktorn. Över kyrkorummet slogs ribbvalv i tegel: en "Enköpings-stjärna" i den nuvarande korsmitten och i väster en "Sturestjärna". Någon gång under perioden 1470-90 dekorerades valven med kalkmålningar, av vilka fragment finns bevarade.
Kyrkans alltjämt använda predikstol kom på plats 1636, färdigställd av träsnidare Johan Matzon och Anders Pärson Målare, ursprungligen placerad på kyrkorummets södra sida. 1652 tillkom dopfunten i kalksten, skulpterad av Simon Hack som även svarade för omfattningen 1671-72 runt korets ingång från söder, den så kallade Prästporten. Vid samma tid utökades den dåvarande sakristian norr om koret, till att omfatta två valv.
Den 23/8 1685 tecknade församlingen kontrakt med murmästare Erik Malm, Västerås, om bygget av den södra korsarmen, vilken stod färdig 1688. Tio år senare utbyggdes motstående korsarm i norr och alla fönster förstorades.
Kyrkans första läktare, avsedd för soldater, byggdes 1705 på västra sidan. Vid samma tid anskaffades den alltjämt befintliga altarprydnaden, tillverkad av hovbildhuggare Caspar Schröder. Södra korsarmens läktare byggdes 1749, motsvarande i norr år 1761. Samtidigt byggdes nya bänkkvarter i hela kyrkan.
Grunden till kyrkans västtorn lades 1771. Sedan stod arbetet stilla, på grund av missväxt, för att återupptas 1778 och avslutas 1783. Tornet byggdes efter Carl Fredrik Adelcrantz ritningar. Samtidigt revs både klockstapeln och det lilla mittornet som funnits på långhusets tak. I den nybyggda klockvåningen hängdes fyra klockor – tolv år senare överfördes en av dem till Bingsjö kapell. Tillkommande vapenhus i väster blev litet; det nybyggda tornets bottenvåning utnyttjades främst för att vidga kyrkorummet. En rymligare läktare byggdes, prydd med målningarna från den tidigare läktarens barriär. Bänkkvarteren förnyades, försågs med luckor.
Kyrkans sista stora utbyggnad, 1792-93, leddes av byggmästare Elines Eric Ersson från Mora. Koret förstorades till dagens omfång och fick sin släta valvkupol, medan norrsidans sakristia dömdes ut som otillräcklig och revs. En ersättande, avsevärt större sakristia byggdes bakom koret. I direkt samband med utbyggnaden tillkom det murade altaret. Snickarmästare Jon Matsson färdigställde den spegelindelade altarringen, marmorerad året därpå. Från det tidigare koret överfördes Caspar Schröders altarprydnad, ”putsad och uppfejad”.
Tornhuven blev 1841 klädd med kopparplåtar, istället för tidigare spån. I mitten av 1840-talet insattes en ny predikstol (fast den tidigare sparades). Under ledning av målarmästare Olov Hovrén från Arbrå blev altarprydnaden förgylld och ommålad med ljusa färger, medan bänkinredningen ådrades. På västra läktaren byggdes 1879 ett 24-stämmigt orgelverk, av firman Åkerman och Lund.
År 1912 skedde en genomgripande förnyelse, inte minst teknisk. Centralvärme infördes - två koleldade värmepannor i en nybyggd betongkällare under sakristian, varifrån värmen fördes till kyrkorummet genom en varmluftskanal under koret. Installationen föregicks av att en mängd gravlämningar utforslades för jordfästning på kyrkogården. I samband med källarbygget fick sakristian undergolv av betong, i syfte att slippa rötan som varit ständigt återkommande i de tidigare bjälklagen.
Samtidigt blev kyrkorummet omgestaltat, under ledning av arkitekt Anders Roland vid Överintendentsämbetet. Korets valvkupol försågs med strålar utförda i gips, för att den skulle bli mer lik kyrkorummets övriga stjärnvalv. 1760-talets slutna bänkkvarter revs ut och ersattes med öppna bänkrader. De målades med en matt mörkgrön färg, liksom altaret och altarringen. Predikstolen från 1636 restaurerades och togs åter i bruk (medan 1845 års predikstol magasinerades). Bekvämare trappuppgångar byggdes till läktarna. Då valven och väggarna skulle avfärgas blev medeltida kalkmålningar återupptäckta i korsmitten. De föreföll dock fragmentariska och efter påtryckningar av kyrkoherden bestämde arkitekt Roland att friläggning/restaurering inte skulle ske. Ytorna kalkavfärgades i enhetligt ljus nyans, frånsett partierna i bänknivå som målades med en mörkgrön oljefärg. I förlängningen av hela denna omgestaltning fick korets fönster två år senare sina färgrika glasmålningar, tecknade av Yngve Lundström och tillverkade av firman Neumann & Vogel.
Kyrkans koleldade värmeanläggning blev en kortlivad historia – som oftast varit fallet med dessa. Redan 1932 var den ur bruk, skorstensmurarna i sakristian revs därför och en omdisponering av detta rum kunde ske.
Riktlinjerna för nästa förnyelse drogs upp 1940 av Rättvikskonstnären Jerk Werkmäster. Etappvis verkställdes sedan arbeten enligt hans program, med tyngdpunkten på den större insatsen 1950-51. Ett centralt mål var att återställa äldre dekorativt måleri. Mest krävande var restaureringen av korsmittens medeltida kalkmålningar, något enklare var att frilägga och restaurera läktarbarriärernas 1700-talsmarmoreringar. Likaså återfick altarringen sin blå och röda marmorering från 1794. Bänkgavlarna målades med ”mörka ådror och prickar” – Werkmäster hade helst önskat återgå till slutna bänkkvarter, men församlingen motsatte sig. För övrigt återställdes korets släta 1700-talskupol, sedan den föregående renoveringens ”valvribbor” av gips dömts ut som vanprydande. Året efter infördes en effektivare elvärmeanläggning och 1956 blev fasaderna för första gången renoverade med cementförstärkt kalkbruk, något som Byggnadsstyrelsen vid den tidpunkten propagerade för.
Den senaste renoveringen skedde etappvis åren 1980-84, efter handlingar av arkitekt Jerk Alton och ingenjör Leif Göthberg. Innanför huvudingången i väster borttogs bänkrader för att få en öppnare samlingsplats, kallad kyrkvall. Ljuskronorna kompletterades med mindre ljuskronor och lampetter belagda med bladguld. Annars var de utseendemässiga förändringarna relativt små – den allmänna inställningen tycks ha varit att hålla fast vid Werkmästers gestaltning som byggt på goda historiska belägg.
Källor och litteratur
Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
• Protokoll från inventering 1828
• Program och ritningar inför restaureringen som genomfördes 1913, upprättade av arkitekt Anders Roland 1909-11. • Korrespondens rörande dendrokronologisk undersökning, dnr 312-23-2001
Rättviks kyrkoarkiv (RK):
• N III: I, Rättviks kyrkas inventarium den 20 juni 1683
• N III: I, Rättviks kyrkas inventarium den 4 februari 1697
• N III: I, Rättviks kyrkas inventarium 1736
• O I a; 1, kontrakt om tornbygge
• O I a; 2, handlingar angående orgelinstallationen 1879
• O I a; 2, handlingar angående installation av elbelysning
• O I a; 2, handlingar angående ombyggnad av sakristian 1932-33
• O I a; 3, handlingar angående den inre omgestaltningen 1950-51
• O I a; 3, handlingar angående installation av elvärme 1952
• O I a; 4, arbetsbeskrivning för fasadrenoveringen 1956
• O I a; 7, handlingar angående olika arbeten 1978-83
Västerås stifts arkiv (VS):
• Västerås domkapitel E V a; 28, ämbetsberättelser 1900, 1906 och 1911-15
• Västerås domkapitel F III A: 3, visitation den 3 mars 1628
• Västerås domkapitel F III A; 20, visitation den 26/5 1760
• Västerås domkapitel F III A; 30, visitation den 16/7 1787
• Västerås domkapitel F III A: 31, inventarium den 13 augusti 1803
• Västerås domkapitel F III a; 33, visitation 1828
• Västerås domkapitel F III A: 35, inventarium den 2 juli 1868
• Västerås domkapitel F III a; 35 visitation den 5/7 1880
• Västerås domkapitel F III a; 36, visitation 16-17/6 1888
• Västerås domkapitel F III a; 38, visitation 30/6-1/7 1894
Litteratur
Ekström, Gunnar: Rättviks kyrka, historisk översikt samt vägledning – Rättvik 1954 Garmo, Sune(1): Bingsjö kapell, nr 42 Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1992 Garmo, Sune(2): Här slutar allmän väg – beskrivning av Rättviks kyrkogård. Vincent förlag, Boda kyrkby 2003 Garmo, Sune(3): Rättviks kyrka - Västerås: Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1984 Garmo, Sune(4): Rättviks kyrka, byggnaderna och föremålen berättar – Vincent förlag, Boda kyrkby 1995 Garmo, Sune(5): Rättviks kyrkudde, socknens urgamla centrum – Vincent förlag, Boda kyrkby 2005 Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson – Förlag Svenska orglar, Tostared 1990
År 1200-1329 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Ursprunget till dagens kyrka var en liten, sannolikt under senare 1200-talet uppförd rektangulär gråstenskyrka, vars norra mur ingår i nordvästra delen av dagens långhus.
År 1200-1299 Nybyggnad
Långhus. Delar av ursprungskyrkan kvarstår i långhusets västra och norra murar.
År 1470-1994 Ändring
Ändring - För historiskt viktiga händelser och årtal i kyrkans historia mellan åren 1470-1994 se bifogad PDF med bifogad händelselista.
Arkitekt: Carl Fredrik Adelcrantz
Konstnär - Bildhuggare: Caspar Schröder
Arkitekt: Jerk Alton
Konstnär: Jerk Werkmäster
Arkitekt: Leif Göthberg
Konservator: Ulf Krook
ATA.
VS. Västerås stifts arkiv (VS).
RK. Rättviks kyrkoarkiv (RK):.
Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson , Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson . (1990). Inventarium över svenska orglar. Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson – Förlag Svenska orglar, Tostared 1990. ISBN: .
Ekström, Gunnar. (1954). Rättviks kyrka, historisk översikt samt vägledning. Ekström, Gunnar: Rättviks kyrka, historisk översikt samt vägledning – Rättvik 1954. ISBN: .
Garmo, Sune. (1992). Bingsjö kapell. Garmo, Sune(1): Bingsjö kapell, nr 42 Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1992. ISBN: .
Garmo, Sune. (2003). Här slutar allmän väg – beskrivning av Rättviks kyrkogård.. Garmo, Sune(2): Här slutar allmän väg – beskrivning av Rättviks kyrkogård. Vincent förlag, Boda kyrkby 2003. ISBN: .
Garmo, Sune. (1984). Rättviks kyrka. Garmo, Sune, Rättviks kyrka - Västerås: Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1984. ISBN: .
Garmo, Sune. (1995). Rättviks kyrka, byggnaderna och föremålen berättar. Garmo, Sune: Rättviks kyrka, byggnaderna och föremålen berättar – Vincent förlag, Boda kyrkby 1995. ISBN: .
Garmo, Sune. (2005). Rättviks kyrkudde, socknens urgamla centrum. Garmo, Sune(5): Rättviks kyrkudde, socknens urgamla centrum – Vincent förlag, Boda kyrkby 2005 . ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin