Motivering (skydd): Platsen för Österfärnebo kyrka är hävdad sedan tidig medeltid, dock utan synliga spår från äldre tider. Den kyrkomiljö som kan upplevas idag är istället en väl sammanhållen enhet med byggnader från den nyklassicistiska stilperioden. Samtliga byggnader är utformade efter ett gemensamt motiv genom material och lika färgsättning. Kyrkan är typisk för sin tid och karaktäriseras av en storslagen rymd, mycket ljus och lätthet genom sina stora fönster och ljusa färger. I kyrkorummet syns nyklassicismens strävan efter symmetri och enhetlighet genom placeringen av dörrar, fönster och korets disposition. Mönstret bryts endast av den äldre predikstolen, överflyttad från den medeltida kyrkan. Det stora koret med sin högresta altartavla korresponderar mot orgelns pampiga fasad och ramar in rummet.
Österfärnebo kyrka och kyrkogård är sammantaget ett karaktäristiskt exempel på den nyklassicistiska epokens kyrkomiljöer med byggnader från perioden 1780-1830.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2006)
Kyrkan är placerad mitt på den östra halvan av kyrkogården. Denna del låg avskilt från gamla kyrkogården fram till 1925, då de slogs ihop när landsvägen flyttades. Kyrkogården inramas av en bogårdsmur i sten åt tre håll samt en låg häck åt väster. Ingångar finns i söder och norr, markerade av vitputsade och koppartäckta grindstolpar med gula listverk. I muren åt öster står ett vitputsat kvadratiskt transformatorhus klätt med takspån.
Den tidigare landsvägen är numera gången från norra entrén förbi kyrkans västra port mot södra muren. Från porten går även en gång västerut, vilken delar gamla kyrkogården i två rektangulära kvarter. Söder om kyrkan leder en stig av skifferplattor fram till minneslunden, markerad med ett stenblock och omgiven av enar. Den norra sidan, mot vägen, har förblivit en öppen yta då denna del ännu inte tagits i bruk. Vegetationen inom kvarteren består i huvudsak av gräs men bitvis även av låga buskar indelade i rader. Hela kyrkogården inramas av höga lövträd och från tornet löper en allé längs gången västerut. Något friare placering av träd och buskar har tillämpats på östra delen av kyrkogården, framför allt kring minneslunden.
Gravarna skiftar i storlek och material och ger kyrkogården en speciell karaktär. Bland annat närheten till Gysinge bruk har medfört ett fåtal påkostade gravar som utmärker sig med staket och stora gravstenar. Vid sidan av dessa finns ett flertal enkla gravar med kors av trä eller gjutjärn alternativt små liggande stenar. Huvuddelen är dock konventionella vårdar av sten.
Gravkoret väster om kyrkan uppfördes av Gustaf Wittfoth på Gysinge bruk 1781. Det är en liten kvadratisk byggnad med avskurna hörn, putsad och avfärgad som kyrkan i vitt med gula listverk och omfattningar, samt grå sockel. Byggnaden saknar fönster. Taket är ett åttasidigt tälttak klätt med spån och krönt av ett förgyllt kors och klot. Dörrbladen till den stickbågiga porten mot norr är klädda med plåt och framför dessa ligger två hällar. Den ena bär spår av borttagna tecken, troligen av järn, ”AHN 1850” samt ett kors. Den andra har texten ”CWH 1867” inhuggen.
Sockenmagasinet utanför kyrkogårdens sydöstra hörn byggdes delvis med sten från den medeltida kyrkan då denna revs 1830. Det är uppfört i två våningar med vind under sadeltak, valmat vid gavelspetsarna, och belagt med enkupigt lertegel. Dubbla träportar finns på kortsidorna och åt väster leder en trappa av slaggsten upp till en dörr med en järnhäll framför, märkt ”A:1734”. På denna sida finns även fem fönster med invändiga järngaller, och i vindsvåningen finns ett fönster åt varje håll. Både östra och västra fasaden har en mängd kvadratiska lufthål i båda våningarna. Färgsättningen följer resten av byggnaderna; sockeln är gråputsad och fasaderna vita med listverk och omfattningar i gult. Fönstren är till skillnad från kyrkan brunröda. Årtalet ”1830” står skrivet ovanför dörren på västra fasaden.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2016
Redan mot slutet av 1700-talet ledde befolkningsökningen till diskussioner om nybyggnad av kyrka i Österfärnebo. Den lilla befintliga kyrkan var i gott skick och tankar fanns att bygga till, men med tiden enades församlingen om att en ny kyrka skulle uppföras. Detta skedde mellan åren 1819-22 och resulterade i en tidstypisk nyklassicistisk byggnad ritad av hovintendent Gustav af Sillén. Den äldre kyrkan fick stå kvar ytterligare några år innan den revs och återanvändes i sockenmagasinet.
Kyrkan har till idag genomgått omfattande renoveringar vid tre tillfällen. Den första 1894 under ledning av H T Holmgren då taket byttes ut mot dagens brutna sadeltak. Invändigt ersattes kyrkorummets tunnvalv med ett tredingstak och färgsättningen ändrades. Den andra större renoveringen genomfördes 1953-54 varvid tredingstaket ersattes med ett tunnvalv och bänkinredningen byttes ut. Den senast genomförda större renoveringen innebar bland annat att interiören målades och konserverades samt att nya rum för körövning och andakt byggdes under läktaren. Detta skedde 1996-97.
År 1673 Nybyggnad
Nybyggnad - En klockstapel uppförs strax öster om gamla kyrkan.
År 1781 Nybyggnad
Nybyggnad - G. Wittfoth på Gysinge bruk låter uppföra gravkoret väster om nuvarande kyrka.
År 1790 Utvidgning - Begravningsplats
Kyrkogården utvidgas åt söder sett från den gamla kyrkan.
År 1819-1822 Nybyggnad
Nybyggnad - Nuvarande kyrka uppförs i natursten och tegel i omfattningarna efter ritningar av hovintendent Gustaf af Sillén. Predikstol och orgel flyttas med från gamla kyrkan.
År 1830 Rivning
Den gamla kyrkan rivs och sten används vid uppförandet av sockenmagasinet SO om kyrkan.
År 1925 Ändring - Begravningsplats
Den gamla och den nya kyrkogården förenas då vägen flyttas och kyrkogården utvidgas.
År 1985 Utvidgning - Begravningsplats
Mark inköps för att möjliggöra framtida utvidgning av kyrkogården.
År 1987 Nyanläggning - Minneslund
En minneslund inrättas på kyrkogården.
Vård- och underhållsplan Österfärnebo kyrka Gävleborgs län.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin